Kunde inte hindra mig från att fota lite fler bilder från mitt julpynt här hemma ;-)
 
Luciadagen 1984
 
Ett dämpat sorl låg över klassen.
Inte ens de mest högljudda eleverna gjorde stora gester eller pratade med stora bokstäver.
Eller det kanske bara är en efterkonstruktion av min egen hjärna?
Känslan av prasslet vid fötterna av det lite stela, nystrukna, kritvita lucialinnet.
Det tunna glittret som kliade en aning på huvudet.
Reflexmässigt lyftes handen för att klia, men då halkade glittret fel och fick rättas till.
Kolla så glittret runt magen satt som det skulle.
Tända ljuset.
Musiken börjar spela och på bara en sekund tystnar sorlet.
Alla tar ton och börjar sjunga den låt vi alla kan som ett rinnande vatten. Natten går tunga fjät...
Vi skrider in på våra vita sockar och fyller den mörklagda matsalen med ljuset från våra stearinljus.
Det är Luciamorgon år 1995.
 
----------------------------------
Om jag ska vara helt ärlig så minns jag faktiskt inte själva Luciauppträdandet från den gången som beskrivs i texten. Vad jag däremot minns, är känslan att stå där i lucialinnet mitt i ett hav av andra lusseklädda barn.
Och ännu ärligare så tyckte jag det var ett bra sätt att börja blogginlägget på, haha ;-D
 
1995 var visserligen inte sista året jag var med i ett Luciatåg. Jag deltog också i Luciakören när jag gick i 9:an.
Men en kan nästan säga att tåget i 5:an var lite av en "brytpunkt".
Dels var det sista barnluciatåget jag deltog i. Även om vi säkert tyckte att vi var sååå stora och mooogna vid den tiden i livet. Som 11-åringar... ;-P
Som sagt; sista barntåget jag deltog i.
MEN det var också det första luciatåget jag var med i där vi hade levande ljus.
Levande ljus i händerna, och Lucian hade levande ljus i kronan.
Innan dess hade det bara varit de där elljusen, vilka ser ut som ett gäng hoppande ljusprickar i morgonmörkret ;-)  Alla som sett ett luciatåg med småbarn vet vad jag menar ;-)
 
I min skola, där jag gick låg -och mellanstadiet, var det alltid 5:orna som stod för Luciatåget.
Minns att det kändes så stort.
Speciellt som det skulle vara Luciaomröstning och allt.
När det gäller småbarnståg finns det ju alltid hur många Lucior som helst. Alla barn får välja själva vad de vill ha på huvudet. En parentes: Detta ges två tummar upp från mig.
Men i alla fall; i femman skulle vi alltså ha en omröstning och alltså välja en (1) Lucia. Finns i och för sig en hel del problematik i det systemet, but that´s a debate for another day.
 
Efter Luciatåget i matsalen var det dags för den traditionsenliga lussefikastunden.
Alla klasser gick tillbaka till skolan (matsalen var/är en fristående byggnad vid högstadieskolan, vilken ligger granne med låg -och mellanstadiet).
Varje år hade vi alltid adventsfika i skolan på fredagar. Det betydde att vi hade med oss någon liten kaka eller bulle och saft. Vi satt i klassrummet med tända ljus på bänkarna och fikade samtidigt som vår lärare läste någon julsaga.
Skillnaden mellan adventsfikat och lussefikat var att på Lucia fick vi sitta var vi ville i hela skolan. Vi behövde inte hålla oss till klassrummet, eftersom alla klasser lussefikade samtidigt.
Ska jag vara helt ärlig så hatade jag tillåtelsen att "sitta var som helst i skolan" och fika.
Jag tyckte det var jättemysigt med själva fikastunden och att det var Lucia, men platsfriheten betydde att jag oftast satt ensam vid min bänk i klassrummet eftersom jag inte hade några kompisar på den tiden.
MEN det var inte det som inlägget skulle handla om. Blev bara en liten avstickare.
 
----------------------------------
Jag har fortsatt att älska stämningen på Luciadagen ända upp i vuxen ålder, och än idag använder jag glitter i håret varje år den trettonde december. Så också idag, 2018.
Jag älskar hur det liksom lägger sig en mysstämning över Sverige som håller i sig hela dagen.
Jag älskar hur en ser en massa människor runt omkring sig med glitter och tomteluvor på huvudet.
Jag älskar hur det blir en nästan mystisk stämning i luften. En stämning det nästan går att TA på!
Jag kan känna den stämningen trots att jag faktiskt inte sett ett Luciatåg "live" sedan jag gick på gymnasiet.
 
Ett Luciatåg "back in the days"... Daterat 1992 eller 1993.
 
 
Hur firar Du Lucia? Eller du kanske inte firar alls?
Har Du sett något Luciatåg idag? Kanske rent utav deltagit i ett?
Vilka Luciatåg föredrar Du – de charmiga små förskoletågen, eller de mer stämningsfulla med ungdomar/vuxna deltagare?
 
 
 
Hoppas ni haft, och har, en riktigt fin Luciadag allihopa!

Ät en Lussebulle eller två! Det ska jag göra :-D
 
 
 
Den här videon från Jonna Jintons kanal är från förra året,
men den är sannerligen så MAGISK att jag inte kan låta bli
att dela den igen nu i år.
Jonna är OUTSTANDING på att fånga känslor på film (och foto)!
Finns bara två ord som beskriver denna video:
PURE MAGIC !!!
Varje år i december lägger min favoritbloggare Annika upp en blogglista med jultema på sin blogg, och jag älskar den listan. Den är så rolig både att läsa hos andra och att fylla i själv.
Jag tycker också det känns lite som om bloggjulen startar "på riktigt" när jag läst den listan på hennes blogg.
Jag har vid något tillfälle något år gjort listan jag också, och hade tänkt hoppa över den här gången. Men jag ändrade mig, så här kommer den nu!
De allra flesta frågorna är samma, men någon har jag modifierat lite. Har också lagt till någon enstaka.

 
 
Glögg; med eller utan alkohol?
Hm... Jag dricker nästan aldrig glögg. Inte så att jag inte gillar det, men det brukar bara inte bli av.
Så de få gånger det händer köper jag den glöggen som finns i vanliga matvarubutiker.
Så får väl säga "utan alkohol" på den här frågan ;-)

Hemmagjord eller köpt pepparkaksdeg?
Tja, det kvittar egentligen.
Men eftersom en av våra traditioner från barndomen varit att baka pepparkakor hos mormor och morfar, och mormor alltid gjort degen, så gör jag fortfarande degen själv de gånger jag bakar sådana.
Det händer dock inte varje år, eftersom jag ibland känner att det inte riktigt är värt det.
Visst är det mysigt och juligt, men jag äter nästan aldrig pepparkakor.
Vid ett pepparkaksbak, speciellt med hemmagjord deg, så blir det ju alltid hur mycket kakor som helst. Och det slutar typ alltid att burken står i princip orörd när det sedan börjar närma sig sommar... ;-P
Så hemmagjord de gånger jag bakar pepparkakor, svarar jag.
 
Favorit på julbordet?
Gravad lax(!!!)
Sillsallad (speciellt farmors hemmagjorda var Premium!!)
Kalvsylta (Piteortens)
Vörtbröd
 
 
 
Lodrätt eller vågrätt glitter i granen?
Har inget glitter numera. Inte sedan jag började med ljusslingor istället för vanliga julgransljus.
Med de klassiska ljusen tycker jag det passar bättre med glitter, men med moderna ljusslingor gillar jag bättre att vara utan glittret.
Dock; under hela uppväxten körde vi alltid med vågrätt glitter i granen.
 
Dopp i grytan?
Ingen åsikt. Har aldrig smakat.
 
Är det viktigt att det är tomten som kommer med julklapparna?
Det var det under hela min barndom. Spelade ingen roll att en slutat tro på tomten sedan länge; men det "var bara så" att Tomten skulle komma på julafton och dela ut klapparna.
Nu när jag är vuxen kunde ingenting spela mindre roll.
Under våra vuxenår har vi bara haft så att någon i sällskapet delat ut klapparna rätt så effektivt. Ofta har flera personer hjälpts åt.
NU har vi däremot börjat gå tillbaka lite till Tomte-klapputdelningen, men det är för att det återigen finns barn som deltar i julfirandet.
 
 
 
Rim på klapparna?
Nix.

Är traditioner viktiga till jul?
Hade jag svarat på denna fråga på denna blogglista för 20 år sedan hade svaret varit ett otvetydigt: JA!
Allting skulle "vara som det alltid varit".
Men på den platsen i livet där jag för tillfället befinner mig är jag betydligt mer öppen för att prova på något nytt. Saker behöver inte vara som de alltid varit.
Jag känner att det är genom att prova på nya saker hittar en nya traditioner en gillar.
Till exempel skulle jag gärna prova på någon gång att åka utomlands över jul.
Jag skulle vilja prova på en jul som inte fokuserar på julklappar.
Och så vidare.
 
Fira jul hemma eller hos någon annan?
På samma ställe hela julaftonen.
Vi har alltid gjort på det sättet, ända sedan vi var små. Vi gjorde aldrig så att vi åkte runt till flera olika ställen under samma dag, utan vi körde "ett år här, ett år där"-varianten.
Ett år var vi hemma, ett år hos mormor/morfar och ett år hos farmor/farfar.
Sedan besöktes ofta de en inte firat julaftonen med på Juldagen eller Annandagen istället.
Jag gillar denna tradition. Det gör att julafton blir en dag utan den extra stressen som tillkommer när en ska hålla på och ränna runt.
 
Favoritjulsånger?
Agnetas och Lindas julskiva...
 
Klappar först och mat sen, eller mat först och klappar sen?
Mat först och klappar sen under kvällen.
 
Julstjärnor eller hyacinter?
JULSTJÄRNOR! Älskar dessa blommor!!!
Hyacinter är också fina, men av någon anledning brukar det inte bli att köpa hem sådana.
De underbara röda Julstjärnorna dock!! ♥
Jag köpte nyss ett Bäddset från Rusta med sådana blommor på. ÄLSKAR DET!
Det syns lite på denna Lussebullsbilden
 
 
 
Bakar du till jul?
Ja och nej.
Jag brukar i alla fall försöka baka Lussebullar och ibland Pepparkakor.
Finns även fler typer av kakor och bakverk som är specifikt "julfika" i min familj. Men tyvärr är det inte alltid jag har möjlighet att baka allt sådant hemma hos mig, då jag endast har en halvfrys. Alltså en sådan kyl/frys som oftast finns i lägenhetskök.
Och denna lilla frys är ju oftast full med mat, så det finns inte så mycket förvaring för julfika.
Dock; flyttar jag någon gång till större så kommer jag införskaffa en frysbox!
 
Mamma är expert på julfika...
 
 
Stjärnor eller elljusstakar i fönsterna?
Både och.
Jag har tre (3) fönster i min lägenhet. I två av dem har jag vita stjänor på fot och i det tredje har jag två underbara elljusstakar.
 
 
 
Favoritfärger till jul?
Vitt, silver eller guld, grått, grangrönt, brunt (som i natursnören och säckvävspynt), rött.

När julpyntar du?
Jag har ingen speciell dag egentligen. Det kan variera lite när jag känner mig peppad och på humör för att släpa ner stora jullådan från vinden ( =otympligt då hissen inte går hela vägen upp till förråden ).
Men i regel någon av dagarna under första adventsveckan.
Och då åker ALLT SOM SKA FRAM fram.
Numera plockar jag inte fram allt julpynt jag äger, eftersom jag vill få ett mer enhetligt intryck och utan att det blir så plottrigt. Jag blir skitstressad av plotter, även till jul.
 
När vi var små, och min föräldrar gör fortfarande så, adventspyntades hemmet till första advent.
Det var julgardiner, julstjärnor, elljusstakar, luciatågsstaken vi hade i vårt rum (jag och ett av mina syskon) och lite av den mindre julduken till köksbordet.
Sedan, närmare julen, åkte Stora jullådan ner från vinden.
Då var det dags för alla tomtar (och det var mååånga!), lite fler dukar, stora julduken till köksbordet, den regnbågsfärgade girlangen till kökstaket (DEN finns och används fortfarande! Den är tejpad många gånger, men den håller ihop och fyller sin funktion. DEN vill jag inte vara utan!), kyrklandskapet, krubblandskapet och juvelen i kronan: Julgranen!
 
Vad är viktigare i julpyntet -tomtar eller ljus?
LJUS! Alla gånger!
Jag har alltid förut haft tomtar, för att de jag hade när jag bodde hemma har hängt kvar.
Men jag är helt ärligt inte jätteförtjust i tomtar som pynt. Det är väldigt svårt att få det "enhetligt" och snyggt, eftersom de flesta tomtar inte passar ihop. Det blir mest plottrigt.
Jag kan absolut uppskatta julpyntade hem där det finns en masa tomtar; mitt barndomshem är som sagt ett sådant. Och det påminner om barndomens idylliska jular.
Men att besöka sådana hem räcker för mig.
Hemma vill jag ha det lite mer "inredningsmässigt" julpyntat.
Men mycket LJUS ska det vara! Det är sååå mörkt den här tiden på året, så LJUS är ett måste!
 
Flexibelt eller platsbundet julpynt?
Jag säger nog flexibelt, i alla fall just nu.
Men det är nog egentligen mest för att jag hinner typ möblera om och ta bort möbler mest hela tiden under året, så när julen kommer är det inte säkert att en viss plats där ett visst pynt brukade stå ens finns kvar. Eller står kvar på samma ställe.
 
Levande eller konstgjord gran?
Har konstgjord. Men skulle vilja prova på levande.
Tycker dock att dagens konstgjorda granar är så fint gjorda (beroende på prisklass då förstås), att det inte gör mig något att min gran inte kommer från skogen.
 
Hur ser din julfrukost ut?
Ett tråkigt svar; men jag har ingen tradition kring min frukost till jul. I alla fall inte på julafton.
När jag var liten däremot... DÅ var julafton den enda dagen på året då vi fick sitta i vardagsrummet och äta frukost. Det var verkligen en speciell känsla, och kändes både lyxigt och mysigt.
Minns också att det var den enda dagen på året då vi fick, om vi ville, endast dricka O´boy och äta smörgås.
I vanliga fall åt vi alltid fil till frukost. Vissa helger fick vi O´boy, men som jag minns det skulle vi ändå äta en filtallrik innan. Men på julafton fick vi dricka bara O´boy om vi ville :-D
Vill bara påpeka att jag har alltid tyckt, och tycker, om fil. Så att äta fil och flingor på morgonen var absolut inget "plågsamt tvång".
 
Krossade pepparkakor i filet är ett måste :-D
 
 
Hur ser en vanlig julafton ut?
Har tyvärr inga roliga egna julmorgonrutiner att dela med mig av, vilket förmodligen beror på att jag bor själv och det har inte blivit av att skaffa mig några. Detta är dock inget jag lider av (i alla fall inte än ;-P) och jag brukar ägna mina julmornar åt att typ lalla runt i lägenheten.
Att göra mig iordning går allti snabbt, men det skulle kunna vara att slå in någon sista julklapp eller något annat småpyssel.
 
Runt 13-14 tiden åker jag till mina föräldrar i Hortlax, och vid 14-tiden äter vi julmat.
Klockan 15.... Ja, ni vet ;-) De som vill ser Kalle.
Runt 17-tiden kanske, så äter vi efterrätt. Ris á la malta och typ glassbuffé.
Någon gång vid 18-tiden brukar vi börja dela ut julklappar.
Detta tar sin ringa tid, och sedan tar det tid att öppna allt.
Att det tar sådan tid beror på att vi turas om och öppnar en åt gången. Detta har vi gjort sedan vi var små. På den tiden berodde det på att mamma och pappa ville hinna vara med "vad vi fick av vem", men traditionen har överlevt och håller i sig än. Idag handlar det mest om att det faktiskt är kul att se vad andra får, och ha möjligheten att se när de öppnar klappen från en själv.
När julklappsöppningen är slut är det i princip dags att avrunda julaftonen, så pass sent är det.
Ibland kan ett litet sällskapsspel hinnas med, men oftast pushar klockan midnatt.
 
Must have-frukter under julen?
Satsumas!!
 
Vörtbröd -Med eller Utan russin?
MED! MED! MED!
 
 
 
Risgrynsgröt eller Ris á la malta?
Ris á la malta! ALLA gånger!
Gröt har jag aldrig gillat, inte ens under mina småbarnsår.
Ris á la malta gillade jag inte heller under större delen av mitt liv. Men sedan några år tillbaka... kan äta typ hur mycket som helst! om det inte vore så att min fruktansvärt kolhydratskänsliga mage straffar ut mig om jag äter mycket av sådant.
 
Team Julmust eller Team Coca cola?
Till 100% TEAM JULMUST!
Coca cola behöver inte göra sig besväret på julbordet ;-D  DÄR är JULMUSTEN Herre på täppan!
Mina favoriter är VASA bryggerier och Nyckelbryggerier.
 
 
 
Vad händer på Uppesittarkvällen (den 23/12)?
Tja, inte så mycket egentligen. Kan kanske ha köpt hem något mysgott av något slag. Vad är inte direkt traditionsbundet; alltså jag har ingen tradition i vad jag äter den kvällen.
Det har varit godis någon gång, ostbricka någon gång, julfika typ lussebullar någon gång o.s.v.
Kan bli att jag tittar på julkalenderavsnittet av Greveholm (ORIGINALET från 1996), Sunes jul, julfilmen Tomten är far till alla barnen eller något annat juligt.
 
Traditioner på Juldagen?
Stora Pyjamasdagen alltså... Säger väl allt om hur min Juldag ser ut ;-P
Jag vet att det är en stor festardag. Klubbar/pubar har stora evenemang o.s.v. Men jag har aldrig känt något behov av att gå ut och FESTA på JULDAGEN!
Det är den dagen då jag lallar runt i pyjamas HELA dagen, ströglor på TV, undersöker julklapparna närmare, äter rester från julmaten och har det allmänt jäsigt och gött.
 
Annandagen?
Nada. Noll. Inga som helst traditioner eller något sådant.
Ibland brukar en gammelfaster ha julfikabjudning på annandagen. Kan nog dock bli lite svårt med den saken i år, då hon nyligen flyttat till ett äldreboende. Plus att hon alldeles snart fyller 99 år... ;-)
 
Ser du Kalle på julafton?
Nix. Det står på i vardagsrummet, då andra i familjen tittar. Men jag blir så fruktansvärt uttråkad av Kalle numera, så jag klarar inte riktigt av att titta.
 
Kan du vissla Johanna?
Typ. Ser det med typ ett öga i alla fall.
 
Karl-Bertil Jonsson?
Nix. Jag har fortfarande aldrig sett denna Karl-Bertil.
Dock är det inget jag saknat, så det är säkert därför det inte blivit av.
 
Julklappar till alla eller bara till barnen?
Köper till alla.
Hade dock inte haft något emot att prova på en jul då julklappsinköpen reduceras till att bara innefatta "familjemedlemmar under 18 år", alltså barnen.
 
Slå in julklappar själv eller att butiken gör det?
Jag vill slå in klapparna själv. Dels är det mysigt, dels slipper jag butikerna (oftast) fula papper med deras egna logga på.
En del butiker kan nog ha juligt papper, men oftast om det är personalen som slår in dem så tycker jag man använder "butikens eget papper". Alltså typ enfärgat med deras logga på.
Det är inte juliga julklappar enligt mitt tycke.
 
Ditt bästa julminne?
Hm... Det var svårt. Tror inte jag har någon enskild händelse från julen som jag minns.
Det är mer "alla jular under min barndom".
För vi hade verkligen den där ultimata IDYLLISKA julen. Den där TINDRANDE julen som barn förtjänar!
Nästan lite sådär "drypande snuttigulligt" idylliskt, för att måla upp en bild för er.
Vi syskon brukade till och med ha matchande röda julfinkläder på julaftonen...
Jag säger INTE detta ironiskt! Jag älskar den typen av jul jag fick med mig under uppväxten!
 
Julen 1988.
 
 
Din högsta önskan i jul?
♥ Att ALLA barn skulle få uppleva samma tindrande, idylliska jul som jag fick under min uppväxt!
♥ Att alla hemska sjukdomar i världen kunde ta en paus och hålla sig borta från människors kroppar, i alla fall över jul, så att ALLA människor får njuta av mysets högtid utan smärtor och andra hemskheter.
♥ Att alla krig/konflikter runt om i världen tog en paus (antar det är för mycket att be om Eld upphör för alltid...) över julen. Att alla människor som lever under hot för sina liv fick känna känslan av att vara helt och hållet trygga.
 
 
 
Hoppas ni får en riktigt fin fortsatt December och en underbar jul alla goa människor där ute! ♥
 
♥ Fick en dos av dessa två småtomtar idag ♥
 
Mysig andra advent på er alla kompisar där ute!
Så har vi då tänt det andra ljuset, och vi är för tusan snart HALVVÄGS mot julafton!
Sakta ner, please!!!
Att december någonsin gått långsamt känns så fruktansvärt avlägset. Numera får en ju nästan vara rädd för att blinka; för gör en det så är väl julen redan över när en öppnar ögonen igen... Jisses alltså!
 
Och ja, också jag börjar känna stressen nu. Framförallt på grund av julklappsinköpen, vilka jag inte ens börjat med. Tänk en jul där en inte behövt tänka på julklappar. Att prova något sådant ställer jag mig sannerligen inte emot.

Men i alla fall...
En kan ju alltid göra sitt bästa för att göra julförberedelserna mysiga också. That´s what it´s all about, after all!
Igår ställde jag till med lite lussebullsbak.
Och som bloggare gåååår det ju inte för sig att strunta i dokumentationen av hela processen, haha ;-P
 
 
Inget fel på jästen i alla fall ;-)
 
Och som vanligt avslutas all bakning alltid med den tråkigaste av uppgifter...
 
Idag har jag tänt två ljus i min fina marmorstake ♥
Alltså! Vilken vädervecka vi har haft!
Tänk att så sent som i tisdags låg inte en enda snöflinga på marken. Allting som kommit förut hade tinat bort, och hela världen var verkligen brun, grå, blöt och MÖRK! Blir ju alltid extra mörkt när det regnat på vintern.
Det var i tisdags.
 
Sedan började det snöa... vilket höll i sig hela onsdagen och halva torsdagen. Plus att det idag började om att snöa på eftermiddagen.
Så från en brungrå värld till vad ni ser på dessa bilder ↓ på bara två dagar.
 
Dock är jag ju, som ni vet, inte direkt något stort fan av snö. Milt uttryckt.
Visst, det kan vara fint att titta på och det kan vara mysigt till jul. Men nej; jag är ingen snömänniska!
Därför kan det gärna få stanna såhär. Denna mängd gör mig inte så mycket. Det är mest mysigt.
Det behöver INTE komma mera!


Har ni fått snö där Du bor?
Gillar Du snö, eller får du också ett sug att bege dig till varmare breddgrader hela vintern?

Detta inlägg finns redan på min nya blogg,
men vad sjutton. Gör väl inget att publicera det
här på Pixeliebloggen också ;-)


December. Jul.
Detta är sannerligen en tid för mys och magi. Finns väl ingen högtid som tindrar så magiskt som just julen? I alla fall för väldigt många av oss på jorden.
Självklart finns det de som inte firar jul, samt de som mår dåligt av olika anledningar under denna högtid. Det är absolut inte meningen att vara exkluderande, men då inlägget kommer handla om en specifik detalj angående julen så vill jag inte sväva ut i hur många trådar som helst.
Det kan göras i andra blogginlägg.

Jag har aldrig varit någon stor filmentusiast, utan har snarare alltid blivit uttråkad eller somnat efter tio minuter när jag försökt se en film.
Dock har en sak slagit mig den senaste tiden, framförallt när jag loggat in på mitt Netflixkonto...
Det är frågan "Huuuur många julfilmer finns det egentligen??"
Jisses alltså!
Mitt "flöde" på Netflix svämmar verkligen över av julfilmer. Det är nästan så att det kommer upp fler julfilmer än vanliga filmer/serier för tillfället...

 
Vad som slår mig är dessutom att alla dessa julfilmer är av typen Du-kan-gissa-dig-till-med-lilltån-hur-den-slutar. Cheesy, gulligull, cis-normativt av typen "följ snygg tjej och snygg kille i ett Hollywood-romantiserat juläventyr".

Och innan någon hinner påpeka det: Ja! Jag vet att det är tanken med julfilmer.
I denna genre står den där tindrande julkänslan som prio ett, och handlingen kommer lite i andra hand. Jag vet att det är meningen att det ska vara lite cheesy.

Men jag kan ändå inte låta bli att fundera...
Går det inte att göra någon lite mer normbrytande julfilm?
Ja, jag vet att det faktiskt finns lite andra julfilmer än just dessa "cheesy" också. Men det jag tänker på är om någon kunde göra en med typ samma innehåll (alltså t.ex. julromantik), men istället för ytterligare ett "vackert cis-par" kanske karaktärerna kunde vara... ett homosexuellt par? Trans? Ickebinära? Familjer som inte enbart består av mamma-pappa-barn?
Men vem vet... kanske finns det? Bara att jag inte hittat dessa filmer?
Jag tycker i alla fall att den stora majoriteten av alla julfilmer en bombarderas med under december handlar om heterosexuella cis-relationer. Inte mycket variation där...

Helt ärligt så är detta inga nya tankar i mitt huvud.
Just julfilmerna har jag nyligen börjat reflektera över, men min önskan om normbrytande film har jag haft länge. Faktiskt långt innan jag fick på mig de feministiska glasögonen. Långt innan jag hade en feministisk analys överhuvudtaget. 

Jag kommer ihåg att redan när jag var yngre, typ i skolåldern, fantiserade jag över hur det skulle vara om någon (eller jag själv då jag alltid gillat att skriva) skrev någon sådan klassisk "prinsessa-prins-saga" men vände på allting i sagan. Vände på alla roller och perspektiv. Hur skulle det bli då?
Att jag tog upp detta var mest för att jag precis insåg att jag nog faktiskt ändå, längre än jag trott, drömt om normbrytande berättelser. Bara det att jag inte kunde just ordet "normbrytande" som 12/13-åring...

Kanske jag skulle försöka mig på att skriva en normbrytande julsaga/berättelse..?
Undrar hur det skulle gå? ;-P


Känner Du till någon romantisk julfilm som är normbrytande (utan att den gör en "big deal" av att den bryter normer)? Jag tar mer än gärna emot tips!
Vad tycker Du om tanken på (fler) normbrytande julfilmer?
Gillar Du julfilmer? Eller undviker du dem helst?

"Jag hade inte alls kunnat gissa att du varit blyg."
Kanske låter det konstigt, men jag har aldrig blivit så glad över en komplimang som just denna.

Kommentaren ovan har jag faktiskt fått flera gånger de senaste 4-5 åren, av flertalet personer jag antingen nyss träffat eller som jag inte träffat på länge.
Mitt hjärta suger åt sig och rangordnar den som den finaste komplimang jag någonsin fått och fortfarande får.
Det är en bekräftelse.
Ett bevis på att allt mitt mentala arbete äntligen bär frukt!
Ett bevis på att andra människor verkligen ser min förändring.

Hela min barndom och hela min ungdomstid var färgad av min blyga personlighet. Den plågade mig konstant när jag dag efter dag aldrig vågade prata i skolan.
När jag kväll efter kväll satt hemma och ÖNSKADE att jag vågade skaffa kompisar för att ha någon att umgås med på fritiden (alltså någon i min ålder utanför familjen).
När mitt 14-åriga jag inte såg ens en strimma ljus i den blyga tunneln, och därmed trodde att jag aldrig någonsin skulle få uppleva saker som mina jämnåriga fick vara med om.
Jag har haft ett handikapp.
Jag har varit blyg bortom introvert.

"Jag hade inte alls kunnat gissa att du varit blyg."
Orden träffar rakt i hjärtat och sprider sig likt värmen från en mysfilt genom kroppen. Varje gång.
Jag är säker på att personerna som formulerar denna mening inte förstår vilken effekt orden faktiskt har på mig.
Jag vill bara uppfinna en tidsmaskin, resa tillbaka till 1998 och berätta det för 14-åriga Erica.
Avslöja att hon som vuxen faktiskt kommer kunna fungera normalt socialt i samhället.
Att hon kommer ha hittat ett jobb där hon stortrivs, och där hon faktiskt vågar ha en kommunikation med andra människor runt omkring sig.


Jag kommer alltid att vara introvert.
Jag tror inte att vår grundläggande personlighet är någonting vi kan ändra.
Eller ja, kanske kan vi det? Jag är ingen vetenskapsperson, så jag har ingen aning.
Men vi är ju introverta eller så är vi extroverta. Jag tror inte det riktigt går att ändra på, och jag är en introvert personlighet. Jag kan aldrig bli extrovert.
MEN vad jag KAN göra, är att träna upp mina sociala förmågor och fungera i samhället på ett sätt jag aldrig kunnat tidigare i mitt liv.
DET har jag bevisat de senaste åren. Främst för mig själv.
Att allt (i alla fall det mesta) går med en vilja av stål, massor med mental träning och framför allt om en låter det ta den tid som behövs. Att stressa fram ett resultat i sådana här situationer leder bara till att allt låser sig.
Eller ja; detta är såklart olika från person till person. Vissa behöver utmanas för att komma framåt. Andra personer, som jag, är sådana att om händelseförloppet stressas fram så tar allt bara längre tid.


Så...
Från att ha varit handikappad av blyghet till att få höra orden "jag hade inte alls kunnat gissa att du varit blyg"... ger en känsla av att jag faktiskt äntligen klättrat upp på prispallen. Det är som att jag vunnit ett pris för alla mina ansträngningar!

Det känns som att NU kan livet äntligen börja!