Tacoservering och livet för tio år sedan!
 
Min blogg är tillbaka, och det är fredag! Livet kunde ju vara sämre om man säger så...
Jag tycker det här har varit en sådan typiskt konstig vecka; känns som den varit väldigt kort, men samtidigt som att det var evigheter sedan det var helg.
Misstänker dock att allt kan ha lite att göra med att jag liksom "worked myself up to" den här fredagen, då vi haft Tacobuffé-servering till lunch på förskolan. Känns alltid som det är så mycket att tänka på vid dessa serveringar. Egentligen är det inte det, men det känns så.
Kan vara för att det är så pass sällan; i vanliga fall två gånger per läsår. En gång strax efter skolstart och en gång strax innan examen.
Jag tycker innerligt det är jätteroligt när det är Tacos, då det är så roligt att servera en så pass populär rätt, men samtidigt är jag glad över att det inte är oftare ;-)
 
 
Anekdot: Jag har ett tydligt minne från när det serverades Tacos i skolan allra första gången. Jag gick i 4:an, vilket betyder att det var någon gång under läsåret 1994/95.
Jag minns hur hypade alla var inför lunchen. Jag minns också hur elever typ i princip "tävlade" om vem som kunde äta flest tacos.
Vid den här tiden serverades inga tortillas eller nachochips till, utan det var sådana klassiska Tacoskal.
Jag minns OCKSÅ att jag hörde i efterhand att köttfärsen tog slut - pga "tävlingarna" och att elever lassade på med mat - vilket innebar att de äldsta årskurserna (9:orna och kanske även 8:orna) blev utan.
 
Anekdot 2: Tro´t eller ej, men det slängs aldrig så mycket mat i skolorna som när det är de populäraste rätterna.
 
Men men... Hos oss blev det inte för lite idag i alla fall :-)
 
 
 
Bloggen då? Ja, den är som sagt äntligen tillbaka! Det var något certifikat som tydligen gått ut. Har aldrig varit med om det tidigare, men de löste det från blogg.se´s håll.
Det måste jag ge min bloggportal cred för; jag har alltid fått svar snabbt när jag behövt kontakta kundservice! Tack!
Hade varit så trist om jag förlorat denna blogg och det enorma arkiv jag har här.
Har bloggat sedan 2007, dock inte här på Pixelie förrän flera år senare. Men det här är ändå den blogg jag drivit absolut längst. Näst längsta blogg var min förra - Pitetjejbloggen, vilken var aktiv i omkring tre år. Pixeliebloggen (alltså den här) är hela NIO år i år.
Trodde inte det var sååå länge sedan, utan insåg precis nu att det varit min huvudblogg i så gott som ett helt decennium!
Startade den i juli 2012. Helt jäkla sjukt vad tiden gått snabbt!
 
 
Saker som känns som en livstid sedan, men som var verklighet i mitt liv när Pixeliebloggen föddes:
 
Jag hade inte ens fyllt trettio år! Hade nyss fyllt 28...
Morfar levde fortfarande.
 Morfar hade inte blivit sjuk än.
 Lucky levde fortfarande.
 Inget av mina syskonbarn var födda.
 Det var mindre än ett år sedan Belgienresan.
 Jag jobbade på Repris.
 Hade alldeles nyligen blivit utskriven från Projekt Norrsken*.
               * Tidsbegränsat projekt för långtidsarbetslösa i Piteå och Arvidsjaur. Aktiviteter bl.a. Belgienpraktiken.
 Min älskade kamera var endast ett halvår gammal. DEN blir också snart 10 år! Shit!
 Jag köpte min älskade bil. Min första (och enda) bil.
 Det var tre år innan jag för första gången satte min fot i ett förskolekök, och hade aldrig hört ordet/namnet Måltidsservice*.
               * Har så svårt att greppa att det ens fanns en tid innan detta. (Inte meningen att rimma.)
 Jag trodde jag var lycklig, bara för att jag hade något att göra under ett års tid. Med facit i hand: Det var jag inte.
   Jag är lycklig NU! Trots min gnällighet på Instagram är jag genuint lycklig nu.
   Hur jag vet det? Jag känner det. Det känns annorlunda. Det känns på ett sätt jag aldrig kände under Reprisåret.
   Jag kände mig glad under det året, men aldrig under det året kände jag den på djupet genuina lycka jag känner idag.
   TACK Måltidsservice!
 
 
Bilderna i detta inlägg är för övrigt fotade under semesterns sista helg, alltså för en månad sedan. Har bara inte kommit mig för att gå igenom och redigera dem.
 
Hoppas ni haft en fin fredag, att ni får hålla er friska och att ni får en lugn och skön helg (eller vilken typ av helg ni helst önskar)!
Era fantastiska kommentarer!
Elisabeth
1

Haha, intressant att veta att det slängs mest mat när de populära maträtterna serveras! Det hade jag inte tippat på. Jag tror inte att vi fick tacos förrän på gymnasiet - det var i alla fall inte på mellanstadiet, möjligen i nian, men min känsla är att jag åt vegetariskt, och det gjorde jag inte i nian.

2012, det känns både länge sedan och inte länge sedan, tycker jag. Så mycket har ändrats även i mitt liv. 2012 trodde jag fortfarande att jag ville bo i en storstad och ha ett jobb där jag inte behövde träffa människor. Nio år senare bor jag i en liten stad och är lärare. Så kan det gå! ;-)

Svar: Haha, ja tänkte att det kan vara en intressant anekdot att veta -om matsvinnet och populär mat. Folk lastar i regel på sig hur mycket mat som helst när det är populära rätter, och sedan orkar de kanske hälften av vad som ligger på tallriken. Resten slängs.
I alla fall i skolan. I förskolan är det såklart lite bättre, eftersom pedagogerna där har betydligt större påverkan på barnens portionsstorlekar. För även om förskolan har "matsal" och barnen får ta själva från en buffé så sitter alltid en vuxen med och hjälper till. Är ju lite svårare med sådant i skolmatsalar. Svårare för de vuxna att kontrollera hur mycket eleverna tar. Eller ja, omöjligt skulle jag säga. I alla fall när man kommer upp lite i klasserna.
Men personligen känner jag att det inte gör så mycket på det stora hela. Jag tycker det är så roligt att servera riktigt populär mat, och jag vill inte gå tillbaka till den tiden när "mattanterna" stod och öste upp mat på tallrikarna. Jag hann vara med om det under en kort tid. Vi hade så i matsalen på min skola när jag gick i 1:an. Man sa "bara lite" och fick typ halva tallriken... ;-P
DÅ har jag en känsla av att vi skulle kunna börja prata svinn... ;-P


2012 ja. Exakt; det känns verkligen å ena sidan som att det var igår. Samtidigt som det känns som det var ett annat liv.
Vad intressant ändå att ditt liv tog en rakt motsatt riktning. Om jag får fråga; vad var ditt drömyrke på den tiden -innan du kom in på lärarspåret? Har alltid tyckt det är så roligt att höra om vad andra har för yrkesdrömmar.

Hoppas du får en riktigt fin vecka 37!
Har ni haft mycket frånvaro nu sedan ni gått tillbaka till vanlig undervisning, eller har det varit ganska normalt?
P I X E L I E - Erica Pettersson

Elisabeth
2

Då, 2012, drömde jag nog mest om att bli översättare, ha mitt eget företag och kontor hemma i lägenheten. Hade också vissa drömmar om att jobba på ett förlag, kanske ett med inriktning mot Tyskland (jag hade ganska precis avslutat en master i tysk litteraturvetenskap). Men lite var det för mig som jag förstått att det var för dig, jag trodde liksom inte att jag skulle "passa arbetsmarknaden". Hade pluggat en massa, det mesta var dock inte attraktivt alls på arbetsmarknaden.

Min mamma tyckte att jag borde bli lärare (hon var lärare innan pensionen), eftersom det borde passa mig, enligt henne. Själv fnös jag bara åt de tankarna, haha, tills jag började plugga svenska som andraspråk, träffade många lärare och fick prova på att planera undervisningsområden inom svenska som andraspråk. DÅ insåg jag, att det här är ju roligt och bestämde mig för att läsa in pedagogikdelen. När jag sedan var på min första praktik kände jag liksom att det var rätt - en så skön känsla! Har inte ångrat mitt yrkesval alls, även om det förstås finns dagar och moment (t.ex. att skriva omdömen, så trist!) som är jobbiga och då jag INTE känner mig som en bra lärare alls.

Svar: Det låter som en trevlig yrkesdröm, tycker jag. Jag har alltid drömt om att kunna ett annat språk (förutom engelska) så bra att man kunnat jobba som typ tolk eller översättare. Exempelvis teckenspråkstolk. Så kul att du pluggat i Tyskland. Det låter verkligen så roligt att studera i ett annat land!

Kul också att du "ended up" som lärare trots allt. Din mamma såg lärarpotential i dig innan du själv gjorde det ;-)
VISST känns det underbart när man kommer in i ett yrke och verkligen får känna den där känslan av att man är på rätt plats! Nästan speciellt om det är ett yrke man inte tänkt på tidigare eller som man ratat.
Håller med; finns alltid punkter i ett yrke man gärna hade bytt bort (jag har också sådant), sådant som gör att man ibland aktivt tänker "Det är tur att jag älskar mitt jobb. Det är tur att jag älskar mitt jobb" :-)
Men de positiva med ens yrke - det som gör att man fastnade för det - överväger oftast det negativa. Som tur är :-)
P I X E L I E - Erica Pettersson

Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II (och ibland iPhone 6).
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM och Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CC.


Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.

Och glöm inte; Ni är bäst! ♥
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?