Det är andra frågan inom temat Barndomen i Liies Bloggutmaning.
Hur var då jag som barn?
Tittar man på bilden i det här inlägget kanske man skulle kunna tro att jag var en liten spexare. Eller?
Så var dock inte fallet. Snarare tvärtom. Under precis hela min uppväxttid var jag extremt blyg. Och då menar jag verkligen det! Så pass att blygheten blev ett hinder av vilka jag fortfarande idag lider sviterna av.
Jag försöker egentligen lägga det bakom mig och tänka framåt istället, därför kommer mitt inlägg idag inte att bli så långt, utan bara en kort förklaring av hur jag var.

Jag var som sagt blyg. Inte bara det där "blyg som barn ibland kan bli inför främmande" utan extremt blyg. Och det var inom det att ta initiativ till kontakter. Till exempel hade jag inga större problem med t.ex. redovisningar i skolan; sådant där man hade någonting att prata om. Min blyghet handlade om att jag aldrig vågat ta kontakt med människor. Att ta initiativet till kontakt. I högstadiet vågade jag knappt prata med alla klasskompisar, med vilka jag gått samma klass sedan Lekis...

Och att bli av med blyghet är inte gjort i en handvändning. Det är verkligen inte "bara att strunta i det och ta tag i saker och ting". Det är ju inte direkt så att man VILL vara blyg. Man kan vilja "börja prata med någon" hur mycket som helst, men det är som om rösten sviker en på något sätt.

De senaste åren har jag lyckats ta mig en bra bit, men har fortfarande en bit kvar innan jag är i mål. Och det ger verkligen en boost när till och med människor i omgivningen uppfattar framgången, vilket jag fick vara med om under Norrskensprojektet och arbetet på Repris.

Men nu var det min barndom ja :-)
Förutom att jag var så blyg, eller kanske just därför, så var jag ett inomhusbarn. Lekte inte så mycket ute (vilket jag ångrar lite idag) utan tyckte mer om att vara inne; rita, måla, skriva, läsa o.s.v. Jag lärde mig läsa på egen hand vid 5 års ålder och kunde alltså redan läsa när jag började på Lekis.
Så vissa positiva effekter finns det nog trots allt av att vara ett "inomhusbarn" ;-)


(Med tio minuters marginal publicerar jag mitt bidrag till dagens utmaningsfråga ;-))