Tjock = Ful ?
Tjock = Ful
Den "sanningen" har vi matats med, generation efter generation. Och vi matas fortfarande med det.
Vi har byggt upp ett samhälle där ordet ful är en synonym till ordet tjock. Där tjock är det värsta en kan vara; speciellt som kvinna.
Tjock har blivit en känsla...
"Åh, vad jag känner mig tjock", ett uttryck som används för att beskriva en dålig dag. En dag då en liksom känner sig "fulare" och allmänt oattraktiv.
 
Tjock är inte en känsla!
Du kan inte "känna dig" tjock.
Tjock är ett ADJEKTIV!
Och vet du inte vad adjektiv är -gå tillbaka till första klass. Där lär en sig de tre basordklasserna; Substantiv, Adjektiv och Verb.
Tjock är ett adjektiv.
Ett ord som förklarar hur något är.
Du kan inte känna dig tjock.
Du ÄR tjock. Eller du ÄR smal. Eller du ÄR lång. Kort. Mörkhårig. Blond. Brunögd.
 
Jag har varit tjock hela mitt liv. Jag har också tänkt på vikten hela mitt liv, och önskat att jag vore smal. Gjort massvis med försök att gå ner i vikt.
För smal är ju bra. Tjock är dåligt. Tjock vill en inte vara. För tjock är lika med Ful.
Det är så inpräntat i oss att vi inte ens reagerar på hur sjukt det faktiskt är!
Det sitter så djupt rotat i oss att det är en självklarhet att följande mening ses som en komplimang om en gått ner i vikt:
"Vad snygg du har blivit!"
Helt ärligt; det är inte en komplimang!
Det ÄR ett sätt att cementera att tjock faktiskt betyder ful!
 
Det senaste året har jag börjat följa fler och fler s.k. kroppspositiva konton på sociala medier, främst på Instagram.
Och fakta är att en tjock person kan inte lägga ut bilder på sig själv utan att få hatkommentarer.
Inte nu t.ex. jag, som har en så pass liten följarskara, men de som når ut till fler.
Hur många gånger har jag inte sett, där en tjock tjej (alltid tjejer) lägger upp en vanlig bild på sig själv, hur det dräller in anklagande kommentarer i stil med "DU UPPMUNTRAR FETMA!"
Det behöver inte ens stå något annat under selfien än typ "Godmorgon onsdag" eller liknande.
Bara genom att finnas, och visa upp att en finns, uppmuntrar en alltså till fetma om en är tjock.
Det går dessutom inte att "uppmuntra till fetma", eftersom ingen i dagens samhälle vill bli tjock.
Det finns INGEN som aktivt väljer att "nu jävlar ska jag kämpa för att bli fet".
 
En annan kommentar jag sett mycket på kroppspositiva konton är dessa "välvilliga" människor.
"Du borde faktiskt gå ner lite i vikt för hälsan".
No shit! Ungefär som att "den här tjocka personen vet nog inte om att det är dåligt för hälsan att vara tjock. Jag gör en god gärning och berättar det för hen".
Med 99% säkerhet kan jag säga att tjocka människor förmodligen vet MER om hälsa och viktnedgång än smala människor.
Det går inte att SE på en människa och säga hur hen mår!
 
Kroppshetsen har för länge sedan passerat sjuka proportioner.
Och det sjukaste av allt är hur långt ner i åldrarna det gått!
Lågstadiebarn som "vill bli smalare"... LÅGSTADIEBARN (allra flest flickor)!
Lågstadiebarn ska inte behöva tänka på vikt, oavsett omständigheter!
Jag gjorde en story på Instagram för ett tag sedan, angående en annan Instastory jag läst.
Den handlade om vittnesmål efter vittnesmål om skolsköterskor och läkare som helt utan skam säger åt 7-8-åringar att de är för tjocka och "måste tänka på vad de äter".
BVC-läkare(!) som säger åt föräldrar att ge sina barn lättprodukter!
Gemensamt för alla dessa vittnesmål var dessutom att ingen hänsyn togs till barnens övriga livsstil. Det fanns vittnesmål där barn åt normal mat, åt godis bara på lördagar, hade någon sport ett par gånger per vecka och var allmänt aktiva. Men till och med sådana barn hade fått höra "du väger för mycket".
Allt för att vården är så jävla fixerade vid de tre bokstäverna BMI.
BMI säger INGENTING om en människas mående!
BMI säger INGENTING om en människas hälsa!
Det är vikt mot längd. Inget mer; därför kan det bli så missvisande.
T.ex. så kan ju en person som byggt mycket muskler få ett väldigt högt BMI-tal. Kollar en bara på det så kan en sådan person anses som överviktig, eller kanske till och med fet, enligt BMI-skalan.
Jag kan helt ärligt inte förstå varför vården inte, år 2018, bara skrotar BMI.
 
Jag tycker också att det borde vara förbjudet för vårdpersonal att prata vikt med barn.
Är det nu så jäkla viktigt kan de ta det med föräldrarna. Men INTE med barnen.
Tänk dig en 7-åring. Tänk dig att det är ett barn som inte hunnit börja fundera över sin kropp, och speciellt inte att det skulle vara något fel på den.
En helt vanlig, aktiv sjuåring (alltså inte har några fysiska hinder som motverkar aktiviteter) som tycker det är roligt att leka med kompisar, kanske nyligen börjat med någon sport o.s.v.
Helt plötsligt är det dags för kontroll hos skolsköterskan, och denne säger till sjuåringen rakt ut att "du väger mer än du ska. Du måste tänka på hur mycket mat du äter".
Från en sekund till nästa har nu denna sjuåring blivit medveten om att hens kropp inte är normal, utan något som måste göras om för att passa in i samhällets mall.
Sedan funderas det över hur det kommer sig att ätstörningarna ökar lavinartat bland ungdomar...
 
Ja... till att börja med kan vi väl ge f*n i att introducera kroppshets redan hos barn!
Vi kan väl stryka likamedtecknet mellan tjock och ful.
Vi kan väl strunta i att prata om vikt så att barn hör, även när det gäller vår egen vikt.
Vi kan väl låta alla kroppar, oavsett storlek, bara få VARA!
Utan värderingar. Bara vara.
 
 
För några månader sedan gjorde jag mig av med min (person)våg.
Jag tog ett beslut om att aktivt sluta banta och försöka göra om min kropp för att den ska passa in i samhällets snäva normer.
Vill bara påpeka att jag verkligen inte skammar någon som fortfarande är en del av det hjulet. Jag vill bara dela med mig.
Jag kämpar fortfarande när jag ser mig själv i spegeln, men det blir bättre och bättre.
En stor hjälp för mig är att jag följer flertalet kroppspositiva konton på sociala medier.
I mitt flöde är det numera en ström av bilder på kroppar som liknar min. Retuscherade bilder i media är inte längre det enda jag ser. Det ökar mitt självförtroende och min självkänsla på ett sätt att jag nästan kan KÄNNA från dag till dag hur det sker!
 
Här på bloggen har jag raderat min viktminskningskategori jag gjorde när jag åt LCHF, och även alla inlägg som låg i den kategorin.
Det kan faktiskt hända att jag börjar äta LCHF snart igen, men då helt utan fokus på viktminskning. Det skulle i så fall vara för att få alla de andra fördelarna jag fick på den kosten, t.ex. att magen lugnade ner sig och min PCOS rättade till sig.
Däremot kan jag säga att jag aldrig mer kommer blogga om viktminskning och bantning.
Det är inget som ni framöver kommer att behöva läsa om på min blogg.
Och jag kan säga så... att det känns som ett av de bästa bloggbesluten jag tagit hittills.
 
 
Jag har kastat vågen, jag har slutat aktivt banta, jag har inte en aning om vad jag väger...
Och vet ni vad... Jag har aldrig mått bättre än jag gör just precis nu.
True story.
 
 
Tack.
Era fantastiska kommentarer!
Eva i Dalarna
1

Bra skrivet!

Svar: Tack! Det känns alltid lite utelämnande att publicera åsiktsinlägg. Men det här är ett inlägg jag funderat ett tag på att skriva.

Hoppas du får en fin helg!
P I X E L I E - Erica Pettersson

Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II (och ibland iPhone 6).
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM och Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CC.


Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.

Och glöm inte; Ni är bäst! ♥
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?