Jag ber om ursäkt att detta inlägg blir bildlöst, men jag hade inga bra bilder att illustrera med.
Tänkte i alla fall att jag skulle köra på en sådan "10 saker du (kanske) inte visste om mig", och eftersom jag alltid har sååå svårt för att begränsa mig i text så kommer det att bli ett längre inlägg.
Hoppas det inte gör något ;-)
Here we go..!
» Jag kunde inte skriva/läsa/plugga i skolan.
Kan inte säga att jag egentligen hade dåliga betyg. Eller ja, högstadiebetygen kunde väl varit bättre. Men gymnasiebetygen var faktiskt riktigt bra.
MEN jag kan ärligt inte minnas att jag egentligen jobbade jättemycket när jag var i skolan. Det mesta läste och skrev jag hemma.
MEN jag kan ärligt inte minnas att jag egentligen jobbade jättemycket när jag var i skolan. Det mesta läste och skrev jag hemma.
Jag har alltid älskat att skriva, men jag kunde aldrig koncentrera mig på det när jag satt i skolan. I ett klassrum.
Inte ens när det handlade om "fri skrivning", alltså att skriva någon berättelse/uppsats om vad vi ville. Vilket jag ÄLSKADE!
Inte ens när det handlade om "fri skrivning", alltså att skriva någon berättelse/uppsats om vad vi ville. Vilket jag ÄLSKADE!
Men hemma på mitt rum kunde jag sitta och skriva i timmar.
Samma med t.ex. arbeten (typ "forska om något"). Jag fick sällan mycket nerskrivet på lektionerna, utan allt jag gjorde, gjorde jag hemma. I alla fall lite högre upp i årskurserna.
Samma med läsning. Jag har alltid älskat att läsa, men aldrig kunnat koncentrera mig på en bok någon annanstans än hemma.
Till och med om vi hade "Bänkbok" på schemat (alltså att vi satt tysta och läste valfri bok) och det alltså var helt tyst i klassrummet, minns jag att jag inte riktigt kunde koncentrera mig.
Ljud runt omkring mig var distraherande. Men också tystnad var på något sätt distraherande.
» Jag är så gott som född folkskygg.
Okej, naturligtvis är DET en aning överdrivet, men inte sååå mycket ändå.
Jag var rädd för en massa människor som bebis, och när jag var i småbarnsåren var jag typ nästan folkskygg.
Detta är självklart inget jag minns, men har fått det berättat för mig... till exempel om jag satt ute på gården och lekte i sandlådan och det kom dit något annat barn... då släppte jag det jag hade för händer och gick upp på altanen. Istället för att på en tvåårings vis vara nyfiken på andra barn...
Faktiskt så har jag alltid känt mig tryggare och mer tillfreds tillsammans med människor som är äldre än jag.
Jag föredrog alltid hellre att sitta tillsammans med de vuxna än umgås med andra barn, trots att de vuxnas samtal inte direkt var några jag hade förmågan att vara delaktig i.
Detta har, som ni vet, följt med mig under hela uppväxten. Men såklart tagit sig uttryck på olika sätt i olika åldrar.
» Jag jobbade ut tre (3) arbetsböcker på två (2) dagar när jag gick i 3:an.
Det fanns en typ av arbetsböcker när jag gick i skolan, vilka var som en "följetong". Efter lite googlande verkar det som att det var läsförståelseböcker.
De hette Äppel, Päppel, Piron, Paron, Kråkan och Tallekvist (som ramsan).
Någon som gått skolan nyligen; Finns dessa böcker fortfarande?
Jag kommer i alla fall ihåg vid ett tillfälle i 3:an, då jag arbetade ut (jag tror det var) tre av dessa inom loppet av 2-3 dagar. Jag har inte heller något minne att jag "hastade" mig igenom dem och därmed slarvade, utan kom bara in i en fokuserad period med just dessa böcker.
» Jag hatar att ha människor bakom mig.
Kan inte svara på varför, men jag tycker det är sjukt obehagligt att ha människor bakom mig. Till exempel om jag står i kö, om jag står mitt i en folksamling o.s.v.
Jag har egentligen inga problem att vistas i t.ex. folksamlingar, men jag hatar att ha människor precis bakom mig.
» Jag är så disträ att det dränerar min energi att tränga undan det och fokusera på något i vardagen.
Jag ber om ursäkt till alla som eventuellt känt det som om jag inte lyssnar om jag fört ett samtal med dem och det verkat som om jag inte lyssnat. För jag gör det.
Jag har dock märkt de senare åren att jag ÄR en väldigt disträ person. Jag måste verkligen anstränga mig för att fokusera när jag pratar med andra och ska hålla mig till ämnet.
Dessutom, om det är längre samtal, glömmer jag lätt bort mycket av det som sagts. Jag har alltid haft dåligt (korttids)minne, men de senaste åren har jag nästan blivit lite rädd för mig själv.
Dessutom, om det är längre samtal, glömmer jag lätt bort mycket av det som sagts. Jag har alltid haft dåligt (korttids)minne, men de senaste åren har jag nästan blivit lite rädd för mig själv.
Men jag lovar; Jag kämpar för att bli bättre på detta.
Jag märker det i mitt bloggande också.
Ett blogginlägg eller en kommentar på en annans blogg kan ta evigheter att skriva för att jag då och då istället kan sitta och titta ut, leka med något på skrivbordet eller bara börja tänka på något sidospår, som typ vad jag ska lägga in i nästa veckas livsmedelsbeställning på jobbet eller liknande.
Ett blogginlägg eller en kommentar på en annans blogg kan ta evigheter att skriva för att jag då och då istället kan sitta och titta ut, leka med något på skrivbordet eller bara börja tänka på något sidospår, som typ vad jag ska lägga in i nästa veckas livsmedelsbeställning på jobbet eller liknande.
Det tar sååå mycket energi att fokusera.
Men det kanske är därför som jag kan sova middag i 2-3 timmar på eftermiddagen, och ändå sedan sova som en stock hela natten ;-P
Men det kanske är därför som jag kan sova middag i 2-3 timmar på eftermiddagen, och ändå sedan sova som en stock hela natten ;-P
» Jag har aldrig haft en bästa kompis.
Stämmer. Jag har aldrig haft en bästis.
Under min barndom hade jag inga kompisar.
I låg -och mellanstadiet kunde jag kanske umgås med någon klasskompis någon enstaka gång. OM det var den personen som tog kontakt/initiativet. Eftersom jag var så blyg/folkskygg VÅGADE jag helt enkelt inte ta initiativet. Då kan en ju inte heller förvänta sig att andra ska göra det varenda gång, och det var heller inget jag förväntade mig.
Så jag var helt enkelt ensam.
» Jag blir aldrig helt nöjd med något jag skapar.
Tyvärr är det så.
Jag kan känna mig nöjd med något jag gjort, men jag har aldrig hittills varit 100% nöjd.
Tror det kan vara lite prestationsångest.
Jag har alltid målat upp en bild exakt hur jag vill att något ska se ut, t.ex. en teckning, ett fotografi eller på senare år; en bloggdesign. Men jag har aldrig haft förmågan/kunskapen att leverera upp till den där bilden jag haft i huvudet.
Numera kan jag naturligtvis handskas med detta. Jag kan nöja mig, vara nöjd med, något jag skapat även om det inte ser exakt ut som den bild jag målat upp.
Men SÅÅÅÅ många teckningar/målningar/pyssel jag varit frustrerad över under min uppväxt...!
Men SÅÅÅÅ många teckningar/målningar/pyssel jag varit frustrerad över under min uppväxt...!
» Jag klarar inte att komma igång med en uppgift om det är för lång tid kvar till deadline.
Det tydligaste exemplet här går tillbaka till min skoltid. Att komma igång i god tid med läxor eller andra uppgifter var nästan omöjligt, även om jag ofta tänkte att "NU ska jag börja i bra tid och plugga lite varje dag".
Det gick inte.
Säg att vi fick en läxa på måndagen som skulle vara klar på fredagen... Att börja plugga på den redan på måndagen gick inte. Jag kunde verkligen inte koncentrera mig. Tankarna vandrade konstant iväg till annat (ungefär som det jag beskrev lite högre upp här, under att jag är disträ).
Det gick inte, även om jag gjorde mitt bästa för att fokusera.
Däremot, dagen innan läxförhöret, gick det sååå mycket bättre att plugga. Trots att det var en sådan sista-minuten-situation, då en känner att stressen egentligen borde tagit över.
Men tydligen var det ändå det som fungerade bäst för mig... för under hela min skolgång har jag bara behövt göra ett enda omprov, vilket var i 8:an eller 9:an, tror jag.
Jag jobbar alltså allra bäst under stress. Måttlig stress. För stressigt klarar jag inte heller av, utan då slår hjärnan ifrån (som förmodligen för alla andra). Men som sagt får det inte vara avsaknad av stress heller.
» När jag hamnar i en period då jag kollar på en viss serie eller film så är den det enda jag kan kolla på. Klarar knappt av att byta innan den "perioden" är slut.
Det är inte så många serier jag hittills fastnat för, och något större filmintresse har jag aldrig haft.
MEN hittar jag något, och hamnar i en period av det, så blir jag nästan besatt. Då är det det enda jag kan titta på, tills den perioden är slut.
MEN hittar jag något, och hamnar i en period av det, så blir jag nästan besatt. Då är det det enda jag kan titta på, tills den perioden är slut.
Exempel:
De första åren efter att jag flyttat hemifrån var Vänner min favoritserie (I KNOW...!!), och under de åren var den serien det enda jag tittade på. Om och om igen.
De första åren efter att jag flyttat hemifrån var Vänner min favoritserie (I KNOW...!!), och under de åren var den serien det enda jag tittade på. Om och om igen.
Sedan var det 2½ men (I KNOW again..!!!!!).
En sommar var det pjäser från Vallarnas friluftsteater.
En sommar var det Beck-filmer.
De senaste åren har det varit Bones (vilket fortfarande ÄR min största favorit!)
Men det är oftast så gott som "en åt gången".
Samma med författare och böcker. Hittar jag en författare som blir min favorit så klarar jag egentligen inte av att läsa några andra böcker än de skrivna av just DEN författaren.
» Jag AVSKYDDE grupparbeten i skolan!
Det här kommer låta som att jag är fruktansvärt egoistisk och egocentrisk, men det är inte menat så.
Men, också under min skolgång, HATADE jag verkligen grupparbeten.
Men, också under min skolgång, HATADE jag verkligen grupparbeten.
Jag ville inte utforma ett arbete tillsammans med någon annan, och på så sätt kompromissa utseendet på arbetet.
Jag ville helst av allt arbeta själv. Utforma texten själv. Utforma layouten själv. Få det precis som JAG ville ha det.
Samtidigt var jag inte den som dikterade arbetet och bestämde över de andra i gruppen.
Jag var snarare den som inte sa något, utan jobbade med min del av arbetet.
Jag vågade inte komma med förslag.
Jag vågade inte tycka och tänka.
Men så klarade jag heller inte av att känna någon stolthet över det färdiga arbetet, då det inte fanns "någonting av mig" i utformningen.
DÄRFÖR hatade jag grupparbeten, och DÄRFÖR jobbade jag helst för mig själv.
Från linne till jacka
Ja, vi börjar väl med vädret. I am Swedish, after all... ;-P
Sommaren tog sannerligen en paus!
Hela Maj hade hela Sverige verkligen en värmebölja som heter DUGA! Det var inte ens vår, utan det var i stort skett högsommar. Det fortsatte även de två första dagarna i Juni, och jag började nästan hoppas på att hela månaden skulle fortsätta så.
Men nej. Så blev det naturligtvis INTE.
Men nej. Så blev det naturligtvis INTE.
Redan runt 3-4:e juni hade värmeböljan sprungit och gömt sig.
Efter att hela föregående månad varit van vid att temperaturerna legat på över 20 grader, dippade det ner till runt 13-14 grader. Där har det legat sedan dess. Dessutom har det blåst en del, så det har verkligen känts kallt.
Usch!
Jag har förstått att vissa platser i landet har fortsatt att få njuta av sol och värme, men som sagt; inte vi här uppe. Vi var tvungen börja om med jacka, efter en månad av bikiniväder.
Det jag är mest rädd för är att sommaren är över för i år. Att vi "gjort bort" sommarvädret och att resten av sommarmånaderna blir kalla, gråa och regniga.
Jag HOPPAS så mycket att sommaren - den riktiga sommaren - ska komma tillbaka snart. Att denna köldknäpp bara är tillfällig.
Å andra sidan är ju det här kyligare vädret helt normalt Juniväder, så vem vet...
Vi får tänka positivt och hålla tummarna för att 3:e juni inte var årets sista sommardag.
Vi får tänka positivt och hålla tummarna för att 3:e juni inte var årets sista sommardag.
Den blå himlen har gjort tappra försök flera gånger att tränga igenom det tjocka molntäcket,
men har aldrig lyckats. Junimolnen är helt enkelt för envisa.
Bloggens framtid
Sorry att det låter lite väl dramatiskt, men det är helt enkelt så att jag just nu är inne i en av de där perioderna då jag funderar på om det är värt att blogga. Eller om jag ska låta den här sidan ebba ut.
Det känns dock jobbigt av tre anledningar:
1. Det är den blogg jag skrivit på längst.
2. Det är den blogg jag känner mig allra mest hemma på.
3. Jag tycker, trots allt av någon anledning, fortfarande att det är så kul att blogga.
Men eftersom jag numera bloggar så att säga bara för mig själv har jag funderat på två alternativ:
1. Sätta lösenord på den här bloggen och på så sätt göra om det till en ren och skär dagbok, men i digital istället för fysisk form.
2. Lägga ner eller ta bort den här bloggen helt och starta en ny blogg som jag i sin tur gör till en lösenordsskyddad digital dagbok.
Anledningen till att jag ens funderar i de banorna om en digital dagbok är för att jag provat hur många projekt Fysisk Dagbok hur många gånger som helst, och jag klarar inte av att hålla sådana flytande.
Att skriva på datorn fungerar mycket bättre.
Jag vet inte hur det kommer bli.
Kanske är det så att det här bara är en vanlig period av "det känns meningslöst att blogga". Jag hoppas det, för då vet jag att det går över.
Men det kan också vara så att det verkligen är tid att sluta. Att på allvar inse att bloggen egentligen redan är död.
Tror nog att tiden får utvisa hur det blir i den här frågan.
Jag vet att statistiken för alla bloggare brukar dippa under sommaren.
Men för en bloggare som "bara" har 10 läsare känns det lite tråkigare än om en har 5000 läsare.
Att tillfälligt minska med kanske 1000 läsare om en har 5000/dag betyder att en i alla fall har 4000 kvar.
Men att gå från 10 läsare till kanske 0-3 känns lite jobbigare.
NATURLIGTVIS ska en egentligen inte titta på statistiken, men det ÄR trots allt så att ju mindre blogg en har desto svårare är det att låta bli. Sommardipparna BLIR mer påtagliga för en liten blogg.
Tack för att jag fick skriva av mig lite :-)
Bilderna i inlägget är från förra årets nationaldag.
Så var det 6:e juni. Sveriges nationaldag.
Det är 13:onde året vi firar den här dagen som en "röd dag" i almanackan, vilket betyder att nationaldagen alltså blev en helgdag år 2005.
Det betyder också att eftersom jag tog Studenten 2003, så sprang jag ut från gymnasiet exakt det här datumet för femton år sedan. Den 6:e juni 2003.
Helt sjukt att det gått 15 ÅR! How did that happened??
Det är "en persons hela skolgång plus en hel gymnasietid extra" sedan.
De personer som tar studenten i år hade inte ens börjat skolan när jag tog studenten!
Och btw... det är 18 år sedan jag gick ut 9:an/grundskolan!
De som föddes då blir ju för tusan MYNDIGA i år!! Say What!?!
Iisch, vad jag känner mig gammal!
1983 blev Svenska flaggans dag officiellt
Sveriges Nationaldag, och 2005 blev dagen
Sveriges Nationaldag, och 2005 blev dagen
en officiell helgdag, en s.k. Röd dag.
[ Källa ]
Därför lämnar vi det och återgår till vad inlägget skulle handla om... Nationaldagen.
Jag har inga traditioner runt nationaldagen. Inget direkt firande.
Men jag brukar ändå ägna den här dagen till att känna tacksamhet över att vara född just i Sverige. Att jag faktiskt hade lyckan att, av alla länder som finns, födas just här.
Men jag brukar ändå ägna den här dagen till att känna tacksamhet över att vara född just i Sverige. Att jag faktiskt hade lyckan att, av alla länder som finns, födas just här.
För det ÄR en lycka.
Vi ÄR väldigt privilegade i det här landet.
Jag skrev en lista i mitt förra nationaldagsinlägg över allt jag är glad och tacksam över, och eftersom det fortfarande gäller så tänkte jag helt sonika att jag lägger in den listan idag igen...
Jag är så tacksam över att universum gav mig ett hemland:
– Som haft fred i över 200 år.
Okej, framtiden är naturligtvis oviss som världen ser ut idag. Men hittills har ändå Sverige officiellt haft fred i över två århundraden...
– Som har gratis skolgång för alla; genom hela livet. Från förskoleklass ända upp till universitetet.
Även till viss del gratis förskola (allmän förskola: 15 h/vecka för alla 3-5-åringar).
– Där priset för barnomsorg är så kraftigt reducerat att alla som arbetar har råd att ha sina barn på förskola.
– Som har GRATIS sjukvård för ALLA upp tills en fyller 20 år!
– Som har GRATIS tandvård för ALLA upp tills en fyller 23 år!
– Som har kraftigt reducerad tandvård för alla vuxna (över 23 år).
Även om det inte känns så när en går till tandläkaren... ;-P
– Som har gratis medicin resten av året när en överstiger en viss summa.
Nu behöver just jag inte utnyttja detta, men för de som äter mycket mediciner, eller om jag behöver det någon gång, är det ju riktigt bra. Däremot vet jag att det är svårt att komma upp i högkostnadskort, eftersom medicinerna blir mer och mer rabatterade ju högre en kommer i summa.
– Som har hela 480 dagars lagstadgad betald föräldraledighet när en får barn!
Som jag förstått det ÄR det inte många länder i världen som har en sådan generös föräldraförsäkring.
– Som har betald sjukfrånvaro!
Kanske andra länder har det också? Jag vet inte.
Och så är ju det här med just Försäkringskassan en helt egen fråga en verkligen kan fördjupa sig i en annan gång, men rent tekniskt sett har vi ju faktiskt betald sjukfrånvaro.
– Som har 5 veckors lagstadgad semester. En har dessutom rätt enligt lag att ta ut 4 av de veckorna sammanhängande, t.ex. under sommaren. Det kan arbetsgivaren enligt lag inte neka.
– Med åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet.
– Som är ett av de mest jämställda länderna i världen.
Naturligtvis är det flera av dessa punkter som går att bryta ner i en djupare analys, men det tänker jag inte göra idag.
Idag tänker jag vara tacksam över att vara född och leva i ett land som har alla dessa privilegier.
Att just jag vann guldlotten att födas här. I Sverige. I Piteå.
Sverige!
Du har dina brister, men du är ett fantastiskt land och jag älskar dig!
GRATTIS på Nationaldagen!
Jag måste också bara få lägga till hur mycket jag älskar vår flagga!
Jag älskar hur den liksom "ser ut som" en perfekt sommardag ♥
...och jag kan inte låta bli...
Jonna Jinton imponerar ALLTID med sina videos...
↓ WATCH THIS ONE ! ↓
Mitt hjärta är och förblir blått och gult!
Always
Idag kom paketet med sakerna jag beställt från matsmart.se. Det här är INTE något samarbete, men jag tycker helt enkelt idén med detta företag är fantastiskt!
Som vi alla vet vid det här laget håller sig de flesta livsmedel långt efter att "bäst före"-datumet har passerat, men då butiker inte får sälja sådant som gått ut så slängs därför hiskeligt mycket mat.
Matsvinnet i västvärlden är ett verkligt problem!
Jag menar; till exempel ägg håller sig utan problem en månad efter utgångsdatumet. Kanske mer.
I princip de enda sakerna som inte har så lång livslängd är t.ex. frukt, grönsaker, mejeriprodukter och mjukbröd (hårdbröd håller sig ju typ hur länge som helst...)
Dock måste jag bara få dela med mig av en "créme fraice-historia" från tidigare i våras.
Hittade en oöppnad créme fraice-burk i kylen för ett par månader sedan, vilken passerat bäst före-datumet med tio (10) dagar. Det är ju såklart mycket för en mejeriprodukt, eftersom de lika gärna kan vara sura dagen efter Bäst före.
Men öppnade den i alla fall och luktade på den. Inget fel på lukten.
Smakade lite på en tesked. Inget fel what so ever på den. Fullt ätbar!
Därför är ett starkt tips gällande mat: Stirra dig inte blind på datumet som står på förpackningen.
Använd syn, lukt och smak för att avgöra om maten är dålig eller ätbar.
Om du inte hört talas om Matsmart, så är det en sida där du kan köpa lite allt möjligt av mat, snacks, godis o.s.v. Ja, livsmedel helt enkelt. Sådant du kan köpa i vilken matvarubutik som helst.
Skillnaden är att Matsmart säljer sådan som butikerna inte längre får sälja.
De säljer sådant som annars skulle kastas. Saker som närmar sig utgångsdatum, eller sådant som helt enkelt passerat bäst före-datumet. Men ändå går hur bra som möjligt att äta.
Dessutom detta till nästan löjligt låga priser.
Naturligtvis säljer de inte typ mejeriprodukter, mjukbröd och sådant.
Det mesta finns också i väldigt begränsat antal, eftersom det trots allt är en matsvinnsida. Dock betyder det ju också att det kommer in nya saker hela tiden, då ju livsmedel passerar Bäst före hela tiden :-)
Bra för miljön - Bra för matsvinnet - Bra för plånboken
Kan det bli bättre än den trissen?
#sustainableliving