Det här med Sverige och USA
Min dröm med stort D är ju, som ni vet vid det här laget, att åka till USA. Och eftersom det är min dröm är det självklart det som ofta upptar mina tankar.
USA. United. States. Of. America.
Därför tänkte jag skriva ner lite av mina "filosoferingar" angående det här med Sveriges förhållande till det stora landet i väst.
Det är som sagt MINA funderingar och tankar; därmed inte sagt att det ÄR så!
De senaste åren tycker jag det känns som att det är var och varannan svensks dröm att åka till USA. Speciellt bland yngre. Kanske är det i och med bloggvärlden? Kanske var det lika många tidigare som ville dit. Men att vi idag så lättillgängligt kommer i kontakt med andra med liknande drömmar, t.ex. via bloggar och/eller sociala medier.
Men på något sätt känns ändå USA-drömmarna lite som en "trend".
Därför är jag så glad att MIN Amerikadröm är minst fjorton år gammal. Jag har inte fått det på hjärnan "bara för att alla andra har den drömmen".
Tvärtom kan jag ärligt talat inte minnas hur det var att inte längta dit!
Och TÄNK ändå om det var så enkelt som att "bara åka dit"... DÅ skulle jag vara lycklig.
Men pengar och ekonomi ställer till det ganska rejält...
Däremot, trots det jag hittills skrivit, så känns det som om svenskar har någon typ av "hatkärlek" till just USA (i alla fall de jag känner).
Man "ska" typ inte tycka om USA.
"Varför är du så fast på USA? Det finns ju bara en massa skit där..." tycker jag det känns som att det är den vanligaste reaktionen på en stark USA-dröm.
Ja! Det är klart att det finns en massa skit i USA. Precis som i alla andra länder. Mig veteligen finns det inget land här på jorden som heter "Paradiset".
Sverige är inte "drömmen på jorden" direkt. Det finns en hel del här jag skulle emigrera för att få slippa.
Så trots att jag VET vilka brister som finns i det landet, och trots att jag aldrig satt min fot där, så jag kan inte rå för det... jag har försökt men kan inte hindra mig själv från det faktum att jag älskar USA.
Och det ÄR verkligen jobbigt att jag ännu inte har någon ekonomisk möjlighet att ta mig dit.
Jag kan i ärlighetens namn inte riktigt sätta fingret på någon konkret anledning till varför jag älskar Amerika. Det är en känsla jag har. En känsla jag haft ungefär sedan jag började gymnasiet.
Och det är fjorton år sedan.
Jag skulle faktiskt vilja prova på att vistas under en lite längre tid i ett land som inte styrs av Jantelagen.
Självklart är jag ju även medveten om att en dröm kanske inte är vad man tror när den väl blir uppfylld. Men det kan man ju aldrig veta förrän man upplever den, eller hur...
Och med dagens kommunikationsmöjligheter finns alltid samma väg tillbaka...
Jag har varit i USA några gånger och det är verkligen Världens bästa land :)
OCH jag bor ju här sen 20 år tillbaka.
Jag tror drömmen om Amerika levt i alla tider, sedan folk från jordens alla hörn började utvandra hit.
USA har alltid dragit, det är ingen trend. Tror att det för alltid kommer att besitta en enorm dragningskraft.
Visst, eftersom det är ett så stort, och mäktigt, land blir det ju ofta en slags hatkärlek till landet.
Så känner jag också, fastän jag bor här.
Men, alas, perfekt är det inte, det finns mycket att önska för USAs räkning. Dock, precis som du säger, det perfekta landet finns inte.
Jag har lärt mig trivas här, det var inte så lätt i början.
Nu tycker jag att mkt är bra här, och att livet är ganska lätt att leva.
Jag älskar Sverige, och anser mig ha två hemländer. En rikedom.
Ja, Erica, du borde komma hit. DU borde plugga här! DET skulle jag önska att du kunde göra.
Ta fotoklasser på uni-nivå.
Jag kan bli lite trött på svenskar som bara "sätter NYC på kartan". USA är så ofantligt mkt mer än bara NYC. Det är en hel regnbåge.
Så se mer än NYC, svenskar, det är vad jag tycker och RÅDER!
NYC är så häftigt, och en sådan magnet. DET tycker ju jag också, men landet är SÅ otroligt mkt mer.
SÅ mkt rikare i upplevelser än bara NYC.
Som sagt, Erica, jag hoppas verkligen att du kan komma hit ganska snart.
Du får bo i min källare då du besöker Washington!!
:-)
Jag älskar USA, har varit där 5 gånger, eller ja jag har varit i Kalifornien, Nevada och Arizona. Men jag bara älskar det landet, allt med det, människorna och landet i sig. Åkte första gången 2009, så var lite före trenden. Men har släkt i Minnesota och har velat åka dit i 10 år i alla fall, började skriva med en av släktingarna då (hon är lika gammal som jag). Tyvärr har det inte blivit så än, utan jag har bara varit på andra sidan.
Svar: Min farbror bodde i New york förut så har mest varit där några veckor åt gången, annars är det miami, Fort Lauderdale & Orlando.
Hmm....jag känner precis tvärtom! Jag tycker att förut...för många år sen ville alla till USA...det var den stora lyckan och drömmen som alla drömde om...antingen hemligt eller fullt öppet! Men nu känns det som att annat hägrar lika mycket! Eller mer....