Av någon anledning har jag svårt att ta mig iväg till stranden på somrarna, även när det är fint väder. Detta beror förmodligen på att jag lätt blir rastlös och klarar därmed inte riktigt av att vara där en hel dag. 

MEN en av dagarna förra veckan kom jag mig i alla fall för att packa kylväskan och ge mig iväg till Sandängesstrandens naturreservat; eller GLÄNTAN som stället heter i folkmun.

En sådan här sommar måste en ju nästan tillbringa i alla fall någon dag på stranden ;-)

 

Det är denna strand större delen av alla Pitebor väljer för sina soliga dagar.

Så visst, det är ingen sådan här-får-du-vara-helt-ensam-strand (vilket många brukar gilla). Fina sommardagar brukar det vistas mycket människor här.
MEN den ÄR så pass stor att det ska mycket till innan det faktiskt upplevs som trångt. Själva stranden är lång och bred, så det går mycket bra att sprida ut sig även om det är mycket folk där.

Det var jättemycket människor där den dagen jag var där, och som ni ser på bilderna ser det ju ut som det är nästan tomt... Det är Gläntans fördel.

 

Detta är sådana bilder jag vill plocka fram om 6-7 månader när höstregnet piskar ute, eller när snön yr utanför fönsterna...