/ Home&Decoration, Inside my head
Jag har äntligen erkänt för mig själv - jag är en hoarder. Typ.
Inte nu samla-skräp-ända-upp-till-taket-hoarder (som det görs TV-program om lite nu och då), men jag måste helt enkelt höra till en variant av samlare, även om det är en lägre nivå.
 
Jag är, och har alltid varit, en nostalgisk person som lever alltför mycket i det som varit. Därför har jag alltid haft stora svårigheter att göra mig av med saker. 
Är en sak knuten till något speciellt minne, eller ännu mer om jag fått den av någon, har den fått stanna. Även om jag aldrig använder den. Har av någon anledning alltid haft känslan att jag direkt förolämpar givaren om jag skulle göra mig av med grejen. Även om det gått typ 10 år och hen med största sannolikhet knappt kommer ihåg att hen gett den till mig.
Detta inkluderar till och med gamla födelsedagskort.
Sådana kort daterade så långt bak som från typ tonåren har legat och tagit upp plats i någon skåp eller låda, bara för att jag inte kunnat skaka av mig känslan av att förolämpa givaren om jag skulle kastat bort dem...
Jag kan tyvärr inte förklara bättre; det är den känslan jag alltid haft, och den har så gott som gjort mig handikappad när det gäller att rensa.
 
Detta har naturligtvis fört med sig att jag alltid haft en massa skräp överallt från... evigheter sedan.
Samtidigt har jag alltid känt en sådan tillfredsställelse av att slänga grejor. Att se resultatet av en storrensning har uppfyllt mig med känslor jag inte riktigt kunnat sätta ord på förut.
Och när jag tänker djupare på saken så inser jag också att jag i typ 10-12 år burit på en sorts önskan att prova på att resa iväg med typ bara passet och bankkortet. Resa (mycket) lätt med andra ord.
Som ni förstår är det här mycket motstridiga känslor jag brottats med...
 
Den senaste tiden har jag fastnat för en speciell typ av videos på Youtube...
Som ni vet vid det här laget älskar jag ju YT rent allmänt och jag kan lätt fastna där några timmar ;-)
Men just nu är det en speciell typ av videos som fångat mitt intresse... och det är sådana som handlar om "decluttering" och minimalism.
Jag kunde inte hindra mig själv från att maratontitta på just sådana videos.
Jag började efter ett tag att se mig omkring här hemma, och stressen över allt "clutter" blev tusen gånger värre. Den har funnits där länge, men nu blev den nästan övermäktig.
Därför bestämde jag mig för att ge "decluttering" en chans. 
 
En sak vill jag bara säga... och det är att detta egentligen inte är något hastigt "infall", utan det var mer att alla dessa videos fick mig att inse att jag länge dragits åt det hållet; jag har bara inte kunnat sätta ord på det tidigare.
Jag har ju i åratal dragits åt bilder på t.ex. vita, ljusa hem med hyfsat sparsmakat med inredning. Jag har dragits till öppna ytor snarare än trånga, instängda hem översållade med mörka möbler och annan inredning.
Naturligtvis är det inget fel i det! Vi gillar alla olika, men jag kan ju bara skriva utifrån MITT perspektiv och vad det är JAG gillar. 
Jag tänker inte heller bli den typen av minimalist som bara äger typ vad som får plats i en resväska (även om jag fashineras lite av det, om jag ska vara ärlig), utan jag gav mig in i detta med en tanke att göra det på ett sätt som passar för just MIG.
 
Nu har det gått någon vecka, och jag har faktiskt klarat av att göra mig av med hur mycket saker som helst!
Det är den största rensningen jag någonsin gjort här hemma!
Jag stängde totalt av min nostalgiska hjärna och har varit otroligt selektiv i vad som fått stanna.
Den här gången har jag verkligen tänkt...
"Har jag använt den här på länge?"
"Har jag någonsin använt den?"
"Kommer jag ens att använda den i framtiden?"
Var svaret nej på dessa frågor, oavsett om jag faktiskt gillade vad-det-nu-kunde-vara, så åkte de.
Jag gjorde mig bland annat av med saker jag hade en eller flera liknande av, t.ex. skålar.
Jag gjorde mig av med en hel del dricksglas jag aldrig använder (det är ett bra exempel eftersom jag har haft massvis med glas i alla möjliga varianter!)
 
Jag har faktiskt till och med slängt bort en massa saker som är knutna till minnen, men som helt ärligt bara är saker som tar upp plats. Och minnen sitter ju trots allt inte i sakerna, utan i våra hjärtan. Det är den inställningen jag försökt ha nu under den här tiden. 
 
Dock trodde jag faktiskt det skulle bli betydligt svårare att göra mig av med alla dessa saker än det faktiskt varit.
Med "slänga bort" menar jag inte bara att jag slängt det i soporna, utan otroligt mycket har jag skänkt till en second hand-butik (Repris) här i Piteå. Ville bara nämna det, så ni inte tror att en massa fullt funktionsdugliga prylar bara hamnat på soptippen ;-)
Jag trodde att jag kanske skulle ångra mig direkt efter, men det har gått förvånadsvärt smidigt.
Faktiskt, och helt ärligt, så har jag inte saknat en enda grej jag skänkt/slängt bort!
Och skulle det ha blivit så, så hade det hänt direkt efter i så fall. Jag känner mig själv.
Men som sagt; Nej, inte en enda av alla dessa saker har jag ångrat att jag gjort mig av med.
De allra flesta grejerna hade jag till och med glömt bort att jag ägde.
Och det är väl också ett tecken på att vi människor idag har alldeles för mycket prylar... För alla har vi säkert en massa saker vi inte ens kommer ihåg att vi äger. Eller? Hur är det med DIG?
 
FAKTISKT så känner jag mig mindre och mindre stressad för varje pryl jag gör mig av med. Det är sant!
Det måste helt enkelt ligga något i talesättet att det i dagens samhälle är "prylarna som äger oss och inte tvärtom", i alla fall i mitt fall.
Jag känner mig lugnare och lugnare.
Mer och mer harmonisk.
Mindre och mindre stressad.
Det var inte ens så jobbigt att göra sig av med de sentimentala grejerna som jag trodde.
Visst, det var inte utan eftertanke för varje sak. Och visst kändes vissa saker mer i hjärtat, men det var långt ifrån lika tungt som jag föreställt mig. Eller som jag tyckt förut.
Och ALLT har jag trots allt inte gjort mig av med. Självklart har jag kvar vissa saker som verkligen betyder mycket för mig, eller där något speciellt minne riktigt bitit sig fast. Men på det stora hela har jag rensat bort otroligt mycket, och det känns bara FINT!
 
Nu skriver jag inte det här för att tvinga alla andra till att göra samma sak. Absolut inte!
Den här livsstilen jag strävar efter passar inte alla, utan man måste verkligen känna efter om man vill innan man börjar göra sig av med en stor del av sina ägodelar.
Så att jag skriver detta inlägg är enbart för att jag vill skriva av mig och dela med mig av mina egna erfarenheter.
Dela med mig av något som fått en så stor betydelse i mitt liv.
Dela med mig av att jag hittat något som, hittills, verkar passa mig som hand i handsken.
 
Nu är jag inte klar ännu, utan det finns fortfarande fler saker jag vill rensa bort.
Plus att jag har till exempel garderoben kvar. Dock är ju min garderob rätt minimalistisk redan som den är, då jag inte är sådär överdrivet förtjust i att shoppa kläder ;-P
Även mitt förråd ska jag gå igenom, men det blir dock nästa sommar. Har förrådet på vinden, och under vinterhalvåret är det ju typ lika kallt där som det är ute... Plus att det är mörkt större delen av dygnet, och det är inte mycket till belysning där uppe. Därför tror jag nog jag väntar tills det blir sommar :-)
 
En minimalistisk livsstil betyder ju även att man slutar köpa sådant man inte behöver.
Nu tänker jag som sagt inte bli 100% minimalist, men ändå lite minimalist-ish. Vilket betyder att jag, nu när jag rensat ut så pass mycket, inte kommer att bara köpa nytt för att "fylla ut" all plats igen.
Tvärtom så kommer jag att bli betydligt mer selektiv i vad jag handlar när det kommer till t.ex. inredning som prydnader också sådant.
Jag älskar ärligt talat öppna ytor och tror den här livsstilen kommer att passa just mig!
 
Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II.
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM and Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CS5.

Klicka här så hittar du designer jag gjort för gratis nedladdning.
Beställ en personlig bloggdesign!

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf.
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?