Follow
Jag måste bara få skriva av mig lite.
Det är nämligen så att jag för tillfället känner mig sååå frustrerad över mitt vardagliga liv.
Inte på jobbet; jag älskar fortfarande mitt jobb och det är orsaken till att jag inte ens känner den där klassiska söndagsångesten längre. Jag trivs med andra ord som fisken i vattnet!
 
Men vad är jag då frustrerad över?
Jo, min fritid. Eller ska vi säga bristen på den.
Inte för att jag har mycket att göra, utan för att jag insett att mina dagar numera består av tre (3) saker...
Jobba, äta och sova.
Bokstavligen!
Fattar inte hur jag kan vara så trött. Hela tiden. Jag somnar som om jag inte sovit på en vecka, och på mornarna är jag så trött att det är som om jag bara sovit typ en (1) timme under natten.
 
Jag åker till jobbet vid 6-tiden, kommer hem strax efter 14-tiden, somnar till på soffan, äter middag, somnar om på soffan typ vid sju-åttatiden, vaknar till några timmar senare för att då göra mig i ordning och lägga mig för natten.
Också då somnar jag utan problem.

Så jag bokstavligt talat bara jobbar, äter och sover.
Det är så frustrerande eftersom jag ju då inte "hinner" med något annat. I alla fall inte på vardagarna.
Jag sitter vid datorn just nu eftersom jag bara har en stationär, men det är knappt så att jag vet vad jag skriver. Ögonlocken känns som om de är gjorda av bly!
 
Delvis vet jag vad detta beror på. Mörkret.
Numera när det är mörkt då jag åker till jobbet, och det är mörkt redan vid 18-tiden på kvällen.
Det dröjer inte länge innan det faktiskt kommer att vara mörkt (eller i alla fall kraftig skymning) redan när jag åker hem från jobbet.
 
Men jag vet inte... Blir en verkligen SÅ trött bara av mörkret?
Så trött att det känns som en ska somna alla timmar som inte är arbetstid?
Att lätt kunna sova mellan kl.15 och 21, sedan hela natten, för att ÄNDÅ vid 5-tiden på morgonen vara så trött att en knappt kommer upp ur sängen...
Jag vet att en faktiskt kan sova för mycket, men det känns ändå inte riktigt normalt.
Eller ÄR det faktiskt normalt när en bor på ett ställe med så extremt mycket mörker under en så lång period på året?
Jag vet att motion och frisk luft också är otroligt viktigt för den här typen av problem.
Men om vi säger att jag går ut på en promenad när jag slutat jobba; då slocknar jag som en stock när jag kommer hem från den istället.
 
Hur det än är så påverkar det i alla fall min vardag.
I grund och botten har jag ju faktiskt "inget liv" på vardagarna.
Jobba, äta, sova -That´s it liksom.
Är SÅ GLAD över att jag har mitt jobb! Jag måste säga att just nu så är det, helt ärligt, jobbet som är det största ljuset i mitt liv!
 
 
 
OBS!
Nu säger jag INTE att jag råkat ut för en depression eller något annat lika allvarligt, eller att det är synd om mig.
Jag behövde bara få skriva av mig lite och ventilera mina tankar och känslor.
Tack för att jag fick göra det!
 
 
Finns det någon mer som känner igen sig i det här?
Drabbas du av liknande under senhöst och vinter?
Eller har du kanske varit med om det tidigare, och kommit ur det? I så fall får du mer än gärna ge mig tips på vad jag kan göra.
Kost och frisk luft är dock sådana självklara saker som jag redan vet om, så sådana tips behövs inte. 
 
 
 
Nu är alla dessa vackra löv borta...
Eller... de ligger nere på marken allihopa.
 
Sådär. Här är de; resten av bilderna från söndagen.
Som guld...
 
Bästa kommunen ever!
 
 
Kan vi bara ta två sekunder och verkligen ta in vilken MAKALÖS helg vi precis haft; vädermässigt!!
Jag menar; första veckan denna månad snöade det och nu - i mitten av oktober - har vi haft 20 grader varmt!!
Säga vad en vill om 2018, men vädret har då minsann varit något utöver det vanliga! Jisses alltså!
 
20 plusgrader den 14:e oktober.
Nej, jag kommer helt enkelt inte över det...
 
Jag har varit igång med lite olika grejer hela helgen, men hann ändå med att fota lite under gårdagen. Alltså söndag. Inte för att jag åkte långt eller så, utan det blev att hålla mig i mitt närområde -alltså inne i stan.
Bilderna kommer dock att vara uppdelade på två inlägg, eftersom det skulle bli så extremt långt annars.
 
Jag gillar fortfarande inte hösten, på grund av mörkret. Men den ÄR vacker, det är den verkligen!
Likt sprakande magi.
 
I söndagskväll missade jag och Canon norrskenet som då dansade på himlen, vilket känns mer än surt då det enligt alla bilder tydligen var väldigt kraftigt.
Nåja, igår kväll tog jag i alla fall kameran, stativet och fjärrutlösaren med mig, åkte ut till Bodsjön och hoppades på att ha turen med mig.
Det var nämligen stjärnklart, som om det skulle bli norrsken så var förutsättningarna optimala!
Att jag åkte ut till just Bodsjön beror helt enkelt på att jag brukat vara där och fota ibland på somrarna och då det ligger på landet så är det inte överdrivet mycket artificiellt ljus som stör. I alla fall inte om en jämför med stan...
 
Jag hade i alla fall relativt tur.
När jag kom fram fotade jag stjärnorna lite och testade kamerainställningarna, men sedan behövde jag inte vänta jättelänge innan jag tyckte mig skymta det där efterlängtade gröna ljuset på himlen.
Jag kunde till och med se den gröna färgen med mina egna ögon. Annars kan det med norrsken lätt vara så att det mänskliga ögat uppfattar skenet som vitt (lätt att misstas för moln), men däremot kameran uppfattar det gröna.
Men som sagt; den här gången syntes den gröna färgen :-D 
 
Tyvärr var det inte direkt världens starkaste norrsken igår, utan där jag stod syntes det mest lite svagt över trädtopparna, som ni ser på bilderna.
 
 
Allt går inte alltid smidigt...
 
Efter en stund bestämde jag mig i alla fall för att förflytta mig för att se om jag kunde hitta en annan plats att få bra bilder på.
Packade in kameran i bilen, satte mig bakom ratten, vred om nyckeln och... nada!
Småbrummade lite, men den ville inte starta!
 
Dött batteri. F*n också!
 
Strandad mitt ute på en ödslig landsväg, i mörker och en temperatur på 4 grader. Jippie :-P
Blev att ringa till pappa för att höra om han kunde göra en nödutryckning och komma med startkablar.
Tog inte lång stund innan han var där, och med starthjälp brummade bilen igång direkt.
Det blev dock inget mer fotande den kvällen...
Var ju inte jättesugen på att åka till någon annan plats, stänga av bilen och att jag då inte heller skulle få igång den...
Så istället blev det hemgång och plugga i en batteriladdare jag fick låna av pappa, så att batteriet skulle ha chansen att ladda upp igen över natten.
 
 
Nåja, ett par halvers norrskensbilder blev det i alla fall :-)
 
Jag har fotoabstinens.
Vi är just nu inne i den där vackraste hösten; då naturen sprakar av färger, innan de ramlat av träden.
Men ändå är det som om jag inte kan uppbringa tillräckligt med inspiration/motivation.
Jag vill, men då inspirationen saknas blir bilderna så platta och tråkiga.
Ni fellow (hobby)fotografer; kan ni känna igen er?
När jag väl kommer mig ut med kameran känns det bara som att jag tar exakt samma bilder som jag redan tagit en miljon gånger tidigare!
 
Jag tog mig ut på en liten fotopromenad tidigare i veckan, och det blev den mest misslyckade fotorundan på länge. Bilderna i detta inlägg är i grund och botten de enda som (barely) är värda plats på bloggen.
De känns liksom så "platta", tråkiga och intetsägande. Inte sådär sprakande som verkligheten.
Inte så sprakande som jag vet att höstbilder kan vara.
 
Är ju ofta så tråkigt väder numera också. Oftast övermulet.
Jag vet att moln oftast ger de bästa förutsättningarna för fotografering, men blir det för grått blir bilderna för "utslätade".
Den här veckan har vi dessutom hunnit med både snö, sol och ösregn. Tvära kast ;-P
 
Jag behöver miljöombyte!
Hur är det med er?
 
Tack för att jag fick avreagera mig lite :-)
Nu tycker jag vi fortsätter med resten av de bilderna från fotopromenaden som faktiskt passerade för bloggmaterial...
 
 
För några veckor sedan tittade jag ut genom mitt fönster och fick syn på detta.
Hela himlen var bokstavligen uppdelad. Det såg precis ut som om det var ett lager moln över halva himlen, och att det precis som på bilden var en skarp kant där det blev klar himmel.
Jag vet att den här bilden bara visar en liten del, men det sträckte sig verkligen över hela himlen!
 
Har aldrig sett detta förut.
Någon som vet om detta "fenomen" heter något speciellt?
Eller var det bara en konstig slump?
 
Det är inte Jul. Det är inte Midsommar. Det är inte ens Påsk.
Men en bloggare måste väl i alla fall uppmärksamma sådana dagar som "Kanelbullens dag", eller... ;-P
I alla fall har mitt Instagramflöde svämmat över av bilder på bullar idag, som väntat ;-)