Jag är så avundsjuk på alla med namn som passar perfekt som blogg-/instagramnamn.
Själv har man ju då världens tråkigaste namn som inte passar in på sociala medie-konton överhuvudtaget.
Jag längtar efter min säng!
Stressad över att det kommer vara helt mörkt kl 16 om dagarna från och med på söndag.
Jag längtar efter min säng!!
Vill verkligen provblogga på Wordpress, men kört fast totalt när det kommer till bloggnamn!
VAD kan man kalla en blogg idag som är enkelt, minnesvärt, gärna internationellt klingande, personligt och som inte redan är taget???
Jag längtar efter min säng!!!
Känner en jobbig dragning till att kolla in vad som händer på Facebook numera.
Kan jag klara mig igenom den känslan utan att ge upp och återaktivera mitt konto?
Jag längtar efter min säng!!!!
Känner ett sug efter att ta skoterkort.
Jag är liksom en Norrbottning som inte får köra skoter... ;-P
Känner också en liiiiten bitterhet över att om jag fått ta körkort tre år tidigare hade jag haft automatiskt skoterkort i och med att jag har B-behörighet.
Alla som hade tagit B-körkort den 31:a december 1999 eller tidigare får automatiskt köra skoter, medans alla som inte har körkort eller tagit B-kort från och med 1:a januari 2000 måste ta skoterkort separat. Men eftersom jag endast var 15 år gammal vid millennieskiftet tog jag körkort först i april 2003...
Jag längtar efter min säng!!!!!
"Det var bättre förr."
Hur många gånger har inte den meningen sagts genom tiderna? Dessa ord som yttrats i alla möjliga sammanhang, speciellt precis när det kommer något nytt och ovant. Något som förändrar.
Det är också vad typ varenda generation sagt om "nästa generation" genom alla tider.
Såklart finns det ungefär en miljon olika trådar att följa när det kommer till detta uttryck, men jag tänkte bara fokusera på en sak som jag faktiskt har funderat på ett tag.
Det är ingen kritik mot någonting, och det är inte ett klagoinlägg. Det är bara några tankar som fått gro i min typiskt filosofiska hjärna ett tag.
Det handlar om trenden att "bo gammaldags".
Just nu, tycker jag, det går likt en våg av människor som vill flytta och flyttar ut på landet. Gärna köper ett äldre hus, renoverar det och sedan inreder med gammaldags inredningsstil.
Missförstå mig rätt nu; det är en dröm även jag delar och jag älskar gammaldags inredning. Och modern. Och lite mer bohemisk. Jag har flera stilar jag gillar.
Jag förstår också totalt varför folk dras till naturen och vill flytta ut på landet. Desto stressigare samhälle vi skapar, desto större kommer behovet av lugn och ro att bli. Och säg mig något som är mer avstressande än just naturen...
Men igen; som ni vet är jag otroligt filosofiskt lagd, och kan därmed inte hindra mig själv från att övertänka. Speciellt när jag blir ensam med mig själv. Ni ska bara veta huuuur många ämnen jag hinner avhandla i huvudet medans jag sitter på dass...
I alla fall...
Ibland kan jag få en känsla av att vi romantiserar "gammaldags livsstil", kanske lite för mycket.
Att vi nästan ser det som en "så mycket enklare tid" för att de inte hade stressen om att ständigt vara uppkopplad. För att internet var många decennier från att uppfinnas. Och visst; vi mår bättre av att inte vara uppkopplade precis hela tiden. Men jag är ju rätt säker på att dåtiden inte var en enklare tid att leva i.
De gamla detaljerna i ett modernt hem kan vara fint att titta på och andas historia för att de är välanvända och köpta på loppis. Men de fungerar som dekoration eftersom vi ändå har våra moderna hjälpmedel som gör vardagen enklare.
En gammaldags vedspis är en otroligt vacker detalj i ett lantligt kök, men i en tid då de var det enda som fanns hade människorna som levde då förmodligen tyckt våra elspisar varit extrem lyx.
Vi kan tycka det är så mysigt att elda i öppenspisar, men det är inget vi behöver göra för att överhuvudtaget ha värme inomhus.
Utedass kan kännas lite sådär pittoreskt mysigt ute vid sommarstugan på somrarna, men vi behöver inte ut i mörkret och kylan mitt i vintern varje gång vi måste på toa.
Istället för att värma vatten för handdisk varje dag har vi ändå varmvatten i kranen och ofta finns inbyggd diskmaskin i de där designade lantliga köken. Samma sak med varmvatten i duschen.
Vi har också kylskåp och frys. Tvättmaskin. Bilar, så att vi ändå snabbt och enkelt kan ta oss in till stan eller var vi nu behöver.
Så även om vi byter bort vissa bekvämligheter man har tillgång till om man bor i en stad, så är våra liv idag tusen gånger enklare än "förr i tiden".
Och ja, jag fattar att "enklare" menas just att leva helt utan bekvämligheter och bara låta sig typ omfamnas av naturen (för att vara lite sådär flummig ;-)) Men detta är inte någon slags facit. Det är bara mina lite kvällsfilosofiska tankar som tumlar runt i huvudet.
Igen så handlar det inte om att trycka ner någons livsstil eller inredningssmak. Återigen så har jag själv precis samma dröm. Jag gillar just den typen av inredning som gör att hemmet ser ut att vara hämtat från 1930-talet och bakåt.
Jag är också medveten om att det faktiskt finns människor som verkligen flyttar Off grid och lever enkelt utan el och rinnande vatten i någon liten stuga i skogen. Det finns.
Men jag vågar nog ändå säga att den stora majoriteten av alla som flyttar ut till landet eller skogen flyttar till ett hus innehållande moderna bekvämligheter. Det är vad även jag skulle göra om jag fick den möjligheten.
Den moderna civilisationen finns ju där vid våra fingertoppar hela tiden, som ett skyddsnät.
Det är lite så jag menar med att vi kanske romantiserar det gamla.
Vi har lyxen att liksom lajva "förr i tiden", men vi har ändå allt i nutiden att falla tillbaka på om det skiter sig, så att säga.
Vi kan prova flytta Off grid. Men blir det exempelvis en alldeles för tuff vinter ett år har vi ändå möjligheten att flytta tillbaka till en modern bostad.
Flyttar vi någonstans och provar på självhushåll av formen odla egna grödor och det blir ett dåligt skördeår; ja, då har vi ändå möjligheten att handla allt det vi behöver i butik.
Förr i tiden (och ja, jag pratar långt tillbaka) när det blev dåliga skördeår för människor på landsbygden... Ja, då blev det helt enkelt tuffa vintrar.
Så alla gamla saker som idag är trendigt att ha som inredning; det var saker som kämpades med och användes i vardagen förr.
Vill igen påpeka - känner att det kan inte sägas för mycket - att jag absolut inte menar att det är något fel med att flytta och leva lite enklare och mer stressfritt. Tvärtom tror jag på att det gör gott. Känner bara att det är en bra grej, i alla fall för mig, att ha dessa tankar i bakhuvudet.
Att flytta ut på landet och "leva lite enklare" blir mer stressfritt för OSS på 2020-talet. Men jag tror ju inte det var lika stressfritt att bo på landet för människor hundra år tillbaka.
Den stora skillnaden är att vi som lever idag har det så bekvämt att vårt fokus ligger på att arbeta för livskvalitet.
Människor förr i tiden arbetade basically för sin överlevnad.
Med allt detta sagt finns det inget jag hellre skulle vilja än att köpa ett hus på landet, inreda som ett modernt-gammaldags-lantligt-bohemiskt-mysigt-fusionhem, försörja mig på någon typ av skrivande eller fotograferande eller en mix av de båda och ha en stor gård där jag kan känna total frihet.
Det här blir inget särskilt långt inlägg (tror jag ;-)) men känner att jag måste dokumentera detta för mitt framtida minne.
Jag var nämligen med om något natten till idag som jag aldrig varit med om tidigare. Medveten om att det låter mer dramatiskt än det egentligen är, och kommer förmodligen låta lite konstigt i skrift. Men men.
Fredagkväll igår alltså, och i vanlig ordning somnade - eller snarare slocknade - jag relativt tidigt. Gör alltid det på fredagar. Det är liksom som att all veckans trötthet kommer ikapp mig. Så fort jag slappnar av, och speciellt om jag "bara lägger mig ner en sekund" så är jag liksom död för omvärlden på två sekunder.
Så även denna fredag.
Men mitt i natten, eller väldigt tidigt morgon (beroende på hur man ser det), vaknade jag till. Tror klockan var någonstans mellan två och tre.
Vände mig om och somnade om... Det var då som jag gick in i världens konstigaste dröm.
Det hände huuur mycket saker som helst i denna dröm, och allt hoppade verkligen fram och tillbaka. I ärlighetens namn så kommer jag knappt ihåg några detaljer alls annat än vissa sekvenser; förutom en (1) grej.
Jag befann mig på något ställe som liksom var en salig mix av platser som är välkända för mig i verkliga livet.
Det konstiga var att där fanns flera katter. Helt vanliga huskatter. Bara detta känns så konstigt. Jag brukar nämligen då och då drömma om att Lucky fortfarande lever; de drömmarna är jag van vid. Men jag har aldrig drömt om katter tidigare.
I alla fall; större delen av dessa katter var mest med i bakgrunden. Det var inga djur jag integrerade med, utan bara noterade. Förutom en... denna katt - nu i vaket tillstånd har jag ingen aning om utseende - hovrade liksom runt mig. Återkom gång på gång för att klösa eller bita mig.
Försöker fösa den ifrån mig utan att lyckas, och ingen runt omkring mig gör någonting.
Det är det sista jag minns av drömmen.
Här kommer det som är mest konstigt av allt...
Jag vaknar av att jag gråter! På riktigt grinar; med snyftningar, tårar och hela kalaset.
I den stunden vet jag heller inte varför jag gråter. När jag lyckats sluta kopplar hjärnan ihop det med vad jag kommer ihåg av drömmen och jag (av någon anledning) lyckas somna om. Det är fortfarande väldigt väldigt tidig morgon.
Jag har aldrig förut vaknat av att jag gråtit. Aldrig.
Jag har aldrig någonsin gråtit av en dröm, så vad i denna som utlöste det förblir ett mysterium. Tänker att det var ju inte ens en dröm man tänker ska utlösa något sådant. Jag menar; har drömt betydligt värre saker än aggresiva katter!
Sådana här händelser gör en ju dock sjukt nyfiken på drömtydning.
Känns som att en dröm som aktiverar tårkanalerna måste ha en djupare mening.
Och nej, jag tror inte på drömtydning, astrologi och sådant. Tror bara att drömmar helt enkelt är hjärnans sätt att bearbeta intryck i efterhand. Men som sagt; det kan inte hjälpa att tankarna börjar vandra åt det hållet.
Försökte i alla fall googla lite på eventuella betydelser, men fick upp att det tydligen kan typ femtioelva olika betydelser att drömma om katter.
Lite som med horoskop; man skriver så luddigt som möjligt för att det alltid ska passa in på någon...
Tycker i alla fall det var en så obehaglig känsla; lite som den här känslan när man nästan somnat och man börjat drömma trots att man delvis är kvar i medvetande.
Hjärnan är så sjukt fascinerande!
En sak vill jag börja med att säga; jag är helt med på miljökampen (hittar inget bättre ord).
Jag är ombord med att vi håller på att köra planeten käpprätt åt h...... och att vi behöver göra allt vi kan för att rädda den.
Jag är ombord med att vi håller på att köra planeten käpprätt åt h...... och att vi behöver göra allt vi kan för att rädda den.
Det ligger ständigt i mitt bakhuvud att jag vill och försöker göra vad jag kan för att ta mig mot en hållbar livsstil. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något heter det ju.
Men det finns ett område som hela tiden bråkar med min övertygelse, just för att det är något som ligger mig så nära.
Absolut inte bråkar i den meningen att jag blir klimatförnekare, men jag hoppas ni förstår hur jag menar.
Det handlar såklart om drivmedelspriserna.
När jag växte upp låg bensinpriset stadigt på runt 8 kr/litern. Dieseln ännu lägre.
När jag köpte min bil 2012 låg priset ganska stadigt på runt 12 kr. Vid något tillfälle kunde det tippa över på 13kr, men gick sedan tillbaka igen.
Nu, 2021, ligger priserna farligt nära 20 kr/litern. TJUGO KRONOR LITERN! Inte är det långt ifrån.
På "min" billigare (obemannade) station ligger priserna för närvarande på runt 17,50 för bensin och upp mot 19(!) spänn för diesel!
Vilket betyder att dieseln faktiskt bara är ören ifrån tjugo spänn.
Jag har en gammal bil och tankar bensin, så för mig ligger det ändå liiite längre ifrån. Men inte mycket. Inte mycket alls, med tanke på hur priserna verkligen rusar uppåt.
Tjugo kronor per liter... ja, det är farligt nära bristningsgränsen känner jag. Kommer jag att kunna fortsätta ha bil om (när) priserna går över tjugan?
Och vad händer då? När bilen är ett måste för att klara vardagen.
Och jag tänker på alla som har det sämre än mig, i och med att jag "bara har mig själv". Ensamstående med barn exempelvis. Pendlare som måste köra bil eftersom det inte går bussar alls; eller bussen (singular) som går matchar inte arbetstiderna.
Åk kommunalt...
"Åk kommunalt istället. Det är bättre för miljön. Ta bussen eller tåget istället för bilen."
Javisst; kommunalt är bättre för miljön. Håller med.
Men... Tåg?! Vilka tåg? Och buss? Prova bo någonstans där det går en (1) buss på morgonen och en på eftermiddagen. Morgonbussen kanske till och med går kl 7, och det är tiden då du börjar arbeta och ska därmed redan befinna dig på arbetsplatsen.
Kan tycka det är lite läskigt hur man verkar utgå endast från typ Stockholm och andra storstäders infrastruktur.
Helt ärligt tycker jag inte ens man kan referera till Stockholm alls när det kommer till denna fråga. En storstad där man i princip inte ens behöver ta körkort om man inte vill. Man klarar livet och vardagen fint ändå.
Lyssna istället på människor på landsbygden. Människor som bor där det knappt eller inte alls går bussar. Människor som har två mil till närmaste affär och fyra mil till jobbet. Det jobb där de ska infinna sig klockan sju på morgonen, och innan dess ska de hinna lämna barnen på förskolan i byn.
"Varför bosätter man sig där då?" Eh, okej. Ska alla bo i städerna då? Jag som trodde det var bostadsbrist redan nu...
Elbilar
"Det vore bättre om alla körde elbilar istället för fossilbilar."
Visst, återigen håller jag med. Och återigen säger jag; det fungerar inte i praktiken!
Ja, i framtiden kanske. När allt, förhoppningsvis, är ordentligt utbyggt. Men att förbjuda eller göra något omöjligt att använda, för att istället ersätta det med en lösning som långt ifrån alla har tillgång till... Det fungerar inte.
Ja, i framtiden kanske. När allt, förhoppningsvis, är ordentligt utbyggt. Men att förbjuda eller göra något omöjligt att använda, för att istället ersätta det med en lösning som långt ifrån alla har tillgång till... Det fungerar inte.
För att Ett. Vad kostar inte en elbil?!?! Det är väl för fasen inget man bara kan gå och köpa sig bara sådär. För mig skulle det ju ta typ 30 år att spara ihop till en sådan.
"Men de går ju ner i pris de också när de blir begagnade, precis som fossilbilar".
Javisst. Men hur snabbt går det då? Priset sjunker ju inte direkt från flera hundra tusen till tio tusen på ett år direkt. För ja, det finns faktiskt människor som måste ha bil, men har inte råd att lägga mer än kanske 10k i inköp. Med andra ord; en väldigt gammal bil, men den behöver bara kunna ta en från punkt A till punkt B.
Och två. Laddning.
Har förstått det som att det är ett speciellt uttag för laddning av elbilar. Alltså att det inte går koppla in den direkt i ett vanligt uttag, typ motorvärmare. Och hur gör man då om man bor i lägenhet? Jag exempelvis, som bor i hyresrätt med en parkeringsplats utanför huset med ett (1) motorvärmaruttag...
Det är ju inte som att jag kan installera något där. Det är ju inte min parkeringsplats. Jag hyr den ju bara, så den ägs ju av min hyresvärd.
Och även om det bara skulle vara att koppla in något i motorvärmaruttaget; hur ska jag då kunna koppla in själva motor/kupévärmaren på vintern?
Det finns ju inte direkt laddstolpar överallt heller. Än i alla fall, även om det sätts upp fler och fler.
Men jag har ju också fattat det som att det "är så praktiskt att kunna ladda bilen på nätterna och då alltid ha "full tank" när man ska iväg".
Så skulle jag då vara tvungen iväg någonstans för att ställa bilen på laddning? Hur långt tid tar en laddning? Samma som att tanka? Eller måste man avsätta flera timmar?
Nej, jag kan helt enkelt inte se hur det skulle vara möjligt att ha en elbil i nuläget om man bor i hyreslägenhet.
Det går ju inte att göra något omöjligt att använda - det går inte ta bort saker - innan man fixat ett alternativ som är tillgängligt för alla.
Antingen får väl Regeringen skänka en elbil till varenda körkortsinnehavare (eller hushåll) i landet. Men då har vi ju som sagt problemet med laddningen...
Eller Bygg Ut Infrastrukturen IDAG så att varenda liten småby i hela Sverige har tillgång till tät och pålitlig busstrafik.
Eller Sänk Priset På Drivmedel!
Bensinskatten ligger på ca. 60%. Sextio procent! Det betyder att i nuläget så skulle drivmedelspriset - utan skatt - ligga på 7-8 kronor/liter.
Missförstå mig rätt; jag är absolut pro-skatt och allt man får för att man betalar skatt. Men det känns helt sjukt när man ser siffrorna i skrift.
60% av bensinpriset är ren skatt. Själva bensinpriset är så lite som 7-8 kronor... det är vad man betalade för bensin på 90-talet.
Och såklart säger jag inte att det inte ska vara skatt alls. Men om priset idag hade legat på 10-12 kronor... Bara det hade hjälpt så sjukt mycket.
Och vill de inte göra något av detta... ja, då får de väl införa Basinkomst eller liknande. Det är ju det enda som återstår i så fall.
För har man varken råd eller minsta möjlighet att ta sig till jobbet, hur ska man då kunna jobba -hur mycket man än vill?
Ja, jag vet att agendan är att fasa ut fossilbilar. Men det går faktiskt inte göra den formen av transportmedel otillgänglig innan det finns alternativ.
Är medveten om att jag skrivit det flera gånger nu, men det tål att upprepas.
Vad händer den dagen då en stor del av befolkningen faktiskt inte har råd att tanka bilen längre?
Än så länge är det så att Stannar bilen Stannar Sverige.
Tack för mig!
Det gäller att passa på med fotograferandet när det är fint väder, eller hur.
När det kommer till hösten så vet man aldrig hur dagen/dagarna efteråt ser ut... Idag är det exempelvis mulet igen, och tydligen har det regnat någon gång under morgonen (det är i alla fall blött på marken).
Trots att det blev en kort stund är jag glad över att jag rastade kameran igår. Är också otroligt glad över att vi bytte till vinterdäck igår. Takes the pressure off, om man säger så.
Kollade mitt bildarkiv och såg att första snön förra året kom den 18:e oktober. Idag är det den 10:onde...
I övrigt har jag absolut ingenting att skriva om till detta inlägg, så tänkte att vi kör fokusering på Bildgalleri istället.
Nu befinner vi oss verkligen i gränslandet mellan fin -och fulhöst, det är ett som är säkert.
Finhösten hänger fortfarande med, men löven rasar från träden i en rasande takt och lämnar grenarna kala och gråbruna. Speciellt snabbt går det under dagar som det varit tidigare i veckan... regn, regn, regn som liksom piskar av löven från alla träd.
Blöta, brun-gula löv ligger likt en stor heltäckande matta längst gångvägar och trottoarer.
Nu är alldeles strax Den bruna årstiden här.
Jag hade dock kunnat stå ut med fulhösten, om den övertog vintern. Med andra ord; om jag slapp snön. Jag avskyr så innerligt snön! Att det kan bli fina vinterbilder väger inte upp allt jobbigt praktiskt med snö och kyla.
Och ja; visst blir det liiite ljusare när det kommer snö. Men inte så mycket att det är värt det.
Så jag säger: Fram för fulhöst tills det är dags för vår!
Men... IDAG har det i alla fall varit helt fantastiskt väder. Den perfekta höstdagen, vågar jag nog påstå, med blå himmel, strålande sol och faktiskt riktigt varmt för att vara oktober.
Faktiskt så har det varit en väldigt varm - en ovanligt varm - höst hittills. Temperaturen under dagarna har ändå legat på tvåsiffrigt; alltså strax över tio grader så gott som hela tiden. Och såhär i slutet av september-början på oktober brukar det ju ändå krypa ner runt nollan.
Tror faktiskt inte det varit särskilt många frostnätter hittills. Vi hade två (eller om det blev tre) sådana i slutet av augusti, då det var alldeles frostigt i gräset när jag körde till jobbet. Men det har inte hänt sedan dess.
Jag har även passat på att byta till vinterdäck på bilen idag. Eller ja, fick hjälp av pappa i vanlig ordning :-)
Jag har även passat på att byta till vinterdäck på bilen idag. Eller ja, fick hjälp av pappa i vanlig ordning :-)
Har varit med en gång om att bli överraskad av första snön, och jag kommer aldrig mer att köra på snö med sommardäck! Aldrig!
Vinterdäck är ju dessutom tillåtna från 1:a oktober, och första snön brukar normalt anlända i mitten av oktober, så tänkte att Varför inte?
Nu behöver jag inte känna någon stress eller nervositet om jag en morgon plötsligt skulle vakna upp till det där vita h-vetet utanför fönsterna.
Och dagens väder har i alla fall varit strålande. Kunde inte önska bättre.
Mellan däckbytet och det tvåårskalas jag varit på åkte jag ut en sväng för att lufta käraste Canon.
På Djupviken, inte långt ifrån min arbetsplats, hittade jag ett av mina absoluta favorithöstträd. Det var så vackert att jag knappt ville gå därifrån.
Blev hyfsat nöjd med bilderna, men måste ändå säga att de inte gör trädet riktigt 100% rättvisa.
Alldeles klargula löv, så stark färg att de lyste! Det är sådant HÄR som är Finhöst Grande!
Alltså TITTA på det!! HUR vackert är det inte?!!
Den mörka stammen mot de lysande gula löven. Kan helt enkelt inte bli bättre.
Hoppas ni också haft en fin höstlördag!
Vi hörs snart igen!