-

Allt mellan Lättsamt och Dödligt seriöst... ;-P

january 30, 2022

Wow! Nu blir det äntligen bloggning igen. Känns som jag skriver detta varenda jäkla gång; men det blir helt enkelt så när man är hemifrån typ 11 timmar per dag under vardagarna. För att sedan däcka totalt så fort jag ens tänker tanken att sätta mig ner och koncentrera mig på att skapa blogginlägg. Tyvärr. Skulle så hett önska att jag hade mer tid för bloggen, för jag ÄLSKAR fortfarande den här världen!

Med risk för att det låter som om jag "inte vill jobba", så måste jag erkänna att jag har en liten dröm som hela tiden ligger och trycker i mitt huvud... och det är blogga på heltid. Eller ja; Skapa content på sociala medier på heltid.

Det blir heller inte mycket nya bilder den här tiden på året.

Visserligen börjar verkligen ljuset komma tillbaka. Det är numera LJUST klockan 15! Och det är inte helt mörkt klockan 16. Vid den tiden är det visserligen skymning, men Det Är Inte Helt Mörkt.

Dock hinner jag fortfarande inte ut med kameran under den ljusa tiden. Det blir för tajt, även om det som sagt är ljust just precis då jag åker hem från jobbet (vid normal arbetstid). Har jag ärenden efter jobbet så är det mörkt då jag kommer hem.

Men snart. Snart. Snart. Snart...

Eftersom jag inte har någon vidare inspiration i och med inga nya bilder tänkte jag att vi kör på en klassisk liten 10-saker-du-kanske-inte-visste-om-mig-lista idag...

♥ Jag har aldrig ätit Sushi.

♥ Om jag, av någon anledning, hamnade i den positionen att jag skulle välja min sista måltid så skulle det vara Surströmming.

♥ När jag dör vill jag bli kremerad; och det av en enda löjlig anledning... Min värsta mardröm är att bli levande begravd.

♥ Jag har gått från att inte vilja vara organdonator alls till att donera allt när jag dör. Är det någonting i mig någon har användning för, så ta det!

Känner som så; att min kropp ska ändå kremeras efter min död. Kan något av mina organ rädda andra människor så ska de absolut göra det!

♥ Jag vill ha barn mer än något annat i livet, men samtidigt vill jag absolut inte befinna mig i ett förhållande.

Barnlösheten är min största sorg. Tror också detta är en del i min dröm om att bli framgångsrik inom något. Många kan säkert tänka att "framgång är inte meningen med livet". Och nej, såklart inte. Men tror en del i att den drömmen sitter så hårt inom mig är att jag liksom vill "lämna någonting efter mig", i och med att det nu inte blir barn.

Och ja, jag har syskonbarn. Men det är inte samma sak. Den biologiska klockan tystnar inte när man får syskonbarn, hur mycket man än älskar dem. Tvärtom börjar den banka hårdare och rakt på livmodern!

♥ Jag vill bli över 100 år, men samtidigt är jag livrädd för att bli dement.

♥ Jag vill lyckas med någonting som betyder något innan jag blir för gammal.

Tror detta bottnar i en önskan om att få bli bäst på något, vilket är något jag aldrig åstadkommit hittills i livet.

Tror också att detta är anledningen till min önskan att lyckas med sociala medier. Det är inte sociala medier i sig; utan en dröm om att för en gångs skull vara den som lyckas med någonting. (Och såklart att nå ut med mitt skapande.)

♥ Jag klarar inte av när det är helt tyst hemma. Måste alltid ha någonting igång i bakgrunden, antingen TV:n eller någon video på datorn. Det måste också vara personer som pratar, därför går det inte att lyssna på musik.

Däremot har jag otroligt svårt att koncentrera mig på annat när någon pratar i bakgrunden (från exempelvis någon serie eller podd). Kommer av mig med vad jag håller på med och kan bara fokusera på videon.

Men stänger jag av så det blir tyst känns det som jag håller på att bli knäpp.

Det är en ond cirkel...

♥ I höst har jag bloggat i 15 år. Jag var 23(!) år när jag började. Jag var närmare 20 än 30, och nu är jag plötsligt närmare 40 än 30... 😲

Instagram har jag haft i 10(!) år. Tiden är en helt sinnessjuk grej!

♥ TMI: Jag blir alltid bajsnödig när jag ska blogga. Alltid. Vet inte varför; det kan vara helt lugnt precis innan, men så fort jag klickar fram bloggen är jag plötsligt så nödig att jag inte kan koncentrera mig.

4 kommentarer

Era fantastiska kommentarer!

Elisabeth

30 januari 2022, 20:37

Visst är det underbart med ljuset! I fredags när jag gick hem, och det var nästan ljust trots att klockan var 16:30, kände jag liksom vilken helt annan energi det ger. Hur energiska måste inte människor i ljusare länder vara?! ;-) (Och ja, jämfört med hur det är hos dig är det förstås ljust här.)

Angående barn: Du har inte övervägt att åka till Danmark och få barn via spermadonation? (Förstår om det är en för privat fråga, känn inget krav på att svara!) Jag får min del känner ingen speciellt längtan efter vare sig barn eller en relation, vilket förstås anses som jättekonstigt. Det är det kanske också, men varför vara normal när man kan vara konstig. ;-)

Visst är tiden märklig! I år är det 20 (20!!!) år sedan jag tog studenten. Det känns visserligen även länge sedan, men 20 år?! När jag tog studenten var de flesta av mina nuvarande elever liksom inte ens födda!

Hoppas att du någon gång kan få hålla på med sociala medier på heltid, eller halvtid i alla fall. Det kanske är svårt med halvtid i ditt yrke - annars kan ju det vara en möjlighet också.

Svar: Ja, eller hur! Man blir såååå mycket gladare av ljuset! Första gången man reagerar på att "det är faktiskt LJUST nu när jag åker hem från jobbet" är det som att ett berg lyfts från axlarna! Kan tänka mig att du verkligen kunde känna den känslan när du gick hem från jobbet. Blir ju också en helt annan känsla då än när man kör bil eller åker buss. När man promenerar kan man njuta på ett helt annat sätt, och man är inne i den njutningen under en längre tid.

Ja, förr har jag absolut tänkt på att den möjligheten finns. Att man kan åka utomlands, exempelvis till Danmark, för insemination.
Dock kan man ju även få IVF med spermiedonation här i Sverige. Tror (men är inte jätteinsatt) att skillnaden bland annat är att utomlands har donatorn rätt att vara helt anonym. Det finns alltså ingen möjlighet att veta vem donatorn är. Här i Sverige tror jag däremot inte det är tillåtet med anonyma spermiedonationer, och det handlar om barnets rätt till sitt ursprung. Att om barnet när hen blivit äldre vill veta vem som är pappan så har hen rätt till den uppgiften.
Och jag tycker det är mycket bättre än total anonymitet; just eftersom Rätten till sitt ursprung är en mänsklig rättighet.
Dock har jag ju också åldern emot mig numera. Slåss hela tiden (invändigt) mot mig själv med var jag tycker gränsen går för när det är "moraliskt försvarbart" rent åldersmässigt att skaffa barn. Har nämligen alltid varit av åsikten att det inte är rätt mot ett barn att vara för gammal när barnet föds, och därmed kanske närma sig 60 när hen är i tonåren.
Har fortfarande den åsikten, men den inre konflikten blossar upp när känslorna kommer in...

Det är absolut inget konstigt med att inte vilja ha barn! En del vill det, och en del vill det inte. Det är det samhälle vi lever i som indoktrinerat oss i att "alla kvinnor vill ha barn", och därmed känner många som inte vill det att de behöver förklara sitt val att inte skaffa barn. Personligen anser jag att man inte har den minsta skyldighet att förklara eller försvara ett sådant beslut.
Det är ju snarare egoistiskt att sätta barn till världen som man inte vill ha, bara för att någon annan tycker man ska skaffa dem.
Hoppas du förstår hur jag menar :-)
Jag önskar nästan att jag var en sådan person som verkligen inte ville ha barn. Det hade varit så mycket enklare.
Jag är däremot inte ett endaste dugg intresserad av något förhållande. Bara tanken ger mig lite panik, om jag ska vara ärlig.
Vill som sagt mer än något annat ha barn, men absolut inte ha ett förhållande. Så för min del skulle IVF i så fall vara enda lösningen. På mer än ett sätt. Både pga ja, ensamstående. Och dels pga att jag har PCOS, och mest troligt behöver IVF-hjälp för att överhuvudtaget bli gravid.

Ja! Tiden är sannerligen märklig! 20 år sedan du tog Studenten. Det är lång tid, när man börjar tänka på det. Det är en hel generation som både fötts och hunnit växa upp. För mig är det i år 19 år sedan Studenten, vilket betyder att de bebisar som föddes det året jag gick ut gymnasiet tar Studenten i år... Helt sjukt!
Tänker också på att jag gjorde min första praktik på förskola hösten 2000. Det betyder att de äldsta barnen måste ha varit -95:or... DE barnen kan mycket väl vara föräldrar själva idag!! Jag vill inte ens tänka på det! ;-)
Säg att jag hypotetiskt skulle bli gravid i år och föda ett barn nästa år. Det skulle betyda att barn jag tagit hand om på en förskola för 22 år sedan har BARN som är ÄLDRE än mitt barn...
Nej. Kan inte tänka så utan att få grov ålderskris haha ;-P

Ja, jag kan inte låta bli att drömma om att en dag få arbeta (i alla fall delvis) med att skapa content på sociala medier.
Då skulle jag kunna jobba på mitt nuvarande jobb enbart för att det är roligt, och samtidigt ha en extra sidoinkomst från något jag också älskar att pyssla med. Hade kunnat jobba halvtid med det. Mitt nuvarande jobb är på 86%, och jobbar jag 50% med sociala medier är det ändå en rätt tryggad inkomst :-) Drömmen!

Stort Tack för din kommentar! Hoppas du får en fin kommande vecka, oc

P I X E L I E - Erica Pettersson

Erica svarar

30 januari 2022, 21:25

Elisabeth:
"Hoppas du får en fin kommande vecka, och att du får hålla dig frisk!" skulle mitt svar avslutas, men tydligen hade jag passerat maxantal tecken ;-)

Ha det fint!

Nilla Tankebubblor

31 januari 2022, 19:47

...och jag har aldrig ätit surströmming.... Men jag gillar sushi.
Tiden går. Helt sjukt att jag har bloggat i över 16 år.
Och måste bara säga också att, som du skrev: Rätten till sitt ursprung är en mänsklig rättighet. Det är så viktigt!
Är det någon tid på året jag deppar och grubblar lite mera än vanligt så är det januari... du mer verkar det som. Imorgon är en ny månad! Sakta mera soltimmar :-)

Här kommer ett tips från Underbara Clara:
https://underbaraclaras.se/2022/01/31/dags-att-fanga-februari-igen/

Svar: Haha; ja, då är det raka motsatsen från mig :-) Surströmming är sååååå gott! Älskar det! Har faktiskt en burk i kylen i skrivande stund. Känner hur snålvattnet nästan börjar rinna så fort jag öppnar dörren dit :-)

Ja, eller hur! Helt sjukt vad tiden har sprungit ifrån oss! 16 år är verkligen bra jobbat. Vi har alltså bloggat ungefär lika länge, men du började ett tag innan mig. Brukar ibland tänka tillbaka på hur bloggvärlden såg ut på den tiden, och det ger otroliga nostalgikänslor. Är dock inte jättebra på detaljer och mer exakt vad som var inne när, men kommer ihåg på ett ungefär hur det såg ut. Bloggdesigntrender. Bloggteman. Populär mat bland bloggare då. En del av de som var "storbloggare" då. Och så vidare.

Jag är definitivt mer deprimerad under vintern, och filosoferar ännu mer än jag brukar (om det sistnämnda är möjligt). Har inte sökt för det, men är rätt säker på att jag lider av Årstidsbunden depression. Går in i en ordentlig svacka när vi går in i den mörkaste årstiden. Har ett par månader då ingenting känns roligt, inte ens sådant som jag gillar i vanliga fall.
Men nu går det tack och lov snabbt med ljuset. Reagerade idag när jag körde hem efter jobbet; att det är helt ljust klockan 15 numera! Och det är inte helt mörkt klockan 16. Ganska mörkt, men inte helt svart. Bara det ger glädjen en rejäl skjuts.

Följer Underbara Clara på Instagram, men är tyvärr dålig på att läsa bloggen. Underbart content, och sååå mycket som jag vill bo på samma sätt som henne!

Stort tack för din kommentar! Ha en fin vecka!

P I X E L I E - Erica Pettersson

Annika

1 februari 2022, 23:58

Sådant här är det alltid roligt att ta del av.
Sista måltiden hade jag uppe som fråga på min blogg för lite sen, hihi. Jag tycker den frågan är intressant, själv skulle jag vilja ha en riktigt god biff, potatisgratäng, bea, sallad och rödvin.
Sushi älskar jag massor!
Surströmming har jag aldrig ätit.

Det här med barn i ditt fall är ju sorgligt. Jag kan förstå den där barnlängtan. Förstår att den är tärande.
Tänker också att Danmark kan vara ett alternativ.
Har en kvinna (singel) som läser min blogg som fick sitt första barn, via spermabank. Då var hon 46 år.
Så vad jag vill säga med det är att du inte helt och håller har tiden emot dig. Men, jag förstår ju att det är ett stort och svårt beslut. Möjligheten finns dock.
Håller med om att barnet en dag har rätt att veta sitt ursprung. men är det inte så hos de flesta spermabanker numera, att man får veta? Eller att barnet en dag har rätt till att få veta.

Jag vill också bli kremerad.

Tycker om att ha tyst omkring mig på dagarna härhemma. Jag kan inte skriva och samtidigt lyssna på radio, eller poddar. Ej heller kan jag skriva om ngn pratar med mig, haha.
På helgerna vid middagarna är det alltid musik som gäller.
Spotify for the win :-)

jag tycker du ska söka för din årstidsdepression, Erica. Numera finns mkt hjälp att få där. Tycker det är hemskt att du ska må så dåligt under så stor del av året.

Sedan hoppas jag att du en dag ska kunna få jobba med det här med content på insta etc. Det finns väl bara en väg, att lägga ut, lägga ut och vara aktiv hos sig själv och andra.
I guess.

Stora kramar från mig!!

PS, haha... komiskt det där att du blir bajsnödig då du ska blogga. UNDRAR vad din kropp vill säga dig där? Iofs, har du förstoppning ngn ggn vet du vad du ska göra, blogga ;.D

Svar: Stort tack för din kommentar! Vad kul att du gillar inlägget. Ja, listor av alla de slag är verkligen ett tacksamt sätt att blogga på!
Din "sista måltid" lät ju inte direkt äcklig den heller! :-D Potatisgratängen tror jag dock jag personligen hade bytt ut till MAX Cheese fries, och vinet mot Portello.
Ja, Sushi verkar vara en sådan mat som så många älskar. Det verkar vara en sådan mat som en del skulle "kunna leva på". Vet att exempelvis min syster ÄLSKAR Sushi.
Surströmming är kriminellt gott!

Ja, barnlängtan är sannerligen tärande. Det går liksom i vågor hur mycket, men det finns alltid där i bakgrunden. Speciellt när man börjar närma sig 40... ;-P
Ja, har läst om olika personer som fått barn i 40-årsåldern och till och med sent i 40-årsåldern, men jag vet inte riktigt om jag själv skulle vilja det. Jag vill inte riktigt vara en förälder som går i pension när barnet fyller 20.
Så jepp, eftersom jag inte vill ha ett förhållande blir möjligheterna till barn begränsade (om än inte omöjliga). Som sagt så är min ålder och PCOS väldiga hinder. Men ja, insemination är en möjlighet.
Ska jag vara ärlig vet jag inte vilka regler som gäller i andra länder. Har fått för mig att det i alla fall varit så att man kunnat donera anonymt, men har såklart ingen aning om hur det ser ut idag. I Sverige är det som sagt inte tillåtet med anonyma spermiedonationer, och det handlar om barnets rätt att få veta sitt ursprung.
Skulle jag testa IVF-vägen till barn skulle jag ändå välja att göra det här hemma i Sverige.

Ja, kanske blir det så till slut att jag kommer mig för att söka för det. Kanske om det börjar gå ut över mitt liv mer än det gör just nu. För just nu kan jag ju trots allt fungera i vardagen, även om jag är så trött på kvällarna.

Åh ja! Att jobba som "Content creator" hade verkligen varit en dröm!
Precis; vägen dit är verkligen Att vara aktiv på sina kanaler. Får försöka samla på mig lite idéer och försöka strukturera upp blogg och Instagram. Komma mig för att lägga ut varje dag; och inte bara blajinlägg (som nu) utan även mer genomtänkta saker. Det går sååå mycket bättre med den saken under sommarhalvåret när det är enklare att skaffa sig nya bilder ;-)
Drömmen vore att ha typ en månadsinkomst från de sociala kanalerna som matchar min jobblön, och därmed "ha två löner". En dröm som är försvinnande långt bort, men drömmar behövs ju för hälsan sägs det ;-)

Haha! :-D Ja, lite lustigt är det med mina tarmar... Från början tror jag det liksom bara sammanföll sig så att jag blev skitnödig när jag satte mig framför bloggen (blir ofta så när jag försöker koncentrera mig på något särskilt). Men efter ett tag, och numera, tror jag det är mycket psykologiskt. Eftersom jag blev skitnödig av den aktiviteten förr så "minns" kroppen det, och sänder ut dessa signaler vid bloggning nu. Gissar att det kan vara något sådant.

Igen vill jag tacka för din fina kommentar!
Kramar och ha en fin vecka!

P I X E L I E - Erica Pettersson