| Dear Diary, Inside my head
 
Att tiden går snabbt är ingen nyhet.
Men det är först när man ser det rent konkret som det faktiskt sjunker in hur snabbt det egentligen går... Igår satt jag och fyllde i de senaste länkarna i mitt bloggarkiv; alltså jag gjorde länkar av november och december.
Samtidigt kunde jag inte låta bli att notera hur långt mitt bloggarkiv egentligen är.
TÄNK att jag faktiskt bloggat i tolv år. 12 ÅR!
Dessutom är det numera den här bloggen som är den jag bloggat på allra längst. Ända sedan juli 2012 har detta varit mitt hem på nätet.
Det känns fortfarande som jag bloggat längst på Pitetjej-bloggen, då den blev 4,5 år gammal. Men nu... när jag tittar på mitt arkiv så märker jag ju att Pixelie-bloggen faktiskt är hela 7,5 år!
Sju och ett halvt år!
 
För tolv år sedan hade jag knappt hört ordet blogg. Hade aldrig kommit i kontakt med fenomenet.
Enda gången jag hört själva ordet var i samband med Lunarstorm, och då trodde jag bara att "blogg" var deras egna namn för "dagbok".
Tänk om jag vetat då vilka möjligheter som fanns i bloggvärlden.
 
Åtta år sedan är det sedan jag var iväg på den där utlandspraktien i Belgien. Där känns det både som det var nyss, samtidigt som det känns som det var hundra år sedan.
Vid den tidpunkten hade jag endast min gamla trotjänare EOS 400D:n. Den kameran jag köpte back in 2008. Min allra första systemkamera.
Min nuvarande älskling; Canon EOS 5D mark II, är alldeles snart 8 år.
Januari 2012 var tiden då jag åkte till Mediamarkt i Luleå och kom ut med en påse innehållande min största materiella önskedröm. Jag har ALDRIG önskat mig något materiellt lika mycket som jag önskade mig DEN kameran. Ingenting. Inte ens bilen.
 
 
Sedan... i maj 2015 hände det som totalt förändrade mitt liv.
Av någon anledning kommer jag inte ihåg exakt vilket datum det var, men det var första veckan i maj som jag för första gången klev in i ett förskolekök.
Jag skulle påbörja min praktik på Pitholms förskola.
 
I vanlig ordning hade jag blivit inskriven i någon aktivitet via Arbetsförmedligen (eller om det var Försörjningsstöd). Vid det inledande samtalet med min... vad heter det? Arbetscoach? Kontaktperson? pratade vi om vad som skulle passa mig och vad jag ville göra.
Jag, som aldrig sagt nej till något i hela mitt liv, tog faktiskt "mod" till mig och sa:

"Jag vill gärna inte till Repris igen. Jag trivdes bra där sist, men jag har utvecklas så mycket sedan dess och det skulle kännas som att gå tillbaka i utvecklingen."
"Okej. Då får vi försöka hitta på något annat."
Efter lite fundering sa han:
"Vad tror du om Måltidsservice?"
"Tjaaa... eh, vad är det?" Nej, jag visste inte vad det innebar.
"Det är jobb i till exempel skolkök och förskolekök."
"Jaa, varför inte. Jag har inte tänkt på det tidigare, men det skadar inte att prova."
 
Jag fick hjälp att hitta en praktikplats inom det området, och hamnade alltså på Pitholms förskola lagom till våren.
Jag måste erkänna att från början hade jag inga direkta förväntningar på praktiken. Med den erfarenhet jag hade sedan tidigare så tänkte jag att jag skulle vara där några veckor och sedan vidare till något annat.
Föga anade jag var detta skulle ta mig...
 
Det blev inga "bara några veckor". Hela sommaren blev jag kvar på den förskolan, och i augusti bytte jag praktikplats och hamnade istället på Myrans förskola.
Det är DEN händelsen jag brukar benämna som startskottet för den bästa tiden i mitt liv.
Och det är alltså drygt fyra (4) år sedan!
 
Det känns som att det är så mycket som hänt i mitt liv under 2010-talet, samtidigt som det känns som nästan inget hänt.
Men å andra sidan är det säkert för att det är så pass stora saker som hänt. Framförallt då de senaste fyra åren.
Jag har hittat ett jobb jag trivs med, ett jobb jag är bra på, ett jobb där jag passar in, ett jobb där jag är uppskattad och framförallt... Det Är Ett Riktigt Jobb! Inte bara en praktikplats.
Den där jag-gör-praktik-här-några-veckor-och-sedan-tillbaka-till-arbetsförmedlingen-igen-rutinen är äntligen bruten! Den är ett minne blott!
Jag hittade ÄNTLIGEN en praktikplats som faktiskt ledde till jobb!
Jag klev in där i köket på Pitholm för 4,5 år sedan utan en enda minuts erfarenhet av kök. Jag hade aldrig satt min fot i den typen av kök förut.
 
Nu sitter jag här, med en fast tjänst som köksbiträde med ett fast kök. Jag är fullfjädrad arbetare som äntligen slipper både att varje månad lämna in de där hemska rapporterna till AF om "vad man gjort under månaden för att komma ut på arbetsmarknaden".
Och framförallt; jag slipper den plågsamma dagen i slutet på varje månad, när man måste in och söka försörjningsstöd. För ja, även om det numera heter försörjningsstöd och inte socialbidrag så känns det förnedrande att behöva sitta där och basically be om pengar.
Vill bara klargöra att jag inte skriver detta för att klanka ner på de som fortfarande måste söka försörjningsstöd för att klara vardagen. Tvärtom. Jag vet precis hur det är.
Det är bara det att jag skriver ur just mitt perspektiv just nu, och jag är så oerhört tacksam och lycklig lottad över att jag lyckades komma mig därifrån.
Dessutom till ett jobb där jag trivs så bra att det nästan är overkligt!
 
Dreams really can come true! So never stop dreaming!
| Dear Diary, PHOTOS - Holidays
Ny vecka, och inte vilken vecka som helst...
Det är första veckan i december, och JULmånaden har kört igång på allvar. Det är officiellt JUL!
NU är det verkligen helt okej att köra all in med allting som har med högtiden att göra (även om just jag började redan förra helgen).
Igår, söndag, var det alltså första advent och jag körde som vanligt min adventsrutin (mer om detta längre ner i inlägget). Sååå myyyysigt!

Detta inlägg kommer faktiskt att bli ett lite allt-i-allo-inlägg, eftersom jag hade några saker att skriva om men det är inte många av dem som skulle bli särskilt kvalitativa egna inlägg. Därav detta hopkok ;-)
 
Vi kan börja lite lättsmält med tre bilder jag fotade under förmiddagen igår.
Det är så att min lägenhet tyvärr ligger på skuggsidan i princip hela dagarna. Det är endast på morgonen som solen skiner in hit. MEN det ljus som då uppenbarar sig är för tusan nästan VÄRT att ligga i skugga resten av dagen!
Det LJUS som dränker väggarna här hemma under soluppgångar... ja, man kan bli religiös för mindre!
Dessutom har jag både ett träd precis utanför lägenheten samt spetsgardiner i fönsterna... Och ja, ni ser ju vad som händer på väggarna tack vare detta. Rena rama magiska skådespelet!
 
Jag kan verkligen inte sluta fota de Julstjärnor jag köpt hem i år; speciellt inte den här som fått sin plats i guldkrukan från Dollarstore.
Rött och Guld är sannerligen en fantastisk kombo!
Plus att Julstjärna är min favoritblomma nummer 1.
 
Mysfrukost blev det på söndagsmorgonen. Ingen näring what-so-ever, men GOTT var det :-D
O´boy, korvsmörgås och clementiner.
Detta i skenet av första adventsljuset plus Mysteriet på Greveholm på TV:n. Ja, jag kollar den kalendern varje år, precis som jag gjorde med Sunes jul förr.
Och nej, jag har inte sett årets kalender ännu men hade tänkt göra det så fort jag skrivit klart detta blogginlägg.
Helt ärligt; jag blir nästan avundsjuk på mig själv när jag tittar på den här frukostbilden... Sådana mysstunder blir det ju inte direkt många under vardagarna ;-P 
Kan inte alla människor bara få vara lediga hela december varje år? Hehe ;-) Bara vara och bara mysa och njuta av julen till 110%.
Jag älskar som sagt mitt jobb, men är det någon gång jag verkligen önskar jag jobbade hemifrån så är det under december!
 
Adventsbakning blev det faktiskt också igår (ni som följer mig på Instagram vet det redan).
Svängde ihop ett gäng lussebullar för att ha lite gottis till kvällsmyset.
 
Och apropå gottis!
Nu har Piteortens chark äntligen börjat sälja sin egen kalvsylta igen! Den säljs endast under julen, och det är den absolut godaste av alla märken! Om ni vill veta vad som är min favorit på julbordet så är det den här kalvsyltan (plus gravad lax).
 
Och så... min första adventstradition... Adventsfika framför Tomten är far till alla barnen.
Det blev lussebullar, clementiner, julmust och glögg. Omringad av levande ljus och ljusslingor. Kan det ens bli mysigare?
 
Tyvärr har jag också en väldigt tråkig sak att meddela.
Det handlar om bloggen, och ska jag vara ärlig får jag nästan panik av att tänka på det.
Ja, jag hör hur överdrivet det låter, men det är så jag känner just nu angående detta.
Det är nämligen så att blogg.se nyligen gick ut med informationen att de kommer sluta med sina Pro-paket.
På den här bloggportalen finns det ju något som kallas Pro, vilket innebär att man köper ett paket för 3, 6 eller 12 månader. Det man får är tillgång till designmallar som gratiskontona inte har, extra statistikfunktioner och om man köper 12 månader; egen domän.
 
Men det absolut bästa med Pro, och anledningen till att JAG köpt tjänsten, är att man slipper reklamen på sin blogg. Reklamfri blogg alltså.
Har man ett gratiskonto hos blogg.se ligger det ju, som ni vet, en stor blaffig annons högst upp samt annonser mellan inläggen.
Jag HATAR detta. Det drar det ner helhetsintrycket av bloggen eftersom panoramaanonnsen ibland tar upp halva webbfönstret, och därmed blir man så låst med vilken typ av design man kan ha för att det ska se bra ut.
 
Men nu ska blogg.se alltså ta bort sina Propaket.
Pro-designmallarna kommer bli tillgängliga för alla gratiskonton och så även den avancerade statistiken.
Men vad som däremot försvinner... är möjligheten till en reklamfri blogg.
Mitt Pro går ut den 8:e december och då kommer jag alltså inte kunna förnya betalversionen.
Efter den 8:e december gör dessa gräsliga, blaffiga annonser comeback på min blogg; och det blir då på obestämd tid. Tyvärr.
Nu. Nu när jag äntligen har fast jobb och fast inkomst och äntligen kan köpa Pro regelbundet och inte bara då och då.
NU bestämmer de sig för att plocka bort detta, och därmed eliminera möjligheten till en reklamfri blogg!
 
Och nej, jag tror inte jag kommer byta bloggplattform. Har brukar fundera i de banorna då och då, men kommit fram till att jag ändå bloggat hos blogg.se sedan 2008. I elva år sammanlagt. Jag känner mig hemma här, och jag vill inte lämna den här bloggen bara sådär.
Så på något sätt måste jag försöka förlika mig med tanken på att ha en reklamig blogg utan möjlighet att kunna välja bort det (för sluta blogga, det finns inte på kartan!)
Det var inte meningen att detta skulle vara ett klagande inlägg, men ville bara meddela er så ni vet om det när ni går in här efter den 8:e och möts av en blogg nerlusad av reklam.
Det är INTE mitt val, och tyvärr kommer jag inte att kunna påverka det i framtiden.
 
 
 
På återseende!
| Dear Diary
Vi kollar kalendern och inser att det är fredag igen. Underbart!
Är det någon mer än jag som känner att det BÄSTA med fredagar är vetskapen om att det är sovmorgon nästa dag. Ingenting annat. Bara "sovmorgon imorgon".
Vill dock säga att jag lider med alla småbarnsföräldrar där ute som mest troligt inte får sovmorgon på lördagar. Men för mig, som bara har mig själv, betyder lördagen att slippa gå upp halv sex.
 
Jag hade faktiskt en plan för den här fredagen, efter jobbet och mot kvällen... Men vette f*n om jag orkar med den planeringen. Jag är så TRÖTT att det känns som jag ska somna över tangentbordet. Det känns som om ögonen, bokstavligt, går i kors.
Planen var i alla fall att jag skulle julpynta här hemma.
Fick under gårdagen upp lite saker som jag förvarar i lägenheten, typ adventsljusstakar, stjärnor och lite sådant. Men jag kom mig också för att faktiskt gå upp på vinden och hämta ner den Stora Jullådan. Den med resten av sakerna.
 
Här är den alltså.
Where the magic is resting for 11 months a year...
Däremot insåg jag en sak medans jag baxade ner hela åbäket nerför trapporna (hissen går inte ända upp till vinden)...
Jag kanske 2010: Jag köper den största lådan jag hittar. Det blir perfekt då den rymmer allt pynt.
Jag 2019: Jag MÅSTE rensa bland mitt julpynt samt skaffa mindre lådor! Hellre flera vändor upp till förrådet än detta baxande.
 
Men men; hur det än blir med det så ska i alla fall innehåller i denna låda upp.
TÄNK att det redan är den tiden på året igen. Vaaaar tog 2019 vägen?? Helt seriöst!
 
Bilder på hur årets julpyntning blev kommer upp här på bloggen antingen någon gång under helgen eller så i början av nästa vecka. Om ni vill förstås ;-)
 
Hoppas ni får en riktig toppenhelg i alla fall!
Vad ska ni hitta på för skoj?
 
 
Avslutningsvis; kan vi bara ta två sekunder och enas om hur jä*la FUL den har "ljusstaken" är!
Ärligt; den är ju nästan Next level of fult julpynt!
Har jag inte rätt? ;-P
| Dear Diary
 
Nu är det sannerligen nära.
Det är en och en halv vecka kvar till Första Advent!
En enda vanlig helg kvar, och sen börjar JULEN! Denna magiska och vore-det-inte-för-julen-skulle-jag-inte-stå-ut-med-vintern-tid.
Faktiskt så har jag nu ikväll varit uppe på vinden och hämtat ner stora jullådan, så den står nu här i lägenheten och bara väntar på att tömmas.
 
Insåg dock en sak när jag baxade ner den fruktansvärt otympliga pjäsen... Och det är att jag:
1. Måste rensa bland mitt julpynt.
X. Måste köpa mindre lådor som är lättare att bära.
2. Båda ovanstående punkter.
Tänkte för en massa år sedan att "ja, om jag köper den största lådan så ryms ju faktiskt allt julpynt i samma och jag slipper springa flera vändor upp till förrådet".
Bad idea! kan jag bara säga.
Den är för stor! Så ja, ett par mindre lådor tack :-)
 
Däremot finns det EN julpryl som verkligen är min stora dröm att äga, och har varit ända sedan jag såg den första gången för en herrans massa år sedan.
Jag pratar om adventsljusstaken med Disney på bilden här ovanför.
Den är ljuvlig! Mysig! Helt enkelt underbar!
Det var Fyrklövern som sålde den; samma företag som har mina absoluta drömservis. Disney julservisen aka DRÖMMEN! Tror faktiskt (mest troligt är det så) att denna ljusstake tillhörde samma serie som just den servisen, men den säljs tyvärr inte längre. I alla fall inte vad jag kan hitta.
Det verkar som att själva servisen säljs (det är ett sådant prenumerationssystem, tror jag) men ljusstaken gör det inte.
Efter lite googlande hittade jag den faktiskt på t.ex. Tradera, och jag skulle inte ens ha råd att köpa den DÄR! Den går för 3000-5000 spänn!
Och visst; jag har ju de pengarna, men det är ju faktiskt skillnad på att ha pengarna och att ha råd...
 
Men vem vet... En vacker dag kanske jag faktiskt har ohyfset att slänga ut flera tusen kronor på en adventsljusstake.
För erkänn att den är en DRÖM!!
 
 
NU TAGGAR VI JULEN!!! ♥
| Dear Diary
 
Det slog verkligen över till fulvinter här på mina breddgrader.
Från vackervinter med lagom mycket snö på marken, och även lite vitt på träden, till världens gråaste och tråkigaste novembermörkerväder.
Det slog över och blev blida, vilket resulterade i slask.
Efter det frös det på igen, och eftersom de är otroligt duktiga här i Piteå på att sanda precis överallt vid halka så är det rena rama vårvintern i skitighet ute.
Det blev nämligen blött igen och frös sedan på ytterligare en gång, vilket betyder att de fick sanda ännu mer. De senaste två dagarna har det varit glashalt!! Skridskobana typ.
I skrivande stund har det tinat så pass att vägar och trottoarer är hyfsat snö/isfria.
Däremot försvinner ju inte sanden. Därför är det typ 1 cm sand överallt som följer in med skorna.
 
Det blir verkligen MÖRKT också, även vid dagsljus. Eftersom det regnat (och bidragit till blixthalkan) så blir allting i mörkare färger verkligen svart.
Tack och lov drar julen närmare med stormsteg. Ser så mycket fram emot det, för just nu ÄR det sannerligen mörkt, blött och deprimerande novemberväder.
Fulvinter med andra ord.
 
Kolla i mitten på parkeringen... Det är exakt så halt som det ser ut.
 
 
Nu har jag uppdaterat min Instagram-app och därmed också fått det nya med gillningarna.
Som de flesta hört vid det här laget så provar ju Instagram en ny grej, som förmodligen kommer bli permanent framöver: De har plockat bort möjligheten att se andras antal Likes, och även ens egna antal likes syns inte utåt. Som ni ser står det bara "Gillas av NN och andra".
Ska jag vara ärlig så har jag inte riktigt bestämt mig för vilken fot jag ska stå. Vet inte riktigt om jag gillar eller inte gillar det.
Instinktivt känner jag att det skulle kunna bli en bra sak. Tanken med detta är ju att förhoppningsvis få ner likeshetsen och därmed stressnivån hos Instagramanvändare.
Jag tror absolut att det kan bli resultatet av det.
Samtidigt är jag ju lika beroende av likes som alla andra, vilket gör att även jag kan känna ett visst motstånd. På sätt och vis.
Men jag tror mest det handlar om att likes på sätt och vis är en typ av feedback – en bekräftelse – på vad en skapar på sociala medier, speciellt när ett konto inte får så mycket kommentarer.
T.ex. mitt konto, där jag får kanske 1-2 kommentarer i genomsnitt någon gång ibland. Då blir det ju likesen som blir feedbacken.
De allra flesta idag använder ju trots allt hellre Likeknappen än skriver kommentarer.
Men trots allt kan man ju fortfarande själv se antalet likes på sina bilder, det är bara det att andra kan inte se dem. Vilket jag som sagt tror är en bra grej. Mindre hets och jämförelse med andra.
 
Ja ja, vi får väl se hur detta utvecklar sig helt enkelt. Jag tror definitivt det är något som ändå kommer ta ganska kort tid att vänja sig vid.
 
Vad tycker du om Instagrams nya grej med likesen? Positiv? Negativ? Använder inte Instagram?
| Dear Diary
 
Är det något som blivit lidande den här veckan så är det minsann bloggen.
Eller ja, typ ALLT i min fritid har blivit lidande den här veckan.
Av någon anledning har jag nämligen varit så sjukt trött när jag kommit hem från jobbet. Med sjukt trött menar jag verkligen sjukt jäkla överjordiskt slutkörd!
Har bokstavligen inte gjort något annat den här veckan än att jobba, äta och sova. De senaste två kvällarna har jag till och med somnat före klockan 21. Igår kväll tror jag till och med klockan var halv åtta eller åtta.
Jag kanske måste börja skriva mina blogginlägg på helgerna och sedan sprida ut dem under veckorna med hjälp av tidsinställningsfunktionen...
 
Tyvärr är ju denna veckotrötthet också orsaken till bristen på nytt fotomaterial hit till bloggen. Blir ju mest halvtrista iPhonebilder just nu.
En annan orsak är ju, som alltid den här tiden, mörkret. Det är mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag kommer hem. Speciellt den senaste tiden, då jag jobbat heltid.
Jobbar 7 timmar i vanliga fall och slutar då klockan 14. Men senaste veckorna har jag städat på en annan förskola, vilket täcker den där sista timmen. När jag har det städet slutar jag 15-ish, och även om det inte är HELT mörkt så är det i alla fall mörkare skymning.
 
Egentligen var det inte meningen att det här inlägget skulle bli så negativt, men ville bara göra en liten "Life update", så ni får veta att jag i alla fall inte dött ;-)
För även om det i denna text låter väldigt negativt så är mitt liv inte negativt just nu. Finns inte en chans att jag skulle byta bort det jag har.
Jag älskar mitt jobb, och även om jag varenda morgon önskar mig fler sovmornar så skulle jag som sagt INTE byta bort detta!
 
Tacogrönsaker till 1 av 2 lunchsittningar.
 
Vågar nog dessutom säga att idag var roligaste dagen på hela terminen att servera lunch...
Båda sittningarna (har matsal med 2 lunchsittningar på min förskola) drog ut på tiden för att alla åt så bra.
Det var nämligen höstens servering av Tacos. En fredag dessutom.
Så jobbigt att förbereda, men SÅ kul att servera!
Men ja, ska sanningen fram så är det nog liiiiiite självförvållat med förberedelserna. Jag gillar att servera finhackade tacogrönsaker (kolla typ gurkan på bilden för referens) och då tar det ju lite extra tid. Går ju faktiskt hacka mer normalt, vilket skulle ta mindre tid i anspråk.
Men som sagt; jag tycker om att lägga ner lite extra kärlek när jag ska servera sådant som ligger på matsedeln två gånger per år.
 
 
Och så blev det då HELG! Äntligen fredag liksom! Fantastiskt!
Ska jag vara ärlig så är det bästa med helgerna sovmorgon. Resten av tiden gör jag i princip ingenting, och anledningen till det är att jag behöver hela helgerna till återhämtning.
Vila upp efter veckan samt ladda upp inför kommande vecka.
 
Hoppas ni alla får en mycket trevlig helg, oavsett om ni trivs bäst med lugna hemmahelger eller två dagar då det helst ska hända så mycket som möjligt.
| Dear Diary
 
Hej alla glada!
Hur många här har jobbat halvdag idag? Jag märkte ju så sent som igår att det den här fredagen är "dag före röd dag", vilket i sin tur brukar betyda halvdag för många. Dock inte för mig.
Undertecknad har till och med jobbat lite mer än heltid idag (blev ca. 30 minuter längre).
Men nu är det i alla fall HELG!
Så här sitter vi nu – jag och min Hemmakvällburk – och bloggar.
Sitter också och funderar på om jag skulle springa ner på COOP för att handla lite saker. Men å andra sidan fick jag in hurvens, så vet inte om jag ids.
Nåja.
 
Första november är det dessutom...
November.
En månad kvar tills det är dags att julpynta.
Två månader kvar av året.
Två månader!
Med risk för att bli tjatig... JISSES vad tiden går FORT!!! Hur kommer det sig att 2019 redan snart är slut?
Och det är ju för tusan TJUGO år sedan millennieskiftet.
Throwback: Ni minns väl den upptrissade skräcken inför den stora "millenniebuggen". Ni vet, då när jorden skulle gå under bland annat pga "teknologin kan inte göra övergången till 2000". HAHA :-D
 
Men tillbaka till november 2019 då´rå.
När vi ändå är mitt i denna mörka årstid; då det är mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag åker hem (i alla fall nu när jag har städningen) då får jag istället dra mig in i hemmets mysiga vrå och tända så mycket ljus jag kan.
Levande ljus är ju i särklass det allra bästa. När det kommer till mys finns det inget som slår levande ljus!
 
Förutom möjligtvis ljusslingor då...
Jag har verkligen blivit totalförälskad i ljusslingor de senaste åren. Har väl alltid gillat dem, men ännu mer sista tiden. Det är ju så otroligt mysigt med dessa små lampor som inte är gjorda för att skapa ljus i ett rum, utan endast för att skapa mysstämning.
Ljusslingor höjer en inredning med typ 200%!
Denna bollslinga är mitt senaste tillskott; köpt på Rusta för kanske en vecka sedan.
 
Det enda negativa med dessa slingor är ju att de äter batterier! Detta är ju såklart varken bra för miljön eller för plånboken (batterier är ändå dyrt!).
Speciellt som en liten miniljusslinga kan ha en batteribox som kräver TRE AA eller AAA-batterier... Varför ens? Hur kan en liten slinga med typ tio-tolv ljuspunkter kräva tre batterier??
Men nu i höst har jag faktiskt investerat i en batteriladdare och köpt uppladdningsbara batterier, vilket känns riktigt bra. Då kanske jag till och med kan unna mig att ha slingorna tända oftare än förut :-)
 
Något annat elrelaterat som kickat igång på allvar nu är denna förbaskade pryl.
Jättebra att den finns, men skittrist att bo på ett ställe där den behövs varenda dag i flera månader.
Jag snackar förstås om motorvärmaren/kupévärmaren.
Alltid skönt att få sätta sig i en varm bil trots att det är vinter och att en inte har garageplats.
Plus att det såklart inte är bra för motorn heller att kallstartas hela tiden. Speciellt när termometern närmar sig minus 30 grader.
Den svarta klumpen på bilden, som min motorvärmarkabel sitter i, är dock inte själva eluttaget. Det är den gråa klumpen högst upp i hörnet.
Den svarta grejen är den timer jag använder för att dels slippa springa ner typ klockan 03:00 på vardagar för att sätta i motorvärmaren och dels för att elavläsningen inte ska bli monstruös.
Avläsningen för motorvärmaren görs på julihyran.
Avläsningen för själva hushållselen görs på novemberhyran.
 
 
Vad har du för kuliga planer för Allhelgonahelgen?
Gillar du levande ljus eller ljusslingor bättre? Eller något annat? Eller kanske allting?
Jobbade du halvdag idag, eller var det vanlig arbetstid som gällde?
Eller du kanske har varit höstlovsledig?
 
Ha en riktigt fin helg i alla fall; var du än befinner dig och vad du än gör :-D
| Dear Diary
 
Fredag idag alltså. Alltid en bra dag, och speciellt som det är lön idag (eftersom den 27:e är på söndag).
Vad som däremot var betydligt mindre roligt var synen som mötte mig när jag klev in genom dörren hemma, efter jobbet.
Allting var frid och fröjd imorse, men när jag kom hem badade badrummet...
Stopp i avloppet.
Vatten över HELA golvet inne på toaletten, och även det som följer med när det handlar om avloppsvatten... En massa äckel-päckel-gojs-skräp. Skitäckligt!
 
 
Ringde det akutnummer som står på informationstavlan nere vid entrén, eftersom det var efter kontorstid. En person från NVS kom faktiskt riktigt snabbt, tack och lov.
Dock visade det sig vara något han tyvärr inte kunde fixa; han misstänkte när han såg förödelsen att stoppet inte "befinner" sig just i mitt avlopp. Han sa att det förmodligen är stopp någon annanstans i huset, och därför fungerade inte den åtgärd han hade möjlighet att prova.
 
Skit också, igen!
Fredagskvällar är ju inte direkt kända för att vara en tid då det är lätt att få tag i folk. Så jag måste helt enkelt fråga universum: VARFÖR händer sådant här ALLTID på fredagseftermiddagar/kvällar???
 
 
Han skulle i alla fall ringa till en spolningsfirma (eller vad det kallas) och så skulle han höra av sig om när de skulle kunna komma hit.
Samtalet kom bara en liten stund senare, och då sa han att de tyvärr inte hade möjlighet att komma nu ikväll. Det blir först imorgon.
Därför sitter jag nu som på nålar, typ, och håller tummarna för att avloppet ska klara sig tills imorgon. Snälla, snälla, snälla!
 
Det är nämligen så att det fylls upp till bredden och över hela golvet, för att sedan SAKTA sjunka tillbaka till normal nivå. Så hålls det en stund innan det svämmar över igen.
Håller för tillfället tummarna för tre saker:
1. Att det håller sig till detta "schema" över natten, alternativt lugnar sig.
2. Att de från spolningsfirman inte kommer hit alltför sent. Gärna på morgonen/förmiddagen.
3. Att problemet verkligen är löst efter att de varit här.
 
 
Tänkte avsluta med att lista det positiva med dagen...
1. Jag bor i hyresrätt och behöver därmed inte betala själv för detta med avloppet!
2. Det är lön.
3. Deeeeeet äääääääär lööööööööööön!!!
| Belgium 2011, Dear Diary
Tänkte att vi skulle köra lite på Throwback-spåret idag igen.
Jag upptäckte nämligen att det är precis på dagen 8 år sedan jag och fyra andra Pite/Arvidsjaursbor reste ner till Belgien för en två veckors praktik.
 
 
Kommer du ihåg att jag varit till Belgien? DÅ har du följt mig länge... :-)
Det var ju till och med så att då det begav sig existerade inte ens den här bloggen. Jag bloggade på min förra; Pitetjej hette den.
Jag hade inte ens min nuvarande kamera på den tiden, utan den som dokumenterade resan var min gamla trotjänare Canon EOS 400D.
Och jag hade inte ens fyllt 30! Jag var blott 27 år ung, dock med en begynnande åldersångest.
Jag jobbade på Repris och det skulle dröja fyra år till innan jag hörde talas om Måltidsservice.
 
Vandrarhemmet som var vårt hem under fjorton dagar den där hösten.
 
Ett foto på fotografen...
Skulle bra gärna vilja veta vad jag står och stirrar på (kommer inte ihåg). Ser ju ut som en mobil, men jag hade ingen smartphone på den tiden. Hade bara en "flip phone" eller vad de kallades, så det fanns ju inte direkt något att titta på i den...
 
 
Att komma ner till Belgien i slutet av oktober var sannerligen som att resa flera veckor bakåt i tiden.
Hösten 2011 regnade verkligen bort. Bokstavligen. Och eftersom det var slutet på oktober så var även större delen av alla träd här hemma kala.
Men så åkte vi ner till Belgien, och där var det så gott som början av hösten. Det var den absolut vackraste delen av hösten, och jag har aldrig sett så mycket underbara höstfärger. Dessutom var det som om de "poppade" på ett annat sätt än färgerna gör hemma.
Vi hade dessutom fruktansvärt tur med vädret. Från kyla och regn kom vi till sol och typ 20-22 grader. Höst med sommartemperaturer.
 
 
Jag kan ibland, fortfarande, komma på mig själv med att längta tillbaka till den resan. Den är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv, och resesällskapet var en bidragande orsak.
Vi var sammanlagt fem (5) personer; 3 från Piteå och 2 från Arvidsjaur, och det var via något sådant långtidsarbetslöshetsprojekt som jag/vi fick denna möjlighet.
 
 
Jag är otroligt glad över att jag åkte iväg. Har inte ångrat det beslutet en sekund!
Det konstigaste just nu är att det gått ÅTTA ÅR sedan! Hur gick det till??
Att göra iordning bilderna till detta inlägg var toppenkul! Det fick verkligen minnena att flyta upp till ytan och det blev en sann throwback-kväll för min del.
 
 
Hoppas ni haft en fin onsdag allihopa!
Vi höres!
| Dear Diary
Ibland är måndagar jobbiga.
Ibland är måndagar helt okej.
Ibland är måndagar jättebra.
Ibland är måndagar totalt helt jä*la fantastiska!
Kan ni ana vilken måndag jag haft idag? ;-)
Utan tvekan sista alternativet!
 
Den här dagen - den här veckan - började som alla andra.
Jag klev upp och i vanlig ordning och åkte till jobbet. Fixade mellisdisken, frukost, salladsbuffé, lunch, lunchdisk, mellis. Ja, de typiska köksuppgifterna helt enkelt. Ingenting konstigt. Såsom mina dagar sett ut de senaste fyra åren. Ja, inte på samma ställe då, men ni fattar.
Men just den här dagen skulle visa sig avslutas på det mest underbara sätt...
 
Ungefär en halvtimme innan jag slutade ringde min chef (arbetsledarna på Måltidsservice är världens bästa, ska tilläggas!).
Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig i text från och med nu, eftersom tankarna bara rusar runt i huvudet. Jag vill skrika rakt ut till hela världen, men ingenting sammanhängande.
I alla fall så erbjöd hon mig en tillsvidareplacering i det förskolekök där jag jobbar just nu!
 
Tillsvidareanställd är jag ju sedan förra hösten; jag har alltså varit fast anställd inom Måltidsservice, men utan att ha ett eget ställe. Har varit fast anställd med månadslön men gått på längre vikariat i andras kök.
Detta betyder att jag varit garanterad jobb, men inte var.
Men Det Ändras Nu!!!
Från och med NU har jag en fast plats!
JAG HAR ETT EGET KÖK!!!
Jag har inte längre någon stopptid på hur länge jag ska vara på ett ställe; typ "jag är här en månad till", "jag är här den här terminen", "jag är här det här läsåret", "jag är här tills sommarjouren börjar" o.s.v. Jag behöver aldrig mer tänka/säga så!
Jag behöver inte längre fundera över "var jag ska jobba sen".
 
Det är MITT ställe!
Det är MITT kök!
Jag jobbar inte längre för någon annan.
Om jag är borta så vikarierar en annan person för mig.
MITT.EGET.STÄLLE!!!
 
Det finns bara tre anledningar till att jag skulle lämna min nuvarande arbetsplats från och med nu:
• Jag själv säger upp mig.
• Jag går i pension.
• Jag gör något superdumt och får sparken (HIGHLY unlikely!!)
 
Med andra ord; detta förskolekök kommer jag inte lämna för att min tid går ut. Det kommer att i så fall vara mitt eget beslut på så sätt att jag säger upp mig eller söker mig till något annat kök.
Jag har alltså idag fått den fantastiska tryggheten i att ha en arbetsplats där jag kan stanna tills jag går i pension om jag så vill!
 
Just nu är jag otroligt tacksam över jordens dragningskraft, annars hade jag svävat uppe bland molnen vid det här laget.
I bilen på vägen hem var jag såååhär *visar en millimeter med fingrarna* nära att börja gråta av lycka.
Och JA, jag vet hur allt detta låter. Jag VET att det låter som jag överdriver så överjordiskt.
Men ni anar inte vad fast jobb och eget arbetsställe betyder för mig!!
Jag var arbetslös i vad... tio år? Mer? Nästan hela mitt vuxna liv, och helt plötsligt hittade jag Måltidsservice. Ett yrke jag upptäckte att jag faktiskt var BRA på, någonstans där jag verkligen passar in, och där jag faktiskt gjort lite av en kometkarriär!
Det betyder så extremt mycket för mig. För mitt självförtroende. För mitt psykiska välbefinnande.
 
Jag känner äntligen att jag fått bli en del av samhället, om ni förstår hur jag menar.
Tanken är absolut inte att klanka ner på de som är arbetslösa, eller de som av olika anledningar inte kan arbeta. Som sagt så vet jag exakt hur det känns att befinna sig "på sidan om" samhället på det sättet. Det är en fruktansvärd känsla.
Jag tar därför inte mitt jobb för givet heller, utan är så oändligt tacksam över att jag fått den här chansen!
Jag är så lycklig att jag knappt vet var jag ska ta vägen!
Förmodligen är det därför som denna text, som egentligen handlar om något som går att berätta i två meningar, blir så extremt lång. Jag kan helt enkelt inte sluta skriva om det. Sluta prata om det. Sluta tänka på det.
 
Kort och gott; Det här var den bästa måndagen någonsin!
 
Tänk att det blev här jag landade till slut.
Detta är den utsikt jag från och med nu kommer ha varje arbetsdag framöver. Under en oöverskådlig framtid. Kanske i trettio år; tills det är dags för pension...
Tanken på denna trygghet får glädjetårarna att bränna bakom ögonlocken.
 
Det blev firande med MAX-mat till middag.
När man fått ett sådant här besked får mat äta skräpmat en måndag. Så är lagen ;-)
| Dear Diary
 
Så är vi här då alltså. Vinter.
Såhär ↑ såg det ut på marken här i Piteå imorse, och det ligger fortfarande kvar.
På vägar är det i och för sig inte vitt längre, men det är ju för att det endast är ett tunnt, tunnt, tunnt flis och på gatorna är det ju en ständig ström av bilar.
 
Vad har det varit för torsdag i övrigt då? Vad har hänt i mitt liv?
Ja ni... ingenting utöver det vanliga. Jobb och ... ja, that´s it.
Har kommit upp i heltid denna vecka, eftersom jag har städning av en förskoleavdelning efter köksjobbet. Kanske blir det samma under de kommande veckorna också, men har inte fått veta något ännu.
I och för sig har jag så gott som heltid bara genom köksdelen; på förskolan jag är just nu är det ändå 7 timmar/dag. Tror det kan vara strax under 90%. Kanske 87-88-89-någonting, och ska jag vara helt ärlig så känner jag att den tiden fungerar alldeles lysande.
Detta har bidragit till att jag inte känner någon stress över att "inte ha heltid".
Heltidsmåttet för en arbetsvecka är ju 40 timmar (8h/dag), och jag jobbar 35.
Förutom just precis nu då, när jag faktiskt kommer upp i 40.
 
Apropå mitt jobb...
Ibland kan jag inte låta bli att känna hur overkligt det faktiskt känns. Overkligt på sättet att jag faktiskt, äntligen, har hittat ett "vanligt" jobb som jag trivs med, som jag älskar och som jag är BRA på.
Det känns overkligt att jag äntligen har ett jobb med månadslön. En trygghet jag aldrig haft tidigare.
Jag har månadslön. Semester. Känslan av att jobba självständigt med eget ansvarsområde, inte bara vara den ständige praktikanten. Den som gör några veckors praktik någonstans, för att sedan bli arbetssökande på heltid igen, för att sedan bli inskriven i nåt nytt med ny praktik.
Den känslan av att faktiskt ha ett riktigt jobb... ett jobb jag får stanna på hur länge jag vill. Där orsaken till att jag skulle lämna det skulle vara att JAG säger upp mig. (Eller okej då, att jag skulle få sparken ;-)) Den känslan är sannerligen obeskrivlig!
Jag har ta mig sjutton jobb ända tills jag går i pension om jag vill!
Jag mår så bra just nu att det kan ni inte ana!
 
Ska också säga att jag VET att jag tjatar för mycket om mitt jobb. Men det är så att dels tar det upp så pass mycket av mitt liv, och så fort jag ens nuddar vid ämnet dras min hjärna till alla dessa tankar. Helt plötsligt flyger de kors och tvärs genom mitt huvud utan att jag kan stoppa dem.
Måltidsservice Piteå kommun är det bästa som hänt mig!
 
Allting som händer i ett kök är dock inte guld och röda rosor (ja, jag vet att uttrycket inte är precis så)... Detta ↑ hände mig så sent som idag.
Allting gick verkligen smidigt, och jag menar smidigt! Var som om allting gick perfekt, till skillnad mot typ i tisdags när allting gick emot mig,
Men jag antar att något måste hända, speciellt under perioder när allting går som på räls.
I alla fall så höll jag på med lunchdisken och skulle plocka in kompoststationen till köket. På samma sätt som jag gjort varje dag den senaste månaden. Plötsligt började kompostlådan glida från "basen", och innan jag hunnit reagera låg så gott som hela innehållet på golvet...
Toooooppen! *svidande sarkasm*
Köttbullar, makaroner, morötter, majs, oliver, vitkål och diverse annat. Bara börja skura.
 
Och imorgon är det fredag! Äntligen och Redan!
Köttsoppa står på menyn. Enkel mat lagom till fredagen. Så soft!
Soppa betyder dessutom inte hel salladsbuffé, utan jag brukar sätta fram morotsstavar och gurkstavar.
Kan faktiskt känna någon gång då och då att det skulle kännas spännande att jobba i ett tillagningskök (alltså en förskola där jag skulle göra maten själv). Tror det är mitt nyvunna intresse för matlagning. Men samtidigt tror jag inte jag är redo för det. Inte än.
Det *systemet som används här i min kommun är verkligen perfekt för mig. Det har verkligen möjliggjort för mig att komma in i yrket.
Igen; är så otroligt tacksam för mitt jobb och jag älskar verkligen Måltidsservice!
 
 
 
* I min kommun används det s.k. Cook'n'chill-systemet, vilket innebär att maten lagas i produktionkök och sedan körs ut till respektive enhet t.ex. förskolor och skolor. Dessa enheter kallas Slutberedningskök.
| Dear Diary
Alla bilder i detta inlägg är fotade i oktober 2018!
 
 
För några dagar sedan satt jag och gick igenom mitt bloggarkiv lite sådär halvslött. Största anledningen var tanken på att det kanske kunde ge mig inspiration till nya inlägg.
Hittade i alla fall ett långt bildinlägg publicerat för exakt ett år sedan. Den 15 oktober 2018.
Och TÄNK vilken SKILLNAD det faktiskt kan vara på hösten från ett år till ett annat...
 
 
För exakt ett år sedan – oktober 2018 – hade vi sannerligen fantastiskt väder.
Hade egentligen glömt bort detta, men när jag såg det i mitt arkiv kom minnena tillbaka. En dag hade vi till och med en temperatur på 20 GRADER varmt! TJUGO GRADER! I oktober.
Kommer ihåg att jag sprang runt utomhus och fotade som om det varit sommar. Inga vantar. Ingen mössa. Ingen jacka. Bara jag och min Canon.
Men i år är detta minne just det...ett minne.
 
 
Den här hösten har inte bjudit på några sommaråterfall. Visst har det varit en del soliga dagar; det kan jag inte klaga på. Men det har INTE varit varmt! Strax över nollan bara, med minusgrader på nätterna.
Morgonfrosten gav sig till känna för några veckor sedan, och just nu håller den naturen i ett fast grepp längre och längre på förmiddagarna.
Till exempel idag... När jag åkte till jobbet på morgonen var det alldeles vitt på marken (och på min bil, störande nog!) och inte ens vid lunchtid hade frosten tinat bort.
 
Funderar faktiskt nästan (men bara NÄSTAN) på att ställa väckaren tidigt på lördag och, om det är soligt, bege mig ut för att fota lite i just frosten.
Men vi får se, eftersom snooza oftast känns mer lockande än att kliva upp i ottan när det är helg och därmed sovmorgon.
 
| Dear Diary, PHOTOS - Nature
 
Idag hade jag stora kameran i väskan, så när jag kom hem efter jobbet ryckte jag upp den och brände av några bilder. Okej, några blev drygt 40...
De hade nämligen målat dit rutorna på våran parkering, vilket betyder att jag inte kunde stå där precis när jag kom hem. Därför parkerade jag ett stenkast bort, på kyrkparkeringen (okej, bara pitebor vet vilken "kyrkparkeringen" är :-)) och på den typ två minuter korta promenaden passade jag alltså på att dokumentera mitt absoluta närområde lite.
 
Såhär ser det alltså ut just nu på min plats på jorden. Fullt med sprakande färger, och naturen håller som bäst på att förbereda sig för vintern. Första snön kan ju faktiskt komma när som helst nu; brukar ju vara någon gång i oktober.
Skiftade till vinterdäck på bilen i söndags, vilket känns väldigt skönt.
Snön överraskade mig för ett par år sedan då jag inte hunnit byta, och att köra med sommardäck i snömodd är bland det läskigaste jag varit med om! Gör jag INTE om!
 
Och nej, jag gillar fortfarande inte hösten.
Visst, det är kul att fota. Nästan den månaden det är som ROLIGAST att fota.
Men detsamma gäller för vintern. Det är helt underbart att komma hem med ett minneskort laddat med en massa mysiga winter wonderlandbilder. Men förutom fotoaspekten är dessa två årstider så gott som en enda lång sträcka jag försöker överleva mig genom.
Fanns inte julen där mitt i skulle jag inte klara av det.
Tycker dock vi lämnar det nu. Detta inlägg var inte tänkt att ha ett negativt fokus.
Istället fokuserar vi på den där aspekten jag faktiskt gillar - fotandet.
 
Byggdes 1668, vilket betyder att den är hela 351 år gammal.
 
En seglivad liten krabat...
 
De röda träden är mina favoriter, alla kategorier! Älskar röda löv! Vilket säkert beror på att typ så gott som alla träd här hos oss är gula på hösten. Finns ju för tusan nästan bara Björkar här...
Och tallar. Men de är ju fula alla årstider.
I alla fall; de här röda träden är samma som blommar rosa på våren/försommaren, så de är verkligen mina favoriter både på höst och vår.
 
 
Sammanfattningsvis skulle jag säga att det just nu är ungefär 96-2-2 gällande naturen hos oss.
96% gult/rött
2% grönt (granar & tallar räknas inte, då de alltid är gröna)
2% kala träd
 
 
Hur ser det ut hos dig?
Skulle vara roligt att höra hur det ser ut i resten av Sverige, eftersom vi lever i ett sådant avlångt land. Har hösten kommit lika långt överallt nu?
Var har hösten gått längre?
Var är det redan vinter?
Är det någonstans som hösten nyss börjat?
| Dear Diary, PHOTOS - Food and drink
 
Jepp. Det blev bullbak ändå, även om det inte blev på "rätt" dag.
Kanelbullens dag var ju som sagt igår, men aldrig fel att få in lite kanelbullsdoft i hemmet oavsett vilken dag det är eller hur :-)
Plus att jag trots allt fick nyfotade bilder på detta bakverk, och det är ju ytterligare ett plus.
 
I alla fall; fick för mig att jag skulle göra dubbel sats jämfört med vad jag brukar. Med andra ord 100 gram (2 paket) jäst och en liter mjölk istället för en halvliter.
Det blev 70(!) bullar!
Nåja, det skadar ju inte att ha i frysen.
Har helt ärligt allvarliga funderingar på om jag skulle köpa ett extra frysskåp; alltså en hel frys. Som det är nu har jag ju en halvkyl-halvfrys (som i typ de flesta lägenheter, i alla fall de mindre).
Kruxet är ju att en så pass liten frys alltid är full. Finns liksom inte mycket plats över om en får bakfeeling. Eller om en får bärplockarfeeling.
Hade ju ändå varit rätt trevligt om jag kunnat plocka typ hallon, blåbär och lingon på hösten för att sedan frysa in och ha bär under vintern. För att köpa bär är ju inte billigast...
Men som det är nu går inte det, eftersom något sådant inte får plats.
 
Det var pigga jästsvampar den här gången... Vet att jag gjorde dubbel sats, men ändå...
 
Har märkt att det är många som blandar ihop en typ av kanelröra/fyllning som de brer på den utkavlade degen, men jag brer först på smör, sedan strör ut kanel och sist socker.
Någon mer som gör som jag?
Bakningen gick för övrigt ovanligt smidigt idag, till och med kavlingen. Degen blev sådär som en rektangel så gott som av sig själv, och det brukar den inte bli. Brukar få "tvinga" den att bli fyrkantig.
Och ja, detta är den enda arbetsytan jag har i mitt lilla kök... Är det något jag skulle vilja ha så ÄR det just mer yta att arbeta på!
 
Jepp, kan eventuellt hända att jag fick improvisera lite då jag inte hade tillräckligt antal bakdukar ;-P
Har även tre (3) plåtar, och jag har aldrig förut varit med om att det blivit för lite när jag bakat.
Men det blev ju trots allt sjuttio kanelbullar denna lördag...
 
Work in progress...
 
Och så det färdiga resultatet. Stora, fina och perfekt gräddade. Komplett med en kaneldoftande lägenhet. Finns det någon bättre doft??
 
Bullberget.
 
Och sist men inte minst... Vad vore en ljummen bulle, direkt från ugnen, utan ett glas iskall mjölk?
Norrmejerier såklart. #köplokalt
| Dear Diary, PHOTOS - Food and drink
 
Idag är den fjärde oktober, aka Kanelbullens dag.
Detta betyder att jag sett bullbilder överallt på sociala medier. Vilken sida jag än gått in på, så gott som.
Faktiskt så har jag itne ätit någon bulle. Än. Har inte bakat något i förväg, utan tänkte att jag skulle göra det nu ikväll. Därav bristen på bullbilder till bloggen ;-)
Dock gjorde jag en djupdykning i bildarkivet och grävde upp några gamla dokumentationer av detta bakverk.
 
Bullar är egentligen inte mitt favoritbakverk, men tror det är mest för att jag bara gillar dem när de är nybakade. Är inte jätteförtjust när de varit frysta och sedan upptinade.
Däremot gillar jag mina egna! Det är inte så att jag har något speciellt eget recept eller så, men jag är skitbra på att baka bullar!
 
 
 
Har du ätit en (eller många) Kanelbullar idag?
Gillar du bullar?
Gillar du att baka bullar, eller tycker du det är mysigare att gå på fik?
| Dear Diary
 
Tänkte att jag skulle kasta in ett litet helginlägg också.
Hade inga planer på att skriva ett djupare blogginlägg idag (hade egentligen inga planer alls om jag ska vara ärlig). Men så dök det med Instagram upp och ockuperade min hjärna, vilket betyder att jag bara var tvungen skriva av mig om ämnet.
Jag ÄLSKAR verkligen bloggen och bloggvärlden på det sättet; att en har en plats att ösa ur sig sina tankar när det behövs. Jag är och har aldrig varit någon dagboksskrivare.
Nåja, vi släpper det just nu.
 
Fredag idag alltså! Redan och äntligen!
Måste erkänna att de senaste veckorna gått lite långsammare än de brukar. Vet inte om det beror på att det är september (har alltid tyckt det är en lång månad) eller om det är för att jag fortfarande är relativt ny på min arbetsplats. Kanske en blandning mellan båda två?
Jag trivs i alla fall toppenfint där jag är nu, vilket i sin tur känns väldigt bra med tanke på... Ja, jag vill inte skriva för mycket än eftersom saker och ting inte är klubbat och säkert. Beror på en del saker som är utom min "påverkningsförmåga", men det finns en chans för något speciellt just där.
Time will tell, helt enkelt :-)
 
I alla fall, idag strax innan jag slutade kom det liksom en känsla över mig...
Det var precis när jag skickat ut melliset, då jag stod och betraktade samspelet mellan barn och pedagoger, som jag fick en kraftig känsla av att det här är en riktigt BRA förskola. Jag tycker Piteå kommuns förskolor överlag verkar vara fantastiska (i alla fall där jag varit), men det var något speciellt nu. Något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Något inom mig som kändes extra bra.
Jag kan definitivt se mig själv jobba en längre tid där.
 
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
Efter jobbet åkte jag hem, och sedan dess har jag inte gjort många knop.
Jag iddes faktiskt inte ens ställa mig och laga middag, vilket är första gången på en månad.
Missförstå mig inte; jag är fortfarande inne i min matlagningsintresseperiod. Men just idag fanns verkligen inte motivationen där, trots att jag hade matsedel färdig för idag.
Så istället för pasta fick det bli en annan maträtt på P ;-)  Onlinepizza lifesaver!
 
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~
En annan sak som jag älskar just nu (det här blir ett lite spretigt inlägg) är att parkeringen till mitt hus just nu är en byggarbetsplats.
Hela denna sommar har de hållit på med parkeringen intill. De grävde upp hela alltet och har byggt nytt, och nu när det är dags för asfaltering så fattade min hyresvärd beslutet att jämna till även vår parkering. Äntligen och inte en dag för tidigt!
För snacka om att den varit ojämn. T.ex. min parkeringsruta har varit typ som en skål, och det har bildats sådana vattenpölar på vissa ställen att några av bilägarna behövt stövlar när de klivit ur sina bilar.
Jag kan naturligtvis inte nyttja min p-plats nu under en vecka, men SÅ värt det! (Och jag har såklart fått en tillfällig plats på ett annat ställe under tiden.)
Längtar så till att kunna parkera på en jämn och nyasfalterad parkeringsplats! :-D
 
Min plats är precis där den där traktorgaffeln står.
 
Panorama över parkeringen.
Den ser verkligen stor ut när det inte står några bilar där.
 
 
Hoppas ni alla haft en bra fredag, och att ni får en fin helg!
| Dear Diary
Jisses, vilken svettig eftermiddag-kväll det blev idag!
Mitt matlagningsintresse hänger som ni vet fortfarande med, och det till och med växer. Mer och mer för varje dag.
Till middag denna torsdag fick jag sådeles den briiiiljanta idén till att prova på att laga egen Falafel.
Jag älskar ju Findus Falafel, de som finns i frysdisken, men ville veta om det skulle smaka likadant att göra egna från grunden.
 
Letade alltså fram ett recept, plockade fram ingredienserna som behövdes och satte igång med smeten. So far so good. Allt gick enligt planerna.
Sedan såg jag att en kan välja om en vill steka eller fritera dem.
Vid det här laget kan ni nog gissa resten... ;-)
Jag min korkskalle tänkte ju naturligtvis "nämen, jag kanske skulle prova på att fritera ändå"...
Hm. DÅLIG idé!
 
Jag har ingen fritös, men vet ju att det går göra med en kastrull och olja.
Hettade upp oljan. Så länge går allt smidigt.
Provar fritera de två första falaflarna (heter det så i plural?). Fortfarande tumme upp.
Och ja, jag vet att det är otroligt viktigt att vara försiktig gällande fritering. Jag VAR det.
Men...
Så gjorde jag ett misstag (tänker dock inte skriva ut exakt vad. Det behövs inte).
Det resulterade i alla fall i att det for en skvätt olja över kanten, och... ja, ni vet.
Kommer inte ihåg exakt händelseförloppet, trots att det hände för typ 30 minuter sedan. Men tror det blev för mycket för min hjärna. Men jag tror det började fräsa lite, så jag "slet" snabbt som fasen bort pannan från plattan.
Då plötsligt fattade spisplattan ELD!
Båda mina kastruller var upptagna, den ena med olja och den andra med ris, så snabbt som attans sträckte jag mig efter det första och närmaste jag hade som var "kupat". Det blev skålen jag ställt fram för att samla falaflarna i (stängde självklart av plattan allra först!).
Tur i oturen hände detta den minsta plattan, så även om skålen var av lite mindre modell så passade den över hela. Detta kvävde såklart elden direkt, och brandlarmet i hallen hann aldrig reagera på att något hänt.
Allting var över på typ några bråkdels sekunder.
 
När det lugnat ner sig och faran undanröjd insåg jag dessutom att det tydligen också hamnat en skvätt het olja på min ena fot. Eller, det var en halvlögn. Jag kände faktiskt att det skvätte lite på foten, men mitt totalfokus just i den sekunden låg på spisen och bara på spisen. 
Så i skrivande stund sitter jag här med en högerfot som svider som f*n. Hade dock tur där också; det blev ingen brännskada annat än att det blivit lite rodnad på huden.
Grävde fram min flaska kylbalsam och öste på foten. Hjälpte riktigt bra, måste jag säga!
 
Maten då?
Jodå såatt...det blev ju liksom inte att fortsätta testet med friteringen, utan det fick bli den gamla hederliga stekpannan.
Stekte upp resten av falaflarna, värmde på riset och gjorde en snabb blandning av vitlökssås.
Kan inte säga att det blev det mest "instagramvänliga"/estetiska jag lagat ;-) men däremot blev det faktiskt jättegott!
Så kvällen blev trots allt inte HELT misslyckad, och det dröjer förmodligen innan jag provar på att fritera utan fritös igen...
 
Slutet gott, allting gott.
Och plattan/spisen verkar inte ha tagit någon skada vad jag kan se :-)
 
Maten som höll på att elda upp mitt kök...
Falafel, jasminris och vitlökssås.
| Dear Diary
 
Den här veckan är det "Norrbottens Hållbarhetsvecka", vilket innebär att ett extra fokus ligger på miljö och klimatpåverkan just dessa dagar.
Det tänket finns visserligen hela tiden – i alla fall i min kommun – men just nu ligger det lite extra i fokus.
Jag läste till exempel på Citybuss´ hemsida att Piteå lokaltrafik är gratis hela den här veckan. Alltså gratis att åka buss hela vecka 38. Inte dumt :-)
 
 
För oss på jobbet innebär det t.ex. att veckans meny innehåller mindre kött och mer vegetarisk, närproducerat samt enligt säsong.
Vi ska t.ex. tänka på att klimatanpassa salladsbufféerna, vilket innebär att "våga" hoppa över till exempel gurkan, tomaterna och majsen till förmån för rotfrukterna (är ju rotfrukter som är i säsong nu under hösten, vilket betyder att de är som bäst nu samt billigast).
Så istället för majs, gurka, tomat och isbergssallad blir det mycket vitkål, rödkål, rödbetor/gulbetor/polkabetor, morötter, broccoli, grönkål och annat gott.
 
Ska jag vara ärlig så gillade jag inte rotfrukter tidigare i mitt liv, men det är som om de liksom "slagit knock out" på mig. Dessutom, när jag tänker mer på det, så tror jag det hände ungefär i samma veva som jag började bli intresserad av matlagning...
Jag gillar vitkål, broccoli (SÅ gott!), rödbetor, gulbetor (har jag nyligen smakat), kikärtor...
Till och med bönor. Sådant jag aldrig trodde jag skulle gilla. Jag gillar bönsallader. Jag ÄLSKAR gröna sojabönor! Rostade kikärtor är Yummie!
Dessutom blir rotfrukter verkligen helt underbara om man ugnsrostar dem! Potatis, morötter, broccoli... RÖDBETOR! Ugnsrostade rödbetor med fetaost!!
Tror nog jag måste sluta rabbla rotfruktssallader nu innan snålvattnet börjar rinna i mungiporna. Jag har ju trots allt redan ätit middag idag ;-)
 
 
Matsedel Piteå kommuns förskolor & skolor vecka 38.
 
Måndag   Kycklingbiff, tzatziki, ugnstekt potatis/rotfrukter
                Broccolisoppa
                Potatis -och purjolökssoppa
 
Tisdag     Rotfruktssoppa med regnbågslax
                Falafel, yoghurtsås med vitlök, bulgur
 
Onsdag    Korv -och rotsaksgryta
                Pastawok med sweetchili
                Potatis -och purjolökssoppa
 
Torsdag   Flatpalt*, svamp -och lökfräs, Norrgott, lingonsylt
                Spenatpaj
 
Fredag   Sojafärssås, pasta
               Vegetarisk schnitzel, tomatsås, potatis
 
*Flatpalt betyder Palt utan fläsk.
 
 
 
Gillar du rotfrukter?
Har du någon favoritsallad på rotfrukter? Du får mer än gärna tipsa. Har alltid ögon och öron öppna efter nya tips, speciellt på sådant jag skulle kunna ta med mig till salladsbuffén på jobbet.
| Dear Diary
Måndag igen då. Första dagen på veckan.
Det är även dags för veckohandling. Dock kommer detta att räcka nästa vecka också (med eventuellt något småköp av saker som inte har jättelång hållbarhet, typ mjölken). Det betyder i alla fall att jag kommer att, på det jag köpte idag, klara mig fram till lönen den 27:e.
Och som jag skrev förra gången; det finns verkligen inte mycket som slår att ha ett nyfyllt kylskåp!
Hatar när en går till kassan med alla dessa varor, men att plocka upp det hemma är minsann en fröjd :-D
 
Den här dagen annars då?
Jo, jag kan ju inte säga att jag jobbat ihjäl mig precis... "Min" förskola hade planeringsdag idag, vilket innebär stängningsdag, vilket innebär inga barn, vilket innebär att ingen mat behövs.
Hade först tänkt ta ledigt idag (ta ut komptid hela dagen), men ångrade mig och planerade istället in att fixa runt lite i köket. Organisera och så, så att det blir som passar bäst för mig.
Dock är det ju inte direkt ansträngande om vi jämför med att fixa frukost, lunch och mellis.
Maten ska ju vara färdig vid specifika tider på dagen, och sådana här dagar kan jag bara ta saker som de kommer liksom.
 
| Dear Diary
Det här är ett sådant där totalt random blogginlägg. Ett sådant som bara blir till genom att logga in och börja skriva.
Har ingen som helst tanke med det, utan skriver bara för att jag kände för att blogga.
Och kanske liiite för att jag älskar ljuset och färgerna i dessa bilder ;-)
 
Som ni vet så har jag nytt Photoshop och snabbare dator nu, och brukar därför numera sitta och kolla igenom gamla bilder jag inte sett sedan... tja, sedan de fotades..
Hittade en mapp med bilder jag tog under någons födelsedag en sommar för några år sedan. Minns ej vem som fyllde år, eftersom vi har så många födelsedagar i juli.
 
Hittade bland annat denna bild på morfar.
Kommer ihåg att den inte gick igenom första gallringen när jag gick igenom bilderna då, på grund av att han minen han gjorde (var andra bilder som blev bättre). Men nu kan jag inte riktigt förstå varför jag valde bort den. Just den här bilden visar ju verkligen morfars personlighet.
Han ville alltid vara med på bild, men sen pratade han så mycket (hela tiden) under fotograferingen att det nästan var omöjligt att få en bild utan någon lustigt minspel... ;-)
Han var verkligen jordens underbaraste människa!
Jag saknar dig morfar! ♥
 
 
Den här bilden är fotad samma dag.
Lillbubbis ♥
Ibland kan jag fortfarande få en craving efter att borra in ansiktet i Luckys mjuka päls. Dock INTE under vårvintern; då minns jag bara hur sjuuuukt mycket hår han fällde i och med vinterpälsen.
EN sak kan jag tipsa om ifall du funderar på att skaffa en Cavalier king charles spaniel: Införskaffa en BRA dammsugare!!
Men jag kan ändå få craving efter hans päls, samt att mötas i hallen av någon som håller på att vifta sönder svansen av glädje.
Och nej, jag har inga planer på att skaffa någon ny hund. Har lite andra önskningar gällande mitt fortsatta liv för att det skulle passa in.
Lucky, jag saknar dig! ♥ 
Tidigare inlägg