Satt helt random och kollade igenom lite gamla mappar på min ena hårddisk, och ramlade över denna bild. Kan inte låta bli att småle.

Snacka om att det inte går missta sig på vilket årtionde den är från... En studie i nittiotal, typ ;-P

 

Bilden är fotad på min 13-årsdag och visar verkligen på pricken vem jag var på den tiden.

Till att börja med... Frisyren! Och kläderna! Går det få mer 90-tal tonåring?

Och 13 år. Juli. Fortfarande ovetande om allt ont pga inte börjat högstadiet ännu.

Presenterna jag fått här reflekterar även min personlighet helt och fullt.

Skrivblock för alla mina små berättelser.

Brevpapper för att skriva till brevvännerna.

Pennor. Undrar hur många pennor jag förbrukat under min livstid...?

Tvillingbok, för att det var den stående punkten på alla mina önskelistor. Jag har fortfarande kvar hela min samling (har alla böcker i serien när Tvillingarna är 12 år).

Kalender med hästar, såklart. Jag vill kalla mig Hästtjej, trots att jag inte hade möjlighet att hänga i något stall och hålla på med hästar.

Mjuka och luftiga nattlinnen som inte sitter åt någonstans. Har alltid hatat kläder som sitter åt. Hatade - verkligen HATADE - exempelvis strumpbyxor. Och BH:ar.

 

Då och då kan jag inte låta bli att tänka på den här tiden...

Tänk så mycket man trodde man visste. Om livet exempelvis.

Och tänk så lite man egentligen visste.

 

Hade jag abstinens eller hade jag abstinens?? Tog ut Canon en stund efter jobbet... och brände av hundrafjorton bilder på strax under en halvtimme!

Och då gick jag inte längre än bokstavligen tvärs över vägen hemifrån.

Insåg också (när jag laddade in bilderna i datorn) att jag inte ens rört kameran sedan i februari! FEBRUARI! Inte konstigt att den fick gå varm idag!

Dessutom; eftersom kill your darlings inte är min starka sida, kommer detta att bli ett mastodontinlägg.

 

NU är det i alla fall äntligen VÅR!

Solen går ner vid 22-tiden (kl 22:09) och upp tidigt, tidigt på morgonen (kl 02:51).

Det blir aldrig helt mörkt längre. Mitt i natten blir det fortfarande lite mörkare skymning, men det blir inte HELT mörkt.

Träden slår ut i rask takt och det blir grönare och grönare.

Livet återvänder.

Det är NU vi får vår belöning för att vi stått ut med ytterligare en låååång, mörk och kall vinter.

Livet återvänder.

 

Däremot är det inte sommarkläderväder riktigt ännu. Det är också svårt att vara ute och fota hur länge som helst, eftersom händerna blir stelfrusna om man inte har vantar. När jag gick ut på min lilla fotosession var det 9 grader, men kändes kallare eftersom det blåste en del.

Nu menar jag såklart inte att vantar behövs per automatik när man går ut nu, men det blir ju alltid kallare när man hanterar en stor och tung kamera i dessa grader.

 

Men nu får det vara nog om det mest svenska samtalsämnet i världen... vädret ;-P

Tycker vi ägnar resten av inlägget till rykande dagsfärska bilder! Det var sannerligen inte igår!