Sista november.
Det har varit första advent, och imorgon går vi officiellt in i årets näst bästa tid -December. Ja, jag är en sommarmänniska så ja; i mitt tycke är maj-juni-juli ännu bättre.
Däremot är december den månaden då jag verkligen kan gå all in med min absoluta favoritfärg... KLARRÖD aka Julröd! Blir tillsammans med guld en klockren kombination.
Min färgskala á la Julen:
Tänkte i alla fall att vi dyker in i bilderna som visar hur mysigt det är här hemma för tillfället. Det är den där tiden på året som jag verkligen inte vill åka till jobbet på morgonen. Inte för att jag inte gillar mitt jobb, men för att jag vill endast stänga in mig i min lägenhet och njuta av allt till 120%.
Däremot måste jag bara få säga att det, i ärlighetens namn, varit lite svårt att julpynta i år. Jag har ju nämligen inte allt ordnat som jag vill ha det här. Saknar bland annat vissa möbler som jag tänker mig att jag vill ha, och resultatet av detta är att jag inte har sådär extremt mycket platser att julpynta på. Det har därför blivit ganska centrerat till typ halva vardagsrummet, lite i köket samt i fönsterna såklart.
Men huvudsaken att jag får upp allt det röda :-D Och julgranen - juvelen i kronan - står ju faktiskt på golvet och behöver sådeles ingen möbel ;-)
Det är så KUL att fota i en lägenhet där allting är nytt och fräscht! Där dörrkarmarna och dörrarna är nya och helt utan skavanker, tapeterna är inte äckliga, golven ser inte ut som hej-kom-å-hjälp-mig...
Fantastisk känsla!!
Granen jag fick i present (tror det var en tidig julklapp) av mina föräldrar det året jag flyttade hemifrån för 16(!) år sedan. Även den gör sig såååå mycket bättre i denna lägenhet än i min förra.
Haha! Ja, ALLT är bättre här! ;-)
Julgranens tema är... suuuurprise! Rött och guld! ;-) Favoritkombon!
Denna Julstjärna konstväxt, samt en likadan jag har i köket, hittade jag på PMU för 45 spänn styck. Som hittat.
Brukar inte riktigt gilla just Julstjärnor som konstblommor eftersom de flesta verkligen LYSER plast lång väg (på ett otroligt fult sätt). Men dessa tyckte jag var jättefina.
Den röda duken hittade jag också på PMU (vid samma tillfälle) för en femma eller en tia (minns inte vilket).
Röda ljus; finns det något finare?
Speciellt mot de vita stakarna och den grå tapeten.
Speciellt mot de vita stakarna och den grå tapeten.
Och dessa! Det här är faktiskt mina favoritljuslyktor! Ääääälskar färgen på dem, och den är ännu finare i verkligheten. Dessa MÅSTE vara med varje jul, oavsett om jag har plats eller inte. Har jag inte plats får jag göra plats.
Från Dollarstore, typ 20 spänn styck, för ett par år sedan.
Årets stilleben på soffbordet. Blev riktigt nöjd, om jag får säga det själv. Lite som en "christmas centerpiece". Såg något liknande på ett konto som dök upp i mitt Instagramflöde, och blev inspirerad att fixa en egen.
Ett liten pärlat paket som jag fick av Elias förra året (han hade gjort den på fritids). Den fick pryda mitt julträd detta år.
En av de bästa sakerna med att ha ett riktigt kök nu, är att jag kan ha denna tomte stående på köksbänken. Inte för att den passar bäst där, men för att det är Barndom för mig. Mamma har nämligen en likadan tomte, och den har alltid stått just på köksbänken. Varje jul så länge jag kan minnas. Så nu får min inta samma typ av plats här i mitt hem.
Har ni julpyntat?
Hur gör ni; adventspyntar ni först, och plockar fram resten lite senare i december? Eller kör ni alltihop på en gång?
Pyntar ni mycket, eller känner ni att det räcker med något litet juligt (typ adventsstakar i fönsterna)?
Eller ni kanske kanske inte gillar julpynt alls?
Hoppas ni haft en fin tisdag i alla fall!
På återseende! :-D
Nu är det alltså dags. Det är Den tiden på året igen, och jag baxade ner fem plastlådor från vinden i söndags.
It´s The Christmas Season!
Jag brukar alltid vilja ha julpyntat till första advent, men oftast så pushar jag den dagen så att jag nästan får stressa fram pyntet typ dagen innan. Men i år var jag faktiskt en hel vecka i tid, tro´t eller ej!
Fejade och fixade en del med städning i lördags, för att grunden skulle vara i ordning inför allt det mysiga, och det betydde att jag obehindrat kunde ägna mig åt pyntandet under söndagen.
Så nu är allting uppe, förutom granen. Och den kommer på plats antingen senare i veckan eller till helgen.
Bodde jag i hus skulle julpyntningen mest troligt ta ett par dagar (jag har ju fem lådor bara till en liten lägenhet ju...) men nu bor jag i en tvåa, vilket innebär att antalet pyntbara ställen är begränsade.
Dessutom har jag ännu lite färre ställen i år än jag kommer ha i framtiden. Anledningen till det är såklart att jag inte har lägenheten iordning precis som jag vill ha den. Saknar fortfarande vissa möbler; typ bokhyllor, sängbord, någon typ av halvstort skåp (tänker jag mig) samt en ny matgrupp.
Men som sagt så vill jag den här gången inte springa och köpa första bästa billigaste bara för att. Jag vill ta tid på mig, bo in mig, leta, googla inspiration och hitta saker jag verkligen vill ha. Skit samma om det tar lite längre tid. Att skapa ett hem är mer än att bara ställa in ett par möbler. Det tar längre tid än så.
Men som sagt så vill jag den här gången inte springa och köpa första bästa billigaste bara för att. Jag vill ta tid på mig, bo in mig, leta, googla inspiration och hitta saker jag verkligen vill ha. Skit samma om det tar lite längre tid. Att skapa ett hem är mer än att bara ställa in ett par möbler. Det tar längre tid än så.
Man brukar ju faktiskt säga att det är skillnad på ett hus och ett hem... Så sant, så sant.
Nu under eftermiddagen började det dessutom om att snöa.
Jag säger fortfarande skit också (fast använder liiite fulare ord ;-P) och hoppas på att även detta ska tina bort igen.
MEN måste medge att snöflingorna ger en viss stämning till mina bilder; med ena adventsljusstaken i förgrunden. Lite sådär sagolikt, trots bakgrunden. Hade jag bott på landet hade det blivit en perfekt julbild.
Julpyntade som sagt fullt ut i söndags, men detta är allt ni får se för tillfället.
Planerar nämligen att fota lite bättre bilder på alltihopa till helgen när jag är ledig. Eftersom det är kolsvart när jag åker på morgonen och kolsvart när jag kommer hem är det väldigt svårt att få till ens några hyfsade bilder.
Man måste upp så pass högt i ISO att det börjar påverka bilderna negativt. Brus ("grynig bild" på kameraspråk) kan vara effektfullt om man är ute efter en viss typ av bilder, men är man inte det så stör det bara.
Stämningsfulla miljöer som blir mysigast i mörker blir bäst på bild i gryning och skymning. Alltså när det hunnit bli lite skumt, men inte helt mörkt.
Till vi ses igen; Hoppas ni haft en mycket fin start på veckan och att resten fortsätter i samma anda!
Nu rapar jag upp samma sak igen; men det är helt enkelt så det är på vardagarna. Detta inlägg skulle ha kommit upp igår kväll, men jag somnade ifrån det som vanligt.
Satt med redigering, sparade ner bilderna till bloggmappen samt laddade upp dem på bloggen. Det var så långt jag kom. Sedan kunde jag bokstavligen inte hålla ögonlocken uppe längre. Jag hade helt enkelt inget annat val än att lägga mig ner, och nästa minne jag har är att första alarmet på mobilen väckte mig, vilket är satt till klockan 4.
Upptäckte nämligen igår att jag aldrig publicerat alla de bilder jag fotade under min nostalgirunda i slutet av semestern; alltså i mitten av augusti. Lade upp mobilbilderna på Instagram, men Canons uppsättning blev liggande på hårddisken.
Sista helgen innan jobbet drog igång igen åkte jag ju som sagt "hem" till Hortlax och tog mig en liten kvällspromenad i nostalgins tecken -runt de två skolor där jag tillbringade min tid i nio år.
Och wow! Vad jag såhär i vuxen ålder känner mig tacksam över att jag växte upp på denna plats.
Ingen bullrig stadsmiljö.
Ingen enorm skola där man blir en liten plutt av flera hundra.
Nog för att jag tror det gick runt 300 elever på Hortlaxskolan, men det är ju ändå jämförelsevis en liten högstadieskola. Och nu vildgissar jag bara, men skulle tro att det kanske var 100-någonting elever på Norrbyskolan.
Och det att Norrby är en enplansskola, så alla klassrum är på markplan, och alla klasser har sin egen ingång och sitt eget kapprum. När jag gick i 1:an till och med början av 3:an hade Norrby till och med eget kök och egen matsal. I trean byggdes det dock om till klassrum och vi började äta i Hortlaxskolans matsal.
Men men, vi sätter väl igång eller vad säger ni?
I och för sig är väl något sådant här mest roligt för mig, eftersom det inte är nostalgi för er. Men jag skriver ju inte dagbok, så det får bli bloggen :-)
Kvarteret där jag växte upp. Där mina föräldrar byggde hus 1982. Där jag är född (okej, född på Piteå BB, men ni fattar).
Basically granne med skolan, så under hela grundskolan var jag aldrig beroende av skolbussar, busstider och jag kunde enkelt bara springa hem på håltimmar.
(OBS! Inget av husen som syns på denna bild är vårt.)
Någon som vet vad detta är? Eller ja, har varit. Vet egentligen inte vad de heter, men det var en sådan kulstötarring.
När jag var liten kallade vi (jag och mina syskon) den kort och gott för "Runda ringen".
Vad vi brukade använda den till?
Haha, vi brukade ha picknick där. Vi fick typ Wafers -eller Mariekex och Festis, tog en filt och så knatade vi bort till denna stenring och hade picknick ;-)
Utsikten från "runda ringen". Grusplanen, hockeyrinken, sporthallen och högstadieskolan.
Detta är också bokstavligt hur nära jag hade till skolan, då jag står på samma ställe här som när jag tog första bilden. Har bara riktat kameran åt olika håll.
Norrbyskolan.
Tredje dörren från vänster; det var mitt klassrum i 1:an och 2:an.
Första dörren från vänster; där huserade min klass i 3:an.
Det här var alltså Lågstadiets sida av skolan. Motsatt sida var Mellanstadiets.
Lekplatsen här framför skolan är dock, såklart, helt omgjord sedan jag gick där. De gamla slitna ställningarna har fått ge vika för nya och bättre. Precis som det ska vara.
Även skridskoplanen är upprustad på senare år. Den har alltid legat här, men den är ju BETYDLIGT fräschare nu.
Den sarg som omringade planen när jag gick i skolan höll bokstavligen på att vittra sönder. Den såg ut som att den skulle ramla omkull bara genom att man tittade på den...
Här hade vi utegympa på vintern, när vi hade skridskor på schemat. Ibland var det skidor, vilket jag avskydde!
De gånger vi fick välja mellan skridskor och skidor tog jag ALLTID skridskor!
Även den här platsen ser inte ut som när jag var liten. På den tiden var det betydligt mer vildvuxet, och detta område användes inte direkt.
Kul att se att det nyttjas numera.
Detta var min skolväg hela låg -och mellanstadiet.
Däremot HÄR är det gjort om MYCKET!
På min tid (låter som jag är lastgammal) gick vägen rakt fram här. Björkarna till höger låg inom Norrbys område.
Nu ser det ut som att Norrby förskola (den ligger till vänster om bilden) fått en riktigt stor gård. Tummen upp.
Nu ser det ut som att Norrby förskola (den ligger till vänster om bilden) fått en riktigt stor gård. Tummen upp.
Kunde inte låta bli att kika in genom fönstret till vårt gamla klassrum från 3:an, och såg att kapprummet ser EXAKT likadant ut som när jag gick där. EXAKT dessa klädställningar hade vi (det är garanterat samma). SÅ roligt ändå :-D
Där jag gick mina två första skolår. Det ser ju dock såklart annorlunda ut nu.
Dels är väggen mellan klassrummet och kapprummet borta, och dels är ju inredningen modernare. Vi hade såklart vanliga bänkar när vi gick här. Tänk dig en bild av ett klassrum från början av 90-talet. Så såg det ut.
Här kunde man gå rakt fram. När jag gick där var skolan alltså mindre än den är idag.
Det var när jag gick på högstadiet som denna skola byggdes ut med modulen till höger på bilden. Och när jag tänker på det var det ju i samband med införandet av Förskoleklass. Då när Dagis försvann och blev Förskola. Lekis (som ju var dåtidens förskola) försvann, Förskoleklassen kom till och flyttade in i skolan.
Det var 1997-98.
Åh, jag hade älskat dessa hästar om de funnits under min skoltid!
Dock hade jag aldrig vågat gå fram och leka med dem om det varit andra barn där samtidigt. Sjukligt blyg - snudd på skygg - under uppväxten, som ni vet.
Denna är också ny, men jag gillar den verkligen. Som en liten matsal utomhus :-)
Och DETTA är nytt. De har tydligen satt upp ett staket och en grind på senare dagar. Skolan har aldrig varit inhängnad tidigare, men det är ju såklart en bra säkerhetsgrej.
En klätterställning som inte heller fanns när jag gick här. Hm... det fanns egentligen inte jättemycket utomhusgrejer när jag gick i denna skola tydligen...
Min skolväg när jag gick i högstadiet.
Alltså; den ångest som denna backe ger mig! Ni anar inte! Såklart inte att det var en jobbig backe, men när jag gick åt andra hållet än jag står och fotar... det betydde att jag var framme vid skolan. Högstadiet var... inte min bästa tid...
Alltså; den ångest som denna backe ger mig! Ni anar inte! Såklart inte att det var en jobbig backe, men när jag gick åt andra hållet än jag står och fotar... det betydde att jag var framme vid skolan. Högstadiet var... inte min bästa tid...
Utegymmet nere på grusplanen är också något nytt, och det kan inte vara särskilt gammalt. Jag hade inte ens sett det förrän jag påbörjade denna nostalgipromenad.
Bibblan - min frizon. Där har jag ägnat många timmar av mitt liv. Fick mitt eget bibliotekskort när jag var tio (tror vi fick det när vi var där med skolan i 4:an), och det användes mycket flitigt.
Fortfarande när jag går in på Hortlax bibliotek (det var dock länge sedan nu) känner jag ett lugn inom mig, och inte bara för att det är ett jättemysigt litet bibliotek.
Apropå ångest... ;-P Åh, vad jag hatade idrott!
Jag var alltid närvarande och jag gjorde alltid mitt bästa, men jag har aldrig varit någon atlet. Det är väl allt jag behöver säga egentligen.
Jag gillar dock simhallen. Har funderat på att börja simma igen.
Det lät som jag simmat på träningsnivå... Nej, så är inte fallet. Men jag brukade gå hit och motionssimma ibland under högstadiet och gymnasiet.
Och nu när jag är Piteå kommun-anställd får jag ju faktiskt simma gratis i kommunens simhallar. En förmån jag kanske borde se till att faktiskt nyttja lite bättre :-)
UPDATE: Jag vet inte om simningen gäller hela kommunen, eller om det bara är vi under Fastighets som kan skriva upp oss och simma gratis. Kan hända att det bara är vi; vet inte hur det ser ut under andra förvaltningar.
Hortlaxskolans kök och matsal Här åt vi då skollunchen.
Eller ja... som jag skrivit någon gång förut; jag åt inte i skolan. Hatade skolmaten; tog pyttelite på tallriken och flyttade mest runt det innan det var dags att gå. Hade vi haft dagens skolmat däremot; då hade till och med jag ätit.
Lite kuriosa är att JAG och min generation (och senare generationer såklart) känner bara till detta som Matsalen, men många äldre än mig minns detta som gympasalen. Denna byggnad var alltså idrottshall "förr i tiden", antagligen innan Sim -och sporthallen byggdes.
Men nu är det som sagt Hortlax Produktionskök - ett av de fyra produktionsköken i kommunen.
De fyra fönsterna mitt i bilden: Vårt hemklassrum på högstadiet.
Egentligen är det rätt konstigt hur man minns vissa onödiga saker. Jag menar, det spelar ju ingen roll idag vilket hemklassrum vi hade för tjugo år sedan, och ändå kan jag direkt peka ut det...
Denna amfiteater(?) är helt ny för mig.
"Vita huset".
Den här modulen fanns inte heller under min tid. MEN den kom dit typ året efter att jag slutat 9:an. Skolan började byggas om, och de behövde mer plats.
Jag gick som sagt inte på skolan då, men två av mina syskon gjorde det. Det ordnades en omröstning för eleverna där de fick ge förslag på namn till byggnaden, eftersom det var sagt att eleverna skulle få bestämma. Namnet som vann var Alcatraz.
Lärarna tyckte dock att det hade en alldeles för negativ klang, och bestämde därför istället att kalla det för Vita huset ;-P
Lärarna tyckte dock att det hade en alldeles för negativ klang, och bestämde därför istället att kalla det för Vita huset ;-P
Någonting mer som tillkommit efter min tid... entrén.
Stora entrén låg såklart där i hörnet då också, men på den tiden var det bara en vanlig standard metalldörr med en vanlig rak stentrappa som ledde upp till den.
Stora entrén låg såklart där i hörnet då också, men på den tiden var det bara en vanlig standard metalldörr med en vanlig rak stentrappa som ledde upp till den.
Minns att dessa fönster hörde till en typ av teaterrum när jag gick på skolan. Nu för tiden har jag inte en aning, men tror det är typ Uppis som flyttat upp från källaren.
Här har man ju då vandrat många gånger; i snö, regn och solsken. Det var den vägen vi gick från Norrby till matsalen.
De nio fönsterna närmast kameran, på nedre våningen... Det var (är) Hemkunskapen.
Våningar nerifrån sett: B-plan, D-plan, F-plan. Fönsterna längst ner är (och var) Syslöjden.
Åt andra hållet ligger A, C och E, men syns obviously inte på bilden ;-)
Här är skolvägen till Norrby igen, men sett från andra hållet :-)
Kan ni förstå varför jag inte är en stadsmänniska?
Jag växte upp här.
Elljusspåret som ligger mitt mellan vårt kvarter och "andra kvarteret" (aka Bisittarevägen).
Denna väg leder mot Bersika (aka Bergsviken), och här har man ju gått några gånger ;-) Jag och mina syskon brukar promenera här och möta upp mormor ungefär halvvägs, för att sedan fortsätta hem till dem. Det är bara ca 4 km mellan Hortlax och Bersika, vilket betyder gångavstånd även för barn.
"Andra kvarteret", som vi alltid kallade det. Tja, det var väl logiskt på sitt sätt... Det var ju "det andra kvarteret" utifrån var vi bodde, hehe :-)
I ett av dessa hus gick vi hos Dagmamma en stund i slutet på 80-talet.
Nej, jag gick aldrig på Dagis när jag var liten, utan våra föräldrar valde Dagmamma-formen istället.
Och så avslutar vi med en bild på hatobjektet nummer 1... sporthallen.
And that´s it. Då har vi kommit till slutet av detta mastodontinlägg. Om det finns någon som fortfarande är med: CRED till er!
Men tyckte nog att bloggen behövde lite bilder efter senaste tidens torka, haha :-D
Hoppas ni haft en fin vecka och att ni har en riktig toppenhelg framför er!
Vi hörs, om ni vill och kan!
På återseende kära vänner!!
Bensinpriset
Det senaste jag såg var att nu ligger bensinpriset på över 18 kronor litern. På min billigare, obemannade, station. Det sjunker någon gång under 18, men sedan är det tillbaka där igen.
Och ja, dieseln ligger ännu högre och pushar tjugo spänn.
Det börjar sannerligen vara svettigt nu, och jag har så gott som bestämt mig... När priset på bensin passerar 20 spänn per liter... Då slutar jag köra bil.
Om jag får ihop vardagen utan bil? Nja, det vette f*n!
Jaf vet faktiskt inte om det går, men det får lov att gå. Det måste gå. För tjugo kronor litern. Nej, DET går inte. Då handlar livet basically om att jobba för att ha råd att ta sig till jobbet.
Svinnmätning
Just nu är det svinnmätningsvecka på jobbet.
Förutom att jag blir alldeles slut i huvudet av alla siffror samt att komma ihåg att väga allting som går ut på buffén, och allt som kommer tillbaka in i köket, så har jag varit riktigt taggad på de här mätningsdagarna.
Har verkligen haft "my mind set" på att få ner mina siffror så mycket jag bara kan. Hittills har det, om jag får säga det själv, gått riktigt bra.
Har jag räknat rätt så lyckades jag de första två dagarna få ner serveringssvinnet med ungefär hälften de två första dagarna. I skrivande stund är det bara tisdag, så resten av veckan är ju fortfarande kvar.
Jag jobbar med mig själv på det sättet att jag försöker tänka på att "ha is i magen", som jag uttrycker det. Konstigt uttryck i sammanhanget, men jag kommer inte på något bättre.
Jag är nämligen alltid så otroligt rädd att det ska bli för lite mat, men istället blir det oftast för mycket.
Jag försöker lära mig själv att verkligen stanna när jag tänker att "med största sannolikhet räcker detta". För det gör det i de allra flesta fall. Men jag lägger alltid till lite extra ändå, just för att jag är rädd att det "blir för lite".
Hittills i veckan har jag jobbat utifrån is i magen, och hittills har det gett fina resultat.
Jag hoppas djupt och innerligt jag klarar av att fortsätta så.
Att det ska vara så svårt!
Jag har ett stort problem. Eller ja, egentligen är väl detta definitionen av i-landsproblem, men men...
Jag har fortfarande inte hittat taklampor till lägenheten!
Ville inte, och vill fortfarande inte, köpa någon lampa förrän jag hittat en jag verkligen vill ha (som jag vet att jag inte tröttnar på nästa månad). Men liiite stressad känner jag mig för tillfället, i och med att vi gått in i den mörkaste årstiden. Det blir så väldigt skumt här hemma.
Har visserligen fönsterlampor, men det blir inte riktigt samma sak.
Att det ska vara så förbaskat svårt att hitta bestämma sig för en lampa!
Kruxet är att jag inte vet exakt vilken typ av inredning jag faktiskt vill ha. Har några uppslag i huvudet, men kan inte bestämma mig.
Går jag mot en mer "bohemiskt mysig" inredning vill jag ju inte ha en übermodern, kromad taklampa med "lampklot" åt olika håll (ni vet säkert ungefär vilka jag menar), och väljer jag en mer modern, avskalad inredning vill jag inte riktigt ha exempelvis en bohemisk lampa gjord av rotting.
I köket skulle jag vilja ha en lampa lite i Tiffanystil. Dock är de ju inte direkt de billigaste man kan hitta... Annars kan jag tänka mig en kökslampa lite mer i retrostil, typ sådana här, eller så lite mer industristil.
I hallen vet jag redan vad det blir. En enkel, vit plafond (hittat en på Clas Ohlsons). Kan inte ha en pendellampa där, eftersom lampan då kommer vara i vägen för både toadörren och garderobsdörren.
Men i sovrummet och framförallt vardagsrummet... Det är där beslutsångesten ligger. Jag vet att jag vill ha pendellampor, men det är i skrivande stund allt jag med säkerhet vet.
Jag vet att det är en lampa som typ alla har just nu, men jag gillar verkligen Sinnerlig-lampan från IKEA. Återkommer till den med jämna mellanrum. På ett sätt vill jag inte ha något som alla andra också har, så att hemmet ser ut som ett IKEA-showroom. Men samtidigt gillar jag verkligen den lampan.
Igen; Att Det Ska Vara Så Svårt Att Välja En Fricking Taklampa!!
Morgondagens hemmakockar
En helt random grej jag funderat lite över de senaste månaderna är det här med matlagning.
Klassiskt sett har det ju varit en sådan sak som unga vuxna, när man varit i början av sitt vuxenliv, varit halvbra på. Man har flyttat till sitt första egna boende och kämpat på för att skapa något ätbart (generellt alltså), och på så sätt övat upp sina matkunskaper mer och mer.
Men jag har en känsla av att dagens unga och framtidens unga vuxna kommer vara skitbra på matlagning! Redan när de flyttar hemifrån.
Bättre än generationerna före dem.
Har tänkt på det när jag ser alla matvideos och matlagningskonton på sociala kanaler. Jag tycker det dyker upp matlagningsvideos överallt i sociala medier; så fort man går in på vilken plattform som helst. Det finns hur många som helst, och det verkar gå så bra för dem.
Jag kan ju såklart ha helt fel, men det är en känsla jag har. Att morgondagens unga vuxna kommer vara fantastiska hemmakockar redan när de flyttar hemifrån.
True crime-eran
Det finns en genre jag aldrig i livet trodde jag skulle falla för, eftersom jag är waaaaay to harig. Jag är rädd för allt som det allra minsta kan uppfattas som läskigt. Jag kan tycka saker är läskiga, saker som ingen annan uppfattar så.
Finns inte en chans i universum att jag skulle utsätta mig för att kolla på skräckfilmer eller liknande. Jag kan till och med vara känslig för vissa thrillers.
Men jag har fastnat för, och fascineras av... True crime-historier!
True crime -alltså verkliga historier om brott/mord.
Jag tycker det är läskigt, men ändå kan jag inte låta bli att lyssna vidare.
Jag till och med betalar för en mordpodd! Mordisk stämning av Fayme och Natashja (Patreon).
Har faktiskt ingen aning om hur det kom sig att jag drogs in i denna genre, men nu är jag i alla fall där.
Några utvalda avsnitt av Mordisk stämning finns även gratis på Spotify, om man skulle vara nyfiken på vad det är för podd men inte vill eller kan signa upp sig för att betala varje månad. Sök på "Dålig stämning", så ligger även mordpoddens avsnitt där. Plus såklart hela Dålig stämning-podden, om man missat den :-)
-------------------------------------
Idag blir det en 12-timmarsdag med jobbgrejer för mig. Först till jobbet som vanligt, och sedan APT mellan 15:30 och 17:30.
Men fick i alla fall iväg ett blogginlägg redan nu på morgonen. Kors i taket!
Hoppas ni får en fin onsdag allihopa!
Jag kan fortfarande inte fatta att det bara är en och en halv månad kvar av 2021.
Inte att det gått en och en halv månad av året. Det är vad som är kvar!
Skriver och säger det varje år; men VAD hände??? Om inte en alltför avlägsen framtid är det 2022.
Förresten; säger ni tjugo-tjugotvå, tvåtusen-tjugotvå eller tjugohundra-tjugotvå? Personligen säger jag tjugo-tjugotvå. Det sista alternativet känns ju lite som en onödig tungvrickare, haha ;-P
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska uppdatera med. Det är för tusan november och inte mycket (ingenting) händer den här månaden. Det är trettio dagar av mörker, kyla och ekorrhjulsdagar.
MEN sen... då kommer DECEMBER!! Den absolut BÄSTA månaden på hela året! Maj är en stark konkurrent, men jag tror faktiskt inte den slår december.
Det är också extra roligt att jobba den månaden. Som att det är en enda lång dagen-före-julafton-månad... Vilket ja, det ju är på sätt och vis, men ni fattar säkert vad jag menar. Att bli sjuk (typ vanlig feber) i december är värre än att bli sjuk vilken annan månad som helst. Säger jag som fick C-19 den 17 december förra året... ;-P
Än så länge har jag ingen aning om vår förskola ska hålla öppet över jullovet eller inte. Det beror såklart på hur många barn det blir, och föräldrarnas sista dag för anmälning av barnens tider brukar vara typ i början av december någon gång.
Jag hoppas vi ska ha öppet. Med flit struntar jag i att söka julledigt, bara för att jag älskar att jobba på jullovet! Finns inget mysigare, inte ens sista veckan innan sommarjouren.
Jag har jobbat varje jul(lov) sedan jag började i kök 2015, och som sagt så har jag noll emot det.
Plus att det kaaan vara liiite så att jag är snål om mina sparade semesterdagar ;-) Jag har nämligen 8 dagar kvar, och frågan är om jag någonsin kommer ta ut dem... ;-P
Det var ju höst då jag blev tillsvidareanställd, och hann då få 10 semesterdagar för det året. Tog ut 2 st. vid två tillfällen, och hade därmed åtta kvar.
Sedan får jag ju 25 nya dagar vid varje årsskifte, vilka går åt till sommarsemestern. Men när jag då börjar om att jobba efter sommaren så har jag åtta dagar kvar, och jag gillar den känslan.... att ha dagar kvar trots att jag varit ledig i fem veckor.
Men tillbaka till julen.
Insåg precis också att det faktiskt är Första advent om TVÅ veckor! Alltså inte den här helgen, men nästa. Shit! Vad konstigt det känns! Det är ju SNART! Dags för julpynt. Kanske plockar jag fram det redan till helgen. Varför inte liksom?
Dock är jag samtidigt lite i valet och kvalet just gällande julpynt. Jag har ju inte fått iordning som jag vill ha det här i lägenheten. Jag har inte så mycket möbler att julpynta på, så vet inte hur det kommer gå att pynta. Kanske hoppar jag över det. Ska jag vara ärlig känns det lite lockande, samtidigt som det känns nästan skrämmande, att låta bli.
Att vänta tills nästa år, då jag förhoppningsvis fått det lite mer som jag vill här.
Men samtidigt vill jag inte missa en jul. Jag julpyntade ju till och med mitt i flyttkaoset förra året liksom.
Nåja, ni lär få se här på bloggen vad jag väljer. Oddsen på att det kommer vara julat här hemma nästa vecka ;-)
Gruset i skon detta år är dock julhelgen och veckodagarna...
Alla som kollat in almanackan i förväg vet att det är jordens sämsta julhelg i år! Verkligen sämsta tänkbara!
Julafton är en FREDAG. Det betyder en enda ledig dag vid jul. Juldagen och Annandag jul som infaller när det ändå är helg i vanliga fall.
Bra för timanställda. Dåligt för oss andra ;-P
Nästa år blir dessutom lika kass. Julafton lördag. En ledig dag kring jul (annandagen).
Året efter det är ju då julafton söndag. Lite bättre, men inte det ultimata.
Det absolut i särklass BÄSTA är om julafton är måndag eller onsdag. Då Blir inte längre helg än så.
Det absolut i särklass BÄSTA är om julafton är måndag eller onsdag. Då Blir inte längre helg än så.
Det kommer dock dröja tills 2029 innan julafton är en måndag nästa gång (ja, jag räknade ut det för ett par dagar sedan).
MEN 2024 är julafton en tisdag, vilket är det näst bästa. Vanliga dagar endast måndag och fredag, vilket betyder att många passar på att ta ledigt (oftast). Då blir det ju så att man endast behöver ta ut 2 semesterdagar för att bli ledig i 9 dagar... Soft!
Men nu ska jag sluta svamla. Vet inte ens vad jag vill ha ut av detta inlägg.
Var mest bloggsugen, men har inga nya bilder förutom den här i inlägget (november ni vet) och behövde få sitta och ordbajsa en stund.
Hoppas ni haft en toppentisdag i alla fall!
Vi hörs!
Måste börja med en liten varning för negativt inlägg.
Detta är ingen blogg där jag lovar rosor och solsken, snarare livets ups and downs; så om man lätt dras neråt så rekommenderar jag att hoppa över just detta inlägg.
Detta är ingen blogg där jag lovar rosor och solsken, snarare livets ups and downs; så om man lätt dras neråt så rekommenderar jag att hoppa över just detta inlägg.
Nu är vi då där igen. Senhöst. Tidig vinter. Fulvinter. Vi kan kalla det vad vi vill; det är i alla fall den mest deprimerande årstiden av alla.
Bilden här ovanför är fotad för ett tag sedan, men visar hur det sett ut på mina breddgrader till och från sedan mitten på oktober.
Regn och snö bara avlöser varandra och bildar en massa slask. Slask som blir alldeles spårigt och fryser till när termometern dippar ner under nollan, vilket i sin tur gör det rätt...eh...guppigt - minst sagt - att köra bil på.
Dock måste det ha varit en ovanligt varm höst i år, även här. Det låg ju på över tio grader väldigt länge in i hösten -en bra bit in i oktober till och med.
Nu är det dessutom en bit in på november, och det ligger fortfarande där och leker jojo med noll-strecket.
Detta kommer låta konstigt, men jag önskar helt ärligt att det kan få vara sådant här väder hela vintern. Med handen på hjärtat tar jag hellre det här än två meter snö och minus trettio grader. Alla dagar i veckan!
Jag tror jag lider av årstidsbunden depression. På riktigt alltså.
Har såklart ingen diagnos på detta och har inte ens sökt för det, så det är absolut inget som är medicinskt fastställt på något sätt. Det är endast mina egna hobbypsykologiska tankar. Men det är liksom som att varenda symptom finns där.
Varenda år vid den här tiden går jag ner i en ordentlig svacka. Varje år. Det är en svacka som liksom är omöjlig att gira undan från, även om jag märker symptom på att det är på gång. Den är också på något sätt omöjlig att ta sig ur innan den självmant ger vika någon gång i februari-mars.
Det verkar inte ens spela någon roll på vilken plats mitt liv är i övrigt. Mitt liv kan omöjligt vara på en bättre plats än det är just nu, och ändå så smyger sig symptomen på...
Jag har svårt att koncentrera mig en längre stund på vad jag för tillfället håller på med. Exempelvis påbörjade jag detta inlägg för flera veckor sedan...
Det känns som att ingenting är roligt längre. Det känns som jag inte har några hobbys kvar; trots att jag har flera. Att exempelvis gå ut och fota framkallar samma känslor som inför den där läxan man skjutit upp in i det sista och var tvungen panikläsa kvällen innan läxförhöret.
Jag är konstant trött. Hur mycket jag än sover känner jag mig aldrig utvilad.
Förra året var exceptionellt illa. Det var som om allt jag räknat upp tredubblats och det var en extremt tung tid.
Kan säga som så; att hade jag inte haft mitt jobb så vet jag inte om jag stått ut.
Kommer ihåg att det kändes som om jag befann mig djupt ner i ett mörkt hål utan stege eller rep och kunde därmed inte ta mig ut.
Än så länge är det långt ifrån så illa, men jag känner hur det går i samma riktning.
De mörka tankarna kommer som ett brev på posten (gammal referens, haha ;-P) och de går varken att värja sig emot eller trycka undan när de väl är här.
Har dock en känsla att jag ändå är lite bättre rustad inför vinterdepressionen i år än förra året. Mitt liv ligger som sagt på en bättre plats än det gjorde för tolv månader sedan.
Jag menar; jag hade fått veta att min lägenhet skulle renoveras, och jag hade hunnit packa ner det mesta i lådor. Men jag visste inte exakt när det skulle ske. Jag bodde i flyttkaos och jag hade lite panik över ovissheten om jag skulle kunna julpynta.
Vi var samtidigt mitt i pandemin och vad det innebar med rädsla över att smittas. Nu fick jag ju Covid ändå och hade turen att klara infektionen på ett bra sätt självisolerad hemma. Men det låg ju trots allt i luften.
Utöver detta kändes det som jag hade så mycket i huvudet förra året och första delen av detta år, att det närapå blev alldeles för mycket.
Utöver detta kändes det som jag hade så mycket i huvudet förra året och första delen av detta år, att det närapå blev alldeles för mycket.
Egentligen var det inte sådär jättemycket grejer, rent konkret. Men det kändes sannerligen påfrestande mentalt, och jag tror faktiskt att bostadssituationen bidrog ganska ordentligt.
Plus att; var det inte så att vi bokstavligt inte såg solen på ungefär en månad..? Har det för att under december förra året så var det övermulet varje dag i 4-5 veckor, vilket betyder 0% sol under hela den tiden.
En annan aspekt till att jag tror jag går in i vinterdepressionen på lite bättre villkor är faktiskt vädret, hur konstigt det än kan låta.
Men som jag skrev tidigare så tror jag verkligen det har varit, och är, en ovanligt varm höst i år.
Vid det här laget brukar minusgraderna ha kommit för att stanna, med något enstaka besök över nollan. Men i år är det liksom tvärtom. Det är till största delen plusgrader, med någon enstaka dipp ner på minus.
Jag har som sagt absolut ingenting emot detta. För min del kan det gärna få fortsätta såhär HELA vintern.
Slipper jag "bråka" med motorvärmare och allt som hör till vinterbilägande är jag nöjd. Då skiter jag i om det så regnar hela vintern.
Eller ja, helst inte varje dag då´rå, men ni fattar.
Mentala redskap?
Jag skulle verkligen vilja ha - vet inte vad jag ska kalla det - mentala redskap mot denna "vinterdepression", eftersom den uppenbarligen dyker upp varenda år. Varenda år.
Men jag har ingen aning om vad det skulle vara, eller vad jag egentligen skulle kunna göra som faktiskt fungerar.
Jag vet, jag skulle antagligen kanske behöva uppsöka vården för det, men jag vet inte... det tar liksom emot.
Vet inte hur eller vad jag skulle säga utan att det låter konstigt, och det känns som att jag i så fall bara skulle ta upp tid från någon som lider av psykisk ohälsa på riktigt. Det vill jag inte.
Jag vet inte heller hur en sådan första kontakt skulle se ut utan att känna mig löjlig.
"Hej. Jag...eh... känner mig trött och nedstämd varje vinter. Vad kan jag göra åt det?"
Jaha... Ja, det gör nittionio procent av befolkningen. Jobba, ät och sov ordentligt så löser det sig om några månader...
Enligt min observation är ett av de vanligaste tipsen på vinterdepression att "utnyttja de ljusa timmarna" och vara ute så mycket som möjligt i dagsljus. Ett bra tips såklart, men samtidigt känns det rätt värdelöst. Vem fungerar det för egentligen? Influencers och människor som arbetar hemifrån? De kanske kan ta 1-2 timmars paus mitt på dagen och gå ut på en promenad.
Men hur "utnyttjar man solljuset" när det är kolsvart när man åker till jobbet och kolsvart när man åker hem från jobbet?
Visst, man kan nyttja lunchrasten till att ta en promenad, men när ska man då äta lunch? Ett av de andra vanliga tipsen är ju att äta bra och regelbundet (frukost-lunch-middag). Ska man helt enkelt bara hoppa över lunchen då? Eller kasta i sig den på 5-10 minuter?
Så nej, enligt min åsikt fungerar ju inte sådana tips för alla människor med vanliga sju-fyra-jobb.
Sådana tips är utformade efter människor som arbetar hemifrån och kan styra lite mer över sina arbetstider.
Eller för människor med jobb där de har möjlighet att ta ut sin friskvårdstimme mitt på dagen (men det är ju å andra sidan 1 timme per vecka, inte per dag).
Jag vet inte heller hur sådana eventuella redskap skulle fungera för mig. Min hjärna har extremt svårt - snudd på omöjligt - att etablera personliga rutiner.
Men jag är ändå oändligt glad över att jag har mitt jobb. Det är vad som håller mig vid ytan. Det är vad som tar mig genom den mörka tiden.
Är rätt säker på att utan mitt jobb skulle jag inte klara det.
Hur jag klarade de tio åren innan jag började på mitt nuvarande jobb? Har ingen som helst aning. Det gjorde jag inte...
Nåväl, nu har jag gnällt tillräckligt för den här säsongen. Eller för den här veckan. Vi får väl se hur det utvecklar sig ;-P
Hej hej på er, och Ta hand om er i mörkret!