Heeeeeeeeeej!

Välkommen till den tredje och avslutande delen av min lilla utflykt i sommarnattens magiska ljus!
När jag kom tillbaka mot Norrstrand låg dimman tätare än någonsin, men solen hade också börjat stiga på himlen. Detta skapade ett ljus jag inte kan minnas att jag sett tidigare. Ett magiskt ljus.
Jag är så nöjd med flertalet av bilderna i detta inlägg, men ingen av dem kan ändå riktigt till 100% beskriva ljuset.
Kameran smattrade på; så mycket kan jag säga...


















Och så en av mina personliga FAVORITER från hela nattens fotograferande! Älskar denna!









Vid de tillfällen då dimman låg som tätast såg man inte längre än såhär...
Det var nästan för mycket dimma. Det här naturfenomenet blir ju som jag beskrev det tidigare; som ett naturens eget filter. Men det blir ju ändå bäst om man trots allt kan skymta lite konturer från saker genom dimman. Som den är på denna bild... det är ju mer bara som en ogenomtränglig vit gröt.

Fler fåglar. Eller är det kanske samma som från början? ;-)





Såhär. Dimman är tjock, men man kan ändå skymta en horisont längst bort.

Kruxet när man fotar just den här typen av bilder är ju att det ser ut som det är betydligt mörkare än det egentligen är, för att kameran är riktad mot solen.
Det är ju vid tidpunkten helt ljust, men färgat av soluppgångens färger.









Precis såhär. Det här är hur ljuset såg ut under tiden då jag fotade de orange bilderna.

Och HÄR dök det upp "Kort Fullt" på kamerans display.
Hade lätt kunnat stanna ute längre och fota; men ides inte gå hem, hämta det andra minneskortet för att sedan gå tillbaka igen. Därför tog jag närmaste väg hem (för att inte råka snubbla in på något "perfekt fotoställe"), laddade in bilderna i datorn och ramlade isäng.
Då var klockan någonstans mellan 4 och 5 på morgonen.
Jag sov till klockan tolv den dagen.
Men igen; ångrar absolut inte den vakna natten! Det var SÅ värt det!
Nu är det dessutom endast en och en halv vecka kvar till semestern börjar. Kanske blir det fler fotonätter då... när jag till och med kan köra sådana mitt i veckan om jag så önskar.
Till alla som orkat följa med mig genom dessa mastodontinlägg: Stort tack! Hoppas ni gillade bilderna.
Vilken del var din favorit?
På återseende!
Hej där!
Kul att höras av igen utan att det tagit ett par veckor sedan sist.
Hoppas ni gillade gårdagens bildskörd, för här kommer nästa ;-)
Vet att jag skrivit om "Kill your darlings"-problemet tidigare, men det är ständigt närvarande. Det därför som en del av mina bilder är typ på samma motiv men från olika vinklar och varierande liggande och stående format. Men det går helt enkelt inte välja ibland! Speciellt inte efter sådana här fotopromenader.Jag har ändå försökt få ner antalet, och trots allt hoppat över en del bilder. Kom ju hem med över 400, och fick i redigeringen ner det till strax under 140. Hade säkert kunnat få ner det ännu mer om jag verkligen gått ut hårt med "Kill your darlings", men grejen är att... jag ville inte.
Alla bilderna i dessa långa inlägg är sådana som jag verkligen ville ta vidare till bloggen.
I början av detta inlägg har vi kommit fram till Djupviken. Det var också här som dimman börjat tätna ordentligt.
Men det bästa med dimma är ju att det för en Fotograf är Naturens eget filter. Ett filter som ger bilderna en alldeles särskild känsla av lugn, stillhet, mystik och nästan lite melankoli (men på ett tillfredsställande sätt).
Men det bästa med dimma är ju att det för en Fotograf är Naturens eget filter. Ett filter som ger bilderna en alldeles särskild känsla av lugn, stillhet, mystik och nästan lite melankoli (men på ett tillfredsställande sätt).








Vilken av dessa tre föredrar Du? Den med horisonten nere, uppe eller i mitten?
Jag kan inte riktigt bestämma mig.









Den här bilden är dock lite missvisande. På min promenad gick jag inte nerför backen, utan uppåt. Det var bara så att jag gick upp först, sedan vände jag mig om och tog en bild. Det som visas på fotot är alltså vägen jag kom ifrån, om ni förstår hur jag menar.




Syrener! Älskar Syrener!! Jag vill köpa ett hus på landet och ha flera Syrenbuskar på gården!!


















Oj, då var det visst slut på del två också.
Tredje och sista delen av min midsommarnatt kommer upp imorgonbitti, och jag kan berätta att jag sparat det bästa till sist...
Ha en riktigt fin tisdag! Både alla som fått och inte fått semester ännu :-)
Ett, två, tre... Är ni reeeeedo..?!
Jag vill inte börja ytterligare ett inlägg med att prata om hur kass bloggare jag varit. Okej; nu gjorde jag precis det, men skit samma.
Det jag ville få fram var att jag denna vecka kommer att kompensera er fullt ut!
Jag spenderade nämligen midsommarnatten utomhus, vilket blivit min lilla tradition. Det är så VÄRT det, även om det betyder att jag behöver ha midsommarafton helt lugn i min ensamhet för att orka hela natten. Ja, jag basically dygnar.
Men igen; sååååå värt det! Bara tanken på att sova bort midsommarnatten gör att det börjar krypa av panik i kroppen.
Det finns ingen - ingen! - natt på hela året som är lika underbar. Inte en enda!
Inte konstigt att den natten är så mytomspunnen. Det ÄR något nästan magiskt i luften.
Och ja; jag kom hem med 434 bilder (fyllde minneskortet) fotade mellan midnatt och 04-tiden på morgonen.
Jag tror nästan till och med jag vågar påstå att årets favoriter för min del finns bland denna bildskörd.

Började som vanligt vid Norrstrand och gick längst vattnet mot Djupviken-hållet.
Inga nya motiv visserligen, men det är ett säkert kort. Därför fick det bli den vägen.







Kom ner till vattnet och blev golvad av ljuset!! Dock ingenting jämfört med vad som komma skulle senare...
Dessa bilder är alltså fotade strax efter midnatt. Vid halv ett ungefär.










Lyckades till och med fånga två Svanar på bild.


Satte mig ner en liten stund på badbryggan vid Norrstrand. Kunde inte låta bli.
Solnedgång, kav lugnt vatten, ljudet av vattnet som slog mot bryggan när den rörde sig, dimman, ljudet av fåglarna som njöt av (nästan) människofritt. Sommarnaturen är bättre än all antidepressiv medicin i världen! Det måste den bara vara!



















Norrstrand är som ett stort parkområde som sträcker sig längst efter bilvägen mot Djupviken.

Frisbeegolf. Har dock aldrig spelat.



Fotbollsmål passerar man lite överallt. Fotbollsplaner finns överallt i denna stad. Överallt!
De kommer dessutom vara flitigt använda till helgen, då PSG (Piteå Summer Games) spelas. Jag har inget med PSG att göra, men det känns ändå så konstigt att turneringen inte spelats sedan sommaren 2019..! På grund av pandemin förstås.
Men nu är det alltså dags igen.
Men nu är det alltså dags igen.

Jag hann till och med se tre HARAR under min nattliga promenad! Tror aldrig jag sett Harar i verkligheten förut, så det var ändå ett litet Naaaah!-moment. Tre st dessutom!
Tyvärr blev kvalitén på just dessa två bilder inte särskilt bra, men det gick sannerligen snabbt för dem att hoppa förbi. Så fick försöka vara lika snabb med kameran, för att sedan beskära bilderna i efterhand (hade bara 50mm-objektivet med mig, och stod en bit ifrån).

Naaah!




Mitt i skogen, typ. Jaga mygg och fota samtidigt... inte den allra bästa kombon ;-P
Dock hade jag rollat typ hela kroppen med Djungelolja innan jag gick hemifrån, så det gick ändå hyfsat fint :-)


Och Där tror jag vi avrundar första gänget bilder. Det blev totalt 138 redigerade bilder, så kan inte visa allihopa i ett enda inlägg. Men den som spar han har, som vi brukar säga :-)
Jag hoppas ni hade en fin midsommar med lika fint väder som vi hade här i Piteå.
Hoppas ni fick fira helgen precis som ni önskat; oavsett om ni "bara" tagit det lugnt, om ni haft klassiskt firande eller om ni varit på någon stor midsommarfest.
Vi ses här på bloggen imorgon, om ni vill, för nästa explosion av bilder. Då tätnar dimman :-)

Tro det eller ej, men jag har faktiskt lite nya bilder att visa idag! Årets första sommarbilder (för min del) dessutom.
För nu är det verkligen sommar! Eller ja; försommar i alla fall.
Vi hade APT-avslutning i eftermiddags; på Swensbylijda. Ni som följt min blogg sedan tidigare känner mest troligt igen denna plats ;-)
Jag har... ehm... varit här några gånger med Canon. Finns inte många platser i mitt närområde som är SÅ fotovänliga som just detta!
Därför kunde jag inte motstå frestelsen att låta kameran följa med även idag, även om jag rent tekniskt inte åkte dit på fototripp.
Tanken var egentligen att stanna en liten stund efteråt - kanske stanna på lite olika platser under vägen hem - men tyvärr hade min mage andra planer. Magknipattacker och svajigt skitnödig gjorde att jag var tvungen åka hem där jag hade tillgång till toalett och Imodium ;-P
Jaja, det kommer fler tillfällen... och jag hann i alla fall få några härliga sommarbilder.
Notera det fantastiska vädret! Det var första gången i sommar som jag hade enbart en luftig sommarklänning och joggingskor. Inga leggings och ingen tröja.
Det är också Studentbal här i Piteå idag (eller ja; på Havsbadet). De kunde då rakt inte fått bättre väder!
Men men... Nu tycker jag vi kör lite Show without Tell istället. Vad tycks om det? :-D















Hade jag abstinens eller hade jag abstinens?? Tog ut Canon en stund efter jobbet... och brände av hundrafjorton bilder på strax under en halvtimme!
Och då gick jag inte längre än bokstavligen tvärs över vägen hemifrån.
Insåg också (när jag laddade in bilderna i datorn) att jag inte ens rört kameran sedan i februari! FEBRUARI! Inte konstigt att den fick gå varm idag!
Dessutom; eftersom kill your darlings inte är min starka sida, kommer detta att bli ett mastodontinlägg.
NU är det i alla fall äntligen VÅR!
Solen går ner vid 22-tiden (kl 22:09) och upp tidigt, tidigt på morgonen (kl 02:51).
Det blir aldrig helt mörkt längre. Mitt i natten blir det fortfarande lite mörkare skymning, men det blir inte HELT mörkt.
Träden slår ut i rask takt och det blir grönare och grönare.
Livet återvänder.
Det är NU vi får vår belöning för att vi stått ut med ytterligare en låååång, mörk och kall vinter.
Livet återvänder.
Däremot är det inte sommarkläderväder riktigt ännu. Det är också svårt att vara ute och fota hur länge som helst, eftersom händerna blir stelfrusna om man inte har vantar. När jag gick ut på min lilla fotosession var det 9 grader, men kändes kallare eftersom det blåste en del.
Nu menar jag såklart inte att vantar behövs per automatik när man går ut nu, men det blir ju alltid kallare när man hanterar en stor och tung kamera i dessa grader.
Men nu får det vara nog om det mest svenska samtalsämnet i världen... vädret ;-P
Tycker vi ägnar resten av inlägget till rykande dagsfärska bilder! Det var sannerligen inte igår!












































Vad roligt att du ville följa med på denna bildkavalkad!
På återseende!

Det gäller att passa på med fotograferandet när det är fint väder, eller hur.
När det kommer till hösten så vet man aldrig hur dagen/dagarna efteråt ser ut... Idag är det exempelvis mulet igen, och tydligen har det regnat någon gång under morgonen (det är i alla fall blött på marken).
Trots att det blev en kort stund är jag glad över att jag rastade kameran igår. Är också otroligt glad över att vi bytte till vinterdäck igår. Takes the pressure off, om man säger så.
Kollade mitt bildarkiv och såg att första snön förra året kom den 18:e oktober. Idag är det den 10:onde...
I övrigt har jag absolut ingenting att skriva om till detta inlägg, så tänkte att vi kör fokusering på Bildgalleri istället.














Nu befinner vi oss verkligen i gränslandet mellan fin -och fulhöst, det är ett som är säkert.
Finhösten hänger fortfarande med, men löven rasar från träden i en rasande takt och lämnar grenarna kala och gråbruna. Speciellt snabbt går det under dagar som det varit tidigare i veckan... regn, regn, regn som liksom piskar av löven från alla träd.
Blöta, brun-gula löv ligger likt en stor heltäckande matta längst gångvägar och trottoarer.
Nu är alldeles strax Den bruna årstiden här.
Jag hade dock kunnat stå ut med fulhösten, om den övertog vintern. Med andra ord; om jag slapp snön. Jag avskyr så innerligt snön! Att det kan bli fina vinterbilder väger inte upp allt jobbigt praktiskt med snö och kyla.
Och ja; visst blir det liiite ljusare när det kommer snö. Men inte så mycket att det är värt det.
Så jag säger: Fram för fulhöst tills det är dags för vår!
Men... IDAG har det i alla fall varit helt fantastiskt väder. Den perfekta höstdagen, vågar jag nog påstå, med blå himmel, strålande sol och faktiskt riktigt varmt för att vara oktober.
Faktiskt så har det varit en väldigt varm - en ovanligt varm - höst hittills. Temperaturen under dagarna har ändå legat på tvåsiffrigt; alltså strax över tio grader så gott som hela tiden. Och såhär i slutet av september-början på oktober brukar det ju ändå krypa ner runt nollan.
Tror faktiskt inte det varit särskilt många frostnätter hittills. Vi hade två (eller om det blev tre) sådana i slutet av augusti, då det var alldeles frostigt i gräset när jag körde till jobbet. Men det har inte hänt sedan dess.
Jag har även passat på att byta till vinterdäck på bilen idag. Eller ja, fick hjälp av pappa i vanlig ordning :-)
Jag har även passat på att byta till vinterdäck på bilen idag. Eller ja, fick hjälp av pappa i vanlig ordning :-)
Har varit med en gång om att bli överraskad av första snön, och jag kommer aldrig mer att köra på snö med sommardäck! Aldrig!
Vinterdäck är ju dessutom tillåtna från 1:a oktober, och första snön brukar normalt anlända i mitten av oktober, så tänkte att Varför inte?
Nu behöver jag inte känna någon stress eller nervositet om jag en morgon plötsligt skulle vakna upp till det där vita h-vetet utanför fönsterna.

Och dagens väder har i alla fall varit strålande. Kunde inte önska bättre.
Mellan däckbytet och det tvåårskalas jag varit på åkte jag ut en sväng för att lufta käraste Canon.
På Djupviken, inte långt ifrån min arbetsplats, hittade jag ett av mina absoluta favorithöstträd. Det var så vackert att jag knappt ville gå därifrån.
Blev hyfsat nöjd med bilderna, men måste ändå säga att de inte gör trädet riktigt 100% rättvisa.
Alldeles klargula löv, så stark färg att de lyste! Det är sådant HÄR som är Finhöst Grande!



Alltså TITTA på det!! HUR vackert är det inte?!!
Den mörka stammen mot de lysande gula löven. Kan helt enkelt inte bli bättre.



Hoppas ni också haft en fin höstlördag!
Vi hörs snart igen!

Här kommer lite fler bilder fotade under samma kväll som de tidigare vissna Rallarrosbilderna. Faktiskt från samma ställe, men jag ville inte blanda bilderna i samma inlägg.
Bilderna är alltså från sista semesterhelgen, vilket - eftersom jag vet om tidpunkten - lägger ett extra vemod över dem. De är verkligen Nu-Är-Det.Slut.På.Sommaren-bilder.
Hittade dessutom en kvarglömd barntröja med Greta Gris där på stranden, vilket i sin tur blev en representation av att badsäsongen är över. För en filosofiskt lagd person som jag går det inte att inte gå till dessa tankar.
Men de ger samtidigt ett lugn. En stress över att ledigheten är slut, visst. Men också en känsla av stillhet.
Nu har jag arbetat en månad (shit!) efter semestern, och "elva månader kvar tills nästa" har blivit tio månader kvar. Egentligen helt sjukt vad tiden går snabbt. Speciellt om jag kopplar ihop det med gårdagens inlägg där jag satt och listade mitt liv för tio år sedan.
Det går fort, fort, fort.
I skrivande stund är det verkligen HÖST utanför mitt fönster. En solig höstdag.
Träden och all växtlighet skiftar färger i ett rasande tempo; det är nästan så att man kan SE det ändras. Jag skulle säga att det är väldigt nära 50-50 nu gul/orange/rött vs grönt. Om inte helt 50-50. Nu är det bara en tidsfråga innan det gröna i naturen kapitulerar helt och hållet.
Och ja, det är vackert med höstfärger... men jag föredrar det gröna. Kaaan som sagt också ha att göra med att jag är livrädd för att gå in i vintern igen. Brukar inte känna så, men förra vintern ärrade mig verkligen.
Men men, vintern kommer. Det är något vi inte kan göra något åt.
Istället ägnar vi ett par minuter till att ta in dessa bilder, vilka kommer hjälpa i alla fall mig att ta mig igenom den långa, mörka årstiden.








Det är något alldeles särskilt speciellt med spegelblankt(-ish) vatten ♥




När det var dags att börja rulla hemåt efter min fototur i söndags natt så tog jag vägen via Pitsund in mot stan, och det var då jag upptäckte Månen med stort M.
För det första är "stort" nyckelordet här... Det var fullmåne, och den var enorm! Tyvärr syns det inte direkt på mina bilder här, eftersom jag hade "fel" objektiv med mig. Hade såklart inga tankar på att jag skulle fota månen, så det enda jag hade med mig var mitt vanliga fasta 50mm´s.
Det är ett av de bästa objektiven när man fotar porträtt samt natur på närmare håll, men är sämre när man fotar på avstånd. Där är teleobjektiv ett bättre alternativ.
Men som sagt; nu hade jag bara 50mm´s med mig, och det är bättre än inget :-)
I alla fall... månen i söndags var ENORM! Och riktigt starkt lysande orange. Såg ut som en stor apelsin på den djupblå himlen.
Men eftersom det är träd precis överallt, var man än vänder sig, i det här landet så är det knepigt att hitta en bra plats att fota månen på.
Efter en snabb googling hittade jag att Sverige består av hela 69%(!) skogsmark...
Efter en snabb googling hittade jag att Sverige består av hela 69%(!) skogsmark...
Men tänkte att eftersom jag körde "mot" månen när jag var på väg mot Pitsund så borde Gläntan vara en bra fotoplats.
Så styrde kosan mot Sandängesstrandens naturreservat - Pitebornas Beach of Choice.
Måste erkänna att det var lite småläskigt att befinna sig där ensam vid midnatt när det hunnit bli så pass mörkt. Man kör ju faktiskt en bit in i skogen för att komma till denna strand.






Fick typ halva stranden med mig hem... #tacksamfördammsugare ;-P
Det känns som jag varit ledig skitlänge, men ändå har inte ens halva semestern passerat.
Hur ofta får man känna den känslan som vuxen? Den där "sommarlovet är evighetslångt"-känslan från när man gick i skolan.
Nej, just det! Aldrig. Eller okej då, så gott som aldrig.
Men det är PRECIS den känslan jag har just nu!
Det känns verkligen som det var evigheter sedan jag gick på semester, men halvtid på denna ledighet infaller inte förrän på torsdag denna vecka. Fem Veckors Semester Är GULD!!!
Trots att vädret varit lite svajit den senaste tiden njuter jag i fulla drag; vilket, som ni märkt, har smittat av sig på bloggen.
Upptäckte att jag inte bloggat någonting alls i juli.
Det här är min tredje betalda 5-veckorssemester, men av någon anledning har jag fortfarande kvar den där känslan av det fantastiska med att vara helt ledig - med lön - i en hel månad.
Jag älskar den känslan! Jag ryser (av glädje) varenda gång jag tänker på att jag faktiskt är HELT ledig i flera veckor. Att jag kan göra absolut ingenting om jag så önskar. Att jag inte har något jag måste få gjort och redovisa för att få pengar...
Med det menar jag att jag såklart har varit hemma och "ledig" förr om somrarna, men då har jag ju inte varit direkt ledig. Jag har varit arbetssökande, och därmed haft trycket på mig att skicka in aktivitetsrapporter and what not till AF... A-kassan... Försörjningsstöd.
Jag har hela tiden haft pressen på mig att söka ett visst antal jobb per månad, även under sommaren då halva Sverige stänger ner ;-P
Men sedan tre år tillbaka är det alltså slut med det!
Jag får en hel lön den 27:e juli utan att ha lyft ett finger sedan 9:onde juli!
Och ja, jag vet hur semester fungerar. Jag vet naturligtvis att man tjänar in dessa dagar under året man arbetar. Men jag gillar att tänka på det som att man får betalt för att inte göra ett skit i En Hel Månad.
För tio år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva detta. På riktigt; jag trodde verkligen att jag aldrig skulle få prova på känslan av fast anställning och riktig semester. På riktigt så trodde jag att min lott var att harva runt från praktikplats till praktikplats. Mentalt var jag inte på en bra plats för tio år sedan...
...
Men nu sitter jag här med en sådan stark känsla av att någon tryckt in knappen Erica 2.0. Det känns verkligen som att mitt liv gått in i ett 2.0-skede.
Jag är medveten om att detta låter riktigt löjligt; men då och då får jag - sedan 4-5 år tillbaka - konstiga "glädjerus" som liksom strömmar genom kroppen. Det känns fysiskt som att det är något som går genom kroppen. Nästan som att kroppen skrattar utan att munnen gör det.
Jag vet att det låter sinnessjukt, men det är så svårt att förklara.
Jag älskar det.
Nåja, nog om detta.

Fotograferingen då? Från det ena till det andra.
Är det en sak jag inför varenda sommar är så otroligt sugen på så är det ju att fota så mycket som det bara går. Helst på nätterna.
Tyvärr måste jag erkänna att det inte blivit mycket av denna aktivitet hittills under semestern. Ingenting rättare sagt.
I helgen kollade jag minneskortet i kameran, och insåg att de senaste bilderna jag fotat var på jobbet sista dagen innan ledigheten tog sin början.
Detta känns såklart väldigt surt, vilket resulterar i att jag blir både besviken (på mig själv) och stressad. Jag VILL ju fota!
Typ det enda jag vill göra när jag har semester är sova och fota.
Jag vill göra resor till 97% för att ha saker att fotografera...
Men som sagt så har vädret inte varit helt ultimat för att ta ut kameran på några längre turer.
Sista arbetsveckorna var det extremt fint och varmt väder. Såklart. När man jobbar...
Första semesterveckan var det faktiskt helt okej väder, om jag minns rätt. Det var fortfarande varmt, så pass att jag behövde fläkten här hemma.
Kommer inte ihåg exakt vad det var för väder, men kan inte dra mig till minnes att jag hade något att klaga på.
Det var inte som förra året; att det vände och blev skitväder bokstavligt första semesterdagen.
Däremot senaste, alltså andra, semesterveckan har det varit minst sagt berg -och dalbana.
Tror aldrig jag sett moln röra sig så snabbt. Man har kunnat titta ut och det har varit strålande sol. Nästa gång man tittat ut, typ 30 minuter senare, har det varit övermulet. Dessutom inte vilka moln som helst; alltid mörkgrå åskmoln.
Oftast har det varit både och. 50% av himlen klar och 50% full med åskmoln.
Helt plötsligt - och detta har hänt flera gånger under veckan - har himlen öppnat sina portar dvs HÄLLregn. Eller ja, snarare klassiskt ÅSKREGN (då vet alla exakt vad jag menar).
En kväll (minns dock inte vilken) kom det till och med en hagelskur med STORA hagel. Satt i bilen på COOP´s parkering då, och snacka om att det dånade! Dessutom passade det på att åska samtidigt. OCH på en del av himlen trängde solen fram. Allting samtidigt.
Ni som följer mig på Instagram har förmodligen sett den videon jag lade ut.
Någon värme har det inte direkt varit heller. Skulle säga att det i genomsnitt hållit sig mellan 15 och 18 grader. Kallare på kvällar och nätter, såklart.
MEN natten mellan söndag och måndag var det faktiskt relativt klart väder, och därmed normalt nattljus. Annars har det varit så mulet att det till och med varit mörkt på nätterna. Usch! Som ni vet älskar jag ju just det att det är helt dagsljus dygnet runt i juli, och det är inget jag vill missa.
Därför är molniga sommarnätter inte min melodi.
Nåja, i alla fall... Natten till måndag var det.
Eftersom det äntligen var relativt ljust och jag hade lite batteri kvar i kameran så tog jag henne med mig och åkte ut på en liten runda med bilen.
Och snacka om att jag valde rätt natt! Hade nämligen så tur att dimman låg tät över åkrar och ängar; mitt favoritmotiv att fota!



Körde en sväng mot Hortlax, min kära barndomsby. Eller ja, rent tekniskt tror jag att det är ett Samhälle.
För visst brukar det kallas Samhälle, det som är för litet för att vara en stad men för stort för att klassas som by.
Hittar lite olika siffror när jag googlar, men det verkar som att antalet boende i Hortlax ligger på omkring 1300 pers.
Kort fakta: Hortlax var en egen kommun fram till nyårsafton 1966, då fyra kommuner gick samman och bildade Piteå kommun.De fyra småkommunerna som slogs samman var: Hortlax, Norrfjärden, Piteå landskommun samt Piteå stad.
Jag älskar Hortlax, och kan mycket lätt se mig köpa hus och flytta tillbaka dit den dagen jag får den chansen.



En hastighetsskylt som... ehum.. sett sina bästa dagar ;-P






Sju arbetsdagar kvar till semester.
Nu.Är.Det.Nedräkning.På.Riktigt!
Känns så sjukt, med tanke på att det också känns som nyss vi gjorde vårt bästa för att ta oss fram i en viss januaristorm.
Känns som det var nyss jag tänkte, varenda gång jag satte mig i bilen, att "Åååh! Vad jag längtar till den tiden det bara är att sätta på sig ett par skor och gå ut".
Nu är vi där.
Inga fruktansvärda vinterkläder. Ingen motorvärmare. Inga klumpiga vinterskor. Inget skrapa och sopa bilen innan man kan köra iväg. Inget skotta parkeringen. Bara en tunn sommarklänning och ett par gympadojjor.
Inga fruktansvärda vinterkläder. Ingen motorvärmare. Inga klumpiga vinterskor. Inget skrapa och sopa bilen innan man kan köra iväg. Inget skotta parkeringen. Bara en tunn sommarklänning och ett par gympadojjor.
Life is beautiful. It really is. THIS time of the year, at least ;-)
Sju arbetsdagar.
En och en halv vecka.
Sedan har jag 35(!) sovmornar efter varandra :-D Fem veckor av välsignad ledighet.
Däremot måste jag erkänna att jag fortfarande blir lite stressad av tanken på semester -alltså att vara hemma i en månad. Tror mycket av det beror på att min hjärna fortfarande till viss del förknippar hemmaliv med arbetslöshet och "du måste skicka in det och det för att ha rätt till pengar". Typ aktivitetsrapporter till AF, underlag till a-kassa, en hel tjivo med olika papper för rätten att få söka försörjningsstöd...
Det har gått sex år, men tror min hjärna som sagt fortfarande är lite grann i F-stödsmode.
Det här blir min tredje betalda 5-veckorssemester, och det känns verkligen sinnessjukt underbart! Man kan verkligen koppla av på ett helt annat sätt när man har riktig semester än om man är hemma under sommaren pga att man inte har ett jobb.
Man är ju hemma i båda fallen, men skillnaden i avkoppling är sannerligen markant!
Plus att man ju faktiskt får en högre lön den månaden, aka Semesterersättning. Ljuva ord.
Om man nu inte sökt och fått semesterväxling förstås. Då får man ju samma vanliga lön, men å andra sidan får man vara ledig fler dagar.
Dessutom fick jag drygt 2000 tillbaka på skatten i år. Kom in på kontot nu i juni. Så igen; Livet leker.




En vissen midsommarstång kvar sedan helgen.

Urtypen av svensk sommaridyll.

Midsommaräng.

Och Hundkex har sin givna plats i den idyllbilden.


Gärdesgårdar alltså 😍



Kan man bli annat än lugn i själen av att befinna sig på en sådan här plats? Speciellt på kvällen när det inte är så mycket aktivitet och människor överallt.


En idyllisk (ja, jag tjatar om det ordet) Emil i Lönneberga-värld.



Någon som förstår än varför denna plats är populär för bröllopsfotograferingar...? ;-)
Sedan, på vägen hem, körde jag förbi jobbet eftersom det där i närheten också växer en massa blommor. Så bilderna i resten av inlägget är fotade där och inte i Svensbyn.










Jobbet... ↑ Kändes lite underligt att köra den vägen vid halv tio på kvällen, måste jag säga ;-P











Där bakom träden är också ett väldigt mysigt villaområde, där jag absolut kunde tänka mig bo. Hummerstigen.

Som ni märkt (och ni som följt mig länge vet) har jag otroligt svårt för det här med "kill your darlings".
Det ultimata efter en fotopromenad skulle vara att jag valde ut kanske de tio - kanske femton - bästa bilderna för publicering här på bloggen. Det skulle tillföra mer kvalitet tänker jag. Jag behöver ju faktiskt inte braska på med sådana här milslånga bildbomber varje gång.
Men Kill your darlings är tydligen inte min grej.
70 redigerade bilder blev det totalt från denna kväll. Har ändå fått ner det från drygt 200 bilder på minneskortet, men det är enbart för att jag eliminerat de "platta" tråkigaste bilderna, de ofokuserade och de som basically är så lika andra bilder att de praktiskt taget är kopior.
Hoppas ni har det bra i sommarvädret allla kära vänner!
På återseende!
Är det en del av sommaren jag älskar extra mycket så är det sannerligen midsommar och tiden som leder upp till denna helg.
Inte för att jag direkt firar högtiden; har inga fasta traditioner utan brukar mest ta det lugnt (som alla andra helger ;-))
Men NATUREN tycker jag är mitt i sitt esse under den här tiden på året.
den skira grönskan har visserligen övergått till sommarens "tyngre" gröna variant, men jag älskar att i princip allting blommar just nu.
Den blomstertid nu kommer, indeed!!
Med detta menar jag alla de söta ängsblommor vilka väcker alla barndomsminnen till liv.
Smörblommor. Hundkex. Blåklockor. Rödklöver. Och så vidare. Framförallt Prästkragar! Älskade de sistnämnda som barn.
Och med Hundkex vet jag inte vad det är med; de är inte vad jag personligen skulle lista som vackra blommor. Men av någon anledning älskar jag när de blommar. På något sätt sätter de en sådan sommarkänsla i min kropp. Jag älskar att köra/gå längst vägar där de växer i överflöd längst vägrenarna.
Finns det någonting bättre än den svenska sommaren?
Nix pix!!
Den här årstiden vill jag - helt och fullkomligt ärligt - inte bo någon annanstans. Jag känner inte ett enda uns av längtan efter att flytta när vi befinner oss i spannet mellan maj och augusti. Eller ja, det skulle vara ut på landet då möjligtvis.
Men en sak är säker; Jag lämnar inte Norrbotten i första taget!

Gårdagen var en sådan där underbar kväll. För att tala klarspråk var det den perfekta sommarkvällen.
Solen sken, inga moln och runt (drygt) 20 grader varmt. Så trots vetskapen om att jag skulle vara astrött på jobbet kommande dag så åkte jag och Canon ut på en runda. Ångrar det inte.
Men eftersom jag hade begränsat med tid (kom på det runt 18-19-tiden) och att det ändå var en vanlig vardagskväll så föll valet på ett säkert kort. Styrde kosan ut mot Svensbyn och Swensbylijda. Ni som följt min blogg länge har sett bilder därifrån flera gånger.
MEN det ÄR så vackert där.
Det är ett hembygdsområde som ligger så att säga mitt ute på landet. Kan säga att det är inte för inte som det varit (är?) ett populärt ställe för brudpar att fota sina bröllopsbilder på.
Enda störande är förståss MYGGEN! Speciellt detta MYGGÅR!!
Alltså jisses vad mygg det är nu! Och det kommer som sagt från någon som är född och uppvuxen här i Norrbotten.
Vaaaarför kunde de inte ha frusit ihjäl av den kalla våren?!?!!
Det är tur att bilderna blir bra, annars skulle det inte vara värt det. Sitter här och håller på att klia sönder mina ben just nu.
Efter förra fotorundan (den nere vid Kärleksstigen), då jag kliade sönder ben och armar i 1,5 vecka efteråt bestämde jag mig för att komma ihåg att inhandla myggmedel. För att liksom vara förberedd nästa gång.
Tror ni Klantröv här kom ihåg att smörja in med sagda Djungelolja igår??
Eh... nej, såklart inte. Såklart kom Klantröv på halvvägs till Svensbyn att medlet stod kvar i badrumsskåpet hemma.
Tror nästan jag måste placera den i väskan, så att den alltid följer med i fortsättningen.
...
Eller så kan väl myggen helt enkelt bara dööö ut för i sommar!?!
Nåja, jag blev nöjd med bilderna i alla fall. Det är ju huvudsaken. Plus att jag kom mig ut från stan en sådan underbar sommarkväll.













Alltså; gammeldags gärdesgårdar är såååå fina!
När (ja... "när" inte "om", haha) jag flyttar ut på landet ska jag ha en gärdesgård!


Seriöst; det är SÅHÄR jag ser bilden framför mig av mitt liv på landet! Ljuvligt!

Och som jag skrev på Instagram: Sverige alltså!





Ja, det där röda huset hade jag ju också kunnat tänka mig...





Detta motiv har ni sett förr ;-)

...och detta.








Det finns ingen bättre terapi än den att befinna sig ute i naturen! Alla bekymmer och all stress liksom bara rinner av en.

Del två kommer inom kort.
Jahopp! Goddagens kära vänner!
Se där; en av mina sällsynta uppdateringar. Men jag vill verkligen bara blogga när jag har bra content, och då blir det lätt såhär. Är ju inte som att jag jobbar som Influencer direkt. Hellre kvalitet än kvantitet, säger jag helt enkelt.
Se där; en av mina sällsynta uppdateringar. Men jag vill verkligen bara blogga när jag har bra content, och då blir det lätt såhär. Är ju inte som att jag jobbar som Influencer direkt. Hellre kvalitet än kvantitet, säger jag helt enkelt.
Okej, visst blir det lite sisådär med det också mellan varven, men ni fattar poängen :-)
Det här har sannerligen varit en OTROLIG slutet på maj/början på juni! Sol och sommarvärme deluxe!
Jag menar; de senaste dagarna har min termometer visat 23-25 grader på morgonen innan jag åkt till jobbet -alltså vid 6-tiden. Och ja, jag är medveten om att jag har termometern på vad som är husets solsida på morgonen (skuggsida resten av dagen), men ändå. Det ger minsann glädje till trötta mornar.
Däremot hade vi faktiskt ett åskoväder här för ett par timmar sedan. Sol och värme hela dagen, och så preciiiis i samma stund som jag skulle åka till arbetsplats nr 2 öppnade himlen sina portar... Det ÖSTE ner. En tvättäkta åskskur.
Och nu, i skrivande stund, är det sol och blå himmel igen. Man kan tro det är april, haha :-P
Och nu, i skrivande stund, är det sol och blå himmel igen. Man kan tro det är april, haha :-P
MEN i söndags - vilket detta inlägg var tänkt att handla om - visade sig Sverige ifrån sin allra bästa sida, minst sagt.
Nationaldagen bjöd på strålande sol och en bit över 20 grader. Kommer inte ihåg exakt, men varmt var det.
Så tråkigt dock att den 6:e var en söndag i år = ingen extra ledig dag.
Däremot kan vi ju se det såhär:
1. NU kommer det att vara flera år framöver då nationaldagen är en vardag.
och
2. Vi (i alla fall vi som arbetar kommunalt) har ju faktiskt en ledig dag innestående. När den 6 juni infaller en helg har vi rätt att ta ut en valfri annan dag ledig istället. Som då alltså inte tas från semesterdagarna, utan det är specifikt en kompensationsdag för nationaldagen.
När jag tar ut min? Eh... vi får väl se om jag gör det ;-) Tog inte ut min sådan dag förra året. Men å andra sidan saknar jag den inte direkt heller.
Jag vill helt enkelt inte missa dagar på min arbetsplats, och det är ju ändå så relativt kort tid kvar tills fem veckors semester.
Det går ingen nöd på mig (förutom att jag så innerligt BEHÖVER min sammanhängande fem veckors ledighet nu).
I alla fall så åkte jag och Canon ut en sväng tillsammans i söndags. Kunde ju inte låta bli när dagen bjöd på sådant väder.
Blev ingen längre tur, utan körde på säkert kort och åkte först ner till... eh, vad heter det egentligen?... båthamnen nedanför Öholmabron. Mellan Bergsviken och Hortlax. Ni kommer känna igen motiv därifrån på bilderna här.
Efter det styrde jag bort mot Furunäset för att dokumentera lite nere vid Kärleksstigen. Ni vet, där jag var för bara någon vecka sedan och fotade Vitsipporna.
Så eftersom detta blir en mastodontbildbomb tror jag att jag börjar avrunda texten nu.
Enjoy!

Tänkte att jag startar med denna bild, vilken jag inte kunde låta bli att föreviga. Ja, jag hittade en ynklig liten snöhög som envist klamrade sig fast i värmen. Känns ju minst sagt liiiite udda med snö i 25 graders värme i juni...
Måste dock disclaima att det ÄR ändå ovanligt även här uppe hos oss.
Visst, det är inte ovanligt med snö första halvan av maj, men i juni brukar allt ändå ha smält bort.
Gissar att detta beror på de enorma snömängderna denna vinter, samt att våren generellt var väldigt kall.
Men lite kul är det ändå att lyckas få en sådan bild ;-)




Den här parkeringen var FULL med människor som höll på att sjösätta sina båtar (och allt vad de nu gjorde). Nu är verkligen den säsongen igång!



Häggen blommade för fullt. Doftade ljuvligt!


Och Björkskogen i försommarskrud...




Missade fokus lite, men bilden får vara med ändå på grund av LJUSET!!







Och så har vi kommit ner till Kärleksstigen; Furunäset.

Lite tätare växtlighet än sist, kan man lugnt säga :-)
















När jag ser dessa bilder kan jag rent utav HÖRA och KÄNNA alla mygg!!
Det verkar bli ett jäkla MYGGÅR i år. Under den relativt korta stunden jag var och fotade hann mina ben bli alldeles uppätna av mygg. Literally.
Jag har stora, kliande myggbett över hela benen för tillfället varav har kliat sönder hälften av dem redan.
Svensk sommar ser ju faktiskt otroligt vackert ut på bild, men vetskapen om vad man genomlider ;-P för att fota dem... #hatamygg!
Men jag är i alla fall tacksam för att vi (PEPPAR PEPPAR PEPPAR!) hittills klarat oss från Fästingeländet.
Visst, de börjar komma hit upp också -men det finns inte på långa vägar lika mycket som söderut i landet.
Nu skriker jag PEPPAR PEPPAR igen; men jag har aldrig haft en fästing under mina 37 år i livet.
Under min uppväxt fanns de inte här överhuvudtaget.
Så jag kan nog ändå vara ganska glad över att vi "bara" har myggen att slåss med. Finns ju djungelolja och en massa annat.


En bortsprungen brodd. Behövs tack och lov inte förrän om typ ett halvår :-D




Hoppas att ni hade en toppenfin Nationaldag vad ni än gjorde, och hoppas ni haft en lika fin start på juni som vi!
OCH jag hoppas INNERLIGT att det inte blir en likadan sommar som förra året! 2020 var ju faktiskt juni också väldigt fin, och sedan var sommaren bokstavligt talat över när almanackan gick över till 1 juli. Så vill jag inte ha det i år! Jag vill ha en FIN semester!
Ha det fint, ta hand om er och På återseende!!
Det är vad promenadstråket vid vilket jag fotade Vitsipporna igår kallas (heter?). Kärleksstigen.
Ni kommer förstå när ni scrollar genom bilderna i detta inlägg. Nu är det ju visserligen fortfarande tidig vår, så det ser fortfarande ganska kalt ut.
Men tänk er hur det ser ut under sommaren där... När stigen där, som går parallellt med vattnet, är inbäddad i grönska. Det är som att promenera i en tunnel av grönt.
Tänkte att jag skulle försöka komma ihåg att åka ut dit även till sommaren, om ni vill se bilder av hur det ser ut när allt är utslaget.
Idag tänkte jag faktiskt försöka hålla texten kort och mer fokusera på bilderna. Kör alltså en bildblogg idag.
Dessa är alltså fotade på samma ställe som Blåsipporna och Vitsipporna växer. De växer dock inte hela vägen, utan bara i en liten dunge där jag kommer ner till stigen.
UPDATE en stund senare angående bloggen...
Alltså, vaaaarför har denna bloggportal blivit så jäkla jobbig den senaste tiden!?!
Det verkar som att det inte (knappt) går att kvällsblogga numera.
En av de viktigaste beståndsdelarna i en blogg är ju bilder, och det är knappt så det går ladda upp bilder..!
Om jag väljer, säg, 20 bilder (det är lugnt, jag har laddat upp fler än så på samma gång förr) så börjar den ladda upp på fullt normalt sätt. Men efter bara några bilder börjar den stå och tugga på samma bild hur länge som helst. I princip så stoppas uppladdningen bara helt spontant efter ett tag.
Då måste jag spara inlägget som utkast. Gå till Översikten. Gå tillbaka till inlägget. Välja några bilder. Ladda upp.
Sedan spara som utkast igen. Gå till översikten. Tillbaka till inlägget. Upprepa.
Det var bland det mest störiga jag varit med om här på bloggen kan jag meddela!
Hoppas, hoppas, hoppas de löser sig snarast!
Åter till vad inlägget skulle handla om... bilderna från Kärleksstigen:





Tyckte dessa två blev mer levande i svartvitt än i färg. Känns som det händer mer när skuggorna kommer fram så tydligt.

Den här vyn minns ni kanske..?

...såhär ser den ut nu. Ingen snö kvar. Yay!


Den här pölen var dock fortfarande frusen.




Hittade också en av mina absoluta favoriter -Tussilago :-D

Någon som förstår namnet Kärleksstigen än? ;-)













Såna dära små underbara musöron :-)





Här har vi en till tidigare bild, från mitten av april.

Och samma utsikt igår den 18 maj. Ingen snö och öppet vatten :-D

Här var det dock fortfarande kvar lite av någon av vinterns plogningshögar.

Ni som följer mig på Instagram kanske minns denna bild från i vintras?
Det massiva plogberget på BackCity...
Det massiva plogberget på BackCity...

...så här ser det ut daterat 18:e maj.
Skorstenen med de röda prickarna på förra bilder är samma som skorstenen längst till vänster på den här bilden... Jaa... beskåda och jämför... ;-)
Men för att inte avsluta med superdeppiga industribilder följer här istället tre blomsterbilder.
Känns som en bättre avrundning för det här inlägget.
Vi hörs om ni vill och kan!
Ta hand om er!



Ok, vi får se om jag kan publicera det här inlägget.
Vaaarför är det alltid så att jag inte haft något att blogga om på länge, och när jag äntligen har nya bilder och är redo för bloggning... DÅ krånglar min bloggportal så jag håller på att bli tokig!
Det går knappt att ladda upp bilder; de i detta inlägg tog flertalet försök innan det till slut lyckades.
Sedan blir det typ 3 gånger av 4 när klickar på något; den där jäkla kossan som säger "Du har ej tillåtelse att visa sidan" (eller liknande). På blogg.se kommer det meddelandet upp när det är krångel hos själva bloggportalen.
Jag vet om att det går över till slut, men det är SÅ störande!
Jag vet om att det går över till slut, men det är SÅ störande!
Men till något roligare...
Idag fick jag chansen att fota årets första vårblommor!
Efter jobbet svängde jag förbi Furunäset för att kolla om Blåsipporna börjat blomma ännu. Det hade de knappt. Jag hoppas verkligen att de bara är lite extra sena, och inte att de hoppat över blomningen i år.
Efter jobbet svängde jag förbi Furunäset för att kolla om Blåsipporna börjat blomma ännu. Det hade de knappt. Jag hoppas verkligen att de bara är lite extra sena, och inte att de hoppat över blomningen i år.
Däremot fanns där ett helt hav av Vitsippor. Detta kändes lite märkligt, måste jag erkänna.
Inte att det växer Vitsippor på den platsen, utan att det var Vitsippor med ett fåtal Blåsippor inblandat. I vanliga fall brukar det alltid vara tvärtom.
Varenda gång jag är här inser jag dock hur mycket jag vill ha ett macroobjektiv! DET hade varit underbart roligt!!
MEN att utöka kameran står inte med på priolistan för tillfället, speciellt inte nu med allt kring nya lägenheten. Prioriterar hellre den, om jag ska vara ärlig. Ett macroobjektiv kan jag köpa när som helst senare. Macroobjektiv kommer inte att gå ur produktion i första taget.
I alla fall; NU är det äntligen vår på riktigt! Det till och med lyser i träden!
Detta är en tid då jag sannerligen älskar att bo här. Det är liksom likt magi. För en vecka sedan hade naturen inte ens börjat våras. Träden hade inte hunnit få småknoppar ens.
Idag är allt man ser träd som fullkomligt LYSER i ljusgrönt!
Jag Älskar Våren!
Under kommande dagar kommer jag att lägga ut fler bilder från eftermiddagens spontana fotorunda, men här bjuder jag på de första. Mina favoriter av blommorna jag fotade.
Varsågoda :-)











Äntligen har snön (i princip) försvunnit även här hos oss! SOM jag längtat! Men det vet ni redan ;-)
Igår kväll, alltså tisdag, var vädret dessutom så... ja, det kunde inte ha varit bättre helt enkelt. Solen sken från en klarblå himmel och det var relativt varmt. Visst; kallt om man jämför med sommaren. Men det är ju faktiskt inte sommar än på ett tag.
Temperaturen för tillfället ligger på ungefär 5 plusgrader, lagom för att man i alla fall inte behöver pälsa på sig fem miljoner lager kläder innan man går ut. Det räcker med en fleecejacka/tjockare jacka och joggingskor.
Dock kände jag efter ett tag på gårdagens promenad att jag ändå skulle ha tagit med mig vantar, men å andra sidan höll jag ju hela tiden på med kameran... vilket resulterar i att händerna blir kallare och stelare.
Det blev heller inte direkt någon mastodontpromenad. Dock var jag ute i ett par timmar, haha. Hastigheten är inte hög när kameran följer med. Blir liksom måååånga stopp på vägen ;-)
Jag styrde apostlahästarna mot Svartudden-hållet, dit jag faktiskt inte brukar gå särskilt ofta (aldrig annars än när jag skulle till Arbetsförmedlingen förr).
Jag gick bort till villaområdet på Svartudden, där jag sedan vände och gick tillbaka till stan.
Måste säga att det ändå är ett otroligt perfekt ställe att bo på. Insåg när jag gick runt där att det egentligen är det perfekta området...
Det är lugnt, fint, mysigt, ligger bokstavligen på gångavstånd till stan men tillräckligt avskilt för att man ska få känna lugnet av naturen.
Dessutom har de en alldeles underbar utsikt! OCH det gäller typ alla hus där, enligt vad jag kunde bedöma. Området är nämligen byggt mitt i en brant backe, så även de hus som ligger bakom ett annat har utsikt.
Dessutom har de en alldeles underbar utsikt! OCH det gäller typ alla hus där, enligt vad jag kunde bedöma. Området är nämligen byggt mitt i en brant backe, så även de hus som ligger bakom ett annat har utsikt.
Gruset i skon är väl dock att det minsann inte direkt är det billigaste området som finns... Har det för att man får punga ut med en hel del kosing för ett hus där.
Och trots alla fördelar så tror jag nog ändå att det är inte riktigt är mitt förstahandsval den dagen jag ska (bäst att tänka positivt ;-P) köpa hus. Finns andra områden jag är mer intresserad av i så fall.
Men fint var det.
Men låt oss starta från början...
Större delen av promenaden befann jag mig mitt i GYLLENE TIMMEN! Blir helt jäkla LYRISK över den! Älskar, älskar, älskar gyllene timmen-ljuset!!!

Första bilden blev Stadsberget, Piteås nyaste parkeringshus.
Jämfört med det nergångna (understatement!!) P-däcket som stod där innan är Stadsberget jättefint. Fungerar även som samlingsplats, mötesplats, utsiktsplats (högst upp) och på vintern: Pulkabacke.
Notis: De där 400-dekalerna syns då precis ÖVERALLT för tillfället.
Min lilla stad fyller ju nämligen 400 år nästa onsdag, den 12:e maj.
Hela året kallas jubileumsår, och 400 årsjubiléet uppmärksammas därmed hela året. Men det är den 12/5 som är själva "födelsedagen". Det var den dagen som Piteå fick stadsrättigheter. 12 maj 1621.
Tänk att lilla Piteå har funnits i fyrahundra år :-)

En kort bit senare stöter vi på nästa nybygge. Pitebos vräkiga hyreshus Stadstornet aka Snusdosan. Ni kan ju säkert ana varför huset fått det smeknamnet haha ;-)
Huset heter Stadstornet, men säg bara "Snusdosan" till vilken pitebo som helst så vet alla vilket hus det är.
Bor man HÄR; ja, då är man ändå rätt tät (ekonomiskt). Lägenheterna här har en femsiffrig prislapp; upp till 20000 spänn i månaden för de största (tror det var en 4:a eller en 5:a som kostade det när huset stod inflyttningsklart 2017).
Just nu ligger det en 3:a där uppe på Pitebos hemsida. Den är ungefär lika stor som den jag bor i just nu. Den kostar 12276 kr/månad...
Och ja, jag är medveten om att lägenhetshyra i en storstad - exempelvis Stockholm, där bostadsmarknaden är som den är - lätt kan komma upp i femsiffriga belopp. Men jag tänker att det här är ändå Piteå; en liten liten stad med 43k invånare i Norrbotten.
Här en tolv, -femton, -tjugotusen i månaden sjukt mycket för en hyresrätt.

Här har vi ett annat nybyggt hyres?hus. Vem som äger det har jag dock ingen aning om. Kan vara Pitebo. Kan vara någon av de andra, privata, hyresvärdarna. Noll koll. Men å andra sidan har det byggts så otroligt mycket nytt i den här stan nu under 2010-talet. Det är ju nya hus typ överallt.
Kan dock känna en stor glädje över att det byggs så mycket nytt. Den typen av investeringar i en stad betyder ju i alla fall att stan/kommunen är långt ifrån att dö ut... Det tyder snarare på expandering, eller vad det heter.

Sundsgatan. Min gata :-) Avskyr dock att köra bil här.

Tages bro över stadskanalen.

Många leder häromkring. Gå och cykla kan man göra överallt här. Överallt.


Gymnasieskolan i Piteå; Strömbackaskolan.
Jag har inte så många minnen från 80-talet (innan jag började lekis), men har faktiskt ett kort minne av att jag sett Strömbacka när skolan hade brunnit. Efter lite googlande fick jag veta att detta hände 1989. Jag var alltså 5 år gammal.
Jag har inte så många minnen från 80-talet (innan jag började lekis), men har faktiskt ett kort minne av att jag sett Strömbacka när skolan hade brunnit. Efter lite googlande fick jag veta att detta hände 1989. Jag var alltså 5 år gammal.

Hittade också en bild från den händelsen, via Googles bildsök. Källan är tydligen PT, men kommer inte in på artikeln eftersom i princip allting på den tidningens sida är bakom betalvägg.
Men jäklar alltså!
Tur i oturen hände detta tydligen under sommarlovet. Det går runt 2000 elever på den skolan; TÄNK om en sådan sak hänt mitt under en termin! På dagtid...
Tur i oturen hände detta tydligen under sommarlovet. Det går runt 2000 elever på den skolan; TÄNK om en sådan sak hänt mitt under en termin! På dagtid...
I år är det alltså 32 år sedan.
Okej, det blev en parentes ;-)
Tillbaka till fotopromenaden...






Eller ja, okej. Här kom det mer skolbilder (kommer mer lite längre ner också, från när jag gick hemåt).
Huvudentrén med skolans namn framför.

Och här har vi ju då ytterligare lite dyrgripar till bostäder... Strax bortanför gymnasieskolan och stadshuset (det senare syns längst ner på bilden) ligger Strömbacka strand. Ja, fint namn eller hur! HÄR skulle jag kunna bo enbart för utsiktens skull! Och för namnet.

Husen ser då ut såhär när man närmar sig från skolans håll sett. Inte jättevacker omgivning kanske. Ligger granne med stadshusets parkering.

MEN på andra sidan ser det ut SÅHÄR!
FATTA att bo såhär! Promenadstråk bokstavligen precis utanför dörren. Och för de som bor på den här sidan av huset...

...är detta utsikten från bostaden.
Och ja, jag vet. De där fula ledningarna är ju faktiskt gruset i dojjan här. Men inte så mycket i livet är helt perfekt. Man får fokusera på själva utsikten istället.
Ja, jag dregglar. Bor man här kan man ju för tusan fota Norrsken från balkongen!
Vet dock inte vilken hyresvärd det är. Ganska säker på att detta inte är Pitebo. Det är inte heller min hyresvärd.
Tyvärr är ju även detta inte direkt de billigaste lägenheterna man kan hitta. Det är inte Stadstornet-priser, men kan säga kort och gott att de går bort för en ensamstående låginkomsttagare ;-P


Mot Svartudden.

Mot stan.



Svartudden villaområde.




Och HÄR tog det stopp ;-) Liiiite för blött och lerigt, tyckte mina vita joggingdojjor...


Tillbaka till centrum bär det av...


Mitt i den fantastiskt, ljuvliga, underbara Gyllene timmen!

Blött, blött, blött. Och skitigt.
Men det är VÅÅÅÅÅR!






Och så var vi tillbaka, haha ;-)
Måste erkänna att det kändes så konstigt att stå där utanför huvudentrén. Just där har jag inte varit på 18 år. ARTON ÅR!
Det är ARTON ÅR sedan jag tog studenten!!! De ungar som FÖDDES det året tar för tusan Studenten NÄSTA ÅR!
Åldersnoja much?!?!

En av ingångarna längst långsidan med utsikt mot stan.

Freja. Här tillbringade jag mesta tiden av mina tre gymnasieår. I denna byggnad huserade Barn & fritid och Omvårdnads.
Idag är det tydligen kontor för Utbildningsförvaltningen.
Alla skolans byggnader har namn efter asagudar.
Oden, Tor, Freja, Ymer, Balder och Atle.

Oden till vänster. Tor till höger.



Badhusparken. Fotad från gångbron som går över vägen och kanalen.
Ja, jag vet. Parken ser inte direkt mycket ut för världen den här årstiden. Men på sommaren är den jättefin. Och faktiskt även på vintern, då den lite grann ser ut att vara hämtad från Narnia (när det är mycket snö).

Snusdosan tornar upp sig ;-P

Gångbron mot Strömnäs-hållet. Där jag står på bilden har jag "stan i ryggen".
På bild: Strömbacka till vänster. PÄS (Piteå Älvdals Sjukhus) till höger.

Sådana här små skyltar finns uppsatta lite varstans i och omkring stan.


Och det avslutar den här fotopromenaden. Gick inte långt, men det blev många bilder. Blir liksom alltid så när Canon får hänga med och hon inte fått jobba på ett tag...
Så läser du dessa avslutande ord vill jag tacka dig ödmjukast för att du orkat hänga med genom hela inlägget.
"Kill your darlings" är inte min starka sida, om man säger så. Av någon anledning klarar jag inte av det här med urval. Det blir liksom "men DEN måste jag ta med... och DEN... och DEN... och DEN måste ju finnas med som en övergång mellan bla och bla..." Till slut står jag där med en bildbomb på typ 30-40 bilder och inser att "Hjälp, det här kommer bli ett långt blogginlägg".
Men jag vet att flera av er gillar bilder. Så kanske gillade ni denna bildbomb också?
Ha det toppenfint så hörs vi!
Hejsan!
Först och främst vill jag bara passa på och TACKA er alla för lojaliteten gentemot min blogg. Jag har inte jättemånga läsare, men ni ska veta att ni som fortfarande kikar in här... Jag ÄLSKAR er! Och jag är så otroligt tacksam över att ni finns!
Jag är nämligen plågsamt medveten om min usla uppdatering.
Inte en ursäkt, men en förklaring är att jag alltid numera är så extremt trött när jag kommer hem från jobbet. Alltså under vardagskvällarna.
Senaste tiden har jag lämnat hemmet runt 6 på morgonen och kommit hem ca klockan fem på eftermiddagen. Då ska det fixas mat och andra sysslor. Har då och då försökt sätta mig vid datorn för att fixa med bloggen, redigera någon bild eller skriva något i Word. Men så fort jag börjar koncentrera mig på skapande får jag bokstavligen ägna all energi till att bokstavligen hålla ögonen öppna.
På sin höjd kan jag kolla en stund på något lättsamt på Youtube eller diverse streamingtjänst. Efter det däckar jag.
Och nej, det är inget fel på mig. Det är inte heller brist på ljus som är problemet -likt under vintern. Utan det handlar helt enkelt om att jag tar ut mig så mycket under dagarna och har så långa dagar hemifrån.
Det går över.
MEN igår (söndag) lyckades jag faktiskt ta mig iväg en liten stund till Furunäset, där nere vid Kärleksstigen (promenadstråket längst vattnet).
Canon fick hänga med, och planen var lite halvt att dokumentera hur det ser ut just nu och halvt hade jag hoppats på att Blåsipporna hade hunnit börja blomma.
Det sistnämnda visade sig vara lite för tidigt. Den äng av Blå -och vitsippor som huserar där hade inte gett sig till känna än.
DOCK hittade jag några stackare längst strandkanten. De var fortfarande väldigt små och halvt utslagna, men det ÄR alltid en fantastisk känsla när man hittar årets första vårblommor :-D
Däremot kunde jag bara ta mig en bit längst stigen. Hade nämligen varit så osmart och tagit lågskor (vita i tyg, hm...) och efter en bit in på stigen kom jag till ett område där snön inte hunnit smälta.
Fel skor = vände om och strosade tillbaka mot bilen.
Denna fototur skedde under kvällen (runt åttatiden), så solen hade hunnit börja gå neråt. Detta betyder, som ni ser, att ljuset var helt underbart!
Gyllene timmen indeed!
Just nu blir det faktiskt inte mörkt förrän vid 21-tiden på kvällen! Känner att jag ler från öra till öra bara av att skriva den meningen!
Vi är sanneligen på rätt sida om både vinter -och sommarsolståndet!
Det har också verkligen smält bort så ljuvligt mycket snö senaste tiden! Jag älskar våren; jag verkligen ÄLSKAR den! Utan konkurrens är det min absoluta favoritårstid!
Men... innan jag skriver en hel roman tänkte jag att vi helt enkelt sätter igång med bildvisningen av ett gäng helt färska bilder från Piteå.
Fotade, som sagt, igår; Söndagen den 18 april 2021.






Årets första vårblommor. Några små, ensamma Blåsippor.




Gyllene timmen in my ♥



Här tog det stopp. Vet att snön ser ganska packad ut, men jag hade vita lågskor i tyg, så vågade inte chansa. Vill inte dra på mig någon förkylning genom att gå omkring med blöta fötter i april.





Här brukar det digna av både Blåsippor och Vitsippor när den säsongen sätter igång. Och DET är förmodligen inte långt borta nu!


Classic April på mina breddgrader.

Måste faktiskt erkänna, även om det är lite genant, att jag trots allt inte skulle våga ta mig hit på kvällar och nätter. Jag skulle aldrig åka hit på Norrskensjakt, även om det förmodligen är ett toppenställe för sådan fotografering där nere vid vattnet.
Tyvärr är det så att jag fortfarande tycker den stora vita byggnaden (till höger på bilden) känns läskig. Och lite creepy. Trots att den idag är hotell och företagsland.
Allt jag kan tänka på är Furunäsets fricking historia. Ni vet; mentalsjukhuset.
Om väggar kunde tala... Ja, då skulle jag INTE vilja höra vad just den byggnaden hade att säga! Aldrig i hela livet!
Alltså... allt som hänt med så många människor innanför de där stenväggarna...
Nej, nu måste jag lämna de tankarna. Trots att jag försöker hindra dem, så lever mitt huvud sitt eget liv varje gång jag åker förbi där som sagt.
Är i alla fall glad över att det gjordes något bra av stället efter nedläggningen, istället för att bara låta det stå som ett stort, övergivet monument över tiden som var.
Nej, nu ska jag (sent omsider) sätta mig och svara på de kommentarer jag fått under mina senaste blogginlägg.
Vi hörs, kära vänner!

God kväll på er kära vänner!
Så var det dags för del 2 av den här mastodontkavalkaden av bilder.
Idag har faktiskt varit en ganska lugn dag. Den har rullat på utan missöden, vilket känns ovanligt just nu ;-P
Vädermässigt har det också varit rätt lugnt de senaste dagarna. I helgen kan man nog till och med säga att det var det "perfekta vintervädret". Inte extremkallt men ändå tillräckligt kallt för att vintervärlden som bildades efter snöstormen skulle hålla sig. Det var runt 10 minusgrader.
I mitt tycke hade det kunnat vara runt fem grader, men jag tänker inte klaga.
Dock kan jag känna att en orsak till att jag verkligen inte gillar sträng kyla - eller kyla överhuvudtaget - är att jag inte kommer undan den någonstans. På vintern när siffrorna letar sig ner till under -10 grader blir det så otroligt kallt i min lägenhet. Till och med JAG fryser, och de som känner mig vet vad jag menar med det...
Innetemperaturen här hemma ligger på runt 15-16 grader när det är minusgrader ute.
Och ja, jag vet att man inte riktigt ska gå efter en termometer som står på fönsterbrädan.
Men jag har faktiskt haft en annan termometer upphängd längre in i lägenheten; i alkoven, så absolut längst in. Där visade den 20-21 grader.
KÄNSLAN här hemma känns dock mer som 15. Jag fryser, och jag är en sådan person som aldrig fryser.
Kan dock inte kontakta hyresvärden angående just detta.
Det är en jättebra hyresvärd när det kommer till när man gör felanmälningar, men jag förstår inte vad de skulle kunna göra i det här fallet.
Om de kollar tempen mitt i lägenheten (tror ju inte sådant kollas vid fönsterna) så kommer den ju visa 20 grader...
Kanske måste åka förbi någonstans och köpa en extern värmefläkt imorgon efter jobbet.
För det här går inte. Jag kom hem för två timmar sedan, och jag har fortfarande inte fått upp värmen i kroppen. Sitter här med min fleece fortfarande på.
Eller så bosätter jag mig nere i tvättstugan; där nere/inne är det riktigt varmt och gosigt ;-)
Oavsett vilket så är det i alla fall vackert. Det måste jag erkänna.
Slutar babbla nu och bjuder istället, som sagt, på del två av söndagens bilder.













Vackert men bitande kallt.
























Förra veckans snöoväder resulterade i alla fall i en sak... en obeskrivligt vacker vinterhelg.
Åkte ut med kameran ungefär en timme under söndagen. Hann tyvärr inte mer, då jag inte kom mig iväg förrän vid 13-tiden. Men å andra sidan var jag då ute precis mitt i den underbaraste av solnedgångar. Ljusmässigt finns det verkligen ingenting som slår vintersolnedgångar!
Åkte ut med kameran ungefär en timme under söndagen. Hann tyvärr inte mer, då jag inte kom mig iväg förrän vid 13-tiden. Men å andra sidan var jag då ute precis mitt i den underbaraste av solnedgångar. Ljusmässigt finns det verkligen ingenting som slår vintersolnedgångar!
Ni vet, när ljuset är sådär extra ljust och himlen är färgad pastellrosa.
Hörde idag att det väntas börja om att snöa senare i veckan, och att det eventuellt väntas typ lika mycket som det kommit hittills.
Snälla! Säg att det är fel! Vi.Behöver.Inte.Mer.Snö.Nu!!
Jag kan klara den nuvarande snömängden; varför kan det inte bara få vara såhär resten av vintern? Vi behöver f*n inte mer!
Dock verkar det tack och lov som att snöandet kommer sprida ut sig under flera dagar, så förhoppningsvis slipper vi en upprepning av förra veckan.
Tänkte i alla fall att jag skulle minimera textbabbel i detta inlägg, och istället låta det fokusera på de bilder jag fotade igår.
Kommer också ett till bildinlägg från samma dag imorgon. Blev nämligen alldeles får många för att lägga in i samma inlägg.


Äntligen bra sikt vid bilkörning.








Ni som följt min blogg länge känner kanske igen dessa vyer. Jag har varit just här och fotat under lite olika årstider.


Skoterspår, skoterspår överallt...


Jepp, det är precis lika kallt som det ser ut.
Var runt 15 minusgrader när jag var ute på min fotorunda, och trots vantar är händerna inte jätteförtjust i när kameran får följa med.
Klockan är halv tre-ish. Hade inte superkoll på tiden, men det var därikring.


Det knarrar under fötterna.






Björkar är verkligen ett av de få träd som verkligen är vackra under alla årstider.
Både vinter, sommar, höst och framförallt VÅR!
Både vinter, sommar, höst och framförallt VÅR!


Gång -och cykelbron.







Bersiksbron.
Känner alltid att den är så störande ivägen när man vill fota utsikten ;-P


Det sämsta med min stad måste jag ändå säga är detta... Det första man möts av när man kör in i Piteå är Kappa. Pappersfabriken.
Vackert. Not.

Skoterspår ute på isen.




Åt det här hållet var solnedgången minst lika magisk som den ljusrosa. Det var verkligen brinnande orange!


Mera skoterspår...

Ännu mera skoterspår...
Det är minst sagt guldläge för alla skoterägare!
Såhär nära vattnet var det mest frost på träden, men är man mer i skogen eller liknande så är det mer snötyngda grenar.
Detta var i alla fall del 1 av helgens vinterbilder.
Del 2 dyker upp här på bloggen någon gång under morgondagen.
På återseende!

Okej. Jag har inget att göra för tillfället, så vi kör del två direkt.
Alltså; oavsett vad jag tycker om snö rent praktiskt, så är det verkligen så att det är något speciellt med detta vita.
Det är som att ett lugn lägger sig över hela världen när det snöar. Mest såklart om det är pudersnö, men jag insåg igår att det faktiskt fungerar med blötsnö också. I alla fall om vi fokuserar på det vita, och inte hur vägarna snabbt förvandlas till en brun sörja.
Nåja; tänker som så nu, att bildbomber fungerar bäst när de faktiskt fokuserar på bilderna. Så vi kör på det.
Enjoy: En massiv snöig bildbomb kommer lastat...

















Av någon anledning får jag sådana julkänslor av den här bilden. Så konstigt. Visserligen är huset rött, men det är ju inget direkt "juligt" i den, annat än snöflingorna (och det är ju till största delen förknippat med vinter i allmänhet).



























