Finns det något jag älskar så är det att fota gamla saker. Gamla hus.

En av mina allra största fotodrömmar är att hitta något gammalt, förfallet hus där det finns kvar saker från tiden då det bodde folk där. Eller något gammalt sjukhus, någon gammal skola eller liknande.

 

Nu är inte huset i denna bildbomb förfallet. Det är visserligen iordninggjort och iordningställt, men enligt skylten utanför; utan att tumma på originalet. Eftersom det är en typ av museum ser det ut som när det bodde människor där. För över 100 år sedan.

Eller vid det här laget är det en bit över 100 år. Enligt informationsskylten som sitter på väggen användes det som boningshus under 1800-talet.

 

Som sagt älskar jag sådana här platser, men däremot kan jag inte låta bli att tänka på att nackdelen med att besöka dem under vackra sommardagar är att det lätt blir någon typ av romantisering av boendet. Lite som att en skulle tillbringa några veckor under semestern med att leva ett pittoreskt och enklare liv än det stressiga vi är vana vid.

MEN det är ju faktiskt så att det inte direkt var någon dans på rosor att leva och verka som bonde på 1800-talet. Det var inte som för nutidsmänniskor som aktivt väljer bort rinnande vatten och innetoa fyra veckor i juli...

 

 

"Den blomstertid nu kommer"... Tänk att den tiden redan är över. Jag vet att jag skriver det mer än ofta, men det känns verkligen som det var nyss examenstider och jag gick runt med den låten i huvudet.

Idag är det sista dagen på semestern. Eller ja, egentligen i fredags eftersom jag ändå är ledig på helgerna. Men i alla fall sista lediga dagen. Sista sovmorgonen efter fem långa veckor av konstanta sovmornar. Huuuur fasen ska jag klara av att kliva upp och ta mig till jobbet innan halv sju?!?

Jag har aldrig, och jag menar ALDRIG någonsin, varit så avslappnad en sommar som jag varit i år. Jag har verkligen gått in i TOTALT semestermode!

Känner faktiskt ångest över att börja om.

Men missförstå mig rätt... jag har inte ångest över jobbet, utan ångest över att semestern är slut.

 

Jag älskar verkligen att göra sådant såhär på sommaren, eftersom jag verkligen vill nyttja de underbara ljusa kvällarna. Förra året fick jag ju dessa bilder genom en sådan nattrunda, om ni minns.

 

 

Den här gången styrde jag också en bit utanför stan, men åt ett annat håll. Ungefär femton minuter, typ, söder om Piteå ligger detta smultronställe. Det är hembygdsföreningen i Svensbyn som gjort iordning och driver Swensbylijda. Det är byggt lite som ett museum om hur det såg ut här förr.

Vad de jobbade med, vilka grejer de använde, hur de bodde o.s.v.
Ja, ett museum helt enkelt. Plus att de såklart driver ett café på somrarna och styr upp firanden vid t.ex. nationaldagen och midsommarafton.

Mina egna barndomsminnen av detta ställe är att vi ofta åkte hit med mormor och morfar och hade picknick. Det var uppbyggt som ett "museum" redan då (på 90-talet), men det är såklart ännu mer utbyggt med olika saker numera.

 

Som ni ser så är det ett alldeles underbart vackert ställe, speciellt när en är där under solnedgången. Det går verkligen känna vibbarna av "det gamla livet", blandat med en avstressande känsla.

Swensbylijda är en mycket populär plats för brudpar att använda för sina bröllopsbilder; och det kan vi ju förstå, eller hur :-)

 

I detta inlägg bjuder jag på första strömmen av bilderna jag tog den kvällen, och jag lovar er att det inte blir de enda. Fotade nästan 200 bilder som jag igår kväll satt och redigerade.

 

Till er fellow fotonördar: Ni vet den där känslan när en verkligen måste fota aptråkiga motiv, bara för att ljuset är To-Die-For!

Typ hälften av alla bilder jag fotade i fredags (förutom Syrenbilderna) blev sådana bilder, och därför tänkte jag att jag viker ett eget inlägg åt dessa.

Och med "aptråkiga" menar jag dels sådana där bakgrunden liksom förstör huvudmotivet och även sådana bilder det redan finns ungefär femtioelva miljarder av. Typ bilder på löv.

 

En annan sak jag upptäckte under min fotopromenad i förrgår... är att jag är till och med mer rädd för fästingar än jag trodde.

Vet att detta låter löjligt, men jag kunde inte känna samma frihet att hitta roliga fotovinklar då jag inte vågade gå ut i gräset där det var lite högre. Vågade knappt gå ut i gräset överhuvudtaget, även om jag vet att det är i just högre gräs de trivs.

Men nu har dessa små störande insekter(?) hittat hit och uppenbarligen blir de vanligare och vanligare. Och jag är verkligen livrädd för att få en fästing på mig, vilket jag tror beror på att jag är rädd att misslyckas med att dra ut dem. Det där med att huvudet kan stanna kvar och så vidare.

Men nu vågar jag inte. Jag vågar verkligen inte!

Jag är livrädd för fästingar!!

 

Så jag testar nu:
Finns det möjligtvis någon där ute som har tips på något enkelt en kan göra som skydd mot dessa små otyg? Om det finns något sådant.

 

Tills vidare bjuder jag på ett gäng av dessa Tråkiga.bilder.som.blir.okej.under.gyllene.timmen...

 

Kan knappt koncentrera mig på att skriva just nu, då det känns som om mina ögon är typ fyrkantiga (ni vet den där lögnen som vuxna lurar i barn som sitter "för nära" TV:n).

Jag har i alla fall suttit hela eftermiddagen – tror till och med det är mer än 6 timmar – med Photoshop och en jäkla massa bilder.

Igår, ett tag efter jobbet, tog jag ut kameran för att rastas lite. Det blev flera timmar, vilket betyder att jag inte kom gem förrän under senare delen av kvällen.

Hade nämligen varken klocka eller mobil med mig, så jag hade ingen koll på tiden.

Måste säga att det faktiskt var lite extra avkopplande.

 

Den promenaden resulterade i alla fall i över 250 bilder, därav alla timmar av redigering.

Dock känner jag att det är slutbabblat nu. Vi går istället över till bilderna och låter detta bli en Bildbomb Deluxe. Detta för att jag sannerligen är usel på att göra urval.

Det blir mer "åh, DEN måste jag ta med, och DEN, och DEN... och DEN, den, DEN..."

Helt plötsligt står jag där med hiskeligt mycket bilder jag vill ha upp på bloggen ;-)
Dock tror jag inte att ni misstycker ;-)

 

 

Tänkte att jag skulle försöka hinna med ett inlägg före det är dags att åka till jobbet, för en gångs skull. Annars brukar jag tänka på det (och till och med planera för det), men då jag tyvärr är lite "tidsoptimist" så brukar jag aldrig hinna. Det är skönare att sova ett par extra minuter, eller hur ;-)

Jag fattar dock inte hur en kan vara så extremt mycket tröttare på vardagsmornar.

Den här helgen som gick vaknade jag vid 4-6-tiden båda dagarna och var så pass pigg att jag inte kunde somna om. Men så FORT vi når måndag så hade jag stora problem med att kravla mig ut från under täcket...

 

I alla fall; detta var tänkt att bli andra delen (av två) från min fotopromenad jag gjorde i torsdags.

Förutom trädet med små rosa blommor så hittade jag också detta Äppel(?)träd.

 

Enjoy!

 

 

Nu kommer de! Bilderna jag fotade under min promenad till Badhusparken i torsdags (nationaldagen).

Dock upptäckte jag först när jag kom hem att jag faktiskt, så gott som, endast fotat blombilder. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt. Badhusparken var full med barnfamiljer, och eftersom jag tänkte slänga in bilderna på bloggen så ville jag ju inte få med någon människa.

 

Hittade i alla fall två fantastiska träd som min Canon fick gå loss på...

Det första, fullt med små rosa blommor, får ni se i detta inlägg. Det andra var ett Äppelträd (tror jag), och de bilderna håller jag på tills nästa inlägg vilket mest troligt kommer imorgon bitti.

 

 

En av de saker jag hatar mest med att bo här uppe är att vi får vår sist och höst först. Känns ofta rätt orättvist.

MEN en sak jag verkligen ÄLSKAR (förutom sommarljuset) är det här att när det väl börjar grönska så exploderar det verkligen i naturen!
Det är inte direkt något som sker gradvis, utan på 2-3 dagar går det från att vara helt kala träd till att vara en oas av skir grönska överallt.

Veckan som gick var de dagarna.

Det gröna har exploderat och det är sannerligen så ljuvligt ute för tillfället. Dessutom stör det ju inte direkt att de senaste tre dagarna (alltså helgen samt idag) varit rena sommardagarna. Det har varit runt 20 grader!

 

Egentligen har jag inte gjort något särskilt den här helgen, utan mest hasat runt här hemma. Men i lördags kom jag mig i alla fall ut en sväng med kameran för att dokumentera i alla fall lite av allt det ljusgröna.

Det var så underbart att vara utomhus att en sväng till ICA när kameran fick följa med tog ett par timmar...

Då jag sedan kom hem igen var det dags för Eurovision. Ska jag vara ärlig så hade jag inte sett en enda deltävling (inklusive finalen) av Melodifestivalen i år och inte heller någon av semifinalerna i ESC. Lite pinsamt, men jag hade inte ens hört Sveriges bidrag innan i lördags.

Blev ju dock lite av en rysare där mot slutet av tävlingen! Jag hoppas faktiskt att röstuppräkningen kommer fortsätta på det sättet framöver också.

 

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva i det här inlägget, vilket är lite konstigt när jag redan skrivit en sådan pass lång text.

Tanken med inlägget är i alla fall mest att publicera de bilder jag tog här i stan i lördags. Lite som ett såhär-ser-det-ut-hos-mig-just-nu-blogginlägg.

 

Så...

 

Såhär ser det alltså ut hos mig i Piteå just nu:

 

Efter en och en halv månad har den jobbiga kylan (20-30 minusgrader) släppt taget om oss. I alla fall tillfälligt, men jag hoppas på permanent ;-)
Att det dessutom sammanföll med mina bilproblem betyder att jag promenerat till jobbet. Snacka om HÄRLIGT! Hemåt går jag dessutom i dagsljus, vilket gör att jag nästan inte vill komma hem...

Det är såååå vackert att det nästan gör ont!

Dessutom... systemisen, som knappt fått arbeta en enda dag sedan jul, jublar!

 

Tänkte i alla fall att vi kör på en gammal hederlig bildbömb...

Vad sägs om det?

 

 

 

 

Jag har fotoabstinens.

Vi är just nu inne i den där vackraste hösten; då naturen sprakar av färger, innan de ramlat av träden.

Men ändå är det som om jag inte kan uppbringa tillräckligt med inspiration/motivation.

Jag vill, men då inspirationen saknas blir bilderna så platta och tråkiga.

När jag väl kommer mig ut med kameran känns det bara som att jag tar exakt samma bilder som jag redan tagit en miljon gånger tidigare!

 

Jag tog mig ut på en liten fotopromenad tidigare i veckan, och det blev den mest misslyckade fotorundan på länge. Bilderna i detta inlägg är i grund och botten de enda som (barely) är värda plats på bloggen.

De känns liksom så "platta", tråkiga och intetsägande. Inte sådär sprakande som verkligheten.

Inte så sprakande som jag vet att höstbilder kan vara.

 

Är ju ofta så tråkigt väder numera också. Oftast övermulet.

Jag vet att moln oftast ger de bästa förutsättningarna för fotografering, men blir det för grått blir bilderna för "utslätade".

Den här veckan har vi dessutom hunnit med både snö, sol och ösregn. Tvära kast ;-P

 

Jag behöver miljöombyte!

 

Tack för att jag fick avreagera mig lite :-)

Nu tycker jag vi fortsätter med resten av de bilderna från fotopromenaden som faktiskt passerade för bloggmaterial...

 

Jag har hört talas om stället som kallas Blå lagunen förut, men inte vetat var det ligger.

Eller; jag har vetat ungefär, men aldrig tagit mig tiden att leta upp platsen.

Så nu vill jag bara säga; VARFÖR i hela friden har jag inte tagit mig den tiden??

 

Igår, torsdag, gjorde jag i alla fall precis det.

Jag tog bilen och gav mig ut på upptäcktsfärd.

Och efter en stund hittade jag det faktiskt! Det gömda badstället "Blå lagunen", och jag förstår verkligen varför det kallas så.

Nu har jag aldrig varit på badsemester utomlands, men kan tänka mig att känslan är nästan som när en kommer till något sådant ställe och ser vattnet.

 

Helt fantastiskt ställe var detta!

Dessutom endast 10-15 minuters bilväg från mitt hem.

Kan säga att kameran gick varm, och jag kan tänka mig att det är ännu roligare att fota där under solnedgång och soluppgång...