Det har varit en, eh... intensiv dag.
Är texten full med slarvfel och felstavningar vet ni varför.
Jag är så trött, så trött, så trött. Multiplicera det ett par gånger så så kommer man ungefär i mitt nuvarande tillstånd. Var tvungen springa in på COOP på vägen hem och köpa en Celsius, bara för att orka vara vaken tillräckligt länge för att laga mat.
Kan ju inte riktigt bara hoppa över det, eftersom jag förutom tröttheten är skrikhungrig.
Jag har inte suttit ner en enda gång mellan halv sju och halv två (inte ens på dass).
Jag har inte ätit sedan imorse.
Det har varit saker överallt, känns det som, både fysiskt och inne i mitt huvud.
Och till på köpet kunde jag känna ungefär vid halv tolv att Pang, DÄR tog min dagsranson energi SLUT!
Det var verkligen så; hade den känslan haft ett ljud hade det låtit som ett skott. Eller en baktändande bil.
Så städet idag körde jag på ren viljestyrka. 100% viljestyrka och inget annat.
Kan säga att det nästan aldrig varit så SKÖNT att sätta fötterna över tröskeln här hemma!
Drack min energidryck och nu sitter jag här. Var faktiskt tvungen sätta mig ner en stund och bara låta musklerna slappna av, och då tänkte jag att "varför inte passa på att blogga?".
Ska fixa mat efter att jag skrivit detta.
Negativ inledning, men ville bara beskriva min dag. Är absolut inte ute efter en massa sympatier; det är INTE synd om mig. Tvärtom måste jag ändå säga att jag lever mitt bästa liv just nu.
Visst; det jag skrev på Insta för ett par dagar sedan var ingen lögn. Men allt som allt är mitt liv fantastiskt för tillfället.
Det är vår.
Jag har fast jobb inom ett yrke jag älskar.
Jag uppgraderar lägenhet snart.
Det är knappt två månader kvar till semester.
Är det någon det är synd om, så inte fasen är det mig!!!
Till något annat; idag är det nämligen Förskolans dag, vilket förmodligen de flesta (alla?) förskolor uppmärksammat under dagen.
På mitt ena syskonbarns förskola hade de kört Bamseloppet.
Min förskola körde Skräpplockardagen idag, i STRÅLANDE solsken, och fick efteråt mumsa på popcorn och saft.
Skräpplockardagen är något som de flesta (återigen; alla?) förskolor och skolor kör nu i dagarna, men det kan läggas olika dagar beroende på enhet.
Det är ju den här Håll Sverige Rent-aktiviteten som anordnas lite då och då.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva mer än vad jag tidigare gjort, då jag bloggat (i alla fall) två gånger förr om just förskolan. Därför känns det som att detta bara skulle bli upprepning, när man istället kan klicka sig in här eller här och se vad jag skrivit på ämnet.
Jag lade dessutom ner lite längre tid på att skriva och formulera mig i dem, så känns som att det skulle bli platt fall att trycka in något här.
Men jag säger i alla fall Grattis till alla förskolor där ute i vårt avlånga land!
Och till alla förskolepedagoger som gör ett hästjobb varje dag med att främja allas våra barns utveckling och ge dem en fin start i utbildningsvärlden!
Och trots att jag vet att det faktiskt inte är förskolans födelsedag så kan jag inte låta bli att fascineras över att förskolan faktiskt funnits i hela 23 år i år!
23 år... Det är en persons hela uppväxt plus även - kanske - hunnit bli förälder själv.
Och jag började 8:an samma år som förskolan föddes. 8:an. Jag hade nästan gått ut grundskolan.
Yeah, I´m old, so very old... Haha ;-P
Nej, nu måste jag börja avrunda och fixa något att käka.
Min mage börjar vara lite sur på mig och tjatar... "När ska vi äta? Vaaad ska vi äta? Nääääär ska vi ääääääta??"
Blir mest troligt köttfärs-fetaostbiffar, potatis, tzatziki och någon god sallad.
Blev så sugen, och har ett litet paket köttfärs jag behöver använda snart.
Hoppas ni haft lika vackert vårväder som vi idag, och att ni ändå fått ha det lite lugnare än min dag.
På återseende allihopa!
Det är vad promenadstråket vid vilket jag fotade Vitsipporna igår kallas (heter?). Kärleksstigen.
Ni kommer förstå när ni scrollar genom bilderna i detta inlägg. Nu är det ju visserligen fortfarande tidig vår, så det ser fortfarande ganska kalt ut.
Men tänk er hur det ser ut under sommaren där... När stigen där, som går parallellt med vattnet, är inbäddad i grönska. Det är som att promenera i en tunnel av grönt.
Tänkte att jag skulle försöka komma ihåg att åka ut dit även till sommaren, om ni vill se bilder av hur det ser ut när allt är utslaget.
Idag tänkte jag faktiskt försöka hålla texten kort och mer fokusera på bilderna. Kör alltså en bildblogg idag.
Dessa är alltså fotade på samma ställe som Blåsipporna och Vitsipporna växer. De växer dock inte hela vägen, utan bara i en liten dunge där jag kommer ner till stigen.
UPDATE en stund senare angående bloggen...
Alltså, vaaaarför har denna bloggportal blivit så jäkla jobbig den senaste tiden!?!
Det verkar som att det inte (knappt) går att kvällsblogga numera.
En av de viktigaste beståndsdelarna i en blogg är ju bilder, och det är knappt så det går ladda upp bilder..!
Om jag väljer, säg, 20 bilder (det är lugnt, jag har laddat upp fler än så på samma gång förr) så börjar den ladda upp på fullt normalt sätt. Men efter bara några bilder börjar den stå och tugga på samma bild hur länge som helst. I princip så stoppas uppladdningen bara helt spontant efter ett tag.
Då måste jag spara inlägget som utkast. Gå till Översikten. Gå tillbaka till inlägget. Välja några bilder. Ladda upp.
Sedan spara som utkast igen. Gå till översikten. Tillbaka till inlägget. Upprepa.
Det var bland det mest störiga jag varit med om här på bloggen kan jag meddela!
Hoppas, hoppas, hoppas de löser sig snarast!
Åter till vad inlägget skulle handla om... bilderna från Kärleksstigen:
Tyckte dessa två blev mer levande i svartvitt än i färg. Känns som det händer mer när skuggorna kommer fram så tydligt.
Den här vyn minns ni kanske..?
...såhär ser den ut nu. Ingen snö kvar. Yay!
Den här pölen var dock fortfarande frusen.
Hittade också en av mina absoluta favoriter -Tussilago :-D
Någon som förstår namnet Kärleksstigen än? ;-)
Såna dära små underbara musöron :-)
Här har vi en till tidigare bild, från mitten av april.
Och samma utsikt igår den 18 maj. Ingen snö och öppet vatten :-D
Här var det dock fortfarande kvar lite av någon av vinterns plogningshögar.
Ni som följer mig på Instagram kanske minns denna bild från i vintras?
Det massiva plogberget på BackCity...
Det massiva plogberget på BackCity...
...så här ser det ut daterat 18:e maj.
Skorstenen med de röda prickarna på förra bilder är samma som skorstenen längst till vänster på den här bilden... Jaa... beskåda och jämför... ;-)
Men för att inte avsluta med superdeppiga industribilder följer här istället tre blomsterbilder.
Känns som en bättre avrundning för det här inlägget.
Vi hörs om ni vill och kan!
Ta hand om er!
Ok, vi får se om jag kan publicera det här inlägget.
Vaaarför är det alltid så att jag inte haft något att blogga om på länge, och när jag äntligen har nya bilder och är redo för bloggning... DÅ krånglar min bloggportal så jag håller på att bli tokig!
Det går knappt att ladda upp bilder; de i detta inlägg tog flertalet försök innan det till slut lyckades.
Sedan blir det typ 3 gånger av 4 när klickar på något; den där jäkla kossan som säger "Du har ej tillåtelse att visa sidan" (eller liknande). På blogg.se kommer det meddelandet upp när det är krångel hos själva bloggportalen.
Jag vet om att det går över till slut, men det är SÅ störande!
Jag vet om att det går över till slut, men det är SÅ störande!
Men till något roligare...
Idag fick jag chansen att fota årets första vårblommor!
Efter jobbet svängde jag förbi Furunäset för att kolla om Blåsipporna börjat blomma ännu. Det hade de knappt. Jag hoppas verkligen att de bara är lite extra sena, och inte att de hoppat över blomningen i år.
Efter jobbet svängde jag förbi Furunäset för att kolla om Blåsipporna börjat blomma ännu. Det hade de knappt. Jag hoppas verkligen att de bara är lite extra sena, och inte att de hoppat över blomningen i år.
Däremot fanns där ett helt hav av Vitsippor. Detta kändes lite märkligt, måste jag erkänna.
Inte att det växer Vitsippor på den platsen, utan att det var Vitsippor med ett fåtal Blåsippor inblandat. I vanliga fall brukar det alltid vara tvärtom.
Varenda gång jag är här inser jag dock hur mycket jag vill ha ett macroobjektiv! DET hade varit underbart roligt!!
MEN att utöka kameran står inte med på priolistan för tillfället, speciellt inte nu med allt kring nya lägenheten. Prioriterar hellre den, om jag ska vara ärlig. Ett macroobjektiv kan jag köpa när som helst senare. Macroobjektiv kommer inte att gå ur produktion i första taget.
I alla fall; NU är det äntligen vår på riktigt! Det till och med lyser i träden!
Detta är en tid då jag sannerligen älskar att bo här. Det är liksom likt magi. För en vecka sedan hade naturen inte ens börjat våras. Träden hade inte hunnit få småknoppar ens.
Idag är allt man ser träd som fullkomligt LYSER i ljusgrönt!
Jag Älskar Våren!
Under kommande dagar kommer jag att lägga ut fler bilder från eftermiddagens spontana fotorunda, men här bjuder jag på de första. Mina favoriter av blommorna jag fotade.
Varsågoda :-)
Nu närmar det sig med stormsteg!
Förra veckan fick jag hem kontraktet på den tvåa jag kommer att flytta in i efter renoveringen.
Okej, nu kommer ni ju inte få se några före -och efterbilder på min etta. Inte jag heller. Men vad gör det, när jag får uppgradera till en TVÅA!?! De där före -och efterbilderna kan jag lätt offra för att gå upp 21(!) kvadratmeter i bostadsyta!!
Den 31 maj går alltså mitt nuvarande kontrakt ut, och från och med den 1 juni står jag på ett kontrakt för en TVÅA!
Vet inte om någon kan förstå min glädje till 100% gällande detta. Det är något som jag DRÖMT om i sexton år, och bara för ett par år sedan hade jag så smått börjat acceptera att jag aldrig skulle kunna flytta till något större.
Och ja, jag hade en liten sådan svacka för ett par veckor sedan också. När jag vägde hyror och inkomst mot om jag kunde ta en större lgh. Men NU är jag bara så obeskrivligt lycklig. Verkligen obeskrivligt.
Ni som följer mig på Instagram kanske dock har hunnit se inlägget jag publicerade igår; där jag berättade om hur livet känns som totalt kaos just nu. Att allting bara känns konstigt, och att något känns fel med mig.
Den känslan har jag fortfarande; det går inte SÅ upp och ner på bara en dag. MEN jag kan ändå genuint säga att jag är obeskrivligt lycklig över min kommande boendesituation.
Jag vet att de känslorna lite grann går emot varandra, och jag tror det är därför som allt känns så konstigt. Just att jag känner mig som kaos och lycklig på samma gång.
När jag skriver den här texten beslutade jag mig för att fokusera på lyckan.
Och ja... "förordet" blev waaaaaaay längre än jag tänkt. Känner väl att det är lite jag i ett nötskal...
* * * * * * * *
I alla fall... Det roligaste med detta lägenhetsbyte är ju då tanken på inredning.
Jag ÄLSKAR att jag äntligen ska få chansen att inreda på nytt, från början. Välja och inreda med den stil jag vill ha (just nu i alla fall, jag är väldigt ombytlig).
När jag flyttade in i ettan flyttade jag hemifrån, och det var dessutom 2005. Allt detta betyder att jag typ gick på Jysk och handlade billigt de möbler jag tänkte att jag behövde. Gräsliga träfärgade spånskivemöbler (you know the style...) i samma serie.
Ett hörnskrivbord (ALDRIG igen!), en bokhylla, ett litet skåp till köket samt en stor jä*la pjäs till TV-möbel/vitrinskåp.
Plus en 90-tals hörnsoffa jag hittade på Blocket.
Det var inte ens en inredning. Det var bara "möblering av lägenhet" så billigt som möjligt. Fult som f*n var det.
Numera känner jag lite som så; jag är hellre utan soffa i 4 månader tills jag hittat en jag gillar än snabbköper en bara för att utrymmet ska fyllas. Nu har jag en soffa som jag kan använda tills jag hittar/köper en ny, men ni fattar säkert att det var ett exempel :-)
Jag har verkligen HATAT mina första möbler med sådan brinnande intensitet att jag verkligen inte vill göra om samma sak igen.
Nu när jag byter lägenhet har jag ju då redan börjat nyinreda i mitt huvud, och då har jag inte ens varit inne i lägenheten ännu. Men inrett har jag ;-)
Har ju hur länge som helst dragits till väldigt ljus inredning. Vita väggar, vita möbler osv. Dels för ljuset när jag fotar, hehe. Och dels för att jag blir glad av när det är så ljust.
MEN jag har börjat svänga lite igen, har jag märkt det senaste året. Och speciellt de här månaderna då jag bott i denna trea.
Här är det vita tapeter, och jag måste nog ändå ärligt säga att det inte fallit mig sådär jätteväl i smaken. Det blir lite för ljust.
Woaw! JA, det är faktiskt JAG som skriver det. Trodde aldrig jag skulle säga en sådan sak.
Men jag har faktiskt börjat titta på lite mörkare inredningsinspiration.
Inte för mörkt, dock. Det får exempelvis inte vara typ svarta möbler. Men när jag valde tapeter nu så valde jag faktiskt lite mer mellangråa.
Ville egentligen prova någon färg, typ någon grön nyans, någon gulaktig färg eller något annat som inte ligger i gråskalan.
Men tänker som så, att det är ändå en hyreslägenhet, så jag kommer ju inte ha chansen att hålla på och tapetsera/måla om som jag vill.
Tapetsering hos min hyresvärd är vart 13:onde år, enligt vad jag fått veta.
Bättre ta något jag inte kommer tröttna på så snabbt.
Tapeter har jag fått välja till sovrum och vardagsrum. Kök och hall målas automatiskt vita numera.
I helgen satt jag och pysslade ihop detta kollage. Det är lite grann hur jag skulle kunna tänka mig min nya inredning.
Istället för en divansoffa, som jag har nu, skulle jag vilja prova en tresittssoffa sådär på ena sidan av ett lite mer rustikt soffbord. Och så två fotöljer mitt emot, alltså på andra sidan bordet. Känns som att det blir inrett lite mer för att uppmuntra till samvaro, än när allting är placerat för att fokusera på TV:n.
Insåg också att det inte alls blev lika mycket färgklickar som jag först sett framför mig (tänk lite bohemisk-ish stil). Men det är väl det som är det spännande med inredning; att se vad som faktiskt växer fram?
Och jag kan ju faktiskt ta de där färgklickarna i form av dekorationer. Eller tavlor.
Jag lade nämligen mest bara in två av mina egna bilder för att göra kollaget komplett. Visst skulle det vara roligt med mina egna bilder på väggarna också; kanske det blir. Men jag har också lite andra tankar och idéer på väggkonst. Har ett tag känt att jag någon gång skulle vilja köpa olika typer av prints av olika personer jag följer på Instagram. Finns så många som skapar s.k. feministisk konst, och jag har ett par personer vars prints jag mer än gärna önskar sätta upp på väggen.
Gällande mattan på bilden tyckte jag just den hade så fina gröna nyanser, och ett trevligt mönster. Men vad jag först tittade på, och som jag mycket väl skulle kunna tänka mig, är en matta med mycket olika färger. Exempelvis en s.k. persisk matta. Dock vet jag att de är ofantligt dyra...
Bokhyllorna tänker jag mig t.ex. Hemnes från IKEA. Att köpa vita, för att sedan måla dem i ungefär samma färg som tapeterna så att de liksom smälter in mot väggen. Har sett så fina exempel på inredningar där man gjort så med just hyllor.
Vad jag också ser framför mig - och detta kommer bli svårare - är att jag vill ha mycket växter hemma. Kommer dock tyvärr vara tvungen skaffa fakeväxter, då jag har motsatsen till gröna fingrar. Och då är jag inte taskig mot mig själv eller något sådant. Jag trycker inte ner mig själv och att det är något jag egentligen är bra på.
Det är lite som med min sångröst... Det finns mycket jag är bra på, men det är INTE en av de sakerna.
Jag kan INTE sjunga om så mitt liv hängde på det. Och jag kan INTE ta hand om växter.
Levande växter dör hemma hos mig, oavsett vilken typ det än är och hur tåliga de än anses vara.
Jag har tagit död på en s.k. Garderobsblomma. Enough said. Ni vet; de där som sägs att "man kan lämna i månader och de överlever ändå". En sådan överlevde inte hos mig...
Min vision av nyinredningen är lite så att jag liksom vill att mitt hem ska se ut som en blandning mellan en inredningstidning och ett levande hem. Mest ett levande hem.
Jag har gått från drömmen om vitt och kalt, till att vilja ha det väldigt ombonat.
Missförstå mig inte; jag gillar fortfarande den minimalistiska (och lite skandinaviska) stilen. Jag gillar när det blir väldigt ljust och fräscht. Jag tycker det är jättesnyggt. Men just nu tycks jag dras till det mer mysiga.
Levande ljus ger inte samma effekt i ett vitt hem som i ett mörkare.
Vad gäller sovrummet så har jag faktiskt inte kommit fram till så mycket ännu.
Eftersom jag inte kunde ta trean så kommer jag vara tvungen ha datorstationen i sovrummet, så jag får ta inredingen där lite senare när jag vet mer om hur rummet ser ut.
Eftersom jag inte kunde ta trean så kommer jag vara tvungen ha datorstationen i sovrummet, så jag får ta inredingen där lite senare när jag vet mer om hur rummet ser ut.
Däremot tror jag nog att en ny säng kommer vara tvunget att bli prio ett.
Har fortfarande samma säng som den jag hade i mitt rum när jag bodde hemma. Den är redo att skrotas om man säger så.
Har hunnit samla ihop 3400 spänn i presentkort på MIO (från typ kommunjulklappen och lite andra julklappar), så tänkte att det kunde bli en bra grundplåt till just en ny säng.
Tänkte också att jag då lika gärna kan passa på att uppgradera från en 90-säng, som jag har nu, till en 120. Eller kanske till och med 140?
Men tror nog 120 räcker. Som sagt; skrivbordet ska ju också rymmas i sovrummet.
Sedan har jag börjat spana lite på nya matsalsmöbler också. Men som ni förstår kommer jag ju inte ha råd att köpa allting på samma gång. Kommer att få inreda lite allt eftersom, men den som väntar på något gott och så vidare... :-)
Så; det var lite av de tankar jag har just nu angående om hur jag vill skapa mitt framtida hem.
Känner mig så taggad på det här, och det ska bli så KUL att få flytta in i en 2 rok som jag ska bo i tillsvidare. Inte som nu med trean, då jag vet att det är tidsbegränsat på ett par månader. Utan att jag faktiskt står på kontraktet på ett boende som inte är en etta.
Ljuvligt!
Ser så mycket fram emot att uppdatera den här kategorin på bloggen med en massa kul på inredningsfronten!
Till dig som orkat ta dig igenom hela den här texten; Vad roligt att du vill följa med på den här "resan" :-D
På återseende kompisar!
Ha det bra och ta hand om er!
Även om det är väldigt, väldigt sent på kvällen vill jag ändå få in ett inlägg innan tolvslaget.
Det är nämligen inte vilken dag som helst idag...
Min älskade hemstad har födelsedag just precis idag.
Nu den 12:e maj fyller Piteå respektabla 400 år.
Och ja, jag vet att det finns städer här i landet som är betydligt äldre än så, men Piteå är en liten småstad högt upp i norr. Tycker ändå det är rätt coolt att få vara med om ett "hundra-jämnt-firande".
Enda gruset i dojjan är att den här förbannade pandemin skulle komma PRECIS i samband med 400-jubileumsåret.
Hade ju förmodligen hunnit planerats en massa trevligheter under året, och speciellt idag. Men så kan inget genomföras enligt ursprungsplanerna.
Nåja, det här ska inte vara ett inlägg fyllt av negativitet.
Det är en dag av glädje.
Tänk att lilla Piteå fyller Fyrahundra År! I fyra sekel har vi funnits som stad.
Om hundra år har Piteå funnits i ett halvt millennium... Tanken svindlar, även om jag inte kommer få vara med om 500-årsjubiléet.
Den 12:e maj 1621 - datumet då Piteå fick sina stadsrättigheter.
På den tiden var stan belägen där Öjebyn ligger idag; med andra ord typ fem minuters bilfärd från nuvarande läge.
Det var efter storbranden 1666 som staden flyttades till vad som hette Häggholmen, och det är här som Piteå ligger idag.
Efter lite snabba efterforskningar fick jag veta att Piteå tydligen brunnit ner hela tre (3) gånger...
Första gången 1666; då staden flyttade. Andra gången 1721 och tredje gången 1809 [källa]. Hjälp alltså! Otursdrabbat eller... ;-P
Ironiskt ändå att stan brann samma år som 100-årsjubiléet... Inte så mycket att fira.
Å andra sidan är det väl inte så konstigt att det var fler bränder så pass långt tillbaka i tiden. Då var ju alla hus byggda i trä. Idag bygger man ju (de flesta) hus i en stad i betong.
Hittade även lite historia på kommunens hemsida.
Även om Piteå som stad är 400 år gammal, fanns ju platsen även innan dess. Exempelvis i form av Öjeby kyrka och kyrkstad. Öjebykyrkan är över 600 år gammal och byggdes därmed på 1400-talet.
Nu citerar jag direkt från sidan: "1335 omnämns Piteå för första gången i en skrift men det finns spår av bosättningar redan från 1000-talet."
Nu citerar jag direkt från sidan: "1335 omnämns Piteå för första gången i en skrift men det finns spår av bosättningar redan från 1000-talet."
Det är jäkligt lång tid ändå!
A few lot of moments later...
Jag fastnade på Google när jag sökte på information om Piteås historia, vilket gör att jag kommer vara tvungen ställa in det här inlägget "bakåt i tiden" för att det ska publiceras den 12:e ;-P
Historia är något som alltid fascinerat mig. Redan på mellanstadiet älskade jag historia. Kanske på grund av att jag fann det så roligt att höra på "berättelser om förr i tiden". Kanske för att jag älskade vår historiebok. Tror den hette Ur folkens liv. Kommer ihåg att den hade otroligt fina bilder, och även väldigt lättförståeliga texter. Men framförallt bilderna. Minns att jag kunde sitta och bläddra i historieboken hemma och bara titta på bilderna.
I alla fall... Det verkar verkligen ha hänt en hel del i den här staden (med omnejd) genom historien.
Och rivalitet (bråk?) mellan Piteå och Luleå verkar ha varit en grej sedan typ urminnes tider. OCH det verkar faktiskt som att det är Piteå som varit det största rövhålet när det kommer till detta... Haha ;-D
Kanske var lite sura över att förlora statusen som Norrbottens residensstad till Luleå 1856, vem vet? ;-P
Utsikt från toppen av Stadsberget (bild från ett par år sedan).
Men i alla fall så är dagens Piteå den lilla stad jag känner och älskar. Högt upp längst Norrlandskusten, men Norrbottens sydligaste stad.
En stad jag inte kan se mig själv flytta ifrån permanent. Absolut inte.
Under många år kändes det som att bo i en krympande låda att vara bosatt på en sådan här liten ort. Den känslan gick över, och nu får jag istället närmast panik av tanken på att bo i en storstad.
Här finns allt man behöver, förutom möjligtvis tågtrafik och ICA Maxi ;-)
Piteandan is real. På gott och ont. Mest på gott.
Det är lite för stort för att vara ett "alla-känner-alla-ställe", men tillräckligt litet så att rykten sprids snabbt. Tror man kan säga att det är lite av "alla-känner-nån-som-känner-nån-som-man-har-haft-kontakt-med"-stad.
Det är en välmående stad; vad jag vet i alla fall. Och alla satsningar tyder ju också på det.
Det är en vänlig och tillmötesgående kommun som lever upp till sin slogan Det är hit man kommer när man kommer hem.
Det är en kommun med topprankade skolor. Plats 7 av 290 i senaste mätningen (2020).
Nej; det kanske inte är en idealiskt levande stad för ungdomar, men det är en stad (kommun) där det faktiskt är idealiskt för barn att växa upp.
Och ja, det mesta av detta är såklart mina åsikter och må hända att jag är en gnutta partisk ;-) Men det är mina åsikter baserade på att ha bott här i 37 år...
Det är inte för inte som "piteandan" blivit ett uttryck, främst för sammanhållning och lokalpatriotism.
Och JA; jag mörkar inte att det finns ett flertal negativa punkter med piteandan också. Det gör det definitivt, och de är lika synliga som de positiva. Känner dock att vi kan lämna det åt sidan för tillfället; det går att ta upp vid ett annat tillfälle.
När Piteå fyller år tycker jag helt enkelt vi fokuserar på det positiva. Okej?
Piteå stads kyrka, som stod klar och invigdes år 1668.
Måste erkänna att jag inte hade en aning om att den var så gammal!
Och så Öjebykyrkan, vilken är från 1400-talet; ungefär 600 år gammal.
Vad jag kan hitta är den dock lite svår att tidsbestämma; dels för att det är länge sedan och dels har den byggts ut och ändrats flera gånger under tidens gång.
Vad jag kan hitta är den dock lite svår att tidsbestämma; dels för att det är länge sedan och dels har den byggts ut och ändrats flera gånger under tidens gång.
Men vad jag kan hitta byggdes första delen i början av 1400-talet.
Lite fakta...
Län: Norrbotten
Landskap: Norrbotten
Ytstorlek: 3 086 km2
Antal invånare: 42 226 (Källa: SCB, dec 2020)Befolkningstäthet: 13,5 inv/km2
Största privata arbetsgivare: Smurfit Kappa
Största offentliga arbetsgivare: Piteå kommun
Närmaste flygplats är Luleå Airport (fd. Kallax flygplats), ca 5 mil norr om Piteå.
Närmaste tågstation för persontrafik är Älvsbyn. Inga persontåg går via Piteå.
Lokaltrafiken i Piteå drivs av Citybuss, och bussarna är gula.
Visste du att...
• Piteå var residensstad i Norrbotten 1810-1856.
• Den variant av pitemål som talas i Piteå stad kallas för "pitefint".
• PSG (Piteå Summer Games) är Sveriges näst största fotbollsturnering för barn. Den drar ca 800 lag från hela världen till Piteå under sista veckan i juni. Undantag; sommaren 2020.
• PDOL (Piteå dansar och ler) anordnades första gången på 60-talet, men lades på is för att återupptas 1990. Sedan dess har den anordnats varje år sista veckan i juli. Undantag; sommaren 2020.
• Det finns totalt ca 120 km (12 mil) cykelvägar i Piteå. Här kan du ta dig på cykel typ precis överallt.
• Fram till 1966 bestod Piteå av fyra kommuner; Hortlax kommun, Norrfjärdens kommun, Piteå landskommun och Piteå stad. Vid årsskiftet 66/67 slogs alla fyra kommunerna samman och bildade Piteå kommun.
Den här videon har några år på nacken (2015), men passar bra till det här inlägget:
Avslutar med en liten "film"snutt från Piteås 300-årsfirande.
TÄNK ändå vilken skillnad det var då om man jämför med idag! Och det är ju ändå "bara" hundra år sedan. Det var ju fortfarande 1900-tal, om än i början.
GRATTIS PITEÅ
på 400-årsdagen!
Väx och frodas i 400 år till.
Äntligen har snön (i princip) försvunnit även här hos oss! SOM jag längtat! Men det vet ni redan ;-)
Igår kväll, alltså tisdag, var vädret dessutom så... ja, det kunde inte ha varit bättre helt enkelt. Solen sken från en klarblå himmel och det var relativt varmt. Visst; kallt om man jämför med sommaren. Men det är ju faktiskt inte sommar än på ett tag.
Temperaturen för tillfället ligger på ungefär 5 plusgrader, lagom för att man i alla fall inte behöver pälsa på sig fem miljoner lager kläder innan man går ut. Det räcker med en fleecejacka/tjockare jacka och joggingskor.
Dock kände jag efter ett tag på gårdagens promenad att jag ändå skulle ha tagit med mig vantar, men å andra sidan höll jag ju hela tiden på med kameran... vilket resulterar i att händerna blir kallare och stelare.
Det blev heller inte direkt någon mastodontpromenad. Dock var jag ute i ett par timmar, haha. Hastigheten är inte hög när kameran följer med. Blir liksom måååånga stopp på vägen ;-)
Jag styrde apostlahästarna mot Svartudden-hållet, dit jag faktiskt inte brukar gå särskilt ofta (aldrig annars än när jag skulle till Arbetsförmedlingen förr).
Jag gick bort till villaområdet på Svartudden, där jag sedan vände och gick tillbaka till stan.
Måste säga att det ändå är ett otroligt perfekt ställe att bo på. Insåg när jag gick runt där att det egentligen är det perfekta området...
Det är lugnt, fint, mysigt, ligger bokstavligen på gångavstånd till stan men tillräckligt avskilt för att man ska få känna lugnet av naturen.
Dessutom har de en alldeles underbar utsikt! OCH det gäller typ alla hus där, enligt vad jag kunde bedöma. Området är nämligen byggt mitt i en brant backe, så även de hus som ligger bakom ett annat har utsikt.
Dessutom har de en alldeles underbar utsikt! OCH det gäller typ alla hus där, enligt vad jag kunde bedöma. Området är nämligen byggt mitt i en brant backe, så även de hus som ligger bakom ett annat har utsikt.
Gruset i skon är väl dock att det minsann inte direkt är det billigaste området som finns... Har det för att man får punga ut med en hel del kosing för ett hus där.
Och trots alla fördelar så tror jag nog ändå att det är inte riktigt är mitt förstahandsval den dagen jag ska (bäst att tänka positivt ;-P) köpa hus. Finns andra områden jag är mer intresserad av i så fall.
Men fint var det.
Men låt oss starta från början...
Större delen av promenaden befann jag mig mitt i GYLLENE TIMMEN! Blir helt jäkla LYRISK över den! Älskar, älskar, älskar gyllene timmen-ljuset!!!
Första bilden blev Stadsberget, Piteås nyaste parkeringshus.
Jämfört med det nergångna (understatement!!) P-däcket som stod där innan är Stadsberget jättefint. Fungerar även som samlingsplats, mötesplats, utsiktsplats (högst upp) och på vintern: Pulkabacke.
Notis: De där 400-dekalerna syns då precis ÖVERALLT för tillfället.
Min lilla stad fyller ju nämligen 400 år nästa onsdag, den 12:e maj.
Hela året kallas jubileumsår, och 400 årsjubiléet uppmärksammas därmed hela året. Men det är den 12/5 som är själva "födelsedagen". Det var den dagen som Piteå fick stadsrättigheter. 12 maj 1621.
Tänk att lilla Piteå har funnits i fyrahundra år :-)
En kort bit senare stöter vi på nästa nybygge. Pitebos vräkiga hyreshus Stadstornet aka Snusdosan. Ni kan ju säkert ana varför huset fått det smeknamnet haha ;-)
Huset heter Stadstornet, men säg bara "Snusdosan" till vilken pitebo som helst så vet alla vilket hus det är.
Bor man HÄR; ja, då är man ändå rätt tät (ekonomiskt). Lägenheterna här har en femsiffrig prislapp; upp till 20000 spänn i månaden för de största (tror det var en 4:a eller en 5:a som kostade det när huset stod inflyttningsklart 2017).
Just nu ligger det en 3:a där uppe på Pitebos hemsida. Den är ungefär lika stor som den jag bor i just nu. Den kostar 12276 kr/månad...
Och ja, jag är medveten om att lägenhetshyra i en storstad - exempelvis Stockholm, där bostadsmarknaden är som den är - lätt kan komma upp i femsiffriga belopp. Men jag tänker att det här är ändå Piteå; en liten liten stad med 43k invånare i Norrbotten.
Här en tolv, -femton, -tjugotusen i månaden sjukt mycket för en hyresrätt.
Här har vi ett annat nybyggt hyres?hus. Vem som äger det har jag dock ingen aning om. Kan vara Pitebo. Kan vara någon av de andra, privata, hyresvärdarna. Noll koll. Men å andra sidan har det byggts så otroligt mycket nytt i den här stan nu under 2010-talet. Det är ju nya hus typ överallt.
Kan dock känna en stor glädje över att det byggs så mycket nytt. Den typen av investeringar i en stad betyder ju i alla fall att stan/kommunen är långt ifrån att dö ut... Det tyder snarare på expandering, eller vad det heter.
Sundsgatan. Min gata :-) Avskyr dock att köra bil här.
Tages bro över stadskanalen.
Många leder häromkring. Gå och cykla kan man göra överallt här. Överallt.
Gymnasieskolan i Piteå; Strömbackaskolan.
Jag har inte så många minnen från 80-talet (innan jag började lekis), men har faktiskt ett kort minne av att jag sett Strömbacka när skolan hade brunnit. Efter lite googlande fick jag veta att detta hände 1989. Jag var alltså 5 år gammal.
Jag har inte så många minnen från 80-talet (innan jag började lekis), men har faktiskt ett kort minne av att jag sett Strömbacka när skolan hade brunnit. Efter lite googlande fick jag veta att detta hände 1989. Jag var alltså 5 år gammal.
Hittade också en bild från den händelsen, via Googles bildsök. Källan är tydligen PT, men kommer inte in på artikeln eftersom i princip allting på den tidningens sida är bakom betalvägg.
Men jäklar alltså!
Tur i oturen hände detta tydligen under sommarlovet. Det går runt 2000 elever på den skolan; TÄNK om en sådan sak hänt mitt under en termin! På dagtid...
Tur i oturen hände detta tydligen under sommarlovet. Det går runt 2000 elever på den skolan; TÄNK om en sådan sak hänt mitt under en termin! På dagtid...
I år är det alltså 32 år sedan.
Okej, det blev en parentes ;-)
Tillbaka till fotopromenaden...
Eller ja, okej. Här kom det mer skolbilder (kommer mer lite längre ner också, från när jag gick hemåt).
Huvudentrén med skolans namn framför.
Och här har vi ju då ytterligare lite dyrgripar till bostäder... Strax bortanför gymnasieskolan och stadshuset (det senare syns längst ner på bilden) ligger Strömbacka strand. Ja, fint namn eller hur! HÄR skulle jag kunna bo enbart för utsiktens skull! Och för namnet.
Husen ser då ut såhär när man närmar sig från skolans håll sett. Inte jättevacker omgivning kanske. Ligger granne med stadshusets parkering.
MEN på andra sidan ser det ut SÅHÄR!
FATTA att bo såhär! Promenadstråk bokstavligen precis utanför dörren. Och för de som bor på den här sidan av huset...
...är detta utsikten från bostaden.
Och ja, jag vet. De där fula ledningarna är ju faktiskt gruset i dojjan här. Men inte så mycket i livet är helt perfekt. Man får fokusera på själva utsikten istället.
Ja, jag dregglar. Bor man här kan man ju för tusan fota Norrsken från balkongen!
Vet dock inte vilken hyresvärd det är. Ganska säker på att detta inte är Pitebo. Det är inte heller min hyresvärd.
Tyvärr är ju även detta inte direkt de billigaste lägenheterna man kan hitta. Det är inte Stadstornet-priser, men kan säga kort och gott att de går bort för en ensamstående låginkomsttagare ;-P
Mot Svartudden.
Mot stan.
Svartudden villaområde.
Och HÄR tog det stopp ;-) Liiiite för blött och lerigt, tyckte mina vita joggingdojjor...
Tillbaka till centrum bär det av...
Mitt i den fantastiskt, ljuvliga, underbara Gyllene timmen!
Blött, blött, blött. Och skitigt.
Men det är VÅÅÅÅÅR!
Och så var vi tillbaka, haha ;-)
Måste erkänna att det kändes så konstigt att stå där utanför huvudentrén. Just där har jag inte varit på 18 år. ARTON ÅR!
Det är ARTON ÅR sedan jag tog studenten!!! De ungar som FÖDDES det året tar för tusan Studenten NÄSTA ÅR!
Åldersnoja much?!?!
En av ingångarna längst långsidan med utsikt mot stan.
Freja. Här tillbringade jag mesta tiden av mina tre gymnasieår. I denna byggnad huserade Barn & fritid och Omvårdnads.
Idag är det tydligen kontor för Utbildningsförvaltningen.
Alla skolans byggnader har namn efter asagudar.
Oden, Tor, Freja, Ymer, Balder och Atle.
Oden till vänster. Tor till höger.
Badhusparken. Fotad från gångbron som går över vägen och kanalen.
Ja, jag vet. Parken ser inte direkt mycket ut för världen den här årstiden. Men på sommaren är den jättefin. Och faktiskt även på vintern, då den lite grann ser ut att vara hämtad från Narnia (när det är mycket snö).
Snusdosan tornar upp sig ;-P
Gångbron mot Strömnäs-hållet. Där jag står på bilden har jag "stan i ryggen".
På bild: Strömbacka till vänster. PÄS (Piteå Älvdals Sjukhus) till höger.
Sådana här små skyltar finns uppsatta lite varstans i och omkring stan.
Och det avslutar den här fotopromenaden. Gick inte långt, men det blev många bilder. Blir liksom alltid så när Canon får hänga med och hon inte fått jobba på ett tag...
Så läser du dessa avslutande ord vill jag tacka dig ödmjukast för att du orkat hänga med genom hela inlägget.
"Kill your darlings" är inte min starka sida, om man säger så. Av någon anledning klarar jag inte av det här med urval. Det blir liksom "men DEN måste jag ta med... och DEN... och DEN... och DEN måste ju finnas med som en övergång mellan bla och bla..." Till slut står jag där med en bildbomb på typ 30-40 bilder och inser att "Hjälp, det här kommer bli ett långt blogginlägg".
Men jag vet att flera av er gillar bilder. Så kanske gillade ni denna bildbomb också?
Ha det toppenfint så hörs vi!