Så är det att vara fotonörd...
När jag upptäckte fotograferingen (mer än bara att sporadiskt "ta kort" med lilla kompaktkameran) hittade jag även mitt STORA intresse. Jag hittade något jag brinner för. Jag hittade ÄNTLIGEN något jag verkligen brinner för!
Och jag förstår självklart att det är svårt att riktigt förstå hur det är att vara fotonörd om man inte är intresserad av det, därför tänkte jag punkta upp lite saker som man känner efter att man blir riktigt kamerabiten...
Jag vet inte om ni andra fotointresserade känner samma saker, men det här är mina erfarenheter/känslor.
♦ Den KÄNSLAN när man kommer hem tillsammans med en kartong med ett väldigt dyrbart innehåll, och man får packa upp en alldeles ny älsklingsleksak! Man vill bara riva upp kartongen, men samtidigt vill man dra ut på det så länge som möjligt för att få känna den där känslan...
Jag vet att detta förmodligen låter väldigt löjligt; men KÄNSLAN när jag packade upp min 5D mkII... Den går seriöst inte att beskriva. Allvarligt talat hade jag fjärilar i magen hela vägen hem från Luleå, och hela tiden när jag öppnade kartongen. Och nu är det drygt ett år sedan, och jag kan fortfarande ibland få en känsla av overklighet; av ren lycka när jag kollar på kameran.
♦ Man upptäcker skönheter i alla årstider som man inte upptäckt tidigare, och man kommer på sig själv med att till och med njuta av årstider man tidigare avskytt (för min del: högvintern).
♦ Den FRUSTRATION man känner när man t.ex. sitter i bussen, eller i en bil, och inte har möjlighet att stanna när det perfekta fotoljuset/motivet dyker upp. Och man har inget annat val än att bara sitta och se på när den fotomöjligheten försvinner.
♦ Den frustration man känner när man hamnar i det perfekta fotoljuset, och man (för en gångs skull) INTE har med sig kameran.
♦ Man börjar se hela världen i bilder. Även om man inte har kameran med sig så bygger man i hjärnan upp vilken bländare man skulle ha använt, vilken slutartid, vilken vinkel o.s.v.
♦ Jakten på det PERFEKTA FOTOLJUSET!
Ganska omgående snappar man upp att ljuset är A och O för fotograferingen (fotografi betyder ju trots allt "måla med ljus").
Och den kick det ger när man faktiskt befinner sig, med kameran, i det perfekta ljuset! Outstanding!
♦ Den fantastiska känslan som infinner sig när man, efter en extra lyckad fotosession, sätter sig vid datorn och inser att man lyckats med näst intill varenda bild! DET kan man leva länge på ;-D
♦ Frustrationen man känner över att trots allt fastnat för ett sådant DYRT intresse!
Men framförallt älskar jag att ha ett sådant kreativt intresse! Så mycket det går att göra med fotograferingen, och speciellt idag när tekniken är digital. Att kunna ta hur många bilder som helst i jakten på den bästa, och sedan radera de som inte blev bra.
Haha vilka härliga punkter, alla stämmer verkligen in på mig! Speciellt den sista... ;)
Underbart!!
Gillar verkligen detta inlägg.
Kan skriva under på många av dina punkter.
Jag har precis kommit hem fr en botanisk trädgård där jag fotade körsbärsträd.
Nu ska det bli härligt att ladda upp bilderna på datorn...
visst känner jag också så, men det värsta är att innan jag ska sova brukar jag oftast kolla ut igenom fönstret och bara att se på det gatlamporna ute som glittrar i mina ögon och då får jag fotosug, åhh