Mobilo, Fröbelklossar och Plupps chokladmjölk
Jag älskar nostalgi; det vet alla som känt eller följt mig länge. Jag kan inte låta bli.
Älskar att titta tillbaka; kolla på gamla bilder, fastna framför YT-klipp med jinglar från barndomens TV-program, googla på sådant som var en del av vardagen när jag växte upp...
Jag vill inte tillbaka, men jag ÄR en nostalgiskt lagd person. Det går inte komma ifrån till 100%, även om jag släppt mycket av den känslomässiga låsningen vid prylar.
Det kan också vara helt random, små och egentligen betydelselösa saker som sätter igång min hjärna.
Det kan vara en lukt. Ibland kan jag inte ens placera var jag känt den, utan bara att den "luktar barndom".
Det kan vara en lukt. Ibland kan jag inte ens placera var jag känt den, utan bara att den "luktar barndom".
Det kan vara en pryl, eller del av en pryl, som påminner om något jag sett när jag var liten. Eller kanske lekt med en (1) gång.
Det kan vara något jag tyckte om som barn, men sedan helt glömt bort.
Hjärnan är verkligen fantastisk, och DET är något jag tyckt hela livet!
Tänkte i alla fall att vi kör på en liten nostalgitripp idag. A walk down memory lane, som man brukar säga.
Monchichi
Kan hända att denna fortfarande säljs, men såg en bild av denna lilla bebisapa och min hjärna tog mig tillbaka till barndomen. Mormor och morfar hade en sådan hemma i leksakslådan, och ska jag vara ärlig så tyckte jag (då) mest att den var lite läskig.
Vet inte varför, men av någon anledning tyckte jag det.
Nu tycker jag faktiskt den är så söt :-)
Så gulligt med den där lilla nappen hen håller i ena handen; den går ju att stoppa in i munnen (på trollet då´rå ;-P), men sitter dock fast i handen.
Finns väl egentligen inte så mycket mer att säga, annat än att hen får vara med pga de nostalgikänslorna som vällde fram hos mig. Så gott som alla barndomsminnen jag har från mormor och morfars hem är mysiga, roliga och trygga minnen. Det var vårt andra hem.
Här-kommer-jag-pärlor
Okej. Nej, de hette naturligtvis inte så. Det var bara ett namn jag kom på alldeles precis nu, utifrån effekten dessa färggranna plastbitar fick.
Samma här som med Monchichin; har ingen aning om de fortfarande säljs. På sätt och vis känns de rätt tidlösa, men man vet aldrig. Har inte haft någon anledning att kolla upp sådana.
Det var i alla fall en väldigt populär accocear till barncyklar på 90-talet, i alla fall där jag växte upp.
Man köpte en förpackning sådana här pärlor och satte fast på ekrarna på cykelhjulen; sedan snurrade de runt och åkte fram och tillbaka längst ekrarna när man cyklade.
Det blev väldigt färgstarkt och fint, men de hördes också lång väg när man kom.
Och ja; jag kan mycket väl tänka mig att det var anledningen till att de tillverkades från första början. För att man faktiskt ska höra att det kommer en nybliven liten cyklist längst gatan.
Och Mission Completed! De HÖRDES!
View Master
Den här har väl så gott som alla haft? Tror nog alla känner igen denna leksak, så den behöver liksom ingen närmare förklaring ;-) Lite som Etch-a-scetch (eller hur det stavas), Rubriks kub och jojos.
Men snacka om leksaksnostalgi! Finns de fortfarande? Eller är de helt uttjänade nu när barn kan få ut så mycket mer av att kolla på pedagogiska appar i paddan?
Mobilo
Den här typen av byggsats höll jag på att leta mig grön efter för ett par år sedan.
Inte att jag planerade att köpa en sådan, men jag kom verkligen inte på vad den hette. Jag kom exakt ihåg hur delarna såg ut, men namnet var som bortblåst. Det betyder såklart att det blir svårare, nästan omöjligt, att leta på internet. "Klossar populära på lekis" ger ju inte direkt specifika ledtrådar... Det kommer upp typ lego och alfabetsklossar (ni vet, sådana där traditionella i trä).
Är ju svårt att veta vilka leksaker som var populära just på mitt Lekis år 1990 liksom...
MEN så en dag så dök namnet plötsligt upp. Kommer inte ihåg om det var av sig själv eller om det var någon familjemedlem som kom på det.
Mobilo.
Dessa tar mig som sagt tillbaka till Lekis, då vi hade sådana klossar där. Vill minnas att de var bland de populäraste leksakerna där. De var i alla fall alltid upptagna. Återigen; som jag minns det.
Har minnen av att jag gärna ville bygga med dem ibland, men vågade inte om det var andra barn där samtidigt. Som jag berättat tidigare var jag extremt blyg under min uppväxt; snudd på folkskygg.
Så bygga med klossar likt Mobilo, lego osv. ville jag helst pyssla på med ensam.
Fröbelklossar
En annan typ av klossar vi hade på Lekis var de s.k. Fröbelklossarna. Vanliga träfärgade,
enkla klossar att bygga med. Efter Friedrich Fröbel och Fröbelpedagogiken.
Ni vet; den som låg till grund för skapandet och uppbyggandet av den svenska (kommunala) förskolan.
Dock kommer jag inte ihåg hur mycket vi hade dem i den fria leken.
Kan mycket väl hända att vi alltid hade tillgång till dem, men jag minns att vi bland annat använde dem på olika sätt i olika typer av samlingar?
Plastnappar
Vi hoppar fram några år, till tidiga skolåren. Kommer inte ihåg exakt när dessa var populära, men kanske när jag gick i 2:an? 3:an? 4:an?
Det är helt enkelt exakt vad det ser ut att vara på bilden; plastnappar i olika färger (och storlekar), vilka användes som smycken. Man hängde dem i exempelvis ett läderband som halsband. Tror det fanns som örhängen. Nyckelringar? Eller så samlade man bara på dem.
Varför ens? Ja, fråga inte mig. ;-P
Serpentinspray
H-vetet. I alla fall att få bort från saker.
Samma sak gäller här; jag vet inte om denna typ av grej fortfarande går att köpa, men det var en grej under en kortare period i alla fall där jag bodde. Mest i kombination med "spinkandet".
Har ingen aning om andra använde det ordet, men vi gjorde. "Spinka" användes för att liksom "spionera" på grannarna. Någon som skolbarnen höll på med under en period i typ mellanstadieåldern.
Man smög utanför husen i kvarteret och försökte kika in utan att bli upptäckta. Fruktansvärt störande när man befann sig inne i huset. Och när jag tänker tillbaka så... tja, det var nog inte sådär extremt många som verkligen spionerade "smidigt"...
Man smög utanför husen i kvarteret och försökte kika in utan att bli upptäckta. Fruktansvärt störande när man befann sig inne i huset. Och när jag tänker tillbaka så... tja, det var nog inte sådär extremt många som verkligen spionerade "smidigt"...
Men tillbaka till sprayen.
Där ett tag vet jag att det tydligen var skitkul att spraya ner fönsterna med sådan serpentinspray. Lägg då dessutom till att den nästan var omöjlig att få bort...
Nej, nog var det tur att det inte var någon jättelång fluga.
Tyvärr togs serpentinsprayandet över av att de lite äldre "spinkande" barnen istället började stänga av huvudströmmen hos folk. Som en kul grej typ.
Kul?! Nope.
Farligt? Yes.
Omöjligt att bevisa vem? Jepp.
Blå rosen
Nu är vi tillbaka till skolbänken och starten av första klass.
När man börjar skolan har man ju i alla tider börjat med att få en Läsebok. Boken som är till hjälp för att lära sig läsa.
Den har såklart varierat och ändrat beroende på när i tiden man gick i skolan. Kommer exempelvis ihåg att jag vid något tillfälle fick se och bläddra i mormors gamla läsebok. Alltså den hon hade när hon gick i skolan på 40-talet. Tyckte det var kul att se redan då.
När jag började skolan 1991 hade vi denna läsebok; "Blå rosen" efter bokens sista berättelse, vilken helt sonika hette "Den blå rosen".
Jag tycker fortfarande den här boken är jättefin, och faktiskt så hittade jag den i en av mina barndomslådor på vinden hemma hos mina föräldrar. Välbehållen till och med.
Jag lärde mig dock inte läsa med denna bok, utan det kunde jag redan när jag började skolan.
Knäckte läskoden gjorde jag när jag var 5 år gammal, så kunde läsa både i Lekis och när jag började 1:an. Så det blev mer att jag utvecklade min läsning under lågstadiet.
Jag har ju som sagt alltid älskat att både läsa och skriva. Det är ett intresse som alltid funnits där, även om jag i vuxen ålder är periodläsare. Det sistnämnda är dock ofrivilligt, och kärleken till böcker (och att skapa berättelser) finns alltid där. Jag älskar att lämna verkligheten ibland och bara sjunka ner i en annan värld.
Miranda och ... -böckerna
Fortsätter på bokspåret, men det var en så stor del av min barndom.
Under en period på mellanstadiet läste jag böckerna om Miranda, skrivna av Kerstin Sundh. Det var en bokserie innehållande 8 st böcker. Det var en följetong och därmed inte åtta fristående böcker.
Visst kunde man läsa dem i oordning eller bara läsa någon av dem, men bäst hängde man med om man läst dem i rätt ordning.
Jag minns exempelvis att Miranda och den blå skålen var den första jag läste, men efter det har jag läst dem i följd. Man får nämligen följa henne när hon växer upp och går från "flicka till ung kvinna". Skulle jag använda ett modernare uttryck så skulle jag säga "från barn till tonåring".
De här böckerna fanns på Hortlax bibliotek, alltså det vi använde som vårt skolbibliotek. Har ingen aning om huuur många gånger jag lånade varje bok innan jag växte ifrån dem. Någon av dem fick följa med varenda gång jag besökte bibblan; och där hängde jag ofta!
Däremot ska erkännas att jag var otroligt kräsen... Det fanns såklart ett par utgåvor av varje bok (som det brukar på ett bibliotek), men jag ville helst bara låna just precis dessa på bilden. De som såg ut exakt så. De andra hade det där typiska "biblioteksutseendet", om ni förstår vad jag menar.
Utgåvorna på bilden hade lika gärna kunnat säljas i butik, och jag tyckte de var så fina haha :-)
( Samma som; om du läser detta Therese: din favorit "Roberta Karlsson och kungen" ;-) Hahaha :-D :-D )
Plupp, som hade egen chokladmjölk
Någon mer som kommer ihåg lilla blåhåriga Plupp från Lappland?
Jag minns denna figur, men var ändå tvungen googla lite snabbt för att friska upp minnet lite mer exakt vad Plupp handlade om.
Där upptäckte jag också att Plupp faktiskt är betydligt äldre än jag först trodde! Tänkte att figuren kanske dök upp någon gång på 1970/80-talet, men hen skapades redan 1955!
Första boken kom 1955 och sista 2005.
Plupp; en liten figur, osynlig för människor, som lever uppe i fjällvärlden där hen lever tillsammans med djuren, bland annat vännerna Lämmel och Hermelin. (källa)
Något annat roligt, som jag faktiskt inte visste, är att Plupp faktiskt är ickebinär!! Det ordet används såklart inte på den tiden, men läste att enligt författaren själv är Plupp "varken en han eller hon". Författaren ville att både flickor och pojkar skulle kunna identifiera sig med barnboksfiguren, och valde därför att inte könsbestämma den.
Plupps pronomen är med andra ord hen. Och Plupp skapades i mitten av 50-talet!
Någon mer här som även kommer ihåg Plupps chokladmjölk?
Åh! Vilken nostalgi! Kommer ihåg att det inte direkt var jätteofta vi köpte hem den, men det hände någon gång då och då. Tror jag tyckte den var lite extra god för att det var Plupp på framsidan ;-)
Den är lite samma som Pucko, tror jag. Har nästan aldrig druckit Pucko.
Samma som den chokladmjölk Norrmejerier tillverkar idag. Tror den är gode lik Pucko. Lite tjockare mjölk med chokladsmak.
Från band till CD
Jag, som alla andra i min ålder och äldre, lyssnade ju på musik via band.
Min portabla bandspelare under större delen av uppväxten var en sådan klassisk Freestyle. Ni vet, man satt och spelade in sin favoritmusik på band som man sedan spelade upp i sin freestyle. Musiken var inspelad på båda sidorna av bandet, och man var därmed tvungen "byta sida" efter halva listan.
Min portabla bandspelare under större delen av uppväxten var en sådan klassisk Freestyle. Ni vet, man satt och spelade in sin favoritmusik på band som man sedan spelade upp i sin freestyle. Musiken var inspelad på båda sidorna av bandet, och man var därmed tvungen "byta sida" efter halva listan.
Sedan, för att lyssna två gånger på samma låt var man ju tvungen spola tillbaka. DETTA var dock något man (jag) var väldigt restriktiv med, eftersom "rewind/fast forward" liksom dränerade batterierna om man gjorde det för ofta/mycket.
På bilden här ovanför har min freestyle de modernare småplupparna till hörlurar, men det är bara för att jag köpte till sådana i slutet av 90-talet. Som barn hade jag de där hörlurarna med en tunn metallbåge över huvudet och som "kuddar" över ändarna som låg mot varje öra.
Däremot minns jag så tydligt när jag, runt millennieskiftet, köpte min första CD-freestyle! Alltså en portal CD-spelare. Den till höger på bilden är inte min, men den såg ut exakt så.
Köpte den på Elgiganten i Luleå, och jag har det för att den kostade 599 eller 699 kronor.
Jag minns LYXEN med att kunna välja låtar fram och tillbaka på en FREESTYLE! Vilken frihet haha! :-D
Däremot måste jag ju säga att en vanlig freestyle hade något som dess CD-efterföljare inte hade...
Man kunde lyssna på musik och gå/promenera samtidigt. Det gick inte med, i alla fall dessa första, CD-freestyles.
Gick man med dem hoppade skivan, såklart. De var toppen att användas på exempelvis bilresor (och andra resesätt förstås) och på ställen där man var stilla. Men de gick inte att promenera med.
Sedan kom ju Mp3, vilket öppnade ytterligare nya dörrar. Men den här punkten gäller nostalgin med freestyle/CD-freestyle.
------------------------------------------------
Nej, nu börjar det vara hög tid att avrunda denna nostalgikavalkad. Har suttit typ en halv dag med det här inlägget, men börjar jag går det liksom inte sluta.
Om ni tagit er ända hit ner hoppas jag att ni gillade inlägget. Kanske kände igen er i någon av dessa prylar? Kanske hade ni något själv?
På återseende och ha en fin helg!
Plupp minns jag att jag brukade läsa för mina barn. Har nog faktiskt fortfarande boken kvar här någonstans.
Haha, vad jag kände igen mycket i ditt inlägg! Så roligt att läsa!
Napparna ja, varifrån kom den trenden? Vi hade dem också, när jag gick i fyran tror jag, och eftersom du ju är ett år yngre än jag borde ni haft dem när du gick i trean. Jag minns att det fanns glittriga, som var särskilt populära. Ofta när jag följde med mamma eller pappa och handlade gick in i en "allt i allo-affär", där dessa nappar såldes. Ibland köpte jag, ibland bara jag stod och suktade efter någon fin napp.
Pärlorna minns jag också, men eftersom jag inte gillade att märkas för mycket ville jag inte ha sådana. Ibland var jag lite rädd för folk som hade sådana också, för de ansågs lite coola och liksom häftiga, och jag hörde inte till de coola och häftiga direkt, haha.
Och view master - det var ju SÅ spännande!
Miranda-böckerna hade jag helt glömt, men jag läste också dem, och minns att jag tyckte att de var bra. I övrigt läste jag väldigt mycket hästböcker. Plupp är en sann klassiker! Och som du skriver, det är intressant med en ickebinär karaktär. Jag minns faktiskt inte om jag tänkte på Plupp som en han eller hon, men jag tror att jag tyckte att namnet lät mer som ett pojknamn.
Minns du förresten manicklar (https://chrisleklada.blogg.se/2014/december/manicklar.html)? Det var stort hos oss runt 1993/1994 någon gång.
Började tänka tillbaka på leksaker/grejer vi hade på 90-talet, och kom då att tänka på bland annat följande:
* Polly pocket - pyttesmå dockhus i olika utformningar.
* Slime
* My little pony (förstås!)
* Sådana där stålgrejer som kunde gå i trappor. Vet du vilka jag menar? Kommer inte ihåg namnet.
* Cernitlera
NU märks det att jag är 18 år äldre än du och Elisabeth (inte helt säker på hur gammal Elisabeth är, men i din ålder absolut).
Det är jätteroligt att läsa detta även om jag inte kan relatera till det ni samlade och det ni lekte med. DET är kul ändå!! Ja, som du brukar tycka när jag är inne på nostalgi.
MEN Plupp minns jag ju, och jag älskade de böckerna. SÅ mycket. Minns nog att jag nog alltid trodde det var en han, men desto bättre att Inga Borg (tror jag författaren hette) ville köra könsneutralt. Hon var före sin tid.
Plupp dock, stor nostalgi där. Chokladen har jag inget minne av.
Träklossarna minns jag också, de där trärena. Det var roligt att leka med dem. Antar att de finns kvar?
CD vs band ... jamen absolut. DET var ngt det. När CDn kom var det som en revolution!! Helt underbart.
För gammal för Mirandaböckerna. OCH läseboken ni hade känner jag alls inte till. Det var helt andra böcker på 70-talet då jag lärde mig läsa.
View Master hade jag redan under tidigt 70-tal. Älskade framförallt sagen Törnrosa i den. Så kul. Tror de finns kvar faktiskt. Det gör Etch-a-scetch också.
Minns Mon-chi-chi och Mon-Ami- Men jag tyckte inte om dem. Inte alls. Tyckte de var fula.
HAHA.
Ja, det kan ju faktiskt ha att göra med att jag inte gillar apor. Inte ens idag gillar jag apor.
KUL nostalgi, Erica.
Kramar!