Fult och grått och brunt och sandigt och skitigt och blött och äckligt
Säga vad man vill om den här vintern, men vi har i alla fall haft ett tvättäkta vinterlandskap här precis hela tiden -från mitten av januari och framåt.
Men NU fick vi då en vecka med blidgrader igen...
Den där Picture Perfekt-vinterskogen där varenda gren dignar av fluffig, kritvit, gnistrande snö... Den är ett minne blott.
Det där ljudet när det knarrar under fötterna när man går, för att det är minusgradesnö som inte behöver sandas... Det hörs inte längre.
De två bilderna här ovanför; det är hur det ser ut på mina breddgrader för tillfället. Eller rent tekniskt sett är bilderna några dagar gamla. Snön som ligger på trottoaren på högra bilden, den är borta. Nu är det endast is, och fläckvis är vi nere på asfalten.
Vi har haft PLUSGRADER i ungefär 1,5 vecka. För närvarande ligger temperaturen under nollan, men just bara snäppet under.
Jag gillar inte när det börjar tina så pass tidigt under vintern; det är ju trots allt hela den här månaden (mars) kvar av årstiden högvinter. MEN jag gillar sannerligen när man inte behöver frysa. Temperaturmässigt är det otroligt skönt just nu.
Men med tanke på den äckliga (och icke fotoinspirerande) utomhusmiljön såhär i början av mars tänkte jag att vi kör en liten tillbakablick, i kombination med "då och nu"...
22 januari; då när vi hade den andra stora snöstormen på två veckor. Kan lova att det kommer dröja innan jag glömmer DEN fredagsmorgonen när jag kom till jobbet. ALL den där snön hade vräkt ner under natten. Jag tackade mig själv ungefär tre miljoner gånger att jag parkerat en bit bort inne i ett parkeringsgarage under kvällen. Eller ja, jag hade helt enkelt inte tagit mig iväg om jag stått på min egen p-plats.
Andra bilden är samma vy på jobbet, men fotad nu i tisdags.
Det är ju såklart skottat också med jämna mellanrum, men fattar ni hur mycket det smält under denna vecka??!!
Samma gäller för dessa bilder, vilka som ni ser är fotade med exakt en månads mellanrum.
Det är fortfarande mycket snö kvar, men SER ni HUR mycket snön dragit sig tillbaka! Och det på lite drygt en vecka.
Första bilden här är, som ni ser, fotad när jag äntligen parkerat bilen på en säker plats och var på väg hem till fots. Det var under den där, som jag kallar den, helveteseftermiddagen. Den första stora snöstormen av två.
Bilderna är fotade med ungefär 1,5 månaders mellanrum och som ni ser är det samma plats.
Som synes är det en väldigt bred trottoar, men på första bilden syns det verkligen inte var trottoaren slutar och vägen börjar. Att köra bil den dagen var det värsta jag någonsin gjort. Man såg ingenting, och man hade inte en aning om var på vägen man befann sig. Om man ens befann sig på själva vägen... Om man dessutom var tvungen stanna, ja då var risken att fastna överhängande.
Måste erkänna att jag har lite blandade känslor av bilderna från den dagen. Jag vill inte titta på dem, då alla panikkänslorna tycks vilja komma tillbaka. Men samtidigt kan jag inte låta bli att titta.
Lärdom säger jag till 2022 (och kommande år): Det kan absolut få snöa, men Allting Behöver Inte Komma På En Och Samma Dag!!!
Hittade också ungefär samma vy, men exakt ett år emellan. 21 februari 2020 vs. 22 februari 2021, och shit vad lite snö det ändå var förra året.
Så gott som hela förskolestaketet var synligt, men i år... Helt täckt av denna vita massa.
Däremot har jag tänkt på en sak; det kan omöjligt vara lika mycket snö i år som det var vintern 2018. Här i Piteå som sagt. Jag pratar inte om andra delar av landet, eftersom jag bara vistats i den här kommunen.
Så igen; det är omöjligt att det är mer snö nu än det var då.
Jag menar; det ÄR extremt mycket denna vinter, men om jag tänker tillbaka (och faktiskt ser på bilder jag tog då) så MÅSTE det ha varit mer då.
Om jag säger "grönt förskolestaket", får ni en bild av vilken typ jag menar då? Ett sådant där högt, grönt staket i metall som ger ut som "galler".
Grinden är stor och stängs med en metallhasp på ovansidan. Det är typ dubbelt så högt som ett sådant trästaket som på bilden ovan.
Det var ett sådant runt förskolan jag jobbade på det året, och DET staketet var helt täckt av snö.
Den förskolan låg mitt i ett villakvarter, och om man stod på vägen så var plogvallarna så höga att man inte såg husens garage. Plogvallarna är höga i år också (på vissa ställen högre än min bil), men de är inte SÅ höga.
Nåja, det var ett litet sidospår.
Det har sannerligen varit sjukt extrema mängder snö den här vintern, och det värsta med alltihop är när det tinar. Då är det bara fult och grått och brunt och sandigt och skitigt och blött och äckligt. Överallt. Speciellt inne i stan. Det hinner bara precis bli plusgrader innan allt man ser är brunt slaskvatten och svarta snöhögar. Inte precis något dreamy winterland.
Dock, vem vet... Det kanske kommer tillbaka. Som sagt, så gott som hela mars är ju kvar. Och mars är en vintermånad.
DÄREMOT, något jag faktiskt hade i tankarna när jag skulle skapa detta inlägg, men som jag totalt höll på att glömma... Så jäkla typiskt mig alltså!
Det är LJUSET!!! LJUSET!!!! LJUSET HAR ÅTERVÄNT!!!
Det är numera LJUST när jag åker till jobbet på morgonen! Det är ljust FÖRE halv sex på morgonen! Många utropstecken, men kan inte hjälpa det.
Och det är LJUST när jag slutar på eftermiddagen, oavsett när jag slutar. Det är ljust klockan 17. Det är ljust HALV SEX på kvällen!
Nu skiter jag i hur detta låter, men jag börjar nästan gråta av lycka när jag tänker på det. Ljuset gör ALLT!
Ljuset är glädje. Hopp. Lycka. Förväntan. Hälsa.
Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att jag eventuellt, på riktigt, lider av årstidsbunden depression. Vill såklart inte förminska depressioner, så det är absolut inget jag vet eller har någon diagnos på. Men jag misstänker det, på riktigt.
Jag går liksom in i ett svart hål varje vinter, då det blir som mörkast (och när det börjar bli kännbart mörkare på hösten). Känner inte direkt någon glädje över saker (annat än mitt jobb), tappar ALL inspiration och måste lägga all fokus bara på att ta mig igenom vardagarna.
Men så kommer mars, och i samma stund som ljuset kännbart kommer tillbaka är det som om allting släpper.
Låter klyschigt; men det är som om hela livet kommer tillbaka.
Jag hoppas vi ses i kommande inlägg.
Det är nämligen så att jag faktiskt kommer att få lite grann att blogga om här framöver. Kika in imorgon får ni se vad jag tänker på.
Och ja, det kommer verkligen upp ett inlägg imorgon. Tänkte nämligen förbereda det NU, så att det verkligen blir av :-)
Älskar er, bästa vänner!
Ta hand om er, så hörs vi!
NI har iallafall haft en riktig vinter.
OCH har väl än, även om du säkert får ett par snöstormar till innan du ser barmark.
Personligen skulle jag inte ha ngt emot att bo där det blir äkta vinter och där den ligger ett tag, men det vet du redan. DET är kul att jämföra så här, jag gjorde det det själv häromdagen vad gäller mars månad i bilder.
TUR att vi är så bra på att dokumentera, Erica :-)
DÅ har vi bildbevis galore när det gäller.
DET har sjunkit undan massor hos dig!! Men jag tycker det är fascinerande och coolt att se de bilder då snön låg tjock.
Nä, det behöver inte snöa en meter på ett dygn då det kommer haha,. HAR varit med om det en gång här, då kom det 80 cm på ett dygn. Tror det var 5 år sen eller så.
Marsljuset är magi och det vackraste på hela året.
ÄLSKAR det.
Visst kan det vara så att du har årstidsdepression. Det är nog ganska vanligt.
Och mörkt är det ju hos dig på vintern, minsann.
Men nu går det mot verkligt ljusa tider.
Kramar och trevlig helg.
Blir nyfiken på ditt nästa inlägg så jag får logga på framåt em igen ;-)
Här försvann all snö (nästan, några större snöhögar är fortfarande kvar) under sportlovet. Jämfört med dig hade vi förstås inte mycket, men för att vara här var det ovanligt stora mängder. Tror att det var 35 cm eller något liknande, vilket med småländska mått - i alla fall här vid kusten - ÄR mycket. Det bästa med vintern 2020-2021 här var att det var stabilt kallt i tre veckor efter att snön kommit. Ingen fruset slask! Inte en massa modd! Ingen ful, smutsig snö! Istället såg det ut som vintern ser ut på julkort. Det uppskattade jag verkligen.
Ljuset såhär års är verkligen underbart! Jag blir helt lycklig av det, och det mesta känns lättare. Beträffande årstidsbunden depression är jag ganska säker på att jag hade lite av det när jag var yngre... Numera är det betydligt lättare, även om jag fortfarande inte är förtjust i vintermörkret.