Blyg bortom introvert

"Jag hade inte alls kunnat gissa att du varit blyg."
Kanske låter det konstigt, men jag har aldrig blivit så glad över en komplimang som just denna.

Kommentaren ovan har jag faktiskt fått flera gånger de senaste 4-5 åren, av flertalet personer jag antingen nyss träffat eller som jag inte träffat på länge.
Mitt hjärta suger åt sig och rangordnar den som den finaste komplimang jag någonsin fått och fortfarande får.
Det är en bekräftelse.
Ett bevis på att allt mitt mentala arbete äntligen bär frukt!
Ett bevis på att andra människor verkligen ser min förändring.

Hela min barndom och hela min ungdomstid var färgad av min blyga personlighet. Den plågade mig konstant när jag dag efter dag aldrig vågade prata i skolan.
När jag kväll efter kväll satt hemma och ÖNSKADE att jag vågade skaffa kompisar för att ha någon att umgås med på fritiden (alltså någon i min ålder utanför familjen).
När mitt 14-åriga jag inte såg ens en strimma ljus i den blyga tunneln, och därmed trodde att jag aldrig någonsin skulle få uppleva saker som mina jämnåriga fick vara med om.
Jag har haft ett handikapp.
Jag har varit blyg bortom introvert.

"Jag hade inte alls kunnat gissa att du varit blyg."
Orden träffar rakt i hjärtat och sprider sig likt värmen från en mysfilt genom kroppen. Varje gång.
Jag är säker på att personerna som formulerar denna mening inte förstår vilken effekt orden faktiskt har på mig.
Jag vill bara uppfinna en tidsmaskin, resa tillbaka till 1998 och berätta det för 14-åriga Erica.
Avslöja att hon som vuxen faktiskt kommer kunna fungera normalt socialt i samhället.
Att hon kommer ha hittat ett jobb där hon stortrivs, och där hon faktiskt vågar ha en kommunikation med andra människor runt omkring sig.


Jag kommer alltid att vara introvert.
Jag tror inte att vår grundläggande personlighet är någonting vi kan ändra.
Eller ja, kanske kan vi det? Jag är ingen vetenskapsperson, så jag har ingen aning.
Men vi är ju introverta eller så är vi extroverta. Jag tror inte det riktigt går att ändra på, och jag är en introvert personlighet. Jag kan aldrig bli extrovert.
MEN vad jag KAN göra, är att träna upp mina sociala förmågor och fungera i samhället på ett sätt jag aldrig kunnat tidigare i mitt liv.
DET har jag bevisat de senaste åren. Främst för mig själv.
Att allt (i alla fall det mesta) går med en vilja av stål, massor med mental träning och framför allt om en låter det ta den tid som behövs. Att stressa fram ett resultat i sådana här situationer leder bara till att allt låser sig.
Eller ja; detta är såklart olika från person till person. Vissa behöver utmanas för att komma framåt. Andra personer, som jag, är sådana att om händelseförloppet stressas fram så tar allt bara längre tid.


Så...
Från att ha varit handikappad av blyghet till att få höra orden "jag hade inte alls kunnat gissa att du varit blyg"... ger en känsla av att jag faktiskt äntligen klättrat upp på prispallen. Det är som att jag vunnit ett pris för alla mina ansträngningar!

Det känns som att NU kan livet äntligen börja!

Era fantastiska kommentarer!
Eva i Dalarna
1

❤❤❤

Svar: Tack :-)
P I X E L I E - Erica Pettersson

Eva i Dalarna
2

Erica jag ser att mitt namn står bredvid nån skönhetsdrottnings blogg, vet inte hur det gått till!

Svar: Hej! Ingen fara :-) Jag såg att det var länkat till någon sådan blogg, men jag gissade/antog att det bara var en bugg av något slag :-)
P I X E L I E - Erica Pettersson

3

Härligt Erica! Vet ju att du kämpat med detta hela ditt liv. Nu har du fått skörda det du arbetat för. Så härligt.
Jag är också introvert, men jag tror att vi alla rör i en stor gråskala. Inget är svart eller vitt här. Ingen är till 100 % intro, och ingen är heller till 100 extro.
Jag hämtar min kraft både i ensamhet och bland vänner. Jag gillar inte ovana situationer, tycker fortfarande att det är nästan tortyr att gå på en fest där jag inte känner ngn, men jag är helt varm i kläderna med vänner.
Kan lätt tala med främlingar, men kan vara ganska trött efteråt om jag tvingats kallprata en längre stund.
Blyg är jag också, men nog inte på det sättet som du var. Jag hade alltid massor med kompisar, men vågade inte säga mkt i skolan under lektionerna. Det är verkligen en resa man gör, och din resa har varit längre (och svårare) än min. Du ska ha all cred för det. SÅ härligt, jag är glad för din skull. Hoppas också att detta öppnar upp för vänner IRL idag för dig. Såg på din insta att du börjat blogga på blogger. Berätta var den sidan ligger, please :-) Kramar!

Svar: Tack! Ja, det känns verkligen helt underbart! Jag blir verkligen alldeles varm inombords när jag får den kommentaren! Det känns som om jag vunnit ett pris :-D
Precis; det finns en stor gråskala också mellan introvert och extrovert. Jag är dock säker på att jag verkligen har en introvert personlighet. Återhämtar mig som allra bäst ensam.
Numera tycker jag som sagt det är kul med sociala situationer också, men jag behöver den där ensamtiden för att "komma tillbaka". Detta gäller tyvärr också när jag varit hem till familjen. Ensamtiden när jag kommer hem till lägenheten igen är otroligt viktig för att återhämta mig.

Härligt att läsa att du hade vänner trots din blyghet. Att ha människor att umgås med på fritiden är ju guld värt :-D

Det är en sak som jag alltid mått som sämst över. VILJAN att ha vänner, men inte MODET att skaffa dem.
Vill dock bara påpeka att det inte är synd om mig idag. Visserligen kan jag i riktigt svaga ögonblick dras tillbaka i bitterheten igen, men sedan jag bestämde mig för att en gång för alla "släppa taget" om min barndom kunde jag också släppa taget om bitterheten över vad jag missat.
Tror nästan det är en stor del i hur jag lyckats ta mig så långt framåt de senaste åren :-)


Ett stort Tack för din fina kommentar!!


Min andra blogg har adressen: smalltownswede.blogspot.com

De få inlägg jag hunnit med att publicera hittills är dock några från den här bloggen.
Men det kommer mera :-)
P I X E L I E - Erica Pettersson

Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II (och ibland iPhone 6).
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM och Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CC.


Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.

Och glöm inte; Ni är bäst! ♥
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?