Knowing when it´s time to quit...
Jag vet att jag skrivit detta förut. Många gånger. Och det har aldrig blivit någonting av det.
Men först så är ju min blogg till för att jag ska kunna skriva av mig då och då, och för det andra så ÄR det ju faktiskt så att jag älskar att blogga.
Men först så är ju min blogg till för att jag ska kunna skriva av mig då och då, och för det andra så ÄR det ju faktiskt så att jag älskar att blogga.
Som jag skrev för ett tag sedan har jag ju snart bloggat i tio år (i slutet av oktober för att vara exakt).
Och jag har faktiskt på allvar funderat över att sluta blogga när den dagen kommer. Har dock inte bestämt mig ännu.
Dessutom... det är ju just detta som jag sagt hur många gånger som helst. Men att det inte blivit av tidigare är helt ärligt för att jag ville nå 10-årsdagen.
Dessutom... det är ju just detta som jag sagt hur många gånger som helst. Men att det inte blivit av tidigare är helt ärligt för att jag ville nå 10-årsdagen.
Jag tror jag kan prata för ALLA oss bloggare när jag säger att feedbacken från läsare är en av de viktigaste sakerna för en blogg.
Naturligtvis är det allra viktigast att en tycker om att blogga; att en gör det för sin egen skull och att en skriver om vad en gillar. Men om vi ska vara helt och hållet ärliga så ÄR det inte så att alla bloggare vill ha läsare och feedback? Få känna att en når ut med sina texter och bilder.
Utan feedback/kommentarer/kommunikation stannar ens blogg till slut av.
Det senaste året... eller 2-3 åren... har jag haft nästan omänskligt många, och långa, blogguppehåll. Det kan gå flera veckor mellan blogginläggen för att jag inte har någon inspiration.
Sedan hittar jag några saker att blogga om, skriver 2-4 inlägg och sedan hamnar jag i torka igen. Det har ni garanterat märkt.
Och jag mår så dåligt av att ha sådan oregelbunden uppdatering; för jag ÄLSKAR ju som sagt att blogga och jag VILL ju verkligen blogga. Och jag vill inte blogga bara en massa nonsens hela tiden, bara för att. Därav alla uppehåll.
En annan orsak till att jag faktiskt inte lagt ner bloggen än är att jag trots allt är en person som hatar att ge upp. Jag kämpar oftast på och ger inte upp förrän jag absolut måste, men till och med då känns det jobbigt.
MEN nu när det närmar sig min 10-årsdag som bloggare funderar jag seriöst på att lägga ner denna blogg. Är något jag egentligen blundat för då jag inte ville att det skulle vara så, men den här bloggen har varit död länge.
Det är den blogg jag haft allra längst och den blogg jag känt allra mest för, vilket förmodligen är anledningen till att jag blundat för sanningen.
Jag har som tur är fortfarande lite tid på mig att fundera, men kanske börjar det vara dags att se sanningen i vitögat...
Testa ta en längre paus bara kanske? Har haft en väldigt lång paus men äntligen hittat tillbaka även fast jag trodde att jag aldrig skulle det.
Men känns det så ska du naturligtvis göra det :)
Kramar!
Oj då! Så du känner så?
Visst, kommentarer och feedback är verkligen viktigt. Det är nog mer viktigt än bloggläsare tror.
Utan kommentarer skulle jag inte blogga, det kan jag ärligt säga.
Men, Erica, låt bara din blogg ligga i träda. Du behöver ju inte lägga ner den total, eller?
Eller känner du för att stänga den här bloggen och börja en ny när du känner för det?
Det funkar ju också.
Jag tror du kommer känna för att skriva snart igen :-)
Så ta dig nu en ordentlig funderare över detta.
Ha det så jättebra!!
Jag har också tänkt sluta många gånger, men om jag slutar blogga känns det som att jag kommer att sluta fota också... Min blogg är också ganska död när det gäller läsare och kommentarer men jag gnetar på ändå... Jag önskar att jag vore en intressant person med intressanta inlägg men det är jag dessvärre inte...