Follow
 
Nu är det länge sedan jag skrev här. Igen. Det var i mitten av juni.
Jag har haft verklig abstinens, men jag har helt enkelt inte haft någon inspiration.
Det märks också att det är sommar, eftersom den senaste kommentaren jag fick här på bloggen kom in den 2:a juni. Alltså lite drygt en månad sedan.
Sommaren är ju den tid då sociala medier generellt går på sparlåga, och för riktigt små bloggar som min betyder det att den står helt stilla (förutom de inlägg som publiceras ibland då´rå).
Att sjunka i läsarantal när en har 10 läsare betyder att en kommer ner till 0.
Inte meningen att klaga i detta inlägg; ville bara förklara lite varför det ekar så tomt.
 
 
 
Istället tycker jag vi går över till lite roligare saker.
Eller rättare sagt; något kul som blev något tråkigt som sedan vände till något kul igen.
Det började såhär...
 
 
Bakgrund
 
Som ni vet har jag ju vid det här laget jobbat ett längre tag i köket på en förskola här i Piteå.
Ett ställe där jag trivts nästan omänskligt BRA! Det är en 1-avdelningsförskola som ligger i en villa, vilket gör att känslan där blir väldigt lugn och familjär. Speciellt i kombination med att de pedagoger som arbetar där är SÅ gulliga människor!
Den enda nackdelen med jobbet är att tjänsten bara är på 56%, alltså 4,5 timmar per dag.
Att det gått runt hittills är tack vare att jag fått stämpla upp (a-kassa) resten av tiden upp till heltid.
Du kan få a-kassa i 300 dagar sammanlagt. Däremot har du 60 s.k. deltidsveckor, alltså veckor då du får jobba och ha a-kassa samtidigt. När dessa veckor är slut, men du har dagar kvar, kan du bara ta ut a-kassa på heltid. Alltså som heltidsarbetssökande.
 
 
Att tacka nej till en tillsvidaretjänst
 
Samma vecka som midsommar fick jag i alla fall ett extremt lockande erbjudande.
Jag blev erbjuden tjänsten på den förskolan. Alltså att den officiellt skulle bli min med en tillsvidaretjänst.
Hade jag endast gått på känslan i det läget hade jag inte ens behövt fundera. Jag hade tackat JA på stående fot. För jag vill verkligen inte sluta där!
Men... såhär är det... ibland kan en inte bara gå på känsla.
Då och då måste en tvinga hjärnan att tänka vuxet och logiskt. Hur mycket det än tar emot.
Det logiska i detta fall är nämligen att jag inte skulle klara mig på en halvtidsinkomst.
Mina deltidsveckor på a-kassan är nämligen snart slut, och då skulle 56% vara den enda inkomsten jag hade.
För om vi ska vara ärliga; vem idag klarar sig endast på en halvtid?
Hade jag levt i ett två-inkomsthushåll hade det förmodligen sett annorlunda ut, men nu gör jag inte det.
Av den anledningen, och efter mycket ångest över midsommarhelgen, tackade jag alltså Nej till denna tjänst.
Hur mycket det än tog emot.
Och det gjorde det. Mycket. Mer än ni någonsin kan ana!!
 
Jag visste också att jag, genom att tacka nej, skulle hamna längst ner på företrädelselistan. Dock skulle jag fortfarande ha kvar mina redan gjorda dagar och hamna högst upp första gången jag skulle tas ut i arbete igen.
Av den anledningen tänkte jag att "okej, då kanske det tar någon vecka eller någon månad. Kanske jag börjar bli utringd igen till hösten".
Jag kunde leva med det, då jag trots allt har stämplingsdagar kvar.
 
 
Belönad
 
Jag gjorde mitt bästa för att försöka få min hjärna att börja landa i beslutet.
Att acceptera det faktum att jag skulle sluta på min nuvarande arbetsplats och att hösten fortfarande såg lite oviss ut (även om alla jag pratat med varit stensäkra på att jag inte kommer stå utan jobb).
Och hur tråkigt det än kändes kunde jag ändå inte låta bli att verkligen känna det som att jag fattat rätt beslut.
 
Det var under måndagen den 25 juni som jag tackat nej till 56%-tjänsten, och det är nu som miraklet i min berättelse kommer...
Redan under tisdagen, alltså dagen efter att jag tackat nej, ringde en av de tre arbetsledarna från Måltidsservice upp mig.
Jag är verkligen så otroligt tacksam över hur förstående de varit allihop över mitt beslut att tacka nej. Jag har världens BÄSTA arbetsgivare!! Det har jag sagt tidigare, och det står jag fast vid!
I alla fall; den arbetsledare som nu ringde upp denna tisdagseftermiddag, erbjöd mig ett långtidsvikariat på en annan förskola! Ända till nyår, alltså hela höstterminen. Till att börja med.
 
Det är visserligen inte en tillsvidaretjänst, som Ringgatan-tjänsten var, MEN skillnaden är att det här nya stället är hela 81%! Jämfört med de 56% jag haft hittills.
56% är lite väl tajt att leva på.
81% går absolut att leva på. Det är inte heltid, men close enough! 1,5h från heltid...
Jag tror verkligen inte att de riktigt kan förstå hur GLAD jag faktiskt blev över att få detta erbjudande!
Hade jag fått erbjudandet öga-mot-öga hade jag nog till och med kramat om den arbetsledare som förmedlade det... 
Att den här förskolan ligger inom samma förskoleområde som "min" tidigare gör ju det hela inte mindre delikat!
Som ni säkert redan listat ut behövde jag ingen betänketid på detta erbjudande!
Jag tackade Ja på stående fot! Jag fick också behärska mig för att inte skrika rakt i luren...
 
Detta betyder att min höst är räddad. Jag vet vad jag ska göra efter sommaren, och faktiskt resten av året.
Efter sommarjouren, alltså när alla förskolor öppnar upp igen, kommer jag att jobba kvar på min nuvarande förskola. Detta känns mycket bra, eftersom det då hunnit komma igång när nästa person ska ta över (vem det blir har jag ingen aning om, och det vet nog ingen än skulle jag tro).
Sedan, vecka 34 (samma vecka som skolorna börjar om), börjar jag på den andra förskolan!
 
Jag är LYCKLIG nu!
Jag tror ingen kommer kunna förstå hur mycket Måltidsservice betyder för mig.
Jag har gjort mitt bästa för att fömedla till dem hur mycket jag uppskattar att få jobba där, men tror inte de någonsin kommer att kunna förstå till 100% HUR mycket de faktiskt betyder för mig!
Av den anledningen att jag helt enkelt inte har förmågan, eller tillräckliga ord, till att förmedla dessa känslor utåt.
Ja, jag vet att det såhär i skrift förmodligen låter väldigt överdrivet och kanske till och med lite löjligt?
Men sanningen är den att det jag formulerar i skrift, helt ärligt, bara är en bråkdel av den glädje jag känner inför Piteå kommun i stort, och Måltidsservice i synnerhet.
 
Från: pitea.se
 
 
 
Den här sommaren...
Verkar solen skina klarare.
Verkar himlen vara starkare blå.
Verkar blommorna lysa extra mycket.
 
Tack Piteå kommun!!!
1

Låter som en rejäl lättnad!

Svar: Tack! Ja, det känns verkligen otroligt skönt! Ibland känns det nästan lite overkligt hur BRA allting löste sig, även om det kändes mörkt när jag var tvungen tacka nej till tjänsten.
P I X E L I E - Erica Pettersson

2

Vad skönt, Erica. 81% kan ju bli heltid också. OCH förlängning, ska vi hoppas PÅ!!
Roligt att det löste sig för dig. Sometimes life works in mysterious ways ...
Nu vet du iallafall vad du ska göra resten av 2018! YAY!

Svar: Tack! Ja, det känns sannerligen SÅÅÅÅ skönt att detta löste sig så BRA! Bättre än jag kunde ana till och med :-D
Yes! 81%, vilket endast är 1,5h från heltid. Det behövs bara att jag t.ex. får åka och städa en (1) avdelning någonstans så har jag kommit upp i heltid. Och jag kommer ju fortfarande att "stå kvar på listan" för att de ska kunna ringa ut mig.

Dessutom känns det just nu som om det inte är hela världen även om jag skulle bli inlasad på 81%. Det är som sagt så nära heltid att jag kan leva med det :-D När jag blir inlasad är jag ju dessutom säkrad jobb.

Och chansen att det blir förlängt en termin till är dessutom stor.

Som jag skrev; Piteå kommun och framförallt Måltidsservice, har betytt och betyder mer för mig än de någonsin kan ana!

Hoppas du får en fin helg!
P I X E L I E - Erica Pettersson

Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II.
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM and Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CS5.

Klicka här så hittar du designer jag gjort för gratis nedladdning.
Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?