Allt mellan Lättsamt och Dödligt seriöst... ;-P
Wow! Nu blir det äntligen bloggning igen. Känns som jag skriver detta varenda jäkla gång; men det blir helt enkelt så när man är hemifrån typ 11 timmar per dag under vardagarna. För att sedan däcka totalt så fort jag ens tänker tanken att sätta mig ner och koncentrera mig på att skapa blogginlägg. Tyvärr. Skulle så hett önska att jag hade mer tid för bloggen, för jag ÄLSKAR fortfarande den här världen!
Med risk för att det låter som om jag "inte vill jobba", så måste jag erkänna att jag har en liten dröm som hela tiden ligger och trycker i mitt huvud... och det är blogga på heltid. Eller ja; Skapa content på sociala medier på heltid.
Det blir heller inte mycket nya bilder den här tiden på året.
Visserligen börjar verkligen ljuset komma tillbaka. Det är numera LJUST klockan 15! Och det är inte helt mörkt klockan 16. Vid den tiden är det visserligen skymning, men Det Är Inte Helt Mörkt.
Dock hinner jag fortfarande inte ut med kameran under den ljusa tiden. Det blir för tajt, även om det som sagt är ljust just precis då jag åker hem från jobbet (vid normal arbetstid). Har jag ärenden efter jobbet så är det mörkt då jag kommer hem.
Men snart. Snart. Snart. Snart...
Eftersom jag inte har någon vidare inspiration i och med inga nya bilder tänkte jag att vi kör på en klassisk liten 10-saker-du-kanske-inte-visste-om-mig-lista idag...
♥ Jag har aldrig ätit Sushi.
♥ Om jag, av någon anledning, hamnade i den positionen att jag skulle välja min sista måltid så skulle det vara Surströmming.
♥ När jag dör vill jag bli kremerad; och det av en enda löjlig anledning... Min värsta mardröm är att bli levande begravd.
♥ Jag har gått från att inte vilja vara organdonator alls till att donera allt när jag dör. Är det någonting i mig någon har användning för, så ta det!
Känner som så; att min kropp ska ändå kremeras efter min död. Kan något av mina organ rädda andra människor så ska de absolut göra det!
♥ Jag vill ha barn mer än något annat i livet, men samtidigt vill jag absolut inte befinna mig i ett förhållande.
Barnlösheten är min största sorg. Tror också detta är en del i min dröm om att bli framgångsrik inom något. Många kan säkert tänka att "framgång är inte meningen med livet". Och nej, såklart inte. Men tror en del i att den drömmen sitter så hårt inom mig är att jag liksom vill "lämna någonting efter mig", i och med att det nu inte blir barn.
Och ja, jag har syskonbarn. Men det är inte samma sak. Den biologiska klockan tystnar inte när man får syskonbarn, hur mycket man än älskar dem. Tvärtom börjar den banka hårdare och rakt på livmodern!
♥ Jag vill bli över 100 år, men samtidigt är jag livrädd för att bli dement.
♥ Jag vill lyckas med någonting som betyder något innan jag blir för gammal.
Tror detta bottnar i en önskan om att få bli bäst på något, vilket är något jag aldrig åstadkommit hittills i livet.
Tror också att detta är anledningen till min önskan att lyckas med sociala medier. Det är inte sociala medier i sig; utan en dröm om att för en gångs skull vara den som lyckas med någonting. (Och såklart att nå ut med mitt skapande.)
♥ Jag klarar inte av när det är helt tyst hemma. Måste alltid ha någonting igång i bakgrunden, antingen TV:n eller någon video på datorn. Det måste också vara personer som pratar, därför går det inte att lyssna på musik.
Däremot har jag otroligt svårt att koncentrera mig på annat när någon pratar i bakgrunden (från exempelvis någon serie eller podd). Kommer av mig med vad jag håller på med och kan bara fokusera på videon.
Men stänger jag av så det blir tyst känns det som jag håller på att bli knäpp.
Det är en ond cirkel...
♥ I höst har jag bloggat i 15 år. Jag var 23(!) år när jag började. Jag var närmare 20 än 30, och nu är jag plötsligt närmare 40 än 30... 😲
Instagram har jag haft i 10(!) år. Tiden är en helt sinnessjuk grej!
♥ TMI: Jag blir alltid bajsnödig när jag ska blogga. Alltid. Vet inte varför; det kan vara helt lugnt precis innan, men så fort jag klickar fram bloggen är jag plötsligt så nödig att jag inte kan koncentrera mig.
Visst är det underbart med ljuset! I fredags när jag gick hem, och det var nästan ljust trots att klockan var 16:30, kände jag liksom vilken helt annan energi det ger. Hur energiska måste inte människor i ljusare länder vara?! ;-) (Och ja, jämfört med hur det är hos dig är det förstås ljust här.)
Angående barn: Du har inte övervägt att åka till Danmark och få barn via spermadonation? (Förstår om det är en för privat fråga, känn inget krav på att svara!) Jag får min del känner ingen speciellt längtan efter vare sig barn eller en relation, vilket förstås anses som jättekonstigt. Det är det kanske också, men varför vara normal när man kan vara konstig. ;-)
Visst är tiden märklig! I år är det 20 (20!!!) år sedan jag tog studenten. Det känns visserligen även länge sedan, men 20 år?! När jag tog studenten var de flesta av mina nuvarande elever liksom inte ens födda!
Hoppas att du någon gång kan få hålla på med sociala medier på heltid, eller halvtid i alla fall. Det kanske är svårt med halvtid i ditt yrke - annars kan ju det vara en möjlighet också.
Elisabeth:
"Hoppas du får en fin kommande vecka, och att du får hålla dig frisk!" skulle mitt svar avslutas, men tydligen hade jag passerat maxantal tecken ;-)
Ha det fint!
...och jag har aldrig ätit surströmming.... Men jag gillar sushi.
Tiden går. Helt sjukt att jag har bloggat i över 16 år.
Och måste bara säga också att, som du skrev: Rätten till sitt ursprung är en mänsklig rättighet. Det är så viktigt!
Är det någon tid på året jag deppar och grubblar lite mera än vanligt så är det januari... du mer verkar det som. Imorgon är en ny månad! Sakta mera soltimmar :-)
Här kommer ett tips från Underbara Clara:
https://underbaraclaras.se/2022/01/31/dags-att-fanga-februari-igen/
Sådant här är det alltid roligt att ta del av.
Sista måltiden hade jag uppe som fråga på min blogg för lite sen, hihi. Jag tycker den frågan är intressant, själv skulle jag vilja ha en riktigt god biff, potatisgratäng, bea, sallad och rödvin.
Sushi älskar jag massor!
Surströmming har jag aldrig ätit.
Det här med barn i ditt fall är ju sorgligt. Jag kan förstå den där barnlängtan. Förstår att den är tärande.
Tänker också att Danmark kan vara ett alternativ.
Har en kvinna (singel) som läser min blogg som fick sitt första barn, via spermabank. Då var hon 46 år.
Så vad jag vill säga med det är att du inte helt och håller har tiden emot dig. Men, jag förstår ju att det är ett stort och svårt beslut. Möjligheten finns dock.
Håller med om att barnet en dag har rätt att veta sitt ursprung. men är det inte så hos de flesta spermabanker numera, att man får veta? Eller att barnet en dag har rätt till att få veta.
Jag vill också bli kremerad.
Tycker om att ha tyst omkring mig på dagarna härhemma. Jag kan inte skriva och samtidigt lyssna på radio, eller poddar. Ej heller kan jag skriva om ngn pratar med mig, haha.
På helgerna vid middagarna är det alltid musik som gäller.
Spotify for the win :-)
jag tycker du ska söka för din årstidsdepression, Erica. Numera finns mkt hjälp att få där. Tycker det är hemskt att du ska må så dåligt under så stor del av året.
Sedan hoppas jag att du en dag ska kunna få jobba med det här med content på insta etc. Det finns väl bara en väg, att lägga ut, lägga ut och vara aktiv hos sig själv och andra.
I guess.
Stora kramar från mig!!
PS, haha... komiskt det där att du blir bajsnödig då du ska blogga. UNDRAR vad din kropp vill säga dig där? Iofs, har du förstoppning ngn ggn vet du vad du ska göra, blogga ;.D