Kan man ha för mycket trygghet?
Detta är skrivet igår kväll, alltså lördag, men jag blev inte riktigt klar. Därför publiceras det inte förrän nu, och därför börjar inlägget med "ikväll..."
Ber även om ursäkt för att det blev ett långt textinlägg utan bilder, men jag behövde bara få skriva av mig lite.
 
---------------------------------------------------------
Ikväll känner jag att jag har en liten sådan där deppkväll, vilket jag misstänker beror på att mina tankar flaxar iväg lite mer än vanligt. 
När man inte har så mycket att pyssla med brukar man väl börja filosofera lite extra, eller? I alla fall brukar jag det.
 
Och som vanligt så handlar mina tankar ikväll om min längtan att göra något annat. Att lämna min trygghetszon. Att våga på att flytta någon annanstans.
Att jag inte gjort det ännu handlar nog i och för sig mestadels om pengar. Jag har inte haft några ekonomiska möjligheter att så att säga "utforska världen" (som ni vet är ju utlandsboende min största dröm).
Men jag tror att även om pengar är den största käppen i hjulet så handlar det även lite grann om det här med tryggheten.
 
Jag har hela livet haft ett väldigt stort trygghetsbehov; och en bidragande orsak till detta misstänker jag är att jag vuxit upp i ett otroligt tryggt hem. Kan nog till och med kalla det "klassisk idyll".
Uppväxt i villa i ett litet, lugnt villaområde. (Samma bostad under hela uppväxten).
Gifta föräldrar (självklart behöver man inte vara gifta för att ha det tryggt, men jag skriver i mitt fall). 
Gick hos Dagbarnvårdare (dagmamma) som liten, och inte Förskola (eller dagis hette det ju då).
Liten byskola ända upp till nionde klass.
Gymnasiet som låg endast tjugo minuter bort, med buss (ca. 1 mil). 
Idylliska husvagnssemestrar.
Jag har alltså haft en rakt igenom trygg uppväxt. Men ibland känns det nästan som om för mycket trygghet skapar ett litet handikapp senare i vuxenlivet.
Missförstå mig absolut inte nu! Jag är väldigt tacksam över att ha fått en sådan trygg uppväxt! Absolut! Jag är tacksam över att inte vara ett sådant barn som tvingats bli vuxen vid typ åtta års ålder...
 
Så till rubriken... Kan man ha för mycket trygghet?
På ett sätt känns det som om man inte är redo för vuxenvärlden riktigt på samma sätt som om man tidigare lärt sig hantera situationer som ligger utanför ens trygghetszon.
Att man har svårare att bryta den gränsen. Svårare att våga ta sig utanför den zonen.
Att det liksom är som att ju mer trygghet man har/får desto mer trygghet kräver man av livet. Och vuxenvärlden, när man ska stå på egna ben, är inte alltigenom trygg.
Det gäller att skapa sin egen trygghet. Och DET, tror jag, man gör genom att ta sig utanför trygghetszonen från barndomen.
 
 
Personligen känner jag det nästan som lite av en "thrill" att gå utanför min egen trygghetszon. Att verkligen våga ge sig i kast med någonting nytt. Tror det är lite därför som jag drömmer om att bosätta mig just utomlands. För att det känns som lite av det ultimata "spränga trygghetszonen". Att till och med våga lämna landet och utforska hur man klarar sig i ett annat. För jag känner på mig, på något sätt, att jag faktiskt skulle klara av det. Jag tror att vi ALLA klarar av betydligt mer än vi tror!
OCH med tanke på hur kommunikationerna ser ut idag så är det ju bara att åka hem igen om det inte skulle uppfylla våra förväntningar på ett eller annat sätt. Idag är vi endast en flygresa bort, typ var vi än befinner oss i världen... Bara DET tycker jag är ganska faschinerande att tänka på!
MEN det gäller ju "bara" att VÅGA!
OCH det handlar om PENGAR!
 
Jag vet att jag tydligen blivit en sådan person som bara tjatar om sådana drömmar, men ingenting gör (en sådan som jag absolut inte ville bli). Men det handlar faktiskt om pengar! Allting som handlar om att flytta (speciellt långt bort) kräver pengar. Och just nu finns det inte ens i närheten av min budget. Och för tillfället har jag ingen möjlighet (faktiskt!) att spara och det är ju inte särskilt ofta pengar kommer från oväntat håll...
 
Men jag kan LOVA er; att om jag hade de ekonomiska möjligheterna så skulle jag, med handen på hjärtat, ta tag i någon av mina drömmar IMORGON! Det första jag gjorde var att gå in på en resebyrå...
 
Vad tror ni; kan man "ha för mycket" trygghet?
Eller finns det inget som heter "för mycket trygghet"?
 
Era fantastiska kommentarer!
1

Erica du är så fruktansvärt grym och dina texter berör mig verkligen. Du är verkligen en inspiration för mig!

Svar: Tack! Vad roligt att läsa :-D
Ha det jättebra!
P I X E L I E - Erica Pettersson

Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II (och ibland iPhone 6).
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM och Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CC.


Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.

Och glöm inte; Ni är bäst! ♥
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?