-

Älskade, Saknade, Älskade vän

may 28, 2014

Shit, vilket blogguppehåll det blivit för min del! Jag vet inte riktigt vad det varit med mig, men jag har knappt haft någon datatid alls den senaste månaden. Har knappt kommit mig för att sätta mig vid datorn. Både bloggen och mailen har halkat efter, och jag vet inte riktigt varför det blivit så. Jag har ju faktiskt en del material (bilder) att visa här i bloggen...

Ser i alla fall att det är flera av er som tittat in under min frånvaro, så jag vill bara säga: Jag Älskar Er!!

Det absolut värsta som hänt i mitt liv den senaste tiden är i alla fall att Lucky, min älskade lilla hund, har fått somna in. Orkar inte gå in på detaljer, men det var det bästa beslutet för honom. Det var seriöst det TUFFASTE beslut jag fattat i hela mitt liv, och vägen hem från Djurkliniken i måndags var verkligen inte rolig! Säger bara som så: Är glad att jag inte körde.

Jag var beredd att det skulle bli jobbigt, men det var ändå som att det om över mig som ett slag i magen.

Ni som varit med om att förlora ett husdjur vet säkert vad jag menar?

Han har ju faktiskt varit en del av mitt liv i över 8 år!

I skrivande stund kan jag på något sätt "känna" hans närvaro. På något sätt känns det som att jag ska se honom ligga på golvet (eller i sin bädd) om jag skulle vända mig om.

Han har verkligen betytt så otroligt mycket för mig! Bland annat har han hjälpt mig så mycket med den "sociala biten". Världens bästa kompis, och han kommer för evigt att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta!

Jag älskar dig Älskade vän!

Vila i frid

Era fantastiska kommentarer!

1

30 maj 2014, 12:12

Så ledsamt! :-( Han kommer nog alltid ha en plats i ditt hjärta även om du någon gång i framtiden skulle skaffa en ny hund ♥. Kram!

Svar: Ja, det är fortfarande jobbigt. Känns hela tiden som om han ligger på golvet här bakom mig. Och jag kan fortfarande komma på mig själv med att tänka typ "Jag går bara ut med honom en sväng innan jag sätter igång med *vad det nu kan vara*". Och så kommer jag på att han inte finns här längre.
Ja, han kommer verkligen att för evigt ha en mycket speciell plats i mitt hjärta. Han har verkligen varit prototypen av uttrycket "människans bästa vän"! Men jag tröstar mig med att han nu inte har ont längre. Och jag vill tro att han som bäst springer runt, någonstans, tillsammans med en massa andra hundar... :-)

P I X E L I E - Erica Pettersson

2

30 maj 2014, 13:15

Förstår att det är jobbigt. Men det var för hans bästa och han kommer alltid finnas i ditt hjärta. Kram till dig :) ♥

Svar: Ja, den här veckan har känts riktigt jobbig. Men jag tröstar mig själv med precis det du skriver: Beslutet var det bästa för honom. Bland annat hade han även utvecklat Blåsljud på hjärtat (rasvanligt problem för just Cavalier king charles spaniel), och får de sådant går det inte tillbaka utan det blir värre och värre.
Och det är precis som du skriver: Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Han var min allra första hund, han har betytt så mycket för mig och hjälpt mig med så mycket.

Tack för din kommentar :-)

P I X E L I E - Erica Pettersson

3

31 maj 2014, 23:31

Erica. Så ledsen för din skull. Men du är en klok matte som tog rätt beslut för din lille vovve.
Förstår att det är tungt och svårt.
Kramar till dig!

Svar: Tack för din kommentar :-)
Ja, det har varit en mycket tuff vecka, emotionellt! Just nu, i skrivande stund, kan jag näst intill känna att han ligger på golvet bakom mig. Och när jag vänder mig om är det tomt... Jag tröstar mig med att beslutet var det bästa för honom. Nu slipper ha ont (han fick problem med ögonen, samt hade utvecklat blåsljud på hjärtat. Det senare är ett rastypiskt problem för Cavalier king charles spaniel. Och det går inte tillbaka om de fått det, utan det blir snarare sämre och sämre).

Men det är tufft. Det är det verkligen! Han kommer alltid att äga en stor del av mitt hjärta.

P I X E L I E - Erica Pettersson

4

2 juni 2014, 21:54

Jobbigt! Men du tog ett helt rätt beslut. Kram!

Svar: Tack! Ja, när det känns som jobbigast så försöker jag tänka på det: Att det trots allt var det bästa beslutet för honom.

P I X E L I E - Erica Pettersson

Anna

5

3 juni 2014, 22:35

Usch och fy så ledsamt! :( förstår att det känns jobbigt men en dag återförenas ni på andra sidan regnbågsbron ♥

Kram från Anna (som var på Repris)

Svar: Hej! Vad roligt att du kikar in på min blogg :-D Välkommen!
Ja, det känns verkligen tråkigt med Lucky! Det är en vecka sedan, men känns fortfarande som om han ligger här precis bakom mig. Eller på sin höjd är borta ett par dagar, för att sedan komma hem till mig igen. Min första tanke på morgonen är fortfarande att jag "ska gå ut på morgonrastningen med Lucky", och så kommer jag ihåg... Jag tröstar mig med att beslutet var det bästa för Honom.

P I X E L I E - Erica Pettersson

Alexandra Eriksson / Design & Foto

6

7 juni 2014, 18:38

Jättefin bild, och vilken härlig blogg du har!

Svar: Tack :-) Välkommen hit!

P I X E L I E - Erica Pettersson

7

8 juni 2014, 09:16

Så jobbigt att förlora ett djur. Kan inte förställa mig att förlora mina små killar, styrkekram :(

Svar: Ja, det var verkligen jobbigt. Hade förberett mig att det skulle vara svårt, men det kom ändå som ett "slag i magen" när det väl hände (fick till och med en panikattack i bilen på väg hem från Djurkliniken). Som tur var blev det bara en gång; men det känns fortfarande som om han ligger här bakom mig på golvet...

P I X E L I E - Erica Pettersson

FrökenTV, bloggen om tv och film

8

8 juni 2014, 11:29

aw :(

Svar: Tack för din kommentar!

P I X E L I E - Erica Pettersson

9

8 juni 2014, 16:56

Jag vet hur fruktansvärt hemskt det är, nu är det tre år sedan vår fina hund somnade in och saknaden är oehörd. Även om det inte känns så, så blir det lättare med tiden. Men låt dig själv att sörja, det är inte bara "ett djur" det är på sätt och vis en vän som man haft i alla lägen. Stor styrkekram! Försök tänka att det var för vovvens skull...

Svar: Tack för din kommentar :-D
Ja, det känns verkligen oerhört tomt... Håller med -ett husdjur blir verkligen en familjemedlem/bästa vän på riktigt! Och Lucky var verkligen ALLTID så glad! Det känns fortfarande som om han ligger på golvet här bakom mig, eller på sin höjd att han bara ska vara borta ett par dagar...

Men det är som du skriver; beslutet var det bästa för HONOM. Hans problem hade kunnat mildras, men inte bli hundra procent bra. Och då han hjälp mig med så mycket så ville jag verkligen göra det som var det bästa för honom. Jag försöker även tänka på att han i alla fall fick bli över 8 år :-)

P I X E L I E - Erica Pettersson