Första julen utan morfar
En sak jag tycker känns som att det liksom "hänger över" den här julen är att det blir första julen utan morfar.
Vad konstigt det känns att skriva det. Det finns fortfarande tillfällen då det känns som att jag kommer träffa honom igen nästa gång jag åker hem till dem. Det blir längre och längre mellan de gångerna, men det händer ändå fortfarande.
I alla fall känns det som om han kommer vara där som vanligt på julafton. Förra året hämtade jag upp dem på vägen till mamma och pappa, och det känns som det kommer vara så i år också.
Men nej.
Det blir första julen utan morfar.
Jag saknar dig verkligen!
Jag saknar dina roliga små kommentarer.
Jag saknar dina "önskelistor" inför jul och födelsedag.
Jag saknar Dig!
Jag förstår, Erica.
Det måste kännas så tungt och konstigt.
Skickar en stor kram!