Pixelie om utveckligen av dagens sociala medier
Jag vet egentligen inte hur jag ska börja det här inlägget.
Första impulsen var att skriva Förlåt till er, eftersom det är så jag känner. Men samtidigt känns det som om ni läst det några(...) gånger nu. Typ varenda gång jag haft en ofrivillig bloggtorka, vilket börjar vara så gott som... jämt de senaste två åren.
Men faktum är ju att jag faktiskt haft bloggtorka, och det går inte ändra på det som varit.
Har till och med på allvar funderat flera gånger på att lägga ner bloggen, eller i alla fall lägga den på is. Men kommer varje gång, till slut, fram till att jag inte vill det!
Jag vet att bloggvärlden inte är vad den en gång var, men jag älskar den lika mycket ändå.
Jag älskar att blogga, och jag är inte beredd att ge upp det ännu.
Så jag försöker.
Och försöker. På något sätt känns det som om min vardag skulle bli så tom om jag visste att jag verkligen lagt ner bloggen.
Jag VET att detta låter så patetiskt. Som om jag inte hade något liv, men jag kan inte låta bli... Det är så jag känner.
Att jag haft denna långa bloggtorka beror på att jag trots allt vill, i alla fall försöka, ha lite kvalité på mina blogginlägg. Jag vill inte publicera något liknande statusuppdateringar jag lika gärna kunde använda Facebook eller Twitter för.
Jag är även medveten om min förmåga att skriva för mycket text i mina blogginlägg, och jag tror det är anledningen till att bloggvärlden går mer och mer neråt.
Människor idag ids inte läsa längre och mer genomtänkta texter, vilket jag tror i sin tur beror på att det idag finns så mycket annat att surfa på än bara vanliga stationära datorer och laptops.
Vi har smartphones och surfplattor. Sådana med mindre skärmar än datorer, och med andra typer av tangentbord. Det blir jobbigare att både läsa texter på sådana skärmar, och tar längre tid att skriva relevanta kommentarer.
Därför blir det på sin höjd att klicka på en anonym Gillaknapp, och vips så har kommunikationen mellan bloggare och läsare försvunnit.
Jag tycker det är så synd - så tråkigt - att det blivit så. MEN det är 2016, och jag lever i den här tiden, vilket betyder att jag måste anpassa mig. Livet och teknologin utvecklas hela tiden, och tur är väl det. Faktiskt.
Ska man vara helt ärlig så var ju bloggarnas storhetstid egentligen mellan 2006 och 2010.
Dock är jag glad att det finns några bloggare som fortfarande bloggar ordentligt. Det finns några bloggar där ute, vilka jag inte vet vad jag skulle göra om de försvann/slutade...
Som ni vet finns det ju faktiskt en social media-kanal som verkligen fångat mitt intresse de senaste månaderna... och det är The amazing world of YOU TUBE!
Okej, det lät kanske en aning larvigt, men just nu är jag verkligen faschinerad av denna videovärld och jag vill utforska den mera.
Har väl inte kommit igång riktigt ännu med att publicera videos regelbundet varje vecka, men det kommer förhoppningsvis det också. Övning ger färdighet. Jag har ju som ni märkt hunnit med att lägga upp några videor, inklusive några vloggar. Det är ju så KUL!
Visserligen är det ju så att man faktiskt ÄR mer utelämnad när man lägger ut grejer på You Tube, eftersom det handlar om att man filmar sig själv. Det blir på ett mer intimt sätt än i bloggvärlden.
MEN det är på sätt och vis just DET som gör att jag tycker om You Tube. Den personliga känslan man får av en Youtuber.
Bloggvärlden känns allmänt mer ytlig och Youtubevärlden mer personlig.
Jag vet att det här blev ett långt inlägg, trots det jag skrev tidigare om långa texter.
Å andra sidan känns det som om de som håller sig kvar i bloggvärlden är de som inte har något emot att läsa texter.
Men jag ville bara dela med mig lite av de tankar jag har haft nu under min enorma bloggtorka.
Jag kommer inte ge upp bloggen, även om jag fått en tilläggshobby i You Tube.
Vad tycker ni om det jag skrivit? Håller ni med?
Vad tycker ni om att läsa bloggar idag vs. under bloggarnas storhetstid?
Vad tycker ni om att blogga idag vs. under bloggarnas storhetstid?
Har ni fastnat för You Tube? I så fall; som tittare, som Youtuber eller både och?
Kort och gott; vad tycker ni om den utveckling det varit av sociala medier de senaste 5-10 åren?
Jag känner precis likadant som du angående bloggar och bloggande. Bloggarnas storhetstid är över, men jag håller liv i min egen blogg och klarar inte av att överge den trots att nästan ingen läser. Många av de bloggar jag en gång läste är nerlagda för länge sen och det känns lite sorgligt. Men det är väl som du säger - teknologin förändras och människor med den. Nya sociala medier uppkommer, och det stämmer nog att allt ska gå så snabbt nuförtiden. Folk orkar inte läsa långa texter. Folk orkar inte fotografera med systemkamera längre, det går snabbare med mobilen. Jag älskar instagram och är aktiv där samtidigt som jag fortfarande älskar att fota med kameran och att blogga. Jag läser några bloggar men saknar tiden när bloggarna var fler. Youtube däremot faller mej inte alls i smaken och där tillbringar jag noll tid...
Tycker nog ändå att det finns många bloggar som är aktiva och roliga att besöka. Tur det, skulle jag vilja säga.
Tror tyvärr inte jag kommer att orka lägga ner tid på YT och vloggar. Inte min grej. Inte alls.
Förstår inte alls det fenomenet, men ska försöka titta på dina! Ibland iaf. Lovar det.
Ngn annan kommer jag inte att titta på. Det tar ju ännu längre tid att kolla in en YT som kör på fem minuter, eller vad det nu är för tid man lägger på en vlogg, än att läsa en text. Orkar man sitta och följa en annan person så? Blir ju som en liten privat doku-såpa...
Konstigt. nej, jag är nog för gammal för YT. Ser annat där istället, följer visserligen vandrare där, men deras inlägg är ju mer som ett dokument över vandringen, naturen och deras ork och psyke. Att följa ett gäng 20-åringar på YT gör mig trött vid bara tanken...Förlåt, men det är nog en riktigt åldersgrej detta.
Nä, jag fortsätter nog att blogga, och gläds över mina fina följare där.
Instagram gillar jag också, jättemkt. Twitter har jag inte och ej heller snapchat (en annan grej jag fattar noll av).
Men jag hoppas att du, Erica, ska hitta din nisch i vlogg-världen, lovar att titta in då och då, om än inte varje dag, eller ens veckovis. Men ibland lovar jag att ta mig en titt. All lycka till, och sluta inte blogga!! Bloggar är ändå bäst :-D