I helgen har det varit... tja... Väder!
Snön vräkte ner hela lördagen och förvandlade Piteå till vinter på riktigt. Dock dröjde det inte länge innan det återigen blev plusgrader, snön övergick i regn och nu under söndagen har vi istället haft ungefär en decimeter slask överallt.
Finns det ens något värre ute i naturen än slask??
Det värsta är dessutom när det blir spårigt slask som inte hinner plogas bort innan det fyser på igen. Kör man bil blir det då stört OMÖJLIGT att köra. Notering: Jag Älskar Buss! Speciellt i sådana lägen!
Plus; en liten disclaimer: Bilderna i detta inlägg är inte från den här helgen, utan från förra. Har inte varit ute med kameran något denna helg.
Jag är också starkt medveten om att jag tjatar om detta, men kan helt enkelt inte låta bli. Är så fascinerad över mina egna känslor. Fascinerad och nästan lite överväldigad.
Men än så länge (peppar peppar) håller min nya årstidsattityd. Än så länge känner jag ingen dipp i mitt psykiska mående. Än så länge har jag betydligt mer energi än jag i vanliga fall brukar ha när mörkret faller tidigare och tidigare.
Hur kommer det sig egentligen?
Jag har ingen som helst aning! Jag har ingen aning om vad jag gjort för att känna såhär; jag har ju inte gjort något speciellt.
Men jag är tacksam så inni Norden!! Och jag tar det inte för givet.
Vad som däremot är ett störande moment just nu är bloggen!
Krånglet med kommentarerna är jag medveten om, och det stör mig varje dag att ni ska behöva ha sådana problem när ni vill lämna kommentarer. Hatar den där verifieringen och önskar så djupt och innerligt att jag kunde plocka bort den.
Men det finns ett problem till som varit här på blogg.se i alla fall sedan jag kom tillbaka hit tidigare i höst... och det är problemen med att logga in!
När jag känner för att blogga går jag till blogg.se´s startsida, skriver in mina uppgifter i inloggningsrutorna (mail och lösenord).
Jag klickar på Logga in och sedan väntar jag en liten stund medans sidan "tänker".
Efter det (sidan står fortfarande och tänker) uppdaterar jag webbläsarfönstret.
Då dyker mitt namn och profilbild upp högst upp på sidan; den som visar att jag faktiskt är inloggad på mitt konto.
Här klickar jag på mitt namn och hoppas komma in på min kontoöversikt.
Det fungerar oftast inte med att klicka bara en gång. Jag brukar vara tvungen sitta och klicka samt uppdatera webbläsarfliken typ tre gånger upp till kanske 1-2 minuter innan jag faktiskt kommer in på min översikt.
Jag har aldrig någonsin haft sådana problem med inloggningen på blogg.se som jag haft den här hösten! Visst har det varit lite problem någon gång då och då, men aldrig såhär konstant. Nu handlar det verkligen om varenda gång jag ska logga in, och det har varit precis hela hösten.
Och ja; jag tror absolut det handlar om något fel hos själva blogg.se och inget fel på varken min uppkoppling eller min webbläsare.
Alla andra sidor jag besöker fungerar nämligen fint. Även när jag har flera flikar upp samtidigt så fungerar alla toppen, utom just blogg.se-fliken.
Det är också samma problem trots att jag nyss rensat historiken/cachen.
Jag vill verkligen inte heller lämna den här portalen igen. Wordpress dödade verkligen min kreativitet mer än vad blogg.se´s krångel gör, så det säger väl allt...
Till något mer positivt: Jag har äntligen hittat en hatfri zon på sociala medier! En trevlig del av Instagram där jag, i alla fall inte ännu, stött på någon typ av hat.
Jag pratar om "Bookstagram". En del av Instagram fylld av bokkonton. Där jag får hur mycket boktips som helst, och där alla känns så gulliga och trevliga och bara vill hjälpa varandra att hitta bra böcker att läsa.
Jag pratar om "Bookstagram". En del av Instagram fylld av bokkonton. Där jag får hur mycket boktips som helst, och där alla känns så gulliga och trevliga och bara vill hjälpa varandra att hitta bra böcker att läsa.
Och ja, jag vet att det finns "Booktok" också. Men jag använder det så lite att jag är så dåligt insatt i Tiktokvärlden.
En helt ny värld, utan hat och drama. Plötsligt händer det...
Hoppas ni haft en fin vecka allihopa, och att kommande vecka blir lika trevlig!
På återseende!
Denna text har jag redan publicerat för länge sedan på min andra blogg (Wordpressbloggen). Därför har jag bara kopierat den rakt av och in på den här bloggen; så att jag har den här också. Har dock ändrat lite lite grann, för att göra den helt aktuell utifrån var mitt liv är just nu.
Hur vet vi när vi är lyckliga?
Hur vet vi när det är dags att ge upp, och hur vet vi när det är värt att fortsätta kämpa för något som är så flyktigt som lycka?
Är det när vi uppnått en viss utbildningsnivå? En viss familjebildning? En viss karriärnivå? En viss summa på kontot?
Har vi redan upplevt lycka i vårt liv, utan att vi visste om att vi var lyckliga just där och då? Är lycka något vi upptäcker att vi redan haft den dagen då vi känner oss olyckliga?
Eller är det så att lyckan finns där, i våra liv, hela tiden? I de små sakerna. I stunderna av glädje.
Vad är egentligen lycka?
Själv tänker jag att den frågan har tusen olika svar, om du frågar tusen olika personer.
Varför jagar vi Lycka som om det är en specifik pryl för oss att hitta. Och när vi hittat den, vad händer då?
Jag tror att vi kan skapa vår egen lycka. Spring inte förbi allting i hopp om att det finns något ännu bättre längre bort. Det är så vi gör, de flesta av oss. Vi tror vi ska "bli lyckliga sedan", efter det och det. Och vips har hela livet redan gått oss förbi.
Stanna upp. Hitta lyckan i de små sakerna.
Lycka ser olika ut för var och en av oss. Vi kan inte jaga någon kollektiv bild av lycka, för vad som gör Dig lycklig gör inte nästa person lycklig.
Allt det här är lättare sagt än gjort, minst sagt.
Men jag vill försöka. Jag vill verkligen det.
Hitta vad som skulle göra just Mig lycklig i Min vardag. Lära mig stanna upp och faktiskt njuta av de småsaker jag blir lycklig av.
Jag tror inte på ödet.
Själv tänker jag att den frågan har tusen olika svar, om du frågar tusen olika personer.
Varför jagar vi Lycka som om det är en specifik pryl för oss att hitta. Och när vi hittat den, vad händer då?
Jag tror att vi kan skapa vår egen lycka. Spring inte förbi allting i hopp om att det finns något ännu bättre längre bort. Det är så vi gör, de flesta av oss. Vi tror vi ska "bli lyckliga sedan", efter det och det. Och vips har hela livet redan gått oss förbi.
Stanna upp. Hitta lyckan i de små sakerna.
Lycka ser olika ut för var och en av oss. Vi kan inte jaga någon kollektiv bild av lycka, för vad som gör Dig lycklig gör inte nästa person lycklig.
Allt det här är lättare sagt än gjort, minst sagt.
Men jag vill försöka. Jag vill verkligen det.
Hitta vad som skulle göra just Mig lycklig i Min vardag. Lära mig stanna upp och faktiskt njuta av de småsaker jag blir lycklig av.
Jag tror inte på ödet.
Våra liv skapas utifrån de val vi gör.
"Om du fick ändra på en sak i ditt liv, vad skulle det vara?" är en sådan typisk filosofisk fråga jag stött på hur många gånger som helst genom åren.
Jag har på allvar försökt komma på vad jag skulle välja att förändra (om jag kunde), men kommer alltid fram till samma sak... Det finns massor av saker jag förmodligen borde ha ändrat på för att exempelvis lyckas bättre med olika saker. Men sanningen är den att jag inte skulle ändra på någonting.
Om jag bara skulle ändra på en enda sak, ett enda val, i mitt förflutna så skulle jag inte vara där jag är idag. Jag skulle inte vara den jag är idag. Den jag är idag och där jag är idag beror på de val jag gjort tidigare.
Jag har på allvar försökt komma på vad jag skulle välja att förändra (om jag kunde), men kommer alltid fram till samma sak... Det finns massor av saker jag förmodligen borde ha ändrat på för att exempelvis lyckas bättre med olika saker. Men sanningen är den att jag inte skulle ändra på någonting.
Om jag bara skulle ändra på en enda sak, ett enda val, i mitt förflutna så skulle jag inte vara där jag är idag. Jag skulle inte vara den jag är idag. Den jag är idag och där jag är idag beror på de val jag gjort tidigare.
Därför tror jag inte på ödet, då det vore som att säga att "det spelar ingen roll vad du väljer, för ditt liv är ändå förutbestämt". Usch, vad jag ogillar den tanken.
Jag blir snarare tillfreds med tanken på att livet är en bok med blanka sidor. Sidor som vi kan fylla med precis det vi vill och behöver.
Tanken på att om jag skrivit något på en sida som visat sig inte passa just mitt liv; så kan jag bara vända blad och så har jag en helt ny blank sida igen.
Igen; jag tror och hoppas att vi kan skapa vår egen lycka precis där vi står istället för att jaga den.
Och det är precis Det jag tänker försöka göra.
Igen; jag tror och hoppas att vi kan skapa vår egen lycka precis där vi står istället för att jaga den.
Och det är precis Det jag tänker försöka göra.
Tänkte att jag avslutar med tre tillfällen då jag känt ren, genuin lycka. Sådär då benen, och hela kroppen, nästan skakar och man (i alla fall jag) nästan måste kura ihop mig för att hantera det. Vet inte varför; men de senaste åren har jag ibland fått en våg av lycka (känner att det är lycka) som gör att hela kroppen typ krampar ihop. Som om jag fått en elstöt som varar i några sekunder. Vet att det låter urfånigt, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt.
Här är i alla fall tre tillfällen då jag fått sådana "anfall" av genuin lycka:
♥ Den dagen under hösten 2018 då jag pratade med min chef i telefonen och jag fick veta att jag blivit Tillsvidareanställd.
♥ Den dagen under hösten 2019 när jag fick meddelandet om att Ostronstigen skulle vara Mitt ställe, alltså jag skulle vara den som var ordinarie personal i det köket. Det kan fortfarande idag - fyra år senare - komma overklighetskänslor över mig när jag tänker på det.
♥ 17:e januari 2012. Media Markt Storheden Luleå. Jag går genom kassan, drar mitt kort, blir ett x antal tusenlappar fattigare ;-) men är istället ägare till en splitterny Canon EOS 5D mark II ! Tror nog att jag fick en överdos av Dopamin den dagen...
Här är i alla fall tre tillfällen då jag fått sådana "anfall" av genuin lycka:
♥ Den dagen under hösten 2018 då jag pratade med min chef i telefonen och jag fick veta att jag blivit Tillsvidareanställd.
♥ Den dagen under hösten 2019 när jag fick meddelandet om att Ostronstigen skulle vara Mitt ställe, alltså jag skulle vara den som var ordinarie personal i det köket. Det kan fortfarande idag - fyra år senare - komma overklighetskänslor över mig när jag tänker på det.
♥ 17:e januari 2012. Media Markt Storheden Luleå. Jag går genom kassan, drar mitt kort, blir ett x antal tusenlappar fattigare ;-) men är istället ägare till en splitterny Canon EOS 5D mark II ! Tror nog att jag fick en överdos av Dopamin den dagen...
Tänkte att jag inte skulle skriva så mycket här, utan det får bli ett rent fotoinlägg.
Dessa bilder är en del av min Canonpromenad i söndags, och är fotade i Badhusparken här i stan. Det är en salig blandning mellan närbilder/detaljbilder och mer översiktsbilder.
Ja, då kör vi då...
Tyckte det var så mysigt hur det är uppsatt ljusslingor under taket på sommarcaféet.
Minnen av en svunnen årstid...
Och här har vi dem igen... Fina VinterBjörkar!
Badhusparken (eller ja, en del av den)...
Man kan promenera längst med kanalen runt parken.
Sedan kan man fortsätta mot Norrstrand och vidare mot Djupviken -hela tiden går promenaden längst vattnet.
Sedan kan man fortsätta mot Norrstrand och vidare mot Djupviken -hela tiden går promenaden längst vattnet.
Och till sist går jag över bron som tar mig till gångvägen på väg till Södra hamn och dess parkområde. Men de bilderna får plats i ett eget inlägg.
Lite info: Gårdagens bilder är fotade mitt mellan där denna sista bild är fotad och Södra hamn.
Hoppas ni haft en fin tisdag alla goa kompisar!
På återseende!
Nu är vi inne i den; årstiden då hela naturen gått i ide. Den årstid som kallas Vinter.
Allt är dött och kommer inte göra någon ansats att leva upp igen förrän mot vårkanten, dvs ett halvår bort.
Naturen följer sin rytm där allting har sin tid och sin plats.
Vi människor är en del av naturen, så varför försöker vi konstant kämpa för att blomma ut på vintern?
Ja, jag vet att det finns människor där ute som inte gör det. Att det finns många som faktiskt älskar vintern (kanske till och med mer än sommaren). Men jag kommer generalisera människosläktet i detta inlägg, annars vet jag inte hur spretigt det skulle bli.
Jag måste utgå från mig själv, och trots allt en generell del av befolkningen. I alla fall på våra breddgrader.
Jag har, som ni vet, själv varit en person som med näbbar och klor försökt kämpa emot vinterkänslorna. Ni vet; de som innehåller trötthet, nedstämdhet och melankoli. Jag har verkligen kämpat för att behålla den känslan jag har under sommarmånaderna, och vägrat flyta med naturens skiftningar.
Det har ju uppenbart inte fungerat, så nu är jag äntligen redo att prova något annat.
För vad om vi helt sonika struntar i att kämpa emot? Om vi låter oss flyta med? Vad händer då?
Det är mycket runt omkring oss som är viktigt att kämpa emot, men jag tror inte längre årstiderna är en av dessa saker.
Naturen stänger ner, går i dvala, när vintern kommer. Vi människor känner oss (ofta) tröttare och mer slöa inför denna mörka och kalla årstid. Jag tror absolut det kan bero på att det är tänkt att vi också ska gå lite i dvala.
Och nej; jag menar naturligtvis inte att vi typ ska sluta jobba och bara sova hela vintern. Men vi ska absolut "omfamna" den lägre energin.
Att tillåta oss känslorna av trötthet. Det är kroppens sätt att budgetera vår energi så att den ska räcka alla sex månaderna.
Don´t fight the seasons.
Det är en mening jag tänker göra mitt bästa för att leva efter framöver.
I den kala, råa, vintriga naturen finns en typ av ro, trots allt. Kände det så tydligt igår (söndag) när jag var ute ett par timmar tillsammans med Canon.
Det finns något rofyllt i att allt är dött och vilande.
Som ett löfte om att "får jag bara vila nu så återkommer jag med full kraft sedan".
Som ett löfte om att "får jag bara vila nu så återkommer jag med full kraft sedan".
Dessutom är det så konstigt hur just Björkar kan vara vackra oavsett årstid. De är underbara på våren, jättefina på sommaren, fantastiska på hösten och så fotovänliga på vintern!
Tjenixen allihopa såhär på Måndagen!
Veckans första dag är avklarad, och snart är det fredag igen ;-)
Veckans första dag är avklarad, och snart är det fredag igen ;-)
Det är den sextonde oktober, vilket betyder att mörkret kommer med stormsteg. Numera är det helt mörkt när jag åker till jobbet på morgonen. Det var ju NYSS jag cyklade i klänning och solen relativt högt på himlen vid den tiden! Vad hände!?!
Sedan dröjer det ingen evighet efter att jag slutat jobba innan det börjar skymma. Det är det värsta med hösten.
MEN om vi ska prata om något positivt... så tycker jag ändå det är varmare än det brukar vid den här tiden på året. Jag tycker det är ovanligt mycket finhöst kvar för att vara mitten av oktober.
MEN om vi ska prata om något positivt... så tycker jag ändå det är varmare än det brukar vid den här tiden på året. Jag tycker det är ovanligt mycket finhöst kvar för att vara mitten av oktober.
Idag behövde jag inte ens vantar.
Och jag klagar INTE. Jag vill helst av allt frysa hösten HÄR. Det behöver inte gå något längre mot vinter. Det kan vara precis såhär hela vintern! Inte mig emot.
En annan sak jag noterat hos mig själv är att jag - och jag vet att jag nämnt det tidigare - inte mår lika dåligt som jag gjort de senaste åren. Än så länge känns det inte som om hösten/mörkret påverkar mig lika negativt som exempelvis förra året.
Visst går allt ner lite eftersom jag är vår -och sommarmänniska, men det är ingenstans ohanterbart.
Och bara det känns så bra.
I´m back.
Eller ja; det är ingenting som ni märker när ni läser detta inlägg, men det blev en paus i bloggskrivandet ikväll. Påbörjade detta inlägg, men var så trött att jag såg dubbelt och kunde inte koncentrera mig på orden. Hade inget annat val än att ta en nap, och "nap" för min kropp och hjärna är några timmar. Har alltid önskat att jag var en sådan person som kunde ta en powernap på typ femton minuter och sedan vara tillräckligt utvilad för att klara av att ta itu med vardagen igen.
Men nej då. Om jag tar en "powernap" så kan inte ett helt artilleri väcka mig efter en kvart. Ett par timmar handlar det om. Minst.
Det här var inget direkt klagomål egentligen (annat än att det ofta är skitjobbigt när det händer), utan mer en förklaring till varför vissa blogginlägg kan ta evigheter att få till...
En av nackdelarna med att vara en extremt morgontrött person som börjar jobba kl 06:30 fem dagar i veckan... Det påverkar även kvällen och hur mycket man orkar med efter jobbet.
En av nackdelarna med att vara en extremt morgontrött person som börjar jobba kl 06:30 fem dagar i veckan... Det påverkar även kvällen och hur mycket man orkar med efter jobbet.
Egentligen vill jag inte ha sagt något alls med det här inlägget. Jag ville bara få upp ett gäng av de höstbilderna som inte platsade i någon av de tidigare inläggen ;-) Därför fick texten till bli lite mer av en allmän rant. Men varför inte börja veckan lugnt :-)
För övrigt ÄÄÄÄLSKAR jag verkligen blogg.se´s bilduppladdning nu när jag har erfarenhet av Wordpress´ sådan.
Här klickar jag i alla bilder i bildmappen som jag vill ladda upp i ett inlägg, klickar på "Uppladdning" och på några sekunder har jag alla bilder inlagda. PLUS att det går lägga in text smidigt MELLAN bilder.
Jag kan styra storleken på bilderna och jag har full kontroll över hur inlägget rent estetiskt kommer se ut.
Blogg.se har sina problem (som de med kommentarerna), men allt som allt är plattformen otroligt enkel att blogga på. Känner att blogg.se har gett mig tillbaka den bloggglädje som Wordpress stal. Enbart genom att ge mig makten över hur min blogg och mina blogginlägg ska se ut.
Vad sa jag om att hösten är den vackraste årstiden? I stand by it! ♥
Därför blir det ytterligare en bildkanon där jag smattrar fram färgglada bilder från min lilla stad. Den här gången är bilderna fotade på Byxtorget, vilket är det torg som ligger mitt på gågatan i Piteå (det andra torget, där julgranen brukar stå, heter Rådhustorget).
Därför blir det ytterligare en bildkanon där jag smattrar fram färgglada bilder från min lilla stad. Den här gången är bilderna fotade på Byxtorget, vilket är det torg som ligger mitt på gågatan i Piteå (det andra torget, där julgranen brukar stå, heter Rådhustorget).
Och alltså... jag BLIR verkligen gladare av att vara ute och låta Canon jobba. Canon. Inte mobilen.
Älskar hur bra bilder det går att fota med dagens mobilkameror, MEN hur bra de än är går de inte upp mot känslan att fota "på riktigt" med min käraste Canon.
Jag måste verkligen se till att ta ut henne oftare, trots att jag inte känner inspiration eller motivation. För när jag väl kommer igång... wow!
Tänk att det tog 3-4 år att "växa ur" min Canon EOS 400D; men efter elva(!) år med 5D:n är jag fortfarande lika nykär varje gång jag tar ut den.
Den här var jag nära att radera direkt i kameran. Sådan jäkla tur att jag inte gjorde det, för den växer verkligen för varje gång jag ser den.
En sak förvånade mig stort när jag var ute med kameran under helgen... det var att jag hittade Smultron (tror jag det är)!
Jag vet att de är planterade, men ändå. Inte växer väl Smultron såhär sent på året...i oktober? Eller?
De finns ju ofta med i sommarsånger, så det måste väl betyda att deras storhetstid är sommaren. Eller? Någon som vet. Är det vanligt att hitta Smultron i början av oktober??
Det har sannerligen varit ett konstigt år...
En annan konstig sak, tycker jag, är att så många Björkar runt omkring mig fortfarande är så gröna.
Visserligen finns det många gula också, och många som tappat sina löv. Men nästan varenda Björk här längst med Sundsgatan är fortfarande gröna. Återigen; i oktober!
Det känns ju också ovanligt. Dessa träd brukar ju ha en kortare grönperiod än så. De brukar ju typ vara de första träden att skifta till höstskrud.
Det måste ju ha att göra med den regniga sommaren! Ser ingen annan förklaring... Allt regn måste ha gjort så att naturen klarat av att hålla sig frodig längre än normalt.
Se här. Björkarna utanför mig; fotade nu under helgen som var. 98% gröna fortfarande.
Konstigt värre. MEN jag gillar det. Hade önskat att de kunde hålla sig gröna hela vintern, och att det höll snön borta ;-)
Har du sett något konstigt för årstiden?
Är hösten långt gången där du bor?
Gillar du hösten? Tolererar du den? Eller hatar du den?
Vad gillar du bäst med hösten? Vad gillar du sämst?
Är hösten långt gången där du bor?
Gillar du hösten? Tolererar du den? Eller hatar du den?
Vad gillar du bäst med hösten? Vad gillar du sämst?
Om du gillar hösten; har du något supertips du vill dela med dig av för att stå ut under dessa månader?
Hej alla glada! Och sura för den delen. Kanske lite sprakande finhöstbilder kan muntra upp er ;-)
Tänkte nämligen att vi kör på ett bildinlägg igen; bilder är ett enkelt sätt att blogga på och jag behöver en liten mjukstart på min omstart i bloggvärlden.
Ni som följt mig länge vet att jag har otroligt svårt med företeelsen "kill your darlings". Önskar att jag vore bättre på detta, men det blir ändå att jag braskar på med typ alla bilder jag fotat! Okej, inte riktigt så (det hade blivit typ 200 bilder per inlägg), men något i den stilen.
Men det gör kanske inte så mycket. Alla blir väl glada av färger, eller? Jag blir det i alla fall.
Det har i skrivande stund regnat oavbrutet i 24(!) timmar, och det ska fortsätta regna (snöblandat tydligen) inatt och imorgon. Måendet kan ju raseras för mindre, så vi tar väl tag i saken och försöker stävja det genom att plocka fram bilderna från ett par dagar sedan.
Bilder man (i alla fall JAG) blir glad av att titta på.
Jag älskar färger.
Jag gillar generellt inte hösten, men jag tycker också att det är den VACKRASTE årstiden! Det är den FOTOVÄNLIGASTE årstiden!
Jag minns två veckor i Belgien för 12(!) år sedan. Oktober/november 2011.
Aldrig har jag varit med om en VACKRARE höst. Kommer ihåg att vi reste från ett regnigt Sverige där alla löv redan fallit till marken och bildat fulhöst. Det var mörkt, kallt och kalt. Men vi landade i den vackraste av höstvärldar, minst sagt.
Jag minns att det var som om alla höstfärger jag var van fanns där, men de var liksom uppskruvade till max.
Den här hösten påminner nästan lite om DEN hösten i sina färger. Tycker också det känns som om hösten är lite framskjuten just i år. Kan det ha med den regniga sommaren månntro?
Ja, något ska vi väl få för sveda och verk, eller hur ;-)
Haha! Minns ni när bokeh-bakgrunder var som mest på tapeten i bloggvärlden? Man gjorde allt för att få till de där cirklarna bakom motivet på sina bilder. Man kan väl säga att kort skärpedjup trendade... ;-P
Ni som följt mig länge vet att hösten och vintern inte är mina favoritårstider. Minst sagt.
Jag avskyr alla årstider som innebär mörker och kyla (men framförallt mörker).
MEN oavsett vad jag tycker eller vilka årstider jag föredrar så är det ett faktum att hösten är årets VACKRASTE tid! Det går inte komma ifrån.
Jag bor på en plats på jorden där hösten till största delen är gul, på grund av att de flesta träd här är Björkar. Men på vissa ställen finns det faktiskt sådana riktigt klarröda träd. Och då menar jag KLARRÖDA, och jag älskar dem! Utanför mitt fönster finns ett par sådana träd.
MEN oavsett vad jag tycker eller vilka årstider jag föredrar så är det ett faktum att hösten är årets VACKRASTE tid! Det går inte komma ifrån.
Jag bor på en plats på jorden där hösten till största delen är gul, på grund av att de flesta träd här är Björkar. Men på vissa ställen finns det faktiskt sådana riktigt klarröda träd. Och då menar jag KLARRÖDA, och jag älskar dem! Utanför mitt fönster finns ett par sådana träd.
De blommar så fint i rosa på våren, och blir klart djupröda på hösten.
Under fina dagar ser jag alltid någon stå där och fota -både vår och höst. Så även jag.
Här bjuder jag på en bildbomb av höstens karameller!
Heeeeeeeeeej!
Välkommen till den tredje och avslutande delen av min lilla utflykt i sommarnattens magiska ljus!
När jag kom tillbaka mot Norrstrand låg dimman tätare än någonsin, men solen hade också börjat stiga på himlen. Detta skapade ett ljus jag inte kan minnas att jag sett tidigare. Ett magiskt ljus.
Jag är så nöjd med flertalet av bilderna i detta inlägg, men ingen av dem kan ändå riktigt till 100% beskriva ljuset.
Kameran smattrade på; så mycket kan jag säga...
Och så en av mina personliga FAVORITER från hela nattens fotograferande! Älskar denna!
Vid de tillfällen då dimman låg som tätast såg man inte längre än såhär...
Det var nästan för mycket dimma. Det här naturfenomenet blir ju som jag beskrev det tidigare; som ett naturens eget filter. Men det blir ju ändå bäst om man trots allt kan skymta lite konturer från saker genom dimman. Som den är på denna bild... det är ju mer bara som en ogenomtränglig vit gröt.
Fler fåglar. Eller är det kanske samma som från början? ;-)
Såhär. Dimman är tjock, men man kan ändå skymta en horisont längst bort.
Kruxet när man fotar just den här typen av bilder är ju att det ser ut som det är betydligt mörkare än det egentligen är, för att kameran är riktad mot solen.
Det är ju vid tidpunkten helt ljust, men färgat av soluppgångens färger.
Precis såhär. Det här är hur ljuset såg ut under tiden då jag fotade de orange bilderna.
Och HÄR dök det upp "Kort Fullt" på kamerans display.
Hade lätt kunnat stanna ute längre och fota; men ides inte gå hem, hämta det andra minneskortet för att sedan gå tillbaka igen. Därför tog jag närmaste väg hem (för att inte råka snubbla in på något "perfekt fotoställe"), laddade in bilderna i datorn och ramlade isäng.
Då var klockan någonstans mellan 4 och 5 på morgonen.
Jag sov till klockan tolv den dagen.
Men igen; ångrar absolut inte den vakna natten! Det var SÅ värt det!
Nu är det dessutom endast en och en halv vecka kvar till semestern börjar. Kanske blir det fler fotonätter då... när jag till och med kan köra sådana mitt i veckan om jag så önskar.
Till alla som orkat följa med mig genom dessa mastodontinlägg: Stort tack! Hoppas ni gillade bilderna.
Vilken del var din favorit?
På återseende!
Hej där!
Kul att höras av igen utan att det tagit ett par veckor sedan sist.
Hoppas ni gillade gårdagens bildskörd, för här kommer nästa ;-)
Vet att jag skrivit om "Kill your darlings"-problemet tidigare, men det är ständigt närvarande. Det därför som en del av mina bilder är typ på samma motiv men från olika vinklar och varierande liggande och stående format. Men det går helt enkelt inte välja ibland! Speciellt inte efter sådana här fotopromenader.Jag har ändå försökt få ner antalet, och trots allt hoppat över en del bilder. Kom ju hem med över 400, och fick i redigeringen ner det till strax under 140. Hade säkert kunnat få ner det ännu mer om jag verkligen gått ut hårt med "Kill your darlings", men grejen är att... jag ville inte.
Alla bilderna i dessa långa inlägg är sådana som jag verkligen ville ta vidare till bloggen.
I början av detta inlägg har vi kommit fram till Djupviken. Det var också här som dimman börjat tätna ordentligt.
Men det bästa med dimma är ju att det för en Fotograf är Naturens eget filter. Ett filter som ger bilderna en alldeles särskild känsla av lugn, stillhet, mystik och nästan lite melankoli (men på ett tillfredsställande sätt).
Men det bästa med dimma är ju att det för en Fotograf är Naturens eget filter. Ett filter som ger bilderna en alldeles särskild känsla av lugn, stillhet, mystik och nästan lite melankoli (men på ett tillfredsställande sätt).
Vilken av dessa tre föredrar Du? Den med horisonten nere, uppe eller i mitten?
Jag kan inte riktigt bestämma mig.
Den här bilden är dock lite missvisande. På min promenad gick jag inte nerför backen, utan uppåt. Det var bara så att jag gick upp först, sedan vände jag mig om och tog en bild. Det som visas på fotot är alltså vägen jag kom ifrån, om ni förstår hur jag menar.
Syrener! Älskar Syrener!! Jag vill köpa ett hus på landet och ha flera Syrenbuskar på gården!!
Oj, då var det visst slut på del två också.
Tredje och sista delen av min midsommarnatt kommer upp imorgonbitti, och jag kan berätta att jag sparat det bästa till sist...
Ha en riktigt fin tisdag! Både alla som fått och inte fått semester ännu :-)
Ett, två, tre... Är ni reeeeedo..?!
Jag vill inte börja ytterligare ett inlägg med att prata om hur kass bloggare jag varit. Okej; nu gjorde jag precis det, men skit samma.
Det jag ville få fram var att jag denna vecka kommer att kompensera er fullt ut!
Jag spenderade nämligen midsommarnatten utomhus, vilket blivit min lilla tradition. Det är så VÄRT det, även om det betyder att jag behöver ha midsommarafton helt lugn i min ensamhet för att orka hela natten. Ja, jag basically dygnar.
Men igen; sååååå värt det! Bara tanken på att sova bort midsommarnatten gör att det börjar krypa av panik i kroppen.
Det finns ingen - ingen! - natt på hela året som är lika underbar. Inte en enda!
Inte konstigt att den natten är så mytomspunnen. Det ÄR något nästan magiskt i luften.
Och ja; jag kom hem med 434 bilder (fyllde minneskortet) fotade mellan midnatt och 04-tiden på morgonen.
Jag tror nästan till och med jag vågar påstå att årets favoriter för min del finns bland denna bildskörd.
Började som vanligt vid Norrstrand och gick längst vattnet mot Djupviken-hållet.
Inga nya motiv visserligen, men det är ett säkert kort. Därför fick det bli den vägen.
Kom ner till vattnet och blev golvad av ljuset!! Dock ingenting jämfört med vad som komma skulle senare...
Dessa bilder är alltså fotade strax efter midnatt. Vid halv ett ungefär.
Lyckades till och med fånga två Svanar på bild.
Satte mig ner en liten stund på badbryggan vid Norrstrand. Kunde inte låta bli.
Solnedgång, kav lugnt vatten, ljudet av vattnet som slog mot bryggan när den rörde sig, dimman, ljudet av fåglarna som njöt av (nästan) människofritt. Sommarnaturen är bättre än all antidepressiv medicin i världen! Det måste den bara vara!
Norrstrand är som ett stort parkområde som sträcker sig längst efter bilvägen mot Djupviken.
Frisbeegolf. Har dock aldrig spelat.
Fotbollsmål passerar man lite överallt. Fotbollsplaner finns överallt i denna stad. Överallt!
De kommer dessutom vara flitigt använda till helgen, då PSG (Piteå Summer Games) spelas. Jag har inget med PSG att göra, men det känns ändå så konstigt att turneringen inte spelats sedan sommaren 2019..! På grund av pandemin förstås.
Men nu är det alltså dags igen.
Men nu är det alltså dags igen.
Jag hann till och med se tre HARAR under min nattliga promenad! Tror aldrig jag sett Harar i verkligheten förut, så det var ändå ett litet Naaaah!-moment. Tre st dessutom!
Tyvärr blev kvalitén på just dessa två bilder inte särskilt bra, men det gick sannerligen snabbt för dem att hoppa förbi. Så fick försöka vara lika snabb med kameran, för att sedan beskära bilderna i efterhand (hade bara 50mm-objektivet med mig, och stod en bit ifrån).
Naaah!
Mitt i skogen, typ. Jaga mygg och fota samtidigt... inte den allra bästa kombon ;-P
Dock hade jag rollat typ hela kroppen med Djungelolja innan jag gick hemifrån, så det gick ändå hyfsat fint :-)
Och Där tror jag vi avrundar första gänget bilder. Det blev totalt 138 redigerade bilder, så kan inte visa allihopa i ett enda inlägg. Men den som spar han har, som vi brukar säga :-)
Jag hoppas ni hade en fin midsommar med lika fint väder som vi hade här i Piteå.
Hoppas ni fick fira helgen precis som ni önskat; oavsett om ni "bara" tagit det lugnt, om ni haft klassiskt firande eller om ni varit på någon stor midsommarfest.
Vi ses här på bloggen imorgon, om ni vill, för nästa explosion av bilder. Då tätnar dimman :-)
Tro det eller ej, men jag har faktiskt lite nya bilder att visa idag! Årets första sommarbilder (för min del) dessutom.
För nu är det verkligen sommar! Eller ja; försommar i alla fall.
Vi hade APT-avslutning i eftermiddags; på Swensbylijda. Ni som följt min blogg sedan tidigare känner mest troligt igen denna plats ;-)
Jag har... ehm... varit här några gånger med Canon. Finns inte många platser i mitt närområde som är SÅ fotovänliga som just detta!
Därför kunde jag inte motstå frestelsen att låta kameran följa med även idag, även om jag rent tekniskt inte åkte dit på fototripp.
Tanken var egentligen att stanna en liten stund efteråt - kanske stanna på lite olika platser under vägen hem - men tyvärr hade min mage andra planer. Magknipattacker och svajigt skitnödig gjorde att jag var tvungen åka hem där jag hade tillgång till toalett och Imodium ;-P
Jaja, det kommer fler tillfällen... och jag hann i alla fall få några härliga sommarbilder.
Notera det fantastiska vädret! Det var första gången i sommar som jag hade enbart en luftig sommarklänning och joggingskor. Inga leggings och ingen tröja.
Det är också Studentbal här i Piteå idag (eller ja; på Havsbadet). De kunde då rakt inte fått bättre väder!
Men men... Nu tycker jag vi kör lite Show without Tell istället. Vad tycks om det? :-D
Hade jag abstinens eller hade jag abstinens?? Tog ut Canon en stund efter jobbet... och brände av hundrafjorton bilder på strax under en halvtimme!
Och då gick jag inte längre än bokstavligen tvärs över vägen hemifrån.
Insåg också (när jag laddade in bilderna i datorn) att jag inte ens rört kameran sedan i februari! FEBRUARI! Inte konstigt att den fick gå varm idag!
Dessutom; eftersom kill your darlings inte är min starka sida, kommer detta att bli ett mastodontinlägg.
NU är det i alla fall äntligen VÅR!
Solen går ner vid 22-tiden (kl 22:09) och upp tidigt, tidigt på morgonen (kl 02:51).
Det blir aldrig helt mörkt längre. Mitt i natten blir det fortfarande lite mörkare skymning, men det blir inte HELT mörkt.
Träden slår ut i rask takt och det blir grönare och grönare.
Livet återvänder.
Det är NU vi får vår belöning för att vi stått ut med ytterligare en låååång, mörk och kall vinter.
Livet återvänder.
Däremot är det inte sommarkläderväder riktigt ännu. Det är också svårt att vara ute och fota hur länge som helst, eftersom händerna blir stelfrusna om man inte har vantar. När jag gick ut på min lilla fotosession var det 9 grader, men kändes kallare eftersom det blåste en del.
Nu menar jag såklart inte att vantar behövs per automatik när man går ut nu, men det blir ju alltid kallare när man hanterar en stor och tung kamera i dessa grader.
Men nu får det vara nog om det mest svenska samtalsämnet i världen... vädret ;-P
Tycker vi ägnar resten av inlägget till rykande dagsfärska bilder! Det var sannerligen inte igår!
Vad roligt att du ville följa med på denna bildkavalkad!
På återseende!
Det gäller att passa på med fotograferandet när det är fint väder, eller hur.
När det kommer till hösten så vet man aldrig hur dagen/dagarna efteråt ser ut... Idag är det exempelvis mulet igen, och tydligen har det regnat någon gång under morgonen (det är i alla fall blött på marken).
Trots att det blev en kort stund är jag glad över att jag rastade kameran igår. Är också otroligt glad över att vi bytte till vinterdäck igår. Takes the pressure off, om man säger så.
Kollade mitt bildarkiv och såg att första snön förra året kom den 18:e oktober. Idag är det den 10:onde...
I övrigt har jag absolut ingenting att skriva om till detta inlägg, så tänkte att vi kör fokusering på Bildgalleri istället.
Nu befinner vi oss verkligen i gränslandet mellan fin -och fulhöst, det är ett som är säkert.
Finhösten hänger fortfarande med, men löven rasar från träden i en rasande takt och lämnar grenarna kala och gråbruna. Speciellt snabbt går det under dagar som det varit tidigare i veckan... regn, regn, regn som liksom piskar av löven från alla träd.
Blöta, brun-gula löv ligger likt en stor heltäckande matta längst gångvägar och trottoarer.
Nu är alldeles strax Den bruna årstiden här.
Jag hade dock kunnat stå ut med fulhösten, om den övertog vintern. Med andra ord; om jag slapp snön. Jag avskyr så innerligt snön! Att det kan bli fina vinterbilder väger inte upp allt jobbigt praktiskt med snö och kyla.
Och ja; visst blir det liiite ljusare när det kommer snö. Men inte så mycket att det är värt det.
Så jag säger: Fram för fulhöst tills det är dags för vår!
Men... IDAG har det i alla fall varit helt fantastiskt väder. Den perfekta höstdagen, vågar jag nog påstå, med blå himmel, strålande sol och faktiskt riktigt varmt för att vara oktober.
Faktiskt så har det varit en väldigt varm - en ovanligt varm - höst hittills. Temperaturen under dagarna har ändå legat på tvåsiffrigt; alltså strax över tio grader så gott som hela tiden. Och såhär i slutet av september-början på oktober brukar det ju ändå krypa ner runt nollan.
Tror faktiskt inte det varit särskilt många frostnätter hittills. Vi hade två (eller om det blev tre) sådana i slutet av augusti, då det var alldeles frostigt i gräset när jag körde till jobbet. Men det har inte hänt sedan dess.
Jag har även passat på att byta till vinterdäck på bilen idag. Eller ja, fick hjälp av pappa i vanlig ordning :-)
Jag har även passat på att byta till vinterdäck på bilen idag. Eller ja, fick hjälp av pappa i vanlig ordning :-)
Har varit med en gång om att bli överraskad av första snön, och jag kommer aldrig mer att köra på snö med sommardäck! Aldrig!
Vinterdäck är ju dessutom tillåtna från 1:a oktober, och första snön brukar normalt anlända i mitten av oktober, så tänkte att Varför inte?
Nu behöver jag inte känna någon stress eller nervositet om jag en morgon plötsligt skulle vakna upp till det där vita h-vetet utanför fönsterna.
Och dagens väder har i alla fall varit strålande. Kunde inte önska bättre.
Mellan däckbytet och det tvåårskalas jag varit på åkte jag ut en sväng för att lufta käraste Canon.
På Djupviken, inte långt ifrån min arbetsplats, hittade jag ett av mina absoluta favorithöstträd. Det var så vackert att jag knappt ville gå därifrån.
Blev hyfsat nöjd med bilderna, men måste ändå säga att de inte gör trädet riktigt 100% rättvisa.
Alldeles klargula löv, så stark färg att de lyste! Det är sådant HÄR som är Finhöst Grande!
Alltså TITTA på det!! HUR vackert är det inte?!!
Den mörka stammen mot de lysande gula löven. Kan helt enkelt inte bli bättre.
Hoppas ni också haft en fin höstlördag!
Vi hörs snart igen!
Här kommer lite fler bilder fotade under samma kväll som de tidigare vissna Rallarrosbilderna. Faktiskt från samma ställe, men jag ville inte blanda bilderna i samma inlägg.
Bilderna är alltså från sista semesterhelgen, vilket - eftersom jag vet om tidpunkten - lägger ett extra vemod över dem. De är verkligen Nu-Är-Det.Slut.På.Sommaren-bilder.
Hittade dessutom en kvarglömd barntröja med Greta Gris där på stranden, vilket i sin tur blev en representation av att badsäsongen är över. För en filosofiskt lagd person som jag går det inte att inte gå till dessa tankar.
Men de ger samtidigt ett lugn. En stress över att ledigheten är slut, visst. Men också en känsla av stillhet.
Nu har jag arbetat en månad (shit!) efter semestern, och "elva månader kvar tills nästa" har blivit tio månader kvar. Egentligen helt sjukt vad tiden går snabbt. Speciellt om jag kopplar ihop det med gårdagens inlägg där jag satt och listade mitt liv för tio år sedan.
Det går fort, fort, fort.
I skrivande stund är det verkligen HÖST utanför mitt fönster. En solig höstdag.
Träden och all växtlighet skiftar färger i ett rasande tempo; det är nästan så att man kan SE det ändras. Jag skulle säga att det är väldigt nära 50-50 nu gul/orange/rött vs grönt. Om inte helt 50-50. Nu är det bara en tidsfråga innan det gröna i naturen kapitulerar helt och hållet.
Och ja, det är vackert med höstfärger... men jag föredrar det gröna. Kaaan som sagt också ha att göra med att jag är livrädd för att gå in i vintern igen. Brukar inte känna så, men förra vintern ärrade mig verkligen.
Men men, vintern kommer. Det är något vi inte kan göra något åt.
Istället ägnar vi ett par minuter till att ta in dessa bilder, vilka kommer hjälpa i alla fall mig att ta mig igenom den långa, mörka årstiden.
Det är något alldeles särskilt speciellt med spegelblankt(-ish) vatten ♥
När det var dags att börja rulla hemåt efter min fototur i söndags natt så tog jag vägen via Pitsund in mot stan, och det var då jag upptäckte Månen med stort M.
För det första är "stort" nyckelordet här... Det var fullmåne, och den var enorm! Tyvärr syns det inte direkt på mina bilder här, eftersom jag hade "fel" objektiv med mig. Hade såklart inga tankar på att jag skulle fota månen, så det enda jag hade med mig var mitt vanliga fasta 50mm´s.
Det är ett av de bästa objektiven när man fotar porträtt samt natur på närmare håll, men är sämre när man fotar på avstånd. Där är teleobjektiv ett bättre alternativ.
Men som sagt; nu hade jag bara 50mm´s med mig, och det är bättre än inget :-)
I alla fall... månen i söndags var ENORM! Och riktigt starkt lysande orange. Såg ut som en stor apelsin på den djupblå himlen.
Men eftersom det är träd precis överallt, var man än vänder sig, i det här landet så är det knepigt att hitta en bra plats att fota månen på.
Efter en snabb googling hittade jag att Sverige består av hela 69%(!) skogsmark...
Efter en snabb googling hittade jag att Sverige består av hela 69%(!) skogsmark...
Men tänkte att eftersom jag körde "mot" månen när jag var på väg mot Pitsund så borde Gläntan vara en bra fotoplats.
Så styrde kosan mot Sandängesstrandens naturreservat - Pitebornas Beach of Choice.
Måste erkänna att det var lite småläskigt att befinna sig där ensam vid midnatt när det hunnit bli så pass mörkt. Man kör ju faktiskt en bit in i skogen för att komma till denna strand.
Fick typ halva stranden med mig hem... #tacksamfördammsugare ;-P
Det känns som jag varit ledig skitlänge, men ändå har inte ens halva semestern passerat.
Hur ofta får man känna den känslan som vuxen? Den där "sommarlovet är evighetslångt"-känslan från när man gick i skolan.
Nej, just det! Aldrig. Eller okej då, så gott som aldrig.
Men det är PRECIS den känslan jag har just nu!
Det känns verkligen som det var evigheter sedan jag gick på semester, men halvtid på denna ledighet infaller inte förrän på torsdag denna vecka. Fem Veckors Semester Är GULD!!!
Trots att vädret varit lite svajit den senaste tiden njuter jag i fulla drag; vilket, som ni märkt, har smittat av sig på bloggen.
Upptäckte att jag inte bloggat någonting alls i juli.
Det här är min tredje betalda 5-veckorssemester, men av någon anledning har jag fortfarande kvar den där känslan av det fantastiska med att vara helt ledig - med lön - i en hel månad.
Jag älskar den känslan! Jag ryser (av glädje) varenda gång jag tänker på att jag faktiskt är HELT ledig i flera veckor. Att jag kan göra absolut ingenting om jag så önskar. Att jag inte har något jag måste få gjort och redovisa för att få pengar...
Med det menar jag att jag såklart har varit hemma och "ledig" förr om somrarna, men då har jag ju inte varit direkt ledig. Jag har varit arbetssökande, och därmed haft trycket på mig att skicka in aktivitetsrapporter and what not till AF... A-kassan... Försörjningsstöd.
Jag har hela tiden haft pressen på mig att söka ett visst antal jobb per månad, även under sommaren då halva Sverige stänger ner ;-P
Men sedan tre år tillbaka är det alltså slut med det!
Jag får en hel lön den 27:e juli utan att ha lyft ett finger sedan 9:onde juli!
Och ja, jag vet hur semester fungerar. Jag vet naturligtvis att man tjänar in dessa dagar under året man arbetar. Men jag gillar att tänka på det som att man får betalt för att inte göra ett skit i En Hel Månad.
För tio år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva detta. På riktigt; jag trodde verkligen att jag aldrig skulle få prova på känslan av fast anställning och riktig semester. På riktigt så trodde jag att min lott var att harva runt från praktikplats till praktikplats. Mentalt var jag inte på en bra plats för tio år sedan...
...
Men nu sitter jag här med en sådan stark känsla av att någon tryckt in knappen Erica 2.0. Det känns verkligen som att mitt liv gått in i ett 2.0-skede.
Jag är medveten om att detta låter riktigt löjligt; men då och då får jag - sedan 4-5 år tillbaka - konstiga "glädjerus" som liksom strömmar genom kroppen. Det känns fysiskt som att det är något som går genom kroppen. Nästan som att kroppen skrattar utan att munnen gör det.
Jag vet att det låter sinnessjukt, men det är så svårt att förklara.
Jag älskar det.
Nåja, nog om detta.
Fotograferingen då? Från det ena till det andra.
Är det en sak jag inför varenda sommar är så otroligt sugen på så är det ju att fota så mycket som det bara går. Helst på nätterna.
Tyvärr måste jag erkänna att det inte blivit mycket av denna aktivitet hittills under semestern. Ingenting rättare sagt.
I helgen kollade jag minneskortet i kameran, och insåg att de senaste bilderna jag fotat var på jobbet sista dagen innan ledigheten tog sin början.
Detta känns såklart väldigt surt, vilket resulterar i att jag blir både besviken (på mig själv) och stressad. Jag VILL ju fota!
Typ det enda jag vill göra när jag har semester är sova och fota.
Jag vill göra resor till 97% för att ha saker att fotografera...
Men som sagt så har vädret inte varit helt ultimat för att ta ut kameran på några längre turer.
Sista arbetsveckorna var det extremt fint och varmt väder. Såklart. När man jobbar...
Första semesterveckan var det faktiskt helt okej väder, om jag minns rätt. Det var fortfarande varmt, så pass att jag behövde fläkten här hemma.
Kommer inte ihåg exakt vad det var för väder, men kan inte dra mig till minnes att jag hade något att klaga på.
Det var inte som förra året; att det vände och blev skitväder bokstavligt första semesterdagen.
Däremot senaste, alltså andra, semesterveckan har det varit minst sagt berg -och dalbana.
Tror aldrig jag sett moln röra sig så snabbt. Man har kunnat titta ut och det har varit strålande sol. Nästa gång man tittat ut, typ 30 minuter senare, har det varit övermulet. Dessutom inte vilka moln som helst; alltid mörkgrå åskmoln.
Oftast har det varit både och. 50% av himlen klar och 50% full med åskmoln.
Helt plötsligt - och detta har hänt flera gånger under veckan - har himlen öppnat sina portar dvs HÄLLregn. Eller ja, snarare klassiskt ÅSKREGN (då vet alla exakt vad jag menar).
En kväll (minns dock inte vilken) kom det till och med en hagelskur med STORA hagel. Satt i bilen på COOP´s parkering då, och snacka om att det dånade! Dessutom passade det på att åska samtidigt. OCH på en del av himlen trängde solen fram. Allting samtidigt.
Ni som följer mig på Instagram har förmodligen sett den videon jag lade ut.
Någon värme har det inte direkt varit heller. Skulle säga att det i genomsnitt hållit sig mellan 15 och 18 grader. Kallare på kvällar och nätter, såklart.
MEN natten mellan söndag och måndag var det faktiskt relativt klart väder, och därmed normalt nattljus. Annars har det varit så mulet att det till och med varit mörkt på nätterna. Usch! Som ni vet älskar jag ju just det att det är helt dagsljus dygnet runt i juli, och det är inget jag vill missa.
Därför är molniga sommarnätter inte min melodi.
Nåja, i alla fall... Natten till måndag var det.
Eftersom det äntligen var relativt ljust och jag hade lite batteri kvar i kameran så tog jag henne med mig och åkte ut på en liten runda med bilen.
Och snacka om att jag valde rätt natt! Hade nämligen så tur att dimman låg tät över åkrar och ängar; mitt favoritmotiv att fota!
Körde en sväng mot Hortlax, min kära barndomsby. Eller ja, rent tekniskt tror jag att det är ett Samhälle.
För visst brukar det kallas Samhälle, det som är för litet för att vara en stad men för stort för att klassas som by.
Hittar lite olika siffror när jag googlar, men det verkar som att antalet boende i Hortlax ligger på omkring 1300 pers.
Kort fakta: Hortlax var en egen kommun fram till nyårsafton 1966, då fyra kommuner gick samman och bildade Piteå kommun.De fyra småkommunerna som slogs samman var: Hortlax, Norrfjärden, Piteå landskommun samt Piteå stad.
Jag älskar Hortlax, och kan mycket lätt se mig köpa hus och flytta tillbaka dit den dagen jag får den chansen.
En hastighetsskylt som... ehum.. sett sina bästa dagar ;-P
Sju arbetsdagar kvar till semester.
Nu.Är.Det.Nedräkning.På.Riktigt!
Känns så sjukt, med tanke på att det också känns som nyss vi gjorde vårt bästa för att ta oss fram i en viss januaristorm.
Känns som det var nyss jag tänkte, varenda gång jag satte mig i bilen, att "Åååh! Vad jag längtar till den tiden det bara är att sätta på sig ett par skor och gå ut".
Nu är vi där.
Inga fruktansvärda vinterkläder. Ingen motorvärmare. Inga klumpiga vinterskor. Inget skrapa och sopa bilen innan man kan köra iväg. Inget skotta parkeringen. Bara en tunn sommarklänning och ett par gympadojjor.
Inga fruktansvärda vinterkläder. Ingen motorvärmare. Inga klumpiga vinterskor. Inget skrapa och sopa bilen innan man kan köra iväg. Inget skotta parkeringen. Bara en tunn sommarklänning och ett par gympadojjor.
Life is beautiful. It really is. THIS time of the year, at least ;-)
Sju arbetsdagar.
En och en halv vecka.
Sedan har jag 35(!) sovmornar efter varandra :-D Fem veckor av välsignad ledighet.
Däremot måste jag erkänna att jag fortfarande blir lite stressad av tanken på semester -alltså att vara hemma i en månad. Tror mycket av det beror på att min hjärna fortfarande till viss del förknippar hemmaliv med arbetslöshet och "du måste skicka in det och det för att ha rätt till pengar". Typ aktivitetsrapporter till AF, underlag till a-kassa, en hel tjivo med olika papper för rätten att få söka försörjningsstöd...
Det har gått sex år, men tror min hjärna som sagt fortfarande är lite grann i F-stödsmode.
Det här blir min tredje betalda 5-veckorssemester, och det känns verkligen sinnessjukt underbart! Man kan verkligen koppla av på ett helt annat sätt när man har riktig semester än om man är hemma under sommaren pga att man inte har ett jobb.
Man är ju hemma i båda fallen, men skillnaden i avkoppling är sannerligen markant!
Plus att man ju faktiskt får en högre lön den månaden, aka Semesterersättning. Ljuva ord.
Om man nu inte sökt och fått semesterväxling förstås. Då får man ju samma vanliga lön, men å andra sidan får man vara ledig fler dagar.
Dessutom fick jag drygt 2000 tillbaka på skatten i år. Kom in på kontot nu i juni. Så igen; Livet leker.
En vissen midsommarstång kvar sedan helgen.
Urtypen av svensk sommaridyll.
Midsommaräng.
Och Hundkex har sin givna plats i den idyllbilden.
Gärdesgårdar alltså 😍
Kan man bli annat än lugn i själen av att befinna sig på en sådan här plats? Speciellt på kvällen när det inte är så mycket aktivitet och människor överallt.
En idyllisk (ja, jag tjatar om det ordet) Emil i Lönneberga-värld.
Någon som förstår än varför denna plats är populär för bröllopsfotograferingar...? ;-)
Sedan, på vägen hem, körde jag förbi jobbet eftersom det där i närheten också växer en massa blommor. Så bilderna i resten av inlägget är fotade där och inte i Svensbyn.
Jobbet... ↑ Kändes lite underligt att köra den vägen vid halv tio på kvällen, måste jag säga ;-P
Där bakom träden är också ett väldigt mysigt villaområde, där jag absolut kunde tänka mig bo. Hummerstigen.
Som ni märkt (och ni som följt mig länge vet) har jag otroligt svårt för det här med "kill your darlings".
Det ultimata efter en fotopromenad skulle vara att jag valde ut kanske de tio - kanske femton - bästa bilderna för publicering här på bloggen. Det skulle tillföra mer kvalitet tänker jag. Jag behöver ju faktiskt inte braska på med sådana här milslånga bildbomber varje gång.
Men Kill your darlings är tydligen inte min grej.
70 redigerade bilder blev det totalt från denna kväll. Har ändå fått ner det från drygt 200 bilder på minneskortet, men det är enbart för att jag eliminerat de "platta" tråkigaste bilderna, de ofokuserade och de som basically är så lika andra bilder att de praktiskt taget är kopior.
Hoppas ni har det bra i sommarvädret allla kära vänner!
På återseende!