Nu testar jag.
Nu kastar jag mig ut från min trygga bloggvärld, mot en bloggportal jag inte alls känner till.
Varenda gång det krånglat hos blogg.se de senaste åren har jag börjat kolla efter alternativ, och Wordpress har alltid legat som en skugga bakom mig. Nyfiken på att prova.
Men jag - trygghetsbehovet personifierat - har inte vågat prova.
Förrän nu.
Förrän nu.
Jag förstår mig inte på hälften av alla funktioner.
Jag har inte på långa vägar samma kontroll över bloggens utseende/estetik.
Jag har ingen aning om vad jag gör. Det känns som jag är bloggnovis igen.
Men jag provar.
Jag testar att blogga med Wordpress.
Gratisversionen visserligen, så slipper inte undan reklam. Men man kan inte få allt ;-P
Kommer dock att dubbelblogga, i alla fall ett tag. Förklarar mer på andra bloggen, men basically så blir det samma inlägg som publiceras där kommer även läggas upp här.
Detta på grund av att om det blir så att jag inte trivs med Wordpress vill jag inte att det blir ett tidsglapp här under den tiden.
Det är en sak att ha hopp på grund av motivationsbrist, men jag vill inte aktivt blogga, komma tillbaka hit och så har jag världens lucka här, om ni förstår hur jag menar.
Så...
Den är alltså här nu... Jag tror, och håller tummarna, att den faktiskt är aktiverad också (så den går att gå in på).
.
.
.
Nu under kvällen har jag suttit och strötittat på nostalgivideos på Youtube, och då fick jag ett litet sug efter att köra lite nostalgi på bloggen också.
Funderade en stund och ville försöka komma på något jag inte (vad jag vet) gjort förut. Så tänkte att jag skulle försöka köra på en Fraser-jag-hatade-att-höra-som-barn-lista.
För visst är det väl så; att vi alla har fraser och begrepp vi inte riktigt tål, speciellt när vi växte upp.
Inlägget ska naturligtvis tas med en liten glimt i ögat. Det är såklart inte så att något av det här på något sätt gett mig men, utan bara några små saker jag kom att tänka på såhär på kvällskvisten.
"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder."
Nåja, den här frasen kaaanske har gett mig liiite men, då jag än idag inte riktigt klarar av att varken höra eller säga den ;-) Speciellt som den alltid uttalas i ett sådär lite lagom klämkäckt tonfall.
Frasen tar mig tillbaka till mellanstadiet och skolans årliga Lilla vasaloppet. Det förhatliga!
Jag avskydde verkligen att åka skidor! Gillade skridskor, men hatade skidor.
Och så hade Norrbyskolan som tradition att varje februari/mars anordna "Lilla vasaloppet". Obligatoriskt för alla klasser - 1:an till 6:an.
Och inför loppet maldes det alltid med "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"...
Usch! Jag håller inte med. Klart det finns dåligt väder som inga kläder biter på.
"Du kommer förstå det när du blir äldre."
Visst förstår jag varför denna mening sägs till barn, men jag kommer ändå ihåg hur lite jag gillade det svaret på någon fråga man ställt. Är ju inte ett svar som stillar nyfikenheten.
När det dessutom är en tid då man inte har tillgång till internet på samma sätt som vi har idag...
"Ta på er ytterkläderna, vi ska åka hem nu."
Vet inte om det här är något som någon annan känner igen sig i, men när man var på besök hos någon med familjen och det var dags att åka hem.
Man fick direktiv att klä på sig; så man tog på vinterjacka, skor, mössa och vantar... Och så stod man och svettades i ytterligare typ 15 minuter medans de vuxna stod och pratade ;-P
"Städa rummet!" (I vissa lägen.)
Vet inte om det här endast är någon slags bevis på att min hjärna är extra tvärsemot, men finns det någon mer som känner igen sig i detta från barndomen...?
Scenario: Man har en dag bestämt sig för att storstäda sitt rum och har faktiskt satt igång med detta projekt. Men man har inte sagt något, då man liksom vill "överraska" föräldrarna.
Och så efter en stund ropar någon från [valfri del av bostaden] "Städa rummet!"
Det var liksom som om precis all motivation till att städa rann ifrån en...
"Nu ska vi ha grupparbete. Ni får para ihop er 2 och 2 eller 3 och 3."
En av de absolut värsta sakerna jag minns från skolan! "Nu ska vi ha grupparbete".
Jag HATADE grupparbeten! Eftersom jag var så sjukligt blyg klarade jag inte av det konceptet. Jag klarade inte av att ta för mig i en sådan grupp, jag vågade inte komma med idéer och redan början var en övermäktig uppgift för mig... Det här med "dela upp er 2 och 2", 3 och 3 eller vad det kunde vara.
Jag stod liksom på sidan om, VILLE ta kontakt och fråga någon "ska vi jobba ihop?" Men VÅGADE inte. Istället stod jag på sidan och såg hur alla andra glatt bildade grupper, och ska jag vara ärlig kommer jag faktiskt inte ihåg hur jag kom in i olika arbetsgrupper.
Så ja, minnerna av de där grupparbetena i skolan kan fortfarande få mig att rysa.
När det var -14 grader ute på vintern.
Okej, det här är ingen fras. Men det är någonting jag inte har goda minnen av från grundskolan (eller ja, i alla fall låg -och mellanstadiet).
Ja, det kanske var så att jag var ett innebarn med intressen av att sitta i en lugn vrå och rita, skriva eller läsa istället för att vara ute och spela skolgårdsbandy, snöbollskrig eller herre på täppan.
Köldgränsen för att "få vara inne på rasterna" var -15 grader.
Så om det var -14 grader var man alltså tvungen att gå ut.
Ja! Jag fattar att utevistelse är viktigt. Men detta är utifrån känslor inför olika saker jag hade som barn.
Och om det var typ -5 eller till och med -10 grader så kändes det inte lika jobbigt att gå ut. Det är ju ändå en bit ifrån -15. Men minus fjorton grader... En ynka grad ifrån... Känns ju inte direkt någon skillnad på minus 14 och 15 grader.
Kund´ it låtta bli ;-)
Den här videon dök upp i mitt Facebookflöde idag.
För några dagar sedan läste jag ett sådant intressant och roligt inlägg på min favoritblogg.
Gillade det så pass att jag själv började fundera i samma banor; vilka saker jag använder i vardagen klarar jag mig inte utan? Därför låter jag mig nu inspireras av Annikas inlägg och bloggar om "livsnödvändiga" saker i mitt liv.
För att göra det lite svårare tror jag att jag kör med samma "regler"... Att inte inkludera de självklaraste sakerna, som typ vitvaror, ett hem, säng o.s.v.
Och det BLEV faktiskt genast svårare. Tänkte att jag skulle komma på fem (5) saker, men jag fick faktiskt gnugga mina hjärnceller för att komma på de sista. Tror nog det kan ha att göra med att jag numera försöker tänka lite minimalistiskt-ish, och har därför kommit underfund med att det egentligen är väldigt lite vi faktiskt behöver.
Nåja, let´s get started.
Bilen
Jepp. Här uppe är bilen så gott som ett måste. Visst, jag klarade mig de första nio åren jag hade körkort. Men visst var det svårt, och jag tror faktiskt det skulle bli näst intill omöjligt om jag gjorde mig av med bilen nu.
Här, där det är långt mellan många ställen och en inte alltför tät busstidtabell om en kommer utanför stan... här är bilen ett måste. Om inte annat för att vi ska kunna ta oss till våra jobb.
Nu har jag ju turen att bo hyfsat nära min nuvarande arbetsplats. Men OM jag skulle ha turen att få platsen i Rosvik så kommer jag vara verkligt beroende av bilen!
Det är ungefär halvvägs till Luleå härifrån, vilket betyder ungefär 2,5 mil längst E4:an.
5 mil tur och retur.
Det kan bli lite väl saftigt att cykla. Speciellt mitt i vintern. Klockan typ 4-5. Varje dag. I regn och snö. Nej tack! säger jag.
Datorn
Jag känner mig så patetisk när jag skriver detta, men datorn kvalar verkligen in på den här listan. Förutom sociala medier som Instagram så surfar jag egentligen rätt lite på mobilen; vill hellre ha en stor skärm att titta på, ett riktigt tangentbord att skriva på samt en riktig datamus.
Av den anledningen gillar jag också stationära datorer mer än laptops.
Självklart vill jag ha en laptop också, för den praktiska bekvämligheten. Samt det faktum att jag skulle kunna ta med mig datorn. Men jag gillar den storlek jag får via en riktig datorskärm. Samt att jag inte är något stort fan av "musplattan" som finns på en laptop.
Självklart vill jag ha en laptop också, för den praktiska bekvämligheten. Samt det faktum att jag skulle kunna ta med mig datorn. Men jag gillar den storlek jag får via en riktig datorskärm. Samt att jag inte är något stort fan av "musplattan" som finns på en laptop.
T.ex. blogga gör jag så gott som till 100% via datorn. Också betalar räkningar, streamar Netflix och Cmore (kan inte kolla på dem via min TV), redigerar bilder o.s.v. Jag använder min dator varje dag.
Mobilen
Precis som typ alla andra nutidsmänniskor är jag rätt beroende av mobilen. Denna grej som idag nästan allra minst är en telefon. Det är snarare en allt-i-ett-apparat.
Via mobilen kollar jag Instagram och Facebook, jag använder Swish, jag legimiterar mig med mobilt bank-ID, jag fotar när jag inte ids släpa på storkameran, jag använder den som väckarklocka, som vanlig klocka, jag lyssnar på böcker via Nextory och sist men absolut inte minst... Jag använder den hela dagarna på jobbet för att lyssna på någon podd via Podcaster eller musik via Spotify. Det får verkligen tiden att gå så snabbt (inte för att den behöver gå snabbare, men ändå).
Mobilen är min bästa vän på jobbet, då jag jobbar ensam i mitt kök.
Hårsnoddar!!!
Det tog ett tag innan jag kom på att lägga till detta på listan, men när det väl dök upp i huvudet kändes det så självklart! Hårsnoddar!
DET är absolut något i vardagen som jag inte kan vara utan.
Jag har aldrig utsläppt hår. Så gott som aldrig. Uppsatt 9 gånger av 10.
Jag avskyr nämligen när håret hänger ner runt ansiktet, speciellt om jag ska göra något speciellt (typ städa). Att se mig i något annat än hästsvans är ytterst ovanligt, och på senaste tiden har jag till och med börjat göra en fläta som jag snurrar upp i en knut i bakhuvudet.
Det är SÅ skönt att slippa dessa testar i ansiktet!
Varför klipper du dig inte då? kanske du undrar.
Tja, helt ärligt vet jag inte. Till viss del kan det vara för att det är så dyrt att gå till frisör, och till viss del har jag ingen förklaring. Det har bara inte blivit av, även om jag faktiskt funderat under en lång tid att klippa mig kort.
Av denna anledning så är hårsnoddar ett måste hos mig.
Två kuddar
En sak jag verkligen är beroende av, det är att ha två kuddar i sängen när jag ska sova.
Är säker på att jag sov med en (1) kudde när jag var liten, men jag har inget minne av "tiden innan två kuddar".
Har testat någon gång de senaste åren, men det känns verkligen som om jag då ligger med huvudet direkt mot madrassen. Jag MÅSTE ha två kuddar för att kunna sova.
-----------------
Tror nog jag slutar här. Detta inlägg tog alltså över ett dygn att skriva, bara för att jag inte kunde avsluta det igår. Kämpade verkligen, men var till slut tvungen att ge upp.
Tänkte i alla fall att "jag bloggar lite medans jag väntar på att hämta den sista tvätten", men jag småslumrade till och från under hela skrivtiden. Och mot slutet såg jag inte ens vad jag skrev.
När jag loggade in på bloggen nu ikväll började jag på riktigt gapflabba när jag såg sista meningen jag skrev igår...
"En sak jag verkligen är veroende av, det att ja två kuffar i sängen när jag ska sova."
Inte konstigt att jag fick avsluta och uppsöka sängen istället ;-D
Hur är det med Dig? Vilka prylar klarar Du dig inte utan?
Finns det något du absolut inte kan plocka bort från din vardag?
💗 Att jag trivs så bra på jobbet att jag inte ens känner någon s.k. söndagsångest.
💗 Att jag trivs så bra på jobbet att jag typ inte vill åka hem, även om arbetstiden är slut.
Jag trivs självklart bra hemma också (inga problem där). Men jag har kommit på mig själv upprepade gånger med att faktiskt tänka att "jag vill inte åka hem" i slutet av dagen.
💗 Att jag faktiskt känner mig "delaktig" i samhället på ett sätt jag aldrig känt under mitt vuxna liv!
💗 Att jobbet ligger så nära hem att det faktiskt är gångavstånd.
💗 Arbetstiderna! Jag är visserligen på plats klockan 6:00, men slutar då 13:30.
Okej, visst. Det är inte riktigt heltid, men "close enough" i alla fall med 81,25%.
Okej, visst. Det är inte riktigt heltid, men "close enough" i alla fall med 81,25%.
För några veckor sedan tittade jag ut genom mitt fönster och fick syn på detta.
Hela himlen var bokstavligen uppdelad. Det såg precis ut som om det var ett lager moln över halva himlen, och att det precis som på bilden var en skarp kant där det blev klar himmel.
Jag vet att den här bilden bara visar en liten del, men det sträckte sig verkligen över hela himlen!
Har aldrig sett detta förut.
Någon som vet om detta "fenomen" heter något speciellt?
Eller var det bara en konstig slump?
Tänkte att jag skulle försöka mig på det här med bloggplanering.
Jag vet att många bloggare använder sig av den metoden, speciellt de som är lite större (av självklara anledningar). Själv har jag hittills inte haft någon direkt planering, utan bara skrivit precis när andan faller på, så att säga.
Inget fel med det i och för sig, men detta har resulterat i att jag (som ni märkt) hamnar i blogguppehåll lite då och då. Samt att när jag väl kommer på idéer så kan jag inte låta bli att publicera typ alla på en gång, efter varandra.
Därför tänkte jag att om bloggplanering fungerar för mig så kanske jag kan eliminera blogguppehållen, i alla fall lite grann. Om jag har en ungefärlig planering för min blogg kanske det är lättare att liksom sprida ut inläggen över veckan och på så sätt få ett kontinuerligt bloggflöde.
So, let´s see how this works.
Jag känner mig peppad i alla fall, men det kanske mest beror på det fina vädret ;-)
Jag har alltid tyckt om att skapa saker, att vara kreativ.
Det mesta jag gjort är att rita, skriva och fotografera. DET är mina allra största intressen. Det är också sådant jag inte blir rastlös av, utan kan ägna mig åt i timmar.
Men det finns ytterligare en sak jag ägnade mig lite grann åt tidigare, och det är stickning.
Under min uppväxt har jag haft perioder lite då och då när jag stickat lite olika saker. Okej, bebiskläder.
Inte för att jag någonsin varit gravid eller så, utan för att det finns inte en chans att jag skulle idas sticka vuxenkläder... ;-)
Tänkte i alla fall att jag skulle lägga upp bilder här på de saker jag stickat under åren.
Denna tröja var det allra första jag stickade. Tror det var i mellanstadiet någon gång, så jag kan ha varit en 10-11 år.
Den här dressen var det allra första mönsterstickade jag gjorde. Alltså inte bara rätstickning, utan slätstickning i kombination med mönstret på tröjan.
Detta var någon gång under högstadiet.
När jag gick på gymnasiet stickade jag den här rosa skapelsen. Hade sett den i en av mammas stickböcker, och hade alltid tyckt den var så söt med de små blommorna på bröstet.
Har det för att det egentligen ska vara blommor på armarna också, men jag skippade det.
Har det för att det egentligen ska vara blommor på armarna också, men jag skippade det.
Blommorna är för övrigt inte stickade, utan sytt på i efterhand.
Den här ljuvligt röda (ja, det är min favoritfärg) stickade jag så sent som för några år sedan.
I hur många år som helst har jag sneglat på detta mönster i en av mammas böcker, men inte vågat ge mig i kast med mönstret. För det ÄR avancerat. Det gäller att, så att säga, hålla tungan rätt i mun när du stickar det ;-)
Just den här har lite småfel vid vissa ställen, men vem vet... Jag kanske ger mig på den igen en vacker dag ;-)
Mamma har självklart stickat sådana här tidigare, men hon kan för övrigt sticka ALLT!
Jag hade gärna önskat att mina egna barn kunnat ha dessa kläder, i alla fall den vita dressen och den rosa overallen.
Men även nu när jag vet att jag med största sannolikhet inte kommer få några barn, kan jag ändå inte förmå mig att skicka iväg kläderna.
Jag förvarar dem här hemma för att liksom påminna mig om att jag faktiskt då och då haft tålamod att sticka kläder :-)
Denna typen av inlägg ska en väl egentligen göra runt nyår, men äsch! Why not?
Jag kom på det nu, så jag kör på.
2017 var som sagt inte det bästa fotoåret för min del, gällande inspiration och därav hur ofta jag tog ut kameran. Men några fotodagar blev det i alla fall, och nu när jag tittar igenom bilderna i efterhand märker jag att det kanske är något positivt ändå med att inte fota för ofta... ;-)
Det är sååå många bilder jag helt ärligt älskar!
Det är sååå många bilder jag helt ärligt älskar!
Naturligtvis kan de bli ännu bättre, men jag är ju trots allt fortfarande "bara" en glad hobbyfotograf :-D
Enough said. NU tycker jag vi kör igång!
Här kommer alltså mina personliga favoriter från förra året.
Vi kan börja med de bilder som nästan kvalar in som mina all-time-favorites hittills:
That Foggy Day
Det var den där extremt dimmiga dagen i höstas, när jag tog kameran och åkte ut till Svensbyn, som jag lyckades fånga dessa bilder. Jag ÄLSKAR dem! Jag älskade dem redan då, och jag älskar dem nu!
Det var för övrigt så gott som den ENDA dagen den hösten då det inte regnade!
De Röda Bilderna
Samma dag som dimbilderna, men dessa är fotade i mitt närområde. Christinaskolans skolgård.
Jag kallar dem "De Röda Bilderna", eftersom jag dras sååå mycket just till den röda färgen. Tror det är just därför jag älskar dem så mycket. Hade det inte varit för de röda löven misstänker jag att jag skulle tyckt de var alldeles för trista.
I det ljusgröna paradiset
Jag har sååå många liknande bilder som den här. Jag fotar flera sådana här bilder varenda gång jag är ute på fotopromenad, oavsett vad som är "temat" med promenaden. Men jag älskar det verkligen. Jag älskar känslan att stå mitt under ett vårgrönskande lövträd och bara knäppa bild efter bild efter bild.
That light!
Denna bild är med dels för att den tar mig tillbaka till den där nästan kriminellt underbara sommarkvällen (en av de mycket sällsynta förra sommaren) då jag tog kameran och cykeln med mig ut och cyklade och fotade i flera timmar.
Och dels får den vara med för att just på den här platsen var ljuset verkligen sällsynt vackert. Jag kan bara säga en sak: Bilden gör inte på långa vägar ljuset rättvisa!!
Silence
Jag älskar känslan i denna bild. På något sätt känns den nästan "artistisk" (heter det så?), men det kanske bara beror på att jag gjorde den svartvit och drog upp kontrasten...
Those are the days I live for
Love it! Love it!! Love it!!!
DEN HÄR bilden kvalar upp i topp 3 över årets favoritbilder!!
Jag var ute efter ljuset, och älskar hur jag lyckades fånga det. Men pricken över i:et kom när jag hemma igen gick igenom bilderna och fick se att det flög förbi en fågel precis i fotoögonblicket.
Jag vet inte; kanske skulle jag ha klonat bort den då den blev så liten i bilden. Men jag vill inte det.
JAG tycker den bidrar till att få till den där speciella sommarkvällskänslan.
Det bästa av allt är att vid fototillfället är klockan strax efter halv tolv på natten!
I love Norrbotten in the summer!!
Just one moment of silence
Den här bilden gillade jag mer när jag gjort den svartvit än när jag lät den vara i färg. Jag kan inte riktigt motivera varför jag gillar den, utan det är helt enkelt en känsla jag har.
Jag gillar att den inte är jätteskarp, utan ger ett lite mer softat intryck.
Kanske för att det alltid är full rulle i det rummet när en är där och hälsar på ;-) och just den här bilden gör att jag får en lugn och behaglig känsla.
Have some muffins
Eh... jag vet. ;-P
Men att den här bilden får kvala in på listan är helt enkelt bara för att jag aldrig brukar lyckas få till bra bilder av ätbara saker. Men just den här gången pudrade jag över lite florsocker och la lite mer energi på att verkligen få till en bild jag blev nöjd med.
Men att den här bilden får kvala in på listan är helt enkelt bara för att jag aldrig brukar lyckas få till bra bilder av ätbara saker. Men just den här gången pudrade jag över lite florsocker och la lite mer energi på att verkligen få till en bild jag blev nöjd med.
Inte bakbloggskvalitet, men en av de bästa bakbilder jag åstadkommit hittills.
Playtime
Kan egentligen inte motivera denna heller, men jag antar att jag dras till den tack vare färgerna. Och skärpan.
Det jag gillar med bilden är att den känns så lekfull.
Those are the nights I remember
Här var målet att försöka få till en "drömsk" bild. Känner inte att jag lyckades med tanke på den bild jag hade i mitt huvud. Dock fullt acceptabel ändå.
Inte perfekt. Inte välplanerad. Men det kanske är charmen med det hela?
Känslan av sommarkväll kommer i alla fall fram.
Like a dream in pink
Ja! Ja! Ja! Jag blev helt lyrisk när jag upptäckte att dessa träd blommande i mitt närområde förra våren.
Mark von Canon gick sannerligen varm under typ en timme (eller hur länge jag nu stod där; det är typ tre träd).
Jag är som ni vet helt såld på rosa blommor, så att de här bilderna hamnade bland mina favoriter var väl inte särskilt otippat...
Narnia wonderland
Och så... sist men absolut inte minst... 2017 års allra sista bilder!
Bokstavligen, eftersom de är fotade den 30:e december och jag tog inga bilder på nyårsafton.
Det var mörkt, som det ju är mitt i vintern, men jag bestämde mig ändå för att åka ut en stund med kameran. Mest för att jag behövde få till en bild att använda som nyårshälsning på mina sociala medier.
Det snöade inte den kvällen, utan när jag kom hem med bilderna tänkte jag lägga till lite stjärnor för att få "stjärnklara bilder". Men istället upptäckte jag att bilderna verkligen såg ut som julkort om jag lade till snö istället. Därför fick det bli så.
Och jag har inte ångrat mig.
Och jag har inte ångrat mig.
Dessa Narniabilder hör fortfarande till mina favoriter.
Och de är ju ett bevis för att vi sannerligen hade en VIT jul 2017!
Den här vintern måste ju helt enkelt bara gå till historien som en av de snörikaste vintrarna någonsin!! Det är helt sjukt hur mycket snö det varit!
Tack och hej leverpastej!
Okej, töntigt jag vet! Men kunde inte motstå ;-P
.
.
.
Vilken av dessa bilder är DIN favorit (om du har någon)? Skulle vara roligt att höra :-D
Eller är det kanske någon annan bild du sett på min blogg det senaste året som du fastnat lite extra för?
GLAD PÅSK
önskar
Hoppas ni får en riktigt fin Påskafton och en trevlig fortsatt helg, oavsett hur eller om ni firar påsk!
Dessa bilder är från påsken 2014, så tro inte att vi har barmark nu. Inte på långa vägar...
Detta bevisar dock att jag hade fel i ett tidigare inlägg;
vi hade faktiskt barmark en påsk för inte så länge sedan.
MEN det hör ändå till ovanligheterna. Har det för att 2014
var ett år då vi hade extremt lite snö hela vintern.
Idag är det Långfredagen, påskhelgens andra dag. För även om gårdagen var en vanlig arbetsdag så var det ju trots allt Skärtorsdag.
En sak kom jag att fundera lite över... och det är angående detta med påskpynt.
Är det många där ute som pyntar till denna högtid?
Eller känner ni att den är så kort att det inte är någon idé att dra fram en massa saker?
Själv hör jag till dem som inte påskpyntar. Jag äger inte ens något sådant pynt.
Och det är inte ens på grund av min stora utrensning, utan jag påskpyntade inte innan det heller.
Julen är en sak. Den "varar" ju trots allt i typ en månad.
Men även om påsken ändå är en "hel långhelg", så känns den alldeles för kort för att jag ska idas dra fram en massa specialpynt.
Jag kanske är tråkig, men det känns helt enkelt inte värt det. Att plocka fram sakerna kanske onsdagen för att sedan plocka bort allting fyra dagar senare...
Som sagt; hur gör ni?
Det skulle vara intressant att höra hur ni ser på påskpynt och påskfirande.
Det skulle vara intressant att höra hur ni ser på påskpynt och påskfirande.
God kväll alla glada (och alla andra också)!
Som ni märker ser det lite annorlunda ut här på Pixeliebloggen. Jag har nämligen, äntligen, fått till en ny design! En sådan design jag önskat läääänge! En sådan där dropdownmenyn ligger allra högst upp och följer med när en scrollar.
Det är så att jag inte kunnat ha en sådan design på länge, på grund av den förbannade panoramaannonsen som en måste dras med när en har ett baskonto.
MEN nu har jag äntligen ansett att jag har råd att köpa några månaders PRO, vilket jag gjorde för några dagar sedan. Ni kanske redan har märkt att annonserna försvunnit och att bloggen därmed ser sååå mycket mindre plottrig ut!
Tänkte i alla fall att jag skulle byta ut headerbilden efter årstid. Den här första är en av de bilder jag fotade på vägen hem från jobbet en dag i början av året.
Vad tycker ni om nya designen?
Bra?
Bra?
Ful?
Tycker ni det är störande med en stor headerbild, eller gillar ni detta koncept?
Tycker ni det är störande med en stor headerbild, eller gillar ni detta koncept?
Avslutar med en totalt random detaljbild härifrån mitt hem, bara för att ;-P
En riktigt gammal Favorit-i-repris, men bilden passade bra in till just detta inlägg.
Jag hade ingenting att göra för ett par dagar sedan, så jag satte mig ner för att se om jag fick någon skrivinspiration. Inte till något "regelrätt" blogginlägg, utan fiktivt skrivande.
Skrivande är ju det som var min allra första passion. När jag var liten skrev jag oräkneligt många små berättelser, och Författare var under många år mitt drömyrke nummer ett. På sätt och vis är det fortfarande ett drömyrke, men jag känner att jag har tillräckligt med insikt för att slå fast att jag inte har tillräcklig skrivartalang för att nå hela den vägen.
MEN det hindrar mig inte för att skriva! Nix pix!
Gillar en att skapa historier i huvudet så SKRIV! Det spelar ingen roll om ens verk aldrig kommer att bli publicerade "på riktigt". Skriv! Det är en sååå skön känsla att sitta och skriva i flera timmar. Se hur en historia tar form vid fingerspetsarna.
I alla fall... om jag ska ta och komma till saken då.
Den där korta skrivarstunden för ett par dagar sedan resulterade i en novell, vilket i och för sig är ovanligt för mig då jag gärna skriver lite längre berättelser numera.
När sagda novell var så gott som färdig (saknas bara lite grann) kom jag att tänka på bloggen, och om jag skulle kunna kombinera detta på något sätt. Bloggande handlar ju faktiskt om att skriva (även om bloggvärlden fokuserar mest på bilder, i alla fall i det svenska bloggklimatet).
Denna bloggerska började i alla fall fundera... Kan det vara en idé att skapa en ny kategori här på bloggen, där jag publicerar noveller som jag skriver? Alltså fiktiva noveller. Påhittade historier.
Hur låter det för er?
Är det något som ni skulle kunna tänkas vara intresserade av att läsa?
Är det något som ni skulle kunna tänkas vara intresserade av att läsa?
En sådan sak som att lägga upp berättelser jag själv skrivit känns ärligt skitnervöst. Det skulle verkligen vara att ta ett stort steg utanför min comfort zone att låta andra läsa vad jag skrivit, då jag aldrig gjort det förut.
Visst, jag har inte glömt bort att jag bloggat i tio år, men på något sätt blir det inte riktigt samma sak.
På något sätt känns det som om jag skulle blotta mig mer att lägga ut mina fiktiva berättelser för allmän läsning än det gör när jag skriver ett blogginlägg. Trots att det kanske borde vara tvärtom...
Samtidigt känns det som att det skulle vara jätteroligt.
Den nya kategorin skulle naturligtvis inte ta över bloggen. Det kommer fortfarande att vara en foto/livsstilsblogg, men med ett inslag av fiktivt författande.
Kanske att jag lägger ut en novell varje fredag eller liknande, "lagom för helgläsning".
Men som sagt; vad tycker ni?
Jag skulle uppskatta otroligt mycket om ni ville offra några minuter av er tid att ge mig feedback på detta inlägg.
Är en Novellkategori här på bloggen något som låter kul? Tråkigt? Ointressant?
Tack på förhand Bästa läsare, och hoppas ni får en riktigt fin/mysig/trevlig fredagskväll, vad ni än har för planer!
1 – Jag hatar blött hår.
Ja, det stämmer. Självklart gillar jag rent hår, men jag ryser bara av tanken på blött hår. På mig själv och andra.
Riktigt kortklippt kan gå bra, men det är när håret är längre och går ner i nacken eller ännu värre: ligger mot kläderna. Jag ryser när jag tänker på det, som sagt.
Speciellt om håret är både blött OCH utslaget, så att det hänger ner runt huvudet och ner över tröjan/överdelen.
Tyvärr så klarar jag knappt inte av att se filmer/TV/youtubeklipp där det är någon som nyss duschat och det blöta håret hänger fritt ner över axlarna.
2 – Jag hatar att t.ex. städa med utsläppt hår, eller se någon annan städa med utsläppt hår.
Det där håret igen... Verkar som om jag har någon typ av hårfobi ;-P
Men ja, jag hatar verkligen att städa (eller någon annan liknande aktivitet) med håret hängande runt huvudet. Jag vill egentligen inte ha ett enda hårstrå i ansiktet i sådana lägen, vilket förmodligen är anledningen till att jag så gott som alltid har mitt hår uppsatt i en hästsvans.
Dessutom, nu när det ett tag varit så populärt med städ -och organisationsvideos på Youtube, så måste jag säga att även detta gäller när jag ser andra människor också.
Måste erkänna att jag haft en liten fascination av just städvideos, vilket säkert är för att jag gillar "före och efter"...
Jag hatar dock när personen på videon har långt hår, och har det utsläppt under städningen.
Jag ryser när jag tänker på hur "i vägen" det ska kännas, och hur varmt det blir jämfört med om en drar tillbaka allt hår och på något sätt sätter upp det.
I´m wierd, I know!
3 – Jag tycker inte om när någon står bakom mig.
Av den anledningen tycker jag att det verkligen är skitjobbigt att stå i långa köer. Alltså om det är mer än 5 personer i kön och en med andra ord får köa ett tag.
Jag kan inte säga varför jag känner så; har nog egentligen ingen anledning. Jag bara känner så, helt enkelt.
Kanske är det därför jag välkomnade scannersystemet på matvaruaffärerna med öppna armar ;-)
4 – Mina händer kan aldrig vara stilla.
Jag har så svårt att bara låta händerna ligga helt vilande och stilla. Tyvärr är det så att jag alltid måste göra något för att sysselsätta händerna. Vet inte orsaken till det här heller, men mina händer måste alltid göra något.
Har dock testat sådana "stressbollar/grejer", men de fungerar inte. Blir bara rastlös (av någon anledning) av sådana.
5 – Jag har aldrig varit "ute på krogen".
Stämmer. Jag var inte ens på krogen när jag fyllt 18, eller ens när jag tog Studenten.
Och ska jag vara ärlig så är det inte ens något jag ångrar.
Anledningen var väl i och för sig att jag var alldeles för extremt blyg för att våga ta mig an något sådant i den åldern.
Anledningen var väl i och för sig att jag var alldeles för extremt blyg för att våga ta mig an något sådant i den åldern.
Men helt ärligt så har jag knappt ens reflekterat över att det är något jag "missat". Jag tänker inte ens på det.
Jag måste bara få blogga en liten fråga. Kan hända att jag tar bort detta inlägg senare; det är mest bara upplysningsvis för min egen del. Som bloggare är en ju alltid intresserad av vad som lockar in besökare, och vad som skrämmer bort dem.
Allt för att kunna utvecklas och skapa en så bra blogg som möjligt.
Allt för att kunna utvecklas och skapa en så bra blogg som möjligt.
Nu är ju just detta något jag inte kan styra över, eller göra något åt, men jag är ändå nyfiken.
Därför vore det roligt om så många som möjligt hade möjlighet att svara.
När ni klickar er in här; blir ni avskräckta av all reklam så att ni kvickt lämnar bloggen? Eller stannar ni kvar och läser inläggen trots reklamen?
Förut var det ju så att den enda reklamen på blogg.se-bloggar var placerad under första inlägget. Det fanns där, men var tack och lov inte överdrivet störande.
MEN numera är det ju utökat med flera reklamplatser.
Dels under första och andra blogginlägget, dels panoraman överst på bloggen och det senaste är helsideannonserna som dyker upp då och då (de som skymmer hela sidan och som en måste klicka bort för att komma till bloggen).
Så med andra ord är det reklam på fyra (4) olika ställen.
Och det är ju inte små annonser direkt!
Dels, som sagt, helsideannonsen och ibland är ju även panoraman också hiskeligt stor. Vilket resulterar i att en måste scrolla för att komma ner till bloggen.
Dels, som sagt, helsideannonsen och ibland är ju även panoraman också hiskeligt stor. Vilket resulterar i att en måste scrolla för att komma ner till bloggen.
Detta är ju då som sagt ingenting jag kan styra över. Det är inte jag som lagt in reklamen eller tjänar något på den.
All denna reklam är obligatorisk när en bara har Baskonto på blogg.se.
Köper en Pro slipper en reklamen, men då jag inte tjänar något på min blogg är det ju inte alltid jag har råd att köpa Pro. Det händer bara någon gång ibland.
Men det känns ju lite bittert ifall reklamen (som numera tar upp typ mer plats än bloggen) skrämmer iväg besökarna.
Det gör kanske inte lika mycket för större bloggar att ha reklam på sin sida, då många stannar kvar ändå för att de känner till bloggen.
Men för alla småbloggare är det ju trots allt inte lika kul. Blogg.se´s obligatoriska reklam kan ju faktiskt ställa till det ganska rejält för oss.
Men för alla småbloggare är det ju trots allt inte lika kul. Blogg.se´s obligatoriska reklam kan ju faktiskt ställa till det ganska rejält för oss.
Så igen; skräms du iväg från min blogg när du klickar dig in här och möts av stora blaffiga annonser?
Tack på förhand!
MVH /Erica
MVH /Erica
Detta inlägg kommer att plockas bort när den här veckan är slut. Det är bara för att jag ville göra en liten undersökning.
Det är nämligen så att jag tycker det vore intressant att se hur många läsare jag har, alltså personer som följer min blogg. Inte bara enskilda besökningar.
Hittills har jag mest uppskattat ungefär hur många ni är, men det skulle som sagt vara roligt att se hur många ni egentligen är :-)
Jag har 112 följare på bloglovin´, men de allra flesta av dem är antingen s.k. "spökföljare" eller personer som tidigare följt min blogg och slutat, men inte plockat bort mig.
Jag har ungefär 17-18 besökare (alltså unika besökare) per dag, om det är en bra dag. Annars brukar siffran ligga på ca. 10-12.
Jag får i genomsnitt 1-2 kommentarer per vecka.
Så hittills har jag uppskattat att jag har ungefär 4-5 läsare här på bloggen.
Därför skulle det vara roligt att se om min hypotes stämmer med verkligheten :-)
Nu kommer vi till poängen med detta inlägg...
Jag skulle bli så tacksam om ni som följer min blogg regelbundet skulle vilja kommentera ordet Hej.
Det behöver inte vara någon lång kommentar, utan hej räcker.
Men som sagt; bara om du verkligen följer min blogg.
Jag blir naturligtvis alltid glad för ALLA kommentarer jag får, men just i detta inlägg skulle det bli så missvisande om det är första gången du klickar dig in hit och inte har tänkt återvända.
Så om alla som följer min blogg säger ett snabbt Hej så ser jag ju konkret vilket mitt läsarantal är :-)
För som sagt; jag kommer plocka bort inlägget på söndagkväll då det bara är till för att jag vill se om min statistikhypotes stämmer.
Vill även passa på att förklara att jag naturligtvis vet att statistiken inte spelar så stor roll, och att en absolut inte ska hänga upp sig på den. En ska blogga för att en tycker det är kul, och inte för något annat.
Dock är den känslan att "blogga för ingen" (alltså blogga utan feedback) ganska jobbig i längden. Den kan göra att motivationen ganska snabbt minskar och är ganska svår att hämta tillbaka.
Tack på förhand!
/Erica
/Erica
Först vill jag bara säga att det naturligtvis finns negativa saker i den här stan också, precis som i alla andra städer. Men jag väljer att framhålla det positiva i detta inlägg.
Jag brukar ju prata om hur mycket jag vill prova på att flytta någon annanstans i Sverige, eller allra helst utomlands. Och det ÄR verkligen något jag vill prova på. MEN den stad som för alltid har den största platsen i mitt hjärta är min älskade hemstad – Piteå.
Plus att jag tänkte passa på att göra den här listan nu när jag är at a good place in my life ;-)
1. Inte för stort och inte för litet
Okej, är man storstadsmänniska ut i fingerspetsarna kanske man inte ska bo i en småstad som Piteå. Men personligen tycker jag att det här är en stad som "inte är för stor och inte för liten".
Det ÄR en småstad, men samtidigt inte ett sådant samhälle där "alla känner alla".
Man har naturen "runt knuten" oavsett var i kommunen man befinner sig -inklusive stan.
2. Trevlig stämning
Frågar man någon annan får man ju säkert ett annat svar, eftersom vi alla har olika referenser och erfarenheter. Men jag kan ju bara skriva utifrån MINA erfarenheter, och jag älskar den allmänna stämningen här i Piteå.
Man brukar ju prata om "Piteandan", på gott och ont. "På ont" är att det som sagt är en småstad, och på sådana platser är det lätt att det blir lite inskränkt.
MEN eftersom jag fokuserar på det positiva här så blir piteandan kännbar på det sättet att det är en sådan trevlig stämning överallt.
På ett sätt tycker jag att Piteå får de positiva effekterna av en småstad men utan att bli en "alla-känner-alla"-ort.
3. Bästa kommunen!
Samma sak gäller här; det är ju inte säkert att en annan person skulle svara på samma sätt, utifrån dennes erfarenheter. Men när det gäller MINA erfarenheter så har jag, när jag haft kontakt med kommunen, 99,9% positiva erfarenheter!
4. Levande sommarstad
På sommaren lever staden verkligen upp, och det är inte för inte som Piteå fått rykte om sig att verkligen vara en Sommarstad. Under sommaren vill jag inte befinna mig någon annanstans än här i Piteå!
5. Mycket att göra för de som gillar vinteraktiviteter
Jag brukar ju som sagt klaga på att min hemstad är så otroligt död under vinterhalvåret. Och visst stämmer det till viss del... MEN det är mest för att jag inte direkt är en vinteraktivitetsmänniska.
Gillar man skidor, slalom, skoter, skridskor eller rent allmänt vinterfriluftsliv skulle jag faktiskt rekommendera Piteå på vintern.
6. Bästa skolorna!
De senaste tre åren har Piteå rankats på 1:a plats två gånger och 2:a plats en gång över listan på Sveriges bästa skolkommuner.
Naturligtvis finns det alltid saker att jobba på, men jag känner mig ändå stolt :-)
7. Bra förskolor (barnomsorg)
Här är det samma sak också; jag har ju i och för sig ingen direkt erfarenhet av barnomsorgen, annat än att jag jobbat i förskolekök de senaste 1½ året. Och jag har ju inte varit på varenda förkola i kommunen.
MEN av de jag varit på har jag fått så varma och positiva känslor av. Och då måste jag erkänna att jag ändå är ganska kräsen...
8. "Det är hit du kommer när du kommer hem"...
...är Piteå kommuns slogan, och nog för att jag är partisk men jag tycker verkligen det stämmer.
Den trevliga stämningen tycker jag gör att det verkligen känns att man kommer hem när man kommer hit.
9. Bra lokaltrafik (i alla fall för att vara Norrbotten/Norra Norrland)
Ja, jag tycker bussförbindelserna är bra här i Piteå. I alla fall, som sagt, enligt den erfarenheten jag har.
Naturligtvis beror det på var man ska/var man bor. Ut mot de mindre byarna runt omkring i kommunen är det ju otroligt lång väntetid, med typ två bussturer per dag (eller nåt sånt) till vissa ställen.
Men busstrafiken för själva stan och de närliggande byarna (typ Hortlax, Bergsviken, Öjebyn, Munksund o.s.v.) tycker jag är riktigt bra. Det går bussar ungefär en gång i timmen. En gång i halvtimmen vissa tider på dagarna till vissa platser.
10. Framtidsvisioner
Jag kan inte riktigt sätta fingret på något konkret här, utan det är bara en känsla jag har. Kanske för att det investeras så mycket här just nu? För att det byggs så otroligt mycket nytt?
Men någonstans i magen känner jag en positiv känsla när det kommer till framtidens Piteå.
Tänkte avsluta med lite korta fakta om min stad, bara för att ;-) Kanske i och för sig mest intressant om man inte är från Piteå. Bor man här vet man ju redan dessa saker ;-P
Hämtat direkt från Piteå kommuns hemsida (länk till källan)
Län: Norrbotten
Ytstorlek: 3 086 km2
Antal invånare: 41 993 (februari 2017)Avstånd till: Stockholm 876 km
Luleå 55 km
Umeå 220 km
New York 6332 km (3934 miles)
♦ Storgatan i Piteå var Sveriges första gågata. Gågatan invigdes i augusti 1961.
♦ 2021 fyller Piteå 400 år. Stan är dock egentligen äldre, då den först var placerad på platsen för nuvarande Öjebyn, men brann ner och flyttades till var stan ligger nu.
♦ Öjebykyrkan är över 600 år gammal.
♦ Piteå bestod tidigare av 4 st. mindre kommuner (Hortlax kommun, Norrfjärdens kommun, Piteå stad och Piteå landskommun) men gick ihop till en storkommun 1966.
Efter gårdagens glädje över att ha blivit utvald av blogg.se till framsidan + deras synasrutor var jag nyfiken på att se hur statistiken för hela fredagen såg ut, så jag loggade in på bloggen nu på förmiddagen... och såg att jag fått besöksrekord!
Det var tresiffrigt! Drygt 100 unika besökare! Närmare bestämt 104 unika besökare har klickat sig in här på min blogg!
För mig som har ungefär 15-20 besökare per dag (25 om jag har tur) känns det otroligt stort :-D Den här bloggen är ju trots allt fyra (4) år gammal.
Så TACK allihopa, och framförallt blogg.se!
Jag hoppas ni vill stanna här på min blogg även i fortsättningen :-D
Hej på er! Hoppas ni mår bra allihopa, och att ni har lika fint väder som vi har här i Piteå.
För min del känner jag just nu en extra stark lust att bloggdesigna, men jag har inga beställningar för tillfället.
Därför tänkte jag prova på en sak för att se om det kanske kunde börja rulla igång :-)
Alla som beställer en bloggdesign av mig från nu och fram till nästa söndag (den 12:e juni) får nämligen 100 kronor rabatt. Istället för 500:- betalar du alltså 400:-
Först vill jag bara säga att eftersom det här är en lista över några av mina favoritavsnitt, spridda över hela serien,
så är det naturligtvis SPOILERALERT på detta inlägg!
Ser ni serien, eller har tänkt se den, och inte vill veta något i förväg så hoppa över detta inlägg.
Jag vet att det är ganska så töntvarning på detta inlägg, men jag har inte så mycket idéer för tillfället.
Jag gillar som sagt hela den här serien och har kollat igenom den några gånger vid det här laget. Men naturligtvis finns det vissa avsnitt som jag gillar lite mindre, medan det finns andra jag älskar att titta på. Sådana jag sett om fler gånger än jag tittat på hela serien igenom...
Det finns säkert avsnitt jag glömt, men vill inte att listan ska bli alldeles för lång. Tänkte först att det skulle bli "mina 5 favoriter" eller "mina 10 favoriter", men det slutade med att det blev 15.
Jag har mest gått på min känsla när jag valt mina favoriter. Det behöver inte nödvändigtvis vara det bäst gjorda avsnittet, det avsnitt med bäst storyline eller liknande utan det är helt enkelt så att jag gått min känsla.
Inläggen är inte i ordning, alltså med nr.1-favoriten högst upp och så vidare. Min absoluta favorit behöver alltså inte vara högst upp (jag kommer att nämna när jag kommer till det avsnittet, vilket som är nr.1)...
(S03E04) THE SECRET IN THE SOIL
Detta avsnitt kvalar in på listan eftersom det är det första avsnittet då Dr. Lance Sweets är med. Sweets blir nämligen en av mina favoritkaraktärer i serien, så efter att han kommit in i gruppen känns det nästan som om de är en familj allihopa (jag gillar verkligen känslan mellan alla karaktärer i den här serien).
(S06E01) THE MASTODON IN THE ROOM
Jag har märkt att jag fastnar lätt för sådana här avsnitt; där själva fallet de jobbar med är lite "enklare" och själva historien i gruppen får lite mera utrymme.
Det här är första avsnittet i säsong 6; första avsnittet efter att gruppen splittras i säsongsavslutningen av säsong 5, då Booth åker iväg till Afghanistan för att vara borta ett år, Brennan åker på ett års antroprologprojekt i Indonesien (tror jag det var) och Angela & Hodgins flyttar till Paris för samma tidsperiod.
Så avsnittet handlar alltså om att allihopa återvänder hem till Washington DC för att hjälpa Dr. Cam Saroyan (en av personerna i gruppen och även deras chef) med ett fall som kört fast.
(S06E22) THE HOLE IN THE HEART
Upplösningsavsnittet när det kommer till de avsnitt som handlar om Jake Broadsky; den karaktär som man får veta stred tillsammans med Booth i armén, men som sedan hemma vände och blev seriemördare.
En av de jobbigaste händelserna i serien händer i och för sig i detta avsnitt, då en av Brennans "squinterns" dödas av Broadsky. Men avsnittet hamnar ändå på den här listan, det som sagt är ett sådant "upplösningsavsnitt", samt att Booth och Brennan ÄNTLIGEN blir tillsammans (efter 6 hela säsonger)!
Tror nog att det sistnämnda är den största anledningen till att avsnittet får vara med på den här listan ;-)
(S06E23) THE CHANGE IN THE GAME
DETTA är mitt absoluta favoritavsnitt! Det är nog det jag sett mest av alla, tror jag.
Även det här är ett sådant där fallet är ett lite "enklare" och inte så invecklat, och fokus får istället ligga på övriga saker -som t.ex. att Angela och Hodgins son föds samt att Brennan berättar för Booth att hon väntar hans barn.
Jag är egentligen inte sådär överdrivet förtjust i de avsnitt där Booth och Brennan går undercover, men just i detta avsnitt älskar jag det. Tror det är för att det ändå känns ganska så "lättsamt" och de har fått in en hel del humor i avsnittet.
Detta är säsongsavslutningen för säsong 6, och markerar i och med barn och graviditeter att det är på väg att blåsa nya vindar i seriens sjunde säsong.
(S02E09) ALIENS IN A SPACESHIP
Första avsnittet av flera som handlar om seriemördaren "The Gravedigger", som får sin upplösning några säsonger senare. I detta avsnitt blir Brennan och Hodgins nämligen begravda levande, och gruppen kämpar mot klockan för att hitta dem innan det är för sent.
Det är även i detta avsnitt som Angelas och Hodgins förhållande startar.
(S05E21) THE BOY WITH THE ANSWER
Jag gillar som sagt upplösningsavsnitt, och det här är ytterligare ett sådant. Eller, egentligen finns det ett till som handlar halvt-om-halvt om just denna mördare, men det avsnittet är mer som ett intro till historien om Broadsky...
Det här avsnittet handlar om rättegången mot Heather Taffet, den av seriens mördare som kallats "The Gravedigger".
Det jag gillar med den här serien, Bones, är alla lyckliga slut. Det allra mesta slutar trots allt bra. De lyckats alltid fånga in "the bad guy" och det mesta slutar lyckligt för seriens huvudroller.
Ja, det kanske är orealistiskt, men jag kan faktiskt inte låta bli att gilla det.
(S04E10) THE PASSENGER IN THE OVEN
Det finns en annan typ av Bones-avsnitt jag också gillar... och det är sådana som inte är så "spridda" (hittar inte något bättre ord). Avsnitt där hela handligen utspelar sig på endast en eller två platser och under en ganska kort tidsperiod.
I detta fall löser de ett mordfall ombord på ett flygplan, under en flygresa från USA till Kina. Hela handlingen utspelar sig alltså under endast några timmar.
I detta fall löser de ett mordfall ombord på ett flygplan, under en flygresa från USA till Kina. Hela handlingen utspelar sig alltså under endast några timmar.
(S05E12) THE PROOF IN THE PUDDING
Även detta är ett sådant avsnitt... ett sådant som utspelar sig på en enda plats -The Jeffersonian, alltså labbet som serien kretsar kring.
Alla huvudkaraktärerna blir "inlåsta" på labbet av "a bunch of gouverment guys" (hittar inte några bra ord för det på svenska) under en kväll och får en uppgift -med hjälp av kvarlevorna från en man, utan att identifiera denne, ta reda på hur han dog.
Handlingen tar en spännande vändning när gruppen misstänker att det är JFK och att det är därför allt är så hemlighetsfullt...
(S05E16) THE PARTS IN THE SUM OF THE WHOLE
Detta är ett tillbakablicksavsnitt... där man får följa med när Booth och Brennan berättar för Sweets om vilket som var deras första fall tillsammans, och därmed hur de träffades första gången.
Finns egentligen inte så mycket att säga här... jag gillar tillbakablickar i serier, så det här är ett avsnitt helt i min smak :-)
Seeley Booth och Temperance Brennan i ett fall som utspelar sig 1 år innan serien börjar...
(S05E20) THE WITCH IN THE WARDROBE
Det här avsnittet kvalar faktiskt in endast för att det är det avsnittet då Hodgins och Angela äntligen gifter sig!
I häktet, där de hamnat efter att Hodgins retat upp en polis som stannat dem efter vägen på väg från en brottsplats.
(S07E06) THE CRACK IN THE CODE
Introduktionsavsnittet till historien med seriens (hittills) värsta seriemördare och psykopat -Pelant.
Jag vet egentligen inte riktigt varför jag gillar det här avsnittet. Egentligen gör jag det inte, då jag stör mig så mycket på just historien med Pelant. Tycker oftast det är så jobbigt det här med att han, i och med att han är ett sådant datageni, kan göra allt. Han vet alltid var de är, vad de gör/jobbar på och han ligger alltid flera steg före.
Därför borde jag inte gilla just det här avsnittet, men kan ändå inte låta bli att kolla på det.
Så någonting måste det ju ha som gör att jag dras till det...
(S07E07) THE PRISONER IN THE PIPE
Jag vet däremot varför jag gillar detta, och det är för att det är i det här avsnittet som Booths och Brennans dotter Christine föds, och det är även ett sådant avsnitt jag känner är ett av de lite "lättsammare".
Egentligen känns "lättsamt" som fel ord att använda, men som sagt så kommer jag inte på något bättre just nu.
(S07E12) THE SUIT ON THE SET
Ännu ett sådant "lättsammare" avsnitt jag fastnat för (ingen är väl förvånad vid det här laget ;-P)
Booth och Brennan har åkt till Los Angelles för att kolla in filmatiseringen av en av Brennans böcker.
Men filmplanerna går inte riktigt som planerat, då de måste avbryta filmandet därför att kvarlevorna av en mördad man dyker upp. För att inte filmen ska läggas ner erbjuder sig Booth & Brennan att hjälpa till att lösa mordet på den person som visar sig vara chefen för studion.
Men filmplanerna går inte riktigt som planerat, då de måste avbryta filmandet därför att kvarlevorna av en mördad man dyker upp. För att inte filmen ska läggas ner erbjuder sig Booth & Brennan att hjälpa till att lösa mordet på den person som visar sig vara chefen för studion.
(S09E04) THE SENSE IN THE SACRIFICE
Ett vad jag kallar upplösningsavsnitt (anyone surprised?),
Det här är det avslutande avsnittet när det gäller fallet med Pelant. Äntligen, efter nästan två säsonger av att gruppen plågats av honom, har vi kommit till hur det slutar. Under avsnittets gång hinner Pelant även hinta några ledtrådar till Brennan angående en annan serie av mord, vilket blir som ett litet intro av nästa seriemördarhistoria i serien (ursäkta svamlet).
(S09E06) THE WOMAN IN WHITE
Jag skriver inte så mycket om det här inlägget, då fallet tyvärr inte är det jag tycker är mest intressant i serien. Men det beror säkert på att just i detta avsnitt är mordfallet på ett sätt sekundärt...
Det här inlägget kvalar in på listan då det är nu som man äntligen får se Booth och Brennan gifta sig!
Honorable mentions:
The pilot (alltså första avsnittet i första säsongen)
Judas on a pole
The verdict in the story
Yanks in the U.K.
The end in the beginning
The bullet in the brain
The blackout in the blizzard
The signs in the silence
The patriot in the purgatory
The friend in need (betyder lite extra för mig, då det var det allra första Bones-avsnittet jag såg).
Alla bilder hittade på nätet.