Ångest över att ha ångest
Till att börja med vill jag bara säga än en gång - kan inte vara nog tydlig med detta - att jag älskar mitt jobb.
Hur konstigt det än låter, med tanke på vad jag kommer skriva i detta inlägg, så har det faktiskt ingenting att göra med själva jobbet. Tvärtom; hade det inte varit för min kärlek till mitt jobb, om jag hatat det, så hade jag brutit ihop för länge sedan.
Jag vill bara att det ska vara helt klart för alla, och att jag börjar inlägget såhär är kort och gott för att jag vill kunna skriva smidiga meningar i själva texten. Jag vill inte behöva göra disclaimers för varenda litet ord jag skriver, eftersom det enda som händer då är att texten blir obegriplig, virrig och själva grundmeningen försvinner.
Faktiskt så är det egentligen vad jag hatar mest med sociala medier; att man numera inte kan skriva en enda mening utan att man måste disclaima precis varenda ord. Rent generellt alltså. Såklart finns det människor som klarar av att läsa mellan raderna, men igen... generellt.
Och när jag tänker på det känns det liiite grann så IRL nuförtiden också. Men det kanske bara är jag?
Att man inte bara kan få "ösa ur" sig något negativt bara på ren impulsivitet utan att man i samma andetag måste känna sig tvungen att klargöra saker som faktiskt är rätt självklart (så länge det negativa inte är något som är till för att såra andra såklart). Hoppas ni förstår hur jag menar.
Att kunna proklamera känslor man bär inom sig utan att behöva vända ut och in på sig själv för att förklara att man faktiskt inte är otacksam över det man har trots att man kanske är less på det eller drömmer om något annat en period.
Jag vet, nu blev det en lååång disclaimer såhär i början. Men som jag skrev; kan inte vara nog tydlig! Och jag vill verkligen inte hålla på och hacka upp texten längre här under med en massa förklaringar.
 
Så kort och gott (too late ;-P)... Jag ÄLSKAR mitt jobb! Jag ÄLSKAR att ha ett jobb! Jag är INTE otacksam över mitt jobb!
Sådär.
 
---------------------------------------------
 
 
Det är sista dagen på semestern.
Eller ja, det var tekniskt sett i fredags. Första och sista helgen på semestern är ju egentligen rena bonusdagar när man har ett måndag-fredagjobb, eftersom man hade varit ledig då i vilket fall som helst.
Så... jag har nu använt upp mina tjugofem semesterdagar. Har åtta kvar, men det är för att jag hade sparat sedan tidigare.
MEN årets sommarsemeter är alltså slut nu. Vi går precis in på söndagen den 15:e augusti när jag skriver detta, vilket betyder sista lediga dagen av sammanlagt trettiofem.
Jag har panik. Ja, panik.
Är inte en person som lättvindligt vill ta till ord som ångest och depression. Det senare kommer jag inte använda nu heller. Jag är ju faktiskt INTE medicinskt deprimerad, och vill inte förminska en diagnos. Det görs tillräckligt i samhället ändå, genom att det är många som använder ordet för att beskriva att man är lite nedstämd en dag.
Jag vill inte använda mig av ordet ångest heller, men jag hittar verkligen inget annat ord.
Jag har inte ångestproblematik, men det jag känner skulle jag kunna tänka mig är lite grann av hur det känns att ha en mildare form av ångest.
Det känns som någon form av ångest bubblar upp inom mig varje gång jag tänker på att semstern är slut. Försöker att inte tänka på det, men det går inte att inte tänka på det.
När jag försöker tränga bort de tankarna klarar jag istället inte av att tänka på något annat heller. Kan knappt fokusera på exempelvis att skriva den här texten.
Vill nästan att klockorna ska stanna, för att hjärnan ska bli lurad att tiden stannar. Orealistiskt, jag vet.
 
Man brukar ju säga att de är en vanlig känsla i slutet av sommarsemestern. Det är så för de allra flesta, att man gärna skulle haft ett par veckor till. Men lika vanligt tycker jag det är att människor pratar om att "Ja, det har varit så skönt med semester! Men nog ska det ändå bli skönt att få komma in i de vanliga rutinerna igen. Vi har ju verkligen inte haft några rutiner alls under ledigheten."
Jag känner aldrig den känslan. Den enda gång jag känt så är när jag börjat jobba efter en långtidsarbetslöshet, eftersom det blir på ett annat sätt. Men när jag vet vad jag ska göra under året känner jag verkligen inte den känslan.
 
Min dröm är att skapa mina egna rutiner, helst utifrån vad som passar min egen person och vad som passar just mig bäst.
Tidsmässigt exempelvis... Min dröm är att kunna kliva upp kanske klockan sju på morgonen. Klä på mig och bege mig ut på en morgonpromenad. Efter det äta frukost och så sätta igång och jobba runt nio.
Och på vintrarna, när det ljusnar så sent på förmiddagen... Kliva upp klockan sju. Göra mig iordning och äta frukost. Jobba ett par timmar, och så ta en promenad kanske runt tiotiden, för att sedan fortsätta jobba.
Min dröm är att ha det lite som en "grundrutin", men med utrymme för variation. Att jag exempelvis skulle kunna, om det är en extra tung dag, ta det lugnt under förmiddagen. Samla ihop mig. Kanske göra något extra, vad det nu skulle vara, för min egen skull. För att sedan börja jobba vid tolvtiden och istället sluta arbetsdagen lite senare under kvällen.
Jepp, det kaaaan vara så att min drömförsörjning är hemmabaserad.
 
Så ja, jag känner ångest över att semestern är slut, och till skillnad från hur de flesta andra verkar vara så ser jag inte fram emot "vardagens rutiner".
Eller såhär...
Jag mår bra av rutiner. Men jag mår dåligt över vardagsrutiner som inte går att variera i perioder (om ni förstår hur jag menar).
 
Det är också så att jag är livrädd över att gå in i vinter igen. Jag är livrädd över att kommande vinter kommer att bjuda på likadana snöstormar som början av det här året.
Och då menar jag inte bara som man kan säga; typ lite skojfriskt nästan, att "åh, jag är rädd att det blir samma typ av väder nästa vinter".
Nej, nu "blottar" jag mina känslor, men jag är verkligen LIVRÄDD för att hamna i en likadan snöstorm igen som 12 januari 2021!
Jag har aldrig varit så rädd ute på vägarna som jag var den eftermiddagen. Kommer alltför tydligt ihåg hur jag, när jag äntligen kom fram till garaget där jag parkerade den kvällen, stängde av bilen och på riktigt satt och skakade.
Det låter överdrivet, men det är sant.
Jag vet att det är flera månader kvar, men jag tror ändå att detta minne är en del av den ångest jag känner just nu över att sommaren är slut. Livrädd för att kommande vinter ska bli likadan som den förra, och livrädd för att en sådan snöstorm ska drabba oss en vardag då man faktiskt måste ut med bilen på vägarna.
Spås det snöstorm en helg, eller om man jobbar hemma, är det ju liksom bara att ställa in bilen i ett garage och sedan inte ta ut den förrän det värsta dragit förbi. Det är fasen värt de kronorna det kostar att få parkera under tak!
Nej, nu får jag fysiskt magknip av att skriva om den dagen, så jag lämnar det.
Vet att det verkar lite konstigt att nämna det överhuvudtaget, men gjorde det just för att jag är säker på att den dagen faktiskt är en av orsakerna till att jag har ångest över att påbörja detta läsår.
 
Det är också vanligt att säga "jo, men när man jobbat några dagar har man kommit in i det igen. Då går det lättare."
Inte sant.
Eller ja, jag pratar såklart inte för alla människor.
Men det är sant att efter några dagar har man kommit in i jobbet igen. Falskt dock att allt känns lättare. Efter några dagar känns det snarare som om man aldrig haft semester alls...
Det är tur att jag gillar mitt jobb. Tänker på alla de som hatar sina.
 
Jag är inte ute efter evig semester.
Jag har inga som helst planer på att säga upp mig.
Jag är inte ute efter att misskreditera mitt jobb. Tvärtom är jag aldrig så tacksam gentemot mitt arbete som just när jag känner slut-på-semester-ångest.
Jag är tacksam över att jag äntligen hittat min plats i samhället.
Jag är så tacksam över att ha ett kul jobb.
Jag är extremt tacksam över att ha ett jobb med schyssta arbetsvillkor och trevligt arbetsklimat.
Och jag är oändligt tacksam över att ha en så fantastisk arbetsgivare.
...
Mitt liv är egentligen perfekt just nu, och det vet jag om. Jag känner ångest över att jag känner ångest, om ni förstår hur jag menar.
Jag hatar mig själv just nu för att jag känner den här ångesten. Jag känner mig otacksam.
 
En dag kvar.
Sedan börjar ekorrhjulet snurra.
Era fantastiska kommentarer!
Eva i Dalarna
1

Som du beskriver det är det alltså inte det som så många känner när semestern är slut, som du känner nu. Ocg inte beror det på att du inte gillar ditt jobb. Så det verkar vars en djupare känsla för dig, denna semestern-är-slutångest. Kanske lite terapi skulle ghäkpa?

Svar: Ja, det är något som inte riktigt går att ta på. Att jag gillar mitt jobb är trots allt vad som räddar mig. Hade jag inte älskat jobbet vet jag inte vad som hade hänt. Tror som sagt också att en stor del av allting beror på att jag liksom känner ångest över att jag känner ångest, eftersom jag egentligen inte - rent logiskt - har någonting att känna ångest inför.
Jag har äntligen fast jobb. Fast inkomst. Ny lägenhet. Mitt liv ÄR precis så perfekt som jag drömde om för sju år sedan. Plus som sagt att jag just i år är livrädd för att kommande vinter ska bli likadan som förra...
Men men. Bara stålsätta sig och kasta sig ut igen. Det börjar lugnt i alla fall. Alla förskolor är stängda imorgon pga av planeringsdag för pedagogerna. Så det blir en lugn förstadag med uppackning av varor och fixa i ordning lite inför terminen.

Skulle inte förvåna mig om det blir sol från och med imorgon. Hade inte förvånat mig alls! Med tanke på att jobbet börjar om och att vädret under större delen av semestern varit lite...hm... svajigt. Ingen 2018-sommar direkt, även om denna i alla fall varit snäppet bättre än 2020.
P I X E L I E - Erica Pettersson

Eva i Dalarna
2

Hjälpa skulle det vara, det är svårt art skriva kommentarer här eftetsom det jag skriver försvinner bakom en blå skylt...

Svar: Ingen fara. Förstod allt i alla fall :-) Gissar att du läser bloggen via mobilen? Kan tänka mig att integritetsrutan är i vägen där eftersom skärmen är mindre.
P I X E L I E - Erica Pettersson

Ullis
3

Jag förstår absolut hur du känner, och jag tycker inte att det är fel att känna så.

Jag fasar också för vintern, särskilt nu när jag måste köra bil till Hortlax, då jag fått fast jobb där.

Kommer även att få oregelbundna arbetstider, och det är n¨åt som jag är kluven inför. Innan avskydde jag det, men sen har jag bara jobbat dagtid sen 2017, och är rätt trött på det. Gå upp tidigt 5 dagar i veckan, jobba heltid. Hem och laga middag, diska, tvätta, duscha och sova. Handla på söndagar, ta ledigt för att kunna gå på t.ex. läkarbesök....

Nu kommer jag att jobba dag, kväll, helg, korta dagar, längre dagar. Ledig nån dag mitt i veckan. Så vi får se hur jag känner sen. :D

Hoppas iaf att det ska gå bra på jobbet imorron. Kram!

Svar: Tack för din kommentar :-) Jag blir ändå glad över att jag inte är helt ensam om att känna på det sättet. För jag känner mig som sagt så otacksam och får ångest över att jag får ångest när jag rent logiskt sett vet att mitt liv aldrig varit så bra som nu.
Stort Grattis till jobbet! Ja, det finns både för -och nackdelar med både kontorstider och schematider. Fördelen med schematider är precis som du skriver; att man ändå får lite variation. Man får sovmorgon ibland, man får sluta tidigt ibland, ledig mitt i veckan ibland o.s.v. Och fördelen med kontorstider är alltid lediga helger till exempel :-)
Hoppas det blir jättebra för dig med nya jobbet och de tider du får jobba där. Får jag fråga var det är du fått jobb? Blir lite nyfiken då det är just Hortlax, lilla barndomsbyn :-)

Tack! Ja, det ska nog gå bra. Börjar ju trots allt lugnt, då måndagen är stängningsdag. Planeringsdag för pedagogerna, så jag har chans att fixa i ordning köket i lugn och ro innan terminen drar igång på riktigt.
Stort Lycka till på ditt nya jobb också!
P I X E L I E - Erica Pettersson

Elisabeth (aka hobbypsykologen ;-))
4

Du ska inte ha ångest över att du känner på det här sättet, för även om livet innehåller alla delar som gör att man tycker att det är perfekt kan man må dåligt. Om en annan person - med ett till synes perfekt liv - skulle berätta detta för dig, skulle du då tycka att den personen inte skulle "få" må dåligt eller att hen är otacksam? Min gissning är att du inte skulle tycka det, och att du (precis som många andra) dömer dig själv för hårt. Det är faktiskt helt okej att känna sig nedstämd även om man har allt man önskat sig och egentligen inte har något att klaga över. Dessutom finns de ju uppenbarligen en liten, liten del av dig som, trots att du tycker jättemycket om ditt jobb och din arbetsgivare, drömmer om något annat. (Vilket är är helt okej, bara för att man tycker om din tillvaro är det inte fel att tänka att något annat vore ännu bättre.) Okej, nu har jag lekt hobbypsykologi så det räcker. ;-)

Jag förstår VERKLIGEN att du inte vill hamna i en liknande snöstorm igen, för det såg förskräcklig ut bara på bilderna. Det är lätt för folk som inte måste ge sig ut i trafiken (eller åka kollektivt, och behöva vänta i evigheter på sena tåg eller bussar, komma fram sent eller hem ungefär till läggdags) att det är sååååå mysigt med snöstorm, men det är inte lika mysigt om man inte har det valet.

Svar: Stort Tack för din fina input! Haha, ja jag är också ofta lite av en hobbypsykolog. Och allra mest en hobbyfilosof ;-) Tror att många av mina nedåtgående tankar och mentala dippar kan bero på det senare. Jag övertänker väldigt mycket i mitt liv, vilket lätt får mig att fastna.
Eftersom jag var rent utav folkskygg under min uppväxt kände jag länge min tonårs/ungdomstid som en "missad tid".
Tror jag var runt 30 år innan jag klarade av att "släppa taget" om den tiden på allvar. Men jä*lar vad allt gått framåt efter det. Blev lite off-road nu, men tänkte bara som exempel på att jag övertänker allting ;-)

Precis! Jag resonerar exakt som det du skriver när det gäller andra människor. Skulle aldrig i livet se ner på eller tycka en person var otacksam om hen berättade om liknande känslor. Så undrar egentligen varför vi människor (generellt) gör tvärtom mot oss själva...
Nåja, jag är i alla fall glad över att det kommer och går i perioder och inte ligger som en blöt filt hela tiden. Tänker på alla människor som lider av ångestproblematik och depression på riktigt, och befinner sig i ett svart hål månad efter månad.

Jepp, även om jag trivs på jobbet finns det ju andra saker som verkligen är mina drömjobb. Tror nog att varenda människa som inte jobbar med sin ultimata dröm har liknande känslor. Och jag har ju trots allt så tur att jag gillar mitt jobb. Tror det kan vara en del i det att jag känner mig skyldig genom att ha tankarna i inlägget. Just för att jag samtidigt tänker på alla som hatar sina jobb, men inte har den livssituationen att de kan säga upp sig.
Som sagt; det är SÅ otroligt mycket tankar som flyger kors och tvärs. Men det gick i alla fall bara fint idag, första dagen tillbaka i ekorrhjulet :-)
Hoppas det gått bra för dig också (gissar att du också börjat om)! Har ni också skolstarten den här veckan, eller börjar era elever nästa? (Kommer ej ihåg om jag frågat ;-))

Ja, den snöstormen vill jag INTE vara med om igen! Det är då ett som är säkert. Det var inte ens lite mysigt.
Precis som du skriver; behöver man inte lämna hemmet en sådan dag och att man har garage till sin eventuella bil, då kan jag tänka mig att man tycker det är lite mysigt med en sådan storm. Men inte när man inte har något annat val än att ge sig ut i det. Jag tänker att det gäller både om man själv kör bil och om man åker kollektivt. Åker man t.ex. buss behöver man ju såklart inte köra själv, men tror det kan bidra med en ännu större panikkänsla. Just eftersom man då inte har någon egen kontroll över fordonet.
Undrar varför det inte kan komma typ 1 dm snö i december, and that´s it. Den decimetern ligger kvar till i februari-mars och tinar sedan bort. Och måste det nu komma två meter snö, undrar varför ALLT nödvändigtvis måste komma samma vecka??? ;-P
Nej, nu börjar min hjärna gnälla på årstiderna. Nu tror jag det är dags att börja avrunda ;-)

Hoppas du haft en fin start på veckan och att resten blir trevlig!
P I X E L I E - Erica Pettersson

Ullis
5

Det är på Hortlaxgården. :)

Svar: Nice! Där jobbar min mamma också :-)
P I X E L I E - Erica Pettersson

Elisabeth
6

Sent svar här, men ja, jag började också i måndags. Förra veckan var planeringsvecka för oss lärare, imorgon börjar ettorna och tvåorna, på tisdag börjar treorna. Ser verkligen fram emot att träffa eleverna!

Är också expert på att övertänka och överanalysera mycket. Jobbar på att sluta med det, men det är svår att lägga ner något som man gjort i nästan hela sitt liv, haha.

Svar: Kul att få träffa eleverna igen :-) Börjar ni om med på-plats-undervisning nu, eller är det fortfarande växelvis distans som gäller? Jag har inte så jättebra koll på hur det är för skolorna nu.
Är inte ens helt hundra på vilken veckodag förra veckan som skolorna här började. Det var onsdag eller torsdag, men tror det var onsdag. Baserar det på att lunchen den dagen var en inlagd "elevernas lunchval" (Hamburgare), så hade ju varit rätt taskigt om eleverna inte hunnit börja om då, haha :-D

Överanalysera ja! Skönt ändå att det inte bara är jag. Precis som du skriver är det svårt att tänka bort från något man gjort hela livet.

Önskar dig och alla elever en trevlig skolstartsvecka i alla fall! :-D
P I X E L I E - Erica Pettersson

Elisabeth
7

Vi har på-plats-undervisning nu, bara. Regeringen har till och med tagit bort möjligheten att gå över till distans! Man (jag) undrar faktiskt lite hur de tänker... Visserligen är många vaccinerade, men absolut inte alla (vissa vägrar med motiveringen att de inte gillar sprutor!), och dessutom smittar ju deltavarianten även om man är vaccinerad. Dock VILL jag träffa eleverna "på riktigt" och egentligen har jag inget intresse av att ha undervisning via Meet - det är SÅ mycket roligare nu! Man kan diskutera, få kontakt och inte minst prata om annat än själva undervisningen. Så jag är mest glad, bara det inte blir för mycket smittspridning.

Och ja, haha, det hade ju varit lite taskigt om elevernas lunchval börjat innan de själva hade börjat ;-D

Svar: Vad roligt att ni äntligen får ha vanlig undervisning! Förstår att du som lärare föredrar på-plats-undervisning, då jag kan tänka mig att det blir mer "flyt". Bättre och trevligare diskussioner. Enklare att hjälpa sina elever o.s.v. Spontant känner jag att det är tråkigt att distansmöjligheten tagits bort helt; men tror att det enbart handlar om hur jag personligen hade reagerat på distansundervisning när jag var i skolåldern. I ärlighetens namn är jag säker på att jag älskat det.
OM jag gått i skolan OCH haft min dåvarande personlighet vill säga. Tror plugga på distans hade varit min grej.

Ja, kanske var i tidigaste laget av Regeringen att plocka bort den möjligheten. Även om läget ser bättre och bättre ut, och att skolorna kan återgå till vanlig undervisning, så håller jag med om att Möjligheten kanske borde funnits där ett tag till.
Precis; finns ju en hel del människor som vägrar vaccinet. Att man inte gillar sprutor känns onekligen som den löjligaste motiveringen jag hört hittills. Kan förstå om man är extremt spruträdd, men det kanske finns hjälp att få för sådana personer.
Sedan finns det ju då förstås alla antivaxxers, som de kallas :-P Och de som tror på alla möjliga och löjliga konspirationsteorier (typ kontrolleringschip i vaccinet, något-med-5G och jag vet inte allt).
Jag ska i alla fall och ta andra sprutan på tisdag (den 31:a). Så skönt!

Ska bli så skönt när allting med pandemin är över. Förstår såklart att det inte kommer att bli "som förr", men relativt normalt i alla fall. Någon gång kommer det ju att sluta klassas som en pandemi... väl?
Vecka 37 har jag jobbat exakt 2 år på min nuvarande arbetsplats/förskola, och känns helt sjukt att STÖRRE DELEN av den tiden har det varit pandemi i världen...
Började i mitt nuvarande kök i september 2019, och 6 månader senare bröt ju pandemin ut. Känns verkligen helt sjukt när jag tänker på det på det sättet.


Elevernas val ja! Haha, ja det hade varit rätt taskigt att lägga in en sådan innan terminen dragit igång.
Det kommer vara "Elevernas lunchval" lite då och då under detta år. Startade med att det var sådana dagar en hel veckan i maj; i samband med Piteås 400-årsdag.
Sedan är det som sagt sådana dagar utspritt lite nu under hösten. I onsdag, som sagt, var det Hamburgare.
Fredag vecka 36 är nästa Elevernas val. Då är det Tacos.
Den där Elevens val-veckan i maj var rätt enformig om jag får säga det själv, haha :-D
Det var: (i ordning)
Pannkaka (vad ni söderut kallar Ugnspannkaka)
Kycklingnuggets
Plättar (vad ni söderut kallar Pannkakor)
Hamburgare
Palt (vilket i och för sig skulle ha varit ändå, eftersom det var den 14/5 och därmed själva födelsedagen).


Oj! Det blev en lång text igen. Jag och detta med att formulera mig kort, vet du... ;-P
Hoppas du haft en fin start på terminen i alla fall och att allting gått smidigt och bra.
Ha en trevlig fredag imorgon och en mysig helg!
P I X E L I E - Erica Pettersson

Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II (och ibland iPhone 6).
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM och Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CC.


Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.

Och glöm inte; Ni är bäst! ♥
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?