Follow
 
Starkt medveten om att snöuppdateringar tagit upp typ 95% av mina sociala medier denna vinter, så kommer här en till. Men jag kan helt enkelt inte låta bli. Med tanke på vilken VINTER det varit i år har det varit stört omöjligt att inte skriva om det.
 
Men nu...NU...nu börjar vi äntligen se ljuset i slutet av vintertunneln!
Denna senaste veckan har det tinat så sjukt mycket! Hittills denna veckan har vi haft underbart väder med många plusgrader, vilket såklart är anledningen till all snö som försvunnit.
Om ni ser på bilderna här ovanför (som jag också lagt ut på Instagram) så är staketbilderna ett perfekt exempel. När det varit som mest snö har inte staketet synts. Och då ÄR det ett sådant högt grönt typiskt förskolestaket.
Ni som har barn på förskola, eller någon gång gått förbi en förskola, känner garanterat igen staketet. Nästan varenda förskoletomt är inhägnad med ett sådant. OCH det ÄR ett högt staket. Det går strax över midjehöjd på mig.
 

Visst, det är en hel del snö kvar fortfarande. Men fortsätter det i denna takt känner jag mig mer än hoppfull.
Gissar att det är nu vi kan tacka vintern att det så gott som endast varit torr pudersnö.
Snön har varit så luftig, vilket förmodligen är anledningen till att det sjunker ihop så extremt snabbt nu när det äntligen blivit plusgrader.
 
 
Den sista bilden här är visserligen tagen under föregående vecka, så det har hunnit tina lite sedan dess.
Men det visar ändå att plogkanterna fortfarande är rätt höga ;-)
Det här är en fiktiv novell, alltså påhittad!
Tänkte att jag försöker i alla fall.
 
 
 
Runt omkring mig tornar fjälltopparna upp sig.
Rakt framåt finns inget annat än snö och en ljusblå himmel så långt ögat ser.
Under mig mullrar kraftpaketet som bara väntar på att få sträcka ut sig över allt detta vidsträckta vita. Jag nuddar försiktigt vid gasen med höger hand och åker en halvmeter framåt.
En tillfredsställande rysning går genom ryggraden. Det här var så länge sedan.
Varför hade jag låtit det gå så lång tid?
Ordentligt påpälsad med tjock overall, fodrade kängor, mössa med öronlappar, och termovantar behöver jag inte oroa mig för att frysa, trots att termometern imorse visade minus tjugoen grader.
Dessutom är det extra kallt här ute på grund av de öppna vidderna. Inga träd eller bebyggelse som skyddar. Den tunna, vita röken som kommer från min mun och näsa bevisar detta. Vinden biter tag i näsan, typ det enda på min kropp som inte är täckt av kläder för tillfället, och jag kan känna att den börjar vara röd.
Jag bryr mig inte. Det enda som finns i mitt huvud just nu är känslan över att vara helt ensam på denna vackra plats.

Allt som låter är skoterns brummande.
I övrigt är det helt tyst; knappt ens vinande från vinden trots att jag står mitt på vad som i vanliga fall är öppet hav.
Jag befinner mig långt från storstadens stressiga puls, och jag känner hur varje liten nerv i kroppen totalt går in i viloläge. Till och med tankarna verkar lämna hjärnan.
Kylan håller fortfarande näsan, och kinderna, i ett starkt grepp.
Solen skiner starkt från himlen rakt framför mig, och jag tackar mig själv för att jag kom ihåg att ta med solglasögonen.

Detta var platsen jag vuxit upp på. Mina hemkvarter. Skoterturer av den här typen hade en gång i tiden varit vardag i mitt liv.
Varför hade jag inte uppskattat dem mera?
Varför hade allt jag kunnat tänka på varit när jag skulle få flytta därifrån?
Varför hade jag haft så jäkligt bråttom härifrån att jag flyttat endast tre dagar efter att gymnasiet var avklarat?
En enda gång hade jag kommit tillbaka på besök. En enda gång på tolv år.
Visst; jag hade haft fullt upp. Mitt schema hade alltid varit fulltecknat –nästan mer än fullt. Just nu kände jag dock att det inte var någon ursäkt. Nog borde jag väl sett till att återvända oftare; i alla fall en gång per år hade jag väl kunnat uppbringa.
För arton månader sedan hade dock mitt stressiga schema tagit ut sin rätt, och jag gick in i den där välkända väggen.
Varför hade jag inte åkt tillbaka då?
Det  här var ju för sjutton bättre än all terapi jag gått i under alla dessa månader.

Jag fixerar blicken mot horisonten, känner värmen från skotern och jag kan till och med känna hur det vibrerar under skosulorna.
Med högerhanden kramar jag återigen om gasen, och den här gången får verkligen alla hästarna under motorhuven sträcka ut. Jag känner vinden piska mot ansiktet när jag styr rakt fram, i full fart, genom det vidöppna landskapet mot horisonten.
Det enda jag känner är genuin lycka.
Det här är frihet.
Denna typen av inlägg ska en väl egentligen göra runt nyår, men äsch! Why not?
Jag kom på det nu, så jag kör på.
2017 var som sagt inte det bästa fotoåret för min del, gällande inspiration och därav hur ofta jag tog ut kameran. Men några fotodagar blev det i alla fall, och nu när jag tittar igenom bilderna i efterhand märker jag att det kanske är något positivt ändå med att inte fota för ofta... ;-)
Det är sååå många bilder jag helt ärligt älskar!
Naturligtvis kan de bli ännu bättre, men jag är ju trots allt fortfarande "bara" en glad hobbyfotograf :-D
 
Enough said. NU tycker jag vi kör igång!
Här kommer alltså mina personliga favoriter från förra året.
 
Vi kan börja med de bilder som nästan kvalar in som mina all-time-favorites hittills:
 
 
That Foggy Day

Det var den där extremt dimmiga dagen i höstas, när jag tog kameran och åkte ut till Svensbyn, som jag lyckades fånga dessa bilder. Jag ÄLSKAR dem! Jag älskade dem redan då, och jag älskar dem nu!
Det var för övrigt så gott som den ENDA dagen den hösten då det inte regnade!
 
 
De Röda Bilderna
 
Samma dag som dimbilderna, men dessa är fotade i mitt närområde. Christinaskolans skolgård.
Jag kallar dem "De Röda Bilderna", eftersom jag dras sååå mycket just till den röda färgen. Tror det är just därför jag älskar dem så mycket. Hade det inte varit för de röda löven misstänker jag att jag skulle tyckt de var alldeles för trista.
 
 
I det ljusgröna paradiset
 
Jag har sååå många liknande bilder som den här. Jag fotar flera sådana här bilder varenda gång jag är ute på fotopromenad, oavsett vad som är "temat" med promenaden. Men jag älskar det verkligen. Jag älskar känslan att stå mitt under ett vårgrönskande lövträd och bara knäppa bild efter bild efter bild.
 
 
That light!
 
Denna bild är med dels för att den tar mig tillbaka till den där nästan kriminellt underbara sommarkvällen (en av de mycket sällsynta förra sommaren) då jag tog kameran och cykeln med mig ut och cyklade och fotade i flera timmar.
Och dels får den vara med för att just på den här platsen var ljuset verkligen sällsynt vackert. Jag kan bara säga en sak: Bilden gör inte på långa vägar ljuset rättvisa!!
 
 
Silence
 
Jag älskar känslan i denna bild. På något sätt känns den nästan "artistisk" (heter det så?), men det kanske bara beror på att jag gjorde den svartvit och drog upp kontrasten...
 
 
Those are the days I live for
 
Love it! Love it!! Love it!!!
DEN HÄR bilden kvalar upp i topp 3 över årets favoritbilder!!
Jag var ute efter ljuset, och älskar hur jag lyckades fånga det. Men pricken över i:et kom när jag hemma igen gick igenom bilderna och fick se att det flög förbi en fågel precis i fotoögonblicket.
Jag vet inte; kanske skulle jag ha klonat bort den då den blev så liten i bilden. Men jag vill inte det.
JAG tycker den bidrar till att få till den där speciella sommarkvällskänslan.
Det bästa av allt är att vid fototillfället är klockan strax efter halv tolv på natten!
I love Norrbotten in the summer!!
 
 
Just one moment of silence
 
Den här bilden gillade jag mer när jag gjort den svartvit än när jag lät den vara i färg. Jag kan inte riktigt motivera varför jag gillar den, utan det är helt enkelt en känsla jag har.
Jag gillar att den inte är jätteskarp, utan ger ett lite mer softat intryck.
Kanske för att det alltid är full rulle i det rummet när en är där och hälsar på ;-) och just den här bilden gör att jag får en lugn och behaglig känsla.
 
 
Have some muffins
 
Eh... jag vet. ;-P
Men att den här bilden får kvala in på listan är helt enkelt bara för att jag aldrig brukar lyckas få till bra bilder av ätbara saker. Men just den här gången pudrade jag över lite florsocker och la lite mer energi på att verkligen få till en bild jag blev nöjd med.
Inte bakbloggskvalitet, men en av de bästa bakbilder jag åstadkommit hittills.
 
 
Playtime
 
Kan egentligen inte motivera denna heller, men jag antar att jag dras till den tack vare färgerna. Och skärpan.
Det jag gillar med bilden är att den känns så lekfull.
 
 
Those are the nights I remember
 
Här var målet att försöka få till en "drömsk" bild. Känner inte att jag lyckades med tanke på den bild jag hade i mitt huvud. Dock fullt acceptabel ändå.
Inte perfekt. Inte välplanerad. Men det kanske är charmen med det hela?
Känslan av sommarkväll kommer i alla fall fram.
 
 
Like a dream in pink
 
Ja! Ja! Ja! Jag blev helt lyrisk när jag upptäckte att dessa träd blommande i mitt närområde förra våren.
Mark von Canon gick sannerligen varm under typ en timme (eller hur länge jag nu stod där; det är typ tre träd).
Jag är som ni vet helt såld på rosa blommor, så att de här bilderna hamnade bland mina favoriter var väl inte särskilt otippat...
 
 
Narnia wonderland
 
Och så... sist men absolut inte minst... 2017 års allra sista bilder!
Bokstavligen, eftersom de är fotade den 30:e december och jag tog inga bilder på nyårsafton.
Det var mörkt, som det ju är mitt i vintern, men jag bestämde mig ändå för att åka ut en stund med kameran. Mest för att jag behövde få till en bild att använda som nyårshälsning på mina sociala medier.
Det snöade inte den kvällen, utan när jag kom hem med bilderna tänkte jag lägga till lite stjärnor för att få "stjärnklara bilder". Men istället upptäckte jag att bilderna verkligen såg ut som julkort om jag lade till snö istället. Därför fick det bli så.
Och jag har inte ångrat mig.
Dessa Narniabilder hör fortfarande till mina favoriter.
Och de är ju ett bevis för att vi sannerligen hade en VIT jul 2017!
Den här vintern måste ju helt enkelt bara gå till historien som en av de snörikaste vintrarna någonsin!! Det är helt sjukt hur mycket snö det varit!
 
 
Tack och hej leverpastej!
Okej, töntigt jag vet! Men kunde inte motstå ;-P
.
.
.
Vilken av dessa bilder är DIN favorit (om du har någon)? Skulle vara roligt att höra :-D
Eller är det kanske någon annan bild du sett på min blogg det senaste året som du fastnat lite extra för?
Jag måste bara få skriva av mig lite. Som vanligt.
Den här gången handlar det om vad jag inte kan se som annat än en bestraffning mot alla vi som bor främst här uppe i de norra delarna av vårt land (men egentligen alla ställen i landet som är glesbygd).
Det handlar om bilar och möjligheterna att ta oss till olika ställen.
 
Idag pratas det mer än tidigare om problemet med all biltrafik och dess inverkan på miljön.
Och NATURLIGTVIS är jag för miljömedvetenhet! Självklart tycker jag också att bilar är en stor miljöbov och det vore bra om vi kunde minska på utsläppen.
MEN jag ÖNSKAR att beslutsfattare (jag använder det ordet i detta inlägg) kunde tänka liiiiite längre än bara inom den inskränkta bubblan Stockholm!
 
Bensinpriserna börjar vara svindlande (i alla fall om en lever på en vanlig låglöneinkomst). Har det för att det funderas över diverse förbud inom ämnet bilar. Det känns som om planerna är att göra det så dyrt som möjligt att ha bil. Allt för att människor ska lämna bilen, åka kollektivt och därmed blir det bättre för miljön.
Och ja, självklart ser jag inget fel med det ur miljösynpunkt.
Allt vi kan göra för miljön är välkommet idag med klimatförändringarna hängande över våra huvuden.
 
Att lämna bilen hemma och istället åka kollektivt är en positiv grej.
OM en bor i Fjollträsk eller så gott som valfri storstad!
Där en har tillgång till alla möjliga färdmedel. Hela tiden.
Bussar som går typ var femtonde minut, tunnelbana, tåg...
Men för alla oss (för ja, vi är fortfarande många!) som bor långt utanför detta är det inte lika enkelt. Till exempel här uppe i norra Sverige, där vi varken har tunnelbana, tåg eller spårvagnar...
Den enda kollektivtrafik vi har är bussar, och de går inte på långa vägar lika ofta som de gör i större städer!
Jag bor ju inne i en stad, så jag har tillgång till bussavgångar oftare. Ungefär en gång i timmen går bussarna här.
Vissa linjer, vissa tider på dagen, går de en gång i halvtimmen. Så jag har det förspänt om jag vill åka buss.
MEN utanför stan, när det kommer till mindre orter, går det inte bussar så tätt.
På vissa ställen är det till och med så att det gå EN (1) buss på morgonen och sedan går det ingen mer förrän på eftermiddagen.
Det vill säga: Missar du morgonbussen och inte har någon bil så kommer du dig inte till jobbet/skolan den dagen.
 
Vi som bor här uppe MÅSTE ha bil!
Det säger jag inte för att "det är skönast att ha en egen bil", utan för att det är FAKTA!
Det är mot OSS alla höjningar av bilkostnader, eventuella förbud och skyhöga bensinpriser slår som hårdast!
 
I skrivande stund kostar bensinen över femton (15) kronor per liter! FEMTON SPÄNN LITERN!
JAG tycker det är sinnessjukt!
När jag köpte min bil år 2012 låg priset på ungefär 12-ish kronor. Det kunde ibland gå ner till elva.och.nånting.
Idag är det sällan priset går under 14 kr. Och idag, samt de senaste dagarna, har det alltså legat på över femton kronor (kommer ej ihåg exakta ören). Och detta är på obemannade mackar, där det alltid är billigare än på bemannade.
Jag kan knappt se det på något annat sätt än att det är en bestraffning mot oss som bor här, för att vi bor här, och ett försök att utplåna/avbefolka glesbygden.
För att fortsätter det såhär med t.ex. bensinpriserna kommer ingen att ha råd att köra bil, för lönerna hänger ju inte direkt med i samma tempo...
 
Jag älskar Piteå och jag älskar Norrbotten.
Jag vill inte flytta av den anledningen att jag inte har råd eller möjlighet att ta mig till jobbet.
Flyttar jag kan det vara av nästan vilken anledning som helst, men inte det!
 
Tack för att jag fick skriva av mig dessa tankar. Det känns faktiskt lite bättre nu :-)
Tror att anledningen till att jag känner mig negativ just nu är att det vräkt ner snö ute halva dagen idag (och det har inte slutat än).
 
Det finns en sak jag reflekterat över ganska länge.
Kan hända att det finns publicerat någon sådan här text tidigare på bloggen, eller på någon av mina andra bloggar. Eftersom jag bloggat så pass länge är det självklart svårt att komma ihåg precis allt jag skrivit om, men vissa saker kanske till och med är värt att vädra flera gånger?
Och vissa saker behöver jag helt enkelt bara få ur mig lite då och då.
 
Men om jag ska ta och komma till saken...
 
Som sagt; det finns något jag filosoferat över länge när det kommer till internetvärlden; närmare bestämt sociala medier och främst då bloggar och Youtube.
Och det är frågan Varför är det så att långa bloggtexter/mycket content tycks "skrämma iväg" besökare inom sociala medier-världen?
 
Jag tycker det känns lite grann som om ifall ett blogginlägg innehåller mer än 10 meningar blir det aaaaalldeles för långt för att andra människor ska idas läsa igenom det.
Ibland känns det som om en blogg med mer text än de korta bildtexterna skrämmer iväg läsare.
Samtidigt som t.ex. engelskspråkiga bloggare kan skriva långa och insiktsfulla inlägg och få massor med relevant respons på sina texter.
Inte bara "fin bild/blogg" som kommentar på ett blogginlägg som handlar om ett viktigt, aktuellt ämne, en tragisk historia o.s.v.
 
Samma sak har jag reflekterat över på Youtube.
Där tycker jag det känns som om du måste vara en stor Youtuber (minst 100 000 följare) för att kunna publicera videor som är längre än ett par minuter. Och speciellt om det är videor då du sitter ner och "bara" pratar om något speciellt ämne.
Är det en "pratvideo" som är 6,7,8,9 minuter, även om det handlar om något intressant, så ids inte människor kolla igenom den.
Det känns som att i det svenska Youtubeklimatet ska det hända någon precis varenda sekund i en video, och videon ska helst inte vara längre än max 3 minuter. Annars blir folk uttråkade.
Samtidigt som det känns som att t.ex. amerikanska Youtubers kan lägga ut minst tio minuter långa videos där de "bara" sitter och pratar om någonting. Och besökarna tittar uppenbarligen på dessa videor, eftersom de alltid får rejält med relevant feedback.
Nu ska jag väl inte säga att det är så för ALLA, då jag naturligtvis inte kollat alla youtubers som finns. Men det känns som om det rent generellt ser ut på detta viset.
 
Självklart fattar jag ju att det är (stor) skillnad i storleken på länderna t.ex. Sverige och USA. Att det finns fler människor som hittar till, och blir intresserade av, engelska videos.
Men hur ologisk önskan än är, så kan jag inte låta bli att önska att vi i det svenska "sociala medier-klimatet" kunde vara lite mindre otåliga.
Att vi verkligen kunde ta oss tid att läsa. Ta oss tid att lyssna.
 
Med tanke på vad detta inlägg handlar om fattar jag ju naturligtvis att det knappt kommer vara någon som ids läsa igenom denna långa text. Men å andra sidan har jag ju bloggen mycket för att ha någonstans att få skriva av mig, eftersom fysiskt dagboksskrivande aldrig varit min grej.
 
Och OM det finns någon som mot förmodan orkat ta sig igenom texten:
Vad tycker ni? Håller ni med mig, eller har ni en helt annan syn på saken?
Kan det vara så att svenskar i sociala medier generellt är "latare" än t.ex. engelskspråkiga?
 
Vem "kom med" påskäggen till er när ni var små; Påskharen eller Påsktuppen?
 
När jag var liten var det Påsktuppen som kom och "värpte" påskäggen, så de låg bredvid kudden när en vaknade på "påsklördagens" (påskaftonens) morgon.
Vi hade inte den traditionen, som många tydligen haft/har, att äggen var gömda och en fick leta efter dem.
Det var först när jag blev äldre jag hörde talas om Påskharen. Att hen gömde äggen under natten för barnen att leta efter på påskaftonens morgon.
Tydligen, som jag förstått det, har det varit vanligt att äggen varit gömda utomhus också (eller det kanske bara är för att jag sett Lotta på Bråkmakargatan? ;-P) Så det kanske är därför som vi inte hade Påskharen som tradition... då jag ju faktiskt är uppvuxen på ett ställe där det så gott som aldrig varit barmark under påskhelgen.
Svårt att gömma påskägg ute när det ligger kvar drivor av snö, liksom.
 
 
Brukade ni "gå påskkärringar" i ert bostadsområde?
 
En annan fråga jag känner är intressant, då jag gillar att höra vilka traditioner andra haft.
Jag vet att det är en gammal tradition, men det är något jag också upptäckte lite senare. Jag kan nämligen inte minnas att vi någonsin klädde ut oss och gick runt i området som påskkärringar.
Det enda jag minns är att vi klädde ut oss på Lekis och promenerade runt byn (men utan godis"tiggeriet").
Men jag har inte ett enda minne av att vi gjorde det hemma.
Eventuellt att vi klädde ut oss och åkte till mormor/morfar och farmor/farfar för att hälsa Glad påsk. Men inte mer än så.
 
Vi har egentligen inte haft några direkta traditioner rörande Påsk, annat än att äta påskbord och få påskägg.
Det är inget jag saknat heller, utan jag redogör bara för mina minnen.
Nu kanske jag har extremt dåligt minne och att jag glömt en massa. Men i så fall får väl mina syskon som ev. läser detta påminna mig ;-)
 
Men som sagt hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg; oavsett vilka traditioner ni har, eller inte har.
Oavsett om ni firar påsk, eller om ni inte gör det.
Vädret här hos oss kunde inte ha varit bättre. Jag hoppas att ni upplever samma.
 
GLAD PÅSK

önskar
Erica Pettersson
 
 
Hoppas ni får en riktigt fin Påskafton och en trevlig fortsatt helg, oavsett hur eller om ni firar påsk!
Dessa bilder är från påsken 2014, så tro inte att vi har barmark nu. Inte på långa vägar...
Detta bevisar dock att jag hade fel i ett tidigare inlägg;
vi hade faktiskt barmark en påsk för inte så länge sedan.
MEN det hör ändå till ovanligheterna. Har det för att 2014
var ett år då vi hade extremt lite snö hela vintern.
 
 
Idag är det Långfredagen, påskhelgens andra dag. För även om gårdagen var en vanlig arbetsdag så var det ju trots allt Skärtorsdag.
En sak kom jag att fundera lite över... och det är angående detta med påskpynt.
Är det många där ute som pyntar till denna högtid?
Eller känner ni att den är så kort att det inte är någon idé att dra fram en massa saker?
Själv hör jag till dem som inte påskpyntar. Jag äger inte ens något sådant pynt.
Och det är inte ens på grund av min stora utrensning, utan jag påskpyntade inte innan det heller.
 
Julen är en sak. Den "varar" ju trots allt i typ en månad.
Men även om påsken ändå är en "hel långhelg", så känns den alldeles för kort för att jag ska idas dra fram en massa specialpynt.
Jag kanske är tråkig, men det känns helt enkelt inte värt det. Att plocka fram sakerna kanske onsdagen för att sedan plocka bort allting fyra dagar senare...
 
Som sagt; hur gör ni?
Det skulle vara intressant att höra hur ni ser på påskpynt och påskfirande.
 
Jag har inte riktigt kommit in i Podcastvärlden än, det vill säga att jag inte har fastnat för någon speciell typ av podd. Jag har mer lyssnat lite sporadiskt på något avsnitt här, något avsnitt där av olika.
Men det finns en (1) podd som verkligen blivit min favorit, och som jag lyssnat på alla avsnitt av; och det är Penntricket. Vissa avsnitt har jag till och med lyssnat på flera gånger...
Poddens huvudfokus är feminism och genus -de ämnen jag är som allra mest intresserad av.
Varje fredag släpps ett nytt avsnitt, och det är verkligen höjdpunkten av mina fredagar. I mitt tycke är detta det perfekta sättet att starta helgen på!

Jag tycker synd om alla människor i världen som inte förstår svenska och därmed missar denna fantastiska podd! Nej, jag överdriver inte. Detta ÄR min favorit nummer 1!
 
Har ni lyssnat på Penntricket?
Alla avsnitt, eller bara något enstaka?
Om ni lyssnat på den, vad tycker ni? Håller ni med mig, eller är ni av annan åsikt?
Har ni någon annan podd ni älskar, så tar jag gärna emot tips :-D
Så har vi lagt ytterligare en helg bakom oss.
En helg då det i mitt fall inte hänt ett skit. Å andra sidan trivs jag bara bra med att ha det så. Jag vill vila ut på helgerna. Jag vill ha sovmorgon, och jag vill inte stressa igenom dagarna.
Visst, det hade varit roligt att hitta på saker också. Men måste jag välja så väljer jag lugna helger hemma.
Dessutom går vi ju in i en förkortad vecka nu, i och med att det är PÅSK i slutet av veckan. Det betyder ju, som alla vet, att det är fyradagarshelg. I alla fall för alla som arbetar "vanliga" måndag-fredagjobb.
 
Den här helgen som var, då...
Som sagt hände inget särskilt i mitt liv, men det har ju trots allt varit två händelser som jag faktiskt kan ta upp i detta blogginlägg...
I lördags var det Earth hour 2018. Jag deltog och därmed släckte ner allt elektriskt lyse samt elektriska apparater. Detta betyder att jag faktiskt kom mig för att fota lite under den timmen, och det blev riktigt mysiga bilder, om jag får säga det själv.
 
Natten mellan lördag och söndag gick vi också över till sommartid.
Jag vet att många är emot detta fenomen, men helt ärligt måste jag erkänna att jag tycker om det. Jag gillar känslan av att gå "ett steg närmare sommaren".
Har det också för att jag läst att EU funderar på att plocka bort tidsomställningen och eventuellt köra på normaltid året runt.
Jag kan sanningsenligt se på saken ur den synvinkeln också. Det skulle vara praktiskt att slippa hålla koll på omställningsdatum två gånger per år, men återigen... Jag gillar ändå känslan att ställa om klockan.
 
Så; det blev en liten helguppdatering.
Nu avslutar jag med att bjuda på några av bilderna jag fotade i lördags under Earth hour, och så ska jag strax börja dra mig mot jobbet och veckans första arbetsdag.
 
Det är ganska sjukt, men samtidigt lite fascinerande, hur beroende vi är av internet idag.
Sannerligen allt sköter vi från den där lilla skärmen på vår smartphone (eller surfplatta, dator o.s.v, but you get the point).
För -och nackdelarna med detta kan en väl säga är värt ett helt eget inlägg egentligen, men jag tycker faktiskt det är riktigt fascinerande att observera oss människor idag...
Vi lever i en tid då så många människor knappt vet hur de socialiserar (stavning?) sig med andra i verkliga världen, eftersom alla konstant går/sitter/står med näsorna nere i sina telefoner.
Ungdomar vet knappt hur en skriver, eftersom att i internetvärlden kommuniceras det med förkortningar och emojis.
 
Nu var det inte meningen att i detta inlägg klaga på tekniken, utan det var bara ett litet intro.
Det här inlägget kommer faktiskt att handla om just teknik, men från en halvt-om-halvt annan tidsepok.
 
 
Jag är 80-talist.
Jag är född i mitten av 1980-talet (1984).
Jag tror helt ärligt det är relativt säkert att säga att 80-talisterna är den sista generationen som växte upp utan internet. Den tiden då det tekniskt sett fanns, men det var inte något som fanns i gemene mans hem.
Visst, internet hann komma innan vi tekniskt sett var vuxna. Men jag var i högstadieåldern när vi fick vår första hemdator, och inte förrän på gymnasiet fick jag tillgång till en värld av obegränsat internet (bredband).
Innan dess var det "telefonmodem" som gällde.
Minns ni?
För att komma ut på internet kopplade en upp sig via telefonlinjen, och därmed blockerade den under hela tiden en satt på internet. Detta var dyrt som sjutton! eftersom det kostade per minut, precis som vanliga telefonsamtal.
Och vem glömmer väl inte det där klassiska skrikande ljudet från modemet när en kopplade upp sig?
 
Så... vad använde jag då datorn till innan internet, sociala medier, smartphones och surfplattor slog igenom?
På den tiden då en telefon var en telefon.
När ett hushåll inte hade en dator per familjemedlem, utan en (1) familjedator att tillgå.
När mobiltelefon inte var något som satt i varenda unges hand, utan fortfarande mest sågs som något som "kostymnissar" använde sig av (även om det började komma så smått till ungdomar också).
Vad använde jag då datorn till, när det var min tur?
Jag skriver "jag", eftersom just dessa saker var vad just jag pysslade med mest.
 
 
 
 
Rosemond Valley-serien
 
Jag har aldrig, egentligen, varit överdrivet mycket för dataspel. Inte då och inte nu. Det fanns helt enkelt inte jättemycket som fångade mitt intresse.
Men denna serie spel hörde till dem.
Det började med att jag fick en bok i julklapp som hette Arvet från Rosemond hill, vilken jag då tyckte var jättebra. Jag älskade nämligen hästar och därmed läste både hästtidningar och hästböcker.
Sedan märkte jag att det var en del av en serie dataspel, vilka handlade om olika personer i den fiktiva staden Rosemond Valley.
 
I Arvet från Rosemond hill spelade du karaktären Annie, som hade en egen häst. En skulle ta hand om den hästen och träna inför olika tävlingar samtidigt som en skulle leta efter olika ledtrådar till att lösa mysteriet på gården (tror jag det var). En kan även köpa fler hästar genom att vinna tävlingar.
Om jag förstått det rätt finns det idag ett spel som heter Starstable, eller liknande. Hästdelen av 'Arvet' tror jag en kan säga är ungefär som en tidig version av Starstable-spelet.
 
I Diamantmysteriet i Rosemond Valley spelar du karaktären Emma, som fått jobb som journalist, och uppdraget i detta spel är att en ska leta ledtrådar för att lösa ett mysterium med en försvunnen diamant. Detta är lite mer av ett detektivspel än vad 'Arvet' är (eftersom det fokuserar mest på hästarna).
 
I Drömjobbet i Rosemond Valley spelar du karaktären Josephine som ärvt en gammal nyrenoverad galleria.
Ditt jobb i det här spelet är att vara chef över gallerian, öppna butiker, ordna jippon och allt som allt se till att alltihop går med vinst.
 
Och naaaaturligtvis fanns det i alla tre spelen ett "kärleksintresse" för huvudpersonerna... ;-P
Åh, jag minns att dessa spel verkligen var mina favoriter. Speciellt Mysteriet i Rosemond Valley kommer jag ihåg att jag och min ena syster kunde sitta i timmar och spela.
Finns det någon mer här som kommer ihåg denna spelserie, och har ni spelat dem?
 
 
Backpacker

Ett av de första spelen jag minns att jag spelat mycket; det var Backpacker. Spelet där en "reste" runt i världen och bland annat svarade på en massa frågor.
Vet inte om det fortfarande finns kvar, men då i senare versioner?
Det jag minns från min barndom var då såklart 1:an och 2:an.
Egentligen... lärde en sig inte en massa saker om olika länder genom detta spel?
Kanske skulle det vara ett bra redskap att använda i skolorna?
Ett pedagogiskt och riktigt roligt läromedel...
 
 
 
Den magiska biografen
 
Egentligen tror jag att jag var lite för gammal för detta då jag spelade det, men det struntar jag faktiskt i. Jag tyckte det var skitkul, minns jag!
Det var ett animerat spel för barn, med enkla animerade figurer och ljud  som en använde för att skapa små filmer.
 
Många lustiga filmer blev det under de många timmar en satt med detta spel. Och ännu fler skratt.
Kommer ni ihåg Den magiska biografen?
Brukar ni spela det?
 
 
 
 
 
 
Skrivande/författande
 
Detta var nog vad jag gjorde allra mest när det var min tur att sitta vid datorn...
Jag skrev. Och skrev. Och skrev.... Och skrev.
Huuuuuur många berättelser hade jag egentligen på huuuuuuuur många disketter??
Ni som var med kommer kanske ihåg att disketter var dessa små svarta plastkvadrater en sparade saker på vid den tiden. På ett sätt kan vi väl säga att de var föregångaren till CD-romskivan.
Diskettstationen på bilden till höger var något som satt i alla datorer.
Och att disketterna endast var 1,44 MB stora säger väl lite om hur "små" alla program var då jämfört med nu...
Jag menar... 1,44 MB!! Ta det idag... vad skulle du få plats med på en sådan idag? Ingenting.
 
Berättelserna skrev jag i textprogrammet Works.
Nej, inte Word. Utan då var det Microsoft WORKS som gällde.
Och DET var ändå moderniserat. När jag började skriva mina berättelser på datorn använda jag det simpla WORDPAD.
 
Nu när jag sitter och skriver detta känns det som om det verkligen är evigheter sedan. Men egentligen ÄR det inte sååå länge sedan, om vi tänker efter. Det är ungefär 20 år.
TÄNK så otroligt mycket som hänt bara de senaste två decennierna...
 
 
 
Lunarstorm
 
Så vad gjorde jag då på internet? Innan sociala medier. Innan Facebook.
Jo, likt alla andra i min ålder hängde jag på Lunarstorm. Vår generations Facebook.
Kommer till och med ihåg vad jag hette där... MissErica84.
Minns att bland det bästa var när en loggade in och fötterna högst upp blinkade, vilket betydde att någon skrivit i ens gästbok.
Att hjärtat var helt och bultade rött var inte heller helt fel, eftersom det innebar att en fått en vänförfrågning (rätta mig om jag har fel).
 
Det var också på Lunarstorm som jag allra första gången kom i kontakt med ordet "blogg". Det var nämligen så att dagboken en kunde skriva där kallades för just Blogg.
Vad en riktig blogg var för något upptäckte jag dock inte förrän 2007 när jag genom random surfande hittade till det som sedan dess blev min favoritblogg.
 
 
BONUS: Sim Park
 
Under tiden jag suttit och skrivit detta inlägg dök det upp ett annat spel i mitt huvud, som jag också kommer ihåg att jag spelade. Men eftersom jag redan har "5 saker", så får detta bli en bonus, så kan rubriken stå kvar som den är.
Jag kommer ihåg ett spel jag och mina syskon brukade spela som hette "Sim Park".
Tror nog att jag kan beskriva det som en tidig och riktigt förenklad variant av Sims.
"Spelplanen" var typ som en platt "karta", om jag minns rätt.
På denna kunde du placera ut alla möjliga olika växtligheter. Träd, blommor, buskar o.s.v.
Sedan kunde du placera ut alla möjliga djur; både vilda och mer tama.
Du kunde också bygga typ som parker, med sådant som picknickbänkar, rutschkanor med mera. Och så fort du placerat ut sådant började det dyka upp människor. De åt vid picknickborden, lekte i lekparkerna o.s.v.
Det kunde också hända att växter/träd dog, att det kom dit skadedjur o.s.v.
 
 
---------------------------------------------
Oj, vad roligt detta inlägg var att skriva! Som ni vet älskar jag nu att gräva ner mig i nostalgi ;-)
Så mycket minnen som sköljer över mig!
 
Av dessa saker jag listat; är det något Du känner igen?
Är du 90-talist eller äldre kommer du säkert ihåg disketterna, och är du 80 -eller 90-talist kommer Du säkert ihåg Lunarstorm.
Men är det något av spelen Du kommer ihåg/känner igen?
Är det något Du brukade spela?
Det vore roligt att läsa, så ni får mer än gärna lämna en kommentar innan ni lämnar min blogg :-)
 
God kväll alla glada (och alla andra också)!
Som ni märker ser det lite annorlunda ut här på Pixeliebloggen. Jag har nämligen, äntligen, fått till en ny design! En sådan design jag önskat läääänge! En sådan där dropdownmenyn ligger allra högst upp och följer med när en scrollar.
Det är så att jag inte kunnat ha en sådan design på länge, på grund av den förbannade panoramaannonsen som en måste dras med när en har ett baskonto.
MEN nu har jag äntligen ansett att jag har råd att köpa några månaders PRO, vilket jag gjorde för några dagar sedan. Ni kanske redan har märkt att annonserna försvunnit och att bloggen därmed ser sååå mycket mindre plottrig ut!
 
Tänkte i alla fall att jag skulle byta ut headerbilden efter årstid. Den här första är en av de bilder jag fotade på vägen hem från jobbet en dag i början av året.
 
Vad tycker ni om nya designen?
Bra?
Ful?
Tycker ni det är störande med en stor headerbild, eller gillar ni detta koncept?
 
 
Avslutar med en totalt random detaljbild härifrån mitt hem, bara för att ;-P
 
 
En sak stör mig lite. 
Det är hur jag läser och hör runt överallt på sociala medier hur det låter på människor som att det på något sätt är något extremt att det snöar/är kvar snö nu i Mars. 
Som att det är så ovanligt och att vintern är ovanligt lång. 
.
.
Men nej! 
Nog för att vi rent allmänt har haft ovanligt mycket snö den här vintern, men det är absolut inget ovanligt med snö i Mars! 
Mars ÄR en vintermånad! 
Det är inte en vårmånad. 
Det är en VINTERmånad! 
Snö i Mars är helt normalt. 
.
Och innan någon hinner säga...
Ja, jag VET att detta beror på var en bor. Naturligtvis vet jag det. 
MEN jag behöver bara få ur mig lite frustration. 
OCH om andra människor kan störa sig på att vi klagar över hösten i slutet på Augusti, då kan jag klaga över hur det låter på människor som om snö i Mars är något extremt! 
 
Som sagt; Mars är en vintermånad. Snö är 100% normalt, och det kan ha okommit mycket än! 
Snö i April är inte heller ovanligt. 
April är snösmältningsmånaden, alltså månaden då all vinterns snö ska bort. 
Jag har inte ett enda minne att det skulle varit barmark till påsk, när påsken än infallit. 
Möjligtvis att vägarna varit snöfria, men inte mycket mer.
 
Det är till och med så att det inte alls är ovanligt med ett sista snöfall i början av Maj. 
Det är snarare ovanligt om det INTE händer. 
 
Så igen: Än så länge är inte den här vintern mer utdragen än någon annan (förutom att snön KOM ovanligt tidigt = oktober).
Mars ÄR och, förmodligen, förblir en VINTERMÅNAD!! 
 
 
Tack för att jag fick avreagera mig :-)
(null)
 
Tjenixen! 
Här går det inte många knop just nu. För tillfället råder sjukstuga och jag tror de flesta känner igen sig i att en inte orkar ta itu med något sådana gånger. 
 
De senaste dagarna har jag haft: 
  • Ont i halsen
  • Hosta (=inte fått sova på nätterna)!
  • Ont i leder
  • Hög feber (som mest 39,3 grader)
  • Förkyld/tjock i halsen
  • Växlande frossa & svettningar
  • Huvudvärk
Vill inte direkt diagnostisera mig själv, då jag inte är läkare, men risken finns ju att jag drabbats av den här influensan som typ två tredjedelar av Sveriges befolkning har/haft i vinter... 
 
Är inte kry än, även om febern är mildare. Dock känns det som om jag har totalt 0% ork. 
Gick upp till Apoteket för en stund sedan, det är max typ 40-50 meter, och jag blev ANDFÅDD! 
 
Det enda jag gjorde igår (fredag) var att ligga under täcket på soffan och maratonlyssna på min favoritpodd; Penntricket (REKOMMENDERAS!!).
Vet inte hur många avsnitt jag hann beta av..?
 
Ursäkta den allmänna deppigheten i detta inlägg, men jag ville bara visa ett litet livstecken :-) 
Och livet är ju inte guld och gröna skogar varje dag, eller hur ;-)
 
Håll gärna tummarna för mig att jag kan gå tillbaka till jobbet på måndag! 
 
Tack för er tid! 
Vi hörs!
 
 
Jag vet att det inte är någon idé att börja tänka i dessa banor än.
Inte när det fortfarande är drygt en månad kvar av högvintern, och sedan en månad vårvinter, men jag börjar vara i det läget att det helt enkelt inte går hindra tankarna.
Det ÄR fortfarande vackert med all snö, och jag ÄR fortfarande tacksam över att denna vinter fått möjligheten att uppskatta årstiden.
 
But enough is enough!
 
Det KAN bli för mycket, för länge, och det är precis vad jag börjar känna nu.
Jag menar; vi har ändå haft ordentligt med snö sedan i oktober. Det betyder fyra (4) hela månader!
En kan få sin tillfredsställande dos vinter även om den bara är två månader och hälften av snön som kommit i år!
Nu vill jag ha värmande sol, vårblommor, torra & sopade gator/trottoarer, tunnare kläder & skor samt möjligheten att få sommarförvara bilens kupévärmare.
Jag vill ha vår!
 
En sak är i alla fall säker redan nu... LJUSET håller på att återvända med besked!
Numera är det ju faktiskt ljust ute klockan 16:00, och även en stund efter det.
Det är alltså ljust när de flesta människor slutar jobba. DET är helt ljuvligt!
Nyss var det mörkt klockan 14:00, och nu är det alltså ljust klockan 16:30.
Också mornarna måste nämnas. Numera när jag åker till jobbet (börjar 7:30, så det är ju lite senare ändå) är det helt ljust! Visserligen fortfarande soluppgång, men det ÄR dagsljus!
 
Jag vill ha VÅR nu!
Jag är färdig med årets vinter!
 
Maj 2015
 
Maj/Juni 2017
 
Maj 2015
 
Juni 2016