February 2013. How did that happened?
Mitt Galleri Fredag kommer upp senare, då jag inte hunnit fota till det än.
1:a februari.
Är det verkligen första februari idag!?!
I så fall; var tog Januari vägen???
"Bara" tre månaders vinter kvar... Ibland undrar jag seriöst på varför jag egentligen fortsätter att bo här uppe! Okej, april är väl egentligen en vårvintermånad, men ändå. Snön är ju trots allt kvar till strax in i Maj.
Jag vill ha vårkänslor i Mars! Inte drivor med snö utanför dörren.
Jag vill ha snöfritt till påsk!
Jag vill att det ska kännas som sommar i Maj! Trots att jag ändå älskar Maj månad här, då våren verkligen exploderar och det går från kala till gröna träd på typ en vecka.
Jag kan fortfarande tycka det är rätt mysigt när det snöar, men NU är jag less på vintern! I ärlighetens namn skulle jag inte ha något emot en extremtidig vår...
Tre arbetsdagar kvar. TRE!
På tisdag jobbar jag min sista dag i Öjebyn, och jag kommer att SAKNA stället! Jag kommer SAKNA arbetet! Trodde fram tills nu att jag inte skulle känna av så mycket panik, då det trots allt känts väldigt bra med allting. Men det kommer krypande lite grann när jag tänker på att det endast är TRE dagar kvar.
Och det är inte på grund av det här hur det kommer bli sedan. Vad jag ska göra. Utan det är den personliga utvecklingen det handlar om. Ber om ursäkt om jag blir för personlig. Jag har kommit så långt under den här tiden. Jag har fått arbeta med min blyghet i min takt, omringad av fantastiska människor. Jag VILL INTE gå tillbaka i den utvecklingen. Jag vill inte!
Den här tiden har fått mig att förstå att jag verkligen vill satsa på mina drömmar. Den har fått mig att tro på mig själv på ett sätt jag inte gjort förut. Jag vill inte förlora det.
Visst känner jag mig fortfarande osäker på mig själv. Sådant här tar ju sin tid, och jag är inte i mål ännu. Men jag känner att jag under den här tiden fått börja bygga upp ett självförtroende på ett helt annat sätt än tidigare.
Jag vill inte gå tillbaka.
It´s February 2013. How did that happened?
Erica, jag är så ledsen för att du måste sluta på ditt jobb.
Tycker det är så trist att din anställning gått ut.
Du har ju verkligen älskat det du gjort och de har tyckt om dig, och du har tyckt om dem.
Jag beklagar verkligen.
Förstår så väl om du har ågren över att sluta där.
JAG hoppas att du snarast ska få ett nytt, fast jobb!
Håller alla tummar.
OCH hurra för att du arbetat bort så mkt av din blyghet.
Underbart!!!
Erika, du har missuppfattat något tror jag bestämt. En blogg bör vara personlig. Annars är den bara en i mängden... fortsätt med fler personliga reflektioner!!
Åh vilken vacker bild!