Detta inlägg kommer att plockas bort när den här veckan är slut. Det är bara för att jag ville göra en liten undersökning.
Det är nämligen så att jag tycker det vore intressant att se hur många läsare jag har, alltså personer som följer min blogg. Inte bara enskilda besökningar.
Hittills har jag mest uppskattat ungefär hur många ni är, men det skulle som sagt vara roligt att se hur många ni egentligen är :-)
Jag har 112 följare på bloglovin´, men de allra flesta av dem är antingen s.k. "spökföljare" eller personer som tidigare följt min blogg och slutat, men inte plockat bort mig.
Jag har ungefär 17-18 besökare (alltså unika besökare) per dag, om det är en bra dag. Annars brukar siffran ligga på ca. 10-12.
Jag får i genomsnitt 1-2 kommentarer per vecka.
Så hittills har jag uppskattat att jag har ungefär 4-5 läsare här på bloggen.
Därför skulle det vara roligt att se om min hypotes stämmer med verkligheten :-)
Nu kommer vi till poängen med detta inlägg...
Jag skulle bli så tacksam om ni som följer min blogg regelbundet skulle vilja kommentera ordet Hej.
Det behöver inte vara någon lång kommentar, utan hej räcker.
Men som sagt; bara om du verkligen följer min blogg.
Jag blir naturligtvis alltid glad för ALLA kommentarer jag får, men just i detta inlägg skulle det bli så missvisande om det är första gången du klickar dig in hit och inte har tänkt återvända.
Så om alla som följer min blogg säger ett snabbt Hej så ser jag ju konkret vilket mitt läsarantal är :-)
För som sagt; jag kommer plocka bort inlägget på söndagkväll då det bara är till för att jag vill se om min statistikhypotes stämmer.
Vill även passa på att förklara att jag naturligtvis vet att statistiken inte spelar så stor roll, och att en absolut inte ska hänga upp sig på den. En ska blogga för att en tycker det är kul, och inte för något annat.
Dock är den känslan att "blogga för ingen" (alltså blogga utan feedback) ganska jobbig i längden. Den kan göra att motivationen ganska snabbt minskar och är ganska svår att hämta tillbaka.
Tack på förhand!
/Erica
/Erica
Några detaljbilder från mitt hem som jag tog för någon kväll sedan när jag fick ett ryck att fota lite.
Jag älskar min lägenhet mer nu än jag gjort på länge någonsin! Visst skulle jag HELST vilja flytta till en 2:a eller 3:a, och det ÄR ju faktiskt väldigt slitet här. Men jag älskar i alla fall stället betydligt mer nu sedan jag rensat bort så otroligt mycket. Jag älskar de öppna utrymmena jag börjar få.
Dock älskar jag INTE tapeterna!
De är skabbiga, slitna och trasiga. Och det är inte ens sådant som blivit slitet under mina år här. Där det är rivet och slitet var redan där när jag flyttade in (fattar inte varför jag inte dokumenterade DÅ hur det såg ut!). Samma med alla spikar som hänger lite där och där...
Förutom mina LACK-hyllor (från IKEA), som det naturligtvis är jag som satt upp, så har jag bara använt mig av befintliga spikar när det varit något jag haft på väggarna.
Men i år är det faktiskt tapetseringsår för min lägenhet!!! Så jag ska få nya tapeter här i rummet och i hallen under 2017! :-D YAY! Tydligen är det 13 år som gäller för tapetsering, i alla fall för den hyresvärd jag hyr av.
Tog med kameran ut för några kvällar sedan för att fota lite bilder i mitt närområde (dvs stan).
Inga musöron på träden ännu, men nu är det bara några veckor kvar... :-D
Det blev även, som ni ser, lite annorlunda redigeringar än jag brukar. Först hade jag tänkt bara göra dem svartvita, men fick nå ryck och lekte vidare i Photoshop. Vad tycks?
En till sak jag har tänkt på den senaste tiden är att vid det här laget består typ halva Piteå av nybyggnationer. Det byggs verkligen nytt HELA tiden, och jag måste erkänna att jag faktiskt ÄLSKAR det!
Hade någon frågat mig under min uppväxt hade jag med största sannolikhet inte svarat samma sak, eftersom jag hade svårt för förändringar. Jag ville att allt skulle vara som det alltid varit (av någon jäkla anledning).
Numera är jag tvärtom... jag älskar förändringar!
Det är till och med så att jag kan bli jobbigt rastlös om saker och ting är likadant för länge. Kanske är det därför som jag vill möblera om här hemma hela tiden... ;-P
Jag älskar känslan av utveckling, och det känns sannerligen som att Piteå är inne i en otrolig tillväxt -och utvecklingsfas just nu. Med tanke på allt nytt som byggs, som sagt.
Det enda jag kan störa mig lite på, angående att det byggs sådana otroliga mängder lägenheter, är att det inte byggs något för vanliga människor.
Det byggs MASSOR med nya lägenheter här, men bara sådana som kostar skjortan att bo i. Lyxlägenheter.
Ta bara Stadstornet till exempel... Pitebo´s nya hus nere vid kanalen...
De största lägenheterna där är 5:or, och de kostar ganska precis 20 000 kr i månaden! TJUGOTUSEN SPÄNN bara i hyra varje månad!! Vad sjutton har en för inkomst om man har råd med en sådan hyra???
Okej att det kanske är tänkt att många säljer sina hus och flyttar in i någon av de nya lägenheterna.
Säg att en får 2 miljoner för sitt hus. Sen tillkommer ju typ mäklaravgifter, försäljningsskatter och allt vad det nu är (jag har aldrig köpt eller sålt något hus), så det äter upp en del av de 2 miljonerna.
Sedan kanske en har kvar av ett huslån, vilket en betalar klart vid en försäljnig.
Så säg att en har typ 1 miljon kvar sedan. Visst, det räcker att bo i en av lyxlägenheterna ett tag.
Men hur mycket pengar en miljon än är, så ÄR det tyvärr inte överdrivet mycket pengar i dagens samhälle. En miljon tar faktiskt slut ganska snabbt... speciellt om en har en hyra på tjugotusen PER MÅNAD. Plus alla andra utgifter som tillkommer i ett hushåll.
Tror till och med att ETTORNA i Stadstornet kostar typ 5000 eller något sådant! För en ETTA!
Min är i och för sig också ganska dyr. Den kostar ungefär 3300:- per månad, men är dock en stor etta (43,5 kvm). Den ligger dock i ett gammalt hus. Och inte gammalt som i typ sekelskiftshus i Sthlm, utan det är från 50-talet ungefär. Och inte 50-talet-retro, utan bara 50-talet-gammalt...
Nu tog detta inlägg en vändning som jag inte planerat från början, men så kan det bli ibland. Eller hur ;-P
Vad som var tänkt som mest ett bildinlägg blev lite av ett skriva-av-mig-mina-funderingar-inlägg.
Avslutningsvis vill jag bara sammanfatta med att jag verkligen önskar att någon, vid något tillfälle, kunde bygga nya lägenheter med normala hyror. Som vanligt folk hade råd att bo i.
Självklart fattar jag att nybyggnationer alltid är dyrare, men drömma får man alltid. Det kostar ingenting.
Jag DRÖMMER om att någon ska bygga nya lägenheter med "vanliga" hyror, så att vanligt folk NÅGON GÅNG också får chansen att prova på att bo i en alldeles nybyggd lägenhet!
Om det är någon som orkat ta sig igenom hela denna text, så säger jag härmed:
Tack för att ni läste, och vi hörs i nästa inlägg!
Imorse vaknade jag upp till detta vita landskap...
Trots att vi vet att det inte är någon ovanlighet att det fortfarande kommer snöoväder i April månad så blir en ändå på något sätt besviken när det sker. Speciellt om det varit flera dagar med vårkänslor.
Någon som håller med?
Men snart (om 1 vecka) går vi in i MAJ! Vårmånaden Maj!
Visst, det kan fortfarande komma någon snöflinga i början av den månaden också, men det är ändå i den månaden som hela naturen verkligen exploderar! Det är hur ljuvligt som helst. Med andra ord: Det finns en anledning till att det är min favoritmånad.
Det brukar ske på typ en vecka, ungefär i mitten på Maj.
Det brukar gå från helt kala träd till helt utslaget (med den skira grönskan) på endast några dagar.
Jag ÄLSKAR det :-D
Vilken är DIN favoritmånad?
Detta är helt sant!
Jag har alltid tänkt på det bara som "bildligt talat". Naturligtvis måste man äta onyttigheterna för att gå upp i vikt, inte bara titta på dem. Men efter den här helgen har jag nog ändrat åsikt, då jag sett motsatsen svart på vitt.
Tydligen är det meningen att en SKA gå upp i vikt under påskhelgen, oavsett vad man äter... eller inte äter.
Som ni vet har jag ju kommit igång med LCHF igen alldeles nyss; för bara tre (3) veckor sedan.
Därför bestämde jag mig för att inte köra på något uppehåll (s.k. cheat days) under påsken. Hade det gått tre månader kanske, men inte så lite som tre veckor.
Jag ville inte riskera att redan tappa motivationen och komma ifrån min nya kosthållning.
Och jag HAR faktiskt klarat det!
Jag har inte ätit en enda påskgodis. Inte.En.Enda. På hela helgen, trots att jag varit omringad av sådant.
Jag har inte ätit ens en liten bit "vanlig" efterrätt. Och då fanns det även hur mycket sådant som helst både påskafton och påskdagen.
När det gäller själva påskbordet har jag endast ätit av det som varit LCHF-vänligt. Dessutom inget överätande, utan en portion under lördagen och en under söndagen. Det fanns dessutom min favoritpaj på påskbordet, och även om den lockade så åt jag inget av den eftersom pajbotten innehåller mjöl och alltså inte är LCHF.
Jag har till och med hållit mig ifrån Påskmusten! Igår övervägde jag faktiskt att fuska lite lite grann och unna mig två munnar must. Men det slutade med att jag lät bli (på ren envishet, antar jag). Har sådeles endast druckit vatten under denna helg.
Och imorse när jag vägde in mig för att liksom kolla "efter-påsk-vikt" (hade bestämt sedan tidigare att göra det) så visade det sig att jag gått upp nästan 2 kilo bara under helgen.
Okej, jag ska väl erkänna att jag faktiskt köpte med mig och åt en proteinpudding till efterrätt på påskaftonen och de innehåller ju trots allt sötningsmedel.
Men det känns ändå konstigt att en ska gå upp två kilo av att äta en sådan liten proteinpudding.
I övrigt har jag ju som sagt hållit fortsatt strikt LCHF-ätande, trots all påskfrestelse.
Jag vet att detta inlägg har en mer negativ framtoning än det varit på senaste tiden. Ber om ursäkt för det.
Men samtidigt vill jag ju inte bara skriva om när det går bra, utan även när det går mindre bra, för att liksom kunna gå tillbaka senare och läsa om min resa. Min väg mot ett annat liv.
Jag VET också att man verkligen inte ska hänga upp sig på enstaka dippar i en sådan här resa.
Men eftersom en bara är människa så är det ibland svårt att värja sig mot vissa känslor.
Tyvärr är idag en sådan dag.
När jag tänker på morgonens invägning kan jag inte låta bli att känna det som om det var onödigt att hålla mig till så strikt LCHF i helgen. Att om jag ändå skulle gå upp så pass mycket hade jag lika gärna kunnat unna mig en cheatday.
När jag tänker på morgonens invägning kan jag inte låta bli att känna det som om det var onödigt att hålla mig till så strikt LCHF i helgen. Att om jag ändå skulle gå upp så pass mycket hade jag lika gärna kunnat unna mig en cheatday.
Att jag hade kunnat unna mig en bit av min favoritpaj.
Eller fick dricka ett glas eller två av min efterlängtade påskmust.
Eller varför inte att faktiskt få äta lite påskgodis...
Att jag klarade av ett totalstopp av sötsaker under årets mesta sötsakshelg var ju mycket för att jag ändå hade förhoppningen att möjligtvis slippa det där klassiska "efter-påsk-bakslaget".
Det hade inte gjort något om jag stått stilla. Det hade varit bättre.
Men det KÄNNS oväntat jobbigt att ha gått upp så pass mycket när jag verkligen inte fuskat!
Det säger mig bara en sak..:
Jag gick upp nästan 2 kilo av att titta på när andra åt påskgodis! :-P
Såhär har det sett ut varje dag den här veckan - i alla fall till och från. Det har snöat, slutat, snöat, slutat... om vartannat. Varje dag.
Men i och för sig är det ju bara mitten på April, och det är inte ovanligt att det fortsätter komma snö hela den här månaden. Det är inte riktigt exakt vad detta inlägg handlar om...
Det är att idag är nämligen sista dagen en får ha vinterdäck på bilen.
Lite väl tidigt, kan jag tycka. Personligen tycker jag sista April känns som ett mer rimligt datum. Just för att vi fortfarande kan vänta eventuella snöfall. Det kan absolut snöa i slutet av april; det händer ju till och med att det kommer något sista snöfall i början av Maj.
Och jag vet att detta slutdatum för vinterdäck är lite flytande. Ska man någonstans där det fortfarande är vinterväglag (typ till fjällen) eller att det är risk för vinterväglag får en fortfarande ha vinterdäck, vilket gör att här uppe är det inte lika strikt.
Men det känns ändå som om en bryter mot reglerna när det passerat 15:e april.
Så mitt förslag är: Byt sista vinterdäck-dagen till 30:e April istället.
En annan bilrelaterad, men dock onödig, fakta är att jag precis kom på att jag haft körkort i exakt 14 år idag.
Det är fjorton år sedan jag klarade uppkörningen, den där vackra dagen i April 2003.
Faktiskt så var det exakt lika fint väder då som det är idag (i alla fall just nu, i skrivande stund). Blå himmel, sol och helt snöfria samt torra vägar.
14 år... Kan man kalla mig "experienced driver" nu då? ;-)
Å andra sidan kan jag säga som så också... att de barn som föddes när jag tog körkort får börja övningsköra själva om två år. Är det dags för mig att börja känna mig gammal snart? ;-P