Det gäller att passa på med fotograferandet när det är fint väder, eller hur.
När det kommer till hösten så vet man aldrig hur dagen/dagarna efteråt ser ut... Idag är det exempelvis mulet igen, och tydligen har det regnat någon gång under morgonen (det är i alla fall blött på marken).
Trots att det blev en kort stund är jag glad över att jag rastade kameran igår. Är också otroligt glad över att vi bytte till vinterdäck igår. Takes the pressure off, om man säger så.
Kollade mitt bildarkiv och såg att första snön förra året kom den 18:e oktober. Idag är det den 10:onde...
 
I övrigt har jag absolut ingenting att skriva om till detta inlägg, så tänkte att vi kör fokusering på Bildgalleri istället.
 
 
Nu befinner vi oss verkligen i gränslandet mellan fin -och fulhöst, det är ett som är säkert.
Finhösten hänger fortfarande med, men löven rasar från träden i en rasande takt och lämnar grenarna kala och gråbruna. Speciellt snabbt går det under dagar som det varit tidigare i veckan... regn, regn, regn som liksom piskar av löven från alla träd.
Blöta, brun-gula löv ligger likt en stor heltäckande matta längst gångvägar och trottoarer.
Nu är alldeles strax Den bruna årstiden här.
Jag hade dock kunnat stå ut med fulhösten, om den övertog vintern. Med andra ord; om jag slapp snön. Jag avskyr så innerligt snön! Att det kan bli fina vinterbilder väger inte upp allt jobbigt praktiskt med snö och kyla.
Och ja; visst blir det liiite ljusare när det kommer snö. Men inte så mycket att det är värt det.
Så jag säger: Fram för fulhöst tills det är dags för vår!
 
Men... IDAG har det i alla fall varit helt fantastiskt väder. Den perfekta höstdagen, vågar jag nog påstå, med blå himmel, strålande sol och faktiskt riktigt varmt för att vara oktober.
Faktiskt så har det varit en väldigt varm - en ovanligt varm - höst hittills. Temperaturen under dagarna har ändå legat på tvåsiffrigt; alltså strax över tio grader så gott som hela tiden. Och såhär i slutet av september-början på oktober brukar det ju ändå krypa ner runt nollan.
Tror faktiskt inte det varit särskilt många frostnätter hittills. Vi hade två (eller om det blev tre) sådana i slutet av augusti, då det var alldeles frostigt i gräset när jag körde till jobbet. Men det har inte hänt sedan dess.

Jag har även passat på att byta till vinterdäck på bilen idag. Eller ja, fick hjälp av pappa i vanlig ordning :-)
Har varit med en gång om att bli överraskad av första snön, och jag kommer aldrig mer att köra på snö med sommardäck! Aldrig!
Vinterdäck är ju dessutom tillåtna från 1:a oktober, och första snön brukar normalt anlända i mitten av oktober, så tänkte att Varför inte?
Nu behöver jag inte känna någon stress eller nervositet om jag en morgon plötsligt skulle vakna upp till det där vita h-vetet utanför fönsterna.
 
 
Och dagens väder har i alla fall varit strålande. Kunde inte önska bättre.
Mellan däckbytet och det tvåårskalas jag varit på åkte jag ut en sväng för att lufta käraste Canon.
På Djupviken, inte långt ifrån min arbetsplats, hittade jag ett av mina absoluta favorithöstträd. Det var så vackert att jag knappt ville gå därifrån.
Blev hyfsat nöjd med bilderna, men måste ändå säga att de inte gör trädet riktigt 100% rättvisa.
Alldeles klargula löv, så stark färg att de lyste! Det är sådant HÄR som är Finhöst Grande!
 
Alltså TITTA på det!! HUR vackert är det inte?!!
Den mörka stammen mot de lysande gula löven. Kan helt enkelt inte bli bättre.
 
 
Hoppas ni också haft en fin höstlördag!
Vi hörs snart igen!
 
Här kommer lite fler bilder fotade under samma kväll som de tidigare vissna Rallarrosbilderna. Faktiskt från samma ställe, men jag ville inte blanda bilderna i samma inlägg.
Bilderna är alltså från sista semesterhelgen, vilket - eftersom jag vet om tidpunkten - lägger ett extra vemod över dem. De är verkligen Nu-Är-Det.Slut.På.Sommaren-bilder.
Hittade dessutom en kvarglömd barntröja med Greta Gris där på stranden, vilket i sin tur blev en representation av att badsäsongen är över. För en filosofiskt lagd person som jag går det inte att inte gå till dessa tankar.
Men de ger samtidigt ett lugn. En stress över att ledigheten är slut, visst. Men också en känsla av stillhet.
 
Nu har jag arbetat en månad (shit!) efter semestern, och "elva månader kvar tills nästa" har blivit tio månader kvar. Egentligen helt sjukt vad tiden går snabbt. Speciellt om jag kopplar ihop det med gårdagens inlägg där jag satt och listade mitt liv för tio år sedan.
Det går fort, fort, fort.
I skrivande stund är det verkligen HÖST utanför mitt fönster. En solig höstdag.
Träden och all växtlighet skiftar färger i ett rasande tempo; det är nästan så att man kan SE det ändras. Jag skulle säga att det är väldigt nära 50-50 nu gul/orange/rött vs grönt. Om inte helt 50-50. Nu är det bara en tidsfråga innan det gröna i naturen kapitulerar helt och hållet.
Och ja, det är vackert med höstfärger... men jag föredrar det gröna. Kaaan som sagt också ha att göra med att jag är livrädd för att gå in i vintern igen. Brukar inte känna så, men förra vintern ärrade mig verkligen.
 
Men men, vintern kommer. Det är något vi inte kan göra något åt.
Istället ägnar vi ett par minuter till att ta in dessa bilder, vilka kommer hjälpa i alla fall mig att ta mig igenom den långa, mörka årstiden.
 
Det är något alldeles särskilt speciellt med spegelblankt(-ish) vatten ♥
 
 
När det var dags att börja rulla hemåt efter min fototur i söndags natt så tog jag vägen via Pitsund in mot stan, och det var då jag upptäckte Månen med stort M.
För det första är "stort" nyckelordet här... Det var fullmåne, och den var enorm! Tyvärr syns det inte direkt på mina bilder här, eftersom jag hade "fel" objektiv med mig. Hade såklart inga tankar på att jag skulle fota månen, så det enda jag hade med mig var mitt vanliga fasta 50mm´s.
Det är ett av de bästa objektiven när man fotar porträtt samt natur på närmare håll, men är sämre när man fotar på avstånd. Där är teleobjektiv ett bättre alternativ.
Men som sagt; nu hade jag bara 50mm´s med mig, och det är bättre än inget :-)
 
I alla fall... månen i söndags var ENORM! Och riktigt starkt lysande orange. Såg ut som en stor apelsin på den djupblå himlen.
Men eftersom det är träd precis överallt, var man än vänder sig, i det här landet så är det knepigt att hitta en bra plats att fota månen på.
Efter en snabb googling hittade jag att Sverige består av hela 69%(!) skogsmark...
Men tänkte att eftersom jag körde "mot" månen när jag var på väg mot Pitsund så borde Gläntan vara en bra fotoplats.
Så styrde kosan mot Sandängesstrandens naturreservat - Pitebornas Beach of Choice.
Måste erkänna att det var lite småläskigt att befinna sig där ensam vid midnatt när det hunnit bli så pass mörkt. Man kör ju faktiskt en bit in i skogen för att komma till denna strand.
 
 
Fick typ halva stranden med mig hem... #tacksamfördammsugare ;-P
Det känns som jag varit ledig skitlänge, men ändå har inte ens halva semestern passerat.
Hur ofta får man känna den känslan som vuxen? Den där "sommarlovet är evighetslångt"-känslan från när man gick i skolan.
Nej, just det! Aldrig. Eller okej då, så gott som aldrig.
Men det är PRECIS den känslan jag har just nu!
Det känns verkligen som det var evigheter sedan jag gick på semester, men halvtid på denna ledighet infaller inte förrän på torsdag denna vecka. Fem Veckors Semester Är GULD!!!
Trots att vädret varit lite svajit den senaste tiden njuter jag i fulla drag; vilket, som ni märkt, har smittat av sig på bloggen.
Upptäckte att jag inte bloggat någonting alls i juli.
 
Det här är min tredje betalda 5-veckorssemester, men av någon anledning har jag fortfarande kvar den där känslan av det fantastiska med att vara helt ledig - med lön - i en hel månad.
Jag älskar den känslan! Jag ryser (av glädje) varenda gång jag tänker på att jag faktiskt är HELT ledig i flera veckor. Att jag kan göra absolut ingenting om jag så önskar. Att jag inte har något jag måste få gjort och redovisa för att få pengar...
Med det menar jag att jag såklart har varit hemma och "ledig" förr om somrarna, men då har jag ju inte varit direkt ledig. Jag har varit arbetssökande, och därmed haft trycket på mig att skicka in aktivitetsrapporter and what not till AF... A-kassan... Försörjningsstöd.
Jag har hela tiden haft pressen på mig att söka ett visst antal jobb per månad, även under sommaren då halva Sverige stänger ner ;-P
Men sedan tre år tillbaka är det alltså slut med det!
Jag får en hel lön den 27:e juli utan att ha lyft ett finger sedan 9:onde juli!
Och ja, jag vet hur semester fungerar. Jag vet naturligtvis att man tjänar in dessa dagar under året man arbetar. Men jag gillar att tänka på det som att man får betalt för att inte göra ett skit i En Hel Månad.
För tio år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva detta. På riktigt; jag trodde verkligen att jag aldrig skulle få prova på känslan av fast anställning och riktig semester. På riktigt så trodde jag att min lott var att harva runt från praktikplats till praktikplats. Mentalt var jag inte på en bra plats för tio år sedan...
...
Men nu sitter jag här med en sådan stark känsla av att någon tryckt in knappen Erica 2.0. Det känns verkligen som att mitt liv gått in i ett 2.0-skede.
Jag är medveten om att detta låter riktigt löjligt; men då och då får jag - sedan 4-5 år tillbaka - konstiga "glädjerus" som liksom strömmar genom kroppen. Det känns fysiskt som att det är något som går genom kroppen. Nästan som att kroppen skrattar utan att munnen gör det.
Jag vet att det låter sinnessjukt, men det är så svårt att förklara.
Jag älskar det.
Nåja, nog om detta.
 
 
 
Fotograferingen då? Från det ena till det andra.
Är det en sak jag inför varenda sommar är så otroligt sugen på så är det ju att fota så mycket som det bara går. Helst på nätterna.
Tyvärr måste jag erkänna att det inte blivit mycket av denna aktivitet hittills under semestern. Ingenting rättare sagt.
I helgen kollade jag minneskortet i kameran, och insåg att de senaste bilderna jag fotat var på jobbet sista dagen innan ledigheten tog sin början.
Detta känns såklart väldigt surt, vilket resulterar i att jag blir både besviken (på mig själv) och stressad. Jag VILL ju fota!
Typ det enda jag vill göra när jag har semester är sova och fota.
Jag vill göra resor till 97% för att ha saker att fotografera...
Men som sagt  så har vädret inte varit helt ultimat för att ta ut kameran på några längre turer.
 
Sista arbetsveckorna var det extremt fint och varmt väder. Såklart. När man jobbar...
Första semesterveckan var det faktiskt helt okej väder, om jag minns rätt. Det var fortfarande varmt, så pass att jag behövde fläkten här hemma.
Kommer inte ihåg exakt vad det var för väder, men kan inte dra mig till minnes att jag hade något att klaga på.
Det var inte som förra året; att det vände och blev skitväder bokstavligt första semesterdagen.
Däremot senaste, alltså andra, semesterveckan har det varit minst sagt berg -och dalbana.
Tror aldrig jag sett moln röra sig så snabbt. Man har kunnat titta ut och det har varit strålande sol. Nästa gång man tittat ut, typ 30 minuter senare, har det varit övermulet. Dessutom inte vilka moln som helst; alltid mörkgrå åskmoln.
Oftast har det varit både och. 50% av himlen klar och 50% full med åskmoln.
Helt plötsligt - och detta har hänt flera gånger under veckan - har himlen öppnat sina portar dvs HÄLLregn. Eller ja, snarare klassiskt ÅSKREGN (då vet alla exakt vad jag menar).
En kväll (minns dock inte vilken) kom det till och med en hagelskur med STORA hagel. Satt i bilen på COOP´s parkering då, och snacka om att det dånade! Dessutom passade det på att åska samtidigt. OCH på en del av himlen trängde solen fram. Allting samtidigt.
Ni som följer mig på Instagram har förmodligen sett den videon jag lade ut.
Någon värme har det inte direkt varit heller. Skulle säga att det i genomsnitt hållit sig mellan 15 och 18 grader. Kallare på kvällar och nätter, såklart.
 
MEN natten mellan söndag och måndag var det faktiskt relativt klart väder, och därmed normalt nattljus. Annars har det varit så mulet att det till och med varit mörkt på nätterna. Usch! Som ni vet älskar jag ju just det att det är helt dagsljus dygnet runt i juli, och det är inget jag vill missa.
Därför är molniga sommarnätter inte min melodi.
Nåja, i alla fall... Natten till måndag var det.
Eftersom det äntligen var relativt ljust och jag hade lite batteri kvar i kameran så tog jag henne med mig och åkte ut på en liten runda med bilen.
Och snacka om att jag valde rätt natt! Hade nämligen så tur att dimman låg tät över åkrar och ängar; mitt favoritmotiv att fota!
 
 
 
Körde en sväng mot Hortlax, min kära barndomsby. Eller ja, rent tekniskt tror jag att det är ett Samhälle.
För visst brukar det kallas Samhälle, det som är för litet för att vara en stad men för stort för att klassas som by.
Hittar lite olika siffror när jag googlar, men det verkar som att antalet boende i Hortlax ligger på omkring 1300 pers.
Kort fakta: Hortlax var en egen kommun fram till nyårsafton 1966, då fyra kommuner gick samman och bildade Piteå kommun.
De fyra småkommunerna som slogs samman var: Hortlax, Norrfjärden, Piteå landskommun samt Piteå stad.
 
Jag älskar Hortlax, och kan mycket lätt se mig köpa hus och flytta tillbaka dit den dagen jag får den chansen.
 
En hastighetsskylt som... ehum.. sett sina bästa dagar ;-P
 
 
Sju arbetsdagar kvar till semester.
Nu.Är.Det.Nedräkning.På.Riktigt!
Känns så sjukt, med tanke på att det också känns som nyss vi gjorde vårt bästa för att ta oss fram i en viss januaristorm.
Känns som det var nyss jag tänkte, varenda gång jag satte mig i bilen, att "Åååh! Vad jag längtar till den tiden det bara är att sätta på sig ett par skor och gå ut".
Nu är vi där.
Inga fruktansvärda vinterkläder. Ingen motorvärmare. Inga klumpiga vinterskor. Inget skrapa och sopa bilen innan man kan köra iväg. Inget skotta parkeringen. Bara en tunn sommarklänning och ett par gympadojjor.
Life is beautiful. It really is. THIS time of the year, at least ;-)
 
Sju arbetsdagar.
En och en halv vecka.
Sedan har jag 35(!) sovmornar efter varandra :-D Fem veckor av välsignad ledighet.
Däremot måste jag erkänna att jag fortfarande blir lite stressad av tanken på semester -alltså att vara hemma i en månad. Tror mycket av det beror på att min hjärna fortfarande till viss del förknippar hemmaliv med arbetslöshet och "du måste skicka in det och det för att ha rätt till pengar". Typ aktivitetsrapporter till AF, underlag till a-kassa, en hel tjivo med olika papper för rätten att få söka försörjningsstöd...
Det har gått sex år, men tror min hjärna som sagt fortfarande är lite grann i F-stödsmode.
Det här blir min tredje betalda 5-veckorssemester, och det känns verkligen sinnessjukt underbart! Man kan verkligen koppla av på ett helt annat sätt när man har riktig semester än om man är hemma under sommaren pga att man inte har ett jobb.
Man är ju hemma i båda fallen, men skillnaden i avkoppling är sannerligen markant!
Plus att man ju faktiskt får en högre lön den månaden, aka Semesterersättning. Ljuva ord.
Om man nu inte sökt och fått semesterväxling förstås. Då får man ju samma vanliga lön, men å andra sidan får man vara ledig fler dagar.
Dessutom fick jag drygt 2000 tillbaka på skatten i år. Kom in på kontot nu i juni. Så igen; Livet leker.
 
 
En vissen midsommarstång kvar sedan helgen.
 
Urtypen av svensk sommaridyll.

Midsommaräng.
 
Och Hundkex har sin givna plats i den idyllbilden.
 
Gärdesgårdar alltså 😍
 
Kan man bli annat än lugn i själen av att befinna sig på en sådan här plats? Speciellt på kvällen när det inte är så mycket aktivitet och människor överallt.
 
En idyllisk (ja, jag tjatar om det ordet) Emil i Lönneberga-värld.
 
Någon som förstår än varför denna plats är populär för bröllopsfotograferingar...? ;-)
 
 
Sedan, på vägen hem, körde jag förbi jobbet eftersom det där i närheten också växer en massa blommor. Så bilderna i resten av inlägget är fotade där och inte i Svensbyn.
 
Jobbet... ↑ Kändes lite underligt att köra den vägen vid halv tio på kvällen, måste jag säga ;-P
 
Där bakom träden är också ett väldigt mysigt villaområde, där jag absolut kunde tänka mig bo. Hummerstigen.

 
Som ni märkt (och ni som följt mig länge vet) har jag otroligt svårt för det här med "kill your darlings".
Det ultimata efter en fotopromenad skulle vara att jag valde ut kanske de tio - kanske femton - bästa bilderna för publicering här på bloggen. Det skulle tillföra mer kvalitet tänker jag. Jag behöver ju faktiskt inte braska på med sådana här milslånga bildbomber varje gång.
Men Kill your darlings är tydligen inte min grej.
70 redigerade bilder blev det totalt från denna kväll. Har ändå fått ner det från drygt 200 bilder på minneskortet, men det är enbart för att jag eliminerat de "platta" tråkigaste bilderna, de ofokuserade och de som basically är så lika andra bilder att de praktiskt taget är kopior.
 
Hoppas ni har det bra i sommarvädret allla kära vänner!
På återseende!
Är det en del av sommaren jag älskar extra mycket så är det sannerligen midsommar och tiden som leder upp till denna helg.
Inte för att jag direkt firar högtiden; har inga fasta traditioner utan brukar mest ta det lugnt (som alla andra helger ;-))
Men NATUREN tycker jag är mitt i sitt esse under den här tiden på året.
den skira grönskan har visserligen övergått till sommarens "tyngre" gröna variant, men jag älskar att i princip allting blommar just nu.
Den blomstertid nu kommer, indeed!!
Med detta menar jag alla de söta ängsblommor vilka väcker alla barndomsminnen till liv.
Smörblommor. Hundkex. Blåklockor. Rödklöver. Och så vidare. Framförallt Prästkragar! Älskade de sistnämnda som barn.
Och med Hundkex vet jag inte vad det är med; de är inte vad jag personligen skulle lista som vackra blommor. Men av någon anledning älskar jag när de blommar. På något sätt sätter de en sådan sommarkänsla i min kropp. Jag älskar att köra/gå längst vägar där de växer i överflöd längst vägrenarna.
 
Finns det någonting bättre än den svenska sommaren?
Nix pix!!
Den här årstiden vill jag - helt och fullkomligt ärligt - inte bo någon annanstans. Jag känner inte ett enda uns av längtan efter att flytta när vi befinner oss i spannet mellan maj och augusti. Eller ja, det skulle vara ut på landet då möjligtvis.
Men en sak är säker; Jag lämnar inte Norrbotten i första taget!
 
 
Gårdagen var en sådan där underbar kväll. För att tala klarspråk var det den perfekta sommarkvällen.
Solen sken, inga moln och runt (drygt) 20 grader varmt. Så trots vetskapen om att jag skulle vara astrött på jobbet kommande dag så åkte jag och Canon ut på en runda. Ångrar det inte.
Men eftersom jag hade begränsat med tid (kom på det runt 18-19-tiden) och att det ändå var en vanlig vardagskväll så föll valet på ett säkert kort. Styrde kosan ut mot Svensbyn och Swensbylijda. Ni som följt min blogg länge har sett bilder därifrån flera gånger.
MEN det ÄR så vackert där.
Det är ett hembygdsområde som ligger så att säga mitt ute på landet. Kan säga att det är inte för inte som det varit (är?) ett populärt ställe för brudpar att fota sina bröllopsbilder på.
 
Enda störande är förståss MYGGEN! Speciellt detta MYGGÅR!!
Alltså jisses vad mygg det är nu! Och det kommer som sagt från någon som är född och uppvuxen här i Norrbotten.
Vaaaarför kunde de inte ha frusit ihjäl av den kalla våren?!?!!
Det är tur att bilderna blir bra, annars skulle det inte vara värt det. Sitter här och håller på att klia sönder mina ben just nu.
Efter förra fotorundan (den nere vid Kärleksstigen), då jag kliade sönder ben och armar i 1,5 vecka efteråt bestämde jag mig för att komma ihåg att inhandla myggmedel. För att liksom vara förberedd nästa gång.
Tror ni Klantröv här kom ihåg att smörja in med sagda Djungelolja igår??
Eh... nej, såklart inte. Såklart kom Klantröv på halvvägs till Svensbyn att medlet stod kvar i badrumsskåpet hemma.
Tror nästan jag måste placera den i väskan, så att den alltid följer med i fortsättningen.
...
Eller så kan väl myggen helt enkelt bara dööö ut för i sommar!?!
 
Nåja, jag blev nöjd med bilderna i alla fall. Det är ju huvudsaken. Plus att jag kom mig ut från stan en sådan underbar sommarkväll.
 
 
Alltså; gammeldags gärdesgårdar är såååå fina!
När (ja... "när" inte "om", haha) jag flyttar ut på landet ska jag ha en gärdesgård!
 
Seriöst; det är SÅHÄR jag ser bilden framför mig av mitt liv på landet! Ljuvligt!
 
Och som jag skrev på Instagram: Sverige alltså!
 
Ja, det där röda huset hade jag ju också kunnat tänka mig...
 
Detta motiv har ni sett förr ;-)
 
...och detta.
 
Det finns ingen bättre terapi än den att befinna sig ute i naturen! Alla bekymmer och all stress liksom bara rinner av en.
 
Del två kommer inom kort.
Jahopp! Goddagens kära vänner!
Se där; en av mina sällsynta uppdateringar. Men jag vill verkligen bara blogga när jag har bra content, och då blir det lätt såhär. Är ju inte som att jag jobbar som Influencer direkt. Hellre kvalitet än kvantitet, säger jag helt enkelt.
Okej, visst blir det lite sisådär med det också mellan varven, men ni fattar poängen :-)
 
Det här har sannerligen varit en OTROLIG slutet på maj/början på juni! Sol och sommarvärme deluxe!
Jag menar; de senaste dagarna har min termometer visat 23-25 grader på morgonen innan jag åkt till jobbet -alltså vid 6-tiden. Och ja, jag är medveten om att jag har termometern på vad som är husets solsida på morgonen (skuggsida resten av dagen), men ändå. Det ger minsann glädje till trötta mornar.
Däremot hade vi faktiskt ett åskoväder här för ett par timmar sedan. Sol och värme hela dagen, och så preciiiis i samma stund som jag skulle åka till arbetsplats nr 2 öppnade himlen sina portar... Det ÖSTE ner. En tvättäkta åskskur.
Och nu, i skrivande stund, är det sol och blå himmel igen. Man kan tro det är april, haha :-P
 
MEN i söndags - vilket detta inlägg var tänkt att handla om - visade sig Sverige ifrån sin allra bästa sida, minst sagt.
Nationaldagen bjöd på strålande sol och en bit över 20 grader. Kommer inte ihåg exakt, men varmt var det.
Så tråkigt dock att den 6:e var en söndag i år = ingen extra ledig dag.
Däremot kan vi ju se det såhär:
1. NU kommer det att vara flera år framöver då nationaldagen är en vardag.
och
2. Vi (i alla fall vi som arbetar kommunalt) har ju faktiskt en ledig dag innestående. När den 6 juni infaller en helg har vi rätt att ta ut en valfri annan dag ledig istället. Som då alltså inte tas från semesterdagarna, utan det är specifikt en kompensationsdag för nationaldagen.
När jag tar ut min? Eh... vi får väl se om jag gör det ;-) Tog inte ut min sådan dag förra året. Men å andra sidan saknar jag den inte direkt heller.
Jag vill helt enkelt inte missa dagar på min arbetsplats, och det är ju ändå så relativt kort tid kvar tills fem veckors semester.
Det går ingen nöd på mig (förutom att jag så innerligt BEHÖVER min sammanhängande fem veckors ledighet nu).
 
I alla fall så åkte jag och Canon ut en sväng tillsammans i söndags. Kunde ju inte låta bli när dagen bjöd på sådant väder.
Blev ingen längre tur, utan körde på säkert kort och åkte först ner till... eh, vad heter det egentligen?... båthamnen nedanför Öholmabron. Mellan Bergsviken och Hortlax. Ni kommer känna igen motiv därifrån på bilderna här.
Efter det styrde jag bort mot Furunäset för att dokumentera lite nere vid Kärleksstigen. Ni vet, där jag var för bara någon vecka sedan och fotade Vitsipporna.
 
Så eftersom detta blir en mastodontbildbomb tror jag att jag börjar avrunda texten nu.
Enjoy!
 
Tänkte att jag startar med denna bild, vilken jag inte kunde låta bli att föreviga. Ja, jag hittade en ynklig liten snöhög som envist klamrade sig fast i värmen. Känns ju minst sagt liiiite udda med snö i 25 graders värme i juni...
Måste dock disclaima att det ÄR ändå ovanligt även här uppe hos oss.
Visst, det är inte ovanligt med snö första halvan av maj, men i juni brukar allt ändå ha smält bort.
Gissar att detta beror på de enorma snömängderna denna vinter, samt att våren generellt var väldigt kall.
Men lite kul är det ändå att lyckas få en sådan bild ;-)
 
Den här parkeringen var FULL med människor som höll på att sjösätta sina båtar (och allt vad de nu gjorde). Nu är verkligen den säsongen igång!
 
Häggen blommade för fullt. Doftade ljuvligt!
 
Och Björkskogen i försommarskrud...
 
Missade fokus lite, men bilden får vara med ändå på grund av LJUSET!!
 
Och så har vi kommit ner till Kärleksstigen; Furunäset.
 
Lite tätare växtlighet än sist, kan man lugnt säga :-)
 
När jag ser dessa bilder kan jag rent utav HÖRA och KÄNNA alla mygg!!
Det verkar bli ett jäkla MYGGÅR i år. Under den relativt korta stunden jag var och fotade hann mina ben bli alldeles uppätna av mygg. Literally.
Jag har stora, kliande myggbett över hela benen för tillfället varav har kliat sönder hälften av dem redan.
Svensk sommar ser ju faktiskt otroligt vackert ut på bild, men vetskapen om vad man genomlider ;-P för att fota dem... #hatamygg!
Men jag är i alla fall tacksam för att vi (PEPPAR PEPPAR PEPPAR!) hittills klarat oss från Fästingeländet.
Visst, de börjar komma hit upp också -men det finns inte på långa vägar lika mycket som söderut i landet.
Nu skriker jag PEPPAR PEPPAR igen; men jag har aldrig haft en fästing under mina 37 år i livet.
Under min uppväxt fanns de inte här överhuvudtaget.
Så jag kan nog ändå vara ganska glad över att vi "bara" har myggen att slåss med. Finns ju djungelolja och en massa annat.
 
En bortsprungen brodd. Behövs tack och lov inte förrän om typ ett halvår :-D
 
 
Hoppas att ni hade en toppenfin Nationaldag vad ni än gjorde, och hoppas ni haft en lika fin start på juni som vi!
OCH jag hoppas INNERLIGT att det inte blir en likadan sommar som förra året! 2020 var ju faktiskt juni också väldigt fin, och sedan var sommaren bokstavligt talat över när almanackan gick över till 1 juli. Så vill jag inte ha det i år! Jag vill ha en FIN semester!
 
Ha det fint, ta hand om er och På återseende!!
Det är vad promenadstråket vid vilket jag fotade Vitsipporna igår kallas (heter?). Kärleksstigen.
Ni kommer förstå när ni scrollar genom bilderna i detta inlägg. Nu är det ju visserligen fortfarande tidig vår, så det ser fortfarande ganska kalt ut.
Men tänk er hur det ser ut under sommaren där... När stigen där, som går parallellt med vattnet, är inbäddad i grönska. Det är som att promenera i en tunnel av grönt.
Tänkte att jag skulle försöka komma ihåg att åka ut dit även till sommaren, om ni vill se bilder av hur det ser ut när allt är utslaget.
 
Idag tänkte jag faktiskt försöka hålla texten kort och mer fokusera på bilderna. Kör alltså en bildblogg idag.
Dessa är alltså fotade på samma ställe som Blåsipporna och Vitsipporna växer. De växer dock inte hela vägen, utan bara i en liten dunge där jag kommer ner till stigen.
 
 
UPDATE en stund senare angående bloggen...
Alltså, vaaaarför har denna bloggportal blivit så jäkla jobbig den senaste tiden!?!
Det verkar som att det inte (knappt) går att kvällsblogga numera.
En av de viktigaste beståndsdelarna i en blogg är ju bilder, och det är knappt så det går ladda upp bilder..!
Om jag väljer, säg, 20 bilder (det är lugnt, jag har laddat upp fler än så på samma gång förr) så börjar den ladda upp på fullt normalt sätt. Men efter bara några bilder börjar den stå och tugga på samma bild hur länge som helst. I princip så stoppas uppladdningen bara helt spontant efter ett tag.
Då måste jag spara inlägget som utkast. Gå till Översikten. Gå tillbaka till inlägget. Välja några bilder. Ladda upp.
Sedan spara som utkast igen. Gå till översikten. Tillbaka till inlägget. Upprepa.
Det var bland det mest störiga jag varit med om här på bloggen kan jag meddela!
Hoppas, hoppas, hoppas de löser sig snarast!
 
Åter till vad inlägget skulle handla om... bilderna från Kärleksstigen:
 
Tyckte dessa två blev mer levande i svartvitt än i färg. Känns som det händer mer när skuggorna kommer fram så tydligt.
 
Den här vyn minns ni kanske..?
 
...såhär ser den ut nu. Ingen snö kvar. Yay!
 
Den här pölen var dock fortfarande frusen.
 
Hittade också en av mina absoluta favoriter -Tussilago :-D
 
Någon som förstår namnet Kärleksstigen än? ;-)
 
Såna dära små underbara musöron :-)
 
 
Här har vi en till tidigare bild, från mitten av april.

Och samma utsikt igår den 18 maj. Ingen snö och öppet vatten :-D


Här var det dock fortfarande kvar lite av någon av vinterns plogningshögar.

Ni som följer mig på Instagram kanske minns denna bild från i vintras?
Det massiva plogberget på BackCity...

...så här ser det ut daterat 18:e maj.
Skorstenen med de röda prickarna på förra bilder är samma som skorstenen längst till vänster på den här bilden... Jaa... beskåda och jämför... ;-)


Men för att inte avsluta med superdeppiga industribilder följer här istället tre blomsterbilder.
Känns som en bättre avrundning för det här inlägget.
 
Vi hörs om ni vill och kan!
Ta hand om er!
Ok, vi får se om jag kan publicera det här inlägget.
Vaaarför är det alltid så att jag inte haft något att blogga om på länge, och när jag äntligen har nya bilder och är redo för bloggning... DÅ krånglar min bloggportal så jag håller på att bli tokig!
Det går knappt att ladda upp bilder; de i detta inlägg tog flertalet försök innan det till slut lyckades.
Sedan blir det typ 3 gånger av 4 när klickar på något; den där jäkla kossan som säger "Du har ej tillåtelse att visa sidan" (eller liknande). På blogg.se kommer det meddelandet upp när det är krångel hos själva bloggportalen.
Jag vet om att det går över till slut, men det är SÅ störande!
 
Men till något roligare...
Idag fick jag chansen att fota årets första vårblommor!
Efter jobbet svängde jag förbi Furunäset för att kolla om Blåsipporna börjat blomma ännu. Det hade de knappt. Jag hoppas verkligen att de bara är lite extra sena, och inte att de hoppat över blomningen i år.
Däremot fanns där ett helt hav av Vitsippor. Detta kändes lite märkligt, måste jag erkänna.
Inte att det växer Vitsippor på den platsen, utan att det var Vitsippor med ett fåtal Blåsippor inblandat. I vanliga fall brukar det alltid vara tvärtom.
 
Varenda gång jag är här inser jag dock hur mycket jag vill ha ett macroobjektiv! DET hade varit underbart roligt!!
MEN att utöka kameran står inte med på priolistan för tillfället, speciellt inte nu med allt kring nya lägenheten. Prioriterar hellre den, om jag ska vara ärlig. Ett macroobjektiv kan jag köpa när som helst senare. Macroobjektiv kommer inte att gå ur produktion i första taget.
 
I alla fall; NU är det äntligen vår på riktigt! Det till och med lyser i träden!
Detta är en tid då jag sannerligen älskar att bo här. Det är liksom likt magi. För en vecka sedan hade naturen inte ens börjat våras. Träden hade inte hunnit få småknoppar ens.
Idag är allt man ser träd som fullkomligt LYSER i ljusgrönt!
Jag Älskar Våren!
 
Under kommande dagar kommer jag att lägga ut fler bilder från eftermiddagens spontana fotorunda, men här bjuder jag på de första. Mina favoriter av blommorna jag fotade.
Varsågoda :-)
 
Äntligen har snön (i princip) försvunnit även här hos oss! SOM jag längtat! Men det vet ni redan ;-)
Igår kväll, alltså tisdag, var vädret dessutom så... ja, det kunde inte ha varit bättre helt enkelt. Solen sken från en klarblå himmel och det var relativt varmt. Visst; kallt om man jämför med sommaren. Men det är ju faktiskt inte sommar än på ett tag.
Temperaturen för tillfället ligger på ungefär 5 plusgrader, lagom för att man i alla fall inte behöver pälsa på sig fem miljoner lager kläder innan man går ut. Det räcker med en fleecejacka/tjockare jacka och joggingskor.
Dock kände jag efter ett tag på gårdagens promenad att jag ändå skulle ha tagit med mig vantar, men å andra sidan höll jag ju hela tiden på med kameran... vilket resulterar i att händerna blir kallare och stelare.
 
Det blev heller inte direkt någon mastodontpromenad. Dock var jag ute i ett par timmar, haha. Hastigheten är inte hög när kameran följer med. Blir liksom måååånga stopp på vägen ;-)
Jag styrde apostlahästarna mot Svartudden-hållet, dit jag faktiskt inte brukar gå särskilt ofta (aldrig annars än när jag skulle till Arbetsförmedlingen förr).
Jag gick bort till villaområdet på Svartudden, där jag sedan vände och gick tillbaka till stan.
Måste säga att det ändå är ett otroligt perfekt ställe att bo på. Insåg när jag gick runt där att det egentligen är det perfekta området...
Det är lugnt, fint, mysigt, ligger bokstavligen på gångavstånd till stan men tillräckligt avskilt för att man ska få känna lugnet av naturen.
Dessutom har de en alldeles underbar utsikt! OCH det gäller typ alla hus där, enligt vad jag kunde bedöma. Området är nämligen byggt mitt i en brant backe, så även de hus som ligger bakom ett annat har utsikt.
Gruset i skon är väl dock att det minsann inte direkt är det billigaste området som finns... Har det för att man får punga ut med en hel del kosing för ett hus där.
Och trots alla fördelar så tror jag nog ändå att det är inte riktigt är mitt förstahandsval den dagen jag ska (bäst att tänka positivt ;-P) köpa hus. Finns andra områden jag är mer intresserad av i så fall.
Men fint var det.
 
Men låt oss starta från början...
Större delen av promenaden befann jag mig mitt i GYLLENE TIMMEN! Blir helt jäkla LYRISK över den! Älskar, älskar, älskar gyllene timmen-ljuset!!!
 
Första bilden blev Stadsberget, Piteås nyaste parkeringshus.
Jämfört med det nergångna (understatement!!) P-däcket som stod där innan är Stadsberget jättefint. Fungerar även som samlingsplats, mötesplats, utsiktsplats (högst upp) och på vintern: Pulkabacke.
Notis: De där 400-dekalerna syns då precis ÖVERALLT för tillfället.
Min lilla stad fyller ju nämligen 400 år nästa onsdag, den 12:e maj.
Hela året kallas jubileumsår, och 400 årsjubiléet uppmärksammas därmed hela året. Men det är den 12/5 som är själva "födelsedagen". Det var den dagen som Piteå fick stadsrättigheter. 12 maj 1621.
Tänk att lilla Piteå har funnits i fyrahundra år :-)
 
En kort bit senare stöter vi på nästa nybygge. Pitebos vräkiga hyreshus Stadstornet aka Snusdosan. Ni kan ju säkert ana varför huset fått det smeknamnet haha ;-)
Huset heter Stadstornet, men säg bara "Snusdosan" till vilken pitebo som helst så vet alla vilket hus det är.
Bor man HÄR; ja, då är man ändå rätt tät (ekonomiskt). Lägenheterna här har en femsiffrig prislapp; upp till 20000 spänn i månaden för de största (tror det var en 4:a eller en 5:a som kostade det när huset stod inflyttningsklart 2017).
Just nu ligger det en 3:a där uppe på Pitebos hemsida. Den är ungefär lika stor som den jag bor i just nu. Den kostar 12276 kr/månad...
Och ja, jag är medveten om att lägenhetshyra i en storstad - exempelvis Stockholm, där bostadsmarknaden är som den är - lätt kan komma upp i femsiffriga belopp. Men jag tänker att det här är ändå Piteå; en liten liten stad med 43k invånare i Norrbotten.
Här en tolv, -femton, -tjugotusen i månaden sjukt mycket för en hyresrätt.
 
Här har vi ett annat nybyggt hyres?hus. Vem som äger det har jag dock ingen aning om. Kan vara Pitebo. Kan vara någon av de andra, privata, hyresvärdarna. Noll koll. Men å andra sidan har det byggts så otroligt mycket nytt i den här stan nu under 2010-talet. Det är ju nya hus typ överallt.
Kan dock känna en stor glädje över att det byggs så mycket nytt. Den typen av investeringar i en stad betyder ju i alla fall att stan/kommunen är långt ifrån att dö ut... Det tyder snarare på expandering, eller vad det heter.
 
Sundsgatan. Min gata :-) Avskyr dock att köra bil här.
 
Tages bro över stadskanalen.
 
Många leder häromkring. Gå och cykla kan man göra överallt här. Överallt.
 
Gymnasieskolan i Piteå; Strömbackaskolan.
Jag har inte så många minnen från 80-talet (innan jag började lekis), men har faktiskt ett kort minne av att jag sett Strömbacka när skolan hade brunnit. Efter lite googlande fick jag veta att detta hände 1989. Jag var alltså 5 år gammal.
 
Hittade också en bild från den händelsen, via Googles bildsök. Källan är tydligen PT, men kommer inte in på artikeln eftersom i princip allting på den tidningens sida är bakom betalvägg.
Men jäklar alltså!
Tur i oturen hände detta tydligen under sommarlovet. Det går runt 2000 elever på den skolan; TÄNK om en sådan sak hänt mitt under en termin! På dagtid...
I år är det alltså 32 år sedan.
 
Okej, det blev en parentes ;-)
Tillbaka till fotopromenaden...
 
Eller ja, okej. Här kom det mer skolbilder (kommer mer lite längre ner också, från när jag gick hemåt).
Huvudentrén med skolans namn framför.
 
Och här har vi ju då ytterligare lite dyrgripar till bostäder... Strax bortanför gymnasieskolan och stadshuset (det senare syns längst ner på bilden) ligger Strömbacka strand. Ja, fint namn eller hur! HÄR skulle jag kunna bo enbart för utsiktens skull! Och för namnet.
 
Husen ser då ut såhär när man närmar sig från skolans håll sett. Inte jättevacker omgivning kanske. Ligger granne med stadshusets parkering.
 
MEN på andra sidan ser det ut SÅHÄR!
FATTA att bo såhär! Promenadstråk bokstavligen precis utanför dörren. Och för de som bor på den här sidan av huset...
 
...är detta utsikten från bostaden.
Och ja, jag vet. De där fula ledningarna är ju faktiskt gruset i dojjan här. Men inte så mycket i livet är helt perfekt. Man får fokusera på själva utsikten istället.
Ja, jag dregglar. Bor man här kan man ju för tusan fota Norrsken från balkongen!
 
Vet dock inte vilken hyresvärd det är. Ganska säker på att detta inte är Pitebo. Det är inte heller min hyresvärd.
Tyvärr är ju även detta inte direkt de billigaste lägenheterna man kan hitta. Det är inte Stadstornet-priser, men kan säga kort och gott att de går bort för en ensamstående låginkomsttagare ;-P
 
Mot Svartudden.
 
Mot stan.
 
Svartudden villaområde.
 
Och HÄR tog det stopp ;-) Liiiite för blött och lerigt, tyckte mina vita joggingdojjor...
 
Tillbaka till centrum bär det av...
 
Mitt i den fantastiskt, ljuvliga, underbara Gyllene timmen!
 
Blött, blött, blött. Och skitigt.
Men det är VÅÅÅÅÅR!
 
Och så var vi tillbaka, haha ;-)
Måste erkänna att det kändes så konstigt att stå där utanför huvudentrén. Just där har jag inte varit på 18 år. ARTON ÅR!
Det är ARTON ÅR sedan jag tog studenten!!! De ungar som FÖDDES det året tar för tusan Studenten NÄSTA ÅR!
Åldersnoja much?!?!
 
En av ingångarna längst långsidan med utsikt mot stan.
 
Freja. Här tillbringade jag mesta tiden av mina tre gymnasieår. I denna byggnad huserade Barn & fritid och Omvårdnads.
Idag är det tydligen kontor för Utbildningsförvaltningen.
Alla skolans byggnader har namn efter asagudar.
Oden, Tor, Freja, Ymer, Balder och Atle.
 
Oden till vänster. Tor till höger.
 
Badhusparken. Fotad från gångbron som går över vägen och kanalen.
Ja, jag vet. Parken ser inte direkt mycket ut för världen den här årstiden. Men på sommaren är den jättefin. Och faktiskt även på vintern, då den lite grann ser ut att vara hämtad från Narnia (när det är mycket snö).
 
Snusdosan tornar upp sig ;-P
 
Gångbron mot Strömnäs-hållet. Där jag står på bilden har jag "stan i ryggen".
På bild: Strömbacka till vänster. PÄS (Piteå Älvdals Sjukhus) till höger.
 
Sådana här små skyltar finns uppsatta lite varstans i och omkring stan.
 
 
 
Och det avslutar den här fotopromenaden. Gick inte långt, men det blev många bilder. Blir liksom alltid så när Canon får hänga med och hon inte fått jobba på ett tag...
Så läser du dessa avslutande ord vill jag tacka dig ödmjukast för att du orkat hänga med genom hela inlägget.
"Kill your darlings" är inte min starka sida, om man säger så. Av någon anledning klarar jag inte av det här med urval. Det blir liksom "men DEN måste jag ta med... och DEN... och DEN... och DEN måste ju finnas med som en övergång mellan bla och bla..." Till slut står jag där med en bildbomb på typ 30-40 bilder och inser att "Hjälp, det här kommer bli ett långt blogginlägg".
Men jag vet att flera av er gillar bilder. Så kanske gillade ni denna bildbomb också?
 
Ha det toppenfint så hörs vi!
Hejsan!
Först och främst vill jag bara passa på och TACKA er alla för lojaliteten gentemot min blogg. Jag har inte jättemånga läsare, men ni ska veta att ni som fortfarande kikar in här... Jag ÄLSKAR er! Och jag är så otroligt tacksam över att ni finns!
Jag är nämligen plågsamt medveten om min usla uppdatering.
Inte en ursäkt, men en förklaring är att jag alltid numera är så extremt trött när jag kommer hem från jobbet. Alltså under vardagskvällarna.
Senaste tiden har jag lämnat hemmet runt 6 på morgonen och kommit hem ca klockan fem på eftermiddagen. Då ska det fixas mat och andra sysslor. Har då och då försökt sätta mig vid datorn för att fixa med bloggen, redigera någon bild eller skriva något i Word. Men så fort jag börjar koncentrera mig på skapande får jag bokstavligen ägna all energi till att bokstavligen hålla ögonen öppna.
På sin höjd kan jag kolla en stund på något lättsamt på Youtube eller diverse streamingtjänst. Efter det däckar jag.
Och nej, det är inget fel på mig. Det är inte heller brist på ljus som är problemet -likt under vintern. Utan det handlar helt enkelt om att jag tar ut mig så mycket under dagarna och har så långa dagar hemifrån.
Det går över.
 
MEN igår (söndag) lyckades jag faktiskt ta mig iväg en liten stund till Furunäset, där nere vid Kärleksstigen (promenadstråket längst vattnet).
Canon fick hänga med, och planen var lite halvt att dokumentera hur det ser ut just nu och halvt hade jag hoppats på att Blåsipporna hade hunnit börja blomma.
Det sistnämnda visade sig vara lite för tidigt. Den äng av Blå -och vitsippor som huserar där hade inte gett sig till känna än.
DOCK hittade jag några stackare längst strandkanten. De var fortfarande väldigt små och halvt utslagna, men det ÄR alltid en fantastisk känsla när man hittar årets första vårblommor :-D
 
Däremot kunde jag bara ta mig en bit längst stigen. Hade nämligen varit så osmart och tagit lågskor (vita i tyg, hm...) och efter en bit in på stigen kom jag till ett område där snön inte hunnit smälta.
Fel skor = vände om och strosade tillbaka mot bilen.
 
Denna fototur skedde under kvällen (runt åttatiden), så solen hade hunnit börja gå neråt. Detta betyder, som ni ser, att ljuset var helt underbart!
Gyllene timmen indeed!
Just nu blir det faktiskt inte mörkt förrän vid 21-tiden på kvällen! Känner att jag ler från öra till öra bara av att skriva den meningen!
Vi är sanneligen på rätt sida om både vinter -och sommarsolståndet!
Det har också verkligen smält bort så ljuvligt mycket snö senaste tiden! Jag älskar våren; jag verkligen ÄLSKAR den! Utan konkurrens är det min absoluta favoritårstid!
 
Men... innan jag skriver en hel roman tänkte jag att vi helt enkelt sätter igång med bildvisningen av ett gäng helt färska bilder från Piteå.
Fotade, som sagt, igår; Söndagen den 18 april 2021.
 
Årets första vårblommor. Några små, ensamma Blåsippor.
 
Gyllene timmen in my ♥
 
Här tog det stopp. Vet att snön ser ganska packad ut, men jag hade vita lågskor i tyg, så vågade inte chansa. Vill inte dra på mig någon förkylning genom att gå omkring med blöta fötter i april.
 
Här brukar det digna av både Blåsippor och Vitsippor när den säsongen sätter igång. Och DET är förmodligen inte långt borta nu!
 
Classic April på mina breddgrader.
 
Måste faktiskt erkänna, även om det är lite genant, att jag trots allt inte skulle våga ta mig hit på kvällar och nätter. Jag skulle aldrig åka hit på Norrskensjakt, även om det förmodligen är ett toppenställe för sådan fotografering där nere vid vattnet.
Tyvärr är det så att jag fortfarande tycker den stora vita byggnaden (till höger på bilden) känns läskig. Och lite creepy. Trots att den idag är hotell och företagsland.
Allt jag kan tänka på är Furunäsets fricking historia. Ni vet; mentalsjukhuset.
Om väggar kunde tala... Ja, då skulle jag INTE vilja höra vad just den byggnaden hade att säga! Aldrig i hela livet!
Alltså... allt som hänt med så många människor innanför de där stenväggarna...
Nej, nu måste jag lämna de tankarna. Trots att jag försöker hindra dem, så lever mitt huvud sitt eget liv varje gång jag åker förbi där som sagt.
Är i alla fall glad över att det gjordes något bra av stället efter nedläggningen, istället för att bara låta det stå som ett stort, övergivet monument över tiden som var.
 
 
Nej, nu ska jag (sent omsider) sätta mig och svara på de kommentarer jag fått under mina senaste blogginlägg.
Vi hörs, kära vänner!
 
God kväll på er kära vänner!
Så var det dags för del 2 av den här mastodontkavalkaden av bilder.
Idag har faktiskt varit en ganska lugn dag. Den har rullat på utan missöden, vilket känns ovanligt just nu ;-P
 
Vädermässigt har det också varit rätt lugnt de senaste dagarna. I helgen kan man nog till och med säga att det var det "perfekta vintervädret". Inte extremkallt men ändå tillräckligt kallt för att vintervärlden som bildades efter snöstormen skulle hålla sig. Det var runt 10 minusgrader.
I mitt tycke hade det kunnat vara runt fem grader, men jag tänker inte klaga.
Dock kan jag känna att en orsak till att jag verkligen inte gillar sträng kyla - eller kyla överhuvudtaget - är att jag inte kommer undan den någonstans. På vintern när siffrorna letar sig ner till under -10 grader blir det så otroligt kallt i min lägenhet. Till och med JAG fryser, och de som känner mig vet vad jag menar med det...
 
Innetemperaturen här hemma ligger på runt 15-16 grader när det är minusgrader ute.
Och ja, jag vet att man inte riktigt ska gå efter en termometer som står på fönsterbrädan.
Men jag har faktiskt haft en annan termometer upphängd längre in i lägenheten; i alkoven, så absolut längst in. Där visade den 20-21 grader.
KÄNSLAN här hemma känns dock mer som 15. Jag fryser, och jag är en sådan person som aldrig fryser.
Kan dock inte kontakta hyresvärden angående just detta.
Det är en jättebra hyresvärd när det kommer till när man gör felanmälningar, men jag förstår inte vad de skulle kunna göra i det här fallet.
Om de kollar tempen mitt i lägenheten (tror ju inte sådant kollas vid fönsterna) så kommer den ju visa 20 grader...
Kanske måste åka förbi någonstans och köpa en extern värmefläkt imorgon efter jobbet.
För det här går inte. Jag kom hem för två timmar sedan, och jag har fortfarande inte fått upp värmen i kroppen. Sitter här med min fleece fortfarande på.
Eller så bosätter jag mig nere i tvättstugan; där nere/inne är det riktigt varmt och gosigt ;-)
 
Oavsett vilket så är det i alla fall vackert. Det måste jag erkänna.
Slutar babbla nu och bjuder istället, som sagt, på del två av söndagens bilder.
 
 
Vackert men bitande kallt.
 
 
Förra veckans snöoväder resulterade i alla fall i en sak... en obeskrivligt vacker vinterhelg.
Åkte ut med kameran ungefär en timme under söndagen. Hann tyvärr inte mer, då jag inte kom mig iväg förrän vid 13-tiden. Men å andra sidan var jag då ute precis mitt i den underbaraste av solnedgångar. Ljusmässigt finns det verkligen ingenting som slår vintersolnedgångar!
Ni vet, när ljuset är sådär extra ljust och himlen är färgad pastellrosa.
 
Hörde idag att det väntas börja om att snöa senare i veckan, och att det eventuellt väntas typ lika mycket som det kommit hittills.
Snälla! Säg att det är fel! Vi.Behöver.Inte.Mer.Snö.Nu!!
Jag kan klara den nuvarande snömängden; varför kan det inte bara få vara såhär resten av vintern? Vi behöver f*n inte mer!
Dock verkar det tack och lov som att snöandet kommer sprida ut sig under flera dagar, så förhoppningsvis slipper vi en upprepning av förra veckan.
 
Tänkte i alla fall att jag skulle minimera textbabbel i detta inlägg, och istället låta det fokusera på de bilder jag fotade igår.
Kommer också ett till bildinlägg från samma dag imorgon. Blev nämligen alldeles får många för att lägga in i samma inlägg.
 
Äntligen bra sikt vid bilkörning.
 
Ni som följt min blogg länge känner kanske igen dessa vyer. Jag har varit just här och fotat under lite olika årstider.
 
Skoterspår, skoterspår överallt...
 
Jepp, det är precis lika kallt som det ser ut.
Var runt 15 minusgrader när jag var ute på min fotorunda, och trots vantar är händerna inte jätteförtjust i när kameran får följa med.
Klockan är halv tre-ish. Hade inte superkoll på tiden, men det var därikring.
 
Det knarrar under fötterna.
 
Björkar är verkligen ett av de få träd som verkligen är vackra under alla årstider.
Både vinter, sommar, höst och framförallt VÅR!
 
Gång -och cykelbron.
 
Bersiksbron.
Känner alltid att den är så störande ivägen när man vill fota utsikten ;-P
 
Det sämsta med min stad måste jag ändå säga är detta... Det första man möts av när man kör in i Piteå är Kappa. Pappersfabriken.
Vackert. Not.
 
Skoterspår ute på isen.
 
Åt det här hållet var solnedgången minst lika magisk som den ljusrosa. Det var verkligen brinnande orange!
 
Mera skoterspår...
 
Ännu mera skoterspår...
Det är minst sagt guldläge för alla skoterägare!
 
 
Såhär nära vattnet var det mest frost på träden, men är man mer i skogen eller liknande så är det mer snötyngda grenar.
Detta var i alla fall del 1 av helgens vinterbilder.
Del 2 dyker upp här på bloggen någon gång under morgondagen.
 
På återseende!
 
Okej. Jag har inget att göra för tillfället, så vi kör del två direkt.
Alltså; oavsett vad jag tycker om snö rent praktiskt, så är det verkligen så att det är något speciellt med detta vita.
Det är som att ett lugn lägger sig över hela världen när det snöar. Mest såklart om det är pudersnö, men jag insåg igår att det faktiskt fungerar med blötsnö också. I alla fall om vi fokuserar på det vita, och inte hur vägarna snabbt förvandlas till en brun sörja.
 
Nåja; tänker som så nu, att bildbomber fungerar bäst när de faktiskt fokuserar på bilderna. Så vi kör på det.
Enjoy: En massiv snöig bildbomb kommer lastat...
 
Av någon anledning får jag sådana julkänslor av den här bilden. Så konstigt. Visserligen är huset rött, men det är ju inget direkt "juligt" i den, annat än snöflingorna (och det är ju till största delen förknippat med vinter i allmänhet).
 
 
18 oktober. Det är datumet då hösten officiellt förvandlades till vinter här på mina breddgrader.
Det började snöa natten till söndag, fortsatte sedan hela dagen och hela natten till måndag. Jag kan dessutom lova att det var storm!
Det blåste så jag vet inte vad... Det blåste så det nästan snöade sidledes.
 
Mitt på dagen igår var det däremot inte lika stormigt; det snöade och blåste, men jag skulle inte kalla det storm. Den kom senare under eftermiddagen och höll i sig under kvällen.
Därför passade jag på att springa ut en runda med käraste Ms Canon, mest för att "dokumentera säsongens första snö".
Det blev dock så pass mycket bilder att jag gör som med höstbilderna... jag delar upp dem på två blogginlägg.
 
Vill också passa på att meddela två saker angående bilderna:
1. När man tittar på dem ser det inte ut som det snöar särskilt mycket, eller knappt något alls. Detta är dock inte fallet, utan det handlar bara om att det är svårt få med snöande på bild.
2. Bilderna är alltså fotade mitt på dagen under söndagen, vilket betyder att snötäcket som visas bara var början av all snö som kommit.
Helt ärligt kan jag inte minnas någon gång tidigare då det kommit såhär mycket snö vid "första snön"-tillfället. Inte ens här hos oss. Oftast brukar det första gången komma 1-2 cm, vilket tinar bort ganska snabbt efteråt.
Men detta var något alldeles extra.
Plus all drivbildning i och med att det blåste så kraftigt... När jag kom ut i morse gick snön på bilens högra sida nästan upp till knäna på mig.
 
Lite julkänsla får jag allt... :-)
 
Bara att gräva fram vinterskorna igen då. Samma gäller mössa och vantar.
Åh, jag saknar redan att dra på mig ett par joggingskor och knata ut. Bortsett från att skotta och sopa bil är tiden det tar att klä på sig ytterkläder det värsta med vintern. Och då har jag inte ens några barn... Stackars alla föräldrar som dagligen måste handskas med överdragskläder, overaller, tjocksockar, vantar, mössor och galonisar. Speciellt alla som har mer än ett (1) barn... ;-)
 
Kyrkparkeringen i vinterskrud.
 
Älskar dock när snö piskats fast mot träden! SÅ vackert!
 
Christinaskolan (högstadium).
 
Vägarna blev snabbt fula dock ;-P
 
Vad har egentligen Björkar som gör att de faktiskt är fina under alla årstider, inklusive vintern. Trots att de då saknar löv...
 
På trädet i bakgrunden får ni ett hum om hur det blåste. Och det var ändå bara början.
Det tilltog som sagt senare under dagen, och utvecklades till storm.
 
 
 
Stay tuned för Del 2 :-)
Så var det dags... del två av alla de bilder jag fotade under promenaden igår.
Som jag sa, och som ni ser, så kunde inte vädret varit bättre! Det är ju inget vi är vana vid den här hösten; därför hade det varit nära på kriminellt att stanna hemma efter jobbet.
Däremot vill jag förvarna om att denna bildbomb är massiv! Funderade till och med på att dela upp den och på så sätt göra tre delar. Men kom inte på något bra sätt att köra en brytpunkt som också skulle fungera bra i ett separat inlägg. Därför får alla resterande bilder samlas här.
Det här inlägget tar vid där det förra slutade, det vill säga när jag kommit fram till Djupviken.
 
Det här är för övrigt den promenadrunda jag och Lucky alltid gick när vi tog "den längre rundan". När man går "runt" tar den (i alla fall för mig) ungefär två timmar. Tillsammans med Lucky kanske två och en halv.
Går jag hela rundan med Canon tar det väl fem timmar... haha ;-D
 
Noterade en sak igår som jag inte riktigt tänkt på innan... och det var att så gott som alla hus längst den här sträckan (alltså längst ner på området) har stora fönster/panoramafönster. Dock INTE särskilt konstigt, med tanke på att...
 
...DETTA är deras utsikt!!! Hur fantastiskt?? TÄNK att ha denna utsikt från sitt hem.
Helt underbart. Och märker man en kväll att det är Norrsken är det bara att gå ut på gården med kameran... Låter som ljuv musik i mina öron.
Utsikten de har som bor i Stadstornet aka Snusdosan går inte heller av för hackor, men jag tror ändå jag skulle föredra att bo på det här sättet som på bilderna i detta inlägg. Inte mycket störande artificiellt ljus när man ska fota nattfoto.
 
Men om jag skulle kunna tänka mig flytta till Djupviken?
Nja... helt ärligt vet jag inte riktigt. Jag hade absolut kunnat tänka mig bo där, men tror inte det skulle vara mitt förstahandsval (trots att jag skulle få jäkligt nära till jobbet).
Tror mycket av det beror på att jag alltid önskat, om jag skulle köpa hus, att i så fall flytta tillbaka till Hortlax. Och det är ju faktiskt också en liten by med mycket landsbygd.
 
 
Låt inte det orange solljuset lura er; det var iskallt den kvällen!
Jag tog upp mobilen någon gång då och då för att kolla klockan, och det var nätt och jämt så att jag klarade att böja fingrarna för att hålla fast den. Nästa gång blir det VANTAR!
 
Följer man vattnet där till höger kommer man efter en stund till Norrstrand, där jag började min fotorunda.
 
Som sagt; bilderna ser varma ut på grund av solnedgångsljuset, men det är en stor fet lögn... ;-P
 
Djupviken ÄR ett mysigt bostadsområde. I alla fall den här delen av Djupviken. Vet faktiskt inte vad det klassas som... Förort? By? Samhälle? Något annat? Någon som känner till Piteå som vet? Är Djupviken en förort?
 
Igen... panoramafönster på nästan varenda villa längst denna promenadväg.
 
Men återigen; jag förstår varför!
 
Jajamen, som sagt... I närheten av stan hänger det fortfarande kvar finhöst.
De vackraste färgerna befann sig ju dock, typiskt nog, alltid på privat mark. Man vill ju inte direkt gå in på någons tomt och börja fota höstlöv ;-P
 
Är faktiskt inte helt hundra på var denna väg leder. Gick kanske tjugo meter längst den innan jag vände om och började gå tillbaka (solnedgångstiden började rinna ut för mig och Canon).
Dock tror jag kanske den leder till/förbi Räkstigen och de gatorna? Fick den känslan i alla fall. Vilket i sin tur betyder att jag nästan var tillbaka till jobbet, haha :-D
 
Känner mig verkligen tacksam över att jag, även om jag bor mitt i stan, har gångavstånd till sådana här vyer.
Jag älskar verkligen Piteå, och jag älskar Norrbotten! Även om jag klagar mycket över fulhöst och vinter skulle jag inte vilja bo någon annanstans permanent än just HÄR!
 
Sedan jag var här sist har de byggt om bron. Tror det var för att göra den säkrare för t.ex. gång -och cykeltrafikanter.
Dels är bron breddad, och det är lagt till en bred "trottoar" så att man ska kunna gå säkert över.
MEN jag upptäckte också att de skapat en VÄG ner mot vattnet, som liksom går runt brofästet. Man kan alltså gå under bron!
Allt jag kunde se framför mig vid denna upptäckt var "åh jisses! Det här är ju det perfekta stället att fota Norrsken på!"
 
Känner att all stress rinner av mig.
 
The struggle is real... Mellan mig och det sista solnedgångsljuset ;-)
 
Kunde inte låta bli att fota här. Den här bilden, den här vägen, väcker så mycket nostalgiska minnen att det gör ont i hjärtat.
När vi inte gick den långa rundan tog jag och Lucky alltid den här vägen. Tänk att det är 6 år sedan min lilla pälskling dog...
Saknar dig Lucky.
 
Fågelgatorna kan vi kalla vägarna på denna delen av Djupviken.
Kan nog kalla delen runt där jag jobbar för Fiskgatorna då haha... Räkstigen. Hummerstigen. Ostronstigen. Abborrgatan. Mörtgatan. Snäckstigen. Och så vidare :-)
 
I löööv it.
HAHA, kunde inte låta bli ;-D
 
Funny story när jag skulle ta den här bilden:
Tog upp kameran till ansiktet för att kolla in i sökaren.
Tyckte jag stod för långt bort, så jag började ta några steg framåt -fortfarande med kameran för ansiktet, som jag gjort många gånger.
Snubblade till i ett hål i marken jag inte sett (för att jag hade en kamera i ansiktet!)
Kändes som att jag stukade foten, plus att jag förlorade balansen och höll på att ramla raklång framåt.
MEN det första jag tänkte var inte ens "ajajaj", vilket ju brukar vara det normala...
Nej, min FÖRSTA tanke var "Nej Nej Nej! Kameran!"
 
Det gick bra och jag lyckades parera så att jag slapp ramla. Men tyckte bara det var lite intressant att min allra första tanke och reaktion låg på kameran och inte på det faktum att foten gjorde ont efter att ha trampat snett rakt ner i ett hål... :-D
 
 
Och så var jag tillbaka till bilen och strax efter det lade sig mörkret.
Stelfrusen men lycklig över att äntligen fått rasta Canon kom jag hem och öppnade Photoshop.
Den ursprungliga planen var egentligen att rensa ut köksskåp nummer 2 efter jobbet den dagen, vilket uppenbarligen inte blev av.
Det var dock totalt värt det! Rensa ut skåpet kan jag göra vilken dag som helst, men inte alla dagar ser ut (vädermässigt) som den här tisdagen.
 
Hoppas ni hade en lika bra dag igår som jag hade, och att onsdagen varit lika bra.
På återseende kära vänner!
 
Den här dagen började som alla andra; med moln och överhängande regn. Men helt plötsligt tvärvände det, och när det var dags för mig att åka hem från jobbet hade det klarnat upp HELT! Himlen var klarblå och solen sken.
I ärlighetens namn hade jag redan ställt in mig på att åka hem direkt och dels vila en stund och dels fortsätta rensa här hemma. MEN jag kunde verkligen inte ignorera vädret.
Eftersom denna höst varit som den varit så vet vi ju faktiskt aldrig när nästa vackra dag kommer. Av den anledningen kändes det nästan som ett måste att utbyttja vädret.
Därför åkte jag hem, hämtade Ms Canon och omedelbart begav mig ut tillsammans med henne.
 
Hade egentligen bara tänkt vara ute en stund, men denna stund blev en 3,5 timmars fotopromenad...
Insåg efter en stund att numera behövs vantar,  vilket gjorde att när jag kom tillbaka till bilen var fingrarna så stelfrusna att jag knappt hade någon känsel i dem.
Måste dock säga att det var värt det... På minneskortet väntade nämligen näst intill 300 bilder.
ÄLSKAR sådana här dagar!
 
 
Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg detta motiv... Björken som saknar en barkbit. Har fotat just den här delen av promenaden under flera årstider.
Jag började i alla fall min promenad här, ungefär vid där isarenan startar under vintrarna. Sedan följde jag helt enkelt leden förbi Norrstrand och vidare mot Djupviken.
 
Dock tror jag att vi kör ungefär som jag brukar försöka göra när jag har massiva bildbomber; mindre text och mer bildvisning.
 
 
Som ni ser finns det fortfarande kvar lite av finhösten på sina ställen; mest inne i och i närheten av stan.
Utanför stan är det definitivt majoritet av fulhöst.
 
 
Den här bron kommer ni kanske också ihåg? Jag måste erkänna att det kändes lite vemodigt att kliva upp på den, då senaste gången var under den midsommarnatt jag var ute med kameran. Det var ju i juni; en tid då vi kunde gå ut endast i tunna sommarkläder och skor.
Längtar sååå tillbaka till den sommarnatten! Hatar verkligen att frysa fingrarna av mig bara för att jag vill ut och fota!
 
Likt guld när solen skiner på en höstgul Björk!
 
Eh... ja, det har regnat lite den senaste tiden... ;-)
 
Piteås fina promenadstråk :-) Gång -och cykelvägar finns överallt!
 
 
 
Hoppas ni haft en fin måndag!
Vi hörs imorgon igen; DÅ kommer del två av dagens fotopromenad, och DET vill ni inte missa!
Del två innehåller alla mina favoritbilder från idag :-D
Vet ni vad? Jag har bilder att visa er idag! Faktiska nytagna bilder!
Det hände nämligen en grej igår... Himlen hade helt plötsligt ändrat färg - från grå till blå - och en konstig gul cirkel dök upp. Har hört talas om den tidigare, men börjat tro den är en myt. Tror den kallas för sol.
Efter lite googlande är jag ganska säker; ja, det gula klotet kallas för sol.
Tror den har magiska krafter också, för den gav mig både inspiration och vilja till att lämna lägenheten. Liksom i ett trollslag.
 
 
Och OM det finns någon där ute som har svårt att läsa mellan raderna så JA, inledningen till detta inlägg sjunger av ironi. Men är ganska säker på att alla ni som läser här förstod det :-)
Vi har ju nämligen inte sett solen (literally) på två veckor, så tyckte det kändes som en passande text.
Men igår var det alltså sol. Hela dagen dessutom! Visst, molnen kom smygande mot eftermiddagen, men tillräckligt sakta för att vi skulle få behålla solen ända tills den gick ner för kvällen.
Idag, söndag, är det tillbaka till moln, regn och dimma (what else is new?) så jag är glad över att jag tog mig i kragen och åkte ut med älsklings-Canon. Hon har verkligen inte fått jobba mycket i år, det är då ett som är säkert!
2020, rent fotomässigt, kommer bli ett skitår att sammanfatta i december/januari.

Men men, det är så det är och jag tänkte inte göra det här till ett klagoinlägg. Jag tänkte fokusera på hur GLAD jag är över att ha NYA bilder att visa er!
Det är med andra ord bilder som visar hur det ser ut här hos mig just precis NU, i början av oktober 2020.
Fulhösten har trätt in på allvar nu, som ni märker.
Naturen har fullbordat sin förvandling inför vintern. Dock, som ni kommer märka på bilderna, finns det fortfarande kvar spår av finhösten. Riktigt alla träd har inte tappat sina löv. Vissa håller krampaktigt fast vid dem, speciellt träden mitt i stan.
Men det ÄR verkligen "fulhöst med rester från finhösten" och inte tvärtom.
Något grönt ser vi inte längre annat än i form av Tallar och Granar... och ändå... ändå är det som om någon slags lugn sänkts sig över oss.
Kände det när jag var ute igår. Det kändes rofyllt på ett sätt jag verkligen inte brukar känna inför fulhösten.
 
Okej, istället för att fortsätta babbla på i en hel roman, vad säger ni om att dyka ner i den bildskörd jag samlade på mig igår?
Alla dessa bilder är alltså fotade Lördagen den 10 oktober 2020.
 
Denna vy känner kanske minnesgoda läsare igen? Har fotat den under ett par årstider vid det här laget.
 
En sak till jag noterade under min utevistelse igår var hur pass mycket "potholes" som verkar ha uppstått den senaste tiden. Jag skyller på allt regn och därmed hur BLÖT marken varit precis hela tiden!
 
Årstidsvyn från andra hållet.
 
Naturen är redo...
 
...och båtsäsongen är utan tvekan över.
 
Serenity
 
 
Och avslutningsvis tre bilder jag snabbt knäppte när jag kom tillbaka till stan och bara skulle springa in på COOP. Det hade dock hunnit bli hyfsad skymning, därav det dåliga ljuset.
Visst, min älskade kamera klarar av det, men bilderna blir ju ändå rätt tråkiga. Speciellt om motivet i sig inte heller är något att hänga i granen.
Detta är alltså hur det såg ut inne i centrala Piteå under en tidig lördagskväll i oktober.
 
 
Hoppas ni uppskattade bilderna. Det känns verkligen extra roligt att kunna leverera lite nytt när uppdateringen i övrigt varit så dålig.
Men till mitt försvar, eller vad man nu säger, så vill jag bara blogga när jag har något att säga eller visa. Jag vill inte skyffla ut inlägg bara för att, och så blir det till slut endast kvantitet framför kvalitet.
 
 
Hoppas ni haft en finfin helg hittills, och att ni får en mysig söndag!
Hur ser det ut just nu där DU bor?
Flera av er vet jag ju på ett ungefär hur det ser ut, men det skulle vara roligt med en liten kartläggning hur långt hösten kommit på olika platser :-)
 
Jag vet att jag tjatar... men EN DAG KVAR TILL SEMESTER!!!
En enda liten ynka pluttdag och sedan 37 dagar of sweet ledighet! Eller ja, 25 semesterdagar är det ju som kommer användas, men 37 dagar ledigt blir det med alla helger.
Dessutom kommer lönen imorgon, eftersom den 27:e infaller på lördag. Semester och lön på samma dag; kan det bli bättre??
 
Men till något annat; den här veckan känner man verkligen effekterna av restriktionerna gällande covid-19... And it stinks!
Jag är egentligen inget fan av PSG (Piteå Summer Games för eventuella oinvigda), men nu saknar jag det nästan.
Inte själva turneringen såklart, då fotboll INTE är min sport, men allting runt omkring.
PSG skulle ha börjat idag, så hela den här veckan skulle Piteå ha fyllts med människor från bokstavligen världen runt.
Det brukar vara 600-800 lag anmälda till Summer Games och det är Sveriges näst största fotbollsturnering för barn och ungdomar.
Hela stan skulle ha levt upp, då PSG lite är startskottet för semestertiderna/riktiga sommaren. Det hade varit folk ÖVERALLT, och även om jag inte är överdrivet förtjust i folksamlingar så gillar jag ändå den känslan.
Men i år... ingenting. Nada.
Tänkte på det när jag körde hem från jobbet idag. Normal trafik, allting här runt omkring ser ut som det brukar. Inga Norge-registrerade bilar (i vanliga fall är typ varannan bil i Piteå från Norge). Inga grupper av barn och ungdomar i likadana matchutstyrslar. Inga turistbussar. Ingenting.
Usch, vad tråkigt det känns.
Men jaja, det är bara tugga i sig. Det är som det är, och hela den biten.
 
 
Kom också att tänka på att Vilken PRESS vi egentligen lagt på 2021...
Tror vi alla har stora förväntningar på att nästa år ska bli det bästa någonsin, med tanke på hur 2020 föll ut.
Kommer 2021 ens kunna leverera upp till våra förväntningar? Eh, nej jag skulle nog inte tro det. MEN ett "vanligt" år kommer ju å andra sidan kännas som paradiset i jämförelse...
 
 
Hoppas ni har en finfin torsdag!
Om ni vill och kan så ses vi här på Pixeliebloggen imorgon fredag. Då blir det ett lite annat tema på bilderna.