Follow
Jag ber om ursäkt att detta inlägg blir bildlöst, men jag hade inga bra bilder att illustrera med.
Tänkte i alla fall att jag skulle köra på en sådan "10 saker du (kanske) inte visste om mig", och eftersom jag alltid har sååå svårt för att begränsa mig i text så kommer det att bli ett längre inlägg.
Hoppas det inte gör något ;-)
 
 
Here we go..!
 
 
» Jag kunde inte skriva/läsa/plugga i skolan.
 
Kan inte säga att jag egentligen hade dåliga betyg. Eller ja, högstadiebetygen kunde väl varit bättre. Men gymnasiebetygen var faktiskt riktigt bra.
MEN jag kan ärligt inte minnas att jag egentligen jobbade jättemycket när jag var i skolan. Det mesta läste och skrev jag hemma.
 
Jag har alltid älskat att skriva, men jag kunde aldrig koncentrera mig på det när jag satt i skolan. I ett klassrum.
Inte ens när det handlade om "fri skrivning", alltså att skriva någon berättelse/uppsats om vad vi ville. Vilket jag ÄLSKADE!
Men hemma på mitt rum kunde jag sitta och skriva i timmar.
Samma med t.ex. arbeten (typ "forska om något"). Jag fick sällan mycket nerskrivet på lektionerna, utan allt jag gjorde, gjorde jag hemma. I alla fall lite högre upp i årskurserna.

Samma med läsning. Jag har alltid älskat att läsa, men aldrig kunnat koncentrera mig på en bok någon annanstans än hemma.
Till och med om vi hade "Bänkbok" på schemat (alltså att vi satt tysta och läste valfri bok) och det alltså var helt tyst i klassrummet, minns jag att jag inte riktigt kunde koncentrera mig.
Ljud runt omkring mig var distraherande. Men också tystnad var på något sätt distraherande.
 
 
» Jag är så gott som född folkskygg.
 
Okej, naturligtvis är DET en aning överdrivet, men inte sååå mycket ändå.
Jag var rädd för en massa människor som bebis, och när jag var i småbarnsåren var jag typ nästan folkskygg.
Detta är självklart inget jag minns, men har fått det berättat för mig... till exempel om jag satt ute på gården och lekte i sandlådan och det kom dit något annat barn... då släppte jag det jag hade för händer och gick upp på altanen. Istället för att på en tvåårings vis vara nyfiken på andra barn...
Faktiskt så har jag alltid känt mig tryggare och mer tillfreds tillsammans med människor som är äldre än jag.
Jag föredrog alltid hellre att sitta tillsammans med de vuxna än umgås med andra barn, trots att de vuxnas samtal inte direkt var några jag hade förmågan att vara delaktig i.
 
Detta har, som ni vet, följt med mig under hela uppväxten. Men såklart tagit sig uttryck på olika sätt i olika åldrar.
 
 
» Jag jobbade ut tre (3) arbetsböcker på två (2) dagar när jag gick i 3:an.
 
Det fanns en typ av arbetsböcker när jag gick i skolan, vilka var som en "följetong". Efter lite googlande verkar det som att det var läsförståelseböcker.
De hette Äppel, Päppel, Piron, Paron, Kråkan och Tallekvist (som ramsan).
Någon som gått skolan nyligen; Finns dessa böcker fortfarande?

Jag kommer i alla fall ihåg vid ett tillfälle i 3:an, då jag arbetade ut (jag tror det var) tre av dessa inom loppet av 2-3 dagar. Jag har inte heller något minne att jag "hastade" mig igenom dem och därmed slarvade, utan kom bara in i en fokuserad period med just dessa böcker.
 
 
» Jag hatar att ha människor bakom mig.
 
Kan inte svara på varför, men jag tycker det är sjukt obehagligt att ha människor bakom mig. Till exempel om jag står i kö, om jag står mitt i en folksamling o.s.v.
Jag har egentligen inga problem att vistas i t.ex. folksamlingar, men jag hatar att ha människor precis bakom mig.
 
 
» Jag är så disträ att det dränerar min energi att tränga undan det och fokusera på något i vardagen.
 
Jag ber om ursäkt till alla som eventuellt känt det som om jag inte lyssnar om jag fört ett samtal med dem och det verkat som om jag inte lyssnat. För jag gör det.
Jag har dock märkt de senare åren att jag ÄR en väldigt disträ person. Jag måste verkligen anstränga mig för att fokusera när jag pratar med andra och ska hålla mig till ämnet.
Dessutom, om det är längre samtal, glömmer jag lätt bort mycket av det som sagts. Jag har alltid haft dåligt (korttids)minne, men de senaste åren har jag nästan blivit lite rädd för mig själv.
Men jag lovar; Jag kämpar för att bli bättre på detta.
 
Jag märker det i mitt bloggande också.
Ett blogginlägg eller en kommentar på en annans blogg kan ta evigheter att skriva för att jag då och då istället kan sitta och titta ut, leka med något på skrivbordet eller bara börja tänka på något sidospår, som typ vad jag ska lägga in i nästa veckas livsmedelsbeställning på jobbet eller liknande.
Det tar sååå mycket energi att fokusera.
Men det kanske är därför som jag kan sova middag i 2-3 timmar på eftermiddagen, och ändå sedan sova som en stock hela natten ;-P
 
 
» Jag har aldrig haft en bästa kompis.
 
Stämmer. Jag har aldrig haft en bästis.
Under min barndom hade jag inga kompisar.
I låg -och mellanstadiet kunde jag kanske umgås med någon klasskompis någon enstaka gång. OM det var den personen som tog kontakt/initiativet. Eftersom jag var så blyg/folkskygg VÅGADE jag helt enkelt inte ta initiativet. Då kan en ju inte heller förvänta sig att andra ska göra det varenda gång, och det var heller inget jag förväntade mig.
Så jag var helt enkelt ensam.
 
 
» Jag blir aldrig helt nöjd med något jag skapar.
 
Tyvärr är det så.
Jag kan känna mig nöjd med något jag gjort, men jag har aldrig hittills varit 100% nöjd.
Tror det kan vara lite prestationsångest.
Jag har alltid målat upp en bild exakt hur jag vill att något ska se ut, t.ex. en teckning, ett fotografi eller på senare år; en bloggdesign. Men jag har aldrig haft förmågan/kunskapen att leverera upp till den där bilden jag haft i huvudet.
Numera kan jag naturligtvis handskas med detta. Jag kan nöja mig, vara nöjd med, något jag skapat även om det inte ser exakt ut som den bild jag målat upp.
Men SÅÅÅÅ många teckningar/målningar/pyssel jag varit frustrerad över under min uppväxt...!
 
 
» Jag klarar inte att komma igång med en uppgift om det är för lång tid kvar till deadline.
 
Det tydligaste exemplet här går tillbaka till min skoltid. Att komma igång i god tid med läxor eller andra uppgifter var nästan omöjligt, även om jag ofta tänkte att "NU ska jag börja i bra tid och plugga lite varje dag".
Det gick inte.
Säg att vi fick en läxa på måndagen som skulle vara klar på fredagen... Att börja plugga på den redan på måndagen gick inte. Jag kunde verkligen inte koncentrera mig. Tankarna vandrade konstant iväg till annat (ungefär som det jag beskrev lite högre upp här, under att jag är disträ).
Det gick inte, även om jag gjorde mitt bästa för att fokusera.
Däremot, dagen innan läxförhöret, gick det sååå mycket bättre att plugga. Trots att det var en sådan sista-minuten-situation, då en känner att stressen egentligen borde tagit över.
Men tydligen var det ändå det som fungerade bäst för mig... för under hela min skolgång har jag bara behövt göra ett enda omprov, vilket var i 8:an eller 9:an, tror jag.
 
Jag jobbar alltså allra bäst under stress. Måttlig stress. För stressigt klarar jag inte heller av, utan då slår hjärnan ifrån (som förmodligen för alla andra). Men som sagt får det inte vara avsaknad av stress heller.
 
 
» När jag hamnar i en period då jag kollar på en viss serie eller film så är den det enda jag kan kolla på. Klarar knappt av att byta innan den "perioden" är slut.
 
Det är inte så många serier jag hittills fastnat för, och något större filmintresse har jag aldrig haft.
MEN hittar jag något, och hamnar i en period av det, så blir jag nästan besatt. Då är det det enda jag kan titta på, tills den perioden är slut.
Exempel:
De första åren efter att jag flyttat hemifrån var Vänner min favoritserie (I KNOW...!!), och under de åren var den serien det enda jag tittade på. Om och om igen.
Sedan var det 2½ men (I KNOW again..!!!!!).
En sommar var det pjäser från Vallarnas friluftsteater.
En sommar var det Beck-filmer.
De senaste åren har det varit Bones (vilket fortfarande ÄR min största favorit!)
 
Men det är oftast så gott som "en åt gången".
Samma med författare och böcker. Hittar jag en författare som blir min favorit så klarar jag egentligen inte av att läsa några andra böcker än de skrivna av just DEN författaren.
 
 
» Jag AVSKYDDE grupparbeten i skolan!
 
Det här kommer låta som att jag är fruktansvärt egoistisk och egocentrisk, men det är inte menat så.
Men, också under min skolgång, HATADE jag verkligen grupparbeten.
Jag ville inte utforma ett arbete tillsammans med någon annan, och på så sätt kompromissa utseendet på arbetet.
Jag ville helst av allt arbeta själv. Utforma texten själv. Utforma layouten själv. Få det precis som JAG ville ha det.
Samtidigt var jag inte den som dikterade arbetet och bestämde över de andra i gruppen.
Jag var snarare den som inte sa något, utan jobbade med min del av arbetet.
Jag vågade inte komma med förslag.
Jag vågade inte tycka och tänka.
Men så klarade jag heller inte av att känna någon stolthet över det färdiga arbetet, då det inte fanns "någonting av mig" i utformningen.
DÄRFÖR hatade jag grupparbeten, och DÄRFÖR jobbade jag helst för mig själv.
 
Från linne till jacka

Ja, vi börjar väl med vädret. I am Swedish, after all... ;-P
Sommaren tog sannerligen en paus!
Hela Maj hade hela Sverige verkligen en värmebölja som heter DUGA! Det var inte ens vår, utan det var i stort skett högsommar. Det fortsatte även de två första dagarna i Juni, och jag började nästan hoppas på att hela månaden skulle fortsätta så.
Men nej. Så blev det naturligtvis INTE.
Redan runt 3-4:e juni hade värmeböljan sprungit och gömt sig.
Efter att hela föregående månad varit van vid att temperaturerna legat på över 20 grader, dippade det ner till runt 13-14 grader. Där har det legat sedan dess. Dessutom har det blåst en del, så det har verkligen känts kallt.
Usch!
 
Jag har förstått att vissa platser i landet har fortsatt att få njuta av sol och värme, men som sagt; inte vi här uppe. Vi var tvungen börja om med jacka, efter en månad av bikiniväder.
Det jag är mest rädd för är att sommaren är över för i år. Att vi "gjort bort" sommarvädret och att resten av sommarmånaderna blir kalla, gråa och regniga.
Jag HOPPAS så mycket att sommaren - den riktiga sommaren - ska komma tillbaka snart. Att denna köldknäpp bara är tillfällig. 
Å andra sidan är ju det här kyligare vädret helt normalt Juniväder, så vem vet...
Vi får tänka positivt och hålla tummarna för att 3:e juni inte var årets sista sommardag.
 
Den blå himlen har gjort tappra försök flera gånger att tränga igenom det tjocka molntäcket,
men har aldrig lyckats. Junimolnen är helt enkelt för envisa.
 
 
Bloggens framtid
 
Sorry att det låter lite väl dramatiskt, men det är helt enkelt så att jag just nu är inne i en av de där perioderna då jag funderar på om det är värt att blogga. Eller om jag ska låta den här sidan ebba ut.
Det känns dock jobbigt av tre anledningar:
1. Det är den blogg jag skrivit på längst.
2. Det är den blogg jag känner mig allra mest hemma på.
3. Jag tycker, trots allt av någon anledning, fortfarande att det är så kul att blogga.
 
Men eftersom jag numera bloggar så att säga bara för mig själv har jag funderat på två alternativ:
1. Sätta lösenord på den här bloggen och på så sätt göra om det till en ren och skär dagbok, men i digital istället för fysisk form.
2. Lägga ner eller ta bort den här bloggen helt och starta en ny blogg som jag i sin tur gör till en lösenordsskyddad digital dagbok.
Anledningen till att jag ens funderar i de banorna om en digital dagbok är för att jag provat hur många projekt Fysisk Dagbok hur många gånger som helst, och jag klarar inte av att hålla sådana flytande.
Att skriva på datorn fungerar mycket bättre. 
 
Jag vet inte hur det kommer bli.
Kanske är det så att det här bara är en vanlig period av "det känns meningslöst att blogga". Jag hoppas det, för då vet jag att det går över.
Men det kan också vara så att det verkligen är tid att sluta. Att på allvar inse att bloggen egentligen redan är död.
Tror nog att tiden får utvisa hur det blir i den här frågan.

Jag vet att statistiken för alla bloggare brukar dippa under sommaren.
Men för en bloggare som "bara" har 10 läsare känns det lite tråkigare än om en har 5000 läsare.
Att tillfälligt minska med kanske 1000 läsare om en har 5000/dag betyder att en i alla fall har 4000 kvar.
Men att gå från 10 läsare till kanske 0-3 känns lite jobbigare.
NATURLIGTVIS ska en egentligen inte titta på statistiken, men det ÄR trots allt så att ju mindre blogg en har desto svårare är det att låta bli. Sommardipparna BLIR mer påtagliga för en liten blogg.
 
 
Tack för att jag fick skriva av mig lite :-)
Bilderna i inlägget är från förra årets nationaldag.
 
 
Så var det 6:e juni. Sveriges nationaldag. 
Det är 13:onde året vi firar den här dagen som en "röd dag" i almanackan, vilket betyder att nationaldagen alltså blev en helgdag år 2005.
Det betyder också att eftersom jag tog Studenten 2003, så sprang jag ut från gymnasiet exakt det här datumet för femton år sedan. Den 6:e juni 2003.
Helt sjukt att det gått 15 ÅR! How did that happened??
Det är "en persons hela skolgång plus en hel gymnasietid extra" sedan.
De personer som tar studenten i år hade inte ens börjat skolan när jag tog studenten!
Och btw... det är 18 år sedan jag gick ut 9:an/grundskolan!
De som föddes då blir ju för tusan MYNDIGA i år!!  Say What!?!
Iisch, vad jag känner mig gammal!
 
 
1983 blev Svenska flaggans dag officiellt
Sveriges Nationaldag, och 2005 blev dagen
en officiell helgdag, en s.k. Röd dag.
[ Källa ]
 
Därför lämnar vi det och återgår till vad inlägget skulle handla om... Nationaldagen.
Jag har inga traditioner runt nationaldagen. Inget direkt firande.
Men jag brukar ändå ägna den här dagen till att känna tacksamhet över att vara född just i Sverige. Att jag faktiskt hade lyckan att, av alla länder som finns, födas just här.
För det ÄR en lycka.
Vi ÄR väldigt privilegade i det här landet.
Jag skrev en lista i mitt förra nationaldagsinlägg över allt jag är glad och tacksam över, och eftersom det fortfarande gäller så tänkte jag helt sonika att jag lägger in den listan idag igen...
 
 
Jag är så tacksam över att universum gav mig ett hemland:
 
– Som haft fred i över 200 år.
Okej, framtiden är naturligtvis oviss som världen ser ut idag. Men hittills har ändå Sverige officiellt haft fred i över två århundraden...
 
– Som har gratis skolgång för alla; genom hela livet. Från förskoleklass ända upp till universitetet.
Även till viss del gratis förskola (allmän förskola: 15 h/vecka för alla 3-5-åringar).
 
– Där priset för barnomsorg är så kraftigt reducerat att alla som arbetar har råd att ha sina barn på förskola.
 
– Som har GRATIS sjukvård för ALLA upp tills en fyller 20 år!
 
– Som har GRATIS tandvård för ALLA upp tills en fyller 23 år!
 
– Som har kraftigt reducerad tandvård för alla vuxna (över 23 år).
Även om det inte känns så när en går till tandläkaren... ;-P
 
– Som har gratis medicin resten av året när en överstiger en viss summa.
Nu behöver just jag inte utnyttja detta, men för de som äter mycket mediciner, eller om jag behöver det någon gång, är det ju riktigt bra. Däremot vet jag att det är svårt att komma upp i högkostnadskort, eftersom medicinerna blir mer och mer rabatterade ju högre en kommer i summa.
 
– Som har hela 480 dagars lagstadgad betald föräldraledighet när en får barn!
Som jag förstått det ÄR det inte många länder i världen som har en sådan generös föräldraförsäkring.
 
– Som har betald sjukfrånvaro!
Kanske andra länder har det också? Jag vet inte.
Och så är ju det här med just Försäkringskassan en helt egen fråga en verkligen kan fördjupa sig i en annan gång, men rent tekniskt sett har vi ju faktiskt betald sjukfrånvaro.
 
– Som har 5 veckors lagstadgad semester. En har dessutom rätt enligt lag att ta ut 4 av de veckorna sammanhängande, t.ex. under sommaren. Det kan arbetsgivaren enligt lag inte neka.
 
– Med åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet.
 
– Som är ett av de mest jämställda länderna i världen.
 
 
Naturligtvis är det flera av dessa punkter som går att bryta ner i en djupare analys, men det tänker jag inte göra idag.
Idag tänker jag vara tacksam över att vara född och leva i ett land som har alla dessa privilegier.
Att just jag vann guldlotten att födas här. I Sverige. I Piteå.
 
 
Sverige!

Du har dina brister, men du är ett fantastiskt land och jag älskar dig!
GRATTIS på Nationaldagen!
 
Jag måste också bara få lägga till hur mycket jag älskar vår flagga!
Jag älskar hur den liksom "ser ut som" en perfekt sommardag ♥

 
 


...och jag kan inte låta bli...
Jonna Jinton imponerar ALLTID med sina videos...
↓ WATCH THIS ONE ! ↓
 
 
 
Mitt hjärta är och förblir blått och gult!
Always
 
 
Idag kom paketet med sakerna jag beställt från matsmart.se. Det här är INTE något samarbete, men jag tycker helt enkelt idén med detta företag är fantastiskt!
Som vi alla vet vid det här laget håller sig de flesta livsmedel långt efter att "bäst före"-datumet har passerat, men då butiker inte får sälja sådant som gått ut så slängs därför hiskeligt mycket mat.
Matsvinnet i västvärlden är ett verkligt problem!
 
Jag menar; till exempel ägg håller sig utan problem en månad efter utgångsdatumet. Kanske mer.
I princip de enda sakerna som inte har så lång livslängd är t.ex. frukt, grönsaker, mejeriprodukter och mjukbröd (hårdbröd håller sig ju typ hur länge som helst...)
Dock måste jag bara få dela med mig av en "créme fraice-historia" från tidigare i våras.
Hittade en oöppnad créme fraice-burk i kylen för ett par månader sedan, vilken passerat bäst före-datumet med tio (10) dagar. Det är ju såklart mycket för en mejeriprodukt, eftersom de lika gärna kan vara sura dagen efter Bäst före.
Men öppnade den i alla fall och luktade på den. Inget fel på lukten.
Smakade lite på en tesked. Inget fel what so ever på den. Fullt ätbar!
Därför är ett starkt tips gällande mat: Stirra dig inte blind på datumet som står på förpackningen.
Använd syn, lukt och smak för att avgöra om maten är dålig eller ätbar.
 
Om du inte hört talas om Matsmart, så är det en sida där du kan köpa lite allt möjligt av mat, snacks, godis o.s.v. Ja, livsmedel helt enkelt. Sådant du kan köpa i vilken matvarubutik som helst.
Skillnaden är att Matsmart säljer sådan som butikerna inte längre får sälja.
De säljer sådant som annars skulle kastas. Saker som närmar sig utgångsdatum, eller sådant som helt enkelt passerat bäst före-datumet. Men ändå går hur bra som möjligt att äta.
Dessutom detta till nästan löjligt låga priser.
Naturligtvis säljer de inte typ mejeriprodukter, mjukbröd och sådant.
Det mesta finns också i väldigt begränsat antal, eftersom det trots allt är en matsvinnsida. Dock betyder det ju också att det kommer in nya saker hela tiden, då ju livsmedel passerar Bäst före hela tiden :-)
 
 
Bra för miljön - Bra för matsvinnet - Bra för plånboken
Kan det bli bättre än den trissen?
 
#sustainableliving
Med endast fyra dagar kvar av Maj kan vi konstatera att det har varit en månad utan dess like!
I år har inte Maj varit en vårmånad. Det har varit en sommarmånad!
Under hela månaden har solen strålat och det har varit rena rama sommartemperaturerna.
Vi hade helt ärligt ingen vår i år. Det gick från vårvinter till sommar över en natt. Bokstavligt talat. Men inte mig emot! Jag bara njuter!
 
I morse gick jag in på SMHI´s hemsida för att kolla in den där hur-långt-har-våren-kommit-karta, för att mötas av denna bild här ovanför! Majoriteten av Sveriges yta har till och med meteorologisk sommar!
Det betyder att temperaturerna hållit sig över 10 grader minst 5 dygn i sträck, vilket ju faktiskt betyder att det inte gått under 10 grader ens på nätterna :-D
Ljuvligt.
Underbart.
Awesome.
Och Alldeles Alldeles underbart!
 
Också idag, precis nu i skrivande stund, tittar jag ut från mitt fönster och ser inte ett enda moln på himlen.
Solen lyser, det är femton plusgrader i skuggan och alla träd är helt utslagna nu.
Gällande ljuset har vi nått den punkten att det numera aldrig blir mörkt!
Det kommer fortfarande att hinna bli lite ljusare alldeles mitt i natten innan midsommar, men det är inte mörkt.
Det är inte ens sen skymning, utan snarare tidig skymning vid midnatt.
Det vackraste solnedgångsljuset (dvs gyllene timmen) infinner sig för tillfället runt 22-tiden.
 
Allt jag egentligen kan säga är att jag mår så otroligt bra den här tiden på året. Jag lever liksom upp, som så många andra. Jag känner hur min hjärna liksom inte har förmågan att gå in i "ledset läge" den här årstiden, utan den konstant skiner som solen.
Det är detta som gör att jag fortfarande bor kvar i Norrbotten.
Det här är något jag inte vill vara utan för allt i världen!
 
Soliga hälsningar till er alla!
Hoppas att ni njuter av vårt vackra sommarväder :-D
Snart är det dags igen. 
Det där som sker vart fjärde år. 
Val.
Det är återigen dags att välja vilka som ska få förtroendet att styra vårt land de kommande fyra åren.
 
* * * * *
Jag är inte politiskt kunnig, utan detta är bara mina egna tankar.
* * * * *
 
Jag tycker det var nyss det var val.
2018 kändes så långt bort, i alla fall tyckte jag det.
I år har jag dock ingen som helst aning om vad som kommer hända. Allting känns så förvirrande och ingenting känns säkert.
Men en sak gissar jag; och det är att vi garanterat kommer få regeringsskifte igen. Tyvärr.
Av den anledningen att de flesta verkar tänka väldigt kortsiktligt, och det kan en inte göra när det kommer till politik. Jag är inte politisk, men jag vet att en måste tänka långsiktligt.
 
Jag hoppas innerligt att det inte blir regeringsskifte.
Jag vet att mer eller mindre alla partier drar mer åt mitten/höger än de gjorde förr, men jag ser hellre att vi har en röd regering än en blå. Detta på grund av att t.ex. Moderaterna endast bryr sig om den lilla klick människor som är tillräckligt rika. Resten av oss spelar ingen roll.
Vi minns väl alla att de införde slavarbete sist de satt vid makten.
Okej, tekniskt sett användes det "finare" namn som Fas 3 eller Sysselsättningsfasen. Men de är bara maskerade namn på vad det egentligen var.
För att jobba heltid, utan betalt (bokstavligen) och där arbetsgivaren får betalt för att ta emot arbetaren... Vad kallar vi det? Just det; slavarbete.
 
Nu är Fas 3 borttaget, tack och lov. Men jag är så rädd att om Allianspartierna vinner valet kommer de införa det igen. Nu har jag inte läst några partiprogram på sistone, men det är en oro jag har.
Och visst; på pappret låter det bra med "Sysselsättningsfasen". Många människor får sysselsättning och slipper sitta hemma.
Men vad betyder det när dessa personer ändå inte är självförsörjande??
Visst, alla dessa personer inom Fas 3 hade ett jobb att gå till varje morgon. Heltid. 8 timmar om dagen.
Men de fick inget betalt för det. Ingen lön.
De var fortfarande hänvisade till att söka Försörjningsstöd varje månad, vilket är existensminimum.
Trots att de faktiskt arbetade heltid.
Jag är i alla fall så tacksam över att jag personligen lyckades undvika Fas 3 varenda gång! Jag lyckades alltid komma in på andra vägar under de åren.
 
* * * * *
 
I år har jag ingen aning om vilket parti jag ska rösta på. Verkligen ingen aning! Och det stressar mig.
Det finns nämligen en sak jag är ännu mer rädd för än det här med att få en borgerlig regering... och det är SD.
Att de idag är ett av Sveriges största partier skrämmer mig till den grad att tårarna bränner i ögonen.
Jag kan helt ärligt inte förstå hur SD kan vara tredje störst (eller näst? störst) i Sverige och ett parti som F! inte ens klarar regeringsgränsen.
Jag tror inte att SD vinner valet – eller jag HOPPAS INTE det – men tänk OM de skulle vinna...
Jag känner hur det rent fysiskt knyter sig i magen när jag tänker på det.
Om folk tycker det varit kalabalik i regeringen de senaste fyra åren, HUUUUR skulle det då inte bli om SD röstades fram till en faktisk maktposition?!?! Jag vill inte tänka på det, och jag hoppas vi slipper få reda på det.
 
Förra gången, 2014, röstade jag på F! eftersom jag ville hjälpa dem in i riksdagen.
Inte till att vinna, självklart. Ett litet parti kan inte ta sig an makten på så sätt. Men de behövs i riksdagen.
Nu klarade de ju som vi vet inte den gränsen förra gången, och därför skulle jag vilja rösta på dem igen i år.
MEN samtidigt känns det som om det viktigaste i detta val är att försöka hålla SD borta från makten, så jag funderar på om det kanske skulle vara bättre att rösta på något av de större partierna. För att liksom stärka deras position.
I alla val innan 2014 har jag röstat på Vänsterpartiet. Så ska jag rösta på ett mer "etablerat" parti känns det naturligt att åter lägga mig röst på dem.
Men just i detta val funderar jag på om det kanske ändå skulle vara bäst att rösta på Socialdemokraterna (även om jag helst röstar på V eller F!)?
Helt enkelt av den anledningen att S trots allt är störst på "den sidan", och vi borde som sagt göra allt för att hålla SD på avstånd.
 
Det är i alla fall lite av hur mina tankar går just nu. Jag har inte bestämt mig, men har ju ändå några månader kvar att fundera.
Jag är inte politiskt aktiv eller särskilt politiskt kunnig, vilket självklart gör det hela svårare.
Jag personröstar nämligen inte heller, just pga okunnighetsbiten. Känner mig inte så insatt i politik att jag kan göra det, utan jag partiröstar bara.
Min magkänsla säger mig att just det här valet verkligen är ett ödesval...
Vilken väg tar Sverige i september?
Jag kommer sitta som på nålar under rösträkningarna.
Den 9:onde September får vi veta...
 
 
Gammal bild, jag vet.
Men årets röstkort skickas ju inte ut än...
 
 
Hur går era tankar runt årets val?
Hur tror ni utgången kommer bli i september?
Vilka röstar ni på? (om ni vill säga det såklart. Vill en inte berätta är det naturligtvis 110% okej.)
Har ni alltid röstat på samma parti, eller röstar ni på olika?
Vad tycker ni om det blir en fortsatt röd-grön regering? En borgerlig regering?
Hur är era tankar om att SD ligger och nosar på att vara Sveriges näst största parti..?
          Här är i alla fall min reaktion på det: 😡😖🤢😫
Idag är det en temadag som verkligen är värd att uppmärksammas.
Det är den 17 maj – Förskolans Dag!
Samhällets stöttepelare, i alla fall för vårt svenska samhälle. För om vi tänker efter så skulle faktiskt hela samhället rasa ihop som ett korthus om förskolan försvann.
Jag har skrivit ett inlägg om detta för inte så länge sedan. Gå gärna in på den här länken och läs den texten om ni inte redan gjort det; Förskolan, den bärande väggen.
 
Vad förskolepersonalen gör varje dag, månad efter månad, år efter år, är så sjukt imponerande!
Idag blir barngrupperna större och större, så pass att det i längden är ohållbart. Speciellt eftersom personalbristen också blir större och större...
Men ändå lyckas personalen med konststycket att alltid vara lika pedagogiska.
Om deras löner skulle matcha deras arbetsbörda skulle personalen inom förskolan behöva tjäna minst 50000 kr/månad!
Jag har mycket tankar fortfarande, men vet inte riktigt hur jag ska formulera mig eftersom det är så pass kort tid sedan jag skrev förra inlägget om förskolan. Som sagt; gå gärna in på blogginlägget jag länkade här ovanför för att läsa mer.
 
Idag, den 17:e maj 2018, är det alltså Förskolans dag och jag tycker att just i år är det värt att fira lite extra.
I år, 2018, fyller nämligen Förskolan 20 år!
Helt sjukt att det faktiskt gått så lång tid! Tjugo år är ju faktiskt Två hela decennier! Det är en människas hela uppväxt!
1998 kom Förskolans egen läroplan.
Innan det hade vi gått på Daghem, eller "Dagis" som det kallades, under dagarna när föräldrarna arbetade.
Men så, 1998, föddes Förskolan.
20 år.
På ett sätt känns det lite svindlande.
Jag gick bara på högstadiet då. Jag var en liten fjortonårig åttondeklassare.
 
 
GRATTIS till alla Förskolor där ute i vårt land!
Grattis på Förskolans dag!
Och Grattis 20-åringen Förskolan!
Jag vet att det tekniskt sett inte är Förskolans födelsedag, men jag tänkte att jag passar på att uppmärksamma det i samma inlägg som förskolans dag :-) 
 
Och till er alla som arbetar i Förskolan:
NI gör verkligen ett imponerande jobb! NI förtjänar all cred!
 
 
 
 
Igår kom jag in i typ nå flow gällande att fota stilleben, så jag bakade bland annat denna kaka. Mest för att ha något att fixa stilleben av, hehe ;-P
 
Men till något annat...
Som alla vet vid det här laget verkar det svenska vädret ha fått fnatt nu i Maj. På ett bra sätt.
På ett helt UNDERBART sätt!
Det är så varmt att en kan tro vi är mitt inne i Juli under en fin sommar!
I skrivande stund visar min termometer 23 grader, och då ligger hela min lägenhet på skuggsidan.
Awesome!
 
Det är fortfarande lite lite snö kvar, men det är på de ställen som varit avstjälpningsplats för plogsvängen i vinter.
De ställen där snöhögarna har varit sinnessjukt stora. DÄR är det fortfarande lite snö kvar, vilket inte är så konstigt. Det tar ju ett tag för all den snön att tina bort.
MEN en kan se att snön, även på de platserna, nu på allvar fått ge vika för våren.
De högarna är knappt vita längre, utan de är liksom mer... brunsvarta av grus.
 
Det bästa är att HELA SVERIGE verkar ha "drabbats" av denna värmebölja.
Och inte mig emot!
Jag klagar inte.
DET HÄR är vad jag längtat efter!
 
DESSUTOM (ja, jag vet att jag använder mycket versaler nu) så är nu ljuset tillbaka på allvar!
NU blir det aldrig helt mörkt på nätterna.
Visst, det blir fortfarande lite mörkare skymning riktigt mitt i natten. Men det blir inte HELT mörkt.
Tänk; om bara någon ynka vecka kommer det att vara dagsljus vid midnatt igen!!
 
 
På återseende kära vänner!
Passa på och njut av vårt vackra vårväder nu!
 
En sak jag brukar göra när jag behöver inspiration till bloggen; är att googla fram listan över årets olika temadagar. Oftast finns det något att blogga om, eftersom typ varenda dag under hela året har ett speciellt "tema" numera. 
Idag är det Teckensspråkets dag.
 
Jag har alltid varit fascinerad av Teckenspråk, ända sedan jag var 8-9 år och fick mitt första sådant här handalfabetskort i skolan.
På gymnasiet hade jag Teckenspråk som tillval.
Tyvärr är så gott som all den kunskapen bortblåst idag, vilket naturligtvis beror på att jag inte underhållit språket sedan jag slutade skolan. Av den anledningen att det inte är någon annan i min krets som kan/pratar Teckenspråk.
Jag brukar lite då och då känna att det är väldigt tråkigt. Tänk vilken tillgång om en faktiskt förstod och kunde prata just Teckenspråk. Kanske tar jag faktiskt tag i det en vacker dag...
 
 
Praktisk kunskap för alla
 
Jag kan också känna att egentligen är Teckenspråk någonting som många människor i samhället skulle ha en fördel att kunna. Till exempel alla människor som jobbar inom serviceyrken.
Butiksbiträden, kundtjänster (alltså fysiska, inte via telefon ;-)) , busschaufförer, vaktmästare, lärare, läkare, vårdpersonal och så vidare och så vidare. Listan kan göras lång.
Tänk så enkelt det hade varit om alla dessa yrkesgrupper kunnat kommunicera direkt med människor som är hörselskadade.
Självklart finns det ju tolkar, och jag menar inte att göra deras yrke överflödigt. De kommer alltid att behövas.
Men jag kan tänka mig att tolk är sådant en får beställa inför något specifikt möte t.ex.
Kan tänka mig att en inte har tolk med sig varje gång en t.ex. behöver åka buss.
 
 
Introducera teckenspråk tidigt?
 
Jag vet att på många förskolor idag används tecken lite grann i verksamheten. Inte så att hela språket lärs ut, utan enskilda tecken för att underlätta vardagen. Det är ju, generellt, inte alltid så lätt att förstå barn som inte ännu kan prata eller som inte kan prata rent.
Så på sätt och vis kanske en kan säga att Teckenspråket introduceras tidigt. Men jag antar att det glöms bort snabbt också när en väl lärt sig prata ordentligt.
 
Jag säger inte att Teckenspråk "borde läggas in som skolämne" eller att alla är tvungna att lära sig Teckenspråk. Det här är bara lite allmänna filosoferingar såhär på måndagskvisten.
För nog skulle det väl ändå vara ganska praktiskt om det såg ut som så, att vi alla kunde prata Teckenspråk på samma sätt som vi kan prata Engelska...
Eller har ni några andra tankar runt detta?
Dela gärna med er. Detta är ju som sagt bara mina spontana tankar; det skulle vara roligt att höra vad ni säger också :-)
 
Tänkte att jag skulle försöka mig på det här med bloggplanering.
Jag vet att många bloggare använder sig av den metoden, speciellt de som är lite större (av självklara anledningar). Själv har jag hittills inte haft någon direkt planering, utan bara skrivit precis när andan faller på, så att säga.
Inget fel med det i och för sig, men detta har resulterat i att jag (som ni märkt) hamnar i blogguppehåll lite då och då. Samt att när jag väl kommer på idéer så kan jag inte låta bli att publicera typ alla på en gång, efter varandra.
 
Därför tänkte jag att om bloggplanering fungerar för mig så kanske jag kan eliminera blogguppehållen, i alla fall lite grann. Om jag har en ungefärlig planering för min blogg kanske det är lättare att liksom sprida ut inläggen över veckan och på så sätt få ett kontinuerligt bloggflöde.
 
So, let´s see how this works.
Jag känner mig peppad i alla fall, men det kanske mest beror på det fina vädret ;-)
 
Den senaste tiden har vi i Sverige sannerligen haft fantastiskt väder. Det har hittills varit den perfeka våren! Går inte att säga annat.
Dessutom har det börjat bli GRÖNT nu också! Äntligen! SOM jag väntat och längtat!
På endast två dagar har allting på dessa bilder slagit ut. Två dagar.
Det tar lång tid innan det börjar här, men när det väl sätter igång... Ja, då EXPLODERAR det verkligen!
När det väl börjar grönska så går det fort. Det tar bara några dagar innan alla träd fullkomligt lyser av den här glädjespridande skira grönskan!
 
Våren är här!
Välkommen!!
 
Jag har alltid tyckt om att skapa saker, att vara kreativ.
Det mesta jag gjort är att rita, skriva och fotografera. DET är mina allra största intressen. Det är också sådant jag inte blir rastlös av, utan kan ägna mig åt i timmar.
Men det finns ytterligare en sak jag ägnade mig lite grann åt tidigare, och det är stickning.
Under min uppväxt har jag haft perioder lite då och då när jag stickat lite olika saker. Okej, bebiskläder.
Inte för att jag någonsin varit gravid eller så, utan för att det finns inte en chans att jag skulle idas sticka vuxenkläder... ;-)
 
Tänkte i alla fall att jag skulle lägga upp bilder här på de saker jag stickat under åren.
 
 
Denna tröja var det allra första jag stickade. Tror det var i mellanstadiet någon gång, så jag kan ha varit en 10-11 år.
 
Den här dressen var det allra första mönsterstickade jag gjorde. Alltså inte bara rätstickning, utan slätstickning i kombination med mönstret på tröjan.
Detta var någon gång under högstadiet.
 
När jag gick på gymnasiet stickade jag den här rosa skapelsen. Hade sett den i en av mammas stickböcker, och hade alltid tyckt den var så söt med de små blommorna på bröstet.
Har det för att det egentligen ska vara blommor på armarna också, men jag skippade det.
Blommorna är för övrigt inte stickade, utan sytt på i efterhand.
 
Den här ljuvligt röda (ja, det är min favoritfärg) stickade jag så sent som för några år sedan.
I hur många år som helst har jag sneglat på detta mönster i en av mammas böcker, men inte vågat ge mig i kast med mönstret. För det ÄR avancerat. Det gäller att, så att säga, hålla tungan rätt i mun när du stickar det ;-)
Just den här har lite småfel vid vissa ställen, men vem vet... Jag kanske ger mig på den igen en vacker dag ;-)
Mamma har självklart stickat sådana här tidigare, men hon kan för övrigt sticka ALLT!
 
 
Jag hade gärna önskat att mina egna barn kunnat ha dessa kläder, i alla fall den vita dressen och den rosa overallen.
Men även nu när jag vet att jag med största sannolikhet inte kommer få några barn, kan jag ändå inte förmå mig att skicka iväg kläderna.
Jag förvarar dem här hemma för att liksom påminna mig om att jag faktiskt då och då haft tålamod att sticka kläder :-)
 
Kommer ni ihåg förra sommaren?
Sämre sommar har vi sällan skådat! Usch!
Eller om vi ens kan kalla det "sommar"?
Därför sätter jag mitt hopp till sommaren 2018.
Än så länge har årets ljusa tid varit hästlängder bättre än förra året, då det snöade ända in i mitten av Maj.
I mitt Facebookflöde (över "mina minnen") kom det idag upp att det var snöstorm idag för ett år sedan...
Och IDAG, den 11:e maj 2018, är det så underbart det bara kan bli. Solen skiner, himlen är blå och det är rena sommartemperaturerna ute. 17-19 grader.
 
Därför tänkte jag ta tillfället i akt; jag chansar och skriver ihop en ny Sommar Bucket list.
Okej, rätt många punkter kommer att vara likadana som förra året. Men det är bara för att sommaren var så dålig att jag verkligen inte kunde genomföra dem, trots att jag faktiskt var ledig.
 
So; here we go again...
 
 
Saker jag vill göra under sommaren 2018!
 
Öppen ruta  Åka till Gläntan (populär badstrand här i Piteå) minst två gånger.
Öppen ruta  Damma av kameran och fota så pass mycket att jag alltid har nytt material att visa på bloggen.
Öppen ruta  Fylla 34 år ;-P
Öppen ruta  Åka ut på picknick.
Öppen ruta  Stanna ute en hel dag, från tidig morgon till sen kväll.
Öppen ruta  Grilla minst en gång.
Öppen ruta  Äta Surströmming minst två gånger.
Öppen ruta  Gå på Öjeby kyrkmarknad.
Öppen ruta  Fota i dagsljus mitt i natten.
Öppen ruta  Ta minst en ny favoritbild.
Öppen ruta  Ta minst en "trolsk"/drömmande bild.
Öppen ruta  Ta en fotopromenad som är så lång att jag fyller båda mina minneskort (16GB + 8GB).
Öppen ruta  Gå på loppis i Badhusparken minst en lördag.
Öppen ruta  Färdigställa mitt bokmanus.
Öppen ruta  Minst en spelkväll (sällskapsspel) i stugan!
Öppen ruta  Gå på NOLIA.
Öppen ruta  Fika på stan.
Öppen ruta  Ta en bild som får minst 50 likes på Instagram.
Öppen ruta  Äta mjukglass
Öppen ruta  Fota under gyllene timmen!
 
 
Det kan hända att denna lista kompletteras om jag kommer på någon punkt jag "bara måste" ha med, men det här är vad jag kommer på just nu. 
Har du någon Bucket list för den här sommaren?
Hade du någon förra sommaren?
I så fall; hur gick det för dig?
Har du något som du "bara måste" göra när det är sommar?
 
Idag har det sannerligen varit en alldeles underbar dag! 
Det finns INGET att klaga på gällande vädret denna vårdag i Maj!
Som ni ser har temperaturen legat på 18-19 grader. Sommartemperaturer! 
Plus att det varit strålande sol och en klarblå himmel. 
Som sagt; ingenting att klaga på minsann!
Alltså, egentligen är det ganska lustigt ändå att tänka på att solen verkligen gör SÅ mycket för ens mående.
Det ÄR verkligen som om en blir 100% gladare bara genom att solen tittar fram. Har svårt att tänka mig att det bara är jag som känner så?  
 
 
 
Den här lappen hade dykt upp på entréporten när jag kom hem från jobbet.
DET HÄR är verkligen ett vårtecken!
Ja, det är redan sopat på vägar och trottoarer (och jag älskar det) men nu ska vi också få vårstädad parkering :-D
 
Snön fortsätter också att smälta i raketfart, vilket är en underdrift!
Sedan det började smälta i April har det, vilket jag redan nämnt en miljon gånger, gått så sinnessjukt snabbt.
Det är som om det tinat typ en halvmeter per dag. Flera decimeter i alla fall. Det MÅSTE det ha gjort!
Dessutom allting utan att det bildats överdrivet mycket slask.
Det har knappt varit något slask alls under vårvintern i år.
Awesome!
 
Ni som följt mig ett tag, speciellt på Instagram, känner igen platsen där dessa bilder är fotade. Har liksom dokumenterat då och då hela vintern, och sedan hur snabbt snön försvunnit.
 
Och TITTA! Ingen snö kvar här vid staketet! Ingen! Noll! Zero!
På endast några dagar!
Jag vet att det blir en himla massa utropstecken i denna text,
men jag är helt enkelt så exalterad över allt detta :-D
 
19:e april såg det ut såhär på samma ställe.
 
Det här är en bra måttstock -den här snöhögen.
När den var som störst såg en inte husen i bakgrunden,
och högen sträckte sig ända fram till var vattenpölarna är.
Sinnessjukt snabbt, som sagt! Sinnessjukt kul!!!
 
 
-----------------------
Någonting som INTE är lika kul dock (kan inte låta bli att lägga in detta också) är vad som syns på den här sista bilden. Kunde inte låta bli att knäppa en bild idag när jag var och tankade.
15,61 KR/LITER kostar bensinen just nu!
Det pushar 16 spänn med skrämmande hastighet!
Innan sommaren är slut siar jag att vi kommer ha passerat 16 spänn. Det är fasansfullt.
Och ja, självklart bryr jag mig om miljön. Självklart vet jag att bilar är en av de värsta miljöbovarna.
MEN det FINNS en annan sida av saken också.
LÄS GÄRNA det här inlägget som jag skrivit tidigare angående detta ämne.
 
Jag kommer ihåg när jag var liten, på 90-talet.
Naturligtvis är det länge sedan, och naturligtvis måste saker öka i pris.
Men...
Jag kommer ihåg när jag var liten.
Jag tankade ju självklart inga bilar, men jag minns att bensinen kostade runt 7-8 kronor/liter.
Nu kostar den nästan 16 kr/liter.
Det är en FÖRDUBBLING av priset bara under min livstid!
Jag kommer tydligt ihåg när priset passerade 10kr och därmed blev tvåsiffrigt. Då tyckte vi det kändes hutlöst...! Tänk om någon vid det tillfället skulle komma och säga att 2018 kommer priset att ligga på 16 kronor...
 
 
 
 
Men men. Nog om detta.
Jag hoppas i alla fall att ni haft en riktig TOPPENDAG allihopa!
Har sett att hela Sverige verkar ha haft samma underbara väder som vi idag, så jag hoppas det stämmer.
 
Efter en...
...försenad och snöig vår
...ickesommar
...kall och regnig höst
...lång och fruktansvärt snöig vinter
2017-2018...
Så tycker jag vi har FÖRTJÄNAT en kanonsommar 2018!!
Vad tycker ni?
Finns det någon mer än jag där ute som känner det som om denna vecka känts extra lång, även om det varit en "kortvecka"? Vet inte varför egentligen; det känns bara som om det var evigheter sedan det var måndag.
Men idag ÄR det i alla fall fredag! Helg igen :-D
Nästa vecka är ju dock också "avhuggen". Arbetsdag måndag till onsdag, röd dag torsdag, arbetsdag/klämdag fredag och sedan helg.
 
Dock finns det bättre sätt att spendera en fredag än vad som hände mig i förmiddags...
Som ni vet arbetar jag ju i förskolekök; jag fixar fram lunchmaten (som ju kommer från produktionsköket), fixar salladsbuffén samt fixar frukost och mellis.
Detta inlägg handlar om dagens incident med salladsbuffén...
 
På den förskola jag arbetar på är det så roligt att verkligen lägga ner sin själ i just salladerna, eftersom de verkligen uppskattar dem.
Tror inte jag har fått så mycket beröm för något som för min salladsbuffé på jobbet. Inte ens fotograferingen...
Jag brukar generellt göra mellan 7-9 sorters sallad till lunchen. Inte särskilt mycket exeptionella sorter egentligen, men det uppskattas och det är ju huvudsaken.
 
MEN idag skulle ju oturen vara framme. Naaaaaturligtvis!
Jag hade precis gjort så gott som all sallad klart. Det enda som var kvar var att riva morötterna.
Från skåpet ovanför mig skulle jag plocka ner en skål att lägga dem i, precis som jag gjort varje dag i ett och ett halvt år.
Jag använder glasskålar på mitt jobb.
Tog tag i två skålar som stod "i varandra" och skulle plocka ner den ena.
Men av någon anledning tappade jag greppet om den andra så att den föll rakt ner på arbetsbänken!
Och hade jag så tur att den höll (den var gjord av lite tjockare glas)?
Nej, just det. SÅ tur hade jag naturligtvis INTE. Det är ju fredag, och då bara måååste något jävlas.
 
På bråkdelen av en sekund hade jag glassplitter över hela arbetsbänken!
Inklusive i de redan färdiga salladsskålarna!
Det är i sådana lägen en känner att en bara vill gråta en skvätt och sedan åka raka vägen hem för att ta tidig helg... ;-P
Sju (7) skålar med nygjord sallad, inklusive en lite "lyxigare" blandsallad med vattenmelon och fetaost, var plötsligt fulla med glassplitter. Så ja, bara att kasta rakt ner i komposten, diska skålarna och börja om på nytt.
Tack och lov var det ändå ett tag innan lunch, så tid fanns trots allt.
 
Till sist vill jag också påpeka att jag jobbar med så underbara människor. Det hade varit helt okej även om jag efter denna incident bara satt fram typ majs och oliver.
Men dels tyckte jag att det skulle se så "fattigt" ut.
Och dels ville jag verkligen inte att deras lunch skulle bli lidande bara för att jag varit så klumpig med en glasskål.
Alltihop slutade i alla fall med att jag fick ihop till en ny salladsbuffé.
Slutet gott, allting gott :-)

Och nu är det helg!
Imorgon blir det att fira mormor som fyller 80 år på tisdag, men annars har jag inga speciella helgplaner.
Ni då? Något särskilt planerat?
Eller tycker ni bäst om att använda lördag-söndag som vilodagar?
 
 
Bilden: Delar av en tidigare salladsbuffé, alltså inte från idag.
Det var en av de övre skålarna som gick sönder idag...
 
 
 Kan säga att såhär log jag inte tidigare idag... ;-P