When the future knocks on your door
 
Ursäkta om det här blir ett väldigt utelämnande inlägg, men jag behöver bara få skriva av mig lite. Kanske raderar jag det sedan, kanske får det stå kvar. Har inte bestämt.
Därför får ni ursäkta att det blir ett långt inlägg.
 
3-4 månader kvar av anställningen.
Nu känns det på allvar att framtiden verkligen knackar på dörren, eller rättare sagt; står och bankar.
På andra plan börjar jag rent utav få panik, men det går jag inte in närmare på.
 
Det positiva är att jag känner att jag är mer redo än någonsin att möta arbetssökningen och resten av arbetsvärlden. Jag har kommit så långt det här dryga året att jag VERKLIGEN vill fortsätta härifrån. Jag vill inte börja om på ruta ett igen.
Det känns ÄNTLIGEN som om jag har hittat MIG, på ett sätt. Hittat vad jag vill göra. Hittat vad som skulle göra mig lycklig. Hittat vad jag är bra på.
Bara det känns som en befrielse, måste jag säga. Nu gäller det bara att komma mig dit, vilket egentligen kan klassas som det negativa i allt detta. Jag har kommit långt, men har fortfarande en bit kvar.
 
Den sociala biten.
 
Men just nu känns det som jag ser ljust på framtiden. Hoppas så innerligt att det blir så! Hoppas det inte bara är en känsla, utan att den även kommer slå in.
På grund av att det sociala i mitt liv varit så hämmat (p.g.a. extrem blyghet) känns det som om hela mitt liv, hela min ungdom, på ett sätt uteblivit.
Jag vet att man ska se framåt, mot framtiden, och inte bakåt på det som varit. Jag försöker oftast att göra så, men ibland har jag mina "dalar". Som tur är kan jag göra dem hyfsat korta, för att sedan göra mitt bästa för att fokusera framåt istället. Men därför måste jag kunna skriva av mig någon gång då och då.
 
Tiden på den här anställningen känns som om den gett mig uppmuntran, drivkraft och mod till att försöka uppfylla mina drömmar. Och en tro på mig själv att jag faktiskt KAN!
På grund av tidigare erfarenheter var jag väldigt tveksam innan jag började där, men jag kan från hela mitt hjärta säga att jag verkligen kommer att sakna arbetsplatsen!
Jag kommer verkligen att sakna alla människor där!
Ärligt kan jag säga att jag aldrig tidigare varit på en arbetsplats med så trevligt klimat som just där! 
Jag började där i maj förra året, och kan på allvar säga att jag INTE kännt av den s.k. "söndagsångesten" en enda gång sedan dess!
 
Men Framtiden var det ja.
Det där berömda blanka pappret som alltid finns runt hörnet, bankar på dörren och väntar på att jag ska fylla det med äventyr. VAD är det jag ska fylla det med?
Jag vet ju vad jag VILL att det ska innehålla! Men vågar jag kasta mig ut och prova? Vågar jag ta en väg som är mer krokig, med fler gropar och som är betydligt längre, men som jag vet i slutändan kommer göra mig lycklig?
Eller vet och vet... Det gör man väl aldrig i förväg, men jag kan inte tänka mig något annat.
Eller är den raka, kortare och tryggare motorvägen bättre?
 
Ni får ursäkta att texten här blir oerhört flummig. Får väl skylla på att det trots allt är sent på kvällen ;-P
 
Fotograf.
Har jag tillräckligt mycket i mig för yrket? Tillräcklig talang? Tillräckligt driv? Tillräckligt mod?
Skulle Du betala för en bild fotograferad av mig? 
 
Framtiden.
Skrämmande och eggande på samma gång.
Var är min plats?
Vågar jag följa mitt favoritordspråk  - If you can dream it, you can do it ?
Era fantastiska kommentarer!
1

Nu har jag läst ditt inlägg, Erica.
Visste inte att din blyghet begränsat dig så under din barndom och tidiga ungdom.
Men, sådant KAN man komma över.
Allt är ett oskrivet blad. OCH glädjande nog verkar det ju som om du har jätteroligt med alla på ditt jobb. Underbart!!!
Går ni ut och tar en drink ngn ggn tillsammans? Eller fikar etc?

DET är KLART att du ska SE ljust på framtiden.
DU har den framför dig, och du ska se att det blir precis så BRA som du tror. Kanske bättre!!!
Jag tror att du kommer att få ett nytt och BRA jobb då din anställning tar slut.

Jag vet att du funderat på att plugga utomlands. Go for it!! Studera fotografering!!
GÖR DET!!
Du kommer att greja det GALANT!

JAG tror på dig! DU har en fotograf i dig REDAN nu och folk skulle absolut betala för dina bilder.

YOU CAN DO IT!!!!

Svar: Åh, TACK för din kommentar! Jag blev så glad av att läsa den :-D Speciellt bra känns det i och med att jag varit i en liten "dal" just ikväll. Försöker oftast tänka positivt (en effekt av Projekt Norrsken som jag varit inskriven i), men som sagt så finns det små dalar någon gång då och då.
Ja, jag har verkligen jätteroligt på jobbet! Så pass att jag helst inte vill åka hem... Däremot är det ingen på jobbet som jag brukar umgås med på fritiden, men just nu känner jag lycka bara av att ha ett sådant roligt jobb med sådana härliga arbetskamrater :-D
Ja, min blyghet har verkligen varit extrem tidigare, men det känns så roligt att jag gått så pass långt framåt bara under denna anställningen!

Så igen, TACK för din peppande kommentar! Jag uppskattar den verkligen så otroligt mycket :-D
P I X E L I E - Erica Pettersson

Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II (och ibland iPhone 6).
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM och Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CC.


Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.

Och glöm inte; Ni är bäst! ♥
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?