Då slipper jag tänka
Hej!
Det var sannerligen inte igår!
Ni tror antagligen att jag slutat blogga vid det här laget; det hade jag också trott, då det varit stendött här den senaste månaden. Tänkte att jag i alla fall kunde försöka få ihop ett (1) inlägg nu i april... om inte annat för bloggarkivets skull ;-P
Måste erkänna att det varit stendött för min del i bloggvärlden rent allmänt. Jag har, som sagt, inte fått upp ett enda inlägg här... men jag har tyvärr inte heller kommit mig för att läsa andra bloggar som jag brukar.
Förklaring? Det har jag tyvärr ingen. Inte annat än att jag haft noll inspiration, noll fantasti, noll motivation och noll kocentrationsförmåga. Dessutom i kombination med att det verkligen inte händer någonting i mitt liv för tillfället. Jag jobbar, sover och äter. Typ.
Och när jag sätter mig ner vid datorn för att koppla av sjunker jag automatiskt ner i någon välbekant gammal serie jag sett många gånger förut.
Ni vet; sådant som inte kräver koncentration.
Då slipper jag tänka.
Jag har inga nya bilder. Det var evigheter sedan jag rörde min kamera.
Jag har inga roliga idéer till vanliga textinlägg.
Hjärnan slår ifrån sig allt vad fokus heter så fort jag kliver in här hemma på eftermiddagarna.
Den - hjärnan alltså - vill bara sitta och dumglo på Skilda världar tills det är dags att gå och sova för natten.
Dock tänker jag att en liten del av detta kanske beror på att det ändå känns ganska skönt när ljudet av videon lite grann överröstar allting som försegår inne i huvudet. För Där är det minsann full rulle. Jämt och ständigt.
Jag tänker att jag ska åka iväg och fota någonstans, men kommer mig aldrig iväg innan det blir mörkt.
Jag tänker att jag (verkligen) vill börja skriva på en roman, men kommer mig inte för att öppna Word.
Jag tänker att jag för hand ska börja brainstorma lite på handlingen till en roman, men somnar över anteckningsblocket med en penna i handen.
Jag tänker att jag "kan ju baka något", men prokrastinerar hela tiden att leta upp något kul recept.
Och så vidare håller det på.
Allting på samma gång dessutom.
Allting på samma gång dessutom.
Men snart är det vår på riktigt. Jag håller alltid hoppet uppe om att motivationen ska återkomma med värmen och grönskan.
Hoppas att orken återvänder med våren! Trevlig helg.
Jag känner igen mig i en del av det du skriver; är expert på att prokrastinera vissa saker. Inte sådant som har med jobbet att göra, eller andra viktiga saker (betala räkningar, städa, laga mat etc), det gör jag. Det är mer roliga saker jag skjuter upp. Hur konstigt är inte det egentligen? Sedan mår jag dessutom dåligt av att jag skjuter upp sakerna!
För att ta ett exempel: Senare i vår ska vi åka till Stockholm med några av klasserna på gymnasiet. Eftersom vi är lediga dagen efter tänkte jag att det skulle vara roligt att stanna kvar i Stockholm och göra det till en minisemester. Jätterolig grej, som ju dock kräver att man bokar ett hotellrum. I flera veckors tid har jag dock skjutit upp detta p.g.a. följande: 1) Mitt pass har gått ut*, och eftersom jag inte har någon annan legitimation var min chef tvungen att följa med och bevisa att jag var jag. Innan detta var gjort ville jag inte boka något, eftersom jag naturligtvis var HELT ÖVERTYGAD om att det skulle krångla. (Det gjorde det också, lite, men de godkände det till slut.) 2) Var tvungen att fråga övriga lärare om det var okej att jag stannade kvar i Stockholm. Tyckte att detta var pinsamt, som att jag smet från ansvar ungefär. (Det var det såklart, helt okej de ska ju mest bara sitta på bussen ändå.) 3) Var fullständigt övertygad om att precis ALLA hotell i närheten av där vi ska vara på kvällen skulle vara fullbokade och att det ju därför inte var någon mening med att ens TITTA efter något hotell.
Punkt 3 är så dum att jag verkligen suckar över mig själv... Nu ikväll tog jag i alla fall till slut tag i detta, hittade ett bra hotell på nära avstånd och bokade detta. Återstår gör bara att hålla tummarna för att mitt pass hinner komma, för jag vågar ju inte åka till Stockholm utan giltig ID-handling.
*Jag trodde att det gällde till 2023. Gick dock ett år fel! Så pinsamt!
Har saknat dig här, och hos mig.
Må din lust och inspo komma tillbaka. Att du ska känna glädje infrö att blogga, skriva på den roman du vill skriva, fota och bara göra sådant du tycker om.
Hoppas att allt återkommer snart, snart.
Som sagt, jag saknar dig både hos dig och hos mig.
Kramen!