God kväll allesammans!
Då var det alltså måndag - igen. Värst vad veckorna endast består av måndagar och fredagar. Rätt som det är går vi på helg igen...! Och den här veckan är ju dessutom "avhuggen". Jobb måndag, tisdag och onsdag. Ledig (röd dag/krist himmelfärds) torsdag, vanlig jobbdag fredag och sedan helg.
OCH nästa vecka är likadan. Då är också torsdagen ledig pga Nationaldagen, och fredagen blir klämdag.
Veckan efter det är hel vecka, men det är "examensveckan"; alltså då när skolorna har examen ... Duh! ;-P
OCH veckan efter det är det midsommar...
Helt sjukt vilka veckor vi har framför oss!
 
 
Helgen som gick var hyfsat händelsfattig. Som vanligt tog jag det mest lugnt.
Men igår, söndag, tog jag mig iväg till vallokalen och faktiskt röstade i EU-valet.
För hundra år sedan kämpade massor med kvinnor med näbbar och klor för MIN rösträtt! För att JAG skulle få åtnjuta denna mänskliga rättighet.
Känner att det minsta jag kan göra för att hedra dem och deras fantastiska arbete är att faktiskt gå och rösta.
Tänk egentligen... att så mycket saker som vi idag knappt reflekterar över; rättigheter vi idag tar för givna, har kvinnor som levde för 100 år sedan KÄMPAT för. Det är för OSS de krigat för bland annat rösträtten. Våra förmödrar som förtjänar all ära och respekt!
TACK!
 
Totalt random i söndags knäppte jag av några bilder från min sideboard. Det blev inte många och det blev väl inga direkta superbilder, men två av dem får hänga med här i alla fall.
Jag älskar starkt hur pass enkelt det är att fota här hemma sedan jag fick mina nya möbler! Ljusmässigt gör det SÅ mycket!!
 
Vet inte varför, men jag är alltid så fascinerad (hittar inget annat ord) av den här typen av arbeten. Detta är bakgården till huset intill mitt, och som ni ser har de grävt upp hela alltihop.
Har ingen som helst aning om vad de håller på med, då jag inte visste att de skulle börja. Helt plötsligt var det bara uppgrävt.
Dock gissar jag på att det bara handlar om att de ska fixa till parkeringen, då plattorna där varit rätt sneda, spruckna och gamla. Detta betyder ju såklart att de måste gräva upp alltihop så att det blir ett ordentligt grundarbete. Vore ju synd om hela den nya parkeringen undermineras ;-P 
Jag hoppas dock de är färdiga innan PDOL i slutet av juli, eftersom detta är enda vägen ut från min parkering när de stängt av Sundsgatan...
 
 
Nej, nu ska jag skynda mig och beställa lite mjölk och fil till jobbet och sedan är det inte länge innan det är dags för sängen.
 
Hoppas att ni haft en fin helg i alla fall, och även en fin start på veckan!
Vi höres!
Först.
Jag bryr mig om miljön.
Jag är intresserad av vad vi kan göra för klimatet.
Jag är medveten om den lilla marginal vi har kvar för att rädda planeten.
Jag röstar fortfarande vänster.
Jag skulle inte sälja ut mig själv till högern för en enda fråga.
Jag skriver detta för att jag i texten inte vill hålla på och skriva "...men självklart så..." efter varenda jäkla mening.
 
Med detta sagt...
 
 
Egentligen vet jag inte hur jag ska formulera mig. Det snurrar hur mycket tankar som helst i huvudet, men de vill liksom inte komma ut i ord. Satte mig dock ner här för att jag känner att jag ändå behöver få ur mig tankarna angående detta ämne.
Det handlar då förståss om bensinpriserna och vad som verkar vara politikernas mål att avbefolka glesbygden.
 
När jag köpte min bil – sommaren 2012 – kostade bensinen runt 12 kr/litern. Ibland strax över. Ibland strax under.
För närvarande ligger bensinpriset på runt 17 kr/litern. Strax under eller strax över, beroende på var en bor och vilken station en befinner sig på. Jag har sett Facebook-inlägg från folk som tankat där priset närmar sig 18 kr!
Priset har alltså ökat med fem spänn på sju år! Det är mycket!
Priset på drivmedel är verkligen farligt nära bristningsgränsen nu!
Visst, det är bra om vi kan få ner "okynnes"-resandet. Men detta med bensinpriset straffar bara en stor mängd människor. Det drabbar och straffar alla som bor utanför storstäderna. Den stora mängd människor som bor på mindre orter, små byar – kort och gott på glesbygden – är de som verkligen drabbas av sådant här.
 
Alla vi som bor på ställen där bilen inte är valbar. Där det är så gott som ett måste att ta körkort.
Alla människor bor inte i Stockholm; där en kan ta körkort för att en "känner för det" och där en faktiskt klarar sig utan bil.
Här uppe (och överhuvudtaget på glesbygden) är körkort inget val. Det är en nödvändighet. Utan körkort klarar en sig inte.
Ta Norrbottens inland till exempel...
Tänk dig att du bor i en mindre by i inlandet. Du är ensamstående med 2 barn. Du har 6-8 mil till jobbet, 3 mil till närmaste livsmedelbutik och en (1) mil till barnens förskola.
Det går faktiskt buss ibland till din by, men den (enda) som går har två turer per dag. Bussen går klockan 7 på morgonen. Sedan går inga bussar förrän en (1) klockan 15.
MEN det är så att du BÖRJAR jobba klockan 7, och du slutar klockan 16.
Sedan har du även barn som ska lämnas på förskolan, vilken inte ens ligger åt samma håll som bussen går.
Vilken arbetsgivare skulle acceptera anställda som kommer 1 timme sent varje dag, och går 1 timme tidigare. Varje dag?
 
Är det rimligt att typ halva lönen går åt till räkningar och andra halvan till bensinkostnader, bara för att kunna ta sig till jobbet?!
 
Politikernas svar/lösning är dessutom alltid "Köp elbil!"
Men planerar då regeringen att GE varsin elbil till alla vuxna människor i Sverige???
För det är ju ändå långt ifrån alla som har råd med en sådan! Det är inte bara att gå och köpa en elbil.
För hur många år är det inte innan sådana bilar kommer säljas begagnade för 5000-10000 kronor? Nog är det ett tag kvar.
Och det finns många mer än mig som måste ha bil, men har inte råd med något dyrare än en gammal bil årsmodell från -80 eller -90-talet. Bilar som gjordes då är inte elbilar. De är vanliga bensinbilar.
 
OM jag skulle få den tjänsten jag sökt i Rosvik så kommer jag har ungefär 2,5 mil till jobbet och jag är till 99,5% säker på att det inte går några bussar dit som passar ihop med arbetstiderna. Speciellt inte på morgonen, eftersom en börjar så pass tidigt när en jobbar i kök. Halv 7 som vanligast.
Så det finns inga andra alternativ än bilen för mig om denna arbetsplats skulle bli verklighet.
Och om bensinpriset då fortsätter att stiga....
Om bensinpriset till slut når upp till 20 kr/liter...
Då är det inte bara som en säger; då KOMMER verkligen de allra flesta människorna här uppe inte ha råd att ta sig till sina jobb.
 
Jag minns när jag växte upp och bensinen kostade 8 kr per liter.
Jag minns när bensinpriset slog över till tvåsiffrigt. 10 kr per liter. Alla var typ helt chockade och typ "Alltså, hur hiskeligt DYR har inte bränslet blivit??" Idag vore det rena paradisdrömmen om det låg på 10 spänn!
Dock vill jag bara säga att även om det hade varit trevligt så kräver jag inte att det skulle gå ner så pass mycket. Det har ju trots allt gått tjugo år.
Däremot skulle jag gärna se att bensinpriset sjönk till kanske 12-13 kr. Då är det hanterbart. Då har en råd att ta sig till jobbet utan att behöva lägga typ halva lönen på resekostnaden.
Jag har en bil med en liten motor och en liten bensintank, vilken rymmer 50 liter.
Säg att jag kör tills tanken är så gott som tom, så jag ska slänga i 45 liter. Vid ett bensinpris på 17 kr/l så blir det nästan 800 kr. För att tanka en gammal liten bil från -93.
Rymmer ens bil typ 75 liter (har sett den mängden i bensingrupper på FB) kostar det upp mot 1200(!) spänn att tanka sin bil 1 gång!
 
 
Hur mycket jag än bryr mig om miljön så GÅR DET INTE att i princip förbjuda bilar i ett land som till största delen är BEROENDE av bil.
Så antingen sänks bensinpriset till en hanterbar nivå, eller så måste kollektivtrafiken byggas ut rejält i hela landet. Och då menar jag HELA landet! Ner till minsta lilla by mitt ute i skogen.
Annars kommer alla människor vara tvungna att lämna glesbygden och flytta in till storstäderna, och jag som trodde att det redan var bostadsbrist i Stockholm...
 
Och en sak till... även om en ska hålla "söndagsåkningen" till ett minimum, så är det ju faktiskt så att sommaren snart är här. Och under semestern vill en ju kanske hitta på något annat än sitta hemma.
En kanske vill göra någon utflykt någonstans.
En kanske vill åka och hälsa på någon en inte träffar så ofta.
Eller en kanske bara vill åka till stranden några gånger om det är en varm sommar.
Ska en inte kunna göra det då?
Ska en vara tvingad att sitta hemma, för att en måste spara bensinen och pengarna för att ha råd att ta sig till jobbet under resten av året?
Min åsikt är att alla människor ska ha rätten att leva lite ibland; inte att livet endast ska handla om att överleva.
 
 
 
Det här blev ett långt och spretigt inlägg, men det kan inte hjälpas.
Även om det inte låter så just nu, så ÄR jag miljövän. Jag är intresserad av vad vi jag kan göra för att hjälpa miljön.
Men bensinpriset är en sådan speciell fråga, just för att det blir sådana enorma konsekvenser om människor inte har råd att ta sig till sina jobb.
 
 
Har du körkort? Bil?
Om ja, är du beroende av bilen eller är det bra kollektivtrafik där du bor?
Vad tycker du om utvecklingen av bensinpriset?
Vilket pris skulle du helst se att det landade på?
 
 
 
 
En av de saker jag hatar mest med att bo här uppe är att vi får vår sist och höst först. Känns ofta rätt orättvist.
MEN en sak jag verkligen ÄLSKAR (förutom sommarljuset) är det här att när det väl börjar grönska så exploderar det verkligen i naturen!
Det är inte direkt något som sker gradvis, utan på 2-3 dagar går det från att vara helt kala träd till att vara en oas av skir grönska överallt.
Veckan som gick var de dagarna.
Det gröna har exploderat och det är sannerligen så ljuvligt ute för tillfället. Dessutom stör det ju inte direkt att de senaste tre dagarna (alltså helgen samt idag) varit rena sommardagarna. Det har varit runt 20 grader!
 
Egentligen har jag inte gjort något särskilt den här helgen, utan mest hasat runt här hemma. Men i lördags kom jag mig i alla fall ut en sväng med kameran för att dokumentera i alla fall lite av allt det ljusgröna.
Det var så underbart att vara utomhus att en sväng till ICA när kameran fick följa med tog ett par timmar...
Då jag sedan kom hem igen var det dags för Eurovision. Ska jag vara ärlig så hade jag inte sett en enda deltävling (inklusive finalen) av Melodifestivalen i år och inte heller någon av semifinalerna i ESC. Lite pinsamt, men jag hade inte ens hört Sveriges bidrag innan i lördags.
Blev ju dock lite av en rysare där mot slutet av tävlingen! Jag hoppas faktiskt att röstuppräkningen kommer fortsätta på det sättet framöver också.
 
Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva i det här inlägget, vilket är lite konstigt när jag redan skrivit en sådan pass lång text.
Tanken med inlägget är i alla fall mest att publicera de bilder jag tog här i stan i lördags. Lite som ett såhär-ser-det-ut-hos-mig-just-nu-blogginlägg.
 
Så...
 
Såhär ser det alltså ut hos mig i Piteå just nu:
 
 
Långa skuggor på kvällskvisten...
 
 
Närheten till vattnet från stadskärnan. Staden är typ omgiven av vatten.
Häggholmen heter platsen där Piteå ligger idag; den plats där stan byggdes upp efter att gamla Piteå (nuvarande Öjebyn) brunnit ner.
Detta var på 1600-talet. Piteå fick stadsrättigheter år 1621.
Om endast två år - 2021 - fyller Piteå 400 år. Känns verkligen som så sjukt lång tid! Om en tänker på hur Sverige såg ut på 1600-talet vs. nu under 2010-talet...
 
För några dagar sedan läste jag ett sådant intressant och roligt inlägg på min favoritblogg.
Gillade det så pass att jag själv började fundera i samma banor; vilka saker jag använder i vardagen klarar jag mig inte utan? Därför låter jag mig nu inspireras av Annikas inlägg och bloggar om "livsnödvändiga" saker i mitt liv.
För att göra det lite svårare tror jag att jag kör med samma "regler"... Att inte inkludera de självklaraste sakerna, som typ vitvaror, ett hem, säng o.s.v.
Och det BLEV faktiskt genast svårare. Tänkte att jag skulle komma på fem (5) saker, men jag fick faktiskt gnugga mina hjärnceller för att komma på de sista. Tror nog det kan ha att göra med att jag numera försöker tänka lite minimalistiskt-ish, och har därför kommit underfund med att det egentligen är väldigt lite vi faktiskt behöver.
 
Nåja, let´s get started.
 
 
Bilen
 
Jepp. Här uppe är bilen så gott som ett måste. Visst, jag klarade mig de första nio åren jag hade körkort. Men visst var det svårt, och jag tror faktiskt det skulle bli näst intill omöjligt om jag gjorde mig av med bilen nu.
Här, där det är långt mellan många ställen och en inte alltför tät busstidtabell om en kommer utanför stan... här är bilen ett måste. Om inte annat för att vi ska kunna ta oss till våra jobb.
Nu har jag ju turen att bo hyfsat nära min nuvarande arbetsplats. Men OM jag skulle ha turen att få platsen i Rosvik så kommer jag vara verkligt beroende av bilen!
Det är ungefär halvvägs till Luleå härifrån, vilket betyder ungefär 2,5 mil längst E4:an.
5 mil tur och retur.
Det kan bli lite väl saftigt att cykla. Speciellt mitt i vintern. Klockan typ 4-5. Varje dag. I regn och snö. Nej tack! säger jag.
 
 
 
Datorn
 
Jag känner mig så patetisk när jag skriver detta, men datorn kvalar verkligen in på den här listan. Förutom sociala medier som Instagram så surfar jag egentligen rätt lite på mobilen; vill hellre ha en stor skärm att titta på, ett riktigt tangentbord att skriva på samt en riktig datamus.
Av den anledningen gillar jag också stationära datorer mer än laptops.
Självklart vill jag ha en laptop också, för den praktiska bekvämligheten. Samt det faktum att jag skulle kunna ta med mig datorn. Men jag gillar den storlek jag får via en riktig datorskärm. Samt att jag inte är något stort fan av "musplattan" som finns på en laptop.
T.ex. blogga gör jag så gott som till 100% via datorn. Också betalar räkningar, streamar Netflix och Cmore (kan inte kolla på dem via min TV), redigerar bilder o.s.v. Jag använder min dator varje dag.
 
 
Mobilen
 
Precis som typ alla andra nutidsmänniskor är jag rätt beroende av mobilen. Denna grej som idag nästan allra minst är en telefon. Det är snarare en allt-i-ett-apparat.
Via mobilen kollar jag Instagram och Facebook, jag använder Swish, jag legimiterar mig med mobilt bank-ID, jag fotar när jag inte ids släpa på storkameran, jag använder den som väckarklocka, som vanlig klocka, jag lyssnar på böcker via Nextory och sist men absolut inte minst... Jag använder den hela dagarna på jobbet för att lyssna på någon podd via Podcaster eller musik via Spotify. Det får verkligen tiden att gå så snabbt (inte för att den behöver gå snabbare, men ändå).
Mobilen är min bästa vän på jobbet, då jag jobbar ensam i mitt kök.
 
 
 
Hårsnoddar!!!
 
Det tog ett tag innan jag kom på att lägga till detta på listan, men när det väl dök upp i huvudet kändes det så självklart! Hårsnoddar!
DET är absolut något i vardagen som jag inte kan vara utan.
Jag har aldrig utsläppt hår. Så gott som aldrig. Uppsatt 9 gånger av 10.
Jag avskyr nämligen när håret hänger ner runt ansiktet, speciellt om jag ska göra något speciellt (typ städa). Att se mig i något annat än hästsvans är ytterst ovanligt, och på senaste tiden har jag till och med börjat göra en fläta som jag snurrar upp i en knut i bakhuvudet.
Det är SÅ skönt att slippa dessa testar i ansiktet!
Varför klipper du dig inte då? kanske du undrar.
Tja, helt ärligt vet jag inte. Till viss del kan det vara för att det är så dyrt att gå till frisör, och till viss del har jag ingen förklaring. Det har bara inte blivit av, även om jag faktiskt funderat under en lång tid att klippa mig kort.

Av denna anledning så är hårsnoddar ett måste hos mig.
 
 
Två kuddar
 
En sak jag verkligen är beroende av, det är att ha två kuddar i sängen när jag ska sova.
Är säker på att jag sov med en (1) kudde när jag var liten, men jag har inget minne av "tiden innan två kuddar".
Har testat någon gång de senaste åren, men det känns verkligen som om jag då ligger med huvudet direkt mot madrassen. Jag MÅSTE ha två kuddar för att kunna sova.
 
 
-----------------
 
Tror nog jag slutar här. Detta inlägg tog alltså över ett dygn att skriva, bara för att jag inte kunde avsluta det igår. Kämpade verkligen, men var till slut tvungen att ge upp.
Tänkte i alla fall att "jag bloggar lite medans jag väntar på att hämta den sista tvätten", men jag småslumrade till och från under hela skrivtiden. Och mot slutet såg jag inte ens vad jag skrev.
När jag loggade in på bloggen nu ikväll började jag på riktigt gapflabba när jag såg sista meningen jag skrev igår...
"En sak jag verkligen är veroende av, det att ja två kuffar i sängen när jag ska sova."
Inte konstigt att jag fick avsluta och uppsöka sängen istället ;-D
 
 
Hur är det med Dig? Vilka prylar klarar Du dig inte utan?
Finns det något du absolut inte kan plocka bort från din vardag?
Som ni ser har bloggen fått sig en liten uppfräschning i form av en ny design. Om ni inte ser den så klicka på uppdatera i webbläsaren (alternativt F5 på tangentbordet).
Tänkte att jag provar att återgå till en forna designstil... den med contentspalt och sidospalt. Vet inte hur länge jag kommer att vara nöjd med den, då det visat sig att jag gillar den enkla stilen med centrerad content, stor headerbild och allting i toppmenyn.
Kände dock att jag behövde en ordentligare ändring denna gång, och provar alltså detta.
 
Jag tog också bort inlägget om Bloglovin´, ifall någon mot all förmodan undrar var det tagit vägen. Kände att det bara kluddade ner och egentligen inte bidrog till något på min blogg.
 
Jag är också medveten om att det här blir ett spretigt inlägg utan tillstymmelse till röd tråd; men jag har så stor blogglust men egentligen inte särskilt mycket att skriva om.
Det har inte direkt varit årets bästa dag idag... Regnet har öst ner precis HELA dagen, och det ska fortsätta oavbrutet ända tills imorgon eftermiddag/kväll. Detta gör att det blir så grått, grått, grått ute och konstant halvmörker inne.
De negativa tankarna brukar ofta komma sådana här dagar också. Sådana tankar som är otroligt lätta att förskjuta under fina dagar.
Känns så trist också att det var just NU som det skulle vara sådant trist väder, med tanke på att jag är ledig imorgon! Det är nämligen planeringsdag för pedagogerna på min förskola, och jag har en hel del timmars komptid att ta ut. Så jag frågade min chef i fredags och det gick jättebra att ta ut det imorgon. Så... ledigt utan att behöva slösa en semesterdag är inte helt fel!
 
Tänkte att jag avslutar med två bilder jag fotade för flera år sedan men som jag inte "upptäckt" förrän nu. Med lite redigering gillar jag dem skarpt.
Första bilden gillar jag för ljuset.
Andra bilden gillade jag när jag gjorde den svartvit och drog upp kontrasten rejält. Svartvitt gör ofta att halvtråkiga bilder får "top notch"-känsla, eller vad säger ni?
 
 
Igår var 1:a maj.
Sovmorgon. Ledigt. Det är typ vad dagen var för mig. Inte så dumt att första maj inföll mitt i veckan detta år.
Det var alltså en dag då jag inte gjorde ett skit. Eller ja, tvättade lite mitt på dagen, men annars hände rent´ åssit.
När kvällen närmade sig började jag dock vara lite uttråkad. Jag gillar att bara ta det lugnt, samtidigt som jag lätt blir lite rastlös när det går för lång tid på det viset.
Så jag började scrolla lite genom de streamingsidor jag är medlem på, dvs Cmore och Netflix.
 
Jag brukar också vara en sådan person som ser "snackisar" typ två år efter alla andra, men bestämde mig till slut ändå för att se den serie jag sett på så många ställen på internet den senaste tiden. Plus att så fort jag går in på Netflix och scrollar i mitt flöde där så dyker denna serie upp precis hela tiden!
Därför tänkte jag att jag ger den en chans i alla fall.
Det handlar, som ni ser på bilden, om den svenska Netflix Original-serien Störst av allt.
 
Ni kanske har märkt vid det här laget att jag är väldigt kräsen när det gäller serier; speciellt serier som tillverkas på den här sidan om millennieskiftet. Det är inte många som jag verkligen fastnar för. Speciellt inte fastnar till den grad att jag måste maratontitta genom alla avsnitt!
...
Men DETTA var en sådan serie!
Jag klickade på "avsnitt 1" under den senare delen av eftermiddagen, då det fortfarande var ljust i lägenheten. Helt plötsligt reagerade jag på att jag var tvungen att anstränga mina ögon så mycket när jag tittade på datorskärmen; det hade hunnit bli helt mörkt här hemma och jag var inne på näst sista avsnittet.
Innan jag ens kunde tänka på att gå och sova var jag helt enkelt tvungen att se sista avsnittet också! Hade förmodligen inte kunnat sova annars...
 
De allra flesta vet väl redan vid det här laget vad den handlar om. Den har ju, låt oss säga, varit rätt svår att undvika om en lever livet på internet ;-)
Men ifall det är någon som missat, så handlar den om Maja, 18 år, bor på Djursholm i Stockholm och går sista året på gymnasiet.
Serien börjar med en skolskjutning, vilken avslutas med att Maja åtalas för mord.
Under de sex avsnitten får en stifta bekantskap med tillfällen och händelser under året som ledde upp till skolskjutningen, med förhållandet mellan Maja och Sebastian i fokus.
 
Jag vill inte riktigt skriva så mycket mer, då jag inte vill avslöja för mycket.
Men vad jag vill säga är att jag verkligen rekommenderar den här serien! Den är verkligen toppenbra gjord!
Jag har ingen aning om detta är en serie som bara är 6 avsnitt, eller om det på något sätt kommer en fortsättning. Men min spontana tanke är att det skulle bli konstigt med en fortsättning. Med tanke på handlingen känns det som något som passar allra bäst som en s.k. miniserie. Alltså som den är nu -några avsnitt, så det blir "längre än en film men kortare än en säsongsserie".
Nåja, jag ska inte avslöja för mycket, som sagt.
 
Jag rekommenderar den verkligen!
Två tummar upp!
 
 
Störst av allt finns på Netflix. (A Netflix original)