-

Var är världen på väg??

november 16, 2015

Vid det här laget är det väl ingen som missat vad som hände i fredags...

Samtidigt som vi i Sverige var mitt uppe i fredagsmyset utsattes Paris för en terrorattack.

På en konsertarena, ett sportstadium och diverse restauranger kom det in självmordsbombare/människor som kallblodigt började skjuta ner ett hundratal oskyldiga med automatvapen.

Sådant här är jag verkligen så extremt rädd för.

Det kan hända var som helst.

Det kan hända HÄR!

Nu när terrorattackerna verkar bli allt vanligare så finns det igen plats på jorden som är skyddad.

Var är vi på väg egentligen?

Vad gör vi mot varandra?

När ska det sluta??

Tänk om ALLA människor på jorden kunde ägna ALL den energi det tar att hata, till att älska istället...

I den bästa av världar... om det kunde vara så... då skulle inte sådant här behöva hända.

Vi behöver inte en (1) #NoHate-dag. Vi behöver 365 #NoHate-dagar per år!

Och jag skriver som många bloggare redan skrivit före mig:

Jag hoppas så innerligt att rasismen inte blir större efter det här än den redan är!

Som jag läst på en del andra bloggar; alla de flyktingar som flyr just nu -det är ju faktiskt just det här som de flyr från. Det är bara det att när det händer i ett västerländskt land får det så många gånger mer uppmärksamhet i media än när det händer i krigsdrabbade länder.

Mina tankar går till Paris, till alla som på ett sådant brutalt sätt förlorade sina liv i fredags, till alla deras anhöriga samt till alla som var med och överlevde den förskräckliga kvällen; fredagen den trettonde november 2015.

Update: Såg precis att den svenska riksdagen har fått in ett hot som rör morgondagen (tisdag).

Nu vet jag ju inte om det är i samma spår som dessa händelser, eftersom det naturligtvis inte lämnas ut en massa uppgifter om utredningen, säkerhetsmässigt. Men ändå...

1 kommentar

Era fantastiska kommentarer!

Annika

16 november 2015, 22:52

Jag vet, så högst vidrigt och vedervärdigt. Går knappt att tänka tanken ut...
OCH alla offren, och deras anhöriga. HELA landet.
Jag vet hur det känns. Jag har ju själv suttit i ett land som drabbats stenhårt.
DC har ett stort hot över sig i detta nu. Surprise? NOT. Fy fan, säger jag bara.
Orkar inte gå omkring och vara rädd, vi kan inte leva så.
OCH vi ska tro att det verkligen ska komma ngt gott ur det hela, att det goda ska segra. Trots allt.

Svar: Ja, det finns knappt ord för när sådana här saker händer! Så fruktansvärt och läskigt!
Ja, jag läste nu under eftermiddagen/kvällen att DC är en av de städer de hotat att ge sig på. Även andra västerländska städer runt om i Europa... Usch, vad läskigt allt det här känns. Olustigt.

Ja, Du har ju befunnit dig mitt i en sådan händelse. Kan tänka mig att du verkligen kan sätta dig in i hur fransmännen känner sig just nu.

Men det är precis som du skriver; det går inte att gå runt och vara rädd hela tiden. Då missar man ju livet.

Ja, vi ska verkligen tro att det blir bra till slut. Att det goda ändå vinner till slut.

Det är en sak jag faktiskt tycker känns lugnande... om man tänker tillbaka i historien, till alla krig som varit, så har ju faktiskt alltid det goda segrat hittills. Vi ska verkligen hoppas att det blir så nu också. Och att alla världens ledare verkligen kan enas och länderna enas för att bekämpa vad som är vår gemensamma fiende -terrorismen.

P I X E L I E - Erica Pettersson