Välkommen till den tredje och avslutande delen av min lilla utflykt i sommarnattens magiska ljus!

När jag kom tillbaka mot Norrstrand låg dimman tätare än någonsin, men solen hade också börjat stiga på himlen. Detta skapade ett ljus jag inte kan minnas att jag sett tidigare. Ett magiskt ljus.

Jag är så nöjd med flertalet av bilderna i detta inlägg, men ingen av dem kan ändå riktigt till 100% beskriva ljuset.

Kameran smattrade på; så mycket kan jag säga...

 

Hej där!

Kul att höras av igen utan att det tagit ett par veckor sedan sist.

Hoppas ni gillade gårdagens bildskörd, för här kommer nästa ;-)

 

 

Ett, två, tre... Är ni reeeeedo..?!

Jag vill inte börja ytterligare ett inlägg med att prata om hur kass bloggare jag varit. Okej; nu gjorde jag precis det, men skit samma.

Det jag ville få fram var att jag denna vecka kommer att kompensera er fullt ut!

Jag spenderade nämligen midsommarnatten utomhus, vilket blivit min lilla tradition. Det är så VÄRT det, även om det betyder att jag behöver ha midsommarafton helt lugn i min ensamhet för att orka hela natten. Ja, jag basically dygnar.

Men igen; sååååå värt det! Bara tanken på att sova bort midsommarnatten gör att det börjar krypa av panik i kroppen.

Det finns ingen - ingen! - natt på hela året som är lika underbar. Inte en enda!

Inte konstigt att den natten är så mytomspunnen. Det ÄR något nästan magiskt i luften.

Och ja; jag kom hem med 434 bilder (fyllde minneskortet) fotade mellan midnatt och 04-tiden på morgonen.

Jag tror nästan till och med jag vågar påstå att årets favoriter för min del finns bland denna bildskörd.

 

 

 

Hade jag abstinens eller hade jag abstinens?? Tog ut Canon en stund efter jobbet... och brände av hundrafjorton bilder på strax under en halvtimme!

Och då gick jag inte längre än bokstavligen tvärs över vägen hemifrån.

Insåg också (när jag laddade in bilderna i datorn) att jag inte ens rört kameran sedan i februari! FEBRUARI! Inte konstigt att den fick gå varm idag!

Dessutom; eftersom kill your darlings inte är min starka sida, kommer detta att bli ett mastodontinlägg.

 

NU är det i alla fall äntligen VÅR!

Solen går ner vid 22-tiden (kl 22:09) och upp tidigt, tidigt på morgonen (kl 02:51).

Det blir aldrig helt mörkt längre. Mitt i natten blir det fortfarande lite mörkare skymning, men det blir inte HELT mörkt.

Träden slår ut i rask takt och det blir grönare och grönare.

Livet återvänder.

Det är NU vi får vår belöning för att vi stått ut med ytterligare en låååång, mörk och kall vinter.

Livet återvänder.

 

Däremot är det inte sommarkläderväder riktigt ännu. Det är också svårt att vara ute och fota hur länge som helst, eftersom händerna blir stelfrusna om man inte har vantar. När jag gick ut på min lilla fotosession var det 9 grader, men kändes kallare eftersom det blåste en del.

Nu menar jag såklart inte att vantar behövs per automatik när man går ut nu, men det blir ju alltid kallare när man hanterar en stor och tung kamera i dessa grader.

 

Men nu får det vara nog om det mest svenska samtalsämnet i världen... vädret ;-P

Tycker vi ägnar resten av inlägget till rykande dagsfärska bilder! Det var sannerligen inte igår!

 

 

Nu befinner vi oss verkligen i gränslandet mellan fin -och fulhöst, det är ett som är säkert.

Finhösten hänger fortfarande med, men löven rasar från träden i en rasande takt och lämnar grenarna kala och gråbruna. Speciellt snabbt går det under dagar som det varit tidigare i veckan... regn, regn, regn som liksom piskar av löven från alla träd.

Blöta, brun-gula löv ligger likt en stor heltäckande matta längst gångvägar och trottoarer.

Nu är alldeles strax Den bruna årstiden här.

 

Men... IDAG har det i alla fall varit helt fantastiskt väder. Den perfekta höstdagen, vågar jag nog påstå, med blå himmel, strålande sol och faktiskt riktigt varmt för att vara oktober.

Faktiskt så har det varit en väldigt varm - en ovanligt varm - höst hittills. Temperaturen under dagarna har ändå legat på tvåsiffrigt; alltså strax över tio grader så gott som hela tiden. Och såhär i slutet av september-början på oktober brukar det ju ändå krypa ner runt nollan.

Tror faktiskt inte det varit särskilt många frostnätter hittills. Vi hade två (eller om det blev tre) sådana i slutet av augusti, då det var alldeles frostigt i gräset när jag körde till jobbet. Men det har inte hänt sedan dess.

Jag har även passat på att byta till vinterdäck på bilen idag. Eller ja, fick hjälp av pappa i vanlig ordning :-)

Har varit med en gång om att bli överraskad av första snön, och jag kommer aldrig mer att köra på snö med sommardäck! Aldrig!

Vinterdäck är ju dessutom tillåtna från 1:a oktober, och första snön brukar normalt anlända i mitten av oktober, så tänkte att Varför inte?

Nu behöver jag inte känna någon stress eller nervositet om jag en morgon plötsligt skulle vakna upp till det där vita h-vetet utanför fönsterna.

 

 

Här kommer lite fler bilder fotade under samma kväll som de tidigare vissna Rallarrosbilderna. Faktiskt från samma ställe, men jag ville inte blanda bilderna i samma inlägg.

Bilderna är alltså från sista semesterhelgen, vilket - eftersom jag vet om tidpunkten - lägger ett extra vemod över dem. De är verkligen Nu-Är-Det.Slut.På.Sommaren-bilder.

Hittade dessutom en kvarglömd barntröja med Greta Gris där på stranden, vilket i sin tur blev en representation av att badsäsongen är över. För en filosofiskt lagd person som jag går det inte att inte gå till dessa tankar.

Men de ger samtidigt ett lugn. En stress över att ledigheten är slut, visst. Men också en känsla av stillhet.

 

Nu har jag arbetat en månad (shit!) efter semestern, och "elva månader kvar tills nästa" har blivit tio månader kvar. Egentligen helt sjukt vad tiden går snabbt. Speciellt om jag kopplar ihop det med gårdagens inlägg där jag satt och listade mitt liv för tio år sedan.

Det går fort, fort, fort.

I skrivande stund är det verkligen HÖST utanför mitt fönster. En solig höstdag.

Träden och all växtlighet skiftar färger i ett rasande tempo; det är nästan så att man kan SE det ändras. Jag skulle säga att det är väldigt nära 50-50 nu gul/orange/rött vs grönt. Om inte helt 50-50. Nu är det bara en tidsfråga innan det gröna i naturen kapitulerar helt och hållet.

Och ja, det är vackert med höstfärger... men jag föredrar det gröna. Kaaan som sagt också ha att göra med att jag är livrädd för att gå in i vintern igen. Brukar inte känna så, men förra vintern ärrade mig verkligen.

 

Men men, vintern kommer. Det är något vi inte kan göra något åt.

Istället ägnar vi ett par minuter till att ta in dessa bilder, vilka kommer hjälpa i alla fall mig att ta mig igenom den långa, mörka årstiden.

 

Hur ofta får man känna den känslan som vuxen? Den där "sommarlovet är evighetslångt"-känslan från när man gick i skolan.

Nej, just det! Aldrig. Eller okej då, så gott som aldrig.

Men det är PRECIS den känslan jag har just nu!

Det känns verkligen som det var evigheter sedan jag gick på semester, men halvtid på denna ledighet infaller inte förrän på torsdag denna vecka. Fem Veckors Semester Är GULD!!!

Trots att vädret varit lite svajit den senaste tiden njuter jag i fulla drag; vilket, som ni märkt, har smittat av sig på bloggen.

Upptäckte att jag inte bloggat någonting alls i juli.

 

Det här är min tredje betalda 5-veckorssemester, men av någon anledning har jag fortfarande kvar den där känslan av det fantastiska med att vara helt ledig - med lön - i en hel månad.

Jag älskar den känslan! Jag ryser (av glädje) varenda gång jag tänker på att jag faktiskt är HELT ledig i flera veckor. Att jag kan göra absolut ingenting om jag så önskar. Att jag inte har något jag måste få gjort och redovisa för att få pengar...

Med det menar jag att jag såklart har varit hemma och "ledig" förr om somrarna, men då har jag ju inte varit direkt ledig. Jag har varit arbetssökande, och därmed haft trycket på mig att skicka in aktivitetsrapporter and what not till AF... A-kassan... Försörjningsstöd.

Jag har hela tiden haft pressen på mig att söka ett visst antal jobb per månad, även under sommaren då halva Sverige stänger ner ;-P

Men sedan tre år tillbaka är det alltså slut med det!

Jag får en hel lön den 27:e juli utan att ha lyft ett finger sedan 9:onde juli!

Och ja, jag vet hur semester fungerar. Jag vet naturligtvis att man tjänar in dessa dagar under året man arbetar. Men jag gillar att tänka på det som att man får betalt för att inte göra ett skit i En Hel Månad.

För tio år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva detta. På riktigt; jag trodde verkligen att jag aldrig skulle få prova på känslan av fast anställning och riktig semester. På riktigt så trodde jag att min lott var att harva runt från praktikplats till praktikplats. Mentalt var jag inte på en bra plats för tio år sedan...

...

Men nu sitter jag här med en sådan stark känsla av att någon tryckt in knappen Erica 2.0. Det känns verkligen som att mitt liv gått in i ett 2.0-skede.

Jag är medveten om att detta låter riktigt löjligt; men då och då får jag - sedan 4-5 år tillbaka - konstiga "glädjerus" som liksom strömmar genom kroppen. Det känns fysiskt som att det är något som går genom kroppen. Nästan som att kroppen skrattar utan att munnen gör det.

Jag vet att det låter sinnessjukt, men det är så svårt att förklara.

Jag älskar det.

Nåja, nog om detta.

 

 

 

Fotograferingen då? Från det ena till det andra.

Är det en sak jag inför varenda sommar är så otroligt sugen på så är det ju att fota så mycket som det bara går. Helst på nätterna.

Tyvärr måste jag erkänna att det inte blivit mycket av denna aktivitet hittills under semestern. Ingenting rättare sagt.

I helgen kollade jag minneskortet i kameran, och insåg att de senaste bilderna jag fotat var på jobbet sista dagen innan ledigheten tog sin början.

Detta känns såklart väldigt surt, vilket resulterar i att jag blir både besviken (på mig själv) och stressad. Jag VILL ju fota!

Typ det enda jag vill göra när jag har semester är sova och fota.

Jag vill göra resor till 97% för att ha saker att fotografera...

Men som sagt  så har vädret inte varit helt ultimat för att ta ut kameran på några längre turer.

 

Sista arbetsveckorna var det extremt fint och varmt väder. Såklart. När man jobbar...

Första semesterveckan var det faktiskt helt okej väder, om jag minns rätt. Det var fortfarande varmt, så pass att jag behövde fläkten här hemma.

Kommer inte ihåg exakt vad det var för väder, men kan inte dra mig till minnes att jag hade något att klaga på.

Det var inte som förra året; att det vände och blev skitväder bokstavligt första semesterdagen.

Däremot senaste, alltså andra, semesterveckan har det varit minst sagt berg -och dalbana.

Tror aldrig jag sett moln röra sig så snabbt. Man har kunnat titta ut och det har varit strålande sol. Nästa gång man tittat ut, typ 30 minuter senare, har det varit övermulet. Dessutom inte vilka moln som helst; alltid mörkgrå åskmoln.

Oftast har det varit både och. 50% av himlen klar och 50% full med åskmoln.

Helt plötsligt - och detta har hänt flera gånger under veckan - har himlen öppnat sina portar dvs HÄLLregn. Eller ja, snarare klassiskt ÅSKREGN (då vet alla exakt vad jag menar).

En kväll (minns dock inte vilken) kom det till och med en hagelskur med STORA hagel. Satt i bilen på COOP´s parkering då, och snacka om att det dånade! Dessutom passade det på att åska samtidigt. OCH på en del av himlen trängde solen fram. Allting samtidigt.

Ni som följer mig på Instagram har förmodligen sett den videon jag lade ut.

Någon värme har det inte direkt varit heller. Skulle säga att det i genomsnitt hållit sig mellan 15 och 18 grader. Kallare på kvällar och nätter, såklart.

 

MEN natten mellan söndag och måndag var det faktiskt relativt klart väder, och därmed normalt nattljus. Annars har det varit så mulet att det till och med varit mörkt på nätterna. Usch! Som ni vet älskar jag ju just det att det är helt dagsljus dygnet runt i juli, och det är inget jag vill missa.

Därför är molniga sommarnätter inte min melodi.

Nåja, i alla fall... Natten till måndag var det.

Eftersom det äntligen var relativt ljust och jag hade lite batteri kvar i kameran så tog jag henne med mig och åkte ut på en liten runda med bilen.

Och snacka om att jag valde rätt natt! Hade nämligen så tur att dimman låg tät över åkrar och ängar; mitt favoritmotiv att fota!

 

 

 

Sju arbetsdagar kvar till semester.

Nu.Är.Det.Nedräkning.På.Riktigt!

Känns så sjukt, med tanke på att det också känns som nyss vi gjorde vårt bästa för att ta oss fram i en viss januaristorm.

Känns som det var nyss jag tänkte, varenda gång jag satte mig i bilen, att "Åååh! Vad jag längtar till den tiden det bara är att sätta på sig ett par skor och gå ut".

Nu är vi där.
Inga fruktansvärda vinterkläder. Ingen motorvärmare. Inga klumpiga vinterskor. Inget skrapa och sopa bilen innan man kan köra iväg. Inget skotta parkeringen. Bara en tunn sommarklänning och ett par gympadojjor.

Life is beautiful. It really is. THIS time of the year, at least ;-)

 

Sju arbetsdagar.

En och en halv vecka.

Sedan har jag 35(!) sovmornar efter varandra :-D Fem veckor av välsignad ledighet.

Däremot måste jag erkänna att jag fortfarande blir lite stressad av tanken på semester -alltså att vara hemma i en månad. Tror mycket av det beror på att min hjärna fortfarande till viss del förknippar hemmaliv med arbetslöshet och "du måste skicka in det och det för att ha rätt till pengar". Typ aktivitetsrapporter till AF, underlag till a-kassa, en hel tjivo med olika papper för rätten att få söka försörjningsstöd...

Det har gått sex år, men tror min hjärna som sagt fortfarande är lite grann i F-stödsmode.

Det här blir min tredje betalda 5-veckorssemester, och det känns verkligen sinnessjukt underbart! Man kan verkligen koppla av på ett helt annat sätt när man har riktig semester än om man är hemma under sommaren pga att man inte har ett jobb.

Man är ju hemma i båda fallen, men skillnaden i avkoppling är sannerligen markant!

Plus att man ju faktiskt får en högre lön den månaden, aka Semesterersättning. Ljuva ord.

Om man nu inte sökt och fått semesterväxling förstås. Då får man ju samma vanliga lön, men å andra sidan får man vara ledig fler dagar.

Dessutom fick jag drygt 2000 tillbaka på skatten i år. Kom in på kontot nu i juni. Så igen; Livet leker.

 

 

Är det en del av sommaren jag älskar extra mycket så är det sannerligen midsommar och tiden som leder upp till denna helg.

Inte för att jag direkt firar högtiden; har inga fasta traditioner utan brukar mest ta det lugnt (som alla andra helger ;-))

Men NATUREN tycker jag är mitt i sitt esse under den här tiden på året.

den skira grönskan har visserligen övergått till sommarens "tyngre" gröna variant, men jag älskar att i princip allting blommar just nu.

Den blomstertid nu kommer, indeed!!

Med detta menar jag alla de söta ängsblommor vilka väcker alla barndomsminnen till liv.

Smörblommor. Hundkex. Blåklockor. Rödklöver. Och så vidare. Framförallt Prästkragar! Älskade de sistnämnda som barn.

Och med Hundkex vet jag inte vad det är med; de är inte vad jag personligen skulle lista som vackra blommor. Men av någon anledning älskar jag när de blommar. På något sätt sätter de en sådan sommarkänsla i min kropp. Jag älskar att köra/gå längst vägar där de växer i överflöd längst vägrenarna.

 

Finns det någonting bättre än den svenska sommaren?

Nix pix!!

Den här årstiden vill jag - helt och fullkomligt ärligt - inte bo någon annanstans. Jag känner inte ett enda uns av längtan efter att flytta när vi befinner oss i spannet mellan maj och augusti. Eller ja, det skulle vara ut på landet då möjligtvis.

Men en sak är säker; Jag lämnar inte Norrbotten i första taget!

 

 

Gårdagen var en sådan där underbar kväll. För att tala klarspråk var det den perfekta sommarkvällen.

Solen sken, inga moln och runt (drygt) 20 grader varmt. Så trots vetskapen om att jag skulle vara astrött på jobbet kommande dag så åkte jag och Canon ut på en runda. Ångrar det inte.

Men eftersom jag hade begränsat med tid (kom på det runt 18-19-tiden) och att det ändå var en vanlig vardagskväll så föll valet på ett säkert kort. Styrde kosan ut mot Svensbyn och Swensbylijda. Ni som följt min blogg länge har sett bilder därifrån flera gånger.

MEN det ÄR så vackert där.

Det är ett hembygdsområde som ligger så att säga mitt ute på landet. Kan säga att det är inte för inte som det varit (är?) ett populärt ställe för brudpar att fota sina bröllopsbilder på.

 

Enda störande är förståss MYGGEN! Speciellt detta MYGGÅR!!

Alltså jisses vad mygg det är nu! Och det kommer som sagt från någon som är född och uppvuxen här i Norrbotten.

Vaaaarför kunde de inte ha frusit ihjäl av den kalla våren?!?!!

Det är tur att bilderna blir bra, annars skulle det inte vara värt det. Sitter här och håller på att klia sönder mina ben just nu.

Efter förra fotorundan (den nere vid Kärleksstigen), då jag kliade sönder ben och armar i 1,5 vecka efteråt bestämde jag mig för att komma ihåg att inhandla myggmedel. För att liksom vara förberedd nästa gång.

Tror ni Klantröv här kom ihåg att smörja in med sagda Djungelolja igår??

Eh... nej, såklart inte. Såklart kom Klantröv på halvvägs till Svensbyn att medlet stod kvar i badrumsskåpet hemma.

Tror nästan jag måste placera den i väskan, så att den alltid följer med i fortsättningen.

...

Eller så kan väl myggen helt enkelt bara dööö ut för i sommar!?!

 

Nåja, jag blev nöjd med bilderna i alla fall. Det är ju huvudsaken. Plus att jag kom mig ut från stan en sådan underbar sommarkväll.

 

 

Jahopp! Goddagens kära vänner!
Se där; en av mina sällsynta uppdateringar. Men jag vill verkligen bara blogga när jag har bra content, och då blir det lätt såhär. Är ju inte som att jag jobbar som Influencer direkt. Hellre kvalitet än kvantitet, säger jag helt enkelt.

Okej, visst blir det lite sisådär med det också mellan varven, men ni fattar poängen :-)

 

Det här har sannerligen varit en OTROLIG slutet på maj/början på juni! Sol och sommarvärme deluxe!

Jag menar; de senaste dagarna har min termometer visat 23-25 grader på morgonen innan jag åkt till jobbet -alltså vid 6-tiden. Och ja, jag är medveten om att jag har termometern på vad som är husets solsida på morgonen (skuggsida resten av dagen), men ändå. Det ger minsann glädje till trötta mornar.

Däremot hade vi faktiskt ett åskoväder här för ett par timmar sedan. Sol och värme hela dagen, och så preciiiis i samma stund som jag skulle åka till arbetsplats nr 2 öppnade himlen sina portar... Det ÖSTE ner. En tvättäkta åskskur.
Och nu, i skrivande stund, är det sol och blå himmel igen. Man kan tro det är april, haha :-P

 

MEN i söndags - vilket detta inlägg var tänkt att handla om - visade sig Sverige ifrån sin allra bästa sida, minst sagt.

Nationaldagen bjöd på strålande sol och en bit över 20 grader. Kommer inte ihåg exakt, men varmt var det.

Så tråkigt dock att den 6:e var en söndag i år = ingen extra ledig dag.

Däremot kan vi ju se det såhär:

1. NU kommer det att vara flera år framöver då nationaldagen är en vardag.

och

2. Vi (i alla fall vi som arbetar kommunalt) har ju faktiskt en ledig dag innestående. När den 6 juni infaller en helg har vi rätt att ta ut en valfri annan dag ledig istället. Som då alltså inte tas från semesterdagarna, utan det är specifikt en kompensationsdag för nationaldagen.

När jag tar ut min? Eh... vi får väl se om jag gör det ;-) Tog inte ut min sådan dag förra året. Men å andra sidan saknar jag den inte direkt heller.

Jag vill helt enkelt inte missa dagar på min arbetsplats, och det är ju ändå så relativt kort tid kvar tills fem veckors semester.

Det går ingen nöd på mig (förutom att jag så innerligt BEHÖVER min sammanhängande fem veckors ledighet nu).

 

I alla fall så åkte jag och Canon ut en sväng tillsammans i söndags. Kunde ju inte låta bli när dagen bjöd på sådant väder.

Blev ingen längre tur, utan körde på säkert kort och åkte först ner till... eh, vad heter det egentligen?... båthamnen nedanför Öholmabron. Mellan Bergsviken och Hortlax. Ni kommer känna igen motiv därifrån på bilderna här.

Efter det styrde jag bort mot Furunäset för att dokumentera lite nere vid Kärleksstigen. Ni vet, där jag var för bara någon vecka sedan och fotade Vitsipporna.

 

Så eftersom detta blir en mastodontbildbomb tror jag att jag börjar avrunda texten nu.

Enjoy!

Ok, vi får se om jag kan publicera det här inlägget.

Vaaarför är det alltid så att jag inte haft något att blogga om på länge, och när jag äntligen har nya bilder och är redo för bloggning... DÅ krånglar min bloggportal så jag håller på att bli tokig!

Det går knappt att ladda upp bilder; de i detta inlägg tog flertalet försök innan det till slut lyckades.

Sedan blir det typ 3 gånger av 4 när klickar på något; den där jäkla kossan som säger "Du har ej tillåtelse att visa sidan" (eller liknande). På blogg.se kommer det meddelandet upp när det är krångel hos själva bloggportalen.
Jag vet om att det går över till slut, men det är SÅ störande!

 

Men till något roligare...

Idag fick jag chansen att fota årets första vårblommor!
Efter jobbet svängde jag förbi Furunäset för att kolla om Blåsipporna börjat blomma ännu. Det hade de knappt. Jag hoppas verkligen att de bara är lite extra sena, och inte att de hoppat över blomningen i år.

Däremot fanns där ett helt hav av Vitsippor. Detta kändes lite märkligt, måste jag erkänna.

Inte att det växer Vitsippor på den platsen, utan att det var Vitsippor med ett fåtal Blåsippor inblandat. I vanliga fall brukar det alltid vara tvärtom.

 

Varenda gång jag är här inser jag dock hur mycket jag vill ha ett macroobjektiv! DET hade varit underbart roligt!!

MEN att utöka kameran står inte med på priolistan för tillfället, speciellt inte nu med allt kring nya lägenheten. Prioriterar hellre den, om jag ska vara ärlig. Ett macroobjektiv kan jag köpa när som helst senare. Macroobjektiv kommer inte att gå ur produktion i första taget.

 

I alla fall; NU är det äntligen vår på riktigt! Det till och med lyser i träden!

Detta är en tid då jag sannerligen älskar att bo här. Det är liksom likt magi. För en vecka sedan hade naturen inte ens börjat våras. Träden hade inte hunnit få småknoppar ens.

Idag är allt man ser träd som fullkomligt LYSER i ljusgrönt!

Jag Älskar Våren!

 

Under kommande dagar kommer jag att lägga ut fler bilder från eftermiddagens spontana fotorunda, men här bjuder jag på de första. Mina favoriter av blommorna jag fotade.

Varsågoda :-)

 

Äntligen har snön (i princip) försvunnit även här hos oss! SOM jag längtat! Men det vet ni redan ;-)

Igår kväll, alltså tisdag, var vädret dessutom så... ja, det kunde inte ha varit bättre helt enkelt. Solen sken från en klarblå himmel och det var relativt varmt. Visst; kallt om man jämför med sommaren. Men det är ju faktiskt inte sommar än på ett tag.

Temperaturen för tillfället ligger på ungefär 5 plusgrader, lagom för att man i alla fall inte behöver pälsa på sig fem miljoner lager kläder innan man går ut. Det räcker med en fleecejacka/tjockare jacka och joggingskor.

Dock kände jag efter ett tag på gårdagens promenad att jag ändå skulle ha tagit med mig vantar, men å andra sidan höll jag ju hela tiden på med kameran... vilket resulterar i att händerna blir kallare och stelare.

 

Det blev heller inte direkt någon mastodontpromenad. Dock var jag ute i ett par timmar, haha. Hastigheten är inte hög när kameran följer med. Blir liksom måååånga stopp på vägen ;-)

Jag styrde apostlahästarna mot Svartudden-hållet, dit jag faktiskt inte brukar gå särskilt ofta (aldrig annars än när jag skulle till Arbetsförmedlingen förr).

Jag gick bort till villaområdet på Svartudden, där jag sedan vände och gick tillbaka till stan.

Måste säga att det ändå är ett otroligt perfekt ställe att bo på. Insåg när jag gick runt där att det egentligen är det perfekta området...

Det är lugnt, fint, mysigt, ligger bokstavligen på gångavstånd till stan men tillräckligt avskilt för att man ska få känna lugnet av naturen.
Dessutom har de en alldeles underbar utsikt! OCH det gäller typ alla hus där, enligt vad jag kunde bedöma. Området är nämligen byggt mitt i en brant backe, så även de hus som ligger bakom ett annat har utsikt.

Gruset i skon är väl dock att det minsann inte direkt är det billigaste området som finns... Har det för att man får punga ut med en hel del kosing för ett hus där.

Och trots alla fördelar så tror jag nog ändå att det är inte riktigt är mitt förstahandsval den dagen jag ska (bäst att tänka positivt ;-P) köpa hus. Finns andra områden jag är mer intresserad av i så fall.

Men fint var det.

 

Större delen av promenaden befann jag mig mitt i GYLLENE TIMMEN! Blir helt jäkla LYRISK över den! Älskar, älskar, älskar gyllene timmen-ljuset!!!

 

Första bilden blev Stadsberget, Piteås nyaste parkeringshus.

Jämfört med det nergångna (understatement!!) P-däcket som stod där innan är Stadsberget jättefint. Fungerar även som samlingsplats, mötesplats, utsiktsplats (högst upp) och på vintern: Pulkabacke.

Notis: De där 400-dekalerna syns då precis ÖVERALLT för tillfället.

Hela året kallas jubileumsår, och 400 årsjubiléet uppmärksammas därmed hela året. Men det är den 12/5 som är själva "födelsedagen". Det var den dagen som Piteå fick stadsrättigheter. 12 maj 1621.

Tänk att lilla Piteå har funnits i fyrahundra år :-)

 

Hejsan!

Först och främst vill jag bara passa på och TACKA er alla för lojaliteten gentemot min blogg. Jag har inte jättemånga läsare, men ni ska veta att ni som fortfarande kikar in här... Jag ÄLSKAR er! Och jag är så otroligt tacksam över att ni finns!

Jag är nämligen plågsamt medveten om min usla uppdatering.

Inte en ursäkt, men en förklaring är att jag alltid numera är så extremt trött när jag kommer hem från jobbet. Alltså under vardagskvällarna.

Senaste tiden har jag lämnat hemmet runt 6 på morgonen och kommit hem ca klockan fem på eftermiddagen. Då ska det fixas mat och andra sysslor. Har då och då försökt sätta mig vid datorn för att fixa med bloggen, redigera någon bild eller skriva något i Word. Men så fort jag börjar koncentrera mig på skapande får jag bokstavligen ägna all energi till att bokstavligen hålla ögonen öppna.

På sin höjd kan jag kolla en stund på något lättsamt på Youtube eller diverse streamingtjänst. Efter det däckar jag.

Det går över.

 

MEN igår (söndag) lyckades jag faktiskt ta mig iväg en liten stund till Furunäset, där nere vid Kärleksstigen (promenadstråket längst vattnet).

Canon fick hänga med, och planen var lite halvt att dokumentera hur det ser ut just nu och halvt hade jag hoppats på att Blåsipporna hade hunnit börja blomma.

Det sistnämnda visade sig vara lite för tidigt. Den äng av Blå -och vitsippor som huserar där hade inte gett sig till känna än.

DOCK hittade jag några stackare längst strandkanten. De var fortfarande väldigt små och halvt utslagna, men det ÄR alltid en fantastisk känsla när man hittar årets första vårblommor :-D

 

Däremot kunde jag bara ta mig en bit längst stigen. Hade nämligen varit så osmart och tagit lågskor (vita i tyg, hm...) och efter en bit in på stigen kom jag till ett område där snön inte hunnit smälta.

Fel skor = vände om och strosade tillbaka mot bilen.

 

Denna fototur skedde under kvällen (runt åttatiden), så solen hade hunnit börja gå neråt. Detta betyder, som ni ser, att ljuset var helt underbart!

Gyllene timmen indeed!

Just nu blir det faktiskt inte mörkt förrän vid 21-tiden på kvällen! Känner att jag ler från öra till öra bara av att skriva den meningen!

Vi är sanneligen på rätt sida om både vinter -och sommarsolståndet!

Det har också verkligen smält bort så ljuvligt mycket snö senaste tiden! Jag älskar våren; jag verkligen ÄLSKAR den! Utan konkurrens är det min absoluta favoritårstid!

 

Men... innan jag skriver en hel roman tänkte jag att vi helt enkelt sätter igång med bildvisningen av ett gäng helt färska bilder från Piteå.

Fotade, som sagt, igår; Söndagen den 18 april 2021.

 

 

Förra veckans snöoväder resulterade i alla fall i en sak... en obeskrivligt vacker vinterhelg.
Åkte ut med kameran ungefär en timme under söndagen. Hann tyvärr inte mer, då jag inte kom mig iväg förrän vid 13-tiden. Men å andra sidan var jag då ute precis mitt i den underbaraste av solnedgångar. Ljusmässigt finns det verkligen ingenting som slår vintersolnedgångar!

Ni vet, när ljuset är sådär extra ljust och himlen är färgad pastellrosa.

 

Hörde idag att det väntas börja om att snöa senare i veckan, och att det eventuellt väntas typ lika mycket som det kommit hittills.

Snälla! Säg att det är fel! Vi.Behöver.Inte.Mer.Snö.Nu!!

Jag kan klara den nuvarande snömängden; varför kan det inte bara få vara såhär resten av vintern? Vi behöver f*n inte mer!

Dock verkar det tack och lov som att snöandet kommer sprida ut sig under flera dagar, så förhoppningsvis slipper vi en upprepning av förra veckan.

 

Tänkte i alla fall att jag skulle minimera textbabbel i detta inlägg, och istället låta det fokusera på de bilder jag fotade igår.

Kommer också ett till bildinlägg från samma dag imorgon. Blev nämligen alldeles får många för att lägga in i samma inlägg.