1 år av saknad.

Tänk att det gått ett helt år sedan du lämnade oss. 365 dagar. Det känns så overkligt!

Speciellt med tanke på att jag fortfarande, ibland, får känslan av att jag kommer att träffa dig när jag åker till Bersika. Att du ska sitta där vid köksbordet. Eller i din fotölj i TV-rummet. Eller befinna dig ute i skogen med veden. Eller vid vedstaplarna bakom ladugården.

Att du är borta känns fortfarande så konstigt.

Att jag aldrig mer ska få höra ditt "Får jag vara med på biiild..." (när jag hade med kameran) eller någon annan av dina härliga kommentarer.

 

Det var den 5:e mars 2015.

Det var ett (1) år sedan.