Snart ett minne blott
Det är augusti. Drygt mitten av augusti.
Nästa vecka (34) börjar skolorna om runt om i Sverige.
Sommaren 2016 är så gott som över.
Visst kan det fortfarande bli varma dagar -sådana eftersläntare. Men det blir ändå inte riktigt som mitt under högsommaren. Dessutom är det inte längre ljust dygnet runt. Nu blir det mörkt tidigare och tidigare på kvällarna.
Jag vet att sommarens slut/höstens början kommer vid olika tidpunkter beroende på var vi bor i landet, eller på världskarta (i australien går de ju dessutom mot vår snart, om jag fattat det rätt...)
Men här där jag bor börjar man kunna kalla det för tidig höst. Eller i alla fall höstkänsla.
Den vackraste höstmånaden – den där när det är som allra grannast och färgsprakande – här är September. I oktober börjar det vara mer brunt och de flesta löven har trillat av träden. Det är även i slutet av oktober som den första snön brukar visa sig.
Ni som följer min blogg vet att jag inte är något fan av hösten. Rättare sagt avskyr jag tanken på att gå denna mörka dystra tid till mötes. Fram för vår och sommar året runt, enligt mig.
MEN den senaste veckan – and call me crazy – har jag kommit på mig själv med att nästan längta.
Längta!?
Jag vet inte vad jag längtar efter konkret med årstiden, men i vissa ögonblick har jag sett fram emot hösten.
Weird. Yes, indeed!
Vi kan väl egentligen bara konstatera att "varje årstid har sin tjusning" (förutom vintern ;-P)
Avslutningsvis bjuder jag på några ynka bilder från sommaren 2016. Har tyvärr varit dålig på att fota i sommar, vilket jag naturligtvis ångrar. Men men, så är det i alla fall.
Här kommer några av de motiv som ändå fick fångas upp av min kära Mark von Canon...
En del glass blev det ändå i sommar; mest Twister, men även en mjukglass :-)
Den lilla småstaden Piteå; eller som jag kallar den... Hem.
PiTEÅ – det är hit du kommer när du kommer hem
Era fantastiska kommentarer!