Vårvintern är här, och så lite sommartankar
Nu är den här; Vårvintern aka Den femte årstiden aka Fulvintern.
Ja, jag är medveten om att jag mest bloggar om vädret numera (de gånger jag bloggar). Men när man endast jobbar och sover finns det liksom inte särskilt mycket att skriva om.
Idag har det i alla fall varit upp mot 10 plusgrader. TIO plusgrader!! Har känts som rena rama sommaren!
Hur härligt är det inte! Jag har bytt ut min tjocka vinterjacka mot fleecetröjan de senaste dagarna när jag åkt till och från jobbet, och de två senaste dagarna har jag inte ens behövt mössa eller vantar.
Okej, jag vet att man inte ska klä av sig för snabbt den här årstiden. Det ÄR ju trots allt fortfarande vinter. MEN jag är otroligt varmlivad, och vid längre utevistelse skulle jag naturligtvis ta på mig både jacka, mössa och övrig vinterutrustning.
Vad jag däremot lätt kunde vara utan är allt VATTEN! Och all brun grus-sörja som bildats av vinterns sandningar. Och alla snöhögar som numera är typ 75% bruna och 25% vita.
Vattenpölarna är, utan att överdriva, som sjöar på vissa ställen!
Kör man bil måste man smyga fram på ettan för att inte skapa en vattenkanon utan dess like. Alltså smyga sig fram genom vattenpölen, inte hela tiden.
Det är i alla fall helt sjukt när jag tänker på HUR mycket det tinat senaste tiden!
Känns så långt bort (men så nära) när det här ↑ höga "bordet" (kabeltrumman) så gott som var täckt av snö. För en månad sedan gick snön verkligen upp till vaxduken. Ja, visserligen är det här mot en vägg där det drivit en del, vilket gjorde att snön var lite djupare just här. Men ändå...
Älskar att jag varit så bra på att dokumentera den här vintern. Visserligen inte med ms Canon, men med mobilen.
Det har sannerligen varit en tuff vinter i år.
Tror det beror dels på att vi inte fick någon sommar förra året. Ni kanske minns; 13-14 grader och regn precis hela juli månad (hela semestern).
Sedan kom vintern med de gräsliga snöstormarna vi hade nu i början av året. Snömängderna har varit onödigt enorma, och då var ju vi i Piteå inte ens värst drabbade.
Och lägg dessutom till hela cirkusen med Covid-19 som legat över oss som en blöt jäkla sopsäck, och som vägrar lyfta.
Fy f*n! Inte en sån jä*la vinter till!
Tror det är därför som denna vårvinter känns extra välkommen. Det känns alltid som att livet återvänder i mars/april, men just i år är det känslan ungefär tio gånger starkare.
Det är numera ljust både när jag åker till och från jobbet. Det är ljust när jag vaknar, och det är fortfarande ljust klockan sex på kvällen.
Det är numera ljust både när jag åker till och från jobbet. Det är ljust när jag vaknar, och det är fortfarande ljust klockan sex på kvällen.
Vårdagjämningen har till och med varit, i lördags. Så numera är officiellt dagarna längre än nätterna!
Full fart mot Midnattssolen!
Den här årstiden går det ju heller inte undvika att börja tänka på sommaren.
Jag har gett upp tankarna på att köra "Sommar Bucket List"-systemet. Det fungerar ändå inte för mig. Jag skriver en lista med allt jag vill (ska) göra under semestern, men sedan slutar det med att jag bara latar mig och inte gör ett piss av ledigheten.
Eller så är jag orimligt taggad, och så blir det en regnsommar. Ja, som förra året exempelvis...
Nåja, det är ju Sverige trots allt. Där sommaren är en nyckfull historia.
...
Däremot finns det fortfarande en tanke som ligger och gnager i bakhuvudet. Jag vill ju gärna ha lite miljöombyte när det kommer till fotograferingen, eftersom jag tröttnat på de ställen jag alltid fotar på. Blir ju lite samma sak om och om och om igen.
Därför har jag funderat lite på om jag kanske skulle ta den här sommaren att utforska Piteås olika vandringsleder tillsammans med Canon.
Nu är jag ju inte direkt någon (van) vandrare, men å andra sidan är lederna här inte sådär väldigt långa. Och vi har ju inte direkt någon extremterräng.
I ärlighetens namn har jag inte haft någon som helst koll på vandringsleder häromkring. Den enda jag kunde komma på var Eliasleden, men när jag googlade upptäckte jag att det finns fler än jag trodde här i min kommun.
Tydligen så är Eliasleden totalt 2,6 mil lång. En annan led är totalt 1,7 mil. Det verkar vara de två längsta.
Sedan finns det kortare leder också; Arkeologstigen i Jävre sammanlagt 7,5 km. Efter det verkar det finnas några väldigt korta leder på ca 3-5 km. Kanske bra för en nybörjare som jag ;-)
Den absolut längsta häromkring kusten verkar dock vara Solanderleden, vilken tydligen sträcker sig från Luleå ända ner till Jävre. Denna vandringsled mäter hela 22 mil totalt, enligt listan jag hittade på Piteå kommuns hemsida.
Ja; det är bara 5 mil mellan Piteå och Luleå, men det är ju i E4-mått... En vandringsled ser ju såklart annorlunda ut än en motorväg...
Så nej, Solanderleden blir det inte, haha :-) Kanske i så fall någon del, och jag antar att det är så de flesta gör.
Vad sägs? Någon som skulle vara intresserad av att se bilder i sommar av hur vandringslederna runt omkring Piteå ser ut?
Måste erkänna att jag känner mig mer och mer taggad ju mer jag skriver om ämnet.
Om inte annat skulle jag ju få något nytt att fota, eftersom jag inte varit på något av dessa ställen tidigare. Eller ja, kanske har jag varit vid Eliasgrottan vid något tillfälle som barn; kommer faktiskt inte ihåg. Men det känns ändå rätt rimligt att anta. Är som att jag har något vagt minne av att jag varit därikring på utflykt med antingen fritte eller skolan.
Ha det toppenfint kära vänner så hörs vi!
Ja jag tycker det låter som en toppenide, att du vandrar och tar kort och lägger ut på bloggen!
Håller med Eva; det låter som en toppenidé med foton från vandringsleder på bloggen! Att vandra är dessutom så skönt och avslappnande, och därtill bra i Corona-tider, eftersom man knappast träffar på speciellt mycket folk.
Och visst är det härligt med ljuset! Nu har ni ju snart ljusare än vi har till och med.
Som sann vandrare tycker jag ABSOLUT du ska ge dig ut på de leder som finns till buds hos dig. DET är härligt att vandra, bra för kroppen och man är ute i naturen.
Problemet med mig är att jag inte längre orkar släpa på Canon när vi är ute på våra stråt. Den är för tung. Så det blir iPhone som gör jobbet numera. Men om du tar kortare rundor, utan större stigningar etc är det ju toppen med Canon då.
Sen tar du med dig en god matsäck om du vill det. Skönast är att pressa sig lite på dessa rundor, det känns så underbart i kroppen då.
Lycka till med detta. Hoppas du kommer att gilla det! Ser fram mot dina bilder!
Kramar fr mig!