Helvetestisdagen
Planerade att skriva detta inlägg under onsdagen. Sedan torsdagen. Sedan fredagen.
Men i vanlig ordning var jag alldeles för trött för att orka knåpa ihop något som kunde likna en förståelig bloggtext. Speciellt den här veckan.
Januari är mycket sällan min månad, och den här veckan har specifikt varit extra jäklig.
Som alla fått erfara denna vecka har vi ju haft lite...eh...speciellt väder.
Hela Sverige (i princip) har fått en massa snö, och vissa platser mer än andra.
Tisdagen var bokstavligt det värsta jag varit med om! Och då ska erkännas att vi i Piteå inte ens drabbades värst.
Har ingen info om vilken plats som faktiskt låg sämst till, men jag vet att Västerbotten hade det betydligt värre än oss. Samma med exempelvis Sundsvall i Ångermanland. I alla fall hörde jag att på exempelvis dessa platser skulle skolorna hålla stängt under tisdagen.
Och jag menar; skolstängningar och snökaos här uppe... Bara DET är en indikator om hur sinnessjukt mycket snö det kommer/kommit på ett dygn.
Tisdag den 12 januari 2021
Morgonen började ändå ganska normalt för min del. Visst snöade det och blåste en del, men jag kom mig iväg med bilen från parkeringen på ett normalt sätt. Det var kanske 1 dm snö på vår parkering här bredvid huset. Inte extremt mycket.
Jag åkte till jobbet utan problem och satte igång med mina sysslor som vanligt.
Under dagen tilltog både snöande och blåst, och jag blev lite mer orolig inför hemresan (plus att jag skulle till den andra förskolan för att städa). Men jag tänkte fortfarande att "det kommer förmodligen gå bra".
Till slut blåste det storm. Bitvis snöade det inte jättemycket, men det kändes så i och med den kraftiga blåsten.
Att åka till Förskola 2 gick bra.
Städa gick bra.
Städa gick bra.
Sedan började helveteseftermiddagen!
Strax innan kl 16 begav jag mig mot Öjebyn, då jag lovat bort mig själv som chaufför för hämtning från jobb, förskola och skola. Och jag måste faktiskt säga att jag är glad att jag kunde hämta den dagen, just med tanke på vädret.
Däremot måste jag erkänna att på vägen mellan Djupviken och Öjebyn körde jag ENBART på känsla och muskelminne. Hade kanske 2% sikt framåt, vilket är bland det OBEHAGLIGASTE jag gjort någonsin. Oplogat. Snöstorm. Drivbildning. Kan inte bli värre.
Hur det ser ut på bilden här ovanför var hur det såg ut när jag hade som bäst sikt.
Och kommer faktiskt inte ihåg exakt var jag fotade den, men jag LOVAR att jag inte fotade under körning den dagen!
Update: Nu kommer jag ihåg. Det var en helt tom, liten väg. Stannade för att ta en dokumentär bild.
När rutorna började bli varma började det byggas upp isklumpar på vindrutetorkarna (under färd) vilket innebar att de började lämna efter sig ett tunnt islager på rutan vid användning. Detta betyder att jag var tvungen stanna flera gånger för att "bryta" loss dessa isklumpar.
Valde vägen från Öjebyn mot Backenområdet, och den relativt korta biten är bokstavligt talat DET ÄCKLIGASTE VÄRSTA jag gjort i hela mitt liv.
Om jag sa att jag tidigare haft 2% sikt, så hade jag nu NOLL sikt framåt!
Is behövde tas bort från torkarna, det blåste storm och snön yrde så det var omöjligt att köra på helljus. Jag.Såg.Inte.Vägen. Jag såg inte om jag hade någon bakom mig. Jag såg inte om jag hade möte. Jag.Såg.Knappt.Vägen.Ens.En.Meter.Framför.Mig!
Lyckades i alla fall ta mig till Backcity, där jag rengjorde torkarbladen.
Efter det lyckades jag till slut ta mig till Degeränget, där jag lämnade av mina passagerare hemma hos dem.
Från Degeränget styrde jag kosan mot korsningen vid Kappa, där jag planerade att svänga in på Timmerleden (en av de större vägarna genom Piteå). Det är max typ 100 meter, och under den tiden var jag tvungen stanna för att rengöra vindrutetorkarna.
Väl framme vid korsningen, vilket är en trafikljuskorsning, stannade jag eftersom det var rött.
Så blev det då grönt ljus och jag började köra ut på Timmerleden.
DÅ händer det... Det är så pass mycket snö just i korsningen att jag kör fast!
DÅ händer det... Det är så pass mycket snö just i korsningen att jag kör fast!
Kommer ingenstans, utan det bara slirar.
"Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej!" skriker jag, men egentligen ett annat ord med tre bokstäver...
Lägger växeln i friläge, går ut och försöker typ knuffa bilen bakåt. Den kommer ingenstans, såklart.
Någon spade har jag inte, eftersom den jag faktiskt hade blev stulen samtidigt som bilen stals i våras.
Plötsligt stod det en buss en bit bakom mig, vilket gjorde mig ännu mer stressad. Vet ju att bussar har en tidtabell att passa.
Den supersnälla busschauffören kom dock ut och frågade om jag behövde hjälp.
Han hjälpte mig att skotta bort lite snö från bakom framdäcken, och sedan hjälpte han mig med att knuffa i bilen samtidigt som jag satt i och försökte backa.
Tack och lov hjälpte detta och jag kom äntligen loss.
Dock fick jag stå hur länge som helst vid rödljuset utan att det blev grönt. Började bli misstänksam, eftersom både Timmerleden och bilarna mitt emot mig hann få grönt flera gånger.
Tydligen kan man stå för nära ett trafikljus, och då ändrar det aldrig.
För till slut backade jag ännu mera, för att ta en annan väg, och DÅ blev det grönt.
Körde i alla fall till korsningen vid OK, och kom äntligen ut på Timmerleden.
Till sist kom jag ÄNTLIGEN hem till Sundsgatan och hem till där jag bor.
Där stötte jag på nästa problem...
SÅHÄR ↑ såg det nämligen ut på parkeringen där jag har min P-plats...
Inte en f**king chans att jag kunnat ge mig in där.
Så vad skulle jag nu göra då? Inga parkeringar var ju förmodligen plogade ännu, eftersom snöröjningen av naturliga skäl hade fullt upp med vägarna.
Kom mig i alla fall in på kyrkparkeringen, vilken ligger snett över vägen från mitt hus.
Där var det inte heller plogat, men jag kunde i alla fall parkera.
Gjorde iordning bilen och gick hem.
Dock hade jag hela tiden en olustig känsla i magen, och jag insåg att jag inte skulle kunna sova med tanken på var bilen stod. Det var fortfarande storm, och jag insåg att om bilen skulle stå där hela natten skulle det inte finnas skuggan av en chans att jag skulle få bort den därifrån.
Tror jag var hemma ca 45 minuter innan jag gick tillbaka till kyrkparkeringen, och jag kan säga att om jag väntat endast 30 minuter längre hade jag inte fått ut bilen.
Under denna tid hade det hunnit snöa minst 2 dm på bilen, och runt omkring var snön så djup att man inte längre såg däcken...
Jag lyckades dock, med en hel jäkla massa tur, få bort bilen därifrån.
DÅ hände nästa sak...
Svängde in på Sundsgatan (med riktning mot kanalen), körde kanske 20 meter och KÖRDE FAST IGEN!!
Inte lika hårt som första gången, men jag kom för nära trottoaren, och fastnade då i drivsnön.
Och ni som inte vet hur Sundsgatan i Piteå ser ut... Filerna är SMALA, och det är som en trädallé mellan dem. Det vill säga; det går inte köra om för bakomliggande bilar.
Och det kom såklart en bil bakom mig, men är så extremt tacksam över alla människor under tisdagen som verkligen klev ur sina bilar för att hjälpa sina medtrafikanter.
Jag fick i alla fall hjälp av två personer att knuffa iväg min bil samtidigt som jag gasade framåt.
Valde att köra runt stan, eftersom de vägarna i alla fall är lite större än gatorna mitt i stan. Tänkte att det kaaaanske ser liiite bättre ut med snön där.
Och ja, liiite. Men bara marginellt. Hade jag varit tvungen stanna någon mer gång hade jag förmodligen fastnat igen.
Till sist kom jag mig - ÄNTLIGEN - fram till parkeringshuset som ligger mitt emot COOP.
Det är inte ett varmgarage, men det är i alla fall tak. Och tak betyder ju såklart att bilen inte skulle vara översnöad morgonen efter.
Innan jag vandrade hemåt gick jag dock in på COOP och inhandlade en ny spade samt en Piassavakvast. Dessa redskap ligger nu i, och kommer alltid att finnas i bilen.
Under promenaden hem kändes det verkligen som om en stor knuta i magen precis lösts upp. Som om jag varit totalspänd under hela tiden och att jag nu slappnade av för första gången. Nu när jag visste att bilen äntligen var "säker" från snön, och att jag faktiskt skulle komma mig till jobbet nästa dag.
Jag kunde till och med känna att det var liiiite mysigt att promenera hem i snö som gick upp över skorna.
Denna dag lämnade jag hemmet vid 06:00 på morgonen för att åka till jobbet.
Jag kom inte hem förrän klockan åtta på kvällen.
Detta var den BÄSTA känslan under hela tisdagen! Att lämna bilen här.
Det här är mina spår från när jag hämtade bilen från kyrkparkeringen.
När jag kom tillbaka från COOP syntes de nästan inte...
Och kan inte ha varit borta längre än kanske 45 minuter...
Och igen; vi i Piteå var inte de som drabbades värst av veckans snöstorm.
Måste också ge en stor eloge till snöröjningen.
Det slutade snöa någon gång under natten, och när jag skulle åka till jobbet på onsdag morgon var allting plogat. Till och med våran lilla parkering.
Vi klarade oss från mer snö resten av veckan, men istället tog kylan över. Under onsdagen och torsdagen hade vi ner till -28 grader.
Jag kan, med handen på hjärtat, säga att detta är en vecka jag ALDRIG vill uppleva igen!
Undrar egentligen hur många som körde fast i tisdags?? Hur många som körde av vägen? Hur många som behövde bärgning??
Jag hörde bland annat att det var två personbilar som krockat med en plogbil!
Redan under fredagen blev det dock bättre. Temperaturen höjdes till ungefär minus 10-15 grader ungefär mitt på dagen, och fortsatte upp till minus 4-6 grader på eftermiddagen.
Kändes på riktigt som rena paradiset!
Dessa två sista bilderna visar hur det såg ut på jobbet när jag kom dit på onsdagen.
Det var verkligen sådana sinnessjuka mängder snö som föll under tisdagen! Men det har ni ju förstått efter den här mastodonttexten ;-P
The silver lining är att det ser ut som ett magiskt vinterlandskap överallt just nu.
Jag var faktiskt ute drygt en timme vid solnedgången idag. Ms Canon fick följa med, så under början av kommande vecka dyker det upp väldigt vintriga bildbomber här på bloggen.
Har redigerat dem nu i eftermiddag, så de är redo för bloggen.
Men nu tror jag ändå att jag avrundar detta mastodontinlägg.
Jag vet att det är massvis med text, men det var verkligen en sådan sjuk dag i tisdags.
Till er som lyckats ta er ända hit ner: TACK för att ni tagit er tid att läsa!
Och till er eventuella andra; jag lovar att det blir mer bilder och mindre text imorgon! :-D
Nej, det var inget roligt väder den dagen, huvva. :( Jag pulsade i snö till tim-jobbet på PÄS.
Lite sen kommentar nu, men FY vilken upplevelse! Och nu har ni fått snö igen, man kan tycka att det borde ha räckt med det ni redan hade.