-

Tre och en halv vecka kvar...

june 16, 2022

...men det kunde lika gärna vara tre månader.

Vad pratar jag om? Semester såklart!

Tror aldrig jag har behövt semester så mycket som jag gör i år.

Förra vårterminen var det också mycket att tänka på, men det mesta var på grund av vad som var på gång då med allt runt lägenheterna och flytterna? flyttarna? från 1:an till 3:an till 2:an. Tänk att det för övrigt gått ett helt ÅR sedan jag flyttade in i denna lägenheten! Det var i juni förra året.

Men i år har det varit en helt annan level of stress!

Jag har konstant haft jobbet i tankarna, i alla fall andra delen av terminen. Känns som att det varit så mycket att tänka på. Så många gånger som jag varit nervös över saker. Sådant som jag egentligen inte behövt vara nervös över, men inte kunnat hjälpa det.

Detaljerna är inte nödvändiga, men det känns verkligen som att jag konstant haft jobb i tankarna.

Jag har jobbat på dagarna och däckat när jag kommit hem. Och så repeat dagen efter...

Jobb. Snark. Jobb. Snark.

Bland annat natten till idag (torsdag) drömde jag till och med om jobbet. En dröm där allt var kaos.

Jag kan inte stänga av.
Jag tänker på jobbet just nu.

Missförstå mig inte; jag älskar fortfarande mitt jobb. Det är verkligen inget fel på själva jobbet. Tvärtom har det - hur motsägelsefullt det än låter - hjälpt mig genom den mentala stress jag känt.

Men just nu behöver jag semester! Jäklar vad jag behöver mina fem veckors semester!!

Sommarlovet har börjat här hos oss. I fredags, den 10:e, var det skolavslutning och Student här i min stad.

Nitton år efter att jag tog Studenten. 6:e juni 2003. Fy jäklar alltså! Detta betyder också att de som NU gått ut gymnasiet är de som FÖDDES samma år som min Student... Jag kan knappt ta in det.

Vet inte vad som är läskigast ;-) ... Att tiden går så sinnessjukt snabbt eller att jag är så gammal? Jag står ju för tusan och tippar på gränsen till medelålders!

När min mamma var lika gammal som jag är nu, då var jag 17 år. Så gott som vuxen.

Det är så svårt att ta in, speciellt eftersom jag aldrig kommer få bli mamma själv. Ja; jag ber om ursäkt för att jag tjatar om det, men jag försöker landa i det utan framgång. Det är som det är.

Vädret och årstiden håller mig i alla fall levande :-)

Det ÄR ändå försommar.

Och om bara TRE små veckor är det S.E.M.E.S.T.E.R!

1 kommentar

Era fantastiska kommentarer!

Annika

22 juni 2022, 15:39

Ja, du behöver verkligen semester nu. OCH den kommer!!
Alla behöver vila från sina jobb hur roliga de än är. HÅLL ut snart är det dags för dina fem veckor.
Så din mamma är bara tre år äldre än jag, hihi. Trodde hon var äldre, men hon fick dig ju ung!

Erica, har du ngnsin funderat på adoption? Jag vet ju att det är en process det med ...
Men har tanken funnits hos dig?
Jag menar, det är ju ändå ett alternativ. Men som sagt, jag vet att det är en krokig väg det också

Varmaste kramar från mig!

Svar: Utan tvekan! Semestern i år kan verkligen inte komma snabbt nog..! Men snart. Snart. I skrivande stund är det endast 2,5 veckor kvar, och det är lugna veckor. Kan tänka mig att speciellt vecka 27 (sista veckan/första veckan i juli) blir otroligt lugn. Den veckan förra året var det extremt få barn på förskolan, så gissar på något liknande nu.
Ja, mina föräldrar är ganska unga ändå :-) Kommer ihåg att jag tyckte det redan när jag var liten, och då var de inte yngre än många andras föräldrar på den tiden.
Tror dock jag räknade fel på hur gammal jag var när mamma var i min ålder. Eller så beror det på vilket sätt jag räknade. Är inte riktigt säkert vilket. Tror i alla fall det blir så att jag var 16 år då.
Hon var nämligen 21 år och 10 månader när jag föddes. Så tekniskt sett 21 år, men "så gott som" 22. Jag är född i juli och hon i september.
Mamma är född -62, så hon fyller 60 år i år.
Pappa fyller 63.
Lite onödigt vetande, men tycker det känns rätt coolt: Farfar, om han levt (dog 2013), skulle ha fyllt 100 år nu i höst. Född 1922 :-)

Nej; både adoption och surrogat är uteslutet. Framförallt pga etiska skäl. Efter allt som kommit och kommer fram om adoptionshandeln kan jag inte med rent samvete se förbi det.
Sedan såklart andra skäl som exempelvis För gammal, För fattig (för just detta pga pissdyrt), För tjock tydligen (för av någon jäkla anledning verkar det finnas BMI-gränser för att bli godkänd för adoption) o.s.v. Men främst den etiska biten.
Och något inrikes adoptionssystem har vi ju inte i Sverige. Det skulle i så fall vara att bli Familjehem för barn som soc omhändertagit.
I övrigt så finns väl bara IVF med spermadonation kvar, men är antagligen för tjock för det också. I framtiden kanske det kommer se annorlunda ut, men just nu ser vården tyvärr inte till hälsa/hälsotillstånd, utan går uteslutande på skitmåttet BMI. Plus att jag har inte riktigt landat i var jag står i den frågan (om just IVF med spermiedonation). I och med att man inte köper ett redan levande barn (adoption) eller köper en annan kvinnas kropp (surrogat), men i grund och botten handlar det om alla barns rätt till sitt ursprung.
Och sist men inte minst så har jag åren emot mig nu; för alla alternativ. Tyvärr.

Varma kramar!! Stort tack för dina ord! :-D

P I X E L I E - Erica Pettersson