Fann mig själv återigen sittandes och bläddra runt i mitt bildarkiv här på datorn. Har blivit rätt mycket sådant sedan jag fick mitt nya Photoshop i somras ;-)
I alla fall så snubblade jag plötsligt över några totalt bortglömda Norrskensbilder från september 2012.
Norrsken är verkligen bland det mest magnifika som finns! Jag älskar Norrsken, och mår lite dåligt över att jag inte fotat detta magiska ljus en enda gång den här säsongen.
Det är ju så mycket som ska klaffa...
Först och främst måste det vara molnfritt precis den kvällen då det blir Norrsken.
Sedan är det nästan bara tur om man är på rätt plats vid rätt tillfälle; det vill säga någonstans där det inte är en massa artificiellt ljus i form av gatlyktor och andra lampor.
Men lyckas man pricka in rätt Norrskenskväll och är beredd med kameran på ett bra ställe; DÅ är det MAGISKT!
Däremot vill jag bara berätta en sak till er som inte haft möjligheten att se Norrsken...
Det är nämligen så att det är inte alltid det är dessa sprakande skådespel man ser med blotta ögat.
Även om det är mycket Norrsken en kväll, så kan det man ser nästan vara som ett vitt sken, och det kanske inte ens ser ut att vara särskilt mycket. Nästan så att man kan få en "var det här allt"-känsla och man kan lätt bli lite besviken.
Men har man en kamera med sig och fotar skenet med lång slutartid; då uppfattar kameran det som ögat inte ser. När man sedan kommer hem och går igenom bilderna i datorn så har kameran fångat det gröna/lila skådespelet över hela himlen.
MEN med det sagt så finns det såklart också tillfällen då det verkligen är sådana explosiva Norrsken att det magiska gröna ljuset uppenbarar sig inför blotta ögat.
Så Norrsken ÄR sannerligen magiskt!
Ja, jag vet att jag sagt "magiskt" ungefär femtioelva gånger nu, men det är det närmast beskrivande ordet. Ni som sett det vet vad jag pratar om.
Dessa bilder var alltså utsikten från min lägenhet en kväll i september 2012.
8 år sedan.
...men det kan helt enkelt inte hjälpas.
Denna vecka har verkligen gått i snöns tecken. Det har snöat mer än det varit uppehåll, och jag tror typ hela vinterns snö kommit på bara några dagar.
Inte för att det egentligen är jättemycket snö nu heller; det är långt ifrån... låt oss säga vintern 2018, men med tanke på snöbristen hittills i år så är det mycket.
Dessutom ska det, enligt väderprognosen, snöa oavbrutet från nu och fram till söndag morgon!
Det är inte över än, med andra ord.
Plus att det faktiskt är minusgrader, så än så länge är det fluffsnö som landar på marken.
Grejen är att det är minusgrader, men det är ändå inte kallt. Det är nämligen bara ett par steg under nollan, vilket gör att det känns lite som de "perfekta vinterdagarna".
Grejen är att det är minusgrader, men det är ändå inte kallt. Det är nämligen bara ett par steg under nollan, vilket gör att det känns lite som de "perfekta vinterdagarna".
I skrivande stund är det dock -0,6 grader. Fortfarande, tekniskt sett, på minussidan men i praktiken nollgradigt. Därav kan det hända att det som kommer nu är lite blötare, tyvärr.
Enligt min väderapp ska det i alla fall dra sig neråt de kommande dagarna, så vi kan ju alltid hoppas. Blir det då uppehåll någon gång kanske jag kan ta mig ut med kameran utan att frysa fingrarna av mig. Hade varit kul att ha lite nya bilder av bra kvalitet, istället för de nuvarande iPhonebilderna.
When you live in a place where there are winters...
Vi vet att det varit en annorlunda vinter då jag fortfarande, i slutet av januari, inte bytt till vinterskor.
Jag har ju mina kära Kuoma (aka världens bästa vinterskor för snö-vintrar), och de skorna har jag använt sammanlagt två (2) gånger den här vintern. I övrigt har jag använt vanliga joggingskor.
De jag har är visserligen Ecco gore-tex, men ändå.
Vi får väl se vad februari 2020 har att erbjuda då... Kanske blir det den månaden jag använder mina Kuoma mer.
Ploghögarna har växt rejält den här veckan...
Det märks ju så tydligt på den här bilden. En traktor är ju ett stort fordon, och som ni ser så syns bara själva hytten ovanför snöhögen. Bilden är fotad rakt framifrån, så jag har inte riktat mobilen uppåt. Ploghögen är sådär stor.
Hoppas ni haft en fin torsdag vänner!
Vi höres!
Vi höres!
Vi kan allihopa skriva under på att det varit en riktigt underlig vinter hittills i år. Det verkar inte som att någon kommit undan, nästan oavsett var man bor i landet.
Det har varit en ovanligt varm vinter, vilket såklart är skrämmande. Jag har sett bilder som folk tagit på vårblommor nu i januari; till och med ett foto på en körsbärsblomma! I JANUARI!
Jag kan inte låta bli att fundera över hur det kommer påverka den riktiga blomningen när det blir vår på riktigt. Kommer växtlighet som t.ex. körsbärsträd att överleva?
Fotad på jobbet igår, tisdag.
Under januari månad brukar vi så gott som alltid - varenda år - ha ungefär en vecka med en väldig köldknäpp, då temperaturen går ner under 30 minusgrader.
I år har graderna KNAPPT gått under 15. Knappt under 10.
Till största delen har januari haft blidväder. Det har alltså legat envist på runt nollan, och till och med plusgrader. Igen –i Norrbotten i JANUARI!
Men den här veckan har det faktiskt sett ut som den årstid det är...
Det har snöat ymnigt med bara något kort uppehåll och temperaturen ligger stadigt på minussidan. Inte jättekallt, men tillräckligt för att det inte ska vara blötsnö.
Egentligen är det perfekt vinter just nu.
I skrivande stund är det minus 7 grader här i stan. Så vi behöver alltså inte frysa när vi går ut, men ändå slipper vi slasket. At least for right now.
Båda snöande och minusgraderna ska fortsätta hela veckan, enligt väderprognosen. Men vi får väl se... Litar som sagt inte riktigt på den här vintern.
Också igår. Vid 16-tiden, ungefär.
Dessutom; eftersom halva vintern fortfarande står framför oss så är det ingen idé att börja längta efter något annat redan nu.
Visserligen får jag själv kämpa med just detta, men tycker jag lyckas ganska bra för tillfället.
Jag verkar nämligen äntligen vara på väg ifrån den där extrema, handikappande tröttheten jag dragits med i typ tre månader. Tror det faktiskt var så sent som förra veckan som jag en dag, plötsligt, kände en annan känsla i kroppen. Det är svårt att beskriva, men det KÄNDES som att själva vändpunkten var Där och Då!
Att jag till exempel kan sitta här och skriva utan att halvsomna mellan varje ord tyder på att jag är på bättringsvägen.
Även LJUSET är på väg tillbaka, vilket känns helt jäkla fantastiskt!
Det är långt till vår, men vintern känns absolut mer uthärdlig när ljuset börjat återvända.
Som det är just idag så är det helt ljust klockan 15!
Halv fyra har det bara börjat skymma, så det är fortfarande ljust.
Nu dröjer det inte länge innan det är LJUST när majoriteten av befolkningen slutar jobba klockan fyra (alla som har vanliga 7-16 jobb).
Jag läste dagens inlägg inne hos Annika, som handlar om minnen från barndomens vinterkläder och vinterlekar. Nu tillhör vi olika generationer och har därmed olika erfarenheter, men det är just DET som är så roligt att läsa!
Det fick mig i alla fall att börja tänka på något jag ibland funderar på...
Medveten om hur barnsligt detta låter, men ibland kan jag nästan få ett sug efter att ha vinteroverall igen. Alltså den typen "barnoverall" men i vuxenstorlek, så den håller att tumla runt i snön.
Barnsligt nog kan jag ibland, när jag går förbi orörd snö, få ett sug av att bara kasta mig ner i den.
Men med overall då, för att slippa risken att det kommer in snö i glipan mellan täckbyxor och täckjacka.
Eller vara ute en hel dag och åka pulka.
Eller skoter!
Någon gång då och då får får jag ett kraftigt sug efter att springa ner till Piteå trafikskola på bottenplan här i mitt hus och anmäla mig till en skoterkortskurs.
För nej, jag får inte köra skoter lagligt.
Tog man bilkörkort före den 1 januari 2000 så får man automatiskt köra skoter, men från 1/1 -00 gäller specifikt skoterkort. Jag tog bilkörkort 2003 och jag tog aldrig skoterkort.
Har aldrig saknat det, men de senaste vintrarna har jag som sagt då och då längtat efter skoterdagar.
Har du snö hos dig just nu? Eller liknar det mer vår?
Brukar du köra skoter?
Eller har du någon annan vinteraktivitet du gillar?
Eller du kanske är en sådan person som gärna säger "Jag går och lägger mig, väck mig i april" ;-)
Eller du kanske är en sådan person som gärna säger "Jag går och lägger mig, väck mig i april" ;-)
Hoppas ni haft en toppenonsdag!
Hittade en artikel igår. Den är visserligen fem år gammal, men ämnet tycker jag alltid/fortfarande är lika aktuellt. Vet ärligt talat inte hur jag kom in på den. Jag googlade på någonting, men just nu kommer jag inte ens ihåg vad det var.
Det handlar om min landsdel Norrland.
Det handlar om min landsdel Norrland.
Jag hatar att det Norrland alltid klumpas ihop till en (1) plats.
"Jag ska till Norrland."
"Jag ska till Norrland."
"Jaha, du kommer från Norrland?"
Jaha? Vad menas egentligen? Det säger lika mycket som om personen sagt "Jag ska till Sverige" (när hen befinner sig i Sverige).
En gång för alla; Norrland är inte en (1) plats. Norrland är en landsdel.
Sverige har tre landsdelar: Norrland, Svealand och Götaland.
Norrland utgör dessutom så gott som 60% (59,6 tror jag det var) av Sveriges yta. Norrland är alltså MER än halva Sverige! Avstånden är långa och skillnaderna i t.ex. natur och årstider är stora.
Det ligger nio landskap i landsdelen Norrland, och det är stor skillnad mellan exempelvis Norrbotten och Gästrikland.
Egentligen är det skitkonstigt att vi säger "Norrlänningar" också. Det är en sak som jag stör mig på mer och mer, då också det är ett sätt att klumpa ihop Norrland.
Jag menar; vi säger ju inte Svealänningar och Götalänningar.
Jag skulle vilja se vad Stockholmare skulle tycka om att i längden konstant bli kallade Svealänningar. Eller om t.ex. Värmlänningar skulle få höra det hela tiden.
Eller om vi alltid skulle säga: "Jag ska till Götaland på semestern."
Eller om vi alltid skulle säga: "Jag ska till Götaland på semestern."
Med undantag från Västernorrlands län så finns det inget län eller landskap som heter Norrland!
Landskapen i landets norrra del heter Lappland, Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Jämtland, Medelpad, Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland.
Jag är inte Norrlänning. Jag är Norrbottning. Please learn the difference everyone!
Okej, visst. Vi är norrlänningar också. På sätt och vis. På samma sätt som befolkningen söderut är Svealänningar eller Götalänningar.
Och så har vi då kronan i irritationsjuvelen... Dialektfrågan.
Det som stör mig allra MEST är användandet av ordet Norrländska!
"Åh! Du pratar Norrländska!"
"Jag tycker Norrländska är [valfri åsikt]."
Först av allt: Det.Finns.Ingen.Dialekt.Som.Heter.Norrländska! Punkt!
Ordet antyder ju faktiskt att alla i hela Norrland pratar likadant, vilket är totalt fel. Kunde inte vara mer fel.
Hur går det ens antyda att man skulle prata likadant i Gävle och Kalix? I Piteå och Östersund? I Sundsvall och Kiruna?
Om jag utgår från min egen stad; I Piteå har vi en dialekt. Skellefteå ligger bara 8 mil härifrån, och de har en helt annan dialekt. Luleå ligger endast 5 mil från Piteå, och de pratar inte Pitemål.
Tror det är därför jag ofta stör mig på den här typen av tryck (på typ tröjor, tavlor o.s.v.) där det står "Norrlandsparlör" eller liknande som rubrik. Sedan följer typ en ordlista som förklarar vad olika "norrländska" ord betyder.
Jag har alltid funderat över vad tusan det är för dialekt egentligen. Eller är det så att man helt sonika bakar ihop alla dialekter och gör det till en?
Här tycker jag att det också går använda jämförelsen med övriga landsdelar.
Jag har svårt att tro att till exempel folk från Värmland skulle acceptera att förminska sin egen dialekt till att bakas ihop med massor andra och kallas Svealändska.
Eller att människor i Skåne skulle acceptera att deras dialekt skulle kallas Götaländska.
Nej, jag menar inte att man ska utrota ordet Norrland. Det finns absolut tillfällen då ordet är legitimt att användas. Men i de allra flesta fallen är det så mycket bättre om man säger t.ex. namnet på landskapet istället.
"Jag bor i Örnsköldsvik, i Ångermanland."
"Jag ska åka till Älvsbyn, i Norrbotten."
Fattar ni; det blir så mycket tydligare än att otroligt luddigt säga:
"Jag ska åka till Älvsbyn lite senare. Det ligger i Norrland."
"Jag ska åka till Älvsbyn lite senare. Det ligger i Norrland."
Igen; Norrland är 60 procent av Sveriges yta.
Och är man uppvuxen i Sverige och inte kan landskapen (i alla fall på ett ungefär), ja då kaaanske man skulle överväga att gå om mellanstadiet...
Bilderna i inlägget är fotade i NORRBOTTEN.
På väg med buss upp mot Gällivare.
Sluta säg Norrlänning.
Sluta säg Norrländska.
Sluta säg Norrland.
Snälla.
Idag dukade jag under för fotoabstinensen och faktiskt lät kameran följa med när jag åkte till jobbet. Tänkte att jag kanske kunde ta några bilder när jag slutat. Men det fick bli en liten "glimtar ur mitt liv"-dag istället.
Ingen EFIT, eftersom jag naturligtvis inte har möjlighet att fota en gång i timmen när jag jobbar.
Kameran har faktiskt fått följa med mig till jobbet ett par gånger tidigare (på förra stället), eftersom jag fick i uppdrag att fota lite matbilder. Det känns så roligt att dessa bilder faktiskt används nu i lite olika sammanhang. T.ex. på en av Måltidsservices sidor på pitea.se. Jättekul!
Morgonen börjar såklart med frukost.
Eller ja, tekniskt sett börjar dagen med att jag diskar mellisdisken från dagen innan (slutar nämligen i samband med att de äter mellis).
Fil och flingor idag till frukost i alla fall. Och Mannagrynsgröt.
Plus såklart smörgås och pålägg.
Dags för frukostdisken.
Färgglatt på salladsbuffén.
Vad som känns som fem minuter efter frukostdisken är det dags för lunch ;-)
Jag älskar verkligen när det blir mycket färger på salladsbuffén; det ser liksom så fräscht ut.
Har äntligen fått upp dessa små skyltar jag skapade för salladen. Tänker att de dels blir bra som en liten "innehållsförteckning" (speciellt vid blandade sallader) och dels att barnen får se hur "orden ser ut". Alltså de vet ju hur t.ex. gurka ser ut, men sitter det en skylt ovanför så ser de ju även hur ordet "GURKA" ser ut.
Ett grundutbud av grönsaksskyltar. Fixade de jag kunde komma på används mest (plus kanske någon till), och så får jag väl utöka allteftersom.
Det började snöa under tidig förmiddag idag och strax senare vräkte det ner. Sedan, några timmar senare, slutade det lika hastigt som det börjat och därför såg det ut såhär när jag slutade för dagen.
Det här är sannerligen en lustig vinter. I skrivande stund är det 3 plusgrader...
Don´t hold it against me ;-P men man känner sig faktiskt gladare när det blir såhär vitt ute.
Och apropå det... jag tror faktiskt att den här jobbiga vinterdeppen jag haft är på väg att vända. Fick den känslan igår. Reagerade på att jag faktiskt orkade baka på kvällen. En liten grej, men det har inte varit möjligt de senaste 2 månaderna.
Känslan av att det är på väg åt rätt håll är fortfarande kvar, då jag sitter här och bloggar utan att känna mig trött.
Jag kan koncentrera mig på att skriva, jag kan koncentrera mig på att läsa bloggar, jag kan koncentrera mig på det Youtubeklipp jag lyssnar på i bakgrunden.
Jag har absolut ingenting att klaga på idag.
Stannade till på Willy´s på väg hem från jobbet. Ingen storhandling, utan behövde bara köpa ett par småsaker.
Dessutom var klockan närmare 15:00 när jag åkte hemåt, och Det Var Fortfarande DagsLJUS vid den tiden!! Då är det ju nästan omöjligt att vara deppig!
Himlen visade sig ju inte direkt från sin sämsta sida heller...
Som en liten bonus kaaaan jag bara inte låta bli att lägga upp denna bild.
Jag satt och redigerade lite bilder till morgondagens inlägg, så jag var inne i en bildmapp från resan upp till Gällivare (tror jag det var) i februari 2012. Hittade denna bild, vilket var en sådan misslyckad-bild-men-som-inte-blivit-raderad-från-minneskortet.
Fick dock en känsla och tog mig några minuter att sitta och leka med den i Camera raw/Photoshop.
Och jisses!
Nej, den är inte direkt "fotomässigt rätt", men jag kan inte låta bli att älska resultatet! Den känns... artistisk på något sätt.
Hoppas ni också haft en fin torsdag!
Idag kom jag in till en artikel på Expressen, och jag VET vad som är meningen med rubriker. Men tyvärr; jag kan verkligen inte stoppa mig själv från att känna mig lite provocerad.
Det är skrivet från ett "Sverige-perspektiv", alltså hela landet. Men det är solklart att det bara handlar om södra Sverige.
"Det kan absolut hända att det blir kallt in i både februari och mars."
Eh, ooookej... Och det uppseendeväckande med det är?? Februari och Mars är rena vintermånader. Det är ALLTID kallt och snöigt då.
Jag vet att mars räknas som en vårmånad i södra Sverige, men inte i de norra delarna (vilket ju faktiskt OCKSÅ är Sverige). Här är mars inte ens vårvinter. Mars är normalt högvinter, samma som februari.
"Det har funnits lägen där snön legat kvar in i april också."
Lägen.där.snön.legat.kvar.in.i.april... Jo, typ normalt varenda år. De sista snöhögarna försvinner i MAJ! Den sista snödrabbningen brukar i regel vara första veckan i maj.
Ja, igen: Jag VET att så inte är fallet söderut. Men återigen: vi här uppe tillhör också Sverige.
"...vintern för två år sedan. Då kom minusgraderna och snön först i februari - för att sedan stanna in i mars."
Var? Förmodligen i södra Sverige då igen. Skåne kanske?
För två år sedan var det vintern då det kom så sjukt jävla mycket snö att jag inte varit med om liknande så långt bak jag kunde minnas. Och dessa mängder kom redan i november.
Januari den vintern bjöd på sin vanliga köldknäpp på minus trettio grader.
Och de sinnessjuka snömängderna låg kvar i april.
← Bilden är från 5:e april det året.
Visst; just det här var otroligt sjuka mängder även hos mig,
men återigen så är snö i april fullkomligt normalt.
"Enligt meteorologen skulle en sen vinter kunna hålla sig kvar långt in på våren, ända in i april."
Jag kan verkligen inte hjälpa att det provocerar mig. Just det att kalla april "långt in på våren".
I april har våren inte ens börjat. Okej, det är inte högvinter, men det är inte VÅR.
Vårvinter, om vi ska vara noga. Men inte vår.
Våren kommer till oss i maj, och det är ingenting onormalt.
"Det har funnits lägen där snön legat kvar i april också."
Ja som sagt... Varenda år. På sin höjd är bilvägarna snöfria i april.
Nej, jag är inte dum. Jag ser naturligtvis att det står "det första datumet då den meteorologiska våren kan infalla". Och det är vanligt att detta sker söderut.
Den här sista skärmdumpen från artikeln lade jag mest in för att jag tycker det låter som en dröm att få det vårigt redan i februari, och typ fullskalig vår i mars.
Både februari och mars ÄR normalt rena vintermånader i min del av landet.
Tror faktiskt att det är därför det provocerar mig så mycket; när det skrivs "Sverige" och antyds att det handlar om hela landet när det egentligen handlar om typ Stockholm och neråt.
Snö i april handlar inte om ändringar i klimatet. Det är helt jäkla normalt på våra breddgrader!
Den hittills varma vintern däremot; DEN måste helt enkelt vara ett resultat av klimatförändringarna.
När kommer våren normalt där du bor?
Jepp, jag lever.
Det kan man inte tro, eller hur ;-P
Och vad man än kan tro så har jag inte tröttnat på bloggandet. Tvärtom. Jag känner en otroligt stor vilja att blogga just nu. Att bara sitta ner för att skriva och skapa.
Men än tycks jag ha orubbliga käppar i hjulet.
Den där extrema tröttheten verkar inte ge med sig, och den inkräktar verkligen på min fritid. Vet att jag tjatat om det tidigare, men tröttheten tar verkligen över. Jag känner mig typ apatisk när jag ska försöka fokusera på något annat än att gå och sova.
Vore det inte för mitt jobb skulle jag sova typ dygnet runt...
Såhär är det varje vinter; jag är trött, håglös och kan inte fokusera på någonting (förutom jobbet), men det har ALDRIG varit SÅHÄR extremt som den här vintern. Aldrig vad jag kan minnas!
Jag har viljan, men orkar helt enkelt inte fota, redigera bilder, skriva, blogga.
När jag varit som mest trött tidigare har jag i alla fall haft ork att läsa mina favoritbloggar, men inte ens det går just nu. Sätter jag mig vid datorn på kvällen kan min hjärna inte ta in vad ögonen läser.
Tror fortfarande att en stor bidragande orsak till allt detta är mörkret/bristen på sol under vinterhalvåret.
Har faktiskt den senaste tiden upptäckt att det verkar vara mååånga som lider den här vintern. Väldigt många som är drabbade av den här typen av extra trötthet.
Jag märker fler och fler som upplever denna vinter som extra tuff, mentalt sett.
Tror dock inte det är så konstigt... Läste nämligen på SMHI att antalet soltimmar under, i alla fall, november/början av vintern varit betydligt färre än normalt.
Som jag förstod det av kartan som fanns där intill texten, så var det 35 soltimmar under november månad här där jag bor. Nu vet jag ju inte vad som är det normala, men om man räknar ut 35 soltimmar på en månad så blir det ju ungefär 1(!) timme per dag!!
Allra högst upp i landet har jag det för att det stod att de haft 5(!) soltimmar under november. Fem!
Vet egentligen inte riktigt hur det här med soltimmar beräknas, men det betyder ju faktiskt att det är konstant skymning och mörker där uppe...
Vet egentligen inte riktigt hur det här med soltimmar beräknas, men det betyder ju faktiskt att det är konstant skymning och mörker där uppe...
Det ÄR inte särskilt konstigt att vi mår dåligt under vintern!
Det ÄR inte särskilt konstigt att vi är sjukligt trötta under vinterhalvåret!
Det ÄR inte så konstigt att vi längtansfullt blickar framåt mot våren!
Jag tror det är en överlevnadsfunktion som kroppen/hjärnan har. Det måste vara en överlevnadsfunktion!
D-vitamin, som är viktigt för skelettet, är ju något vi får i oss naturligt genom solexponering. Detta är ju inget problem på sommaren; MEN sommaren är ju så kort här. Och jag läste att vintersolen här uppe inte är tillräckligt stark för att kunna producera detta vitamin åt oss. Så även om det faktiskt är soligt under vinterhalvåret så får vi inte i oss D-vitamin naturligt därifrån.
Så nej, det ÄR inte så konstigt att vi blir trötta, deprimerade och håglösa under dessa mörka månader.
Ja, jag vet att det finns tillskott att ta och att vi kan få i oss D-vitamin från maten. Men jag tror ändå att det naturliga vi får i oss bara av att vistas i solen är en viktig del.
Såhär har det sett ut i princip hela den här vintern, hittills.
Grått, brunt, mulet och mestadels skymning och mörker.
Grått, brunt, mulet och mestadels skymning och mörker.
Förutom solen så har ju detta hittills varit en otroligt lustig vinter...
Ingen snö att prata om. Mest bara slask, is och sand. I vanliga fall brukar vi ju ha en köldknäpp ungefär i mitten av januari då temperaturen går ner till drygt 30 minusgrader, men i år har den knappt passerat 10 grader. Det har till och med varit plusgrader med jämna mellanrum.
I skrivande stund är det ungefär 2-3 minusgrader, men prognosen visar upp mot 5 plusgrader imorgon! Och upp mot SJU PLUSGRADER natten till tisdag!!! I Januari!
Har det också för att jag läste någon artikel någonstans att det kan bli en uppskjuten vinter nu i år... Att vintern kommer när det börjar vara dags för vår.
Och så finns det fortfarande de som förnekar att vi har en klimatkris... Helt sjukt.
Men för att återgå till inläggets kärnämne...
Anledningen till min frånvaro är alltså en total brist på ork till allting, inklusive att läsa bloggar.
Det gör ju även att jag halkar efter och känner att jag har så mycket att ta igen (eftersom jag vill läsa allt hos mina favoriter).
Det är nästan omöjligt att uppbringa tillräckligt med ork för att ta sig ut med kameran (naturen visar sig ju inte direkt från sin bästa sida heller) och man känner sig näst intill apatisk gentemot allting som inte innebär att sova.
Som sagt så är jag oändligt tacksam över mitt jobb.
Det är jobbet som håller mig uppe dessa månader.
Det är jobbet som är min enda motivation till att hålla rutiner och ta mig upp på mornarna.
Jag är så oändligt tacksam över att jag har ett jobb där jag trivs så oförskämt bra!
Lady Dahmer satte verkligen ord på hur det känns på sin Instagram tidigare idag. Kände verkligen igen mig på pricken i den beskrivningen. Det känns precis som hon skriver; jag är lycklig, trivs med mitt liv och mår jättebra. För min del så kan jag ärligt säga att jag aldrig mått så bra i hela mitt liv som jag gör numera.
Men det är en håglöshet som infinner sig nu under vintern. En speciellt typ av trötthet som gör att vad jag än försöker göra på min fritid så kan hjärnan bara tänka på att gå och sova.
På fritiden alltså. Inte på jobbet.
En sak kan jag lova; och det är att jag återvänder till bloggvärlden.
Jag kommer inte sluta blogga. Jag kommer inte sluta läsa bloggar. Jag kommer inte sluta fotografera. Jag kommer inte sluta skapa.
När jag inte kommer mig för att skapa (t.ex. foto) känns det som att en liten del av mig saknas.
Jag gör allt vad jag kan för att bekämpa tröttheten denna speciella "vinter", för jag saknar bloggvärlden.
Ta hand om er, kompisar!
Debatten blossar upp varje år såhär i midvintertid, små steg tas ibland och det här kan förmodligen klassiciferas som en s.k. impopulär åsikt...
Men jag tycker ärligt att fyrverkerier borde förbjudas helt!
Men jag tycker ärligt att fyrverkerier borde förbjudas helt!
Läste någonstans att fyrverkerier "på pinne" blivit förbjudna nu under 2019, Eller ja, inte helt förbjudna, men att det numera krävs speciellt tillstånd för att få köpa och skjuta dem.
Dock finns det ju andra typer av raketer. Vet inte vad de heter, men det finns väl sådana som man tänder på och så skjuter de upp en show av raketer under några minuter.
Och visst, det är fint - jättefint - att stå ute vid tolvslaget på nyårsafton och se himlen lysa upp i färgsprakande explosioner (jag gillar ju även att fota dem), men vi måste börja ta miljön och våra djur på allvar!
Om vi börjar med djuren... Kan vi inte försöka skaffa oss lite empati för alla stackars hundar som är livrädda under nyårsnatten?!
Tänk på att hundar har FYRA gånger bättre hörsel än människor. Fyra gånger bättre. TÄNK er hur fyrverkerier låter i deras öron!
Jag läste för ett par dagar en artikel om en liten hund som bokstavligen dött nu denna nyårsafton, på grund av fyrverkerier. Hunden var visserligen gammal, men enligt artikeln hade hon inga hälsoproblem, inte ens med hjärtat. Ägaren hade varit ut på kvällsrastningen med hunden (INTE vid tolvslaget såklart, utan några timmar tidigare), och helt plötsligt hade det smällt till i närheten av dem. Hunden hade ramlat ihop och förlorat medvetandet.
Bara en liten stund efter att ägaren kom hem med hunden dog den, och veterinären hade konstaterat att fyrverkerismällen varit orsaken.
Bara en liten stund efter att ägaren kom hem med hunden dog den, och veterinären hade konstaterat att fyrverkerismällen varit orsaken.
Våra husdjur har ju ändå tryggheten att vara i närheten av oss. Vi kan sitta i närheten av vår hund, kanske ha hen i famnen precis vid midnatt. Men det finns ju så mycket vilda djur också. De har inte tryggheten att befinna sig inomhus under den natt då människan tävlar i vem som kan smälla högst...
Våra djur har inga egna röster, så för deras skull: Förbjud fyrverkerier!
Miljön är ju den andra aspekten i frågan. Med tanke på hur det ser ut med klimatet just nu borde vi väl inte med flit göra det värre, eller hur! Att smälla nyårsraketer är inte en mänsklig rättighet!
Så för miljön: Förbjud fyrverkerier!
"Det är TRADITION!" brukar folk gasta.
Jovisst, det kanske är tradition för oss idag att skjuta nyårsraketer.
Men traditioner betyder ju faktiskt inte att det är skrivet i sten. Traditioner har förändrats i alla tider. Saker har försvunnit och saker har kommit till.
Fyrverkerier har ju inte alltid varit "en tradition". Jag menar; vad gjorde folk innan pyroteknik uppfanns...?
Fyrverkerier har ju inte alltid varit "en tradition". Jag menar; vad gjorde folk innan pyroteknik uppfanns...?
Traditioner är föränderliga och speglar den tid vi lever i.
Visst, kärnan i traditioner förblir i princip samma (därav ordet "traditioner"), men de utvecklas och följer med samhällsutvecklingen. Vem vet hur högtider kommer firas om hundra år. Vem vet vad våra barnbarnsbarnbarn kommer se som en självklarhet att det ska finnas med på julafton år 2120?
Jag tror inte att människan har SÅ lite fantasi att vi inte kan komma på något annat att göra på nyårsafton än att skjuta fyrverkerier.
Finns ju för tusan hur mycket som helst!
Så; för att våra djur, och för miljön som vi håller på att döda, vill jag slå ett slag för ett totalförbud av fyrverkerier 2020!
Vad tycker du?
Som ni vet är jag väldigt intresserad av minimalism. Därför gillar jag att titta på Youtubevideos inom just det ämnet, samt rensningsvideos och även "vanliga" städvideos. Speciellt om det är s.k. Speed Cleaning. Tycker det är så tillfredsställande.
Men det finns en sak jag funderat över gällande just rensningsvideos (eller decluttering som det kallas på engelska, och jag föredrar det ordet), och det är lite om detta jag tänkte skriva här dagens inlägg.
Inleder med frågan: Hur jäkla mycket kläder har folk egentligen??
Tycker den gemensamma nämnaren i alla declutteringvideos är att garderoben alltid tycks vara den absolut största och jobbigaste delen av projektet. Den som de flesta verkar dra sig inför att ta itu med.
När de sedan gör det och tar fram alla kläder så fyller de typ ett helt rum (oftast sovrummet).
Tycker också det verkar som att typ alla människor har så mycket kläder att de har garderober för alla årstider som de sedan växlar mellan. DET i sig är väl inte konstigt egentligen; även i minimalism finns det ju något som kallas capsule wardrobe, vilket också är att man har olika uppsättningar beroende på om det är sommar -eller vinterhalvåret.
Men alla dessa människor som inte lever som minimalister, som har årstidsgarderober... och dessutom hur mycket kläder som helst i varje uppsättning...
Jag förstår det inte. Jag kan helt enkelt inte relatera.
Min erfarenhet är nämligen att när jag gjorde min utrensning så var garderoben långt ifrån det tuffaste projektet. Det var snarare det som tog kortast tid.
Min garderob har aldrig varit stor, och definitivt inte så stor att jag kunnat dela upp mina kläder i vinter, vår, sommar och höst.
Jag rensade bort ett fåtal plagg och sedan hade jag en minimalistisk garderob. Eller ja, egentligen var den rätt minimalistisk innan också.
Jag skriver absolut INTE detta för att säga typ att "jag har rätt och alla andra har fel". Nej, det är snarare jag som egentligen skulle behöva köpa hem lite mer kläder.
Jag tycker bara det känns så främmande att "alla" som sagt verkar ha så extremt mycket kläder i sin ägo.
Vad gör folk? Gör de inget annat än shoppar just kläder?
Samma sak har jag reflekterat över när jag hittat inredningskonton på sociala medier, typ Instagram.
Det kan vara någon som köpt nytt hus/lägenhet, byggt nytt hus eller på något sätt flyttat till nytt boende (eller för den delen bara ska renovera sitt hem).
Hos de allra flesta tycker jag det ligger så otroligt mycket fokus på att det ska byggas en hel walk in-closet och hur den ska se ut. T.ex. för att rymma så mycket som möjligt.
T.ex. när det "offras" ett av rummen i bostaden för att enkom bygga en walk in-closet. Jag får nästan panik (eller ja, inte panik men hoppas ni förstår) när jag tänker på vad jag kunnat använda ett rum till istället för förvaring av kläder. Typ fotostudio, kontor eller allmänt kreativt rum.
Finns inte en chans att jag skulle kunna fylla upp en hel walk in-closet!
Och ja, självklart fattar jag ju att det handlar om intressen. Alla är intresserade av olika saker, och väldigt många människor har kläder som hobby. Men för mig som inte har det har jag svårt att förstå varför man har så extremt mycket kläder som vissa har.
Har egentligen ingen direkt poäng med detta inlägg; behövde bara få skriva av mig lite tankar.
Tack för att jag fick göra det :-)
Tidigare idag satt jag och slentrianklickade runt i mitt bloggarkiv (längst ner här på bloggen) och kom till detta inlägg; publicerat i januari 2010.
Ganska coolt ändå att vi när jag skrev det precis gått in i det årtionde som vi nu för några dagar sedan lämnade.
Kommer helt ärligt knappt ens ihåg hur mitt liv såg ut på den tiden, då det känns som det var evigheter sedan. Det är inte ens en sådan "det känns som nyss och evigheter sedan samtidigt"-känsla. Nej, det känns enbart som att det var evigheter sedan. I ett annat liv.
På sätt och vis var det ju det också. Ett annat liv alltså.
Jag kämpade mot arbetslöshet och en panik i att jag inte hittat min plats i arbetslivet ännu. Jag hade ingen aning om vad jag var bra på och vad jag ville bli.
Eller rättelse; jag visste mycket väl vad jag ville bli (Fotograf såklart), men ni förstår säkert. Jag visste inte var min plats i den "vanlig jobb"-arbetsvärlden var.
En sak visste jag dock. En sak drömde jag så otroligt intensivt om. En dröm jag aldrig trodde skulle slå in.
Jag drömde om fullformatskameran Canon EOS 5D mark II. Min drömkamera.
Jag minns så tydligt känslan av att ha "vuxit ur" den gamla 400D:n. Känslan att "jag kommer inte att komma längre med den här" och "jag kan inte förverkliga allt jag vill med den här kameran".
Men drömkameran med sin fantasiprislapp låg inte inom räckhåll för mig. Inte med en inkomst som på den tiden kom från Försörjningsstöd.
Men en sak är säker: Jag har ALDRIG drömt om något lika mycket som DEN kameran. Inte ens USA!
Men så... dreams really can come true!
Två år efter det där inlägget publicerats fick jag en möjlighet bortom min vildaste fantasi!
Ni som följt mig under hela 2010-talet kanske kommer ihåg vad som hände mig i januari 2012...
När pappa kom och hämtade mig efter jobbet den 17:e (hade ingen bil då) och vi åkte de fem milen upp till Mediamarkt i Luleå.
Flera gånger hade jag varit där, tittat på kameran, hållit i den, drömt om den, men sedan varit tvungen lämna den i butiken.
Den här gången var annorlunda. Vet att detta låter överdrivet, men jag hade gigantiska fjärilar (eller typ dinosaurier, i magen när jag klev in genom butiksdörrarna. Den här gången skulle jag inte behöva lämna butiken tomhänt.
Den här gången skulle jag gå fram till kameraavdelningen, få med mig kameralådan därifrån och sedan gå till kassan med ren och skär materiell lycka. Jag kommer aldrig att glömma den känslan.
Jag kommer heller aldrig glömma hemresan, när jag satt med den röd-vita påsen i knät.
Fem mil är inte en särskilt lång sträcka, men den gången kändes bilturen hem som en evighet.
Jag minns också när jag kom hem och började öppna kartongen.
Kommer ihåg hur jag ändå försökte lägga band på mig och öppna långsamt. Ville verkligen dra ut på den där underbara känslan så länge som möjligt.
Kommer ihåg hur jag ändå försökte lägga band på mig och öppna långsamt. Ville verkligen dra ut på den där underbara känslan så länge som möjligt.
Jag minns hur glädjetårarna brände bakom ögonlocken när jag plockade upp papper och instruktionsböcker som låg högst upp, och kamerahuset blottades för mina ögon.
Jag har nästan aldrig varit så lycklig i hela mitt liv!
Det roliga är att jag faktiskt är lika kär i min kamera nu som den dagen.
Min första systemkamera, 400D:n, växte jag ur på 2-3 år och jag började drömma om uppdatering.
5D:n har jag i skrivande stund haft i 8 år, och jag har aldrig under den tiden börjat drömma om en ny kamera.
Min Canon EOS 5D mark II är i särklass min allra käraste ägodel! Fortfarande! Ja, bilen inkluderad.
Kom precis att tänka på att ALLA mina Top 3 Lyckligaste ögonblick har hänt under 2010-talet.
Det var sannerligen ett fantastiskt årtionde i mitt liv, på det stora hela.
Mina Top 3 livs bästa ögonblick
I den här ordningen:
1 - När jag fick meddelandet om att jag fått "mitt eget kök", alltså ett fast ställe, på jobbet.
2 - När jag fick meddelandet om att jag blivit Tillsvidareanställd på Måltidsservice.
3 - När jag packade upp min nyinköpta Canon EOS 5D mark II.
Ja, efter alla mina lovord i detta inlägg kanske det verkar konstigt att kameran "bara" kommer på tredje plats. MEN det betyder bara att de jobbrelaterade händelserna var så fantastiska att ingenting kommer upp i den kalibern. Inte ens kameraköpet.
Vilket är Ditt livs lyckligaste ögonblick? (Om det är något du vill berätta om.)
Har du något sådant där ögonblick då du var så lycklig att du ännu minns alla detaljer och som du blir alldeles pirrig i hela kroppen av att tänka på?
Idag har varit en hyfsat hektisk dag, men dock mycket trevlig.
Har fixat en trerättermiddag till mina föräldrar och mormor, vilket var min julklapp till dem.
På kortet jag gav på julafton stod det "en lördagskväll i januari" och att jag då skulle återkomma om närmare dag. Det blev idag, eftersom det kändes mysigast att passa på innan julen plockats bort.
Visst går det få till en myskänsla annars också, men det är ju något särskilt med julpyntet, eller hur.
Plus att ja, jag kaaanske ville använda mina underbara röda ljusstakar (de som står på bordet) till denna middag :-)
Maten blev jättegott om jag får säga det själv, och väldigt uppskattat. Kan säga som så, att ingen gick hungrig från bordet... och det är ju huvudsaken :-)
Hade tänkt fota mer, till exempel var planen att fota både förrätt, huvudrätt och efterrätt.
Det började bra, men såklart glömde jag helt bort kameran efter första bilderna. Vi hade helt enkelt alldeles för trevligt :-) Och igen; det är ju huvudsaken.
Detta blev alltså kvällens dukning. Finporslinet jag fått efter Siri och de vackra röda julljusstakarna jag fått efter Sylvia.
Det blev en enkel förrätt i form av ett rostat bröd toppad med en röra innehållande bland annat varmrökt lax. Den var sååå god, och det blev faktiskt över lite som ligger i kylen just nu :-)
Till huvudrätt hade jag gjort vad som tydligen är en klassiker -Boeuf bourguignon , ugnsrostad potatis, olika typer av sallader och tzatziki.
Köttgrytan skulle småputtra i en och en halv timme, så köttet blev väldigt mört. Har aldrig, vad jag vet, smakat denna rätt tidigare. Men den var verkligen jättegod!
Till efterrätt blev det ananaspaj och vispgrädde.
Som jag skrev längre upp i inlägget så glömde jag ju fota efter förrätten, så den här bilden är från när vi ätit färdigt.
En trerättersmiddag genererar ju i... eh... liiite disk ;-P
Känns nästan övermäktigt innan man börjar och man bara står och tittar på diskbänken. Det blir liksom en "var ska jag börja"-känsla över alltihop.
Men så kavlar man upp ärmarna (bildligt, då jag aldrig har långärmat på mig) och en stund senare ser det äntligen ut såhär igen.
Sedan kan man resten av kvällen, med gott samvete, njuta av detta.
Just nu känner jag att jag aldrig vill ta bort julen... Får se om jag drar ut på det så att det får vara kvar i alla fall till tjugondedagknut.
Ja, det var min lördag. Hur var din?
Alla - eller i alla fall de allra flesta - som hänger på sociala medier vet hur klimatet ser ut; hur det utvecklats, och tyvärr verkar det fortsätta i samma hjulspår.
Jag pratar om den lavinartade ökningen av hatet. Framförallt på Youtube, men även på andra sociala medier som t.ex. Instagram och Facebook.
Men för tillfället fokuserar vi på Youtube, för att det inte ska bli så spretigt. För ja, det är värst där (och på Instagram).
Det verkar som att det inte längre handlar om att göra bra content som följarna tittar på för att det är just det; bra content.
Det säkraste sättet idag att dra till sig visningar verkar vara att hänge sig till drama. Drama och regelrätt hat. Dramakanalernas visningar skjuter i höjden, och jag pratar inte om drama som i teater.
Nej, drama som i uthängningar, smutskastningar och bråk.
När det gäller kommentarsfälten under Youtubers videos kan man få mardrömmar för mindre. I vissa kommentarsfält osar det så mycket hat att jag blir mörkrädd för mänskligheten.
Jag vet att många som skriver hat på nätet aldrig skulle säga samma saker IRL, men det är ju ändå människor bakom skärmen. Både de som skriver sådant och de som mottar de hatiska orden.
Många skriver sådana saker på nätet som faktiskt är straffbart med fängelse. Det är regelrätta hot och många större Influencers får ta emot faktiska dödshot.
Hur kunde det bli såhär? Var gick det så fel?
Internet är fantastiskt bra om det används rätt. Fantastiskt bra! Varför måste det användas "for evil"??
Jag håller faktiskt med vad många större Youtubers sagt: Det var ett annat klimat på plattformen förr.
Det handlade om content och man kollade på videos för att man gillade innehållet. Det kreatörerna skapade.
Sen kom hatet. Det förstörde allting.
Nu är allting på Youtube genomsyrat av hat. Nästan ingen Youtuber kommer undan.
Jag förstår inte varför man inte bara kan klicka bort en kanal man inte gillar. Vad är det som händer i personernas hjärnor när de istället stannar på en kanal där de hatar personen och skriver grovt hat i kommentarerna?
MEN om jag ska komma till min poäng med detta inlägg...
Tanken var att det inte bara skulle innehålla negativitet.
Det finns faktiskt en kanal på Youtube som bevisar att det går att bli stor på plattformen utan att hänge sig till drama. En kanal där jag faktiskt aldrig sett hat i kommentarerna.
Nu har jag ju inte läst ALLA hennes kommentarsfält, men av det jag sett så har jag bara noterat kärlek.
Kanalen jag pratar om är naturligtvis den som drivs av Jonna Jinton!
Detta är min favoritkanal på Youtube och i mitt tycke är det såhär Youtube ska se ut!
Med det menar jag inte att alla måste leverera samma högkvalitativa content som Jonna, som faktiskt är en kreativ magiker, utan jag menar stämningen på hennes sida.
Inget drama och inget (eller kanske minimalt?) med hat. Bara ett fantastiskt content där det märks att hon gör det hon gör för att hon älskar att skapa.
Jonna nådde alldeles nyligen, nu i december, den magiska gränsen av EN MILJON prenumeranter!
Och om jag får säga det själv; ingen förtjänar det mer än henne!
Hon har verkligen magiska fingrar när det kommer till skapande! Och hon kan verkligen allt.
Hon målar. Hon fotar. Hon filmar. Hon sjunger. Hon skriver musik. Hon redigerar. Hon skriver. Hon designar smycken. Jag undrar seriöst om det finns någonting den kvinnan inte kan!
Denna kanal är verkligen som en oas mitt i det hårda Youtube-klimatet. Man återfår tron på att Youtube kan vara en fin plats.
Jag vill faktiskt säga att det är SÅHÄR som hela Youtube BORDE se ut.
Det är såhär som jag önskar att hela sociala medievärlden såg ut!
Är det något jag önskar för 2020 (i sociala medier) så är det att vi en gång för alla lyckas med att dränka hatet med en jädra massa kärlek.
Att sociala medier blir den kraft, och får den gemenskap, den faktiskt har potential att ha.
Jag vet att utsikterna för detta inte ser så lysande ut, men... drömma bör man annars dör man... ;-)
Och jag vill att vi aldrig slutar kämpa för att kärleken ska segra!
God morgon kära vänner!
Det här känns så konstigt... klockan är halv nio, det är fredag och jag skulle egentligen befunnit mig på jobbet just nu. Och nej, jag är inte sjuk.
Jag ska förklara.
Dessa två veckor har jag jobbat i köket på den jouröppna förskolan; alltså i mellandagarna. Såklart inte under själva jul och nyår. Igår var jag däremot in i mitt eget kök för att ta emot varor inför uppstarten samt städa.
Idag skulle jag, som jag förstått det, tillbaka till den andra förskolan för sista dagen på jouren.
Jag klev upp, gjorde mig iordning och åkte dit.
När jag parkerade reflekterade jag över att det lyste inne i köket och tyckte det verkade konstigt. Det borde ju varit mörkt eftersom det inte är någon annan som går in där.
Gick i alla fall in, och det visade sig att personen vars kök det är började om idag efter sin julledighet.
Någonstans måste det därför blivit en miss.
Nåja, det är lätt hänt. Ringde i alla fall in till vakansen för att höra mig lite för; t.ex. om jag behövdes någon annanstans eller om jag kanske skulle ta ut en dags komptid.
Det blev det senare, vilket inte känns så konstigt med tanke på att det fortfarande är jullov/juljour och därmed bara är ett fåtal ställen öppna.
Jag hade kunnat åka till mitt kök igen, men med tanke på att det redan är färdigt för öppning nästa vecka så skulle jag ju inte ha någonting att göra där.
Så jag fick en oplanerat ledig fredag.
Den här bilden tog jag med mobilen för ett par dagar sedan, då det verkligen var sjukt vackert på himlen. Tyvärr hade jag inte storkameran med mig och jag var på väg hem från jobbet (måste ha varit i måndags då...) så jag hade inte möjligheten att stanna någonstans och får bra bilder.
Den här bilden gör det inte ens rättvisa. Det var verkligen rosa överallt på himlen; såpass att en nästan blir en trafikfara för att det är så vackert...
Har sett i sociala medier att det varit pärlemormoln på flera ställen runt om i Sverige de senaste dagarna. Åh! Önskar att jag hunnit se dessa också!
Annars då? Jovars, det knallar och går. Det har verkligen varit helt fantastiskt lugna och sköna två veckor. Trots jobb, med som sagt så känns det knappt som att jag jobbat...
Vid nyår gjorde jag som vanligt en sådan Best 9 till Instagram. Gillar verkligen den funktionen, då det blir lite som en mikrotillbakablick på året som gått.
Bilden ovan är med andra ord mina nio mest likade bilder på Instagram under 2019.
Nyårsafton är en dag då jag helt ärligt inte har några direkta traditioner kring, och jag känner numera inte heller någon direkt stress runt dagen. Brukar som mest bara vara hemma och mysa runt.
Laga någon god middag och sedan stå och titta ut på fyrverkerierna vid midnatt. Hur länge nu det sistnämnda kommer hålla i sig. Läste att fyrverkerier "på pinne" blev förbjudna under 2019, så kanske de större står på tur?
I och för sig inget jag skulle klaga på. Visst är det fint, men både naturen och våra husdjur (framförallt hundar) kommer tacka oss om vi slutar smälla.
För är det NÅGOT som VERKLIGEN är att bara elda upp pengar, så ÄR det just detta med fyrverkerier.
Nej, nu ska jag fortsätta njuta av min lediga fredag.
Eller ja, njuta och njuta. Tänkte faktiskt försöka få lite gjort. Eventuellt åker jag och väljer ut nya arbetskläder (för min del behövs det VERKLIGEN den här gången!!) och passar på att handla inför imorgon.
Vad hittar ni på idag då?
Är ni lediga, har ni börjat om att jobba efter jul/nyår eller har ni kanske jobbat på som vanligt dessa veckor?
Är ni lediga, har ni börjat om att jobba efter jul/nyår eller har ni kanske jobbat på som vanligt dessa veckor?
Till att börja med; Jag har inte tagit en enda bild med Canon under hela jul -och nyårshelgerna. Inte en enda. De enda bilderna jag har finns i min iPhone.
Detta har jag känt mig både stressad och avslappnad inför.
Stressad för att jag gillar att fota julbilder av bra kvalité, men på samma gång har det känts väldigt skönt, avkopplande och framförallt prestationsfritt att endast använda telefonen.
Det är i alla fall anledningen till att bilderna i detta inlägg inte är av den bästa kvalitén.
Bara så ni vet ;-)
Bara så ni vet ;-)
Trots att vintern hittills inte riktigt kunnat bestämma sig för "snö eller inte snö" så fick vi i alla fall en vit jul. Det var långt ifrån lika mycket snö som det varit de senaste två åren, men både 2017 och 2018 (framförallt 2017) var ju verkligen hysteriskt extrema gällande snömängd.
2019 fick vi en alldeles lagom mängd av det vita. Det var till och med vitt på träden och ramade in världen i ett juligt sagolandskap.
Detta scenario höll i sig HELA julhelgen, och temperaturen gick inte över nollan förrän i söndags (29/12). Då blev det isigt och sandigt igen med halvbruna snöhögar. Tråk tråk tråk, med andra ord.
MEN vi klarade julen, och DET är det viktiga! :-D
Julen firade jag hemma i mitt barndomshem (hos mina föräldrar) i Hortlax.
Där tomtarna har sin uppsamlingsplats, typ. Hehe ;-) Ja, ni ser på bilderna här nedanför.
Juldagen firades också där och blev som en "andra julafton", då även alla som inte var med på julafton var med.
När man kliver in genom ytterdörren är detta det första man möts av. Som en julvärld :-D
Äter julmiddag på drömmen av alla drömserviser! Min stora dröm av julserviser! Fyrklöverns Disney Jul. Och en av mina systrar är ägare av en (den på bilderna).
Samma julgardiner som suttit i köksfönstret varje jul i hela mitt liv. Älskar nostalgin i dessa!
Samma med denna girlang. Den har hängt i kökstaket varenda jul så länge jag kan minnas (hela mitt liv). Den är tydligen tejpad på många ställen och är en hårsmån från att falla sönder helt.
Dock HOPPAS jag verkligen att den håller många fler jular, för just den här girlangen är JUL för mig!
De flesta nya jag sett är inte likadana. De har typ 2 eller 3 färger, och jag vill ha just DEN HÄR!
Det är den HÄR som är JUL för mig.
Så snälla: Håll ihop <3
Och här har vi Tomtarnas parad ;-)
Mammas och pappas fina gran sett inifrån vardagsrummet.
Jag tycker det här är en så fin gran även om det är en konstgjord.
Kyrkvärlden...
...krubban...
...och lucian med det lilla luciatåget runt omkring.
Köket i all sin julprakt.
Julmat är i mitt tycke bland det bästa som finns!
Vet att det finns skilda åsikter om just julmaten, men jag ÄLSKAR den! Synd att man blir mätt :-)
Och så efterrätternas efterrätt. Ris á la malta! Älskar det! Utan saftsoppa.
Tomten gjorde sitt årliga besök till Hortlax även denna jul.
...och hade med sig massor med paket :-)
Här: Elias tillsammans med sin mur av klappar :-D
Så spännande med Tomten.
Elion på bilden.
Ibland kan jag känna ett stygn av sorg att man som vuxen aldrig mer kommer få uppleva den där äkta magiska känslan man känner som barn inför julen.
Julen kan såklart vara magisk även för vuxna, men det blir aldrig detsamma som för ett barn. Lite som skolavslutningarna och sommarlovet...
Elias och Elion. 5 och 2 år. Julafton 2019.
Och avslutningsvis; dressed for Christmas eve.
Hoppas ni hade en toppenfin jul och att ni fick koppla av mer än ni behövde stressa.
Som vi alla vet har ju den här julen varit den typ i särklass bästa att vara ledig på. Eftersom julafton var en tisdag så blev ju måndag OCH fredag klämdagar.
Samma med måndagen den här veckan. Sedan nyårsafton, nyårsdagen och sedan två klämdagar.
Detta betyder att man endast behöver ta ut 3 semesterdagar för att bli ledig 12(!) dagar.
Och tar man ut 5 semesterdagar blir man ledig i SJUTTON dagar!!
Det är jäkligt sjukt BRA!
Jag har dock inte varit ledig under mellandagarna detta jullov, eftersom jag har jobbat i köket på den förskola som har juljouren på "vårat" rektorsområde.
Och visst; det hade varit rätt skönt att vara ledig och få 17 sovmornar i sträck, men ska jag vara ärlig så har jag ingenting emot att jobba under jullovet. Jag har egentligen ingenting emot att jobba under juljouren.
Anledningen är att det alltid är så lugnt. Det är mycket sällan (aldrig?) mycket barn på jourerna, SPECIELLT sådana här år! Det blir dessutom ALLTID färre barn än vad som är anmält, då det alltid är någon som blir plötsligt sjuk eller oplanerat ledig (i år kan jag tänka mig framförallt det senare).
På den förskolan jag är på dessa två veckor har det sett ut såhär hittills:
Måndagen den 23 december var det 5 barn.
Måndagen den 23 december var det 5 barn.
Fredagen den 27 december var det 2(!!) barn.
- Bilden visar 4 till mellis, men det hade blivit bara 2 då också.
I måndags, den 30 december, var det så lite som ETT barn hela dagen!
Ni kan ju tänka er att jag inte direkt behövde stressa med köksarbetet.
Och visst, att ha extremt lite barn ofta skulle bli otroligt långtråkigt. Men det ska erkännas att det är ganska skönt när det händer typ 1-2 gånger per år :-)
Så igen... att jobba under jullovet är ingenting som stör mig.
Det är tvärtom rätt mysigt, och det känns verkligen som att "vara ledig på jobbet".
Grönsaksbuffén en av dagarna, strax innan jag skulle bära ut skålarna till matsalen.
Jag skickade dock inte ut en tom låda, utan den skulle strax fyllas med ugnsrostade morötter.
Min salladsbuffé blev godkänd och uppskattad, vilket alltid är lika roligt att höra :-)
Jag och min syster delar ett intresse -det för doftljus.
Två dagar innan julafton, alltså den 22:a december, hade vi ljuskväll med en hel arsenal av olika ljus i alla möjliga dofter. När jag säger en hel arsenal, så var det verkligen otroligt mycket ljus... två hela kartonger från Lyko, som väntat sedan i somras någon gång.
Det tog flera timmar att gå igenom ;-) Tror att klockan var närmare midnatt (om inte strax efter) innan jag åkte hem igen. Jag skulle dessutom jobba dagen efter; dock kan man ju inte säga att det direkt var någon ansträngande arbetsdag (mer om det i nästa inlägg).
Jag tog en hel del bilder under denna ljuskväll, vilka jag planerade att smälla upp på bloggen. Dock måste jag erkänna att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva eller hur jag ska lägga upp detta, så det kommer förmodligen bli till största delen ett bildinlägg.
Tvä fulla kartonger från Lyko stod framför oss denna kväll. Jag vet att det inte ser ut som jättemycket ljus i andra kartongen, men de flesta var inte sådana i glasburk utan sådana i mindre format, vilket ni kan se på kommande bilder.
Detta är INTE något samarbete med Lyko (I wish!), utan alla dessa ljus är sådana som min syster köpt själv och samlat på sig under 2019.
Vi började med att strukturera upp alla ljus i kategorier (för att göra det enklare och mer överskådligt).
Eller ja; jag behövde gå och skita och när jag kom tillbaka hade T kategoriserat upp alla ;-)
"Fresh" i en grupp, "Fruktigt" i en grupp, "Festive" i en grupp o.s.v.
Dessa två (längst fram) luktade exakt som det luktade i vår dusch hemma under barndomen. Typ någon tvål eller schampo vi hade då.
Gillade den nostalgiska känslan som infann sig, men inget jag skulle köpa som doftljuslukt.
"Festive"-gruppen. De ljus jag tror vi båda såg allra mest fram emot, och som vi gick på sist ;-)
Lite skumtomtar och Fazer blåbärschoklad som tilltugg.
För att inte hinna glömma bort vilket ljus som luktade vad gjorde vi så att vi hade varsitt skrivblock.
Där skrev vi upp stödord för varje ljus vi luktade på, men utan att direkt diskutera efter varje.
Istället så gick vi igenom anteckningarna i slutet och jämförde vad vi skrivit.
Måste säga att det var riktigt intressant. Vilken skillnad det kan vara i hur man uppfattar lukter och vilka minnen som triggas igång på samma lukter. Däremot var det väldigt många ljus som framkallade barndomsminnen, det tror jag vi båda kunde skriva under på :-)
De flesta ljus var sådana som ingen av oss luktat på tidigare, men några bekanta fanns förstås med.
Som Pink sands. Ett sådant bränner jag faktiskt nu i skrivande stund, då jag fick just det ljuset av min andra syster julen 2018.
Pink sands är ett ljus som vi visste doftar mycket gott!
Som sagt så framkallade de flesta ljus nostalgiska minnen, men det fanns även något som bara luktade "det det är" kort och gott. Mulberry & Fig var ett sådant. Luktade inte illa och jag skulle nog inte köpa det i första hand. Men jag hade absolut kunnat köpa det om mina favoriter inte fanns i just den butiken jag befann mig i.
Flowers in the sun kan jag definitift tänka mig att köpa! Kanske inte största burken, men absolut mediumburken! (Den på bilden är, som ni ser, den minsta.)
Detta ljus luktar GYLLENE TIMMEN!!!
Tänk er att vara ute med bilen och kameran på en fototur under gyllene timmen en sommarkväll. SÅ luktar detta ljus! Helt underbart :-D
Ljuset intill Gyllene timmen-ljuset... Det luktade verkligen MAN... Det luktade också gott, men inte som det gula ljuset.
"Wedding day" från Yankee candle var den allra första doft jag någonsin luktade på av alla YC-ljus.
Kommer inte ihåg exakt när det var, men kanske 7-8 år sedan.
Det luktar inte illa, men med tanke på hur många det finns som jag gillar mer så skulle jag nog inte köpa det enkom.
Är det någonting jag älskar, och dras till, så är det ju typ alla Yankee candles ljus som heter något med "christmas". Dels älskar jag etiketterna, namnen och i regel luktar de underbart. De brukar oftast lukta verkligen julmagi.
Mitt all time-favoritljus hörde ju faktiskt till deras Festive-serie. Det var Fireside treats. Det som luktade marshmallows (och hade sådana på etiketten). ÄLSKAR det ljuset, men har tyvärr eldat upp mitt sista. Jag är så ledsen över att den doften slutat säljas/tillverkas!
Däremot älskar jag också det vita ljuset som står till vänster av Christmas magic-ljuset på bilden (det som är ur fokus). Det heter Winter glow och är också ett av mina favoriter.
Detta ljus var absolut sist ut; och det är som man säger... Spara det bästa till sist.
Detta ljus från Kringle candle blev utan tvekan kvällens vinnare!
Det heter Stardust och luktar inte som något någon av oss två känt förut!
Vi hade skrivit exakt samma anteckning båda två om detta ljus: Magi. Disney. Sagor. (Jag skrev också "Drömmar").
Namnet och etiketten säger sannerligen exakt vad det doftar.
Jag och T sa enigt: "Om Disney/sagor haft en doft, då hade det varit den här!"
Det går egentligen inte beskriva vad det luktar, utan det enda man tänker när man sticker näsan i burken är "Det här luktar SAGOR!" alternativt "Det här luktar DISNEY!"
Här har vi prispallen, det var vi också rörande överens om. Topp 3 av ALLA ljus vi gått igenom under kvällen.
Kringle Candle - Stardust
Yankee Candle - Warm cashmere
Yankee Candle - A calm and quiet place (jag har också en sådan burk hemma).
Gillar du doftljus?
Om ja, vilket/vilka är dina favoriter? Favoritmärke? Favoritdoft?
Om ja, vilket/vilka är dina favoriter? Favoritmärke? Favoritdoft?
Vilken är din favorittyp av doft; alltså typ fräscha, fruktiga, juliga, kryddiga o.s.v.?