/ Uncategorized
Detta inlägg kommer att plockas bort när den här veckan är slut. Det är bara för att jag ville göra en liten undersökning.
 
Det är nämligen så att jag tycker det vore intressant att se hur många läsare jag har, alltså personer som följer min blogg. Inte bara enskilda besökningar.
Hittills har jag mest uppskattat ungefär hur många ni är, men det skulle som sagt vara roligt att se hur många ni egentligen är :-)
 
Jag har 112 följare på bloglovin´, men de allra flesta av dem är antingen s.k. "spökföljare" eller personer som tidigare följt min blogg och slutat, men inte plockat bort mig.
Jag har ungefär 17-18 besökare (alltså unika besökare) per dag, om det är en bra dag. Annars brukar siffran ligga på ca. 10-12.
Jag får i genomsnitt 1-2 kommentarer per vecka.
Så hittills har jag uppskattat att jag har ungefär 4-5 läsare här på bloggen.
Därför skulle det vara roligt att se om min hypotes stämmer med verkligheten :-)
 
Nu kommer vi till poängen med detta inlägg...
Jag skulle bli så tacksam om ni som följer min blogg regelbundet skulle vilja kommentera ordet Hej.
Det behöver inte vara någon lång kommentar, utan hej räcker.
Men som sagt; bara om du verkligen följer min blogg.
Jag blir naturligtvis alltid glad för ALLA kommentarer jag får, men just i detta inlägg skulle det bli så missvisande om det är första gången du klickar dig in hit och inte har tänkt återvända.
Så om alla som följer min blogg säger ett snabbt Hej så ser jag ju konkret vilket mitt läsarantal är :-)
 
För som sagt; jag kommer plocka bort inlägget på söndagkväll då det bara är till för att jag vill se om min statistikhypotes stämmer.
 
 
Vill även passa på att förklara att jag naturligtvis vet att statistiken inte spelar så stor roll, och att en absolut inte ska hänga upp sig på den. En ska blogga för att en tycker det är kul, och inte för något annat.
Dock är den känslan att "blogga för ingen" (alltså blogga utan feedback) ganska jobbig i längden. Den kan göra att motivationen ganska snabbt minskar och är ganska svår att hämta tillbaka.
 
 
Tack på förhand!
/Erica
/ Home&Decoration
 
Några detaljbilder från mitt hem som jag tog för någon kväll sedan när jag fick ett ryck att fota lite.
Jag älskar min lägenhet mer nu än jag gjort på länge någonsin! Visst skulle jag HELST vilja flytta till en 2:a eller 3:a, och det ÄR ju faktiskt väldigt slitet här. Men jag älskar i alla fall stället betydligt mer nu sedan jag rensat bort så otroligt mycket. Jag älskar de öppna utrymmena jag börjar få.

Dock älskar jag INTE tapeterna!
De är skabbiga, slitna och trasiga. Och det är inte ens sådant som blivit slitet under mina år här. Där det är rivet och slitet var redan där när jag flyttade in (fattar inte varför jag inte dokumenterade DÅ hur det såg ut!). Samma med alla spikar som hänger lite där och där...
Förutom mina LACK-hyllor (från IKEA), som det naturligtvis är jag som satt upp, så har jag bara använt mig av befintliga spikar när det varit något jag haft på väggarna.
Men i år är det faktiskt tapetseringsår för min lägenhet!!! Så jag ska få nya tapeter här i rummet och i hallen under 2017! :-D YAY! Tydligen är det 13 år som gäller för tapetsering, i alla fall för den hyresvärd jag hyr av.
/ Inside my head, PHOTOS - Street photo
 
 
Tog med kameran ut för några kvällar sedan för att fota lite bilder i mitt närområde (dvs stan).
Inga musöron på träden ännu, men nu är det bara några veckor kvar... :-D
Det blev även, som ni ser, lite annorlunda redigeringar än jag brukar. Först hade jag tänkt bara göra dem svartvita, men fick nå ryck och lekte vidare i Photoshop. Vad tycks?
 
En till sak jag har tänkt på den senaste tiden är att vid det här laget består typ halva Piteå av nybyggnationer. Det byggs verkligen nytt HELA tiden, och jag måste erkänna att jag faktiskt ÄLSKAR det!
Hade någon frågat mig under min uppväxt hade jag med största sannolikhet inte svarat samma sak, eftersom jag hade svårt för förändringar. Jag ville att allt skulle vara som det alltid varit (av någon jäkla anledning).
Numera är jag tvärtom... jag älskar förändringar!
Det är till och med så att jag kan bli jobbigt rastlös om saker och ting är likadant för länge. Kanske är det därför som jag vill möblera om här hemma hela tiden... ;-P
 
Jag älskar känslan av utveckling, och det känns sannerligen som att Piteå är inne i en otrolig tillväxt -och utvecklingsfas just nu. Med tanke på allt nytt som byggs, som sagt.
Det enda jag kan störa mig lite på, angående att det byggs sådana otroliga mängder lägenheter, är att det inte byggs något för vanliga människor.
 
Det byggs MASSOR med nya lägenheter här, men bara sådana som kostar skjortan att bo i. Lyxlägenheter.
Ta bara Stadstornet till exempel... Pitebo´s nya hus nere vid kanalen...
De största lägenheterna där är 5:or, och de kostar ganska precis 20 000 kr i månaden! TJUGOTUSEN SPÄNN bara i hyra varje månad!! Vad sjutton har en för inkomst om man har råd med en sådan hyra???
 
Okej att det kanske är tänkt att många säljer sina hus och flyttar in i någon av de nya lägenheterna.
Säg att en får 2 miljoner för sitt hus. Sen tillkommer ju typ mäklaravgifter, försäljningsskatter och allt vad det nu är (jag har aldrig köpt eller sålt något hus), så det äter upp en del av de 2 miljonerna.
Sedan kanske en har kvar av ett huslån, vilket en betalar klart vid en försäljnig.
Så säg att en har typ 1 miljon kvar sedan. Visst, det räcker att bo i en av lyxlägenheterna ett tag.
Men hur mycket pengar en miljon än är, så ÄR det tyvärr inte överdrivet mycket pengar i dagens samhälle. En miljon tar faktiskt slut ganska snabbt... speciellt om en har en hyra på tjugotusen PER MÅNAD. Plus alla andra utgifter som tillkommer i ett hushåll.
Tror till och med att ETTORNA i Stadstornet kostar typ 5000 eller något sådant! För en ETTA!
Min är i och för sig också ganska dyr. Den kostar ungefär 3300:- per månad, men är dock en stor etta (43,5 kvm). Den ligger dock i ett gammalt hus. Och inte gammalt som i typ sekelskiftshus i Sthlm, utan det är från 50-talet ungefär. Och inte 50-talet-retro, utan bara 50-talet-gammalt... 
 
Nu tog detta inlägg en vändning som jag inte planerat från början, men så kan det bli ibland. Eller hur ;-P
Vad som var tänkt som mest ett bildinlägg blev lite av ett skriva-av-mig-mina-funderingar-inlägg.
Avslutningsvis vill jag bara sammanfatta med att jag verkligen önskar att någon, vid något tillfälle, kunde bygga nya lägenheter med normala hyror. Som vanligt folk hade råd att bo i.
Självklart fattar jag att nybyggnationer alltid är dyrare, men drömma får man alltid. Det kostar ingenting.
Jag DRÖMMER om att någon ska bygga nya lägenheter med "vanliga" hyror, så att vanligt folk NÅGON GÅNG också får chansen att prova på att bo i en alldeles nybyggd lägenhet!
 
 
Om det är någon som orkat ta sig igenom hela denna text, så säger jag härmed:
Tack för att ni läste, och vi hörs i nästa inlägg!
/ Dear Diary
 
Imorse vaknade jag upp till detta vita landskap...
Trots att vi vet att det inte är någon ovanlighet att det fortfarande kommer snöoväder i April månad så blir en ändå på något sätt besviken när det sker. Speciellt om det varit flera dagar med vårkänslor.
Någon som håller med?
Men snart (om 1 vecka) går vi in i MAJ! Vårmånaden Maj!
Visst, det kan fortfarande komma någon snöflinga i början av den månaden också, men det är ändå i den månaden som hela naturen verkligen exploderar! Det är hur ljuvligt som helst. Med andra ord: Det finns en anledning till att det är min favoritmånad.
Det brukar ske på typ en vecka, ungefär i mitten på Maj.
Det brukar gå från helt kala träd till helt utslaget (med den skira grönskan) på endast några dagar.
Jag ÄLSKAR det :-D
 
Vilken är DIN favoritmånad?
/ Min viktresa
 
Detta är helt sant!
Jag har alltid tänkt på det bara som "bildligt talat". Naturligtvis måste man äta onyttigheterna för att gå upp i vikt, inte bara titta på dem. Men efter den här helgen har jag nog ändrat åsikt, då jag sett motsatsen svart på vitt.
Tydligen är det meningen att en SKA gå upp i vikt under påskhelgen, oavsett vad man äter... eller inte äter.
 
Som ni vet har jag ju kommit igång med LCHF igen alldeles nyss; för bara tre (3) veckor sedan.
Därför bestämde jag mig för att inte köra på något uppehåll (s.k. cheat days) under påsken. Hade det gått tre månader kanske, men inte så lite som tre veckor.
Jag ville inte riskera att redan tappa motivationen och komma ifrån min nya kosthållning.
 
Och jag HAR faktiskt klarat det!
Jag har inte ätit en enda påskgodis. Inte.En.Enda. På hela helgen, trots att jag varit omringad av sådant.
Jag har inte ätit ens en liten bit "vanlig" efterrätt. Och då fanns det även hur mycket sådant som helst både påskafton och påskdagen.
När det gäller själva påskbordet har jag endast ätit av det som varit LCHF-vänligt. Dessutom inget överätande, utan en portion under lördagen och en under söndagen. Det fanns dessutom min favoritpaj på påskbordet, och även om den lockade så åt jag inget av den eftersom pajbotten innehåller mjöl och alltså inte är LCHF.
Jag har till och med hållit mig ifrån Påskmusten! Igår övervägde jag faktiskt att fuska lite lite grann och unna mig två munnar must. Men det slutade med att jag lät bli (på ren envishet, antar jag). Har sådeles endast druckit vatten under denna helg.
 
Och imorse när jag vägde in mig för att liksom kolla "efter-påsk-vikt" (hade bestämt sedan tidigare att göra det) så visade det sig att jag gått upp nästan 2 kilo bara under helgen.
 
Okej, jag ska väl erkänna att jag faktiskt köpte med mig och åt en proteinpudding till efterrätt på påskaftonen och de innehåller ju trots allt sötningsmedel.
Men det känns ändå konstigt att en ska gå upp två kilo av att äta en sådan liten proteinpudding.
I övrigt har jag ju som sagt hållit fortsatt strikt LCHF-ätande, trots all påskfrestelse.
 
Jag vet att detta inlägg har en mer negativ framtoning än det varit på senaste tiden. Ber om ursäkt för det.
Men samtidigt vill jag ju inte bara skriva om när det går bra, utan även när det går mindre bra, för att liksom kunna gå tillbaka senare och läsa om min resa. Min väg mot ett annat liv.
 
Jag VET också att man verkligen inte ska hänga upp sig på enstaka dippar i en sådan här resa.
Men eftersom en bara är människa så är det ibland svårt att värja sig mot vissa känslor.
Tyvärr är idag en sådan dag.
När jag tänker på morgonens invägning kan jag inte låta bli att känna det som om det var onödigt att hålla mig till så strikt LCHF i helgen. Att om jag ändå skulle gå upp så pass mycket hade jag lika gärna kunnat unna mig en cheatday.
Att jag hade kunnat unna mig en bit av min favoritpaj.
Eller fick dricka ett glas eller två av min efterlängtade påskmust.
Eller varför inte att faktiskt få äta lite påskgodis...
 
Att jag klarade av ett totalstopp av sötsaker under årets mesta sötsakshelg var ju mycket för att jag ändå hade förhoppningen att möjligtvis slippa det där klassiska "efter-påsk-bakslaget".
Det hade inte gjort något om jag stått stilla. Det hade varit bättre.
Men det KÄNNS oväntat jobbigt att ha gått upp så pass mycket när jag verkligen inte fuskat!
Det säger mig bara en sak..:
Jag gick upp nästan 2 kilo av att titta på när andra åt påskgodis! :-P
/ Dear Diary, Inside my head
 
Såhär har det sett ut varje dag den här veckan - i alla fall till och från. Det har snöat, slutat, snöat, slutat... om  vartannat. Varje dag.
Men i och för sig är det ju bara mitten på April, och det är inte ovanligt att det fortsätter komma snö hela den här månaden. Det är inte riktigt exakt vad detta inlägg handlar om...
Det är att idag är nämligen sista dagen en får ha vinterdäck på bilen.
Lite väl tidigt, kan jag tycka. Personligen tycker jag sista April känns som ett mer rimligt datum. Just för att vi fortfarande kan vänta eventuella snöfall. Det kan absolut snöa i slutet av april; det händer ju till och med att det kommer något sista snöfall i början av Maj.
 
Och jag vet att detta slutdatum för vinterdäck är lite flytande. Ska man någonstans där det fortfarande är vinterväglag (typ till fjällen) eller att det är risk för vinterväglag får en fortfarande ha vinterdäck, vilket gör att här uppe är det inte lika strikt.
Men det känns ändå som om en bryter mot reglerna när det passerat 15:e april.
Så mitt förslag är: Byt sista vinterdäck-dagen till 30:e April istället.
 
 
En annan bilrelaterad, men dock onödig, fakta är att jag precis kom på att jag haft körkort i exakt 14 år idag.
Det är fjorton år sedan jag klarade uppkörningen, den där vackra dagen i April 2003.
Faktiskt så var det exakt lika fint väder då som det är idag (i alla fall just nu, i skrivande stund). Blå himmel, sol och helt snöfria samt torra vägar.
14 år... Kan man kalla mig "experienced driver" nu då? ;-)
Å andra sidan kan jag säga som så också... att de barn som föddes när jag tog körkort får börja övningsköra själva om två år. Är det dags för mig att börja känna mig gammal snart? ;-P
/ Min viktresa
Något så ovanligt som en bild på mig själv... ;-)
 
 
Om det finns kvar någon som följt min blogg länge kommer ni kanske ihåg att jag åt LCHF-kost under hela hösten 2015, och att jag den gången lyckades gå ner drygt 22 kg på 19 veckor.
Efter jul det året tappade jag dock, tyvärr, motivationen vilket resulterade i att jag inte kom igång igen. Sedan dess och fram till nu har jag gjort några försök att börja om, men har aldrig riktigt kommit in i det.
 
Men så kände jag en ovanligt stark motivation för detta infinna sig nu under helgen som var. En motivation likt den jag hade i augusti 2015.
Kanske är det för att jag mått så bra de senaste månaderna av min utrensning av "clutter", att jag nu helt enkelt kände att jag ville må bra kroppsligt också. Jag vill gärna se det så i alla fall ;-)
 
I måndags ställde jag mig alltså på vågen för första gången på ett år. Jag kan tala om att det var skitnervöst!
Väntade mig att jag minst skulle ha gått upp vad jag gick ner under den hösten. Minst. Jag väntade mig till och med ett högre tal.
Det är för att genom tiderna och mina otaliga andra försök så har det alltid varit så. Jag har alltid gått upp mer än jag gått ner när jag börjar om.
MEN INTE DEN HÄR GÅNGEN!
Trots att jag faktiskt gått upp (hade ju inte förväntat mig att gå ner i alla fall ;-P) så var det inte alls lika mycket som min startvikt den 10:e augusti 2015.
Faktiskt ligger jag på 7 kg UNDER min förra startvikt :-D :-D
 
Och jag har faktiskt kommit igång med denna kost den här gången.
Det här är dag fyra (4) och jag har hållit mig till strikt LCHF.
Det otroliga är, trots att jag stoppat i mig så otroligt mycket skit senaste året, så redan andra dagen kände jag inget sötsug längre.
Förra gången tog det ungefär en vecka. Den här gången två dagar.
I och för sig kan det bero på att jag för tillfället är halvt däckad av en förkylning. Kanske hade det tagit längre tid om jag varit helt frisk. Det kommer jag ju inte att få veta nu. Men jag tar det jag får :-D
Det enda som möjligtvis varit, är att jag vid något tillfälle halvt känt för att tugga på något. Men det har, tyvärr, varit mer ett resultat av uttråkning än att jag faktiskt varit sugen.
Har i alla fall lyckats stå emot det.
Och nu är jag inne på dag fyra, som sagt.
 
Nu är det bara tuta och köra, och hålla alla tummar och tår jag har att jag når mitt mål.
Hade varit så roligt om jag till min födelsedag lyckats komma ner till samma vikt som jag hade när de förra 19 veckorna gått, alltså julen 2015.
/ Inside my head
 
Jag är vänsterhänt.
Som vi alla vet är det en minoritet av befolkningen som har vänster hand som den dominanta.
Resten av världen är högerhänt.
Finns det någon av er som också är vänsterhänt, eller är ni allihopa högerhänta?
Om det finns någon mer vänsterhänt person som kikar in här känner ni kanske förmodligen till de problem jag skriver om i detta inlägg...
Problem med vardagliga ting och företeelser som högerhänta typ aldrig behöver tänka på, men som vi vänsterhänta brottas med hela tiden. Eller "brottas" låter väl kanske en aning dramatiskt, men jag försöker mest bara formulera mig på ett hyfsat sätt ;-)
 
 
--------------------------
 
Här kommer i alla fall 10 saker från vardagen som vi vänsterhänta känner igen...
 
 
 
1. Vi kan inte använda vanliga blyertspennor.
Nej, det är helt enkelt ingen idé. Blyertspennor går inte att använda om en är vänsterhänt.
Att skriva med sådana betyder två saker...
1 - Att hela sidan på handen blir alldeles mörkgrå, eller om en skrivit mycket; svart.
2 - Att allt man skrivit på pappret blir alldeles utsuddat, eftersom handen dras över pappret hela tiden en skriver.
Detta minns jag var extra jobbigt när jag gick i skolan. Vet inte hur det är nu, men då fick vi inte använda bläckpennor. I alla fall inte i grundskolan.
Och jag minns att i mellanstadiet (alltså 4:an-6:an) skulle vi alltid skriva en s.k. "kladd" först, för att sedan renskriva texten innan vi lämnade in den. Men det hjälpte ju inte direkt för min del, då verktyget var en blyertspenna. Mina renskrivna texter hade ju fortfarande det där gråa, utsuddade över sig då jag var vänsterhänt...
 
 
2. Problemet när det bara finns högersaxar tillgängliga.
Speciellt om saxarna var sådana där till och med handtaget var utformat för att den skulle ligga så skönt som möjligt i handen. Alltså de som har som typ en "vinge" som går ut från handtaget. Hoppas ni förstår vilka jag menar :-) Fiskars-saxar ser ut så.
De ÄR ju väldigt sköna att klippa med OM man använder rätt sax för handen!
Att använda motsatt sax (alltså t.ex. en högersax för en vänsterhänt) när det gäller just dem ÄR en PLÅGA!
Det gör ont och det bildas djupa märken i tummen. Det känner ni säkert igen om ni någon gång använt en sådan sax till fel hand.
 
Och visst, det brukar ändå ofta finnas både höger -och vänstersaxar. Dock, om det finns tio saxar sammanlagt på ett ställe, så finns det allt som oftast 9 höger och 1 vänster.
Och OM det bara finns en typ av sax så är det alltid en höger.
Den mesta befolkningen ÄR högerhänta. I get it. Men ÄR man vänsterhänt är det ett problem.
 
3. Multiplikationsstenciler när en gick i skolan.
Jag vet inte om det bara var vi som hade sådana, men när jag gick i låg -och mellanstadiet hade vi en viss typ av stencil för att träna upp multiplikationstabellerna (gångertabellerna).
 
De såg ut som så, att talen stod i en lodrät stapel på vänster sida av pappret.
Sedan var det typ 6-7 lodräta staplar bredvid, till höger. De var tomma, och en skulle alltså skriva svaren där.
Man började med spalten längst till höger.
När den var klar vek man hela den spalten bakåt, så att man inte såg den.
Sedan fortsatte man med nästa stapel, tills alla var ifyllda. Pappret såg ut som ett dragspel när man var helt färdig.
Varje stapel skulle dessutom göras på tid, för att en skulle träna upp tempot i huvudräkningen.
 
Och för en vänsterhänt betydde det att en alltid fick aningen längre tid än en högerhänt, eftersom en var tvungen att hela tiden lyfta handen för att se vilket tal det var.
Tror faktiskt att det ibland fanns spegelvända sådana stenciler också, men oftast fick man de som ultimat var gjort för högerhänta.
 
4. Fylla i/skriva på papper som sitter i en pärm.
Hittade denna punkt när jag googlade runt lite och måste bara ta med den! Klockrent.
Speciellt om det är en s.k. gaffelpärm.
 
5. Använda simpla köksredskap som t.ex. en vanlig konservöppnare.
Vänsterhänta blir ändå lysande på att hitta vägar att använda saker på, men det blir trots allt väldigt "bakvänt" och krångligare när prylen gjorts för högerhänta.
Med "vanlig" konservöppnare menar jag en sådan liten klassisk "manuell" sak.
De där större, klumpigare med typ ett vred försöker jag mig inte ens på. Någon enstaka gång tror jag att jag försökt, men jag får aldrig ett tillräckligt grepp om burken för att kunna öppna den när jag tvingas använda fel hand.
 
6. Att aldrig få en jämntjock skiva när man skivar bröd.
Klassiskt vänsterhandsproblem! Och störande!
Att skiva t.ex. en limpskiva betyder att en ALDRIG får en jämntjock skiva om en är vänsterhänt.
Det börjar alltid bra. Högst upp blir tjockleken perfekt. Men någonstans strax söder om mitten börjar kniven dra "inåt", och botten blir dubbelt så tjock som toppen. Och så blir det hur mycket en än försöker vinkla kniven "utåt".
Eller i och för sig... inte hur mycket man än gör det. Vinklar en tillräckligt mycket blir botten istället trådstunn. Det finns inget mellanting.
 
7. Smöret på fel sida av smörkniven när en tar över den efter en högerhänt. ;-P
Okej, denna punkt skrev jag mest bara med lite glimten i ögat ;-) Självklart blir det så även tvärtom.
Ifall en vänsterhänt haft smörkniven först och en högerhänt tar över. Då är ju smöret på "fel" sida för hen.
Dock är ju trots allt de flesta högerhänta och därmed använder vänster sida av kniven...
Vänsterhänta använder höger sida.
 
8. Att skriva på en whiteboardtavla.
Där har vi å ena sidan samma problem som med blyertspennorna... att man hela tiden suddar ut det man skrivit.
Det andra jag tänkt på är att det är omöjligt att skriva i en rak linje på just en whiteboardtavla.
Men jag vet inte... kanske har högerhänta det problemet också?
Ni som använder höger hand - tycker ni det är lätt att skriva rakt på en sådan tavla?
 
 
9. Att lära sig något handarbete, t.ex. att sticka eller virka.
Ofta - i alla fall av min erfarenhet - blir det så att en ska lära sig sådant av en högerhänt, vilket resulterar i att det blir alldeles bakvänt. För båda parter.
Det blir krångligt för "läraren", som måste försöka tänka om.
Och det blir krångligt för "eleven", just eftersom det blir så bakvänt för läraren.
 
 
10. Örat/handtaget alltid på "fel" sida om muggen/måttet.
Ett litet i-landsproblem visserligen, men för att få ihop 10 punkter fick den vara med :-)
På muggar med en bild på (ej sådana med mönster runt hela) sitter ju handtaget allt som oftast till höger om bilden, alltså så att högerhänta får bilden, framsidan, mot sig.
Vänsterhänta får dricka från "baksidan" ;-)
 
När det gäller olika mått (typ litermått) så ser man oftast märkningen, alltså deciliterstrecken, om man håller måttet med höger hand.
Håller man det med vänster hand är det oftast den amerikanska skalan man ser, alltså cups och sådant, eftersom det brukar finnas båda skalorna på måtten man köper numera.
 
 
Slutligen måste jag bara få säga - men det är bara mina egna funderingar - att jag på något sätt tror att vänsterhänta blir skickligare på att träna upp att använda sin högra hand, än vad högerhänta blir på att använda vänster.
Vad tror ni?
Tror ni det kan vara så?
Eller tror ni det kan vara tvärtom? 
/ Inside my head, PHOTOS - Holidays
 
Bilderna i detta inlägg är några år gamla och föreställer kommunens påskpynt det året. Ville bara börja med att säga det, och att jag gillar påskpynt på det sättet (med tanke på vad inlägget kommer handla om). Det var helt enkelt för att inlägget inte skulle bli bildlöst.
 
Det var en sak jag kom att filosofera över för någon vecka sedan, och tänkte att det kunde bli ett bra blogginlägg. Dock har jag glömt bort det av och till sedan dess, och de gånger jag kommit ihåg har det inte blivit av att sätta mig ner och skapa inlägget.
Men nu ska jag sluta förbabbla så mycket...
 
Det jag tänkte på var i alla fall det här med påsken och just påskpyssel.
När det kommer till julen är jag ju, som ni vet vid det här laget, en julälskare. Jag pyntar upp till första advent och vill gärna ha så mycket pynt som möjligt så länge som möjligt.
Påsken... det är dock en annan femma.
Vet att jag vid något tillfälle haft typ en eller två prydnadstuppar (eller liknande) men det var inte ens varje år de åkte fram.
Jag har aldrig haft speciella påskgardiner.
Jag har liksom, faktiskt, aldrig pyntat till påsk.
 
Kan visserligen tycka det ser härligt och vårigt ut med hem som är just påskpyntade, men samtidigt måste jag personligen säga att jag tycker det känns lite onödigt.
Julen är ju faktiskt typ en månad lång.
Påsken är fyra (4) dagar.
Det finns dessutom ingen tid som liksom "leder upp" till påsken (som advent i december).
Det är de fyra dagarna, varken mer eller mindre. Eller tja... egentligen mindre... Är man inte religiös kan man ju egentligen säga att man oftast bara uppmärksammar Påskaftonen, alltså lördagen.
Sen är det över.
Tycker tyvärr inte det känns så värt det att dra fram en massa gult pynt.

Dessutom är jag ju fortfarande så inne i min declutteringperiod, och har fått undan så otroligt mycket av mina ägodelar. Så jag vill helt enkelt inte köpa och dra fram en massa nytt bara för några dagar.
För mig räcker det gott och väl att titta på det pynt som kommunen brukar sätta upp här i stan :-)
 
Så för min del blir det not to Påskpynta :-)
 
 
Hur är det med Dig? Brukar du påskpynta?
Eller tycker du det känns onödigt?
Vill bara säga att naturligtvis finns inga rätt eller fel. Vi är alla olika, och vi gillar olika.
Ställde bara frågorna då jag tänkte det kunde vara roligt att höra vad mina läsare/besökare tycker :-)
/ Dear Diary, PHOTOS - Still life
 
I lördags var det, som de flesta redan vet, earth hour 2017.
Den dagen då det är tänkt att hela världen släcker ner en timme på kvällen -mellan 20:30 och 21:30, för klimatförändringarna.
Jag släckte, precis som jag gjort under Earth hour-timmen de senaste åren. Tycker faktiskt att det är jättemysigt. De flesta (typ ALLA) dagar blir det ju så att en inte kommer sig för att faktiskt stänga av både alla lampor och alla elektroniska apparater (som inte måste vara igång) som t.ex. TV, dator o.s.v.
Ofta tycker jag också det brukar bli så att en (i alla fall jag) håller släckt resten av kvällen. Det hinner bli så mysigt att jag inte riktigt vill tända igen.
Dessutom gillar jag att jag kom igång med lite läsning i lördags. Det var otroligt länge sedan som jag öppnade en bok.
 
Vad gjorde ni under Earth hour 2017? Släckte ni?
/ PHOTOS - Food and drink
 
Bara för att det är så fint ljus här i lägenheten på mornarna, när det är soligt ute, så kunde jag inte låta bli att knäppa några bilder på dagens frukost.
Det blev Köttfärslimpa till middag igår, och när det gäller det så är alltid resterna perfekta att ha på mackan dagen efter. Kall köttfärslimpa med grillkrydda på Polarbröd är verkligen helt ljuvligt gott.
Dessutom var det sannerligen evigheter sedan, så just idag var det EXTRA gott :-D
/ Videos
Efter ett långt, ofrivilligt, uppehåll från Youtube är jag nu tillbaka på min kanal. Jag hoppas i alla fall att jag kommer igång på riktigt igen.
I onsdags vloggade jag nämligen, och sagda vlogg kom upp på min kanal igår morse; alltså torsdag. Men tänkte det kunde vara en idé att lägga upp videon här på bloggen också. Min Youtubekanal är ju, precis som bloggen, oerhört liten vilket resulterar i att det är svårt för andra att hitta den. Men lägger jag upp videon på flera av mina sociala medier (typ bloggen) kanske någon mer ser den i alla fall :-)
 
Ni får gärna gå in på min Youtube-kanal, och gillar ni den (eller kanske bara vill se hur jag utvecklas) får ni mer än gärna klicka på Prenumerera-knappen!
 
/ Dear Diary
 
Nu i eftermiddag blev jag less...
För ett litet tag sedan blev min hemtelefon knäpp. Ja, jag vet. Jag har fortfarande hemtelefon. Men just nu, när min mobil är så opålitlig, är det praktiskt med hemtelefon.
Dock verkar det som om sådana inte riktigt tycker om mig. Den som nu gått sönder är min andra.
Den första jag hade var faktiskt ny från butik, och det var ett riktigt måndagsexemplar. Den fungerade aldrig riktigt 100 under hela tiden jag hade den. Vid ett tillfälle lade den till och med av helt under flera månaders tid, för att sedan helt utan förvarning börja fungera igen.
 
Nästa telefon köpte jag billigt på en second hand-butik här i Piteå, och den har faktiskt fungerat betydligt bättre än den som faktiskt var köpt ny i butik...
Ända tills nu. Helt plötsligt, bokstavligt från ett samtal till nästa, började den "brusa". Det hörs liksom ett högt brusande ljud när man pratar i den, och det ljudet hörs från båda håll.
 
Så idag fick jag det till att bli; jag åkte till Elgiganten. Mest för att kolla på vad priset för telefoner ligger på nu för tiden. Och det slutade faktiskt med ett köp.
Så den här gången testar jag faktiskt en trådlös telefon. Kanske kommer det fungera bättre än en med sladd...
Jag hoppas det i alla fall :-)
Plus att det blir härligt att inte vara bunden till en plats här i lägenheten för att prata :-)
 
Har du fortfarande kvar hemtelefon?
Eller kör du på endast mobil?
/ Dear Diary
Igår tänkte jag faktiskt köra en liten EFIT-ish dag. EFIT betyder ju, som de flesta redan vet, Ett Foto i Timmen.
Det finns särskilda dagar som är EFIT-dagar, men tyvärr kommer jag aldrig ihåg kameran just dessa dagar.
Plus att jag brukar vara dålig på att verkligen komma ihåg att ta en bild varje timme.
Därför tänkte jag som sagt köra lite EFIT-light under fredagen, alltså dokumentera min dag utan att det nödvändigtvis blir just ett foto per timme.
 
Då kör vi... Detta var min fredag vecka 10:
 
 
7:00 – Väljer kläder och klär på mig, för att en stund senare bege mig mot jobbet.
 
 
8:00 – Har fixat iordning frukosten till barn och pedagoger på jobbet.
Fredagar är fildag, och just fredagar brukar jag sätta fram ägg till pålägg :-)
 
 
Under tiden de äter frukost är det dags för mig att ta itu med dagens städning. Tycker det är så skönt att göra bort det direkt på morgonen :-)
 
 
Ca. 8:45 – Dags att fixa salladsbuffén inför lunchen. Här har jag precis gjort iordning vitkålssalladen och ställt den för att dra en stund. Denna sallad är faktiskt jättegod :-D
 
 
En stund senare är det dags att börja värma maten, så den blir klar till det är dags för lunch vid 10:45.
Temperaturen ska skrivas upp på en sådan här lista så man kan bevisa vid spontan hälsokontroll att maten uppnått minst 72 grader.
 
 
Strax efter 10:00 – Dukar borden och plockar fram salladsbuffén och hårdbröd.
Denna fredagen stod Pytt i panna på menyn.
 
 
Strax efter 11:00 – Dags för lunchdisken, bära ut kompostpåsen, soppåsen samt våtmoppa köksgolvet.
 
 
Och så är det dags att säga "Slut för dagen". En fredag betyder det ju också HELG!
Inte för att det direkt är överdrivet stressigt på mitt jobb, men ändå. Känslan av helg är alltid densamma :-D
Denna fredagen fick en säck med plastskräp och en kartong följa med mig till återvinningen.
 
 
Detta är en bild jag tog lite snabbt vid återvinningsgården. Alla sportlovsfirare har då inte varit utan snö i alla fall... Den här högen är faktiskt ganska rejält stor, även om det inte riktigt syns på bild.
Men under sommarhalvåret, alltså när det inte är någon snö, så är marken platt där. Så hela högen är faktiskt snö.
 
 
På vägen hem svängde jag faktiskt förbi Kvantum också. Tycker alltid det är skönare att passa på att göra sådant på hemvägen. För att om jag först åker hem känns det som om det blir betydligt "jobbigare" att ta sig iväg senare. Någon som håller med mig?
 
 
Vid 13:00, ungefär – Äter mellis och börjar med mitt lilla stickprojekt.
Det är ganska coolt ändå hur fingrarna minns stickning, även om det är evigheter mellan gångerna och en tror att en glömt bort hur man gör.
För min del var det typ fyra-fem år sedan sist, men när jag fick stickorna i händerna gick det per automatik.
Verkar som om det är som att cykla...
 
 
Ca. 15:00 – Stickar...
 
 
Ca. 16:00 – Stickar fortfarande...
 
 
Ca. 17:00 – Ja, jag vet. Det blev en riktigt tråkig eftermiddag att dokumentera. Men jag kom helt enkelt in i ett flow med denna stickning ;-)
 
 
Blev färdig ungefär vid 19-tiden på kvällen. Resultatet: En s.k. Pussyhat, alltså en rosa mössa som blev "a thing" i samband med Women´s marsch on Washington (och runt om i hela världen) :-D
Onekligen liiite speciella ;-) men jag gillar vad de står för.
 
Efter den bilden fotade jag ingenting mer, men det hade inte blivit särskilt intressant det heller. Satt mest och glodde på TV, slösurfade på sociala medier för att sedan gå och lägga mig.
 
Hoppas Du också hade en fin fredag, och att Du får en fortsatt trevlig helg!
/ Dear Diary, Inside my head
Idag, den 8:e mars, har det varit (eller ÄR tekniskt sett två timmar till) Internationella kvinnodagen.
Jag tycker vi alla borde ta en liten stund och faktiskt reflektera över vad våra medsystrar i historien faktiskt gjort för oss.
ALLT som vi idag tar för givet har de ju faktiskt en gång i tiden slagits för.
De slogs för VÅRA rättigheter!
De slogs för att kommande generationer (dvs. vi idag) skulle få uppleva jämställdhet.
Det var DE som drog det allra tyngsta lasset i denna kamp, och det är VI som fick skörda frukterna av den kampen.
Vi kämpar fortfarande, och kommer förmodligen att få göra det under en lång tid.
Men DE människorna, de som levde och kämpade då, är värda vår yttersta respekt.
Vi kämpar på i en tid då vi HAR alla dessa saker, som vi tar för givna.
De kvinnorna, för länge sedan, hade ingenting. De kämpade under en tid då de inte var värda något. De kämpade för jämställdhet i en tid då kvinnan ansågs vara en ägodel. Mannens personliga ägodel.
 
Jag vill bara säga: Hatten av till alla dessa kvinnor. Det är tack vare Er som jag kan leva det liv jag vill idag!
Vi får aldrig sluta kämpa för jämställdhet och allas lika värde!
 
 
* * * * * * *
 
1845 – Kvinnor har rätt att ärva lika mycket som män, när någon dött.
1846 – Kvinnor får syssla med hantverk och handel.
1858 – Ogifta kvinnor kan bli myndiga när de fyller 25 år. Gifter de sig blir de däremot omyndiga igen.
1864 – Män har inte längre rätt att slå sina fruar.
1873 – Kvinnor får ta examen, men inte när det gäller högre studier.
1884 – Ogifta kvinnor blir myndiga när de fyller 21, alltså samma ålder som män.

1901 – Kvinnor får vara lediga i 4 veckor när de fött barn (men de får ingen lön under tiden).
1912 – Kvinnodagen firades för första gången i Sverige.
1919 – Kvinnor i Sverige får allmän rösträtt.

1921 – Kvinnor får rösta för första gången i Sverige. Nu blir även gifta kvinnor myndiga när de fyller 21.
1922 – De fem första kvinnorna kommer in i riksdagen.
1927 – Statliga läroverk (skolor) öppnas för flickor.

1935 – Kvinnor får samma rätt till folkpension som män.
1938 – Det blir tillåtet med preventivmedel.
1939 – Kvinnor kan inte längre sparkas från sina jobb på grund av att de blivit gravida eller gift sig.

1947 – Kvinnor som är anställda av staten får rätt till lika mycket lön som männen. Barnbidraget införs.

1951 – Kvinnor får behålla sitt svenska medborgarskap även om de gifter sig med män som är utländska medborgare.
1955 – Arbetande kvinnor får tre månaders betald ledighet när de fött barn.
1958 – Kvinnor får rätt att bli präster.

1964 – P-pillret börjar användas i Sverige.
1965 – Det blir olagligt med våldtäkt inom äktenskap.

1970 – Barnomsorgen byggs ut på allvar med dagis och fritis. Samtidigt börjar skolorna att jobba aktivt med jämställdhet.
1975 – FN:s kvinnoår. En ny abortlag införs; kvinnor får själva bestämma om de ska göra abort fram till den 18:de veckan. De första kvinnojourerna startar.

1980 – Den statliga myndigheten Jämställdhetsombudsmannen (JämO) skapas och jämställdhetslagen stiftas.
1982 – All kvinnomisshandel blir brottslig, oavsett vart den utövas.
En ny namnlag införs; kvinnan och mannen får välja mellan bådas efternamn när de gifter sig.
1983 – Kvinnor kan söka alla yrken, även inom försvaret.
1987 – En ny särskild lag om sambors gemensamma hem stiftas. Den heter sambolagen.

1995 – Nyblivna pappor får en särskild pappamånad då de har rätt att vara lediga. Månaden kan inte överlåtas till mamman. Samkönade par kan ingå partnerskap.
1996 – Den första tjejjouren startar!
1998 – Lag om våld mot kvinnor stiftas. Könsstympning av kvinnor förbjuds.
1999 – Köp av sexuella tjänster förbjuds.
 
Källa