Hur ofta får man känna den känslan som vuxen? Den där "sommarlovet är evighetslångt"-känslan från när man gick i skolan.

Nej, just det! Aldrig. Eller okej då, så gott som aldrig.

Men det är PRECIS den känslan jag har just nu!

Det känns verkligen som det var evigheter sedan jag gick på semester, men halvtid på denna ledighet infaller inte förrän på torsdag denna vecka. Fem Veckors Semester Är GULD!!!

Trots att vädret varit lite svajit den senaste tiden njuter jag i fulla drag; vilket, som ni märkt, har smittat av sig på bloggen.

Upptäckte att jag inte bloggat någonting alls i juli.

 

Det här är min tredje betalda 5-veckorssemester, men av någon anledning har jag fortfarande kvar den där känslan av det fantastiska med att vara helt ledig - med lön - i en hel månad.

Jag älskar den känslan! Jag ryser (av glädje) varenda gång jag tänker på att jag faktiskt är HELT ledig i flera veckor. Att jag kan göra absolut ingenting om jag så önskar. Att jag inte har något jag måste få gjort och redovisa för att få pengar...

Med det menar jag att jag såklart har varit hemma och "ledig" förr om somrarna, men då har jag ju inte varit direkt ledig. Jag har varit arbetssökande, och därmed haft trycket på mig att skicka in aktivitetsrapporter and what not till AF... A-kassan... Försörjningsstöd.

Jag har hela tiden haft pressen på mig att söka ett visst antal jobb per månad, även under sommaren då halva Sverige stänger ner ;-P

Men sedan tre år tillbaka är det alltså slut med det!

Jag får en hel lön den 27:e juli utan att ha lyft ett finger sedan 9:onde juli!

Och ja, jag vet hur semester fungerar. Jag vet naturligtvis att man tjänar in dessa dagar under året man arbetar. Men jag gillar att tänka på det som att man får betalt för att inte göra ett skit i En Hel Månad.

För tio år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva detta. På riktigt; jag trodde verkligen att jag aldrig skulle få prova på känslan av fast anställning och riktig semester. På riktigt så trodde jag att min lott var att harva runt från praktikplats till praktikplats. Mentalt var jag inte på en bra plats för tio år sedan...

...

Men nu sitter jag här med en sådan stark känsla av att någon tryckt in knappen Erica 2.0. Det känns verkligen som att mitt liv gått in i ett 2.0-skede.

Jag är medveten om att detta låter riktigt löjligt; men då och då får jag - sedan 4-5 år tillbaka - konstiga "glädjerus" som liksom strömmar genom kroppen. Det känns fysiskt som att det är något som går genom kroppen. Nästan som att kroppen skrattar utan att munnen gör det.

Jag vet att det låter sinnessjukt, men det är så svårt att förklara.

Jag älskar det.

Nåja, nog om detta.

 

 

 

Fotograferingen då? Från det ena till det andra.

Är det en sak jag inför varenda sommar är så otroligt sugen på så är det ju att fota så mycket som det bara går. Helst på nätterna.

Tyvärr måste jag erkänna att det inte blivit mycket av denna aktivitet hittills under semestern. Ingenting rättare sagt.

I helgen kollade jag minneskortet i kameran, och insåg att de senaste bilderna jag fotat var på jobbet sista dagen innan ledigheten tog sin början.

Detta känns såklart väldigt surt, vilket resulterar i att jag blir både besviken (på mig själv) och stressad. Jag VILL ju fota!

Typ det enda jag vill göra när jag har semester är sova och fota.

Jag vill göra resor till 97% för att ha saker att fotografera...

Men som sagt  så har vädret inte varit helt ultimat för att ta ut kameran på några längre turer.

 

Sista arbetsveckorna var det extremt fint och varmt väder. Såklart. När man jobbar...

Första semesterveckan var det faktiskt helt okej väder, om jag minns rätt. Det var fortfarande varmt, så pass att jag behövde fläkten här hemma.

Kommer inte ihåg exakt vad det var för väder, men kan inte dra mig till minnes att jag hade något att klaga på.

Det var inte som förra året; att det vände och blev skitväder bokstavligt första semesterdagen.

Däremot senaste, alltså andra, semesterveckan har det varit minst sagt berg -och dalbana.

Tror aldrig jag sett moln röra sig så snabbt. Man har kunnat titta ut och det har varit strålande sol. Nästa gång man tittat ut, typ 30 minuter senare, har det varit övermulet. Dessutom inte vilka moln som helst; alltid mörkgrå åskmoln.

Oftast har det varit både och. 50% av himlen klar och 50% full med åskmoln.

Helt plötsligt - och detta har hänt flera gånger under veckan - har himlen öppnat sina portar dvs HÄLLregn. Eller ja, snarare klassiskt ÅSKREGN (då vet alla exakt vad jag menar).

En kväll (minns dock inte vilken) kom det till och med en hagelskur med STORA hagel. Satt i bilen på COOP´s parkering då, och snacka om att det dånade! Dessutom passade det på att åska samtidigt. OCH på en del av himlen trängde solen fram. Allting samtidigt.

Ni som följer mig på Instagram har förmodligen sett den videon jag lade ut.

Någon värme har det inte direkt varit heller. Skulle säga att det i genomsnitt hållit sig mellan 15 och 18 grader. Kallare på kvällar och nätter, såklart.

 

MEN natten mellan söndag och måndag var det faktiskt relativt klart väder, och därmed normalt nattljus. Annars har det varit så mulet att det till och med varit mörkt på nätterna. Usch! Som ni vet älskar jag ju just det att det är helt dagsljus dygnet runt i juli, och det är inget jag vill missa.

Därför är molniga sommarnätter inte min melodi.

Nåja, i alla fall... Natten till måndag var det.

Eftersom det äntligen var relativt ljust och jag hade lite batteri kvar i kameran så tog jag henne med mig och åkte ut på en liten runda med bilen.

Och snacka om att jag valde rätt natt! Hade nämligen så tur att dimman låg tät över åkrar och ängar; mitt favoritmotiv att fota!