Some pre-weekend toughts
Jag VET att jag skriver om detta allt för ofta... men:
1. Har inte direkt några nya bilder. Vinterhalvåret hjälper inte direkt till att få tillbaka fotoinspirationen.
2. Jag tänker verkligen på det varenda gång fredagen närmar sig.
Det är att tiden verkligen går så himla fort, och det känns sannerligen som om den bara går snabbare och snabbare för varje vecka som går.
Helt ärligt har jag knappt hunnit "plågas" av att det är vinter, vilket jag alltid brukar göra i vanliga fall. Speciellt januari har jag alltid tyckt varar i evigheter.
I år har jag knappt hunnit med att första månaden har nått sitt slut.
Men... å andra sidan kanske det beror mycket på att jag faktiskt jobbar nu :-)
Jag älskar mitt jobb, och det enda jag tycker är jobbigt med det är att jag inte upptäckte Måltidsservice tidigare.
Helt ärligt; då och då kan jag nästan känna att det måste vara omöjligt att trivas så BRA på ett "vanligt jobb" ;-)
Och det här med tiden då...
När jag tänker på den Erica som började blogga år 2007. Hon var 23 år gammal. Endast Tjugotre År!
Jag minns knappt hur mitt liv såg ut när jag var 23 år. Det känns som ljusår sedan, samtidigt som det känns som det var nyss jag började blogga...
Dock, hur jag var vid 23 år ÄR verkligen ljusår från den person jag är nu. I alla fall känns det så.
Jag HOPPAS i alla fall det är skillnad.
Till och med jag själv känner av vilken resa jag gjort; personlighetsmässigt och blyghetsmässigt.
Vid 23 års ålder fanns det inte en chans att jag vågat kasta mig in i att ställa mig på viklistan för att jobba ensam i förskolekök. Jag hade inte så pass mycket självförtroende. Jag hade vid den tiden absolut inte trott på mig själv att jag skulle ha klarat det ansvaret.
Den tiden jag, hittills, är som allra mest tacksam för är mitt år på Myran.
Känns som att det är viktigt att jag får dessa positiva saker nerskrivet. Så att jag, när jag senare går tillbaka och läser, inte bara hittar negativa blogginlägg...
Imorgon är det i alla fall fredag, vilket mörkas av det faktum att jag ska på begravning.
Farmor gick bort den 11:e januari, och imorgon är det dags för begravningen.
Även om det var väntat känns det lite konstigt att ha gått från att ha alla fyra far-och morföräldrar i livet till att förlora tre av dem inom loppet av 4 år.
Beklagar sorgen, Erica.
Så tråkigt.
USCH ... Känner för och med dig, och er.
Ja, du har kommit lång väg sen du var 23 år. Du skulle säkert aldrig vågat starta en YT-kanal då heller, visst? OCH det här med ditt jobb ÄR underbart.
Så glad för din skull!!
Ja, vintern är en svår fototid, speciellt om det saknas snö. Färgerna i naturen är ju inte direkt upplyftande nu.
Ha en fin fredag!!!