The day I never wanted to come...
Känner mig nedstämd idag.
Det är dagen jag inte ville skulle komma, men som jag visste skulle komma (och när)...
Idag jobbade jag min sista dag på Repris :-(
Åh, vad det känns TRÅKIGT! Jag har inte riktigt fattat ännu att det är över. Har ju verkligen trivts så utomordentligt BRA! Jag kan inte fatta att det redan har gått maxtid!
Det kommer att kännas så oerhört konstigt att inte åka till Öjebyn varje vardag. Att höra larmet på mobilen ringa klockan 5:00 på mornarna. Att åka hem på lunchen varje dag för att låta Lucky komma ut. Att skynda sig ut ur byggnaden klockan fyra för att det släcks ner då. Att, när jag kommer till jobbet, gå längst bak till Textilen och skapa något. Måndagsmötena. Fotouppdragen.
Men det jag tror jag kommer sakna allra mest är alla trevliga samtal/konversationer med alla trevliga människor!
Jag vet att man ska försöka tänka positivt, och jag har ju också börjat lite smått med det sedan jag var med i Projekt Norrsken. Men ikväll tror jag inte att jag klarar av det. Tror att jag måste få känna lite separationsångest en stund, för att ha möjligheten att kunna ta nya tag och blicka framåt.
Just nu känns det som om min separationsångest står ivägen för min förmåga att se framåt. Kan inte riktigt tänka klart. Trodde inte att det skulle kännas riktigt såhär, då det kändes rätt så bra (faktiskt) ända tills de här sista dagarna.
Ibland känns det som om jag bara vill bli typ fem år igen... Den tiden då inga vuxenbekymmer fanns. Det var bara leka, äta, barnprogram och sova. Någon mer som brukar känna så, eller är det bara jag?
Det känns fortfarande som att jag ska iväg till jobbet imorgonbitti...
Jag kommer verkligen att SAKNA den här tiden på Repris!
Å, Erica, tillåt dig att känna sorg.
För det är ju en sorg. Släpp ut känslorna. När du gjort det kan du gå vidare, men det måste få smälta undan lite först.
Jag är säker på att det ordnar sig. Snart har du fast jobb på riktigt.
Det är verkligen ledsamt att du inte kunde få ett fast jobb på Repris. DET hade ju varit en dröm.
Men jag vet att du kommer att få ngt annat.
Dock ska du få vara ledsen och sörja detta ett tag.
Kram från mig!
Hej på dej Erica!!
Ja jag vet hur känner sig och sorgen som vi fick inte jobb där Reprisen och svårt fattar att du klara sig 1 och halv år.Men du har stora drömt sig som du sagt. jag hejar på dej som du har till mål av din livet. må så gott!!!! kram av mig :-)