Tänkte att jag inte skulle skriva så mycket här, utan det får bli ett rent fotoinlägg.
Dessa bilder är en del av min Canonpromenad i söndags, och är fotade i Badhusparken här i stan. Det är en salig blandning mellan närbilder/detaljbilder och mer översiktsbilder.
Ja, då kör vi då...
Tyckte det var så mysigt hur det är uppsatt ljusslingor under taket på sommarcaféet.
Minnen av en svunnen årstid...
Och här har vi dem igen... Fina VinterBjörkar!
Badhusparken (eller ja, en del av den)...
Man kan promenera längst med kanalen runt parken.
Sedan kan man fortsätta mot Norrstrand och vidare mot Djupviken -hela tiden går promenaden längst vattnet.
Sedan kan man fortsätta mot Norrstrand och vidare mot Djupviken -hela tiden går promenaden längst vattnet.
Och till sist går jag över bron som tar mig till gångvägen på väg till Södra hamn och dess parkområde. Men de bilderna får plats i ett eget inlägg.
Lite info: Gårdagens bilder är fotade mitt mellan där denna sista bild är fotad och Södra hamn.
Hoppas ni haft en fin tisdag alla goa kompisar!
På återseende!
Nu är vi inne i den; årstiden då hela naturen gått i ide. Den årstid som kallas Vinter.
Allt är dött och kommer inte göra någon ansats att leva upp igen förrän mot vårkanten, dvs ett halvår bort.
Naturen följer sin rytm där allting har sin tid och sin plats.
Vi människor är en del av naturen, så varför försöker vi konstant kämpa för att blomma ut på vintern?
Ja, jag vet att det finns människor där ute som inte gör det. Att det finns många som faktiskt älskar vintern (kanske till och med mer än sommaren). Men jag kommer generalisera människosläktet i detta inlägg, annars vet jag inte hur spretigt det skulle bli.
Jag måste utgå från mig själv, och trots allt en generell del av befolkningen. I alla fall på våra breddgrader.
Jag har, som ni vet, själv varit en person som med näbbar och klor försökt kämpa emot vinterkänslorna. Ni vet; de som innehåller trötthet, nedstämdhet och melankoli. Jag har verkligen kämpat för att behålla den känslan jag har under sommarmånaderna, och vägrat flyta med naturens skiftningar.
Det har ju uppenbart inte fungerat, så nu är jag äntligen redo att prova något annat.
För vad om vi helt sonika struntar i att kämpa emot? Om vi låter oss flyta med? Vad händer då?
Det är mycket runt omkring oss som är viktigt att kämpa emot, men jag tror inte längre årstiderna är en av dessa saker.
Naturen stänger ner, går i dvala, när vintern kommer. Vi människor känner oss (ofta) tröttare och mer slöa inför denna mörka och kalla årstid. Jag tror absolut det kan bero på att det är tänkt att vi också ska gå lite i dvala.
Och nej; jag menar naturligtvis inte att vi typ ska sluta jobba och bara sova hela vintern. Men vi ska absolut "omfamna" den lägre energin.
Att tillåta oss känslorna av trötthet. Det är kroppens sätt att budgetera vår energi så att den ska räcka alla sex månaderna.
Don´t fight the seasons.
Det är en mening jag tänker göra mitt bästa för att leva efter framöver.
I den kala, råa, vintriga naturen finns en typ av ro, trots allt. Kände det så tydligt igår (söndag) när jag var ute ett par timmar tillsammans med Canon.
Det finns något rofyllt i att allt är dött och vilande.
Som ett löfte om att "får jag bara vila nu så återkommer jag med full kraft sedan".
Som ett löfte om att "får jag bara vila nu så återkommer jag med full kraft sedan".
Dessutom är det så konstigt hur just Björkar kan vara vackra oavsett årstid. De är underbara på våren, jättefina på sommaren, fantastiska på hösten och så fotovänliga på vintern!
De senaste åren har varit väldigt tuffa för mig mentalt.
Inte så att något speciellt stort och jobbigt har hänt; det är mest måendet.
Vintrarna har såklart varit värst, men överlag över åren har det inte riktigt känts helt hundra.
Men så var det en grej som plötsligt slog mig när jag stod i köket tidigare ikväll... Jag mår bra.
För första gången på länge känner jag att jag faktiskt mår genuint bra.
Ja; jag har befunnit mig på en bra våg hela den här hösten, men på något sätt var det först nu som min hjärna faktiskt "insåg" det.
Min hjärna har varit lite i "överlevnadsmode" de senaste 2-3 åren i syfte att hålla näsan ovanför ytan. Därför har hobbies, intressen och annat fått stå tillbaka.
Nu känns till och med framtiden ljus.
Jag fick inte ens panik tidigare idag då det snöade. Visst, jag gillar fortfarande inte snö. Men det känns som att det mindset jag för närvarande är inne i faktiskt hjälper mig.
Jag förstår också att vi bara är i början av vintern och att jag fortfarande kan trilla ner i det där mörka hålet. Men det KÄNNS annorlunda än det brukar, så jag håller hoppet uppe.
Faktiskt vet jag inte vad jag vill ha ut av det här inlägget, annat än att jag känner ett behov av att dokumentera den här känslan.
Jag har alltid brukat skriva av mig när jag mår dåligt (har ett dagboksdokument här på datorn som är ett djupt, svart hål av ångest att läsa), och då vill jag gärna skriva ner när jag mår bra också.
Ett exempel på att jag känns annorlunda är min almanacka.
Jag vet; det här kommer låta otroligt löjligt! Men det är åtta veckor sedan jag beställde och fick hem min kalender från personligalmanacka.se, och jag använder den fortfarande varje dag. Jag kommer ihåg att ta den med mig. Jag kommer ihåg att skriva ner saker i den.
I mitt liv är detta stort, eftersom jag har aldrig - Aldrig - tidigare klarat av att hålla liv i en almanacka i två månader. Det har helt enkelt runnit ut i sanden betydligt snabbare.
Jag har också publicerat flera inlägg på bloggen under samma vecka, och DET var länge sedan!
Jag har haft fler "energikvällar" än jag brukar. Alltså sådana kvällar då jag kommer mig för att ta mig an någon typ av projekt (exempelvis bakning) efter att jag kommit hem från jobbet.
Jag älskar att känna lycka över saker igen.
Jag älskar att känna inspiration och motivation till hobbies igen! Speciellt bloggen.
Nu ska jag bara hitta ett bra sätt att hålla fast i den här känslan.
Och imorgon är det LÖÖÖÖÖÖN!!
Älskar att kunna säga detta igen: Livet leker!
Drömmar och idéer; det är något som vi alla bär på (ok, i alla fall de flesta av oss).
Hemmet är en typisk sådan plats där man oftast saknar något man så gärna vill ha. Såvida man nu inte har en massa pengar och nyss har byggt sitt drömhus där man satt in precis varenda liten detalj från sina drömmar. Men ni fattar poängen.
Drömmar är också något som ändras genom hela livet, även om vi får det vi allra helst ville ha.
Jag drömde om vissa saker när jag bodde i ettan, som jag numera har här i tvåan jag bor i nu (ett kök som ger inspiration till bak och matlagning comes to mind...)
Men med det sagt så finns det självklart vissa saker jag fortfarande drömmer om att ha i mitt framtida boende, hur mycket jag än älskar den här lägenheten. För det GÖR jag. Det har gått över två år sedan jag flyttade in, men jag kan fortfarande få överväldigande overklighetskänslor att jag BOR här.
I alla fall; i detta inlägg tänkte jag lista fem (5) saker jag drömmer om att ha i mitt boende.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ett litet hembibliotek!
Det behöver inte vara ett helt rum, men jag har förälskat mig i att sitta och kolla på inspirationsbilder från hur andra människor byggt upp bokyllor i sina hem och fyllt dem med böcker.
Det behöver inte vara ett helt rum, men jag har förälskat mig i att sitta och kolla på inspirationsbilder från hur andra människor byggt upp bokyllor i sina hem och fyllt dem med böcker.
Och jag har faktiskt planer på att skapa en bibliotekshörna här i min lägenhet, med vanliga enkla exempelvis Billybokhyllor som bas. Sedan fixa dem på något snyggt sätt.
Efter det dekorera vissa delar av bokhyllorna med t.ex. växter, någon ljuskälla och så vidare. För att i slutänden fylla dem med böcker!
Helst av allt skulle jag vilja ha en mysfotölj också i anslutning till hyllorna, men eftersom jag även planerat en liten matsalsdel i den änden av rummet så kommer det inte att få plats (har ju inte hur stort boende som helst även om det är en stor tvåa).
Jag förstår också att det kan låta som det kommer bli väldigt plottrigt, men jag är säker på att det kommer bli toppensnyggt! Jag har en bild i mitt huvud som borde fungera utifrån hur rummet ser ut.
Plus; min målbild kommer vara liiiite plottrig i alla fall. Jag vill skapa något levande; inte ett sterilt inredningsreportage.
Och nej, jag dissar inte sådana hem! Jag har själv drömt om ett sådant hem. Men enligt min nuvarande drömstil känns det inte som ett levande hem.
Ett PANTRY/"walk in-skafferi" !!!
Detta kommer jag såklart inte kunna förverkliga här i lägenheten, utan det får i så fall bli om jag köper hus i framtiden.
Detta kommer jag såklart inte kunna förverkliga här i lägenheten, utan det får i så fall bli om jag köper hus i framtiden.
Och jisses vad jag drömt om ett stort skafferi!! Nya kök i lägenheter tycks ofta byggas utan ett specifikt skafferi, utan man tvingas ofta låta ett eller två vanliga skåp agera förvaring för torra livsmedel.
Jag börjar nästan dreggla när jag kollar inspirationsbilder på skafferier, och speciellt walk in-pantrys. ÄLSKAR dem verkligen! Och är så avundsjuk på människor som har sådana i sina hem!
I somras funderade jag på att göra om mitt städskåp till ett fullstort skafferi (har städskåpet i köket). Tänkte att det "är ju bara att flytta om lite hyllor så vips... har jag ett helt skafferi. Tyvärr visade det sig att inget av mina andra skåp och garderober är lika smala som städskåpet.
Eller ja; en garderob är smalare än de andra... MEN då var det SMALARE än städskåpet!
Så innan jag kan sätta det projektet i rullning måste jag hitta hyllor med samma mått som mitt städskåp.
Men ett Pantry! Jamen JA please!!
Fullstor kyl och frys
Okej, det första är väl inte jättenödvändigt egentligen. Det är bara en "ja, varför inte"-grej.
Men en fullstor FRYS! Oj, vad jag längtar efter en sådan. Min nuvarande är en delad kyl/frys, där kylskåpsdelen är lite större. Vilket i sin tur gör frysdelen ganska liten.
Jag vill kunna baka när jag får feeling och frysa ner.
Jag vill kunna passa på att plocka bär under bärsäsong och frysa ner inför vintern.
Jag vill kunna passa på att köpa något som kanske har något superextrapris någon gång, även om jag inte planerat att använda det just den veckan.
Ja, ni fattar.
Ja, ni fattar.
Dock är detta en dröm som kan komma att gå i uppfyllelse inför en inte alltför avlägsen framtid...
Med tanke på hur bra sparandet går hittills i år så KAN det hända att jag faktiskt har råd att köpa en frys redan under 2024 någon gång. Kanske till och med redan till sommaren.
Ett normalt frysskåp är ju trots allt inte omänskligt dyrt.
En egen tvättmaskin!
Oh! GISSA hur mycket jag önskar mig en egen tvättmaskin!!!
Vet inte om jag var korkad eller inte som faktiskt valde bort möjligheten till en sådan i samband med renoveringen. Eftersom hela badrummet i min förra lägenhet skulle totalrenoveras samtidigt som hela lägenheten, så skulle den även förberedas för tvättmaskin (om man vill köpa en sådan). Så hade jag flyttat tillbaka dit hade jag kunnat ha en sådan nu.
Istället valde jag att byta upp mig till en tvåa; där badrummet inte renoverades och inte är förberett för tvättmaskin (det är alldeles för litet).
(OBS! Frågan är hypotetisk. Jag ångrar INTE att jag bytte till min nuvarande lägenhet.)
Även i trean jag bodde några månader under renoveringen var badrummet förberett för tvättmaskin. Dessutom var det badrummet ENORMT, och jag saknar det varje dag. Synd att jag inte hade råd att ta DEN lägenheten ;-)
MEN det är en dröm i alla fall. En egen tvättmaskin.
Tänk att slippa boka tvättider.
Hålla reda på tvättider.
Hålla reda på tvättider.
Springa upp och ner från tvättstugan.
Tänk att kunna tvätta när jag vill.
Vilken DRÖM!
En ordentligt balkong, alternativt uteplats eller trädgård
När jag bodde i 1:an och hade "fransk balkong" var min dröm och KRAV på nästa lägenhet att det skulle finnas en riktig balkong. En jag kunde gå ut på och sitta ute i solen under vackra sommardagar (om jag inte var iväg någonstans).
Nu har jag en balkong. En riktig balkong.
Dock en balkong som inte känns sådär jättesäker att vistas på.
Det är säkert inga större problem, men den är väldigt gammal, räcket är delvis rostigt och från själva "grundplattorna" (gäller alla balkongerna på den sidan av huset) har det lossnat lite bitar av betong.
Det är säkert inga större problem, men den är väldigt gammal, räcket är delvis rostigt och från själva "grundplattorna" (gäller alla balkongerna på den sidan av huset) har det lossnat lite bitar av betong.
För mig som är höjdrädd i grunden känner jag mig inte sådär extremt modig att använda balkongen.
Som sagt; det är säkert inga problem och jag utgår från att de är besiktade. Men tror ändå jag måste komma ihåg att höra med min hyresvärd när balkongerna besiktigades senast.
Så; en riktig balkong, uteplats eller allra helst trädgård finns med på min högsta önskelista för mitt framtida boende.
Någonstans att gå ut.
Finns det någonting du drömmer om att få till ditt boende, eller som du vill ha i ditt framtida boende?
Eller du kanske redan bor i ditt drömhus/lägenhet?
Föredrar du hus eller lägenhet?
Stan eller landet?
Stan eller landet?
Detta inlägg kopierar jag direkt från min Wordpressblogg (men eventuellt med lite redigering).
Min tanke var att det kanske kunde vara en bra idé, då kanske inte alla följt med till den bloggen; jag har ju liksom varit expert på att hoppa mellan bloggar ;-P
Som ni vet vid det här laget (ni som följt mig ett tag) är att jag mest troligt lider av vad som kallas SAD -Seasonal Affective Disorder.
Ja, jag är självdiagnostiserad så Nej, jag kan naturligtvis inte veta om det är vad jag har.
Jag kan inte veta om det är SAD, eller om det helt enkelt bara är “ja, de allra flesta känner så på vintern”.
Jag är inte korkad och jag claimar inte att jag verkligen HAR säsongsdepression.
Men jag väljer just nu att se på mina symptom som att jag har det och försöker ta till alla knep jag kan hitta för att stävja det, förutom medicin då såklart (sådant som kräver en faktisk officiell diagnos).
Planen i år är att göra ett försök i att inte bli överrumplad, vilket händer de allra flesta år. Trots att jag vet om att det kommer, så är det som om jag blir knockad varje gång. Helt plötsligt är jag bara mitt inne i det liksom.
Känner ofta en känsla och ett behov av nystart efter semestern (vilket i vanliga fall brukar gå över snabbt), och även i år. Dock känns det lite starkare just i år av anledningar jag inte riktigt kan greppa.
Av den anledningen tänker jag – i alla fall FÖRSÖKA – ta tillfället i akt och sätta upp en liten plan inför kommande vinter.
Försöka få ihop en lista med saker att göra, och ett mindset att fortsätta göra de roliga sakerna trots att jag inte känner för det.
Till exempel att blogga. Eller fota. Eller läsa. Eller vad jag nu kan komma på som jag tycker är roliga aktiviteter.
Min (påbörjade) lista över saker att göra för att hålla “SAD” i schack!
♥ Bara ställa ett eller två morgonlarm på mobilen, istället för fem.
♥ Meditera? Se över om det kan vara något för mig, hur flummigt det än låter.
♥ Äta D-vitamintillskott. Om inte annat kanske placeboeffekten kickar in…
♥ Äta mat som innehåller mycket vitaminer; speciellt B12 (då jag lite grann misstänker att de nivåerna är låga).
♥ Investera i en ljusterapilampa. Vet inte om sådana egentligen hjälper, men det är väl värt ett försök… eller?
♥ FÖRSÖKA gå ut mer, helst i solljus. Svårt mitt i vintern när man jobbar; men i alla fall FÖRSÖKA.
♥ FÖRSÖKA göra mina hobbies även sådana dagar då jag inte har någon direkt lust att sätta igång.
Ja, jag är självdiagnostiserad så Nej, jag kan naturligtvis inte veta om det är vad jag har.
Jag kan inte veta om det är SAD, eller om det helt enkelt bara är “ja, de allra flesta känner så på vintern”.
Jag är inte korkad och jag claimar inte att jag verkligen HAR säsongsdepression.
Men jag väljer just nu att se på mina symptom som att jag har det och försöker ta till alla knep jag kan hitta för att stävja det, förutom medicin då såklart (sådant som kräver en faktisk officiell diagnos).
Planen i år är att göra ett försök i att inte bli överrumplad, vilket händer de allra flesta år. Trots att jag vet om att det kommer, så är det som om jag blir knockad varje gång. Helt plötsligt är jag bara mitt inne i det liksom.
Känner ofta en känsla och ett behov av nystart efter semestern (vilket i vanliga fall brukar gå över snabbt), och även i år. Dock känns det lite starkare just i år av anledningar jag inte riktigt kan greppa.
Av den anledningen tänker jag – i alla fall FÖRSÖKA – ta tillfället i akt och sätta upp en liten plan inför kommande vinter.
Försöka få ihop en lista med saker att göra, och ett mindset att fortsätta göra de roliga sakerna trots att jag inte känner för det.
Till exempel att blogga. Eller fota. Eller läsa. Eller vad jag nu kan komma på som jag tycker är roliga aktiviteter.
Min (påbörjade) lista över saker att göra för att hålla “SAD” i schack!
♥ Bara ställa ett eller två morgonlarm på mobilen, istället för fem.
♥ Meditera? Se över om det kan vara något för mig, hur flummigt det än låter.
♥ Äta D-vitamintillskott. Om inte annat kanske placeboeffekten kickar in…
♥ Äta mat som innehåller mycket vitaminer; speciellt B12 (då jag lite grann misstänker att de nivåerna är låga).
♥ Investera i en ljusterapilampa. Vet inte om sådana egentligen hjälper, men det är väl värt ett försök… eller?
♥ FÖRSÖKA gå ut mer, helst i solljus. Svårt mitt i vintern när man jobbar; men i alla fall FÖRSÖKA.
♥ FÖRSÖKA göra mina hobbies även sådana dagar då jag inte har någon direkt lust att sätta igång.
Jag har också planer på att försöka anamma ett av Jonna Jintons tips. Eller snarare ett mindset hon förmedlade i en av sina videos och som jag tog till mig...
Jag tänker försöka att inte kämpa emot vintertröttheten. Att inte ägna all min kraft och energi till att försöka känna som jag gör på sommaren.
Jag tänker försöka att inte kämpa emot vintertröttheten. Att inte ägna all min kraft och energi till att försöka känna som jag gör på sommaren.
Jag tänker försöka att lite bara "följa med" i naturens rytm. Vintern är en tid då saker och ting saktar ner, vi känner oss tröttare, har ofta lägre energi generellt o.s.v. Vad händer om jag slutar streta emot och istället accepterar årstiden precis som den är?
Erkänner villigt att detta förmodligen skulle vara enklare om jag levde närmare naturen och inte mitt inne i stan, men det går väl hitta strategier som passar här också..?
Om det här kommer fungera? Ingen som helst aning.
Jag hoppas det ska hjälpa i alla fall. Jag hoppas, genom att ha dessa stolpar framför mig, att det ska mildra min vinter.
Dock är den här årstidsdepressionen en otroligt stark och sneaky jävel som smyger sig på när jag minst anar det, men det kan väl ändå inte vara en nackdel att ha någon typ av tydliga verktyg klara. Eller?
Erkänner villigt att detta förmodligen skulle vara enklare om jag levde närmare naturen och inte mitt inne i stan, men det går väl hitta strategier som passar här också..?
Om det här kommer fungera? Ingen som helst aning.
Jag hoppas det ska hjälpa i alla fall. Jag hoppas, genom att ha dessa stolpar framför mig, att det ska mildra min vinter.
Dock är den här årstidsdepressionen en otroligt stark och sneaky jävel som smyger sig på när jag minst anar det, men det kan väl ändå inte vara en nackdel att ha någon typ av tydliga verktyg klara. Eller?
Vad tycker du om vintern?
Är du en person som "stretar emot" och försöker uppnå samma känsla som under sommaren, eller låter du vintern styra din rytm och liksom följer med i årstidens skiftningar och energier? (Om det går att förstå hur jag menar med frågan.)
Är du en person som "stretar emot" och försöker uppnå samma känsla som under sommaren, eller låter du vintern styra din rytm och liksom följer med i årstidens skiftningar och energier? (Om det går att förstå hur jag menar med frågan.)
Har du några speciella verktyg du brukar använda dig av för att bättre klara de mörka månaderna?
Böcker.
De har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, och de betyder något alldeles speciellt för mig.
Böcker har varit en så stor del i mitt liv, och de platser där böcker finns har varit sådana trygga platser för mig.
Böcker har varit en så stor del i mitt liv, och de platser där böcker finns har varit sådana trygga platser för mig.
Jag är en introvert person och har såklart alltid varit. Dessutom var jag under barndomen sjukligt blyg.
Jag hade inga kompisar, och visste heller inte hur jag skulle skaffa några. Det var kort och gott så att jag inte vågade ta kontakt med och kommunicera med andra.
Detta skriver jag inte som något tyck-synd-om-mig, utan syftet är helt enkelt att förklara grunden till min relation med böcker.
Från att jag knäckte läskoden som femåring har jag alltid älskat att läsa och skriva. Exempelvis har mitt drömyrke sedan jag var ungefär 7-8 år varit Författare. Drömmer fortfarande om att ge ut min alldeles egna roman en dag.
När jag var tio år och gick i fjärde klass fick jag mitt egna lånekort, och plötsligt kunde jag själv låna helt fritt på biblioteket (eller bibblan som den alltid kallades). Den obetalbara känslan att kunna låna hem basically hur många böcker jag ville, eller åtminstone kunde bära... ;-)
Hortlax bibliotek värmer mig fortfarande inombords när jag tänker på det.
Det var min säkra plats. Min trygga plats. Ja, förutom mitt hem då, men mitt hem hade inte alla dessa böcker.
På bibblan behövde jag inte hålla mig undan andra barn för att jag var rädd för att ta kontakt med dem. Jag kunde bara hänge mig åt alla titlar som fanns uppradade på hyllorna.
Har ingen aning om hur många timmar jag spenderat på Hortlax bibliotek totalt. Många!
Jag brukade aboslut gå till Strömbacka skolbibliotek under gymnasietiden också, men det var aldrig riktigt samma sak. Det var inte lika mysigt, trots att det var ännu mindre (som jag minns det).
Men vår bibbla hemma i Hortlax... Den ger mig trygghetskänslor.
Bokhandlar älskade jag lika mycket som bibliotek, om inte ännu mer. Jag älskade att bara hålla i helt nya böcker. Böcker som aldrig blivit lästa. Omslag som inte hade den där typiska biblioteksbindningen. Vet inte hur jag ska förklara den. Har en exakt bild i mitt huvud, men har ingen aning om hur den bäst ska beskrivas.
Ni kanske vet vad jag menar? Hur biblioteksböcker klassiskt har sett ut. Att alla ryggar hade liksom samma material... såg ut lite som tyg-ish.
Idag var det länge sedan jag var på ett bibliotek så jag vet inte; kanske köper de in "vanliga" utgåvor numera. Men tänker på de klassiska.
Nåja, tillbaka till tråden.
Jag hittade faktiskt en gammal bild på min absoluta favoritbutik här i Piteå under min uppväxt. Bokia.
Speciellt just DEN HÄR butiken, när den låg precis där på bilden (korsningen Storgatan-Lillbrogatan). Fortfarande kan jag ibland sakna den så det gör ont. Låter väl överdrivet, men den var en så stor del av mina uppväxtår.
Jag har aldrig gillat klädbutiker, inte ens i tonåren. Jag blev uttråkad efter MAX fem minuter. Samtidigt som jag kunde spendera TIMMAR inne på Bokia!
När alla andra drogs till butiker som Kicks och JC ville jag bara till Bokia.
Jag har också en grej som kommer låta otroligt pretentiöst, men det är en känsla jag har...
Jag tycker bäst om att läsa inbundna böcker. Pocket går an också (plus att det är billigare), men helst av allt vill jag hålla i och läsa en "vanlig" inbunden bok.
Plattor och annan elektronik är jag inget fan av när det kommer till bokläsning. Har verkligen inget emot dem, eller de som läser böcker på dem. Det verkar otroligt smidigt att ha allt samlat i en läsplatta eller en iPad.
Det är tyvärr inget för mig; speciellt eftersom jag drömmer om att ha ett eget hembibliotek i mitt hem en vacker dag. Det kräver ju sina (riktiga) böcker :-)
Att hitta en bok det slutar med att jag sträckläser är en av de bästa känslorna som finns. Paradoxalt nog känner jag mig alltid "tom" när jag lägger ifrån mig boken efter sista sidan.
Jag älskar känslan att ligga och läsa en hel natt bara för att jag inte klarar av att lägga ifrån mig boken. Därför är det så att böcker jag misstänker kan bli sträckläsning måste jag styra så att jag läser under semestern... när tider spelar mindre roll. Eller som allra minst på fredagar eller lördagar. Alltså när jag inte ska upp en viss tid dagen efter.
Älskar/tycker du om att läsa?
Föredrar du inbundna böcker, pocket, ljudböcker eller att läsa elektroniskt?
Föredrar du inbundna böcker, pocket, ljudböcker eller att läsa elektroniskt?
Om du gillar att läsa som vuxen; gillade du det som barn också eller har det kommit med åren?
Eller kanske tvärtom; gillade du att läsa som barn med skyr det i vuxen ålder?
Vikt är inte hälsa.
Vikt är inte synonymt med hälsa.
Låg vikt är inte synonymt med bra hälsa.
Hög vikt är inte synonymt med dålig hälsa.
Hälsa kommer i alla möjliga kroppsformer!
Hälsa kommer i alla möjliga kroppsformer!
Det går alldeles utomordentligt att prata om hälsa utan att ens nämna vikt.
Ändå är vi som samhälle fixerade vid vikt. Tjockhatet är så djupt rotat i oss att det värsta så många människor kan tänka sig är att bli tjock.
Som att det vore en jäkla dödsdom likt AIDS eller cancer.
Till och med i början av Coronapandemin dök det upp kommentarer till höger och vänster (när många hamnde i karantän och det blev poppis att baka) om att "Nu får man akta sig när man bara är hemma så man inte bli fet".
DET var alltså mer oroväckande än en ny global sjukdom ingen ännu visste något om...
Det spelar ingen roll om det skrevs/yttrades på skämt eller på allvar. Det bidrar och bottnar i den redan starka normaliseringen av fetthat.
Nidbilden av tjocka är så normaliserad att den ses som sanning. Tjocka människor tilldelas karaktärsdrag som lat, ointelligent, ohälsosam, glupsk och så vidare. Ordet tjock kopplas till och med ihop som en synonym till ful...
Hur många gånger har man inte hört meningar som "Åh, vad jag känner mig tjock idag!" eller "Men vad SNYGG du blivit! Har du gått ner i vikt?"
Det senare har till och med blivit så normaliserat som en "komplimang" man förväntas bli glad över; men man har inte en tanke på vad det är man egentligen säger.
Och ja! Det är många som blir glad av att höra det, och detta beror på att vi alla är så indoktrinerade i att smal=bra, tjock=dålig. Det är klart vi blir glada över att få bekräftelse på att "jag är bra".
Och ja! Det är många som blir glad av att höra det, och detta beror på att vi alla är så indoktrinerade i att smal=bra, tjock=dålig. Det är klart vi blir glada över att få bekräftelse på att "jag är bra".
Jag läste en gång ett citat av Karin Kajjan på Instagram; en mening jag har tagit med mig:
"Tror du verkligen att det faktum att du 'mår så mycket bättre' när du går ner i vikt är
frikopplat från det faktum att du samtidigt behandlas som mindre värdelös av samhället?"
Det pågår en samhällsaccepterad mobbning av tjocka människor, bara för att de är tjocka. En mobbning till och med vården är med på (eller leder...) Tack och lov har det börjat luckras upp lite grann och bli bättre, men det är fortfarande myrsteg framåt.
Viktstigma är farligare än vikten i sig.
Det finns dessutom inte en enda sjukdom som är unik för tjocka personer.
Och hade jag stått framför en stor grupp människor kan jag nu bara HÖRA protesterna "Men Diabeteeeees 2 då!!!"
För att...
1. Folk tror att man automatiskt får Diabetes typ 2 bara genom att gå upp två kilo i vikt eller äta en chokladkaka, och
2. Bara tjocka människor kan få Diabetes typ 2.
Nix. Typ 2-diabetes handlar inte om vilken kroppsform du har. Typ 2-diabetes är en Livsstilssjukdom! Plus att den är ärftlig.
Om du är tjock, rör mycket på dig, äter bra och varierat samt lever ett genomgående hälsosamt liv - och dessutom inte har sjukdomen i släkten - är risken väldigt liten att du skulle drabbas av Typ 2-diabetes.
En smal person som lever ett stillasittande och hälsomässigt destruktivt liv, och har det i släkten, kan mycket väl drabbas av sjukdomen.
Men det är här som den kollektiva synen på tjocka kommer in...
En smal person som drabbas av sjukdom ses som otur.
En tjock person som drabbas av sjukdom; hen får skylla sig själv...
För övrigt handlar skillnaderna mellan Typ 1 och 2-diabetes (enkelt beskrivet) om insulinet.
Vid Typ 1 kan kroppen inte (längre) producera insulin själv.
Vid Typ 2 kan kroppen fortfarande producera insulin, men inte tillräckligt för vad den behöver.
Vid Typ 1 kan kroppen inte (längre) producera insulin själv.
Vid Typ 2 kan kroppen fortfarande producera insulin, men inte tillräckligt för vad den behöver.
Det är därför man vid Typ 1 alltid behöver ta insulin, medan vid Typ 2 kan det räcka med att lägga om levnadsvanor.
Notera; lägga om levnadsvanor, inte går ner i vikt.
Viktnedgång kan bli en effekt av andra levnadsvanor, men vi (samhället) har satt "viktnedgång" som lösningen på allt, därför säger man oftast att "det kan hjälpa att gå ner i vikt". När förbättringen egentligen handlar om livsstilsförändringen man gjort och inte om själva viktnedgången.
"Kroppsaktivister promotar fetma och vill att alla ska bli tjocka!"
En mening jag sett sååå många gånger vid det här laget.
För det första är det ren och skär lögn.
För det andra är det omöjligt. Det finns INGEN som vill eller komma vilja bli tjock i en värld som hatar tjocka!
För det första är det ren och skär lögn.
För det andra är det omöjligt. Det finns INGEN som vill eller komma vilja bli tjock i en värld som hatar tjocka!
Kroppsaktivismen handlar om att sprida kunskap om att alla, oavsett kroppstyp, är värd basic respekt. Att tjock inte är ett fult ord. Att vikten inte definierar hälsa. HÄLSA är det centrala i kroppsaktivismen.
Att fokusera på vikt och viktnedgång handlar inte om hälsa; det handlar om utseende och normer.
Hur vet jag det?
Jo, bara det att man sätter en "målvikt" för sin viktresa (kallas alltid "Hälsoresa", men jag kallar det för vad det är) berättar att det inte handlar om hälsan. Det handlar om att du vill se ut på ett visst sätt.
Jo, bara det att man sätter en "målvikt" för sin viktresa (kallas alltid "Hälsoresa", men jag kallar det för vad det är) berättar att det inte handlar om hälsan. Det handlar om att du vill se ut på ett visst sätt.
Säg att du väger... 100 kg. Du bestämmer dig för att sätta igång med en bantningsres... förlåt "hälsoresa".
Innan du börjar bestämmer du att ditt mål är 60 kg.
Vid 75 kg stannar viktnedgången av, och det blir nästan omöjligt att tappa mer. Dietkulturen gör här att du kommer känna dig misslyckad.
Dietkulturen säger att det bara handlar om dålig karaktär, och dietkulturen är så stark att du verkligen tror på det.
Du tror det är dig själv det är fel på.
Du är säker på att det handlar om att du saknar karaktär och bara inte vill tillräckligt mycket, trots att du lever striktare än någonsin.
Du levlar upp i hur du plågar dig själv.
Istället för att tänka tanken att din kropp har hittat sin ideala form.
Du kanske säger nu att "jamen, jag har vägt 60 kg tidigare, och jag mådde jättebra då."
Javisst, men det betyder inte att det är vad din kropp vill väga NU. Kroppen ändras hela livet. Ibland väger vi mer, ibland mindre. Kroppen ser olika ut i olika stadier i livet.
"Komma tillbaka till min kropp" är dietkulturens manipulerande sätt att få oss att känna oss missnöjda och ständigt sträva efter att se ut som när vi var 20, oavsett hur gamla vi blir.
"Oh, jag har gått upp 5/8/10 kilo. Jag måste ta tag i det så att min kropp mår bra igen."
Jag vill säga att det beror inte på vikten. Om du mår så dåligt av en sådan viktuppgång så är det något annat som är fel i kroppen.
En frisk kropp kan hantera en sådan viktuppgång.
Att gå upp fem kilo under semestern gör inte kroppen sjuk; den kan hantera det. Om något känns fel är det något annat som är fel, och bantning är inte en mirakellösning.
Bantning fungerar inte långsiktligt. På kort sikt; absolut att man går ner i vikt. Såklart går man ner i vikt när man svälter kroppen.
För ja; att äta mindre än man gör av med är definitionen av svält...
Sedan går kroppen upp mer än från början, eftersom den gör allt för att skydda sig från just svält och kommande svält.
Då går man ner igen via bantning. Och går upp ännu mer.
Har du hört begreppet "banta sig tjock"? Det är precis vad som händer.
Jag använder ordet 'banta'. Det är vad det är, och det användes på främst 1980 -och 90-talen. Idag finns det ungefär ett par tusen(...) ord, men det är samma sak alltihop.
Här är dietkulturen också och härjar (den är överallt), och har tutat i oss att gå upp de kilon vi förlorat är brist på självkontroll och igen; dålig karaktär. Och vips känner vi oss värdelösa som inte klarar det.
När det i själva verket handlar om kroppens överlevnadsinstinkt och att den gör allt den kan för att rädda sig själv från exempelvis svält.
Kroppen (biologiskt) vet nämligen inte skillnad mellan valfri och påtvingad svält. Den vet bara att den svälter, och sätter in resurser för att undvika detta.
Kroppen (biologiskt) vet nämligen inte skillnad mellan valfri och påtvingad svält. Den vet bara att den svälter, och sätter in resurser för att undvika detta.
Några punkter att tänka på:
♥ Det finns noll anledningar för privatpersoner att äga en personvåg!
Inom sjukvården kan det vara bra att veta vikten för eventuell medicindosering, se om det oförklarligt spurtar iväg åt något håll och indikerar något allvarligare osv. Men privatpersoner har ingen anledning till att äga en.
♥ Inte heller finns någon anledning till att mäta olika kroppsdelar. Dietvärlden säger ofta "kasta vågen och mät istället".
Nej, gör inget av det. Hur hälsosam du är definieras inte av hur stora dina kroppsdelar är eller vad du väger.
Nej, gör inget av det. Hur hälsosam du är definieras inte av hur stora dina kroppsdelar är eller vad du väger.
♥ Du behöver aldrig förtjäna mat!
Mat ska inte användas som belöning, brist på mat och träning ska inte användas som straff.
Mat ska inte användas som belöning, brist på mat och träning ska inte användas som straff.
Du måste inte träna/"ta en promenad" för att kompensera det du åt.
♥ Du behöver inte utöva en viss träning bara för att vissa träningsformen anses som "bättre" än andra.
Exempelvis; avskyr du gymmet, gå inte till gymmet. Det finns massvis av andra saker man kan göra för att röra på sig. Allt du rör på dig är bra!
Exempelvis; avskyr du gymmet, gå inte till gymmet. Det finns massvis av andra saker man kan göra för att röra på sig. Allt du rör på dig är bra!
♥ Är det en dag då din kropp skriker Nej till träning; Lyssna! Skit i det den dagen.
Kanske din kropp längtar ut dagen efter; gör något rörelserelaterat då.
♥ Skit i att räkna allt du äter i kalorier. Lär dig lyssna på kroppen. Hon vet vad du behöver just i den stund du är i.
Tänk också på:
♥ Förbud mot olika livsmedel skapar mer hetsätning och fixering av just det livsmedlet än vad inga förbud gör.
Jag pratar naturligtvis inte om allergier! Det är en helt annan femma!
När kroppen vet att hon får det hon vill ha när hon vill ha det, då kommer hetsätningsmekanismen att avta.
Du kommer mest troligt att äta mer t.ex. godis om du "bara äter på lördagar" än om du har en godisskål framme hela veckan.
Nu är det säkert många som tänker att "om jag har godis hemma/framme jämt kommer jag minsann att fullkomligt vräka i mig".
Det är en vanlig replik, och ett resultat av sagda dietkultur. Vi har lärt oss att vi inte kan lita på våra kroppar; därför måste vi hålla fast dem genom strikta matregler.
När det egentligen visat sig vara tvärtom.
Detta gäller även barn. Jag har börjat se fler och fler människor som reflekterat över hur det är barn som växer/vuxit upp med "lördagsgodisprincipen" som är de barn som blir mest fixerade vid godsakerna när de väl plockas fram, och nästan kan äta tills de spyr.
Detta gäller även barn. Jag har börjat se fler och fler människor som reflekterat över hur det är barn som växer/vuxit upp med "lördagsgodisprincipen" som är de barn som blir mest fixerade vid godsakerna när de väl plockas fram, och nästan kan äta tills de spyr.
Samtidigt som de barn som växer upp med godis tillgängligt hela tiden oftast inte är lika intresserade.
Jag läste någonstans (minns tyvärr inte var) någon som skrev ett så bra exempel.
Att om man börjar ge barnet chansen att plocka sitt eget lösgodis så kan det absolut bli så att de plockar påsen full den första eller de första gångerna. Av just ovanstående anledning.
Men till slut, om de får fortsätta utan pekpinnar, kommer mängden i påsen att minska. Till slut kommer de plocka de godisar de är sugna på just vid den tidpunkten; eftersom hjärnan är trygg i att det andra finns kvar att välja en annan gång.
Makes total sense!
♥ "En hungrig människa är en foglig människa."
Dietkulturen vill att det här är det enda vi ska tänka på.
Samhället vill att det här är det enda vi ska tänka på. Om vi är upptagna med att försöka forma våra kroppar efter ouppnåeliga ideal har vi ingen ork att tänka och agera på andra, viktiga frågor och problem.
Hälsa är så mycket mer än vikten. Så mycket mer att vikten knappt blir en prick på radarn.
Låt oss börja prata hälsa på riktigt!
Tjenixen allihopa såhär på Måndagen!
Veckans första dag är avklarad, och snart är det fredag igen ;-)
Veckans första dag är avklarad, och snart är det fredag igen ;-)
Det är den sextonde oktober, vilket betyder att mörkret kommer med stormsteg. Numera är det helt mörkt när jag åker till jobbet på morgonen. Det var ju NYSS jag cyklade i klänning och solen relativt högt på himlen vid den tiden! Vad hände!?!
Sedan dröjer det ingen evighet efter att jag slutat jobba innan det börjar skymma. Det är det värsta med hösten.
MEN om vi ska prata om något positivt... så tycker jag ändå det är varmare än det brukar vid den här tiden på året. Jag tycker det är ovanligt mycket finhöst kvar för att vara mitten av oktober.
MEN om vi ska prata om något positivt... så tycker jag ändå det är varmare än det brukar vid den här tiden på året. Jag tycker det är ovanligt mycket finhöst kvar för att vara mitten av oktober.
Idag behövde jag inte ens vantar.
Och jag klagar INTE. Jag vill helst av allt frysa hösten HÄR. Det behöver inte gå något längre mot vinter. Det kan vara precis såhär hela vintern! Inte mig emot.
En annan sak jag noterat hos mig själv är att jag - och jag vet att jag nämnt det tidigare - inte mår lika dåligt som jag gjort de senaste åren. Än så länge känns det inte som om hösten/mörkret påverkar mig lika negativt som exempelvis förra året.
Visst går allt ner lite eftersom jag är vår -och sommarmänniska, men det är ingenstans ohanterbart.
Och bara det känns så bra.
I´m back.
Eller ja; det är ingenting som ni märker när ni läser detta inlägg, men det blev en paus i bloggskrivandet ikväll. Påbörjade detta inlägg, men var så trött att jag såg dubbelt och kunde inte koncentrera mig på orden. Hade inget annat val än att ta en nap, och "nap" för min kropp och hjärna är några timmar. Har alltid önskat att jag var en sådan person som kunde ta en powernap på typ femton minuter och sedan vara tillräckligt utvilad för att klara av att ta itu med vardagen igen.
Men nej då. Om jag tar en "powernap" så kan inte ett helt artilleri väcka mig efter en kvart. Ett par timmar handlar det om. Minst.
Det här var inget direkt klagomål egentligen (annat än att det ofta är skitjobbigt när det händer), utan mer en förklaring till varför vissa blogginlägg kan ta evigheter att få till...
En av nackdelarna med att vara en extremt morgontrött person som börjar jobba kl 06:30 fem dagar i veckan... Det påverkar även kvällen och hur mycket man orkar med efter jobbet.
En av nackdelarna med att vara en extremt morgontrött person som börjar jobba kl 06:30 fem dagar i veckan... Det påverkar även kvällen och hur mycket man orkar med efter jobbet.
Egentligen vill jag inte ha sagt något alls med det här inlägget. Jag ville bara få upp ett gäng av de höstbilderna som inte platsade i någon av de tidigare inläggen ;-) Därför fick texten till bli lite mer av en allmän rant. Men varför inte börja veckan lugnt :-)
För övrigt ÄÄÄÄLSKAR jag verkligen blogg.se´s bilduppladdning nu när jag har erfarenhet av Wordpress´ sådan.
Här klickar jag i alla bilder i bildmappen som jag vill ladda upp i ett inlägg, klickar på "Uppladdning" och på några sekunder har jag alla bilder inlagda. PLUS att det går lägga in text smidigt MELLAN bilder.
Jag kan styra storleken på bilderna och jag har full kontroll över hur inlägget rent estetiskt kommer se ut.
Blogg.se har sina problem (som de med kommentarerna), men allt som allt är plattformen otroligt enkel att blogga på. Känner att blogg.se har gett mig tillbaka den bloggglädje som Wordpress stal. Enbart genom att ge mig makten över hur min blogg och mina blogginlägg ska se ut.
Vad sa jag om att hösten är den vackraste årstiden? I stand by it! ♥
Därför blir det ytterligare en bildkanon där jag smattrar fram färgglada bilder från min lilla stad. Den här gången är bilderna fotade på Byxtorget, vilket är det torg som ligger mitt på gågatan i Piteå (det andra torget, där julgranen brukar stå, heter Rådhustorget).
Därför blir det ytterligare en bildkanon där jag smattrar fram färgglada bilder från min lilla stad. Den här gången är bilderna fotade på Byxtorget, vilket är det torg som ligger mitt på gågatan i Piteå (det andra torget, där julgranen brukar stå, heter Rådhustorget).
Och alltså... jag BLIR verkligen gladare av att vara ute och låta Canon jobba. Canon. Inte mobilen.
Älskar hur bra bilder det går att fota med dagens mobilkameror, MEN hur bra de än är går de inte upp mot känslan att fota "på riktigt" med min käraste Canon.
Jag måste verkligen se till att ta ut henne oftare, trots att jag inte känner inspiration eller motivation. För när jag väl kommer igång... wow!
Tänk att det tog 3-4 år att "växa ur" min Canon EOS 400D; men efter elva(!) år med 5D:n är jag fortfarande lika nykär varje gång jag tar ut den.
Den här var jag nära att radera direkt i kameran. Sådan jäkla tur att jag inte gjorde det, för den växer verkligen för varje gång jag ser den.
En sak förvånade mig stort när jag var ute med kameran under helgen... det var att jag hittade Smultron (tror jag det är)!
Jag vet att de är planterade, men ändå. Inte växer väl Smultron såhär sent på året...i oktober? Eller?
De finns ju ofta med i sommarsånger, så det måste väl betyda att deras storhetstid är sommaren. Eller? Någon som vet. Är det vanligt att hitta Smultron i början av oktober??
Det har sannerligen varit ett konstigt år...
En annan konstig sak, tycker jag, är att så många Björkar runt omkring mig fortfarande är så gröna.
Visserligen finns det många gula också, och många som tappat sina löv. Men nästan varenda Björk här längst med Sundsgatan är fortfarande gröna. Återigen; i oktober!
Det känns ju också ovanligt. Dessa träd brukar ju ha en kortare grönperiod än så. De brukar ju typ vara de första träden att skifta till höstskrud.
Det måste ju ha att göra med den regniga sommaren! Ser ingen annan förklaring... Allt regn måste ha gjort så att naturen klarat av att hålla sig frodig längre än normalt.
Se här. Björkarna utanför mig; fotade nu under helgen som var. 98% gröna fortfarande.
Konstigt värre. MEN jag gillar det. Hade önskat att de kunde hålla sig gröna hela vintern, och att det höll snön borta ;-)
Har du sett något konstigt för årstiden?
Är hösten långt gången där du bor?
Gillar du hösten? Tolererar du den? Eller hatar du den?
Vad gillar du bäst med hösten? Vad gillar du sämst?
Är hösten långt gången där du bor?
Gillar du hösten? Tolererar du den? Eller hatar du den?
Vad gillar du bäst med hösten? Vad gillar du sämst?
Om du gillar hösten; har du något supertips du vill dela med dig av för att stå ut under dessa månader?
Hej alla glada! Och sura för den delen. Kanske lite sprakande finhöstbilder kan muntra upp er ;-)
Tänkte nämligen att vi kör på ett bildinlägg igen; bilder är ett enkelt sätt att blogga på och jag behöver en liten mjukstart på min omstart i bloggvärlden.
Ni som följt mig länge vet att jag har otroligt svårt med företeelsen "kill your darlings". Önskar att jag vore bättre på detta, men det blir ändå att jag braskar på med typ alla bilder jag fotat! Okej, inte riktigt så (det hade blivit typ 200 bilder per inlägg), men något i den stilen.
Men det gör kanske inte så mycket. Alla blir väl glada av färger, eller? Jag blir det i alla fall.
Det har i skrivande stund regnat oavbrutet i 24(!) timmar, och det ska fortsätta regna (snöblandat tydligen) inatt och imorgon. Måendet kan ju raseras för mindre, så vi tar väl tag i saken och försöker stävja det genom att plocka fram bilderna från ett par dagar sedan.
Bilder man (i alla fall JAG) blir glad av att titta på.
Jag älskar färger.
Jag gillar generellt inte hösten, men jag tycker också att det är den VACKRASTE årstiden! Det är den FOTOVÄNLIGASTE årstiden!
Jag minns två veckor i Belgien för 12(!) år sedan. Oktober/november 2011.
Aldrig har jag varit med om en VACKRARE höst. Kommer ihåg att vi reste från ett regnigt Sverige där alla löv redan fallit till marken och bildat fulhöst. Det var mörkt, kallt och kalt. Men vi landade i den vackraste av höstvärldar, minst sagt.
Jag minns att det var som om alla höstfärger jag var van fanns där, men de var liksom uppskruvade till max.
Den här hösten påminner nästan lite om DEN hösten i sina färger. Tycker också det känns som om hösten är lite framskjuten just i år. Kan det ha med den regniga sommaren månntro?
Ja, något ska vi väl få för sveda och verk, eller hur ;-)
Haha! Minns ni när bokeh-bakgrunder var som mest på tapeten i bloggvärlden? Man gjorde allt för att få till de där cirklarna bakom motivet på sina bilder. Man kan väl säga att kort skärpedjup trendade... ;-P
Vad kan man hitta på för att komma igång med ett bloggande som legat i stort skett på is så länge?
Svaret: En EFiT-dag! (Om det är någon som inte vet vad EFiT står för, så är det "Ett Foto i Timmen".)
Såklart jag kan dokumentera min dag genom att fota varje timme. EFiT och blogglistor går lite hand i hand när det kommer till antingen bloggtorka eller att komma igång med sin blogg.
Svaret: En EFiT-dag! (Om det är någon som inte vet vad EFiT står för, så är det "Ett Foto i Timmen".)
Såklart jag kan dokumentera min dag genom att fota varje timme. EFiT och blogglistor går lite hand i hand när det kommer till antingen bloggtorka eller att komma igång med sin blogg.
Och apropå blogg... vill bara ta upp om en sak gällande kommentarerna. Eftersom jag inte kommenterar min egen blogg har jag inte märkt det själv, men har fått vetskap om att det är supersvårt att skriva kommentarer här på min blogg. Verifieringen som blogg.se satt dit är ingen lek att ta sig förbi.
Tyvärr är det ingenting jag kan ta bort (lovar att jag gjort det omgående om jag kunnat!) eftersom det ligger centralt hos blogg.se.
Jag hoppas att det inte avskräcker er från att skriva kommentarer, men jag har full förståelse för om det gör det.
Det verkar i alla fall som att kommentarer går igenom i systemet trots att det kanske inte ser ut så. Kan bli en fördröjning innan kommentaren visas. Och jag hoppas så djupt och innerligt att det blir bättre någon gång!
Vill i alla fall passa på att be om ursäkt om det krånglar när ni försöker skriva era fina kommentarer till mig.
Det verkar i alla fall som att kommentarer går igenom i systemet trots att det kanske inte ser ut så. Kan bli en fördröjning innan kommentaren visas. Och jag hoppas så djupt och innerligt att det blir bättre någon gång!
Vill i alla fall passa på att be om ursäkt om det krånglar när ni försöker skriva era fina kommentarer till mig.
Men! Nu tycker jag vi kör igång med Min Måndag istället. Min egen EFiT-dag, som jag faktiskt klarade av hela tack vare ett helt gäng larm på mobilen ;-)
06:00 - Här kommer bussen. Första bussen för dagen, och liiiite deprimerande känns det att det numera är mörkt då jag åker hemifrån.
07:00 - Efter vissa förberedelser med att sätta igång alla apparater och förvärma ugnarna är det vid den här tiden dags att sätta in grötkantinerna. Denna dag är Havregrynsgrötsdag; bästa dagen på veckan när det kommer till enkelhet!
Havregrynsgröt sköter sig helt själv i ugnen! I med havregryn, vatten och salt i kantinerna (1 per sittning), in i ugnen och klart efter 20-23 minuter. Mannagryns -och grahamsgrynsgröt är lite jobbigare, då man måste ut med dem ett par gånger för att röra om.
Jag serverar frukost till två sittningar.
Första gänget äter 7:30, och andra äter ca. 8:00.
Första gänget äter 7:30, och andra äter ca. 8:00.
08:00 - Så gott som färdig med lunchens grönsaksbuffé!
Det är en sak till som är så underbar med havregrynsgrötsfrukost; jag hinner fixa frukost och sallader samtidigt och därmed frigöra lite tid efter frukostdisken.
Det är en sak till som är så underbar med havregrynsgrötsfrukost; jag hinner fixa frukost och sallader samtidigt och därmed frigöra lite tid efter frukostdisken.
09:00 - Det är måndag, så dags att förbereda för och beställa varor från Martin&Servera samt Norrmejerier.
Min förskola har leveransdag på onsdagar, vilket betyder att stoppdag för M&S är måndagar och Norrmejerier är Tisdagar.
Min förskola har leveransdag på onsdagar, vilket betyder att stoppdag för M&S är måndagar och Norrmejerier är Tisdagar.
09:50 - Här blev det lite speciellt, då det var flera saker runt tiotiden.
Först ut; ca 09:50, var det dags att sätta igång ugnen för att värma dagens mat... vilket var Fisk med Créme bonjourtäcke (hette förut Fiskgratäng Créme bonjour).
Först ut; ca 09:50, var det dags att sätta igång ugnen för att värma dagens mat... vilket var Fisk med Créme bonjourtäcke (hette förut Fiskgratäng Créme bonjour).
10:00 - Fyller i lapparna som ska sitta ovanför maten i buffélinjen, så att det syns tydligt vilka allergener den innehåller och inte innehåller.
10:10 - Det börjar dra ihop sig för att ta ut grönsaker, vattenkannor och mjölkpaket ut på Torget (matsalen).
Mjölk och vatten sätter jag en per bord, och grönsakerna går ut på buffélinjen.
Dagens grönsaksbuffé: Coleslaw, Majs, Ananas (pga kvar från Tacoveckan), Morötter, Vitkålssallad örter&lök-kryddad samt varm Broccoli.
11:00 - Första sittningen börjar närma sig sitt slut och det är dags för påfyllning av sallader samt bära ut mjölk och vatten till de som äter inne på ena avdelningen.
Även lunchen serveras i två sittningar, eftersom alla inte ryms på Torget samtidigt.
Första sittningen (småbarns) äter 10:30.
Andra sittningen äter när första är klar, vilket är ungefär 11:15.
Andra sittningen äter när första är klar, vilket är ungefär 11:15.
12:00 - Behövs väl ingen närmare förklaring... ;-P Dags att diska upp allting efter lunchserveringen.
13:00 - Ingen rast och ingen ro, haha ;-P Känns som att lunchen bara hinner avslutas innan det är dags att börja förbereda mellis.
För barnen går det ungefär 2-3 timmar mellan måltiderna. För mig känns det som tjugo minuter, haha :-P
För barnen går det ungefär 2-3 timmar mellan måltiderna. För mig känns det som tjugo minuter, haha :-P
Den här dagen blev det i alla fall färdigsmörade mackor. Brukar göra så ibland för att underlätta för pedagogerna vid servering. Då blir det nämligen bara att lägga på det pålägg barnen vill ha och dela ut mackorna.
Hoppas också att det kommer rätt smör med leveransen den här veckan. Brukar beställa Norrgott Mellan, då det är så mycket mer bredvänligt (mjukare).
Hoppas också att det kommer rätt smör med leveransen den här veckan. Brukar beställa Norrgott Mellan, då det är så mycket mer bredvänligt (mjukare).
14:00 - Och så var det dags... Full dag! I alla fall från kökstjänsten.
Slutar när melliset går ut (de äter 14:00), och diskar sedan mellisdisken på morgonen efter. Hade gärna gjort bort det samma dag, men arbetstiderna är satta utifrån hur många avdelningar förskolan har.
3 avdelningar: 6 h/dag.
3 avdelningar: 6 h/dag.
4 avdelningar: 7 h/dag.
5 avd. eller mer: 8 h/dag.
5 avd. eller mer: 8 h/dag.
Jag har fyra avdelningar på min förskola.
Arbetstid: 6:30 - 14:00 = 7 h plus 30 minuter rast.
Blev tre bonusbilder från min lilla promenad till förskolan där jag hoppar in och städar.
15:00 - Har i princip städat klart och ska börja stöka bort städvagnen.
En till bonusbild endast för att LJUSET var TO DIE FOR!!!
16:00 - Sitter på bussen hem helt enkelt. Finns inte så mycket att fota här :-)
17:00 - Gick över till mormor efter jobbet och hjälpte henne höstputsa fönsterna. Hon är 85 år, så känns som det är det minsta jag kan göra för att hjälpa till.
18:00 - Efter en lång dag hade det nu blivit tid att dra sig hemåt. Tolv timmar efter att jag lämnade lägenheten för att ta bussen till jobbet.
En lång men ändå givande dag :-)
En lång men ändå givande dag :-)
Piteå stad i oktober månads skymningsljus.
19:00 - Äntligen hemma blev det snabbast möjliga middag... Fiskpinnar, potatismos (hemmagjort såklart!) och den sås som på internet brukar kallas för "skolans remouladsås".
Detta blev den sista bild som fotades i min EFiT, och jag minns faktiskt ingenting efter att jag ätit middag. Hade lite planer på att sätta mig ner och ladda in dagens bilder i datorn och kanske till och med hinna redigera en del av dem. Men så blev det inte; istället slocknade jag som om någon klubbat ner mig med ett brännbollsträ!
Det betyder alltså att här tar EFiT slut för den här gången.
Vet inte vad det är, men på något sätt känns det som om även de minsta och tråkigaste dagliga uppgifterna nästan blir roliga när man dokumenterar sin dag. Kanske borde det göras oftare ;-)
Ha de gött! Haaaj!
Ni som följt mig länge vet att hösten och vintern inte är mina favoritårstider. Minst sagt.
Jag avskyr alla årstider som innebär mörker och kyla (men framförallt mörker).
MEN oavsett vad jag tycker eller vilka årstider jag föredrar så är det ett faktum att hösten är årets VACKRASTE tid! Det går inte komma ifrån.
Jag bor på en plats på jorden där hösten till största delen är gul, på grund av att de flesta träd här är Björkar. Men på vissa ställen finns det faktiskt sådana riktigt klarröda träd. Och då menar jag KLARRÖDA, och jag älskar dem! Utanför mitt fönster finns ett par sådana träd.
MEN oavsett vad jag tycker eller vilka årstider jag föredrar så är det ett faktum att hösten är årets VACKRASTE tid! Det går inte komma ifrån.
Jag bor på en plats på jorden där hösten till största delen är gul, på grund av att de flesta träd här är Björkar. Men på vissa ställen finns det faktiskt sådana riktigt klarröda träd. Och då menar jag KLARRÖDA, och jag älskar dem! Utanför mitt fönster finns ett par sådana träd.
De blommar så fint i rosa på våren, och blir klart djupröda på hösten.
Under fina dagar ser jag alltid någon stå där och fota -både vår och höst. Så även jag.
Här bjuder jag på en bildbomb av höstens karameller!
Jag började skriva den här texten för ett år sedan, men plötsligt blev jag osäker på om jag ens ville publicera det.
Sparade alltihop som Utkast och glömde sedan bort det. Ett tag senare bytte jag till Wordpress och glömde bort det helt.
Tills jag började fundera på att gå tillbaka till blogg.se igen, och såg det ligga där under "Utkast". Läste igenom och tänkte att; tja, varför inte?
Så texten har fått lite nytt liv, och då testar vi väl :-)
Disclaimer (för att ni vet... sociala medier!) : Det här är inte en faktatext. Det är rent och skärt filosoferande.
Jag VET också att:
1. Det är bara böcker. Påhittade berättelser.
2. De är skrivna för barn, i barns perspektiv.
MEN som sagt; det är småfilosofiska tankar och behöver inte läsas som om jag haft ihjäl någon.
Sparade alltihop som Utkast och glömde sedan bort det. Ett tag senare bytte jag till Wordpress och glömde bort det helt.
Tills jag började fundera på att gå tillbaka till blogg.se igen, och såg det ligga där under "Utkast". Läste igenom och tänkte att; tja, varför inte?
Så texten har fått lite nytt liv, och då testar vi väl :-)
Disclaimer (för att ni vet... sociala medier!) : Det här är inte en faktatext. Det är rent och skärt filosoferande.
Jag VET också att:
1. Det är bara böcker. Påhittade berättelser.
2. De är skrivna för barn, i barns perspektiv.
MEN som sagt; det är småfilosofiska tankar och behöver inte läsas som om jag haft ihjäl någon.
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Som ni vet är jag filosofiskt lagd. Jag funderar mycket över många olika saker. Jag analyserar och eventuellt omvärderar invanda åsikter, värderingar och företeelser.
Detta kommer bli ett sådant inlägg, då det är en sak jag funderat över ett bra tag.
Det kommer handla om karaktärer från Astrid Lindgren-sagor, och av den anledning vill jag börja med att påpeka att jag älskar Astrid Lindgrens sagoskatt. Det är inget som kommer ändras på grund av denna text.
Jag var aldrig något riktigt Disneybarn. Aldrig fixerad vid Disneyfilmer. Jag var ett Astrid Lindgrenfilmer-barn.
Jag var aldrig något riktigt Disneybarn. Aldrig fixerad vid Disneyfilmer. Jag var ett Astrid Lindgrenfilmer-barn.
Jag älskar historierna. Jag älskar karaktärerna (Förutom Karlsson på taket. Hatar den karaktären). Jag älskar hur långt före sin tid Astrid var när hon skrev. Jag älskar att hennes fokus hela tiden ligger på att ge barnen det allra bästa.
Däremot finns det faktiskt - har jag insett på senare tid - ett par karaktärer i böckerna/filmerna som jag liksom omvärderat lite grann.
Karaktärer jag börjat se lite i ett annat ljus, med andra ögon så att säga.
Karaktärer som är skrivna för att man ska se på dem på ett visst sätt.
Och ja, jag vet att det är utifrån huvudpersonens perspektiv. Utifrån barnens perspektiv. Men återigen; detta är ett filosofiskt och analyserande inlägg.
'Prussiluskan' (Pippi Långstrump)
Kvinnan med sin färgsprakande outfit och hatt som ständigt försökte få med sig Pippi till ett barnhem.
Hon är skriven så att man ska tycka så synd om Pippi för att "Fru Prusselius" hela tiden stör henne. Nästan lite som att hon försöker kidnappa henne.
Men har insett att jag plötsligt börjat se just Prussiluskan på ett nytt sätt. Är inte hon egentligen en otroligt rimlig vuxen människa?!
Om vi kollar på hela situationen...
Hon är en vuxen kvinna, som älskar barn och dessutom jobbar med barn.
Hon ses på av andra som utmattande; men när hon leker med barnen har hon så mycket inlevelsefull energi på barnens nivå (ni vet... PEDAGOGISK!), och övrig tid tar hon på sig rollen som ansvarstagande vuxen.
Hon ses på av andra som utmattande; men när hon leker med barnen har hon så mycket inlevelsefull energi på barnens nivå (ni vet... PEDAGOGISK!), och övrig tid tar hon på sig rollen som ansvarstagande vuxen.
Hon ser en 10(!)-åring som flyttar in i och bor helt ensam i ett stort, nergånget hus. Helt Utan Någon Vuxen i Närheten. Dessutom med ett halvt zoo i huset.
Hon vänder inte bort blicken, utan tar sitt vuxen -och samhällsansvar för att se till att det till synes övergivna barnet ska få ett tryggt hem och bli omhändertaget av vuxna människor.
Och ja, jag vet att sagan handlar om att Pippi är starkt och självständig. Men om man faktiskt tänker på det så ÄR hon ju ändå bara ett tioårigt barn. Det spelar ingen roll hur självständig man är; ett tioårigt BARN ska under inga omständigheter bo ensam och vara helt utelämnad till sig själv.
Är Prussiluskan verkligen den "onda" i denna berättelse?
Eller är hon helt enkelt stadens enda vuxna med faktiskt civilkurage?
Är Prussiluskan verkligen den "onda" i denna berättelse?
Eller är hon helt enkelt stadens enda vuxna med faktiskt civilkurage?
Efraim Långstrump (Pippi Långstrump)
Ja, vi kan väl fortsätta på samma serie. Den här gången med Pippis pappa.
Han som framställs som en så fin och rolig pappa. Han som var någon slags piratkung med en massa roliga berättelser i bagaget.
Men var han en så bra förälder? Egentligen? Om vi bara går på rent föräldraskap.
Ser man det från en annan vinkel... var inte han en förälder som lämnat sitt tioåriga barn vind för våg att klara sig själv i land samtidigt som han åkte ut på fler äventyr till havs, på obestämd tid. Typ "här är en väska med pengar. Hej då."
Och JA, det var Pippi som ville gå iland och bo på fastlandet, och jag vet att det handlar om att hon var envist lagd... Men igen; hon var tio år gammal. Vilken förälder skulle gå med på en sådan sak.
Jag tänker att; om Efraim varit en bra förälder (eller bara en helt normal förälder), hade han antingen gått iland tillsammans med henne... eller sagt något liknande att "bo ensam får hon vänta med tills hon blivit vuxen".
Tänk dig att ditt 10-åriga barn säger att hen vill flytta hemifrån/bo själv, och din reaktion är "Jomen såklart går det bra. Här är lite pengar, hej då". Fullt rimligt. Eller... kan det vara så att din reaktion, och ditt handlande, blir något helt annat..?
Ja, igen; jag vet att det är en saga. Men som sagt blir det lite once you start thinking about it...
Emil i Lönneberga
Ni vet; den lilla pojken som framställs som att han gör så mycket hyss att det är så synd om hans föräldrar. Lite av ett problembarn som hade en "vad ska det bli av honom"-stämpel.
Ja, jag vet att den historien utspelar sig på 1800-talet; på den tiden då gränsen för oregerlig var helt sjukt låg.
Då när det handlade om blind lydnad eller uppfostringsanstalt, typ.
Då när det handlade om blind lydnad eller uppfostringsanstalt, typ.
För Emil var ju faktiskt ett helt normalt barn. Jag kan till och med tycka han var ett väldigt lugnt barn. Ett barn som lekte och nyfiket utforskade världen omkring sig.
Hans hyss var ju inte ens hyss. Han gjorde ju aldrig något i syfte att driva med någon annan, utan alla hans 'hyss' var ju saker han ville hjälpa till med. Och ja, jag vet att det till viss del också framgår i berättelserna... att allt han gjorde var med ett gott hjärta.
Men allting klassades ju ändå som hyss; och han blev alltid bestraffad för allt.
I mina ögon var Emil ett otroligt välartat och fullkomligt normalt barn.
Vad tycker ni?
Finns det någon ur Astrid Lindgrens sagoskatt som ni börjat se med andra ögon såhär i vuxen ålder (som ni såg på ett annat sätt som barn)?
Eller finns det kanske någon annan figur från barndomen som passar in i den analysen?
Men allting klassades ju ändå som hyss; och han blev alltid bestraffad för allt.
I mina ögon var Emil ett otroligt välartat och fullkomligt normalt barn.
Vad tycker ni?
Finns det någon ur Astrid Lindgrens sagoskatt som ni börjat se med andra ögon såhär i vuxen ålder (som ni såg på ett annat sätt som barn)?
Eller finns det kanske någon annan figur från barndomen som passar in i den analysen?