Något så ovanligt som en bild på mig själv... ;-)
Om det finns kvar någon som följt min blogg länge kommer ni kanske ihåg att jag åt LCHF-kost under hela hösten 2015, och att jag den gången lyckades gå ner drygt 22 kg på 19 veckor.
Efter jul det året tappade jag dock, tyvärr, motivationen vilket resulterade i att jag inte kom igång igen. Sedan dess och fram till nu har jag gjort några försök att börja om, men har aldrig riktigt kommit in i det.
Men så kände jag en ovanligt stark motivation för detta infinna sig nu under helgen som var. En motivation likt den jag hade i augusti 2015.
Kanske är det för att jag mått så bra de senaste månaderna av min utrensning av "clutter", att jag nu helt enkelt kände att jag ville må bra kroppsligt också. Jag vill gärna se det så i alla fall ;-)
I måndags ställde jag mig alltså på vågen för första gången på ett år. Jag kan tala om att det var skitnervöst!
Väntade mig att jag minst skulle ha gått upp vad jag gick ner under den hösten. Minst. Jag väntade mig till och med ett högre tal.
Det är för att genom tiderna och mina otaliga andra försök så har det alltid varit så. Jag har alltid gått upp mer än jag gått ner när jag börjar om.
MEN INTE DEN HÄR GÅNGEN!
Trots att jag faktiskt gått upp (hade ju inte förväntat mig att gå ner i alla fall ;-P) så var det inte alls lika mycket som min startvikt den 10:e augusti 2015.
Faktiskt ligger jag på 7 kg UNDER min förra startvikt :-D :-D
Och jag har faktiskt kommit igång med denna kost den här gången.
Det här är dag fyra (4) och jag har hållit mig till strikt LCHF.
Det otroliga är, trots att jag stoppat i mig så otroligt mycket skit senaste året, så redan andra dagen kände jag inget sötsug längre.
Förra gången tog det ungefär en vecka. Den här gången två dagar.
I och för sig kan det bero på att jag för tillfället är halvt däckad av en förkylning. Kanske hade det tagit längre tid om jag varit helt frisk. Det kommer jag ju inte att få veta nu. Men jag tar det jag får :-D
Det enda som möjligtvis varit, är att jag vid något tillfälle halvt känt för att tugga på något. Men det har, tyvärr, varit mer ett resultat av uttråkning än att jag faktiskt varit sugen.
Har i alla fall lyckats stå emot det.
Och nu är jag inne på dag fyra, som sagt.
Nu är det bara tuta och köra, och hålla alla tummar och tår jag har att jag når mitt mål.
Hade varit så roligt om jag till min födelsedag lyckats komma ner till samma vikt som jag hade när de förra 19 veckorna gått, alltså julen 2015.
Jag är vänsterhänt.
Som vi alla vet är det en minoritet av befolkningen som har vänster hand som den dominanta.
Resten av världen är högerhänt.
Finns det någon av er som också är vänsterhänt, eller är ni allihopa högerhänta?
Om det finns någon mer vänsterhänt person som kikar in här känner ni kanske förmodligen till de problem jag skriver om i detta inlägg...
Problem med vardagliga ting och företeelser som högerhänta typ aldrig behöver tänka på, men som vi vänsterhänta brottas med hela tiden. Eller "brottas" låter väl kanske en aning dramatiskt, men jag försöker mest bara formulera mig på ett hyfsat sätt ;-)
--------------------------
Här kommer i alla fall 10 saker från vardagen som vi vänsterhänta känner igen...
1. Vi kan inte använda vanliga blyertspennor.
Nej, det är helt enkelt ingen idé. Blyertspennor går inte att använda om en är vänsterhänt.
Att skriva med sådana betyder två saker...
1 - Att hela sidan på handen blir alldeles mörkgrå, eller om en skrivit mycket; svart.
2 - Att allt man skrivit på pappret blir alldeles utsuddat, eftersom handen dras över pappret hela tiden en skriver.
Detta minns jag var extra jobbigt när jag gick i skolan. Vet inte hur det är nu, men då fick vi inte använda bläckpennor. I alla fall inte i grundskolan.
Detta minns jag var extra jobbigt när jag gick i skolan. Vet inte hur det är nu, men då fick vi inte använda bläckpennor. I alla fall inte i grundskolan.
Och jag minns att i mellanstadiet (alltså 4:an-6:an) skulle vi alltid skriva en s.k. "kladd" först, för att sedan renskriva texten innan vi lämnade in den. Men det hjälpte ju inte direkt för min del, då verktyget var en blyertspenna. Mina renskrivna texter hade ju fortfarande det där gråa, utsuddade över sig då jag var vänsterhänt...
2. Problemet när det bara finns högersaxar tillgängliga.
Speciellt om saxarna var sådana där till och med handtaget var utformat för att den skulle ligga så skönt som möjligt i handen. Alltså de som har som typ en "vinge" som går ut från handtaget. Hoppas ni förstår vilka jag menar :-) Fiskars-saxar ser ut så.
Speciellt om saxarna var sådana där till och med handtaget var utformat för att den skulle ligga så skönt som möjligt i handen. Alltså de som har som typ en "vinge" som går ut från handtaget. Hoppas ni förstår vilka jag menar :-) Fiskars-saxar ser ut så.
De ÄR ju väldigt sköna att klippa med OM man använder rätt sax för handen!
Att använda motsatt sax (alltså t.ex. en högersax för en vänsterhänt) när det gäller just dem ÄR en PLÅGA!
Det gör ont och det bildas djupa märken i tummen. Det känner ni säkert igen om ni någon gång använt en sådan sax till fel hand.
Och visst, det brukar ändå ofta finnas både höger -och vänstersaxar. Dock, om det finns tio saxar sammanlagt på ett ställe, så finns det allt som oftast 9 höger och 1 vänster.
Och OM det bara finns en typ av sax så är det alltid en höger.
Den mesta befolkningen ÄR högerhänta. I get it. Men ÄR man vänsterhänt är det ett problem.
3. Multiplikationsstenciler när en gick i skolan.
Jag vet inte om det bara var vi som hade sådana, men när jag gick i låg -och mellanstadiet hade vi en viss typ av stencil för att träna upp multiplikationstabellerna (gångertabellerna).
De såg ut som så, att talen stod i en lodrät stapel på vänster sida av pappret.
Sedan var det typ 6-7 lodräta staplar bredvid, till höger. De var tomma, och en skulle alltså skriva svaren där.
Man började med spalten längst till höger.
När den var klar vek man hela den spalten bakåt, så att man inte såg den.
Sedan fortsatte man med nästa stapel, tills alla var ifyllda. Pappret såg ut som ett dragspel när man var helt färdig.
Varje stapel skulle dessutom göras på tid, för att en skulle träna upp tempot i huvudräkningen.
Sedan fortsatte man med nästa stapel, tills alla var ifyllda. Pappret såg ut som ett dragspel när man var helt färdig.
Varje stapel skulle dessutom göras på tid, för att en skulle träna upp tempot i huvudräkningen.
Och för en vänsterhänt betydde det att en alltid fick aningen längre tid än en högerhänt, eftersom en var tvungen att hela tiden lyfta handen för att se vilket tal det var.
Tror faktiskt att det ibland fanns spegelvända sådana stenciler också, men oftast fick man de som ultimat var gjort för högerhänta.
4. Fylla i/skriva på papper som sitter i en pärm.
Hittade denna punkt när jag googlade runt lite och måste bara ta med den! Klockrent.
Speciellt om det är en s.k. gaffelpärm.
5. Använda simpla köksredskap som t.ex. en vanlig konservöppnare.
Vänsterhänta blir ändå lysande på att hitta vägar att använda saker på, men det blir trots allt väldigt "bakvänt" och krångligare när prylen gjorts för högerhänta.
Med "vanlig" konservöppnare menar jag en sådan liten klassisk "manuell" sak.
De där större, klumpigare med typ ett vred försöker jag mig inte ens på. Någon enstaka gång tror jag att jag försökt, men jag får aldrig ett tillräckligt grepp om burken för att kunna öppna den när jag tvingas använda fel hand.
6. Att aldrig få en jämntjock skiva när man skivar bröd.
Klassiskt vänsterhandsproblem! Och störande!
Att skiva t.ex. en limpskiva betyder att en ALDRIG får en jämntjock skiva om en är vänsterhänt.
Det börjar alltid bra. Högst upp blir tjockleken perfekt. Men någonstans strax söder om mitten börjar kniven dra "inåt", och botten blir dubbelt så tjock som toppen. Och så blir det hur mycket en än försöker vinkla kniven "utåt".
Eller i och för sig... inte hur mycket man än gör det. Vinklar en tillräckligt mycket blir botten istället trådstunn. Det finns inget mellanting.
7. Smöret på fel sida av smörkniven när en tar över den efter en högerhänt. ;-P
Okej, denna punkt skrev jag mest bara med lite glimten i ögat ;-) Självklart blir det så även tvärtom.
Ifall en vänsterhänt haft smörkniven först och en högerhänt tar över. Då är ju smöret på "fel" sida för hen.
Dock är ju trots allt de flesta högerhänta och därmed använder vänster sida av kniven...
Vänsterhänta använder höger sida.
8. Att skriva på en whiteboardtavla.
Där har vi å ena sidan samma problem som med blyertspennorna... att man hela tiden suddar ut det man skrivit.
Det andra jag tänkt på är att det är omöjligt att skriva i en rak linje på just en whiteboardtavla.
Men jag vet inte... kanske har högerhänta det problemet också?
Ni som använder höger hand - tycker ni det är lätt att skriva rakt på en sådan tavla?
9. Att lära sig något handarbete, t.ex. att sticka eller virka.
Ofta - i alla fall av min erfarenhet - blir det så att en ska lära sig sådant av en högerhänt, vilket resulterar i att det blir alldeles bakvänt. För båda parter.
Det blir krångligt för "läraren", som måste försöka tänka om.
Och det blir krångligt för "eleven", just eftersom det blir så bakvänt för läraren.
10. Örat/handtaget alltid på "fel" sida om muggen/måttet.
Ett litet i-landsproblem visserligen, men för att få ihop 10 punkter fick den vara med :-)
På muggar med en bild på (ej sådana med mönster runt hela) sitter ju handtaget allt som oftast till höger om bilden, alltså så att högerhänta får bilden, framsidan, mot sig.
Vänsterhänta får dricka från "baksidan" ;-)
När det gäller olika mått (typ litermått) så ser man oftast märkningen, alltså deciliterstrecken, om man håller måttet med höger hand.
Håller man det med vänster hand är det oftast den amerikanska skalan man ser, alltså cups och sådant, eftersom det brukar finnas båda skalorna på måtten man köper numera.
Slutligen måste jag bara få säga - men det är bara mina egna funderingar - att jag på något sätt tror att vänsterhänta blir skickligare på att träna upp att använda sin högra hand, än vad högerhänta blir på att använda vänster.
Vad tror ni?
Tror ni det kan vara så?
Eller tror ni det kan vara tvärtom?
Bilderna i detta inlägg är några år gamla och föreställer kommunens påskpynt det året. Ville bara börja med att säga det, och att jag gillar påskpynt på det sättet (med tanke på vad inlägget kommer handla om). Det var helt enkelt för att inlägget inte skulle bli bildlöst.
Det var en sak jag kom att filosofera över för någon vecka sedan, och tänkte att det kunde bli ett bra blogginlägg. Dock har jag glömt bort det av och till sedan dess, och de gånger jag kommit ihåg har det inte blivit av att sätta mig ner och skapa inlägget.
Men nu ska jag sluta förbabbla så mycket...
Det jag tänkte på var i alla fall det här med påsken och just påskpyssel.
När det kommer till julen är jag ju, som ni vet vid det här laget, en julälskare. Jag pyntar upp till första advent och vill gärna ha så mycket pynt som möjligt så länge som möjligt.
När det kommer till julen är jag ju, som ni vet vid det här laget, en julälskare. Jag pyntar upp till första advent och vill gärna ha så mycket pynt som möjligt så länge som möjligt.
Påsken... det är dock en annan femma.
Vet att jag vid något tillfälle haft typ en eller två prydnadstuppar (eller liknande) men det var inte ens varje år de åkte fram.
Jag har aldrig haft speciella påskgardiner.
Jag har liksom, faktiskt, aldrig pyntat till påsk.
Kan visserligen tycka det ser härligt och vårigt ut med hem som är just påskpyntade, men samtidigt måste jag personligen säga att jag tycker det känns lite onödigt.
Julen är ju faktiskt typ en månad lång.
Påsken är fyra (4) dagar.
Det finns dessutom ingen tid som liksom "leder upp" till påsken (som advent i december).
Det är de fyra dagarna, varken mer eller mindre. Eller tja... egentligen mindre... Är man inte religiös kan man ju egentligen säga att man oftast bara uppmärksammar Påskaftonen, alltså lördagen.
Sen är det över.
Tycker tyvärr inte det känns så värt det att dra fram en massa gult pynt.
Dessutom är jag ju fortfarande så inne i min declutteringperiod, och har fått undan så otroligt mycket av mina ägodelar. Så jag vill helt enkelt inte köpa och dra fram en massa nytt bara för några dagar.
För mig räcker det gott och väl att titta på det pynt som kommunen brukar sätta upp här i stan :-)
Så för min del blir det not to Påskpynta :-)
Hur är det med Dig? Brukar du påskpynta?
Eller tycker du det känns onödigt?
Vill bara säga att naturligtvis finns inga rätt eller fel. Vi är alla olika, och vi gillar olika.
Ställde bara frågorna då jag tänkte det kunde vara roligt att höra vad mina läsare/besökare tycker :-)
I lördags var det, som de flesta redan vet, earth hour 2017.
Den dagen då det är tänkt att hela världen släcker ner en timme på kvällen -mellan 20:30 och 21:30, för klimatförändringarna.
Jag släckte, precis som jag gjort under Earth hour-timmen de senaste åren. Tycker faktiskt att det är jättemysigt. De flesta (typ ALLA) dagar blir det ju så att en inte kommer sig för att faktiskt stänga av både alla lampor och alla elektroniska apparater (som inte måste vara igång) som t.ex. TV, dator o.s.v.
Ofta tycker jag också det brukar bli så att en (i alla fall jag) håller släckt resten av kvällen. Det hinner bli så mysigt att jag inte riktigt vill tända igen.
Dessutom gillar jag att jag kom igång med lite läsning i lördags. Det var otroligt länge sedan som jag öppnade en bok.
Vad gjorde ni under Earth hour 2017? Släckte ni?
Bara för att det är så fint ljus här i lägenheten på mornarna, när det är soligt ute, så kunde jag inte låta bli att knäppa några bilder på dagens frukost.
Det blev Köttfärslimpa till middag igår, och när det gäller det så är alltid resterna perfekta att ha på mackan dagen efter. Kall köttfärslimpa med grillkrydda på Polarbröd är verkligen helt ljuvligt gott.
Dessutom var det sannerligen evigheter sedan, så just idag var det EXTRA gott :-D
Efter ett långt, ofrivilligt, uppehåll från Youtube är jag nu tillbaka på min kanal. Jag hoppas i alla fall att jag kommer igång på riktigt igen.
I onsdags vloggade jag nämligen, och sagda vlogg kom upp på min kanal igår morse; alltså torsdag. Men tänkte det kunde vara en idé att lägga upp videon här på bloggen också. Min Youtubekanal är ju, precis som bloggen, oerhört liten vilket resulterar i att det är svårt för andra att hitta den. Men lägger jag upp videon på flera av mina sociala medier (typ bloggen) kanske någon mer ser den i alla fall :-)
Ni får gärna gå in på min Youtube-kanal, och gillar ni den (eller kanske bara vill se hur jag utvecklas) får ni mer än gärna klicka på Prenumerera-knappen!
Nu i eftermiddag blev jag less...
För ett litet tag sedan blev min hemtelefon knäpp. Ja, jag vet. Jag har fortfarande hemtelefon. Men just nu, när min mobil är så opålitlig, är det praktiskt med hemtelefon.
Dock verkar det som om sådana inte riktigt tycker om mig. Den som nu gått sönder är min andra.
Den första jag hade var faktiskt ny från butik, och det var ett riktigt måndagsexemplar. Den fungerade aldrig riktigt 100 under hela tiden jag hade den. Vid ett tillfälle lade den till och med av helt under flera månaders tid, för att sedan helt utan förvarning börja fungera igen.
Nästa telefon köpte jag billigt på en second hand-butik här i Piteå, och den har faktiskt fungerat betydligt bättre än den som faktiskt var köpt ny i butik...
Ända tills nu. Helt plötsligt, bokstavligt från ett samtal till nästa, började den "brusa". Det hörs liksom ett högt brusande ljud när man pratar i den, och det ljudet hörs från båda håll.
Så idag fick jag det till att bli; jag åkte till Elgiganten. Mest för att kolla på vad priset för telefoner ligger på nu för tiden. Och det slutade faktiskt med ett köp.
Så den här gången testar jag faktiskt en trådlös telefon. Kanske kommer det fungera bättre än en med sladd...
Jag hoppas det i alla fall :-)
Jag hoppas det i alla fall :-)
Plus att det blir härligt att inte vara bunden till en plats här i lägenheten för att prata :-)
Har du fortfarande kvar hemtelefon?
Eller kör du på endast mobil?
Igår tänkte jag faktiskt köra en liten EFIT-ish dag. EFIT betyder ju, som de flesta redan vet, Ett Foto i Timmen.
Det finns särskilda dagar som är EFIT-dagar, men tyvärr kommer jag aldrig ihåg kameran just dessa dagar.
Plus att jag brukar vara dålig på att verkligen komma ihåg att ta en bild varje timme.
Därför tänkte jag som sagt köra lite EFIT-light under fredagen, alltså dokumentera min dag utan att det nödvändigtvis blir just ett foto per timme.
Då kör vi... Detta var min fredag vecka 10:
7:00 – Väljer kläder och klär på mig, för att en stund senare bege mig mot jobbet.
8:00 – Har fixat iordning frukosten till barn och pedagoger på jobbet.
Fredagar är fildag, och just fredagar brukar jag sätta fram ägg till pålägg :-)
Under tiden de äter frukost är det dags för mig att ta itu med dagens städning. Tycker det är så skönt att göra bort det direkt på morgonen :-)
Ca. 8:45 – Dags att fixa salladsbuffén inför lunchen. Här har jag precis gjort iordning vitkålssalladen och ställt den för att dra en stund. Denna sallad är faktiskt jättegod :-D
En stund senare är det dags att börja värma maten, så den blir klar till det är dags för lunch vid 10:45.
Temperaturen ska skrivas upp på en sådan här lista så man kan bevisa vid spontan hälsokontroll att maten uppnått minst 72 grader.
Strax efter 10:00 – Dukar borden och plockar fram salladsbuffén och hårdbröd.
Denna fredagen stod Pytt i panna på menyn.
Strax efter 11:00 – Dags för lunchdisken, bära ut kompostpåsen, soppåsen samt våtmoppa köksgolvet.
Och så är det dags att säga "Slut för dagen". En fredag betyder det ju också HELG!
Inte för att det direkt är överdrivet stressigt på mitt jobb, men ändå. Känslan av helg är alltid densamma :-D
Denna fredagen fick en säck med plastskräp och en kartong följa med mig till återvinningen.
Detta är en bild jag tog lite snabbt vid återvinningsgården. Alla sportlovsfirare har då inte varit utan snö i alla fall... Den här högen är faktiskt ganska rejält stor, även om det inte riktigt syns på bild.
Men under sommarhalvåret, alltså när det inte är någon snö, så är marken platt där. Så hela högen är faktiskt snö.
På vägen hem svängde jag faktiskt förbi Kvantum också. Tycker alltid det är skönare att passa på att göra sådant på hemvägen. För att om jag först åker hem känns det som om det blir betydligt "jobbigare" att ta sig iväg senare. Någon som håller med mig?
Vid 13:00, ungefär – Äter mellis och börjar med mitt lilla stickprojekt.
Det är ganska coolt ändå hur fingrarna minns stickning, även om det är evigheter mellan gångerna och en tror att en glömt bort hur man gör.
För min del var det typ fyra-fem år sedan sist, men när jag fick stickorna i händerna gick det per automatik.
Verkar som om det är som att cykla...
Ca. 15:00 – Stickar...
Ca. 16:00 – Stickar fortfarande...
Ca. 17:00 – Ja, jag vet. Det blev en riktigt tråkig eftermiddag att dokumentera. Men jag kom helt enkelt in i ett flow med denna stickning ;-)
Blev färdig ungefär vid 19-tiden på kvällen. Resultatet: En s.k. Pussyhat, alltså en rosa mössa som blev "a thing" i samband med Women´s marsch on Washington (och runt om i hela världen) :-D
Onekligen liiite speciella ;-) men jag gillar vad de står för.
Efter den bilden fotade jag ingenting mer, men det hade inte blivit särskilt intressant det heller. Satt mest och glodde på TV, slösurfade på sociala medier för att sedan gå och lägga mig.
Hoppas Du också hade en fin fredag, och att Du får en fortsatt trevlig helg!
Idag, den 8:e mars, har det varit (eller ÄR tekniskt sett två timmar till) Internationella kvinnodagen.
Jag tycker vi alla borde ta en liten stund och faktiskt reflektera över vad våra medsystrar i historien faktiskt gjort för oss.
ALLT som vi idag tar för givet har de ju faktiskt en gång i tiden slagits för.
De slogs för VÅRA rättigheter!
De slogs för att kommande generationer (dvs. vi idag) skulle få uppleva jämställdhet.
De slogs för att kommande generationer (dvs. vi idag) skulle få uppleva jämställdhet.
Det var DE som drog det allra tyngsta lasset i denna kamp, och det är VI som fick skörda frukterna av den kampen.
Vi kämpar fortfarande, och kommer förmodligen att få göra det under en lång tid.
Men DE människorna, de som levde och kämpade då, är värda vår yttersta respekt.
Vi kämpar på i en tid då vi HAR alla dessa saker, som vi tar för givna.
De kvinnorna, för länge sedan, hade ingenting. De kämpade under en tid då de inte var värda något. De kämpade för jämställdhet i en tid då kvinnan ansågs vara en ägodel. Mannens personliga ägodel.
Jag vill bara säga: Hatten av till alla dessa kvinnor. Det är tack vare Er som jag kan leva det liv jag vill idag!
Vi får aldrig sluta kämpa för jämställdhet och allas lika värde!
* * * * * * *
1845 – Kvinnor har rätt att ärva lika mycket som män, när någon dött.
1846 – Kvinnor får syssla med hantverk och handel.
1858 – Ogifta kvinnor kan bli myndiga när de fyller 25 år. Gifter de sig blir de däremot omyndiga igen.
1864 – Män har inte längre rätt att slå sina fruar.
1873 – Kvinnor får ta examen, men inte när det gäller högre studier.
1884 – Ogifta kvinnor blir myndiga när de fyller 21, alltså samma ålder som män.
1901 – Kvinnor får vara lediga i 4 veckor när de fött barn (men de får ingen lön under tiden).
1912 – Kvinnodagen firades för första gången i Sverige.
1919 – Kvinnor i Sverige får allmän rösträtt.
1921 – Kvinnor får rösta för första gången i Sverige. Nu blir även gifta kvinnor myndiga när de fyller 21.
1922 – De fem första kvinnorna kommer in i riksdagen.
1927 – Statliga läroverk (skolor) öppnas för flickor.
1935 – Kvinnor får samma rätt till folkpension som män.
1938 – Det blir tillåtet med preventivmedel.
1939 – Kvinnor kan inte längre sparkas från sina jobb på grund av att de blivit gravida eller gift sig.
1947 – Kvinnor som är anställda av staten får rätt till lika mycket lön som männen. Barnbidraget införs.
1951 – Kvinnor får behålla sitt svenska medborgarskap även om de gifter sig med män som är utländska medborgare.
1955 – Arbetande kvinnor får tre månaders betald ledighet när de fött barn.
1958 – Kvinnor får rätt att bli präster.
1964 – P-pillret börjar användas i Sverige.
1965 – Det blir olagligt med våldtäkt inom äktenskap.
1970 – Barnomsorgen byggs ut på allvar med dagis och fritis. Samtidigt börjar skolorna att jobba aktivt med jämställdhet.
1975 – FN:s kvinnoår. En ny abortlag införs; kvinnor får själva bestämma om de ska göra abort fram till den 18:de veckan. De första kvinnojourerna startar.
1980 – Den statliga myndigheten Jämställdhetsombudsmannen (JämO) skapas och jämställdhetslagen stiftas.
1846 – Kvinnor får syssla med hantverk och handel.
1858 – Ogifta kvinnor kan bli myndiga när de fyller 25 år. Gifter de sig blir de däremot omyndiga igen.
1864 – Män har inte längre rätt att slå sina fruar.
1873 – Kvinnor får ta examen, men inte när det gäller högre studier.
1884 – Ogifta kvinnor blir myndiga när de fyller 21, alltså samma ålder som män.
1901 – Kvinnor får vara lediga i 4 veckor när de fött barn (men de får ingen lön under tiden).
1912 – Kvinnodagen firades för första gången i Sverige.
1919 – Kvinnor i Sverige får allmän rösträtt.
1921 – Kvinnor får rösta för första gången i Sverige. Nu blir även gifta kvinnor myndiga när de fyller 21.
1922 – De fem första kvinnorna kommer in i riksdagen.
1927 – Statliga läroverk (skolor) öppnas för flickor.
1935 – Kvinnor får samma rätt till folkpension som män.
1938 – Det blir tillåtet med preventivmedel.
1939 – Kvinnor kan inte längre sparkas från sina jobb på grund av att de blivit gravida eller gift sig.
1947 – Kvinnor som är anställda av staten får rätt till lika mycket lön som männen. Barnbidraget införs.
1951 – Kvinnor får behålla sitt svenska medborgarskap även om de gifter sig med män som är utländska medborgare.
1955 – Arbetande kvinnor får tre månaders betald ledighet när de fött barn.
1958 – Kvinnor får rätt att bli präster.
1964 – P-pillret börjar användas i Sverige.
1965 – Det blir olagligt med våldtäkt inom äktenskap.
1970 – Barnomsorgen byggs ut på allvar med dagis och fritis. Samtidigt börjar skolorna att jobba aktivt med jämställdhet.
1975 – FN:s kvinnoår. En ny abortlag införs; kvinnor får själva bestämma om de ska göra abort fram till den 18:de veckan. De första kvinnojourerna startar.
1980 – Den statliga myndigheten Jämställdhetsombudsmannen (JämO) skapas och jämställdhetslagen stiftas.
1982 – All kvinnomisshandel blir brottslig, oavsett vart den utövas.
En ny namnlag införs; kvinnan och mannen får välja mellan bådas efternamn när de gifter sig.
1983 – Kvinnor kan söka alla yrken, även inom försvaret.
1987 – En ny särskild lag om sambors gemensamma hem stiftas. Den heter sambolagen.
1995 – Nyblivna pappor får en särskild pappamånad då de har rätt att vara lediga. Månaden kan inte överlåtas till mamman. Samkönade par kan ingå partnerskap.
1996 – Den första tjejjouren startar!
1998 – Lag om våld mot kvinnor stiftas. Könsstympning av kvinnor förbjuds.
1999 – Köp av sexuella tjänster förbjuds.
En ny namnlag införs; kvinnan och mannen får välja mellan bådas efternamn när de gifter sig.
1983 – Kvinnor kan söka alla yrken, även inom försvaret.
1987 – En ny särskild lag om sambors gemensamma hem stiftas. Den heter sambolagen.
1995 – Nyblivna pappor får en särskild pappamånad då de har rätt att vara lediga. Månaden kan inte överlåtas till mamman. Samkönade par kan ingå partnerskap.
1996 – Den första tjejjouren startar!
1998 – Lag om våld mot kvinnor stiftas. Könsstympning av kvinnor förbjuds.
1999 – Köp av sexuella tjänster förbjuds.
"Jag ska åka till Norrland."
"Jaha, du är från Norrland."
"Åh, jag älskar Norrländska."
Tre vanliga fraser en har stött på ett otal gånger om man bor i detta landets nordligaste delar.
Det finns även en till kommentar som jag personligen inte – faktiskt – har fått riktad mot mig, men som andra hört... (Namnet i exemplet är såklart påhittat).
"Åh, är du från Norrland! Jag känner Pelle Svensson från Umeå. Känner du (till) honom?"
Känner bara att jag måste få skriva av mig lite i den här frågan.
Inte för att det egentligen dykt upp något speciellt just idag, men jag kom bara att tänka på det när jag lät tankarna vandra fritt. Och det ÄR något jag brukar tänka mycket på varje gång halva landet klumpas ihop till en enda enhet.
Visst, vi som bor här kan ibland klumpa ihop allt söder om Norrland till "Södra Sverige" ibland också. Men inte i "allmänna" (hittade inget bättre ord) sammanhang.
Ska vi resa dit så säger vi inte "Jag ska till Södra Sverige". I alla fall jag säger namnet på staden eller platsen dit jag ska.
"Jag ska till Norrland nästa vecka."
Okej, det var väl... roligt. Men frasen säger ju faktiskt egentligen inte särskilt mycket.
Ska du till Gävle? Sundsvall? Östersund? Lycksele? Boden? Ammarnäs? Kiruna?
Det är gaaanska så många mil mellan Gävle och Kiruna -och båda två ligger i Norrland.
Från riktigt södra norrland kan man ju faktiskt göra dagsutflykter till Stockholm... Såå långt är det inte.
Ibland tycker jag det låter på människor som om de ska så högt upp i landet det bara går, och så förstår man efter ett tag att personen ska till Sundsvall.
Självklart ÄR det en bra bit om man bor långt söderut i landet.
MEN Sundsvall ligger ju faktiskt precis mitt i Sverige! Det är lika mycket Sverige under den staden som det är ovanför... Och som ni ser på kartan längst till höger så ligger just Sundsvall faktiskt i den södra delen av Norrland.
Ibland tycker jag också det känns (men det är bara en känsla) som om människor blandar ihop Norrland med Norrbotten. Norrbotten är ett landskap som ligger i Norra Norrland.
"Jaha, du är från Norrland."
Skriver inte lika mycket här, eftersom det liksom går in mycket i den tidigare texten.
Men även detta är en fras/fråga/ett konstaterande jag stött på ibland.
Och visserligen bor jag i Norrland. I den norra delen av vårt avlånga land.
Men om man endast skulle svara kort "ja" på den frågan skulle den ge ungefär lika mycket information som om frasen skulle låtit "Jaha, du är från Sverige."
Det ÄR skillnad på om man bor i Lappland/Norrbotten/Västerbotten eller om man bor i Gästrikland.
"Åh! Jag älskar Norrländska!"
Måste nog säga att detta är vad jag brukar störa mig mest på när det gäller frågan om Norrland.
Vad är norrlänska för dialekt?
Återigen; Norrland är stort. Halva Sverige stort. Alla här pratar inte likadant. Det finns inte en (1) dialekt som täcker halva Sverige.
Det är inte ens en dialekt per landskap.
Det finns ju typ hur många dialekter som helst inom samma landskap! Och därmed huuur många dialekter som helst i Norrland!
Det finns versioner av samma dialekt på en del platser.
När människor i de södra delarna av landet "härmar" norrländska så är det Kalixmål som är mest likt.
Men det är inte "norrländska". Det är en Norrländsk Dialekt. Det är en av alla dialekter som existerar i Norrland.
Man pratar inte Kalixmål i Gävle...
Det är som om man skulle säga att alla i Svealand pratar Stockholmska och kalla det "Sveländska".
Eller att alla i Götaland pratar Skånska, och kalla det "Götländska"...
Norrländska.Är.Inte.En.Dialekt!
------------------------------
Sista exemplet i introt tänker jag inte skriva något om, eftersom jag personligen inte stött på just den frågan/frasen.
Det känns bara som en skaka-på-huvudet-grej.
Den största delen av befolkningen bor naturligtvis i landets södra delar, eftersom det är där de största städerna finns. Men det betyder ju inte att Norrland blir en alla-känner-alla-plats.
Som sagt; Norrland är STORT. Stort till ytan, och det bor ändå väldigt mycket människor här, både i större städer och mindre byar. Själv har jag bara besökt en bråkdel av alla städer här uppe. Och i inlandet har jag knappt varit...
-------------------------------
Ett stort Tack för att jag fick skriva av mig lite :-)
Och kom ihåg; Norrland är inte EN enda enhet och norrlänska är ingen dialekt.
2 år
731 dagar
Älskade Morfar
♥ ♥ ♥ Oändligt saknad; fortfarande och för alltid ♥ ♥ ♥