Lifestyle Photographer Erica Pettersson
Follow
Längtar tillbaka till Belgien
 
Varje år, den här årstiden, längtar jag tillbaka till när jag var till Belgien på en två-veckors-utlandspraktik. Det var sannerligen den perfekta platsen att fota just höstbilder, och jag hade gärna åkt dit igen.
Det är 6 år sedan.
Shit! Har det redan gått så lång tid!?!
På den tiden hade jag fortfarande min gamla systemkamera (400D:n). Tänk vad jag skulle kunna åstadkomma idag, med den älsklingskameran jag har nu!
 
Dock måste jag få säga att allt regn vi haft den här hösten gjort att höstfärgerna är mycket intensivare än de brukar. Dessutom är det som sagt som om hösten blivit försenad/förlängd.
September är slut, och vi är fortfarande inne i den vackraste delen av hösten.
Så tack och lov kan vi se något positivt i allt regnande :-)
Så gör du världens godaste pepparsås!
 
Förra veckan (tror jag det var) gjorde jag världens godaste pepparsås, vilken också smakar så mycket barndom då vi brukade äta den hos mormor och morfar.
Den ska dock koka i tre timmar, så det är inget en svänger ihop i all hast.
Det är så otroligt gott, och allra bäst (tycker jag) är när den äts som på min bild här i inlägget; på franskbröd toppad med riven ost (eller vanliga ostskivor).
 
 
VÄRLDENS GODASTE PEPPARSÅS!
 
500 gr köttfärs
500 gr rödlök
250 gr smör
2 msk BAKO kryddblandning (Rekommenderat: Ta ca. 2-3 TSK. Mer än så blir VÄLDIGT starkt).
1 tsk salt
3-4 tomater
 
Hacka löken fint och torrbryn den på svag värme, tills den blir gulbrun.
Smält smöret. MEN jag smälte smöret först och lät löken bryna i det, och det gick bara fint.
Tillsätt BAKO-blandningen och salt.
Lägg i köttfärsen.
Finskär tomaterna och tillsätt dessa.
Låt alltsammans puttra i 2-3 timmar. Gärna närmare 3.
Späd med vatten om det behövs.
 
 
I receptet står det "Serveras med t.ex. ris, spagetti eller vitt bröd".
Jag har visserligen aldrig smakat pepparsåsen med varken ris eller spagetti, men jag rekommenderar verkligen att äta den på vitt bröd med ost på, vilket bilden ovan visar som sagt :-)
God morgon torsdag
Ej dagens frukost, men hittade denna bild från i somras och ville använda den ;-)

 
God morgon! Hoppas ni sovit gott.
Det har jag, som vanligt. För bra, nästan. Vilket betyder att jag egentligen bara har tid att göra mig iordning och äta en snabb frukost innan jag måste ge mig iväg till jobbet (börjar 7:30 den här hösten). Därför blir detta ett riktigt kort inlägg, men:
1. Det kliade så i fingrarna att blogga
och
2. Jag ville verkligen lägga in ett morgoninlägg för en gångs skull.
 
Men NU måste jag verkligen avsluta, borsta tänderna och bege mig mot dagens arbetspass.
Grahamsgrynsgröt serveras till frukost och på dagens matsedel står Plättar.
Enkel och trevlig mat att servera :-)
 
Hoppas ni får en fin dag allihopa!
Knowing when it´s time to quit...
 
Jag vet att jag skrivit detta förut. Många gånger. Och det har aldrig blivit någonting av det.
Men först så är ju min blogg till för att jag ska kunna skriva av mig då och då, och för det andra så ÄR det ju faktiskt så att jag älskar att blogga.
 
Som jag skrev för ett tag sedan har jag ju snart bloggat i tio år (i slutet av oktober för att vara exakt).
Och jag har faktiskt på allvar funderat över att sluta blogga när den dagen kommer. Har dock inte bestämt mig ännu.
Dessutom... det är ju just detta som jag sagt hur många gånger som helst. Men att det inte blivit av tidigare är helt ärligt för att jag ville nå 10-årsdagen.
Jag tror jag kan prata för ALLA oss bloggare när jag säger att feedbacken från läsare är en av de viktigaste sakerna för en blogg.
Naturligtvis är det allra viktigast att en tycker om att blogga; att en gör det för sin egen skull och att en skriver om vad en gillar. Men om vi ska vara helt och hållet ärliga så ÄR det inte så att alla bloggare vill ha läsare och feedback? Få känna att en når ut med sina texter och bilder.
Utan feedback/kommentarer/kommunikation stannar ens blogg till slut av.
Det senaste året... eller 2-3 åren... har jag haft nästan omänskligt många, och långa, blogguppehåll. Det kan gå flera veckor mellan blogginläggen för att jag inte har någon inspiration.
Sedan hittar jag några saker att blogga om, skriver 2-4 inlägg och sedan hamnar jag i torka igen. Det har ni garanterat märkt.
Och jag mår så dåligt av att ha sådan oregelbunden uppdatering; för jag ÄLSKAR ju som sagt att blogga och jag VILL ju verkligen blogga. Och jag vill inte blogga bara en massa nonsens hela tiden, bara för att. Därav alla uppehåll.
 
En annan orsak till att jag faktiskt inte lagt ner bloggen än är att jag trots allt är en person som hatar att ge upp. Jag kämpar oftast på och ger inte upp förrän jag absolut måste, men till och med då känns det jobbigt.
MEN nu när det närmar sig min 10-årsdag som bloggare funderar jag seriöst på att lägga ner denna blogg. Är något jag egentligen blundat för då jag inte ville att det skulle vara så, men den här bloggen har varit död länge.

Det är den blogg jag haft allra längst och den blogg jag känt allra mest för, vilket förmodligen är anledningen till att jag blundat för sanningen.
 
Jag har som tur är fortfarande lite tid på mig att fundera, men kanske börjar det vara dags att se sanningen i vitögat...
Inspirationsdödande med ett positivt slut
 
Behöver bara få skriva av mig lite.
 
Ni som följt min blogg under en tid kommer kanske ihåg att jag i våras gjorde en Bucket list med saker jag ville/tänkte göra under sommaren. En av dessa punkter var att "fota så att jag alltid skulle ha nytt material till bloggen".
Det gick ju... eh... sådär, kan en säga.
Snacka om att det varit ett oinspirerande sommarhalvår!
Och just nu känns det väl som om jag kan släppa bitterheten lite grann angående sommaren. Den är över, och vi kan inte göra någonting åt den. Detta inlägg tänker jag snarare på den här hösten...
 
När vi får en kass sommar kan jag tycka att vi borde få en fin höst, som kompensation.
Men neeeejdå...
Det har ju regnat precis hela september månad!! Mulet, grått, MÖRKT och regnigt!
Gode så oinspirerande för den fotointresserade!
Nog för att det går fota regndroppsbilder och sådant, men när en redan har typ hur många sådana bilder i sitt tidigare bildarkiv som helst känns det inte så kul att fota exakt likadana för miljonte gången...
 
Bilden i detta inlägg är en screenshot från väderrapporten imorse. Nu kan det ju ha hunnit ändrats sedan dess, men det var då jag kollade sist. Och som ni ser är det bara moln, moln, moln. Och ja just ja; lite mera moln!
I och för sig inget regn (tack och lov), men så länge det är mulet finns ju alltid risken för att det kommer regn också.
Måndag verkar det i alla fall finnas chans till sol, men som ni ser täpps det snabbt till, för att resten av veckan bli moln, moln, moln... igen.
Vilken tur i alla fall att vi inte ska kolla alltför mycket på långtidsprognoser. Det kan hinna ändras flera gånger innan det blir nästa vecka :-)
 
Däremot, om vi ska hitta något positivt i allt detta så är det ju att allt regn gör att hösten försenas lite.
Oktober brukar ju vanligtvis vara en månad då träden redan tappat sina blad, men nu i år tycker jag att det är ovanligt många träd som fortfarande är gröna. För att vara slutet på september :-)
Dessutom känner jag, och detta är verkligen positivt för mig, att jag numera faktiskt KAN klaga på hösten. Tidigare har jag inte kunnat det utan att nästan bli deprimerad på kuppen.
MEN nu uppväger mitt jobb allting. Även om jag är väldigt negativ till t.ex. vädret så riskerar jag inte att bli höstdeprimerad, eftersom jag älskar mitt jobb så mycket!
 
Och för att inte riskera att återgå till en negativ sprial så tänker jag avsluta detta inlägg nu när det trots allt tog en liten positiv vändning :-)
.
.
JAG.ÄLSKAR.MITT:JOBB!!!
Kyrkovalet??
 
Jag har ett problem. Eller problem och problem egentligen... Är nog mest förvirrad.
De flesta har väl inte missat att det varit en hel del om detta Kyrkovalet som (tydligen) är imorgon, söndag.
 
Trots att jag inte är vidare insatt i politik har jag alltid röstat när det varit dags för Riksdagsval. Jag hade även åldern inne när det var EMU-valet, vilket var ett av de första valen jag röstade i.
Men jag måste erkänna att jag aldrig röstat i något kyrkoval. Min kunskap inom detta ligger verkligen på minus, och då känns det som om det är bättre att inte rösta alls. Eller? Är det bättre att rösta "i blindo"?
 
Hur gör ni?
Är ni insatta och brukar rösta i kyrkovalet?
Ska ni rösta imorgon?
Det är som om denna kvällen aldrig hänt...
Ursäkta ett negativt kvällsinlägg, men jag har SÅ mycket frustration i mig just nu som måste få komma ut på ett eller annat sätt!
 
När jag kom hem idag såg jag verkligen fram emot kvällen, då jag precis varit och inhandlat en webbkamera och skulle få prova på att ha min första egna livestream på min Youtube-kanal.
Det gick bara fint att ladda ner och installera omkodaren (programmet en kör streamen genom), och kameran installerades precis som den skulle. Den fungerade i omkodningsprogrammet.
Jag lade ut på Instagram att jag tänkte köra en livestream på Youtube klockan 18, och då jag älskar allt som har med sociala medier att göra så kände jag mig förväntansfull. Har länge velat prova på just livestreaming; med andra ord att "sända direkt".
 
MEN...!
 
Är det en sak livet lär oss är det att ingenting får gå alltför smidigt. Någonsin.
Jag fick faktiskt igång livestreamen. Bilden fungerade, om än med en viss fördröjning.
.
.
MEN... det gick inte att höra ett ord vad jag sa! Hela tiden var det ett öronbedövande metalliskt brus över ljudet.
Efter ett tag fick jag till det så att det hördes (hyfsat) bra, men endast i två sekunder. Sedan blev det bara sämre och sämre, och till slut brusade det bara metalliskt igen.
Det var som om bilden och ljudet inte hängde ihop för fem öre.
Det var som om uppspelningen sände ut den första meningen jag sa, och sedan fortsatte att spela upp den meningen om och om igen, trots att jag fortsatte prata. Så det var som om alla ord jag sa spelades upp på samma gång, om ni förstår hur jag menar.
Därav gick det inte att urskilja vilka ord som var vad, och allting tillsammans med det där öronbedövande metalliska bruset...
 
VARFÖR kan ALDRIG något tekniskt fungera som det ska på en gång?
Varför måste det ALLTID strula??
VARFÖR måste den där jäkla Murphy´s lag ALLTID vara där och bry sig???
 
Efter tre timmar utan ett enda steg framåt gav jag upp.
Under dessa timmar hade jag hunnit publicera flera inlägg på Instagram, eftersom jag naturligtvis ville förklara varför det inte kom upp någon livestream som jag skrivit från början.
Men nu, efter dessa tre timmar plockade jag bort alla dessa inlägg, inklusive det första (där jag berättar om streamen).
 
Så... nu är det som om min fredagskväll aldrig hänt (på sätt och vis).
Men men. Sådant är livet, antar jag. Slicka såren och gå vidare.
 
 
OM DET FINNS NÅGON HÄR SOM VID NÅGOT TILLFÄLLE SÄNT LIVE PÅ YOUTUBE:
Fungerade det bra för er?
Vilken omkodare/omkodningsprogramvara använde/använder ni?
 
This made my day!
 
När jag kom tillbaka till datorn efter att ha fixat lite andra saker tidigare ikväll (typ äta middag) fick jag syn på en sak som jag faktiskt måste erkänna gjorde hela min dag...
Mitt inlägg med bilderna från familjefotograferingen hade hamnat uppe på blogg.se´s startsida!!
YAY!
Jag har bara fått plats där en, eller max två gånger under mina nio år på blogg.se.
Att få vara med på startsidan, av alla hundratusentals bloggar som finns på denna plattform, känns verkligen som ett erkännande :-D
 
Tyvärr är bilden inte kvar, då den låg i högerkolumnen, och den uppdateras snabbare än mittenkolumnen. Men jag hann i alla fall ta en printscreen som bevis :-)
Och vilken kolumn spelar egentligen inte så stor roll. Startsidan är Startsidan :-D
Det gjorde min dag att hamna där!

Tack Blogg.se!!
När tre snart blir fyra
När tre snart blir fyra...
 
Blivande storebror
 
I väntan på lillebror...
 
 
Helgen som var kunde inte bjudit på bättre väder... eller jo, möjligtvis kunde det varit lite varmare (men en kan ju inte få allt ;-P) Det var strålande sol, som gjort för utevistelse. Och fotografering.
Så i lördags blev det en familje-/gravidfotografering med min syster, då de blir fyra i familjen om bara några veckor.