Idag dukade jag under för fotoabstinensen och faktiskt lät kameran följa med när jag åkte till jobbet. Tänkte att jag kanske kunde ta några bilder när jag slutat. Men det fick bli en liten "glimtar ur mitt liv"-dag istället.
Ingen EFIT, eftersom jag naturligtvis inte har möjlighet att fota en gång i timmen när jag jobbar.
 
Kameran har faktiskt fått följa med mig till jobbet ett par gånger tidigare (på förra stället), eftersom jag fick i uppdrag att fota lite matbilder. Det känns så roligt att dessa bilder faktiskt används nu i lite olika sammanhang. T.ex. på en av Måltidsservices sidor på pitea.se. Jättekul!
 
Morgonen börjar såklart med frukost.
Eller ja, tekniskt sett börjar dagen med att jag diskar mellisdisken från dagen innan (slutar nämligen i samband med att de äter mellis).
Fil och flingor idag till frukost i alla fall. Och Mannagrynsgröt.
Plus såklart smörgås och pålägg.
 
Dags för frukostdisken.
 
Färgglatt på salladsbuffén.
Vad som känns som fem minuter efter frukostdisken är det dags för lunch ;-)
Jag älskar verkligen när det blir mycket färger på salladsbuffén; det ser liksom så fräscht ut.
 
Har äntligen fått upp dessa små skyltar jag skapade för salladen. Tänker att de dels blir bra som en liten "innehållsförteckning" (speciellt vid blandade sallader) och dels att barnen får se hur "orden ser ut". Alltså de vet ju hur t.ex. gurka ser ut, men sitter det en skylt ovanför så ser de ju även hur ordet "GURKA" ser ut.
 
Ett grundutbud av grönsaksskyltar. Fixade de jag kunde komma på används mest (plus kanske någon till), och så får jag väl utöka allteftersom.
 
Det började snöa under tidig förmiddag idag och strax senare vräkte det ner. Sedan, några timmar senare, slutade det lika hastigt som det börjat och därför såg det ut såhär när jag slutade för dagen.
Det här är sannerligen en lustig vinter. I skrivande stund är det 3 plusgrader...
 
Don´t hold it against me ;-P men man känner sig faktiskt gladare när det blir såhär vitt ute.
Och apropå det... jag tror faktiskt att den här jobbiga vinterdeppen jag haft är på väg att vända. Fick den känslan igår. Reagerade på att jag faktiskt orkade baka på kvällen. En liten grej, men det har inte varit möjligt de senaste 2 månaderna.
Känslan av att det är på väg åt rätt håll är fortfarande kvar, då jag sitter här och bloggar utan att känna mig trött.
Jag kan koncentrera mig på att skriva, jag kan koncentrera mig på att läsa bloggar, jag kan koncentrera mig på det Youtubeklipp jag lyssnar på i bakgrunden.
Jag har absolut ingenting att klaga på idag.
 
Stannade till på Willy´s på väg hem från jobbet. Ingen storhandling, utan behövde bara köpa ett par småsaker.
Dessutom var klockan närmare 15:00 när jag åkte hemåt, och Det Var Fortfarande DagsLJUS vid den tiden!! Då är det ju nästan omöjligt att vara deppig!
 
Himlen visade sig ju inte direkt från sin sämsta sida heller...
 
Som en liten bonus kaaaan jag bara inte låta bli att lägga upp denna bild.
Jag satt och redigerade lite bilder till morgondagens inlägg, så jag var inne i en bildmapp från resan upp till Gällivare (tror jag det var) i februari 2012. Hittade denna bild, vilket var en sådan misslyckad-bild-men-som-inte-blivit-raderad-från-minneskortet.
Fick dock en känsla och tog mig några minuter att sitta och leka med den i Camera raw/Photoshop.
Och jisses!
Nej, den är inte direkt "fotomässigt rätt", men jag kan inte låta bli att älska resultatet! Den känns... artistisk på något sätt.
 
 
Hoppas ni också haft en fin torsdag!
Jepp, jag lever.
Det kan man inte tro, eller hur ;-P
Och vad man än kan tro så har jag inte tröttnat på bloggandet. Tvärtom. Jag känner en otroligt stor vilja att blogga just nu. Att bara sitta ner för att skriva och skapa.
Men än tycks jag ha orubbliga käppar i hjulet.
Den där extrema tröttheten verkar inte ge med sig, och den inkräktar verkligen på min fritid. Vet att jag tjatat om det tidigare, men tröttheten tar verkligen över. Jag känner mig typ apatisk när jag ska försöka fokusera på något annat än att gå och sova.
Vore det inte för mitt jobb skulle jag sova typ dygnet runt...
Såhär är det varje vinter; jag är trött, håglös och kan inte fokusera på någonting (förutom jobbet), men det har ALDRIG varit SÅHÄR extremt som den här vintern. Aldrig vad jag kan minnas!
 
Jag har viljan, men orkar helt enkelt inte fota, redigera bilder, skriva, blogga.
När jag varit som mest trött tidigare har jag i alla fall haft ork att läsa mina favoritbloggar, men inte ens det går just nu. Sätter jag mig vid datorn på kvällen kan min hjärna inte ta in vad ögonen läser.
 
Tror fortfarande att en stor bidragande orsak till allt detta är mörkret/bristen på sol under vinterhalvåret.
Har faktiskt den senaste tiden upptäckt att det verkar vara mååånga som lider den här vintern. Väldigt många som är drabbade av den här typen av extra trötthet.
Jag märker fler och fler som upplever denna vinter som extra tuff, mentalt sett.
Tror dock inte det är så konstigt... Läste nämligen på SMHI att antalet soltimmar under, i alla fall, november/början av vintern varit betydligt färre än normalt.
Som jag förstod det av kartan som fanns där intill texten, så var det 35 soltimmar under november månad här där jag bor. Nu vet jag ju inte vad som är det normala, men om man räknar ut 35 soltimmar på en månad så blir det ju ungefär 1(!) timme per dag!!
Allra högst upp i landet har jag det för att det stod att de haft 5(!) soltimmar under november. Fem!
Vet egentligen inte riktigt hur det här med soltimmar beräknas, men det betyder ju faktiskt att det är konstant skymning och mörker där uppe...
Det ÄR inte särskilt konstigt att vi mår dåligt under vintern!
Det ÄR inte särskilt konstigt att vi är sjukligt trötta under vinterhalvåret!
Det ÄR inte så konstigt att vi längtansfullt blickar framåt mot våren!
Jag tror det är en överlevnadsfunktion som kroppen/hjärnan har. Det måste vara en överlevnadsfunktion!
 
D-vitamin, som är viktigt för skelettet, är ju något vi får i oss naturligt genom solexponering. Detta är ju inget problem på sommaren; MEN sommaren är ju så kort här. Och jag läste att vintersolen här uppe inte är tillräckligt stark för att kunna producera detta vitamin åt oss. Så även om det faktiskt är soligt under vinterhalvåret så får vi inte i oss D-vitamin naturligt därifrån.
Så nej, det ÄR inte så konstigt att vi blir trötta, deprimerade och håglösa under dessa mörka månader.
Ja, jag vet att det finns tillskott att ta och att vi kan få i oss D-vitamin från maten. Men jag tror ändå att det naturliga vi får i oss bara av att vistas i solen är en viktig del.
 
Såhär har det sett ut i princip hela den här vintern, hittills.
Grått, brunt, mulet och mestadels skymning och mörker.
 
Förutom solen så har ju detta hittills varit en otroligt lustig vinter...
Ingen snö att prata om. Mest bara slask, is och sand. I vanliga fall brukar vi ju ha en köldknäpp ungefär i mitten av januari då temperaturen går ner till drygt 30 minusgrader, men i år har den knappt passerat 10 grader. Det har till och med varit plusgrader med jämna mellanrum.
I skrivande stund är det ungefär 2-3 minusgrader, men prognosen visar upp mot 5 plusgrader imorgon! Och upp mot SJU PLUSGRADER natten till tisdag!!! I Januari!
Har det också för att jag läste någon artikel någonstans att det kan bli en uppskjuten vinter nu i år... Att vintern kommer när det börjar vara dags för vår.
Och så finns det fortfarande de som förnekar att vi har en klimatkris... Helt sjukt.
 
Men för att återgå till inläggets kärnämne...
Anledningen till min frånvaro är alltså en total brist på ork till allting, inklusive att läsa bloggar.
Det gör ju även att jag halkar efter och känner att jag har så mycket att ta igen (eftersom jag vill läsa allt hos mina favoriter).
Det är nästan omöjligt att uppbringa tillräckligt med ork för att ta sig ut med kameran (naturen visar sig ju inte direkt från sin bästa sida heller) och man känner sig näst intill apatisk gentemot allting som inte innebär att sova.
Som sagt så är jag oändligt tacksam över mitt jobb.
Det är jobbet som håller mig uppe dessa månader.
Det är jobbet som är min enda motivation till att hålla rutiner och ta mig upp på mornarna.
Jag är så oändligt tacksam över att jag har ett jobb där jag trivs så oförskämt bra!
 
Lady Dahmer satte verkligen ord på hur det känns på sin Instagram tidigare idag. Kände verkligen igen mig på pricken i den beskrivningen. Det känns precis som hon skriver; jag är lycklig, trivs med mitt liv och mår jättebra. För min del så kan jag ärligt säga att jag aldrig mått så bra i hela mitt liv som jag gör numera.
Men det är en håglöshet som infinner sig nu under vintern. En speciellt typ av trötthet som gör att vad jag än försöker göra på min fritid så kan hjärnan bara tänka på att gå och sova.
På fritiden alltså. Inte på jobbet.
 
 
En sak kan jag lova; och det är att jag återvänder till bloggvärlden.
Jag kommer inte sluta blogga. Jag kommer inte sluta läsa bloggar. Jag kommer inte sluta fotografera. Jag kommer inte sluta skapa.
När jag inte kommer mig för att skapa (t.ex. foto) känns det som att en liten del av mig saknas.
Jag gör allt vad jag kan för att bekämpa tröttheten denna speciella "vinter", för jag saknar bloggvärlden.
 
Ta hand om er, kompisar!
Idag har varit en hyfsat hektisk dag, men dock mycket trevlig.
Har fixat en trerättermiddag till mina föräldrar och mormor, vilket var min julklapp till dem.
På kortet jag gav på julafton stod det "en lördagskväll i januari" och att jag då skulle återkomma om närmare dag. Det blev idag, eftersom det kändes mysigast att passa på innan julen plockats bort.
Visst går det få till en myskänsla annars också, men det är ju något särskilt med julpyntet, eller hur.
Plus att ja, jag kaaanske ville använda mina underbara röda ljusstakar (de som står på bordet) till denna middag :-)
Maten blev jättegott om jag får säga det själv, och väldigt uppskattat. Kan säga som så, att ingen gick hungrig från bordet... och det är ju huvudsaken :-)
 
Hade tänkt fota mer, till exempel var planen att fota både förrätt, huvudrätt och efterrätt.
Det började bra, men såklart glömde jag helt bort kameran efter första bilderna. Vi hade helt enkelt alldeles för trevligt :-) Och igen; det är ju huvudsaken.
Detta blev alltså kvällens dukning. Finporslinet jag fått efter Siri och de vackra röda julljusstakarna jag fått efter Sylvia.
 
Det blev en enkel förrätt i form av ett rostat bröd toppad med en röra innehållande bland annat varmrökt lax. Den var sååå god, och det blev faktiskt över lite som ligger i kylen just nu :-)
 
Till huvudrätt hade jag gjort vad som tydligen är en klassiker -Boeuf bourguignon , ugnsrostad potatis, olika typer av sallader och tzatziki.
Köttgrytan skulle småputtra i en och en halv timme, så köttet blev väldigt mört. Har aldrig, vad jag vet, smakat denna rätt tidigare. Men den var verkligen jättegod!
 
Till efterrätt blev det ananaspaj och vispgrädde.
Som jag skrev längre upp i inlägget så glömde jag ju fota efter förrätten, så den här bilden är från när vi ätit färdigt.
 
En trerättersmiddag genererar ju i... eh... liiite disk ;-P
Känns nästan övermäktigt innan man börjar och man bara står och tittar på diskbänken. Det blir liksom en "var ska jag börja"-känsla över alltihop.
 
Men så kavlar man upp ärmarna (bildligt, då jag aldrig har långärmat på mig) och en stund senare ser det äntligen ut såhär igen.
 
Sedan kan man resten av kvällen, med gott samvete, njuta av detta.
Just nu känner jag att jag aldrig vill ta bort julen... Får se om jag drar ut på det så att det får vara kvar i alla fall till tjugondedagknut.
 
Ja, det var min lördag. Hur var din?
God morgon kära vänner!
Det här känns så konstigt... klockan är halv nio, det är fredag och jag skulle egentligen befunnit mig på jobbet just nu. Och nej, jag är inte sjuk.
Jag ska förklara.
 
Dessa två veckor har jag jobbat i köket på den jouröppna förskolan; alltså i mellandagarna. Såklart inte under själva jul och nyår. Igår var jag däremot in i mitt eget kök för att ta emot varor inför uppstarten samt städa.
Idag skulle jag, som jag förstått det, tillbaka till den andra förskolan för sista dagen på jouren.
Jag klev upp, gjorde mig iordning och åkte dit.
När jag parkerade reflekterade jag över att det lyste inne i köket och tyckte det verkade konstigt. Det borde ju varit mörkt eftersom det inte är någon annan som går in där.
Gick i alla fall in, och det visade sig att personen vars kök det är började om idag efter sin julledighet.
Någonstans måste det därför blivit en miss.
Nåja, det är lätt hänt. Ringde i alla fall in till vakansen för att höra mig lite för; t.ex. om jag behövdes någon annanstans eller om jag kanske skulle ta ut en dags komptid.
Det blev det senare, vilket inte känns så konstigt med tanke på att det fortfarande är jullov/juljour och därmed bara är ett fåtal ställen öppna.
Jag hade kunnat åka till mitt kök igen, men med tanke på att det redan är färdigt för öppning nästa vecka så skulle jag ju inte ha någonting att göra där.
Så jag fick en oplanerat ledig fredag.
 
Den här bilden tog jag med mobilen för ett par dagar sedan, då det verkligen var sjukt vackert på himlen. Tyvärr hade jag inte storkameran med mig och jag var på väg hem från jobbet (måste ha varit i måndags då...) så jag hade inte möjligheten att stanna någonstans och får bra bilder.
Den här bilden gör det inte ens rättvisa. Det var verkligen rosa överallt på himlen; såpass att en nästan blir en trafikfara för att det är så vackert...
Har sett i sociala medier att det varit pärlemormoln på flera ställen runt om i Sverige de senaste dagarna. Åh! Önskar att jag hunnit se dessa också!
 
Annars då? Jovars, det knallar och går. Det har verkligen varit helt fantastiskt lugna och sköna två veckor. Trots jobb, med som sagt så känns det knappt som att jag jobbat...
Vid nyår gjorde jag som vanligt en sådan Best 9 till Instagram. Gillar verkligen den funktionen, då det blir lite som en mikrotillbakablick på året som gått.
Bilden ovan är med andra ord mina nio mest likade bilder på Instagram under 2019.
 
Nyårsafton är en dag då jag helt ärligt inte har några direkta traditioner kring, och jag känner numera inte heller någon direkt stress runt dagen. Brukar som mest bara vara hemma och mysa runt.
Laga någon god middag och sedan stå och titta ut på fyrverkerierna vid midnatt. Hur länge nu det sistnämnda kommer hålla i sig. Läste att fyrverkerier "på pinne" blev förbjudna under 2019, så kanske de större står på tur?
I och för sig inget jag skulle klaga på. Visst är det fint, men både naturen och våra husdjur (framförallt hundar) kommer tacka oss om vi slutar smälla.
För är det NÅGOT som VERKLIGEN är att bara elda upp pengar, så ÄR det just detta med fyrverkerier.
 
 
Nej, nu ska jag fortsätta njuta av min lediga fredag.
Eller ja, njuta och njuta. Tänkte faktiskt försöka få lite gjort. Eventuellt åker jag och väljer ut nya arbetskläder (för min del behövs det VERKLIGEN den här gången!!) och passar på att handla inför imorgon.
Vad hittar ni på idag då?
Är ni lediga, har ni börjat om att jobba efter jul/nyår eller har ni kanske jobbat på som vanligt dessa veckor?
Till att börja med; Jag har inte tagit en enda bild med Canon under hela jul -och nyårshelgerna. Inte en enda. De enda bilderna jag har finns i min iPhone.
Detta har jag känt mig både stressad och avslappnad inför.
Stressad för att jag gillar att fota julbilder av bra kvalité, men på samma gång har det känts väldigt skönt, avkopplande och framförallt prestationsfritt att endast använda telefonen.
Det är i alla fall anledningen till att bilderna i detta inlägg inte är av den bästa kvalitén.
Bara så ni vet ;-)
 
Trots att vintern hittills inte riktigt kunnat bestämma sig för "snö eller inte snö" så fick vi i alla fall en vit jul. Det var långt ifrån lika mycket snö som det varit de senaste två åren, men både 2017 och 2018 (framförallt 2017) var ju verkligen hysteriskt extrema gällande snömängd.
2019 fick vi en alldeles lagom mängd av det vita. Det var till och med vitt på träden och ramade in världen i ett juligt sagolandskap.
Detta scenario höll i sig HELA julhelgen, och temperaturen gick inte över nollan förrän i söndags (29/12). Då blev det isigt och sandigt igen med halvbruna snöhögar. Tråk tråk tråk, med andra ord.
MEN vi klarade julen, och DET är det viktiga! :-D
 
 
Julen firade jag hemma i mitt barndomshem (hos mina föräldrar) i Hortlax.
Där tomtarna har sin uppsamlingsplats, typ. Hehe ;-) Ja, ni ser på bilderna här nedanför.
Juldagen firades också där och blev som en "andra julafton", då även alla som inte var med på julafton var med.
 
När man kliver in genom ytterdörren är detta det första man möts av. Som en julvärld :-D
 
Äter julmiddag på drömmen av alla drömserviser! Min stora dröm av julserviser! Fyrklöverns Disney Jul. Och en av mina systrar är ägare av en (den på bilderna).
 
Samma julgardiner som suttit i köksfönstret varje jul i hela mitt liv. Älskar nostalgin i dessa!
 
Samma med denna girlang. Den har hängt i kökstaket varenda jul så länge jag kan minnas (hela mitt liv). Den är tydligen tejpad på många ställen och är en hårsmån från att falla sönder helt.
Dock HOPPAS jag verkligen att den håller många fler jular, för just den här girlangen är JUL för mig!
De flesta nya jag sett är inte likadana. De har typ 2 eller 3 färger, och jag vill ha just DEN HÄR!
Det är den HÄR som är JUL för mig.
Så snälla: Håll ihop <3
 
Och här har vi Tomtarnas parad ;-)
 
Mammas och pappas fina gran sett inifrån vardagsrummet.
Jag tycker det här är en så fin gran även om det är en konstgjord.
 
Kyrkvärlden...
 
...krubban...
 
...och lucian med det lilla luciatåget runt omkring.
 
Köket i all sin julprakt.
 
Julmat är i mitt tycke bland det bästa som finns!
Vet att det finns skilda åsikter om just julmaten, men jag ÄLSKAR den! Synd att man blir mätt :-)
 
Och så efterrätternas efterrätt. Ris á la malta! Älskar det! Utan saftsoppa.
 
Tomten gjorde sitt årliga besök till Hortlax även denna jul.
 
...och hade med sig massor med paket :-)
Här: Elias tillsammans med sin mur av klappar :-D
 
Så spännande med Tomten.
Elion på bilden.
Ibland kan jag känna ett stygn av sorg att man som vuxen aldrig mer kommer få uppleva den där äkta magiska känslan man känner som barn inför julen.
Julen kan såklart vara magisk även för vuxna, men det blir aldrig detsamma som för ett barn. Lite som skolavslutningarna och sommarlovet...
 
Elias och Elion. 5 och 2 år. Julafton 2019.
 
Och avslutningsvis; dressed for Christmas eve.
 
 
 
Hoppas ni hade en toppenfin jul och att ni fick koppla av mer än ni behövde stressa.
 
Som vi alla vet har ju den här julen varit den typ i särklass bästa att vara ledig på. Eftersom julafton var en tisdag så blev ju måndag OCH fredag klämdagar.
Samma med måndagen den här veckan. Sedan nyårsafton, nyårsdagen och sedan två klämdagar.
Detta betyder att man endast behöver ta ut 3 semesterdagar för att bli ledig 12(!) dagar.
Och tar man ut 5 semesterdagar blir man ledig i SJUTTON dagar!!
Det är jäkligt sjukt BRA!
 
Jag har dock inte varit ledig under mellandagarna detta jullov, eftersom jag har jobbat i köket på den förskola som har juljouren på "vårat" rektorsområde.
Och visst; det hade varit rätt skönt att vara ledig och få 17 sovmornar i sträck, men ska jag vara ärlig så har jag ingenting emot att jobba under jullovet. Jag har egentligen ingenting emot att jobba under juljouren.
Anledningen är att det alltid är så lugnt. Det är mycket sällan (aldrig?) mycket barn på jourerna, SPECIELLT sådana här år! Det blir dessutom ALLTID färre barn än vad som är anmält, då det alltid är någon som blir plötsligt sjuk eller oplanerat ledig (i år kan jag tänka mig framförallt det senare).
 
På den förskolan jag är på dessa två veckor har det sett ut såhär hittills:
Måndagen den 23 december var det 5 barn.
Fredagen den 27 december var det 2(!!) barn.
 - Bilden visar 4 till mellis, men det hade blivit bara 2 då också.
I måndags, den 30 december, var det så lite som ETT barn hela dagen!
Ni kan ju tänka er att jag inte direkt behövde stressa med köksarbetet.
Och visst, att ha extremt lite barn ofta skulle bli otroligt långtråkigt. Men det ska erkännas att det är ganska skönt när det händer typ 1-2 gånger per år :-)
 
Så igen... att jobba under jullovet är ingenting som stör mig.
Det är tvärtom rätt mysigt, och det känns verkligen som att "vara ledig på jobbet".
 
Grönsaksbuffén en av dagarna, strax innan jag skulle bära ut skålarna till matsalen.
Jag skickade dock inte ut en tom låda, utan den skulle strax fyllas med ugnsrostade morötter.
Min salladsbuffé blev godkänd och uppskattad, vilket alltid är lika roligt att höra :-)
Med inspiration från min favoritbloggare Annika tänkte nu även jag låta er följa med ut på stan när jag i helgen var ut för att shoppa julklappar.
Är för övrigt ändå rätt stolt över mig själv; det är nämligen så att jag inte hade börjat med julklappsinköpen när jag gick på helg i fredags, och igår eftermiddag (söndags) var jag helt färdig.
 
 
Vi kan börja på vägen ner till butikerna. Jag bor ju med centrum bokstavligt runt knuten. Det är till höger i bilden ovan. Men om man tar vänster så är det endast en fem minuters promenad innan man i princip kommer ut till naturen.
Piteå är sannerligen en underbar liten stad!
 
Den här helgen har det dessutom varit riktigt vackert utomhus. Vitt och sådär extra juligt.
Detta väder håller i sig i skrivande stund, då det fortfarande är vitt på träden och snö på marken.
Dock ligger temperaturen och hovrar runt nollan, så vi får se hur det ser ut imorgon -julafton...
 
Vägen upp till gågatan (Storgatan).
 
Julgranen som pryder "centrum" inne i Småstaden.
Småstaden är Piteås första galleria. Den fyllde 30 år nu i år.
 
Visst är det ganska mysigt i Småstaden?
 
Hehe. Kunde inte låta bli att fota. Och nej, jag har INTE köpt någon mobillåda!
 
Storgatan i decemberskrud. Fullt med mysiga ljusslingor.
 
Blev inget köp, men åh! Vad underbart söta dessa Muminmuggar var!!
 
Den stora julgranen mitt på Rådhustorget. Det är denna man nog faktiskt kan kalla Piteås stads julgran.
Förra året var det även införskaffat stora röda pollor som hängde i granen och gav extra mycket julkänsla.
Jag tyckte det var lite tråkigt att de inte hängde med i år, men sedan har jag det för att jag läste att det är för att de "mystiskt" försvann en efter en förra året...
 
Storgatan efter mörkret fallit. DÅ kommer ljusslingorna till sin fulla rätt!
Och om ni undrar varför marken är bar då vi tydligen har snö, så är det för att det är nerlagt värmeslingor längst hela gågatan. Det betyder att det aldrig är snö där, och anledningen är kort och enkelt: Halkrisken.
 
Piteås andra galleria med det fullkomligt briljanta (Obs! Ironi!) namnet Gallerian Piteå.
Denna galleria är inte lika gammal som Småstaden. Den här är bara 11 år gammal.
 
Julpyntat inne i gallerian också...
 
Och så är vi tillbaka till Småstaden, och deras gran.
Bilderna är från både lördagen och söndagen.
 
I Småstaden finns presentkortsautomaten för Piteå-presentkorten. Alltså det är presentkort som gäller i en rad olika butiker; alla butiker som är anslutna till "Destination Piteå".
Det var verkligen SÅ smidigt att kunna köpa ett presentkort direkt från den! Lite som en bankomat, men man betalar med sitt bankkort och får ut ett presentkort med vald summa.
 
Såhär ser de ut.
 
 
Det var de bilderna jag hade från min julmysiga småstad.
Ni fick följa med på min shoppingtur och jag blev klar med julklapparna. Två flugor i en smäll, så att säga :-D
Och nu är det (redan) Dan före Dopparedan.
Imorgon är det Julafton!
 
Hoppas ni får en riktigt underbar jul allihopa!
Jag hoppas att ni får det riktigt mysigt, avkopplande och att ni får fira julen precis som ni vill ha den :-D
Typ den häftigaste månbilden jag någonsin fotat.
Den har några år på nacken, men jag gillar den fortfarande.
 
Nu är det två dagar kvar. Två dagar tills min förskola stänger för julledighet.
Hade varit så mysigt om jag också kunde säga "två dagar kvar till jullov", men det är så att jag ska jobba i köket i områdets jouröppna förskola under mellandagarna. Både julveckan och nyårsveckan.
Som sagt; hade varit mysigt med långledighet. MEN å andra sidan har jag faktiskt inte något emot att jobba under juljouren.
Dels för att det faktiskt inte brukar vara direkt ansträngande, då det brukar vara så väldigt lite barn.
Speciellt DEN HÄR julen, kan jag tänka mig.
Det är ju faktiskt så att det är en väldigt speciell jul, veckomässigt, detta år.
Jobbdagarna nästa vecka är måndag OCH fredag. Två dagar.
Jobbdagarna nyårsveckan är måndag, torsdag och fredag. TRE dagar. Därför kan jag tänka mig att det är måååånga barn som får vara långlediga. Framförallt julveckans mellandagar.
För att bli ledig SJUTTON (17) dagar i sträck skulle man bara behöva ta ut sammanlagt FEM (5) semesterdagar...
 
Vi får väl se hur jag gör nästa år... Om jag kanske söker ledigt den julen.
Nåja; en jul i taget. Är ju ett helt år tills dess, och som sagt: Jag har verkligen ingenting emot att jobba under juljouren.
 
Däremot har undertecknad inte köpt en enda julklapp än.
Ser och hör till höger och vänster folk som börjar vara färdiga, eller har typ en kvar.
Jag har alla kvar, och jag har inte ens idéer om vad jag ska köpa. Däremot, av någon konstig anledning, så känner jag ingen stress.Trots att det är mindre än en vecka kvar till julafton.
Hur är det med er? Är ni färdiga med klappinköpen? Eller ni kanske inte köper julklappar?
 
Nej, nu ska jag strax gå och betrakta insidan av mina ögonlock. Det är ju trots allt arbetsdag imorgon, men jag ville bara blogga lite. För även om det inte verkar på det sättet i och med min dåliga uppdatering, så har jag abstinens när jag inte bloggar.
Imorgon är det i alla fall dags för årets sista "speciallunch". Till speciallunch räknar jag de maträtter som bara är någon gång per år på matsedeln; typ julbuffé, laxservering, tacos...
Morgondagens lunch är nämligen Risgrynsgröt, smörgås, julskinka och frukt.
 
 
Tack för att jag fick ta upp er tid en liten stund.
Vi hörs i nästa inlägg, kära goa vänner :-D
Och vem vet; jag kanske hakar på Annikas idé och låter kameran följa med när jag ska ut och julshoppa i veckan... Så skulle ni få se lite av ett julmysigt Piteå. Vad tycks?
Nu ska jag berätta om en känsla.
När man sitter vid datorn och random kollar in bloggen samt lite andra sociala medier och kommer på att man ska posta någonting angående Lucia på Facebook.
So far so good, right.
Men så kommer du att tänka på en specifik bild du vill publicera tillsammans med din statusuppdatering.
Du har denna bild i din "sociala mediemapp" på datorn; alltså mappen med bilder storleksanpassade till dina sociala medier. Här upptäcker du dock att det är några år sedan du använde bilden sist, vilket betyder att den är för liten pga att du för länge sedan ökade storleken på dina bloggbilder.
Okej, tänker du. Jag hämtar originalet och redigerar om den i Photoshop samt sparar den i rätt storlek. Inga problem.
Inga problem??!
Neeej då. Det visar sig ju bara att du inte har den blekaste aning om när du fotade bilden; inte ens vilket år. Och du har ett bloggarkiv som är 12 år långt, innehållande tusentals och åter tusentals bilder.
Du är på väg att ge upp innan du ens börjat leta.
MEN du vill verkligen använda just den bilden du sett ut, så du ger dig envist ut på en fotojakt som är likt att hitta en nål i en höstack.
 
Ett par timmar senare av envist letande och en massa klickande på olika mappar som lätt kan ge dig musarm hittar du äntligen bilden. I mappen för juli 2013. För 6,5 år sedan.
Plus en bonusbild som varit en av dina favoriter men som du glömt bort.
Plus en hel hög med andra bilder på samma "tema" som den Luciabild du letade efter.
Så som avslut på historien har jag bara en sak att säga:
Skam den som ger sig! ;-D
 
------------------------------------------------------------
 
Den gemensamma nämnaren bland alla dessa bilder jag återfann är Barndomen.
Så uppenbarligen är det inte jag som fotat originalbilderna, utan jag fotade för flera år sedan av gamla hederliga papperskopior hemma hos mamma och pappa (hade inte tillgång till scanner).
Jag gillar verkligen att sitta och kolla igenom gamla bilder ibland, och se sig själv liksom som i ett annat liv. Ett enklare liv. Ett liv där ens största problem var typ att vara tvungen gå och sova när man lekte som bäst och att tiden fram till julafton segade sig fram.
Men också en tid då somrarna i sin tur var oändliga och ens enda uppgift var att leka sig igenom dagarna.
 
Tänkte att vi kikar lite på bilderna; Scener ur en barndom, liksom :-)
 
Börjar väl med bilden jag letade efter (alltså för att få RAW-filen). Luciamorgon 1984.
Av någon anledning verkar ljus/lyse vara en ständig källa till spänning och nyfikenhet för bebisar :-)
 
Jag och morbror.
 
Jag och morfar.
 
Jag och mamma. Julen 1984.
 
Kanske inte så konstigt ändå att många barn är rädda/smårädda/reserverade inför Tomten... Nog kan man väl ändå säga att en tomtemask ser lite... creepy ut?
 
I duschen. Hade typ JÄMT tungan halvvägs ute, speciellt när jag koncentrerade mig på något.
Och nej, jag vet inte riktigt hur reglerna ser ut gällande nakna bilder, när det gäller en själv som liten och bilden faktiskt är över tre decennier gammal. Men bäst att ta det säkra före det osäkra :-)
 
Så kan man också använda en Lära-gå-vagn ;-P
 
Jag och min syster.
 
Jepp. Uppenbarligen har jag alltid varit rätt trött ;-D
Har fått berättat att vid detta tillfälle satt jag tydligen och ritade i lugn och ro, inga konstigheter, och helt plötsligt hade jag bara somnat över målarboken. Med en krita i handen.
Eh... normalt?! ;-P
 
Kreativt skapande med trolldeg.
 
Och så lite utelek tillsammans med grannbarnet.
Notera gammel-soptunnan i bakgrunden... Lite skillnad jämfört med dagens plasttunnor på hjul haha :-D
 
Februari 1986.
 
Jag och mamma.
 
En nyfödd lillebror. Juli 1987.
 
Perfekt hål att sitta i :-) 
Det är precis när vi (ja, mamma och pappa) köpt diskmaskin, men den var inte installerad än.
 
Jul hos mormor och morfar.
 
Juli 1986. Tvåårskalas.
Notera telefonen. Mjölkpaketet. Brödkorgen. Bilen utanför fönstret. Tapeterna.
Hur mycket 80-tal går egentligen att få i en bild, haha ;-D
Det är typ Villa. Volvo. Bara vovven som saknas... (vi hade varken hund eller katt eller något annat djur).
 
Skolstart. 1:a klass. Augusti 1991.
 
Någon födelsedag. Tidigt 90-tal.
 
Jahapp. Här var det så igen...
Tror dock jag var sjuk vid detta tillfälle, men ändå ;-P
 
Och så en jul till. Måste vara... 1988.
 
Fredagsmys. 1980´s edition.
 
Och eh... ja, nåågra år senare. Spola fram till slutet av 90-talet. 1999 och konfirmationen.
Tänk att det i år är TJUGO ÅR sedan!! Vad sjutton HÄNDE??
En liten 15-åring som precis gått ut 8:an.
Eller ja, tekniskt sett var jag 14 när bilden togs. Konfirmationen var under midsommar och jag fyllde 15 i början av Juli.
Fråga mig INTE varför bilden togs i direkt solljus dock ;-P
 
Med blåa stövlar, rosa kläder och röd Skogsmulle-toppluva i traktorn.
 
Jag och mormor.
 
September(?) 1984. Hortlax kyrka.
 
Jag och pappa.
 
Hehe. Notera videon högst upp i bild ;-)  Inte dagsfärsk precis (även om den var det DÅ).
Minns att den var "toppmatad". Alltså luckan öppnades med ett klickljud uppåt, och så satte man i VHS-kassetten (stavning? Ett eller två s?)
Ändå tacksam över att jag hann växa upp innan den digitala eran satte igång på allvar.
Sista generationen som gjorde det (80-talisterna).
 
 
Japp, det blev en sväng ner i mitt fotoalbum. I alla fall de relativt få (i jämförelse med hur mycket det finns) bilder jag har här på datorn.
Som sagt så har jag fotat av papperskopior, därav kvalitén. Originalbilderna har egentligen inte sådär jättedålig kvalité. Snarare rätt hyfsade. Visst, det syns att det är 1980-90 tal, men ändå riktigt bra.
 
Hej svejs! Vi höres!
 
Att tiden går snabbt är ingen nyhet.
Men det är först när man ser det rent konkret som det faktiskt sjunker in hur snabbt det egentligen går... Igår satt jag och fyllde i de senaste länkarna i mitt bloggarkiv; alltså jag gjorde länkar av november och december.
Samtidigt kunde jag inte låta bli att notera hur långt mitt bloggarkiv egentligen är.
TÄNK att jag faktiskt bloggat i tolv år. 12 ÅR!
Dessutom är det numera den här bloggen som är den jag bloggat på allra längst. Ända sedan juli 2012 har detta varit mitt hem på nätet.
Det känns fortfarande som jag bloggat längst på Pitetjej-bloggen, då den blev 4,5 år gammal. Men nu... när jag tittar på mitt arkiv så märker jag ju att Pixelie-bloggen faktiskt är hela 7,5 år!
Sju och ett halvt år!
 
För tolv år sedan hade jag knappt hört ordet blogg. Hade aldrig kommit i kontakt med fenomenet.
Enda gången jag hört själva ordet var i samband med Lunarstorm, och då trodde jag bara att "blogg" var deras egna namn för "dagbok".
Tänk om jag vetat då vilka möjligheter som fanns i bloggvärlden.
 
Åtta år sedan är det sedan jag var iväg på den där utlandspraktien i Belgien. Där känns det både som det var nyss, samtidigt som det känns som det var hundra år sedan.
Vid den tidpunkten hade jag endast min gamla trotjänare EOS 400D:n. Den kameran jag köpte back in 2008. Min allra första systemkamera.
Min nuvarande älskling; Canon EOS 5D mark II, är alldeles snart 8 år.
Januari 2012 var tiden då jag åkte till Mediamarkt i Luleå och kom ut med en påse innehållande min största materiella önskedröm. Jag har ALDRIG önskat mig något materiellt lika mycket som jag önskade mig DEN kameran. Ingenting. Inte ens bilen.
 
 
Sedan... i maj 2015 hände det som totalt förändrade mitt liv.
Av någon anledning kommer jag inte ihåg exakt vilket datum det var, men det var första veckan i maj som jag för första gången klev in i ett förskolekök.
Jag skulle påbörja min praktik på Pitholms förskola.
 
I vanlig ordning hade jag blivit inskriven i någon aktivitet via Arbetsförmedligen (eller om det var Försörjningsstöd). Vid det inledande samtalet med min... vad heter det? Arbetscoach? Kontaktperson? pratade vi om vad som skulle passa mig och vad jag ville göra.
Jag, som aldrig sagt nej till något i hela mitt liv, tog faktiskt "mod" till mig och sa:

"Jag vill gärna inte till Repris igen. Jag trivdes bra där sist, men jag har utvecklas så mycket sedan dess och det skulle kännas som att gå tillbaka i utvecklingen."
"Okej. Då får vi försöka hitta på något annat."
Efter lite fundering sa han:
"Vad tror du om Måltidsservice?"
"Tjaaa... eh, vad är det?" Nej, jag visste inte vad det innebar.
"Det är jobb i till exempel skolkök och förskolekök."
"Jaa, varför inte. Jag har inte tänkt på det tidigare, men det skadar inte att prova."
 
Jag fick hjälp att hitta en praktikplats inom det området, och hamnade alltså på Pitholms förskola lagom till våren.
Jag måste erkänna att från början hade jag inga direkta förväntningar på praktiken. Med den erfarenhet jag hade sedan tidigare så tänkte jag att jag skulle vara där några veckor och sedan vidare till något annat.
Föga anade jag var detta skulle ta mig...
 
Det blev inga "bara några veckor". Hela sommaren blev jag kvar på den förskolan, och i augusti bytte jag praktikplats och hamnade istället på Myrans förskola.
Det är DEN händelsen jag brukar benämna som startskottet för den bästa tiden i mitt liv.
Och det är alltså drygt fyra (4) år sedan!
 
Det känns som att det är så mycket som hänt i mitt liv under 2010-talet, samtidigt som det känns som nästan inget hänt.
Men å andra sidan är det säkert för att det är så pass stora saker som hänt. Framförallt då de senaste fyra åren.
Jag har hittat ett jobb jag trivs med, ett jobb jag är bra på, ett jobb där jag passar in, ett jobb där jag är uppskattad och framförallt... Det Är Ett Riktigt Jobb! Inte bara en praktikplats.
Den där jag-gör-praktik-här-några-veckor-och-sedan-tillbaka-till-arbetsförmedlingen-igen-rutinen är äntligen bruten! Den är ett minne blott!
Jag hittade ÄNTLIGEN en praktikplats som faktiskt ledde till jobb!
Jag klev in där i köket på Pitholm för 4,5 år sedan utan en enda minuts erfarenhet av kök. Jag hade aldrig satt min fot i den typen av kök förut.
 
Nu sitter jag här, med en fast tjänst som köksbiträde med ett fast kök. Jag är fullfjädrad arbetare som äntligen slipper både att varje månad lämna in de där hemska rapporterna till AF om "vad man gjort under månaden för att komma ut på arbetsmarknaden".
Och framförallt; jag slipper den plågsamma dagen i slutet på varje månad, när man måste in och söka försörjningsstöd. För ja, även om det numera heter försörjningsstöd och inte socialbidrag så känns det förnedrande att behöva sitta där och basically be om pengar.
Vill bara klargöra att jag inte skriver detta för att klanka ner på de som fortfarande måste söka försörjningsstöd för att klara vardagen. Tvärtom. Jag vet precis hur det är.
Det är bara det att jag skriver ur just mitt perspektiv just nu, och jag är så oerhört tacksam och lycklig lottad över att jag lyckades komma mig därifrån.
Dessutom till ett jobb där jag trivs så bra att det nästan är overkligt!
 
Dreams really can come true! So never stop dreaming!
Ny vecka, och inte vilken vecka som helst...
Det är första veckan i december, och JULmånaden har kört igång på allvar. Det är officiellt JUL!
NU är det verkligen helt okej att köra all in med allting som har med högtiden att göra (även om just jag började redan förra helgen).
Igår, söndag, var det alltså första advent och jag körde som vanligt min adventsrutin (mer om detta längre ner i inlägget). Sååå myyyysigt!

Detta inlägg kommer faktiskt att bli ett lite allt-i-allo-inlägg, eftersom jag hade några saker att skriva om men det är inte många av dem som skulle bli särskilt kvalitativa egna inlägg. Därav detta hopkok ;-)
 
Vi kan börja lite lättsmält med tre bilder jag fotade under förmiddagen igår.
Det är så att min lägenhet tyvärr ligger på skuggsidan i princip hela dagarna. Det är endast på morgonen som solen skiner in hit. MEN det ljus som då uppenbarar sig är för tusan nästan VÄRT att ligga i skugga resten av dagen!
Det LJUS som dränker väggarna här hemma under soluppgångar... ja, man kan bli religiös för mindre!
Dessutom har jag både ett träd precis utanför lägenheten samt spetsgardiner i fönsterna... Och ja, ni ser ju vad som händer på väggarna tack vare detta. Rena rama magiska skådespelet!
 
Jag kan verkligen inte sluta fota de Julstjärnor jag köpt hem i år; speciellt inte den här som fått sin plats i guldkrukan från Dollarstore.
Rött och Guld är sannerligen en fantastisk kombo!
Plus att Julstjärna är min favoritblomma nummer 1.
 
Mysfrukost blev det på söndagsmorgonen. Ingen näring what-so-ever, men GOTT var det :-D
O´boy, korvsmörgås och clementiner.
Detta i skenet av första adventsljuset plus Mysteriet på Greveholm på TV:n. Ja, jag kollar den kalendern varje år, precis som jag gjorde med Sunes jul förr.
Och nej, jag har inte sett årets kalender ännu men hade tänkt göra det så fort jag skrivit klart detta blogginlägg.
Helt ärligt; jag blir nästan avundsjuk på mig själv när jag tittar på den här frukostbilden... Sådana mysstunder blir det ju inte direkt många under vardagarna ;-P 
Kan inte alla människor bara få vara lediga hela december varje år? Hehe ;-) Bara vara och bara mysa och njuta av julen till 110%.
Jag älskar som sagt mitt jobb, men är det någon gång jag verkligen önskar jag jobbade hemifrån så är det under december!
 
Adventsbakning blev det faktiskt också igår (ni som följer mig på Instagram vet det redan).
Svängde ihop ett gäng lussebullar för att ha lite gottis till kvällsmyset.
 
Och apropå gottis!
Nu har Piteortens chark äntligen börjat sälja sin egen kalvsylta igen! Den säljs endast under julen, och det är den absolut godaste av alla märken! Om ni vill veta vad som är min favorit på julbordet så är det den här kalvsyltan (plus gravad lax).
 
Och så... min första adventstradition... Adventsfika framför Tomten är far till alla barnen.
Det blev lussebullar, clementiner, julmust och glögg. Omringad av levande ljus och ljusslingor. Kan det ens bli mysigare?
 
Tyvärr har jag också en väldigt tråkig sak att meddela.
Det handlar om bloggen, och ska jag vara ärlig får jag nästan panik av att tänka på det.
Ja, jag hör hur överdrivet det låter, men det är så jag känner just nu angående detta.
Det är nämligen så att blogg.se nyligen gick ut med informationen att de kommer sluta med sina Pro-paket.
På den här bloggportalen finns det ju något som kallas Pro, vilket innebär att man köper ett paket för 3, 6 eller 12 månader. Det man får är tillgång till designmallar som gratiskontona inte har, extra statistikfunktioner och om man köper 12 månader; egen domän.
 
Men det absolut bästa med Pro, och anledningen till att JAG köpt tjänsten, är att man slipper reklamen på sin blogg. Reklamfri blogg alltså.
Har man ett gratiskonto hos blogg.se ligger det ju, som ni vet, en stor blaffig annons högst upp samt annonser mellan inläggen.
Jag HATAR detta. Det drar det ner helhetsintrycket av bloggen eftersom panoramaanonnsen ibland tar upp halva webbfönstret, och därmed blir man så låst med vilken typ av design man kan ha för att det ska se bra ut.
 
Men nu ska blogg.se alltså ta bort sina Propaket.
Pro-designmallarna kommer bli tillgängliga för alla gratiskonton och så även den avancerade statistiken.
Men vad som däremot försvinner... är möjligheten till en reklamfri blogg.
Mitt Pro går ut den 8:e december och då kommer jag alltså inte kunna förnya betalversionen.
Efter den 8:e december gör dessa gräsliga, blaffiga annonser comeback på min blogg; och det blir då på obestämd tid. Tyvärr.
Nu. Nu när jag äntligen har fast jobb och fast inkomst och äntligen kan köpa Pro regelbundet och inte bara då och då.
NU bestämmer de sig för att plocka bort detta, och därmed eliminera möjligheten till en reklamfri blogg!
 
Och nej, jag tror inte jag kommer byta bloggplattform. Har brukar fundera i de banorna då och då, men kommit fram till att jag ändå bloggat hos blogg.se sedan 2008. I elva år sammanlagt. Jag känner mig hemma här, och jag vill inte lämna den här bloggen bara sådär.
Så på något sätt måste jag försöka förlika mig med tanken på att ha en reklamig blogg utan möjlighet att kunna välja bort det (för sluta blogga, det finns inte på kartan!)
Det var inte meningen att detta skulle vara ett klagande inlägg, men ville bara meddela er så ni vet om det när ni går in här efter den 8:e och möts av en blogg nerlusad av reklam.
Det är INTE mitt val, och tyvärr kommer jag inte att kunna påverka det i framtiden.
 
 
 
På återseende!
Vi kollar kalendern och inser att det är fredag igen. Underbart!
Är det någon mer än jag som känner att det BÄSTA med fredagar är vetskapen om att det är sovmorgon nästa dag. Ingenting annat. Bara "sovmorgon imorgon".
Vill dock säga att jag lider med alla småbarnsföräldrar där ute som mest troligt inte får sovmorgon på lördagar. Men för mig, som bara har mig själv, betyder lördagen att slippa gå upp halv sex.
 
Jag hade faktiskt en plan för den här fredagen, efter jobbet och mot kvällen... Men vette f*n om jag orkar med den planeringen. Jag är så TRÖTT att det känns som jag ska somna över tangentbordet. Det känns som om ögonen, bokstavligt, går i kors.
Planen var i alla fall att jag skulle julpynta här hemma.
Fick under gårdagen upp lite saker som jag förvarar i lägenheten, typ adventsljusstakar, stjärnor och lite sådant. Men jag kom mig också för att faktiskt gå upp på vinden och hämta ner den Stora Jullådan. Den med resten av sakerna.
 
Här är den alltså.
Where the magic is resting for 11 months a year...
Däremot insåg jag en sak medans jag baxade ner hela åbäket nerför trapporna (hissen går inte ända upp till vinden)...
Jag kanske 2010: Jag köper den största lådan jag hittar. Det blir perfekt då den rymmer allt pynt.
Jag 2019: Jag MÅSTE rensa bland mitt julpynt samt skaffa mindre lådor! Hellre flera vändor upp till förrådet än detta baxande.
 
Men men; hur det än blir med det så ska i alla fall innehåller i denna låda upp.
TÄNK att det redan är den tiden på året igen. Vaaaar tog 2019 vägen?? Helt seriöst!
 
Bilder på hur årets julpyntning blev kommer upp här på bloggen antingen någon gång under helgen eller så i början av nästa vecka. Om ni vill förstås ;-)
 
Hoppas ni får en riktig toppenhelg i alla fall!
Vad ska ni hitta på för skoj?
 
 
Avslutningsvis; kan vi bara ta två sekunder och enas om hur jä*la FUL den har "ljusstaken" är!
Ärligt; den är ju nästan Next level of fult julpynt!
Har jag inte rätt? ;-P
 
Nu är det sannerligen nära.
Det är en och en halv vecka kvar till Första Advent!
En enda vanlig helg kvar, och sen börjar JULEN! Denna magiska och vore-det-inte-för-julen-skulle-jag-inte-stå-ut-med-vintern-tid.
Faktiskt så har jag nu ikväll varit uppe på vinden och hämtat ner stora jullådan, så den står nu här i lägenheten och bara väntar på att tömmas.
 
Insåg dock en sak när jag baxade ner den fruktansvärt otympliga pjäsen... Och det är att jag:
1. Måste rensa bland mitt julpynt.
X. Måste köpa mindre lådor som är lättare att bära.
2. Båda ovanstående punkter.
Tänkte för en massa år sedan att "ja, om jag köper den största lådan så ryms ju faktiskt allt julpynt i samma och jag slipper springa flera vändor upp till förrådet".
Bad idea! kan jag bara säga.
Den är för stor! Så ja, ett par mindre lådor tack :-)
 
Däremot finns det EN julpryl som verkligen är min stora dröm att äga, och har varit ända sedan jag såg den första gången för en herrans massa år sedan.
Jag pratar om adventsljusstaken med Disney på bilden här ovanför.
Den är ljuvlig! Mysig! Helt enkelt underbar!
Det var Fyrklövern som sålde den; samma företag som har mina absoluta drömservis. Disney julservisen aka DRÖMMEN! Tror faktiskt (mest troligt är det så) att denna ljusstake tillhörde samma serie som just den servisen, men den säljs tyvärr inte längre. I alla fall inte vad jag kan hitta.
Det verkar som att själva servisen säljs (det är ett sådant prenumerationssystem, tror jag) men ljusstaken gör det inte.
Efter lite googlande hittade jag den faktiskt på t.ex. Tradera, och jag skulle inte ens ha råd att köpa den DÄR! Den går för 3000-5000 spänn!
Och visst; jag har ju de pengarna, men det är ju faktiskt skillnad på att ha pengarna och att ha råd...
 
Men vem vet... En vacker dag kanske jag faktiskt har ohyfset att slänga ut flera tusen kronor på en adventsljusstake.
För erkänn att den är en DRÖM!!
 
 
NU TAGGAR VI JULEN!!! ♥
 
Det slog verkligen över till fulvinter här på mina breddgrader.
Från vackervinter med lagom mycket snö på marken, och även lite vitt på träden, till världens gråaste och tråkigaste novembermörkerväder.
Det slog över och blev blida, vilket resulterade i slask.
Efter det frös det på igen, och eftersom de är otroligt duktiga här i Piteå på att sanda precis överallt vid halka så är det rena rama vårvintern i skitighet ute.
Det blev nämligen blött igen och frös sedan på ytterligare en gång, vilket betyder att de fick sanda ännu mer. De senaste två dagarna har det varit glashalt!! Skridskobana typ.
I skrivande stund har det tinat så pass att vägar och trottoarer är hyfsat snö/isfria.
Däremot försvinner ju inte sanden. Därför är det typ 1 cm sand överallt som följer in med skorna.
 
Det blir verkligen MÖRKT också, även vid dagsljus. Eftersom det regnat (och bidragit till blixthalkan) så blir allting i mörkare färger verkligen svart.
Tack och lov drar julen närmare med stormsteg. Ser så mycket fram emot det, för just nu ÄR det sannerligen mörkt, blött och deprimerande novemberväder.
Fulvinter med andra ord.
 
Kolla i mitten på parkeringen... Det är exakt så halt som det ser ut.
 
 
Nu har jag uppdaterat min Instagram-app och därmed också fått det nya med gillningarna.
Som de flesta hört vid det här laget så provar ju Instagram en ny grej, som förmodligen kommer bli permanent framöver: De har plockat bort möjligheten att se andras antal Likes, och även ens egna antal likes syns inte utåt. Som ni ser står det bara "Gillas av NN och andra".
Ska jag vara ärlig så har jag inte riktigt bestämt mig för vilken fot jag ska stå. Vet inte riktigt om jag gillar eller inte gillar det.
Instinktivt känner jag att det skulle kunna bli en bra sak. Tanken med detta är ju att förhoppningsvis få ner likeshetsen och därmed stressnivån hos Instagramanvändare.
Jag tror absolut att det kan bli resultatet av det.
Samtidigt är jag ju lika beroende av likes som alla andra, vilket gör att även jag kan känna ett visst motstånd. På sätt och vis.
Men jag tror mest det handlar om att likes på sätt och vis är en typ av feedback – en bekräftelse – på vad en skapar på sociala medier, speciellt när ett konto inte får så mycket kommentarer.
T.ex. mitt konto, där jag får kanske 1-2 kommentarer i genomsnitt någon gång ibland. Då blir det ju likesen som blir feedbacken.
De allra flesta idag använder ju trots allt hellre Likeknappen än skriver kommentarer.
Men trots allt kan man ju fortfarande själv se antalet likes på sina bilder, det är bara det att andra kan inte se dem. Vilket jag som sagt tror är en bra grej. Mindre hets och jämförelse med andra.
 
Ja ja, vi får väl se hur detta utvecklar sig helt enkelt. Jag tror definitivt det är något som ändå kommer ta ganska kort tid att vänja sig vid.
 
Vad tycker du om Instagrams nya grej med likesen? Positiv? Negativ? Använder inte Instagram?
 
Är det något som blivit lidande den här veckan så är det minsann bloggen.
Eller ja, typ ALLT i min fritid har blivit lidande den här veckan.
Av någon anledning har jag nämligen varit så sjukt trött när jag kommit hem från jobbet. Med sjukt trött menar jag verkligen sjukt jäkla överjordiskt slutkörd!
Har bokstavligen inte gjort något annat den här veckan än att jobba, äta och sova. De senaste två kvällarna har jag till och med somnat före klockan 21. Igår kväll tror jag till och med klockan var halv åtta eller åtta.
Jag kanske måste börja skriva mina blogginlägg på helgerna och sedan sprida ut dem under veckorna med hjälp av tidsinställningsfunktionen...
 
Tyvärr är ju denna veckotrötthet också orsaken till bristen på nytt fotomaterial hit till bloggen. Blir ju mest halvtrista iPhonebilder just nu.
En annan orsak är ju, som alltid den här tiden, mörkret. Det är mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag kommer hem. Speciellt den senaste tiden, då jag jobbat heltid.
Jobbar 7 timmar i vanliga fall och slutar då klockan 14. Men senaste veckorna har jag städat på en annan förskola, vilket täcker den där sista timmen. När jag har det städet slutar jag 15-ish, och även om det inte är HELT mörkt så är det i alla fall mörkare skymning.
 
Egentligen var det inte meningen att det här inlägget skulle bli så negativt, men ville bara göra en liten "Life update", så ni får veta att jag i alla fall inte dött ;-)
För även om det i denna text låter väldigt negativt så är mitt liv inte negativt just nu. Finns inte en chans att jag skulle byta bort det jag har.
Jag älskar mitt jobb, och även om jag varenda morgon önskar mig fler sovmornar så skulle jag som sagt INTE byta bort detta!
 
Tacogrönsaker till 1 av 2 lunchsittningar.
 
Vågar nog dessutom säga att idag var roligaste dagen på hela terminen att servera lunch...
Båda sittningarna (har matsal med 2 lunchsittningar på min förskola) drog ut på tiden för att alla åt så bra.
Det var nämligen höstens servering av Tacos. En fredag dessutom.
Så jobbigt att förbereda, men SÅ kul att servera!
Men ja, ska sanningen fram så är det nog liiiiiite självförvållat med förberedelserna. Jag gillar att servera finhackade tacogrönsaker (kolla typ gurkan på bilden för referens) och då tar det ju lite extra tid. Går ju faktiskt hacka mer normalt, vilket skulle ta mindre tid i anspråk.
Men som sagt; jag tycker om att lägga ner lite extra kärlek när jag ska servera sådant som ligger på matsedeln två gånger per år.
 
 
Och så blev det då HELG! Äntligen fredag liksom! Fantastiskt!
Ska jag vara ärlig så är det bästa med helgerna sovmorgon. Resten av tiden gör jag i princip ingenting, och anledningen till det är att jag behöver hela helgerna till återhämtning.
Vila upp efter veckan samt ladda upp inför kommande vecka.
 
Hoppas ni alla får en mycket trevlig helg, oavsett om ni trivs bäst med lugna hemmahelger eller två dagar då det helst ska hända så mycket som möjligt.
 
Hej alla glada!
Hur många här har jobbat halvdag idag? Jag märkte ju så sent som igår att det den här fredagen är "dag före röd dag", vilket i sin tur brukar betyda halvdag för många. Dock inte för mig.
Undertecknad har till och med jobbat lite mer än heltid idag (blev ca. 30 minuter längre).
Men nu är det i alla fall HELG!
Så här sitter vi nu – jag och min Hemmakvällburk – och bloggar.
Sitter också och funderar på om jag skulle springa ner på COOP för att handla lite saker. Men å andra sidan fick jag in hurvens, så vet inte om jag ids.
Nåja.
 
Första november är det dessutom...
November.
En månad kvar tills det är dags att julpynta.
Två månader kvar av året.
Två månader!
Med risk för att bli tjatig... JISSES vad tiden går FORT!!! Hur kommer det sig att 2019 redan snart är slut?
Och det är ju för tusan TJUGO år sedan millennieskiftet.
Throwback: Ni minns väl den upptrissade skräcken inför den stora "millenniebuggen". Ni vet, då när jorden skulle gå under bland annat pga "teknologin kan inte göra övergången till 2000". HAHA :-D
 
Men tillbaka till november 2019 då´rå.
När vi ändå är mitt i denna mörka årstid; då det är mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag åker hem (i alla fall nu när jag har städningen) då får jag istället dra mig in i hemmets mysiga vrå och tända så mycket ljus jag kan.
Levande ljus är ju i särklass det allra bästa. När det kommer till mys finns det inget som slår levande ljus!
 
Förutom möjligtvis ljusslingor då...
Jag har verkligen blivit totalförälskad i ljusslingor de senaste åren. Har väl alltid gillat dem, men ännu mer sista tiden. Det är ju så otroligt mysigt med dessa små lampor som inte är gjorda för att skapa ljus i ett rum, utan endast för att skapa mysstämning.
Ljusslingor höjer en inredning med typ 200%!
Denna bollslinga är mitt senaste tillskott; köpt på Rusta för kanske en vecka sedan.
 
Det enda negativa med dessa slingor är ju att de äter batterier! Detta är ju såklart varken bra för miljön eller för plånboken (batterier är ändå dyrt!).
Speciellt som en liten miniljusslinga kan ha en batteribox som kräver TRE AA eller AAA-batterier... Varför ens? Hur kan en liten slinga med typ tio-tolv ljuspunkter kräva tre batterier??
Men nu i höst har jag faktiskt investerat i en batteriladdare och köpt uppladdningsbara batterier, vilket känns riktigt bra. Då kanske jag till och med kan unna mig att ha slingorna tända oftare än förut :-)
 
Något annat elrelaterat som kickat igång på allvar nu är denna förbaskade pryl.
Jättebra att den finns, men skittrist att bo på ett ställe där den behövs varenda dag i flera månader.
Jag snackar förstås om motorvärmaren/kupévärmaren.
Alltid skönt att få sätta sig i en varm bil trots att det är vinter och att en inte har garageplats.
Plus att det såklart inte är bra för motorn heller att kallstartas hela tiden. Speciellt när termometern närmar sig minus 30 grader.
Den svarta klumpen på bilden, som min motorvärmarkabel sitter i, är dock inte själva eluttaget. Det är den gråa klumpen högst upp i hörnet.
Den svarta grejen är den timer jag använder för att dels slippa springa ner typ klockan 03:00 på vardagar för att sätta i motorvärmaren och dels för att elavläsningen inte ska bli monstruös.
Avläsningen för motorvärmaren görs på julihyran.
Avläsningen för själva hushållselen görs på novemberhyran.
 
 
Vad har du för kuliga planer för Allhelgonahelgen?
Gillar du levande ljus eller ljusslingor bättre? Eller något annat? Eller kanske allting?
Jobbade du halvdag idag, eller var det vanlig arbetstid som gällde?
Eller du kanske har varit höstlovsledig?
 
Ha en riktigt fin helg i alla fall; var du än befinner dig och vad du än gör :-D
 
Fredag idag alltså. Alltid en bra dag, och speciellt som det är lön idag (eftersom den 27:e är på söndag).
Vad som däremot var betydligt mindre roligt var synen som mötte mig när jag klev in genom dörren hemma, efter jobbet.
Allting var frid och fröjd imorse, men när jag kom hem badade badrummet...
Stopp i avloppet.
Vatten över HELA golvet inne på toaletten, och även det som följer med när det handlar om avloppsvatten... En massa äckel-päckel-gojs-skräp. Skitäckligt!
 
 
Ringde det akutnummer som står på informationstavlan nere vid entrén, eftersom det var efter kontorstid. En person från NVS kom faktiskt riktigt snabbt, tack och lov.
Dock visade det sig vara något han tyvärr inte kunde fixa; han misstänkte när han såg förödelsen att stoppet inte "befinner" sig just i mitt avlopp. Han sa att det förmodligen är stopp någon annanstans i huset, och därför fungerade inte den åtgärd han hade möjlighet att prova.
 
Skit också, igen!
Fredagskvällar är ju inte direkt kända för att vara en tid då det är lätt att få tag i folk. Så jag måste helt enkelt fråga universum: VARFÖR händer sådant här ALLTID på fredagseftermiddagar/kvällar???
 
 
Han skulle i alla fall ringa till en spolningsfirma (eller vad det kallas) och så skulle han höra av sig om när de skulle kunna komma hit.
Samtalet kom bara en liten stund senare, och då sa han att de tyvärr inte hade möjlighet att komma nu ikväll. Det blir först imorgon.
Därför sitter jag nu som på nålar, typ, och håller tummarna för att avloppet ska klara sig tills imorgon. Snälla, snälla, snälla!
 
Det är nämligen så att det fylls upp till bredden och över hela golvet, för att sedan SAKTA sjunka tillbaka till normal nivå. Så hålls det en stund innan det svämmar över igen.
Håller för tillfället tummarna för tre saker:
1. Att det håller sig till detta "schema" över natten, alternativt lugnar sig.
2. Att de från spolningsfirman inte kommer hit alltför sent. Gärna på morgonen/förmiddagen.
3. Att problemet verkligen är löst efter att de varit här.
 
 
Tänkte avsluta med att lista det positiva med dagen...
1. Jag bor i hyresrätt och behöver därmed inte betala själv för detta med avloppet!
2. Det är lön.
3. Deeeeeet äääääääär lööööööööööön!!!
Tänkte att vi skulle köra lite på Throwback-spåret idag igen.
Jag upptäckte nämligen att det är precis på dagen 8 år sedan jag och fyra andra Pite/Arvidsjaursbor reste ner till Belgien för en två veckors praktik.
 
 
Kommer du ihåg att jag varit till Belgien? DÅ har du följt mig länge... :-)
Det var ju till och med så att då det begav sig existerade inte ens den här bloggen. Jag bloggade på min förra; Pitetjej hette den.
Jag hade inte ens min nuvarande kamera på den tiden, utan den som dokumenterade resan var min gamla trotjänare Canon EOS 400D.
Och jag hade inte ens fyllt 30! Jag var blott 27 år ung, dock med en begynnande åldersångest.
Jag jobbade på Repris och det skulle dröja fyra år till innan jag hörde talas om Måltidsservice.
 
Vandrarhemmet som var vårt hem under fjorton dagar den där hösten.
 
Ett foto på fotografen...
Skulle bra gärna vilja veta vad jag står och stirrar på (kommer inte ihåg). Ser ju ut som en mobil, men jag hade ingen smartphone på den tiden. Hade bara en "flip phone" eller vad de kallades, så det fanns ju inte direkt något att titta på i den...
 
 
Att komma ner till Belgien i slutet av oktober var sannerligen som att resa flera veckor bakåt i tiden.
Hösten 2011 regnade verkligen bort. Bokstavligen. Och eftersom det var slutet på oktober så var även större delen av alla träd här hemma kala.
Men så åkte vi ner till Belgien, och där var det så gott som början av hösten. Det var den absolut vackraste delen av hösten, och jag har aldrig sett så mycket underbara höstfärger. Dessutom var det som om de "poppade" på ett annat sätt än färgerna gör hemma.
Vi hade dessutom fruktansvärt tur med vädret. Från kyla och regn kom vi till sol och typ 20-22 grader. Höst med sommartemperaturer.
 
 
Jag kan ibland, fortfarande, komma på mig själv med att längta tillbaka till den resan. Den är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv, och resesällskapet var en bidragande orsak.
Vi var sammanlagt fem (5) personer; 3 från Piteå och 2 från Arvidsjaur, och det var via något sådant långtidsarbetslöshetsprojekt som jag/vi fick denna möjlighet.
 
 
Jag är otroligt glad över att jag åkte iväg. Har inte ångrat det beslutet en sekund!
Det konstigaste just nu är att det gått ÅTTA ÅR sedan! Hur gick det till??
Att göra iordning bilderna till detta inlägg var toppenkul! Det fick verkligen minnena att flyta upp till ytan och det blev en sann throwback-kväll för min del.
 
 
Hoppas ni haft en fin onsdag allihopa!
Vi höres!
Ibland är måndagar jobbiga.
Ibland är måndagar helt okej.
Ibland är måndagar jättebra.
Ibland är måndagar totalt helt jä*la fantastiska!
Kan ni ana vilken måndag jag haft idag? ;-)
Utan tvekan sista alternativet!
 
Den här dagen - den här veckan - började som alla andra.
Jag klev upp och i vanlig ordning och åkte till jobbet. Fixade mellisdisken, frukost, salladsbuffé, lunch, lunchdisk, mellis. Ja, de typiska köksuppgifterna helt enkelt. Ingenting konstigt. Såsom mina dagar sett ut de senaste fyra åren. Ja, inte på samma ställe då, men ni fattar.
Men just den här dagen skulle visa sig avslutas på det mest underbara sätt...
 
Ungefär en halvtimme innan jag slutade ringde min chef (arbetsledarna på Måltidsservice är världens bästa, ska tilläggas!).
Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig i text från och med nu, eftersom tankarna bara rusar runt i huvudet. Jag vill skrika rakt ut till hela världen, men ingenting sammanhängande.
I alla fall så erbjöd hon mig en tillsvidareplacering i det förskolekök där jag jobbar just nu!
 
Tillsvidareanställd är jag ju sedan förra hösten; jag har alltså varit fast anställd inom Måltidsservice, men utan att ha ett eget ställe. Har varit fast anställd med månadslön men gått på längre vikariat i andras kök.
Detta betyder att jag varit garanterad jobb, men inte var.
Men Det Ändras Nu!!!
Från och med NU har jag en fast plats!
JAG HAR ETT EGET KÖK!!!
Jag har inte längre någon stopptid på hur länge jag ska vara på ett ställe; typ "jag är här en månad till", "jag är här den här terminen", "jag är här det här läsåret", "jag är här tills sommarjouren börjar" o.s.v. Jag behöver aldrig mer tänka/säga så!
Jag behöver inte längre fundera över "var jag ska jobba sen".
 
Det är MITT ställe!
Det är MITT kök!
Jag jobbar inte längre för någon annan.
Om jag är borta så vikarierar en annan person för mig.
MITT.EGET.STÄLLE!!!
 
Det finns bara tre anledningar till att jag skulle lämna min nuvarande arbetsplats från och med nu:
• Jag själv säger upp mig.
• Jag går i pension.
• Jag gör något superdumt och får sparken (HIGHLY unlikely!!)
 
Med andra ord; detta förskolekök kommer jag inte lämna för att min tid går ut. Det kommer att i så fall vara mitt eget beslut på så sätt att jag säger upp mig eller söker mig till något annat kök.
Jag har alltså idag fått den fantastiska tryggheten i att ha en arbetsplats där jag kan stanna tills jag går i pension om jag så vill!
 
Just nu är jag otroligt tacksam över jordens dragningskraft, annars hade jag svävat uppe bland molnen vid det här laget.
I bilen på vägen hem var jag såååhär *visar en millimeter med fingrarna* nära att börja gråta av lycka.
Och JA, jag vet hur allt detta låter. Jag VET att det låter som jag överdriver så överjordiskt.
Men ni anar inte vad fast jobb och eget arbetsställe betyder för mig!!
Jag var arbetslös i vad... tio år? Mer? Nästan hela mitt vuxna liv, och helt plötsligt hittade jag Måltidsservice. Ett yrke jag upptäckte att jag faktiskt var BRA på, någonstans där jag verkligen passar in, och där jag faktiskt gjort lite av en kometkarriär!
Det betyder så extremt mycket för mig. För mitt självförtroende. För mitt psykiska välbefinnande.
 
Jag känner äntligen att jag fått bli en del av samhället, om ni förstår hur jag menar.
Tanken är absolut inte att klanka ner på de som är arbetslösa, eller de som av olika anledningar inte kan arbeta. Som sagt så vet jag exakt hur det känns att befinna sig "på sidan om" samhället på det sättet. Det är en fruktansvärd känsla.
Jag tar därför inte mitt jobb för givet heller, utan är så oändligt tacksam över att jag fått den här chansen!
Jag är så lycklig att jag knappt vet var jag ska ta vägen!
Förmodligen är det därför som denna text, som egentligen handlar om något som går att berätta i två meningar, blir så extremt lång. Jag kan helt enkelt inte sluta skriva om det. Sluta prata om det. Sluta tänka på det.
 
Kort och gott; Det här var den bästa måndagen någonsin!
 
Tänk att det blev här jag landade till slut.
Detta är den utsikt jag från och med nu kommer ha varje arbetsdag framöver. Under en oöverskådlig framtid. Kanske i trettio år; tills det är dags för pension...
Tanken på denna trygghet får glädjetårarna att bränna bakom ögonlocken.
 
Det blev firande med MAX-mat till middag.
När man fått ett sådant här besked får mat äta skräpmat en måndag. Så är lagen ;-)
 
Så är vi här då alltså. Vinter.
Såhär ↑ såg det ut på marken här i Piteå imorse, och det ligger fortfarande kvar.
På vägar är det i och för sig inte vitt längre, men det är ju för att det endast är ett tunnt, tunnt, tunnt flis och på gatorna är det ju en ständig ström av bilar.
 
Vad har det varit för torsdag i övrigt då? Vad har hänt i mitt liv?
Ja ni... ingenting utöver det vanliga. Jobb och ... ja, that´s it.
Har kommit upp i heltid denna vecka, eftersom jag har städning av en förskoleavdelning efter köksjobbet. Kanske blir det samma under de kommande veckorna också, men har inte fått veta något ännu.
I och för sig har jag så gott som heltid bara genom köksdelen; på förskolan jag är just nu är det ändå 7 timmar/dag. Tror det kan vara strax under 90%. Kanske 87-88-89-någonting, och ska jag vara helt ärlig så känner jag att den tiden fungerar alldeles lysande.
Detta har bidragit till att jag inte känner någon stress över att "inte ha heltid".
Heltidsmåttet för en arbetsvecka är ju 40 timmar (8h/dag), och jag jobbar 35.
Förutom just precis nu då, när jag faktiskt kommer upp i 40.
 
Apropå mitt jobb...
Ibland kan jag inte låta bli att känna hur overkligt det faktiskt känns. Overkligt på sättet att jag faktiskt, äntligen, har hittat ett "vanligt" jobb som jag trivs med, som jag älskar och som jag är BRA på.
Det känns overkligt att jag äntligen har ett jobb med månadslön. En trygghet jag aldrig haft tidigare.
Jag har månadslön. Semester. Känslan av att jobba självständigt med eget ansvarsområde, inte bara vara den ständige praktikanten. Den som gör några veckors praktik någonstans, för att sedan bli arbetssökande på heltid igen, för att sedan bli inskriven i nåt nytt med ny praktik.
Den känslan av att faktiskt ha ett riktigt jobb... ett jobb jag får stanna på hur länge jag vill. Där orsaken till att jag skulle lämna det skulle vara att JAG säger upp mig. (Eller okej då, att jag skulle få sparken ;-)) Den känslan är sannerligen obeskrivlig!
Jag har ta mig sjutton jobb ända tills jag går i pension om jag vill!
Jag mår så bra just nu att det kan ni inte ana!
 
Ska också säga att jag VET att jag tjatar för mycket om mitt jobb. Men det är så att dels tar det upp så pass mycket av mitt liv, och så fort jag ens nuddar vid ämnet dras min hjärna till alla dessa tankar. Helt plötsligt flyger de kors och tvärs genom mitt huvud utan att jag kan stoppa dem.
Måltidsservice Piteå kommun är det bästa som hänt mig!
 
Allting som händer i ett kök är dock inte guld och röda rosor (ja, jag vet att uttrycket inte är precis så)... Detta ↑ hände mig så sent som idag.
Allting gick verkligen smidigt, och jag menar smidigt! Var som om allting gick perfekt, till skillnad mot typ i tisdags när allting gick emot mig,
Men jag antar att något måste hända, speciellt under perioder när allting går som på räls.
I alla fall så höll jag på med lunchdisken och skulle plocka in kompoststationen till köket. På samma sätt som jag gjort varje dag den senaste månaden. Plötsligt började kompostlådan glida från "basen", och innan jag hunnit reagera låg så gott som hela innehållet på golvet...
Toooooppen! *svidande sarkasm*
Köttbullar, makaroner, morötter, majs, oliver, vitkål och diverse annat. Bara börja skura.
 
Och imorgon är det fredag! Äntligen och Redan!
Köttsoppa står på menyn. Enkel mat lagom till fredagen. Så soft!
Soppa betyder dessutom inte hel salladsbuffé, utan jag brukar sätta fram morotsstavar och gurkstavar.
Kan faktiskt känna någon gång då och då att det skulle kännas spännande att jobba i ett tillagningskök (alltså en förskola där jag skulle göra maten själv). Tror det är mitt nyvunna intresse för matlagning. Men samtidigt tror jag inte jag är redo för det. Inte än.
Det *systemet som används här i min kommun är verkligen perfekt för mig. Det har verkligen möjliggjort för mig att komma in i yrket.
Igen; är så otroligt tacksam för mitt jobb och jag älskar verkligen Måltidsservice!
 
 
 
* I min kommun används det s.k. Cook'n'chill-systemet, vilket innebär att maten lagas i produktionkök och sedan körs ut till respektive enhet t.ex. förskolor och skolor. Dessa enheter kallas Slutberedningskök.
Tidigare inlägg