Worst Christmas Ever!
En vit jul. Det är väl det mysigaste/bästa man kan säga om julen 2020.
Det är egentligen ganska lustigt hur det faktiskt alltid blir en vit jul, oavsett hur det ser ut strax innan jul. Det kan vara grönt och snöfritt fram till mitten av december, men det kommer ALLTID snö lagom till julafton...
Det är egentligen ganska lustigt hur det faktiskt alltid blir en vit jul, oavsett hur det ser ut strax innan jul. Det kan vara grönt och snöfritt fram till mitten av december, men det kommer ALLTID snö lagom till julafton...
I skrivande stund (31/12, 13:00) har snöandet ökats på. Just nu singlar det, återigen, ner stora täta flingor. Jag vill inte ens tänka på hur min bil ser ut. Den som stått orörd under allt detta snöande i två veckor...
Jag hoppas i alla fall att ni alla hade en fin jul.
För mig var detta Worst.Christmas.Ever!
Det är ganska precis ett (1) år sedan detta Coronavirus kom till Sverige, och jag har alltså klarat mig i ett helt år från att bli sjuk. Jag har klarat mig ett helt år från att bli sjuk överhuvudtaget; oavsett Covid-19 eller "vanlig" sjukdom.
Men VAD händer då den FEMTONDE DECEMBER!?! Nio dagar före julafton???
Jag blir sjuk. Tar Covidprov den 17:e, och yeah guess what! Resultat: Positivt!
Jag fricking testar positivt för Covid-19 en (1) fricking VECKA innan julafton.
Ja, det kan hända att jag blev surare över detta än det faktum att jag faktiskt hade Covid.
Tack och lov hörde jag i alla fall till den gruppen som fick de lindrigare symptomen, det vill säga att jag har inte behövt sjukhusvård. Som så många andra har jag kunnat bädda ner mig här hemma och vänta ut skiten.
Ska inte säga att jag fick de absolut lindrigaste symptomen; dit jag räknar de som "bara" fått lindriga förkylningssymptom. Önskade att jag också fått sådana; då hade jag kunnat pyssla och fixa lite här hemma när jag ändå var tvungen isolera mig.
Ska inte säga att jag fick de absolut lindrigaste symptomen; dit jag räknar de som "bara" fått lindriga förkylningssymptom. Önskade att jag också fått sådana; då hade jag kunnat pyssla och fixa lite här hemma när jag ändå var tvungen isolera mig.
MEN mina symptom har varit feber, yrsel, illamående och lite ont i lederna. Febermässigt har jag legat på ett spann på allt mellan 37,2 upp till 39,5, så jag har bokstavligen legat däckad under täcket på soffan i två veckor.
Däremot har jag haft turen att få behålla både smak -och luktsinnet.
Numera anser jag mig som frisk. Äntligen.
Det enda som begränsar mig just nu är att jag blir trött betydligt snabbare än innan. Men har läst på flera håll att det är fler som känt så.
Jag menar; det brukar ju ta ett tag att återkomma till 100% efter en vanlig influensa eller annan sjukdom. Och Covid-19 är ju inte en vanlig influensa (vad konspirationsteoretikerna än säger).
Jag har inte ens orkat sitta upp vid datorn under dessa två veckor, så måste säga att jag har aldrig längtat så mycket efter en laptop som jag gjort nu under julen 2020.
Jag har knappt orkat äta.
Jag har knappt orkat dricka.
Jag har knappt orkat ta mig till dass.
Jag har knappt orkat vända på mig själv när jag har legat så länge på samma ben att det börjar göra ont.
Detta är inget tyck synd om mig-inlägg. Jag ville bara beskriva hur dessa två veckor varit.
Innan jul tänkte jag mest att "jaja, det går säkert bra att fira julafton ensam hemma också. Det är ju bara ett år, och det kommer fler jular".
Men jag måste erkänna att det VAR jobbigare än jag trodde när den 24:e väl kom.
Det är första gången i mitt 36-åriga liv som jag inte firat tillsammans med min familj, och mentalt var det jobbigare än väntat.
När man är mitt inne i det spelar det ingen större roll att "det blir fler jular". Det är fortfarande jobbigt precis där och då.
Om vi också lägger till att jag inte sett solen på en månad.
Bokstavligen.Inte.Sett.Solen.På.En.Månad.
Dels för att vi, ja, inte har haft några soltimmar den senaste månaden. Och dels för att jag knappt ens sett dagsljuset under mina två sjukveckor.
Eftersom man, när man är sjuk, glider in och ut ur sömnen; så sover man vid väldigt olika tidpunkter på dygnet. Jag har alltså kunnat sova precis de timmarna då det varit "ljust" ute.
Måste säga att det är väldigt, väldigt, väldigt påfrestande mentalt.
MEN... idag är det Nyårsafton.
Det är ÄNTLIGEN sista dagen på 2020. Ett år som varit ett rent SKITÅR för oss alla.
Och ja, även om vi såklart vet att Covid-19 inte kommer försvinna som i ett trollslag, så är det där som kallas "hopp" något otroligt starkt som finns i oss.
Och alla önskningar behöver inte vara rimliga. Önskningar betyder att man ÖNSKAR något, och jag tror vi ALLA önskar att 2021 ska bli ett bättre år än vad 2020 varit.
JAG gör i alla fall det!
Hoppas att ni haft en mysig jul, och att ni fått vara friska.
Och jag hoppas er en riktigt fin start på det nya året.
Nu kastar vi bort 2020 för alltid!!!
Det var väldigt skönt att hålla kontakten med dig VARJE dag via DM på Insta. Tyckte det kändes lugnare för mig då jag fick dagliga rapporter om ditt mående.
Förstod ju att du inte orkade med datorn eller bloglandia. MEN jag är glad att du orkade skicka rapporter via insta. OCH det var fint att följa dag för dag då du blev bättre.
OCH till sist FRISK!!
Underbart.
Du hade det rätt tufft ändå, det tycker jag nog. Värre än en vanlig flunsa. MEN tack och lov slapp du helt söka vård. DET är ett stort plus.
Julen pissig för dig, usch och fy,
MEN den är över nu, och nu har du förmodligen antikkroppar som tar dig fram till vaccineringen. Bara en sån sak!!!
Jag har stor tillförsikt till 2021. DET blir bättre, under andra halvåret 2021 tror jag på stor ljusning.
Det ska bli in i bänken skönt att kicka ut 2020 ikväll. Ska skriva lappar över all skit som hänt och bränna dem vid midnatt.
Rest assured.
Imorgon ska jag plocka ner julen. Har int tröttnat på den alls, efter att ha haft den i nästan två månader, haha. Tvärtom. MEN det är time, och det ska bli skönt det med.
Vi hörs snart igen, jag börjar blogga i nästa vecka ngn ngn.
Gott Nytt År till dig, fina Erica.
Kramar!!