Rosa pojkar och blåa flickor


Jag har tänkt lite på det här med färger igen; framförallt dessa två som är så starkt knutna till könen flicka och pojke. Så pass att det är som om det endast existerar TVÅ färger när det kommer till bebisar och småbarn...
Eller ja; jag tänker förstås alltid på dessa frågor, men det har blivit lite extra de senaste dagarna.
Ingen speciell anledning, det kommer helt enkelt i perioder.

Jag kan fortfarande inte förstå den sjukliga fixeringen vi (alltså samhället) har av att könskoda våra barn.
Sååå många fortfarande som hysteriskt färgkodar sina barn för att omgivningen verkligen ska SE vad hen har för kön. Det verkar som att det är speciellt hemskt om någon skulle missta en pojke för att vara en flicka, eftersom flicka och kvinnliga egenskaper räknas som lite sämre än pojke och vad som är manliga egenskaper. Att missta en flicka för pojke är inte lika hemskt.
Här spelar den rosa färgen in, eftersom det är en färg som generellt ses lite som barnslig, oseriös och "gay". Det sistnämnda är ju tyvärr ett skällsord bland homofober.
De är ju (alltsom) oftast homofober; dessa (män!) som gapar högst och bröligast om att:
"Öh! Tvinga inte på våra grabbar rosa tröjor!" (Viktigt att använda ordet "grabbar" också...)
Jag har helt ärligt en önskan om att fråga en sådan där bröl-hane, öga mot öga, vad han är rädd ska hända. Alltså rent konkret, vad han är rädd för. Den önskan har jag haft i flera år.


Rosa - en pojkfärg

Det dära biologikortet fungerar faktiskt inte heller när det kommer till färger.
"Småflickor älskar sånt som är rosa och prinsessigt! Det är biolooooogiskt!"
Ja, många småflickor idag tycker om rosa. Men det är inte biologiskt, utan på grund av könsnormerna i vårt samhälle. Där det allra mesta är uppdelat med glasklar tydlighet efter könsstereotyper, och barn är inte dumma. De uppfattar otroligt snabbt hur de ska bete sig, vad de ska tycka om, vilka de ska leka med och vad de ska leka. De vet vad de ska göra för att bete sig "rätt" som flicka/pojke.

Och det här med rosa som flickfärg och blått som pojkfärg är faktiskt, historiskt sett, relativt nytt.
Det här "det alltid har varit så" (rosa för flickor och blått för pojkar) är falskt. 
Det var faktiskt så sent som på 1940-50-talet som rosa blev en tjejfärg och blått en pojkfärg.
Innan dess var det tvärtom - rosa för pojkar och blått för flickor. Det kom strax innan 1920-talet, det här att färger blev könsspecifika.
Då ansågs rosa, som en variant på röd, vara en stark och bestämd färg som signalerade manlighet och passade därför bäst till pojkar.
Blått ansågs vara en mer spröd, ljuv och prydlig färg och rekommenderades till flickor.
 
"For example, a Ladies’ Home Journal article in June 1918 said,
“The generally accepted rule is pink for the boys, and blue for the girls.
The reason is that pink, being a more decided and stronger color, is
more suitable for the boy, while blue, which is more delicate and dainty,
is prettier for the girl.” Other sources said blue was flattering for blonds,
pink for brunettes; or blue was for blue-eyed babies, pink for brown-eyed
babies,according to Paoletti. … Today’s color dictate wasn’t established
until the 1940s, as a result of Americans’ preferences as interpreted by
manufacturers and retailers. “It could have gone the other way,” Paoletti says."
Källa

Ännu längre tillbaka, innan färgerna kom in i bilden, så klädde man småbarn i vitt. Bland annat för att det var praktiskt när kläderna skulle rengöras. De kunde t.ex. blekas utan att färgen blev förstörd. Kläderna kunde gå från barn till barn till barn, utan att man behövde tänka på någon könskodning.


Olika betydelse

En sak som slog mig när jag läste om detta, var hur betydelsen för färgen rosa ändrades bara genom att skifta från att vara pojkfärg till att vara flickfärg.
Från början, när den var för pojkar, ansågs den som sagt vara en stark och ståtlig färg.
Men så fort den blev en färg för flickor bytte den betydelse och började direkt ses som barnslig och oseriös... För att den blev förknippad med kvinnlighet istället för manlighet.
Sådant kan störa mig så otroligt mycket!
Det är som med... typ matlagning. I alla tider är det kvinnor som lagat mat, men det har hela tiden bara setts som något som hör till hennes hushållssysslor. Men när männen kliver in i köket, då jävlar får matlagning Status!

NÄR ska vi egentligen komma ifrån det här med att klassiskt kvinnokodade egenskaper och intressen ses som sämre? När ska vi sluta anse att det manliga är normen, och något som kvinnor helst ska sträva efter att uppnå?
Jag säger INTE att vi ska "byta på könen". INGEN säger att vi ska byta på könen!
INGEN säger heller att vi ska bli "könlösa". Det är något som genusmotståndarna/antifeministerna kokat ihop. En stor missuppfattning om genusmedvetenhet som genusmotståndarna tagit som sanning.
Men jag anser inte att det är fel att uppmuntra de klassiskt kvinnokodade egenskaperna.
För att citera en av mina favoritpoddar (minns inte om det var i Penntricket eller Postpatriarkatet):
"Världen behöver fler omtänksamma människor, inte fler bröliga!"
 
 
------------------------------
Tror att detta får avsluta dagens inlägg.
Finns egentligen hur mycket som helst att skriva på detta ämne, speciellt som det känns som det går så jäkla långsamt framåt. Det går framåt hela tiden, jag känner det. Men det går långsamt. Självklart vet en ju om att samhällsförändringar tar lång tid, men det kan ändå kännas frustrerande till och från.
Speciellt när en fortfarande hör sådant som "vaddå, ska alla vara hen då eller??" och liknande tröttsamma fördomar.
 
I alla fall, det här inlägget har varit svårare än jag trodde att skriva.
Jag visste, och vet, ganska exakt vad jag vill säga, men det är som om jag inte riktigt kunde formulera mig på ett tillfredsställande sätt idag.
Nåja, en del fick jag nerskrivet i alla fall :-)


Då tackar jag för mig för ikväll, och hoppas att ni alla haft en bra torsdag!
Nu marscherar vi i rask takt mot fredag och HELG! :-D
Era fantastiska kommentarer!
Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II (och ibland iPhone 6).
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM och Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CC.


Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.

Och glöm inte; Ni är bäst! ♥
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?